Författare: Mattias Kuldkepp
Sidantal: 725
Förlag: Ragnarök Förlag
Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.
Baksidestext:
Hela tiden visste jag att vår strävan skulle sluta i blodbad.
Bara inte att blodet skulle vara mitt eget.
Skymning över Lyraak. Månguden Edyr är död och Keoc, den fjärde skapelseguden, har brutit sig ur sin fångenskap. Yion har fallit och demonerna marscherar mot människornas riken, men mitt i all för-tvivlan finns de som ännu inte är beredda att ge upp.
Längs kylsvepta vidder ämnar en krigare förena sitt folk, en yngling söker svar i korpars längtan och en kvinna önskar skydda sin bror. I främmande land letar en vilsen n’gai efter vägen hem, en adelsdam vill göra det rätta medan en man är fylld av längtan och en annan av hat. Ödestrådarna som vävs samman är många och leder dem alla mot den oundvikliga kataklysmen. Sönderfallets symfoni.
Mina tankar:
Detta är den avslutande delen i den episka fantasyserien Sönderfallets symfoni. Den första, Skärvor av en brusten värld, kom ut 2018 och den andra, Skärvor av ett brustet sinne, kom ut 2020.
De två tidigare delarna i serien håller jag som bland det bästa som kommit ut på den svenska bokmarknaden när det kommer till fantasy. Jag vågar till och med vara så våghalsig att påstå att de håller så hög kvalité i allt, språk, handling, bakgrund, karaktärer att de sopar banan även när det kommer till internationella storsäljare inom genren.
Jag minns fortfarande känslan när jag, 2018, började läsa den första boken i serien. Hade bara läst ett par kapitel när jag insåg att jag hade framför mig en resa som jag sent skulle komma att glömma. Jag och boken klickade så som man bara gör med ett antal böcker i sitt liv. Efter att ha läst ut den första tegelstenen, för alla tre böcker är redigt tjocka, så längtade jag efter fortsättningen. Dock så tog det några år innan andra boken kom ut.
Det var med spänning som jag, 2020, kastade mig över andra boken i serien. Skulle den leva upp till det som första boken hade gett mig. Eller skulle handlingen falla från den höga höjd som jag hade placerat första boken på. Än en gång så dröjde det inte långt in i boken innan jag insåg att det inte var en engångsgrej, författaren hade tagit sin tid med att komma ut med boken för att få den så perfekt som bara det gick att få den. Den levde upp till de höga förväntningarna och levererade även mer.
Så nu är vi framme då till tredje delen, där allt skall avslutas och säcken skall knytas ihop. Kommer resan som jag påbörjade för fem år sedan få ett tillfredställande slut eller kommer mina förväntningar gå åt ett annat håll än den vision som författaren har om denna serie? Kan säga att det var med en blandad känsla som jag började läsa denna bok, jag trodde stark på författaren men det fanns en liten bit inom mig som tänkte att det skulle kunna vara ett platt avslut på denna episka resa. Det har jag upplevt bland stora internationella författare, att de avslutat på ett för enkelt och meningslöst sett, som om de inte kunde knyta ihop säcken på samma sätt som resan har lovat läsaren.
Till att börja med så skall jag säga att man skall läsa de första delarna innan man hoppar på denna. Det kanske är en rätt så självklar sak men jag påpekar det ändå.
Det var tre år sedan jag läste första delen så även om jag mindes de stora dragen av vad som hänt i de tidigare böckerna så var det många små och även en del stora detaljer som jag hade glömt. Dels så har jag svårt att komma ihåg namn på karaktärer och i denna serie är det många som man möter som spelar någon slags central roll i det hela stora. Jag minns karaktärer på deras karaktärsdrag i stället för deras namn. Under dessa tre år så har jag matat hjärnan med många andra berättelser så det är inte konstigt att jag glömmer en del av handlingen när jag återkommer till en serie. Det tog en bit in i boken innan jag började få ordning på de olika karaktärerna och vad som hänt i de tidigare böckerna. Detta arbete att friska upp mitt minne var inget som gjorde att handlingen blev drabbad, jag hängde bra med i allt från starten.
Kan säga att jag är rätt så avundsjuk på de som ännu inte har börjar på denna serie men tänker göra det. Nu finns hela serien ute och man kan läsa dem i ett streck, eller endast med korta uppehåll, så att man har allt friskt i huvudet när man läser alla böckerna. Det är så det är meningen att läsa denna serie.
Jag har ju som sagt framhållit de tidigare böckerna som bland de bästa. Vet inte hur mycket jag skall upprepa mig när det kommer till denna sista del. Språket är precis som i de tidigare delarna riktigt genomarbetat och det är lättsamt samtidigt som det har en tyngd i sig. När det kommer till handlingen så är det likadant, den faller klart för läsaren samtidigt som det finns en komplexitet som gör att det finns en vikt i den, och nu pratar vi inte bara fysiskt med tanke på storleken på boken, nej det är en så genomarbetat handling att man känner att det är en värld som lever, ändå om den i denna serie verkar ta sina sista andetag innan den går mot sitt slut.
Bakgrunden till denna värld och handlingen i boken är något som man verkligen måste lyfta fram och även hylla författaren till det arbete som han lagt ner. Om vi börjar med första boken så målade han upp en värld och vi läsare fick bitvis veta mer och mer om världen, i dess nutida form och dess historia med dess olika folkslag och varelser. När vi kom till andra boken så dök han ännu djupare in i världen, vi fick veta ännu mera och uppleva mer, det blev en klarare bild för oss läsare, men ändå hade vi inte set allt.
I tredje boken kommer alla detaljer äntligen fram, eller om det verkligen är allt som kommer fram vet vi läsare förvisso inte. Men det är som om en konstnär gör ett verk, första boken är en grov skiss och andra boken lägger till detaljerna och nu den tredje boken så läggs de minsta men så betydelsefulla detaljerna fram för åskådaren, det vill säga vi läsare, att se och uppleva. Världsbygget är på toppen och jag kan inte tänka mig att någon läsare av serien kommer att känna att det inte är genomarbetat och innehållsrikt.
När det kommer till de olika karaktärerna så måste man säga att författaren har lyckats med att skapa ett innehållsrikt persongalleri som har intressanta och unika karaktärer, de har alla sina egna drag och röster och är inte kopior av varandra eller författaren i sig. De får ett sådant djup att man känner att de lever och man bryr sig om dem och vad som kommer att hända dem. Tack vare George R.R. Martin så är man även osäker om vilka som kommer överleva denna resa, för han har vänt på alla regler när det kommer att ta död på de största karaktärerna i en serie. Nu kommer jag såklart inte avslöja om något sådant händer här men man satt med detta i bakhuvudet hela tiden. Ingen går säker så att säga och det höjer spänningen ytterligare några steg och man bryr sig ännu mera om vad som kommer att hända de olika karaktärerna.
Och hur går det då med slutet? Hur skall jag kunna säga något om det och ändå inte avslöja något, för är det något som jag verkligen hatar är om någon avslöjar något. Det enda jag kan säga är att slutet inte faller platt utan det går i samma spår som hela serien. Man kommer att känna en tillfredsställelse när man slår ihop boken, det kan komma att vara en del andra känslor också, men de nämner jag inte då de kan avslöja utfallet.
Det jag dock kan säga utan att avslöja något direkt är att de sista hundra sidorna är bland det mest episka som man kommer att läsa. Genom boken så byggs det upp till ett stort slag och det går verkligen inte av för några hackor när vi väl kommer dit. Ändå håller författaren ordning på alla trådar som en mästare, det blir aldrig rörigt. Adrenalinet kommer att pumpa.
Så jag kan bara säga att författaren ror hem detta episka projekt som denna serie är med stor bravur. Genom hela serien så bjuder han på en resa som man sent kommer att glömma, det finns många stjärnor på fantasyhimlen och en del lyser lite starkare än andra och Mattias Kuldkepp är en av de som lyser starkast och leder läsarna åt rätt håll när de är ute och reser i fantastikens värld.
Kuldkepp har gjort ett arbete som fler borde få ta del av, det ligger så mycket bakom detta projekt som vi läsare troligen inte kommer förstå. Men all den tid som det tagit för författaren har verkligen gett något, något värt att bevara och ta fram för generation av generation av läsare av fantasy.
Med det kan jag bara säga att jag rekommenderar denna till alla som det minsta lilla gillar fantasy. Det är sällsamt att man stöter på något så här bra där allt bara sitter som det skall. Jag tackar författaren för resan som han har bjudit på med denna serie och ser fram emot vad för projekt som står härnäst nu när detta har rotts i land.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Konsten att rädda sitt skinn (Den ofrivillige hjältens handbok #1)
Skärvor av en brusten värld (Sönderfallets symfoni #1)
En hjälte kommer sällan ensam (Den ofrivillige hjältens handbok #2)
Skärvor av ett brustet sinne (Sönderfallets symfoni #2)
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar