Cecilia Sahlström: Hatet Vi Bär

Titel: Hatet Vi Bär
Författare: Cecilia Sahlström
Sidantal: 383
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

En högprofilerad lektor vid Lunds universitet hittas oförklarligt och brutalt mördad i sin flickväns lägenhet och polisen står handfallen. När ytterligare en ung kvinna mördas med samma metod ökar förvirringen. Inte en enda koppling kan hittas mellan kvinnorna.

Sara Vallén och hennes team kopplas snabbt in i fallet, och genom vittnen får de fram en fantombild, som visar sig stämma väl överens med utseendet på en terapeut, Diedrik Ek. Han är en osannolik gärningsman och det verkar vara en återvändsgränd, men så förs Diedrik oväntat bort mitt i natten. Det visar sig dessutom att de båda kvinnorna varit hans klienter.

Spåren leder till källaren i ett ödehus utanför Lund. Gärningsmannaprofilen som polisen mejslar fram under utredningens gång ger Sara och kollegerna inblick i en samhällsgrupp som till stor del verkar i det fördolda, men inte är mindre farliga för det. En okänd värld öppnar sig för dem, en värld där ensamma män lever i mörker och smärta och när ett brinnande hat.

Mina tankar:

Detta är författaren Cecilia Sahlströms fjärde bok om Sara Vallén och hennes kollegor på polisen i Lund. De tidigare heter Vit Syren, I Egna Händer och Pojken Som Försvann.

Då det är en del i en serie så rekommenderar jag som vanligt att man skall ha läst de tidigare delarna först. Boken är fristående när det kommer till själva fallet, men när det kommer till de återkommande karaktärerna så lönar det sig att ha läst de tidigare böckerna. Genom serien så får man ta del av karaktärernas privatliv och hur de utvecklas.

Boken börjar med att bygga upp en stämning och handling innan det första mordet sker. Polisen hittar till en början inga ledtrådar till varför dådet skett. Vi som läsare får lite mera information än vad polisen har och man anar kanske åt vilket håll det lutar, men allt kanske inte är som det till en början ser ut. Det kommer ta många svängar fram och tillbaka innan sanningen kommer fram.

Precis som i de tidigare böckerna får vi följa med på en utredning som känns autentisk, i alla fall så gör det det i mina ögon. Cecilia Sahlström har en lång erfarenhet inom polisen så hon har kunskapen och använder den väl, misstänker att hon säkert filar till verkligheten för att få det att fungera dramaturgiskt bättre när man läser.

Boken är uppbyggd med korta kapitel och författaren har ett driv i språket och handlingen som gör att man får svårt att släppa boken, man skall bara läsa ett kapitel till. Det är spännande och när man tror att man har klurat ut hur det ligger till så läggs nya bevis fram som sätter allt i annat ljus.

Författaren tar i denna bok upp även viktiga ämnen som Incel och kvinnohat. Vet inte hur utspritt detta är i Sverige, men det är skrämmande att personer kan hata andra personer så djupt att det kan driva dem till våldsbrott. Att det finns en slags förening, eller vad det skall kallas, som dessa personer samlas under och pratar med varandra, kanske till och med manar på andra och föder varandras hat.

Så än en gång levererar Sahlström en stabil och spännande deckare som också är intressant och har något att säga. De återkommande karaktärerna utvecklas lite mera när det kommer till privatliv och även jobbrelaterat. Jag kommer absolut att återkomma till dessa för att se vad som kommer hända härnäst.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Vit Syren (Sara Vallén #1)
I Egna Händer (Sara Vallén #2)
Pojken Som Försvann (Sara Vallén #3)

Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: David Renklint

Berätta lite kort om dig.

Jag är utbildad gymnasielärare i svenska och religionskunskap, men jobbar just nu som bibliotekspedagog. Jag bor i Siljansnäs, en by utanför Leksand, i Dalarna, med fru och dotter. Kärleken till berättelser slutar inte vid skrivande och läsande, utan jag konsumerar också en hel del film, serier, spel och serietidningar.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag lärde mig tidigt att älska skräckfilmer. Hajen och Candyman var mina barnvakter. Det utvecklades till en kärlek för allt skräckrelaterat, och ledde senare in till fantasy också. På den tiden hade jag aldrig hört ordet fantastik och fattade inte vad fantasy hade med skräck att göra, men jag var bara nöjd över att alla coola böcker stod nära varandra på biblioteket.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag har alltid skrivit i någon form, men det var min fru som fick mig att våga på riktigt. Att våga erkänna att det borde och kunde vara mer än en hobby. Jag började skriva på riktigt, med syftet att skriva ett manus, 2014.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Stephen King, så klart. Hans bok Att skriva och de kändaste av hans skönlitterära böcker har betytt mycket för mig. Han är vår tids största berättare. Jag är också ett stort fan av Neil Gaiman och mitt examensarbete handlade om Oceanen vid vägens slut. Och på hemmafronten bör Ajvide Lindqvist nämnas. Jag gav min debutskräckis till honom på bokmässan och min fru sa till mig att hon aldrig någonsin hade sett mig så nervös förut 😂

Min förläggare Tove på B. Wahlströms har betytt väldigt mycket för mitt skrivande, och det är också sanslöst utvecklande att jobba med en riktig redaktör på ett riktigt förlag också.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Ofta går jag efter regeln att om det är tråkigt att skriva är det antagligen tråkigt att läsa, och därför skriver jag typ bara sånt jag tycker är roligt. Men ibland tycker jag att det är liiiite för kul med expositionen och världsbygget, att ha en vis gammal gumma som maler på om gamla gudar, mytologi, legender och historia. Svårast är att skriva läskigt och jag tar gärna den enklare äckelvägen.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag började som freestylare med en cool idé och och en intressant karaktär, men nuförtiden planerar jag mer innan jag börjar skriva på riktigt. Men jag får inte ha för detaljerat synopsis, för då blir jag uttråkad och vill inte skriva. Det måste vara kortfattade stolpar som ger mig utrymme för nyfikenhet. Jag skriver gärna från början till slut, men jag tror att slutet blir bäst om jag vet från början hur det ska sluta och jag jobbar mot det.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag sa upp mig från lärarjobbet och skulle gå all-in med skrivandet i samband med Blixtbarn-släppet. Schemat var fullt och jag skulle åka runt och visa upp min stolthet. Den släpptes fredagen den 13:e. Mars. Starten av corona. Allt blev snabbt avbokat. Men jag hade turen att få ett spännande vikariat som bibliotekspedagog, och Blixtbarn har gjort väldigt bra ifrån sig trots corona och trots att jag inte har kunnat resa runt i landet och trycka upp den i folks ansikten. Men drömmen är alltid att skriva på heltid.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag har typ femton tatueringar.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Som religionsvetare tycker jag att det är superspännande med allt religiöst, oavsett om det rör sig om en incestuös sekt som i Järvflickan eller faktiska gudaväsen som i Blixtbarn.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Tyvärr är jag den tråkiga typen som gör nästan all research online. Men sen sitter man där med sökhistoriken från helvetet och googlar typ förruttnelseprocesser, hur svullet ett vattenlik kan bli eller vilka giftiga växter som dödar snabbast.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

I mars 2021 släpps Blixtregn, uppföljaren till Blixtbarn, på B. Wahlströms. Senare samma år kommer Spindelhuset, en 6-9-rysare, på samma förlag. Resten är än så länge inofficiella saker och jag har intressanta möten med flera olika förlag, angående projekt i olika genrer och för olika åldrar. Men mer blir det :)

[Bibliografi]

Romaner:

Det går en liten ängel (Miramir/Whip Media, 2018)
Järvflickan (Miramir/Whip Media, 2019)
Blixtbarn (B. Wahlströms, 2020)

Antologier:

Över en vårfika (Ariton Förlag, 2017)
Grimm (Marchetti Förlag, 2017)
Jul igen (Nohiding Förlag, 2017)
#jagärhär-boken (Piratförlaget, 2018)
Sjön (Miramir/Whip Media, 2018)
Folktro (Miramir/Whip Media, 2019)
Jul igen (Nohiding Förlag, 2019)
Berättelser från Bårhuset13 svarta sagor - 1873 (Swedish Zombie, 2019)

Rebecca Dahlgren: Den Dolda Vägen

Titel: Den Dolda Vägen
Författare: Rebecca Dahlgren
Sidantal: 335
Förlag: Vulkan

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

”Det sägs att Kelternas magi dog ut…”

Leija kunde inte släppa tankarna från artikeln hon läst. Fanns det ännu mytomspunna varelser dolda i de dimhöljda kullarna i väst? Människor som minns berättelserna om slottet i sin prakts dagar där keltiska och nordiska riddare utbildades till att skydda sina länder?

Hon måste upptäcka platsen med egna ögon. Biljetten bokas, hon ska ut på äventyr!

Tillsammans med de irländska männen, Eamonn och Garbhan, möts Leija av en välbevarad hemlighet. En profetia tycks vänta på just dem. Gåtorna hopar sig och någon gör allt i sin makt för att hindra dem från upptäcka sanningen.

Mina tankar:

Detta är författaren Rebecca Dahlgrens debut när det kommer till romaner, men hon har tidigare skrivit två faktaböcker om hästar, vilket hon även jobbar med. Detta är en fantasybok som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Boken börjar som en feelgood-roman, vi har en ung kvinna från USA som bestämmer sig för att se världen och då vill hon uppleva Irland då hon känner en dragning dit det landskapet och dess legender.

Hon kommer till en liten by mitt ute i ingenstans på Irland, där blir hon väl bemött. Boken fortsätter i denna feelgood-känsla men det dröjer inte allt för länge innan det blir mer äventyrligt när hon och två irländska män dras in i något som har sina rötter i de gamla legenderna och den keltiska kulturen. Det blir näst intill en jakt på sanningen, och den leder dem även till andra länder. Samtidigt så är det någon eller några som vill motarbeta dem och komma fram till målet innan dem.

Författaren jobbar som sagt med hästar, och man märker att det är något som hon brinner för. Hästar spelar en stor och central roll i denna bok. Utöver detta så bjuds vi på en magisk miljö när det kommer till platserna som den utspelar sig i. Irland är som perfekt när det kommer till fantasymiljö, landet har, om jag inte uppfattat det fel, fortfarande rötter i de gamla legenderna och myterna. Man kan hitta platser som osar av historia.

Det är som sagt en fantasybok så det finns element som gör den till just detta. Magi existerar, kanske inte som den klassiska fantasystilen men den finns där och jag känner att den passar bra in i miljön och de legender som den vill lyfta fram. Det existerar även mytologiska varelser som man känner igen, även detta i stil med det keltiska arvet.

Språket är trevligt och lätt att ta till sig, jag tycker att författaren får till känslan när det kommer till miljöerna. Det finns en mysig känsla igenom hela berättelsen, den har sina stunder som den är spännande också. Jag skulle säga att det är en urban feelgood-fantasy.

Så om man vill ha en mysig berättelse med magiska miljöer samt dras till fantastiken så skall man absolut spana in denna bok. Boken får ett avslut, men den öppnar även upp nya vägar, så jag tror absolut att det kommer att bli fler böcker om det keltiska arvet och jag återkommer gärna till det.

Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Sara Engström

Berätta lite kort om dig.

Jag skriver mörka berättelser som tangerar det udda och okända. Just nu är jag aktuell med den postapokalyptiska folktroromanen Falsksken som publicerats under 2020. Förutom att skriva och läsa tycker jag om att spela spel, odla växter, hantverka och hänga med vänner. Min bakgrund är inom molekylärbiologi och journalistik.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag har alltid tyckt om fantasifulla berättelser som barn och när jag fyllde nio fick jag alla fem böckerna i Sagan om Belgarion som blev den första längre fantasyserie jag läste själv. Efter det sparade jag all min veckopeng till fantastikböcker och jag har inte fått nog av dem än.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Ofta drivs mina texter av tänk-om-scenarier som jag vill utforska, eller luckor som jag vill fylla. När jag skrev Falsksken undrade jag hur världen skulle se ut om varelser från folktron nästan lyckats ta kål på mänskligheten. Jag ville också att en av huvudpersonerna skulle vara en gammal kvinna eftersom de så sällan får stå i rampljuset i litteraturen. Hon visade sig bli en riktig hårding. Historiska händelser och myter är en annan sak som inspirerar mig i skrivandet.

Jag skrev mycket fram till och med gymnasiet, men när jag började läsa vid universitetet tog studierna upp mycket av min tid och skrivandet halkade efter. När jag kom igång med det igen blev det framförallt journalistiskt skrivande, men jag saknade det skönlitterära skapandet och för några år sedan tog jag tag i det igen. Jag började anteckna idéer och skrev scener, noveller och till och med ett ganska matigt synopsis till en bok som jag sedan lade på hyllan. För fyra år sedan skrev jag första scenen till det som kom att bli Falsksken.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

När jag gick i mellanstadiet läste jag alla Diana Wynne Jones böcker som jag kom över. Det jag tagit med mig från dem är nog de oväntade perspektiven som uppdagas under berättelsens gång. Som i (spoilervarning) Guldkragen där det visar sig att de tre olika folkens långdragna fördomar mot varandra visar sig vara ganska grundlösa. Måste också nämna Karin Boyes Kallocain som gjorde starkt intryck på mig i högstadiet. Jag tror att det var den första riktiga dystopin jag läst.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag är inte så förtjust i att skriva transportsträckor där inget händer, så dem brukar jag hoppa över om jag kan och helt enkelt “klippa” till nästa scen. Jag blir snabbt uttråkad om det inte händer något som jag tycker är intressant.

Roligast är att skriva karaktärerna så att deras personlighet kommer fram i dialog, tankar och kroppsspråk. Till exempel när en syrlig person får säga något riktigt dräpande eller någon som vill vara tapper gör sitt bästa för att inte darra på rösten. Det är då som både jag och läsaren kommer dem nära.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag skriver på datorn och antecknar i telefonen om jag kommer på något när jag inte har datorn med mig. Först skriver jag ett ganska detaljerat synopsis som jag fyller ut med detaljer och planer tills jag blir så skrivsugen att jag inte kan låta bli att börja skriva de första scenerna. Efter det växer boken ganska organiskt och planen ändras allteftersom.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Eftersom jag har ett annat heltidsjobb skriver jag enligt devisen “lite (nästan) varje dag”. Det innebär att jag knattrar ner några ord på morgonen innan frukost, på kvällen och på helgerna. Jag försöker balansera skrivandet mot annat som jag vill (eller måste) göra, så det går inte så snabbt, men det rör sig ändå stadigt framåt.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

På den tiden jag var på labb odlade jag bland annat mikroorganismer som lever i åttiogradig syra. Extremofiler (organismer som anpassat sig till att leva i extrema miljöer) är coola! Gör dig själv en tjänst och lär dig mer om dem. Genast!

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag brinner extra mycket för karaktärer som har både sympatiska och osympatiska sidor. Jag är också intresserad av att skildra olika perspektiv i en konflikt, till exempel visa vad som driver folk till att göra hemska saker för ett gott syfte.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Svår fråga. Författandet är en av mina mer normala sysselsättningar, så när jag gör konstiga saker är det oftast i andra sammanhang. När det gäller skrivandet är det nog researchen som bjuder på de mest oväntade situationerna. Som till exempel när jag diskuterat snödjup och nollgenomgångar med SMHI:s meteorologer eller fördjupat mig i olika sätt att elda i fjällen. Det är kanske inte så rafflande, men lärorikt.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Jag skriver på en berättelse som handlar om revolution och om att kämpa för det man tror är rätt även när priset blir för högt. Mer än så kan jag inte berätta just nu.

[Bibliografi]

Falsksken (Undrentide, 2020)

Fredrik P. Winter: Grävlingen

Titel: Grävlingen
Författare: Fredrik P. Winter
Sidantal: 365
Förlag: Louise Bäckelin Förlag

Baksidestext:

Natten till den 6 november varje år bryter sig seriemördaren som kallas Grävlingen in genom källargolvet till sitt utvalda offers hus. Offret släpas ner i underjorden och försvinner lika spårlöst som mördaren.

En morgon hittar förläggaren Annika Granlund ett jordigt manuskript utanför dörren till sitt kontor. Manuset heter Jag är Grävlingen och är en sorts makaber biografi om en seriemördare som lever under marken. Annika ser möjligheterna att rädda det konkurshotade förlaget och ger ut boken, trots den kontroversiella kopplingen till de olösta morden. Men besluten ska komma att påverka henne mer än hon någonsin kunnat ana, och snart leder det henne allt djupare ner i ett mörker hon trott sig ha övervunnit som barn.

I takt med att den ödesdigra årsdagen närmar sig framstår sambandet mellan manuset och morden som allt mer konkret, och frågorna kring boken blir obehagligt aktuella. Vem är Grävlingen? Vem har skrivit boken? Och vad är det egentligen som ruvar under jorden.

Mina tankar:

Detta är författaren Fredrik P. Winters första roman för vuxna, han har tidigare skrivit två ungdomsböcker, då under namnet Fredrik Persson, de heter följande Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll och Och bingo är bara för de förlorade.

Denna bok är en mix av deckare och psykologisk thriller, vikten ligger mera på thriller än deckare, samt så är det kryddat med skräck. Denna mix gör den till en intensiv och nervpirrande läsning som man inte kan släppa taget om.

Vet inte om jag använder ordet fel men när jag när läste denna bok så kände jag att jag skulle vilja kalla hela handlingen för meta. Det jag tänker på är att den handlar dels om en mördare men även om en bok som har blivit publicerad som handlar om just denna mördare. Sedan är det en bok som tar upp chargonen och livet på ett förlag, men även livet för en författare.

Just denna del om böcker gillade jag verkligen, då jag älskar böcker, om det är rätt skildrat eller inte vet jag inte, men det var en härlig krydda att läsa. Jag skrattade gott när författaren Jan Appelgren, som är en författare som har försvunnit för några år sedan som vi möter i några tillbakablickar, går in på Facebook och tittar på de senaste inläggen i författargrupper, kan säga att jag kände igen stilen på inläggen.

När vi kommer till spänningsdelen i boken så är den som sagt mera en thriller än en deckare. Det förekommer några poliser som har som uppgift att fånga in den mytiska mördaren Grävlingen, som samma dag varje år slår till och för bort sitt offer. Det är dock inte hos poliserna som vikten av handlingen ligger. Den befinner sig istället hos Annika Granlund, som jobbar som förläggare på det förlaget som ger ut boken om mördaren.

Vi följer huvudsakligen som sagt Annika, både privatliv och på jobbet. Det är flertalet saker som pressar henne psykologiskt, det går dåligt för förlaget, hon och hennes man försöker få ett barn, de försöker hitta ett hus som de kan leva i när de väl får ett barn, samt så har hon barndomsminnen som hemsöker henne, och så börjar polisen intressera sig för henne i och med att förlaget gett ut boken. Vi följer henne på en psykologisk resa och vi känner av både pressen och stressen som hon känner av, man känner galenskapen som närmar sig.

Jag sa ju även att boken var kryddad med skräck, genom hela boken så finns det en osäkerhet om vem eller till och med vad denna Grävlingen är. Är det en vanlig människa eller är det kanske något övernaturligt? Något monster? Det är små detaljer i handlingen som sitter där den skall för att det skall bli en hinna av skräck över hela handlingen. Denna osäkerhet om det finns något övernaturligt eller inte gör att man sitter lite på nålar när man läser, svaret skall jag så klart inte avslöja.

En annan sak som tillför denna skräckstämning är de korta inledande styckena i varje kapitel. Det är utdrag ur den utgivna boken Jag är Grävlingen, och där får vi möta just denna Grävlingen när denne pratar direkt till oss läsare. Grävlingen säger ibland saker som får en att rysa.

Språket är riktigt bra och det sätter en bra ton på handlingen som suger in dig, i alla fall gjorde den det för mig, så jag klickade rätt med författaren. Jag älskade denna mix av genre, då jag läser dem var för sig och i denna så fick jag allt i samma bok. Jag ser verkligen fram emot att se vad författaren kommer att leverera med i sin kommande bok, Olycksfåglar, som kommer senare i år.

Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Lisa Lundberg: Glödens Pris

Titel: Glödens Pris
Författare: Lisa Lundberg
Sidantal: 285
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Tal växer upp i en övergiven borg. Under vintern är de helt isolerade från omvärlden, kvar finns bara hon själv, hennes far, ett troll samt ett oräkneligt antal vättar. Hon tycker om den tiden.

När snön smälter blir borgen åter fylld av gäster och fadern återupptar sitt uppdrag. Ett uppdrag som kan vara farligt – för alla utom honom själv.

Ändå fortsätter besökarna att komma. Var är det som egentligen som sker bakom de låsta dörrarna när Tal inte tillåts närvara?

Hon drömmer om ett liv utanför borgen men hon kan ingenting om världen utanför. Och hur ska hon lyckas fly då Far är något långt mäktigare än endast en fadersgestalt?

Mina tankar:

Detta är författaren Lisa Lundbergs debutroman, det är en fantasybok som riktar sig först och främst till äldre ungdomar/yngre vuxna, men den fungerar även uppåt i åldern.

Miljön som boken utspelar sig i är rätt så begränsad till den stora borgen som huvudkaraktären, Tal, lever i. Hon har levt i borgen hela sitt liv och vet inte så mycket om världen utanför. Borgen är så gott som övergiven, det är förutom hon endast hennes far och ett troll som jobbar som kock som befinner sig i borgen. Samt ett oräkneligt antal vättar som står för allt arbete som behövs göras i borgen.

Tal är en tuff tjej som drömmer om att komma bort från borgen och se resten av världen. Hon har en begränsad kunskap om det som finns utanför henne hem. Vi som läsare får tillsammans med henne veta mer och mer och vad som döljer sig utanför borgen i och med att hon upptäcker saker i borgen när hon undersöker olika ställen i den. Det visar sig att den bild hon har haft av världen och dess historia kanske inte är den sanna bilden.

Jag gillade Tal som karaktär och det var spännande att följa med henne på hennes upptäcktsfärd genom borgen. Sedan blir alla vättar som dyker upp överallt en liten trevlig och mysig krydda som sätter en stämning till miljön i borgen.

Det finns en mystik över hela borgen och varför hennes far finns där, samt varför han bjuder in dessa gäster. Bitvis får vi reda på mer och mer, när boken är slut så har vi fått svar på många saker, men det finns en del saker som uppdagas under handlingens gång som lämnas lite öppet. Det kan vara så att det kommer fler böcker, vilket jag välkomnar då jag gärna vill veta mer om denna värld.

Språket tyckte jag var lättsamt men ändå målande, jag kunde lätt ta mig in i handlingen och fann mig inne i borgen tillsammans med Tal. Det är den lite mera nedtonade stilen av fantasy och inte den episka där världen är hotad av någon ondska, ändå finns det magi och varelser som verkligen hör hemma i fantasygenren.

Det är både en mysig och spännande handling som man får ta del av full med fantasi, jag har verkligen inget emot att återkomma till denna värld, att få se vad som väntar Tal härnäst. För jag hoppas verkligen att detta bara är början då jag tror att det finns fler hemligheter att avslöja.

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Henrik Nilsson Thelander

Berätta lite kort om dig.

Jag debuterade i höstas med ”Iskungen” - en äventyrlig spänningsroman och fantasifull saga för barn- och ungdomar som ges ut av Visto förlag. Jag har tidigare gett ut tre bilderböcker i liten skala på egen hand.

Jag bor med min fru och mina två döttrar i Genarp, utanför Lund, och i naturen däromkring hittar jag mycket inspiration till miljöerna i mina berättelser.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Häxan och lejonet av CSS Lewis och Den oändliga historien av Mikael Ende var nog det som satte igång det för mig. Jag såg Den oändliga historien på bio när jag var tio och gick sedan till bokhandeln för att köpa boken. De hade inte den och jag fick vänta ett par veckor på att de beställde in den. När den väl kom var det som att öppna en julklapp.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Då som nu: det där skymningslandet mellan dröm, fantasi och verklighet - det som fick mig att leka som barn och som får mig att dagdrömma och skriva berättelser idag. Det är ju också där mina berättelser utspelar sig. Så miljöer och de stämningar de förmedlar är nog det som sätter igång berättandet för min del.

Jag skrev min första berättelse när jag var 6-7 år gammal. Den ligger i en kartong i arbetsrummet tillsammans med en en massa andra berättelser jag skrev när jag var liten. Redan då visste jag att jag ville bli författare när jag blev stor, men det dröjde många år innan jag verkligen vågade testa.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Författare som Astrid Lindgren, Stephen King och Mikael Ende. Men de allra viktigaste är faktiskt de som fått mig att våga skriva och uppmuntrat mig till att fortsätta. Mina föräldrar, min klassföreståndare i mellanstadiet och min fru och mina barn. Och så förstås alla de som berättar att de läst och tycker om mina böcker.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Det svåraste och roligaste är nog att hitta den rätta balansen. Jag vill att miljöbeskrivning, dialog, action o.s.v. ska hänga ihop på ett sådant sätt att läsaren inte tänker på att hen läser utan försvinner helt in i berättelsen. Det händer först när balansen är rätt, tycker jag. Som läsare är jag ganska känslig för om det blir för mycket av något - för långa miljöbeskrivningar, för pratig dialog eller så.

Hur ser din skrivprocess ut?

Rent praktiskt växlar jag inledningsvis mellan att skriva på en iPad och att skriva för hand på papper tills jag fått ihop ett utkast från början till slut. Sedan jobbar jag vidare med texten i Word på en dator.

Iskungen skrev jag utan synopsis. Jag mejslade fram berättelsen från ett par scener som jag hade i huvudet. De gav mig en riktning vart jag skulle samtidigt som spänningen hela tiden fanns kvar för mig själv medan jag skrev. Jag inspirerades att göra så efter att ha läst Stephen Kings ”Att skriva” och tyckte det funkade fint för mig. Med det manus jag jobbar på nu gör jag på ett liknande sätt även om jag denna gången faktiskt har skrivit en väldigt grovhuggen synopsis som jag sneglar på ibland. Jag tänker mycket i bilder när jag skriver, både bok och film på en gång, vilket jag tror färgar av sig i berättandet.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag jobbar för närvarande 60% som arkitekt och skriver på torsdagarna och fredagarna, tills barnen kommer hem från skolan. Försöker få in någon timme på helgerna också om det ges tillfälle till det. Drömmer om att kunna skriva på heltid, men det är ju få förunnat.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Som debutförfattare så är det nog det mesta, :), men utöver skrivandet tycker jag bland annat om att skriva och spela musik - jag har spelat i band sedan tonåren och gör det fortfarande.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Ett genomgående tema i det jag skrivit hittills handlar om rädslor och modet att våga utmana dem. Det är något som följt mig själv genom hela livet och något jag tror att alla, barn som vuxna, kan relatera till och som vi ofta behöver reflektera över och jobba med.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Än så länge är det nog det som kommer efter ett boksläpp som är mest udda för mig. Som debutförfattare på ett litet förlag är det inte så enkelt att nå ut till alla och hamna hos de fysiska bokhandlarna, och det är något jag måste jobba en del själv med. Jag har fått hjälp av en fin recension av Bibliotekstjänst, men är ändå inte helt bekväm med att försöka ”sälja in” min egen bok. Sedan blir jag förstås glad de gånger det lyckas - så det är inte bara pina med det.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Jag är halvvägs in i ännu en spännings-/äventyrsroman med övernaturliga inslag. Det är ingen uppföljare till Iskungen men jag tror att läsarna kommer att känna igen sig i miljöerna, stämningarna och mystiken. Den här gången har jag lovat mina döttrar att det ska vara lite ”läskigare” så det försöker jag leva upp till. Ett genomgående tema som finns med i berättelsen handlar om grupptryck, utanförskap och ensamhet.

[Bibliografi:]

Filuren och alla julklapparna, bilderbok, (SagaOfelia, 2015)
Anja Bång, bilderbok, (SagaOfelia, 2017)
Jeppe, jag och den förtrollade ängen, bilderbok, (SagaOfelia, 2018)
Iskungen, roman, (Visto Förlag, 2020)