Markus Sköld: Skuggfödd

Titel: Skuggfödd
Författare: Markus Sköld
Sidantal: 401
Förlag: Saga Egmont

Baksidestext:

Bostadsområdet "Värster" ska jämnas med marken, men inte innan alla boende har flyttat ut. Patrick "Pricken" Persson är sist kvar och när husen står tomma börjar ventilationen ge ifrån sig mystiska ljud - nästan som att något kryper runt där inne. Dessutom har han en stark känsla av att skuggorna utanför rör sig. En känsla som förstärks när kompisen Oscar ser samma sak under en fest. Båda två kan väl inte ha inbillat sig?

Vad ingen vet är att Oscars lillebror Isak har gjort en fasansfull upptäckt i ett av husens källare - eller att vännen Milla ritar mystiska teckningar som hon inte kommer ihåg efteråt. När en man från stadens äldreboende en natt försvinner spårlöst står det klart att ingen längre är säker efter mörkrets inbrott.

Mina tankar:

Detta är författarens tredje roman och likt de tidigare är även detta är skräckroman. Denna kom ut 2020.

När det kommer till skräck i Sverige och då speciellt inhemska författare så känner jag att de flesta inte får det erkännandet som de förtjänar. De flesta känner till John Ajvide Lindqvist, som absolut förtjänar det beröm som han får, men han är långt ifrån att vara ensam med att bära upp den svenska skräcken och hålla fanan högt.

Ett av dessa namn är just Markus Sköld, som på ett sätt påminner om Ajvide och även Stephen King. Han tar det vardagliga och skruvar till det med något mystiskt, något skrämmande och onaturligt som får rysningarna att krypa längs ryggen och man skruvar nervöst på sig om man hör ljud som inte borde vara där. Det man kan säga att han blandar något av en socialrealistisk skildring med det okända, vilket gör att skräcken kommer närmare en än vad den borde göra.

Här har vi ett område som skall jämnas med marken för att bygga nytt. Detta är ett nedgånget område och det är den lägre sociala klassens medborgare som bott här. Han skildrat detta på ett bra sätt och får till rätt miljöstämning, det är mörkt och hopplöst, rent ut sagt en misär.

Men i denna misär så uppstår även en annan stämning. Något får folk att försvinna och man hittar även döda personer, som blivit stympande på de grymmaste sätten. Sköld väven in denna skräck på ett mästerligt sätt som gör att man godtar den som något som skulle kunna förekomma, även fast man det att det inte gör det.

Likt Stephen King så skildrar han människorna i handlingen på ett sätt som gör dem levande, de är den vanliga människan på gatan och man kan verkligen känna av hur de har det i sina liv. Man förstår dem och man lever tillsammans med dem under tiden som man läser boken. Han har verkligen en talang att ge ett djup till sina karaktärer.

När det kommer till film så använder sig skaparna av olika hjälpmedel, musik och ljud och snabba klipp, för att bygga upp en skräckkänsla. När det kommer till böcker så finns inte dessa extra element, det är bara ord som författaren har skrivit ned och med dessa så skall man lyckas med att bygga upp en skräck inom läsaren. Nu krävs det ju av läsaren att denna har en egen fantasi som den kan lyfta fram och skrämma sig själv med men utan rätta ord och uppbyggnad av handling från författaren så blir det inte någon adrenalinpumpande känsla. Men med Markus Sköld behöver man inte var orolig, har du som läsare rätt fantasi så har Sköld knepen att få ditt hjärta att pumpa lite snabbare och dina ögon att bli stora. Även som inbiten skräckslukare så känner man pulsen öka. Så Markus Sköld har det där lilla extra som behövs för att bygga upp rätt stämning.

Så jag tycker att man skall ge Markus Sköld det erkännande som han förtjänar. Är man älskare av skräck så skall man absolut ta upp hans böcker, och denna är inget undantag. Vill man ha en adrenalinpumpande skildring av en nattsvart realism blandat med rå skräck ja då är detta boken för dig. Sköld är en av mina favoriter när det kommer till skräckgenren och jag ser fram emot att läsa hans nästa bok, Folktomt, som kom ut för ett tag sedan.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Där ute i mörkret
Kalldrag

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Hans-Åke Lilja: Stephen King: Historier från fem decenniers författarskap

Titel: Stephen King: Historier från fem decenniers författarskap
Författare: Hans-Åke Lilja
Sidantal: 150
Förlag: Ekström & Garay

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

För 50 år sedan släpptes en bok med titeln Carrie. Bokens författare var den då 26-årige Stephen King. Under de fem decennier som gått sedan dess har han släppt ytterligare 87 böcker och är nu en av världens största författare.

Hans-Åke Lilja, en av världens ledande experter på Stephen King, har läst King i över 40 år, skrivit om honom sedan 1996 och intervjuat honom två gånger och har under lång tid följt honom på nära håll.

Mina tankar:

För mig har Stephen King betytt väldigt mycket för mig när det kommer till mitt läsande. Han var den första som jag upptäckte och började ta steget från ungdomsböckerna till vuxenböckerna. Jag var runt tolv år gammal och hans bok Varsel öppnade mina ögon.

Med sina böcker så skrämde han mig, King tog min hand och visade vilka monster som fanns i mörkret, ett mörker som jag under min barndom var jätterädd för. Han lyfte fram dessa monster och skrämde rädslan ur mig så att jag inte längre var rädd för mörkret, eller i alla fall inte lika mycket. Sedan att det kan ha infallit sig att jag blev äldre och mindre rädd på grund av det är en sak som jag väljer att ignorera. Det låter i mina öron bättre att Stephen King skrämde rädslan ur mig.

Jag har följt Stephen King och slukat hans böcker i cirka trettio år, dock så har jag de senaste åren fallit bakom hans utgivning då jag inte läst någon bok efter Mercedes-trilogin. Vilket är något som jag kommer att rätta till så snarast jag kan.

Att då få läsa en bok av en som följ denna författare ännu längre och ännu mera trognare än vad jag gjort kände jag innan jag ens öppnade boken en stor glädje och nyfikenhet på. Det sägs ju att delad glädje är dubbel glädje så när man hittar likasinnade som vill dela med sig av sina tankar så blir man glad.

Hans-Lilja har skrivit en bok tidigare om Stephen King där han tog upp diverse sidor av författaren som inte kanske hade så mycket med hans författarskap, utan saker han gjort runt denna. Det var en intressant och rolig bok att läsa.

Här har vi en slags uppföljning men denna fokusera i stället på just hans författarkarriär. Vi får följa med under femtio år när Lilja tar upp anekdoter får de olika tiderna. Det kanske är saker man redan vetat om, beroende på hur mycket man själv har forskat i när det kommer till Stephen Kings liv.

Att täcka femtio år är inte lätt, här är det som sagt små nedslag i stället för en djupgående biografi. Det är skrivet på ett lättsamt sätt och underhållande. Det är även skrivet på ett mycket personligt sätt, även om vi får ta del av Stephen Kings karriär så får vi även ta del av upplevelser från en beundrare. Denna personliga touch på berättandet gör att man känner av glädjen. Bitarna när Lilja får träffa självaste Stepen King är så att man känner av hur stort det verkligen är att få träffa denna ikon. Det är faktiskt så att man blir avundsjuk på Lilja för även om jag träffat många författare genom mina år som besökare på bokmässan i Göteborg så tror jag inget skulle slå att få träffa King. Tyvärr så tror jag aldrig denna dröm kommer att infalla.

Så vem riktar sig denna bok till då. Såklart till alla som gillar Stephen King, om man inte gör det så kan det nog bli tråkigt att läsa en bok om en specifik person. Men den är skriven så att man inte behöver vara ett inbitet Stephen King-fan så även de som har nyss fastnat i hans författarskap och vill veta mera om honom så passar boken riktigt bra.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Stephen King: Inte bara skräck

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Björn Hellberg: Den ultimata stölden

Titel: Den ultimata stölden
Författare: Björn Hellberg
Sidantal: 299
Förlag: Lind & Co

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Mitt i sorgen efter makens bortgång får Mikaela Eggers ett chockerande telefonsamtal. Först tänker hon ignorera det, men uppringaren återkommer med hotfullare krav. Efter svår beslutsångest beslutar sig Mikaela till sist för att kontakta polisen, trots att hon uttryckligen varnats för att koppla in ordningsmakten.

Därefter utlöses en dramatisk och kuslig kedjereaktion. Kommissarie Sten Wall och hans medarbetare i den fiktiva Staden på Västkusten tvingas arbeta på högtryck för att få fast en iskall och samvetslös gärningsman.

Mina tankar:

Detta är den senaste deckaren om Sten Wall, dock så kommer det en ny snart. Sedan starten, 1981, med Gråt i mörker, så har författaren skrivit närmare fyrtio av deckare och av dessa är närmare trettio om Sten Wall.

När det kommer till Björn Hellberg så behöver han ingen närmare presentation för det svenska folket. Skulle våga säga att de flesta vet vem han är, om det inte är från hans böcker så är det hans närvaro på tv i diverse sammanhang.

När det kommer till hans deckare så har han hittat sitt lilla hörn på deckarkartan. Han har skapat Staden, en fiktiv stad på västkusten som han själv säger har stora likheter med Laholm. Här har vi den rutinerade polisen Sten Wall som löser de ena brottet efter de andra. Med tanke på att det dör så gott som minst två i varje bok så får man säga att Staden börjar närmare sig Midsomer när det kommer till dödlighet.

Hans böcker är uppbyggda på mer eller mindre samma sätt så har man läst en så kommer man att känna igen stilen. Vissa deckare fokuserar hårt på polisens arbete och man hänger med de centrala karaktärerna, samt att mordet redan har skett eller sker på de första sidorna. Hellberg kör en annan stil, lite mera av de klassiska deckarna som Agatha Christie, där man först får träffa de olika karaktärerna som är aktuella för just den boken man läser just nu. Man får en insikt i hur de lever sina liv och kanske lite hintar om vad det är som kommer att leda till att någon kommer att dö. De återkommande karaktärerna träder ofta in i handlingen lite senare för att då lösa fallet.

Denna bok är absolut inget undantag när det kommer till denna mall och likt de tidigare delarna så är orsaken till brottet mer eller mindre tidlöst, vilket gör att boken aldrig blir förlegad. Vad jag menar med detta är att vi har de klassiska temana i hans böcker, det kan vara otrohet eller avundsjuka som leder fram till att någon går så långt som att döda en annan. Andra deckarförfattare har valt att ligga rätt i tiden med sina böcker, detta gör att de kanske efter några år känns oaktuella. Nu finns det inget rätt eller fel i detta, själv tycker jag att båda lägren gör det rätta så länge man får ihop en bra historia.

En annan sak som man känner igen i hans böcker är att han blandar in en dos humor i det blodiga allvaret, detta är en fin balans och jag tycker att han ligger helt rätt på vågen när det kommer till detta. Han väljer även att inte måla upp det blodiga även om mordoffret har blivit gruvligt bragt av livet. Detta gör att om man som läsare vill ha spänning med inte gotta sig i det blodiga så fungerar hans böcker riktigt bra. Det går lite åt mysdeckare, men ändå inte.

Som vanligt så har han ett rikt galleri av karaktärer, nya som återkommande, och de är färgstarka personligheter, de flesta med sina underligheter. Det är alltid lika trevligt att dyka ner i Staden och träffa på dessa.

Språket sitter precis där det skall och det flyter på riktigt bra, handlingen är lätt att ta till sig och man känner att man riktigt kan koppla bort från vardagen och bara försvinna in i boken. Att den sedan bjuder på en nöt, som man kan försöka knäcka om man vill eller att man bara följer med och låter karaktärerna lös den ensamma, är en bonus som tas emot mycket väl.

Jag rekommenderar den till alla som vill ha en lättsam men spännande deckare som bjuder på klassiska toner när det kommer till genren. Dock så kanske man får säga att serien kanske går emot alla fysiska lagar när det kommer till åldrandets gång. Med tanke på att alla vår kära Sten Wall var något över 50 redan 1981 så är det underligt att han nu över fyrtio år senare inte åldrats mer än till strax över 60. Ser inga problem med att man ruckar på dessa lagar och jag hoppas på att han stannar i denna ålder i många år till.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Gråt I Mörker (Sten Wall)
Likspett (Sten Wall)
Snöfallet
Narrspegel (Sten Wall)
Lastbart (Sten Wall)
Vena amoris (Sten Wall)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Grimstad: Hemmafruarnas raster

Titel: Hemmafruarnas raster
Författare: Tobias Grimstad
Sidantal: 49
Förlag: Kraxa förlag

Baksidestext:

"Jag tror det var Glas som försökte sälja något. Majblommor eller vad det var. De hittade blommorna utströdda vid stenbrottet. Pojken hittade de inte. Hans mamma blev sig aldrig lik. Det var det ingen som blev. De sitter fast i de där veckorna som flugor under kökslampan."

Bygdens försvunna pojkar har nästan helt glömts och minnet av barndomens somrar på Kinnekulle plågar och förföljer Daniel. Helst vill han bara hålla sig långt därifrån, men gamla Matilda Stenström har dött och på hembesök hos farmor följer han med på begravningen. Inte ens i sina vildaste drömmar hade han kunnat föreställa sig vad det leder till.

Mina tankar:

Detta är en novell i Kraxa förlags satsning på skräcknoveller i singel- och fickformat.

Det vi har här är lite av en hemmavändare, dock bara på besök, som genom minnen återupplever bitar av sin barndom i någon form som jag skulle vilja säga dras åt det melankoliska hållet. Det är lite av smärtsamma minnen samtidigt som det målas upp på ett sätt som även gör att man känner av att det är en annan tid som återspeglas för en.

Det vi får återberättat här är dels huvudkaraktärens barndom och även en sidoberättelse om några barn som försvann, något som aldrig fått en förklaring.

Skräcken finns i bakgrunden hela tiden, den kanske inte gör så mycket väsen av sig men den kryper sig närmare och närmare på läsaren. Det finns bitar som jag inte kan nämna då jag skulle avslöja för mycket av handlingen men det finns någon vändning kan jag avslöja.

Det är ett behagligt och målande språk i novellen. Man känner som sagt av tiden den utspelar sig under och man kan lätt få en bild i huvudet. Författaren lyckas med att fånga ens intresse och den osar av känslor av alla dess olika slag.

Jag rekommenderar den till alla som vill ha en skräck som är lite av del långsammare slaget som långsamt kryper på en och jag lovar att det är skräck i novellen, man måste bara läsa ut den vilket man lätt gör i en sittning.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Sanne Åberg: Viddernas väv

Titel: Viddernas väv
Författare: Sanne Åberg
Sidantal: 337
Förlag: Visto förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Jag flöt. Eller flög. Flöt på vågor av luft. Flög med hjälp av vingar som inte var mina egna. Färdades genom den fria luften, buren på sätt som inte var möjliga. Solen var så stekande och varm, ljuset så intensivt, som att de hinnor som brukade skydda nere på marken inte fanns.

Att vara drottning är krävande. Att vara mamma också. Och Ailsa vill lyckas bra med båda. Kanske ställer hon stundtals lite för stora krav på sig själv. Tillvaron växlar mellan känslomässigt intensiva perioder och perioder av förlamande saknad och längtan. Till slut blir det för mycket.

Då kommer drömmarna med dimma, drömmar som får henne att tänka på den besegrade kejsaren. Är han trots allt inte död? Tillsammans med sin älskade beger hon sig västerut, ut på okänd mark, för att finna svaren. Till sin hjälp har de en märklig karta och en urgammal kraft.

Mina tankar:

Detta är den tredje delen i fantasyserien Elsinorien, de tidigare delarna heter Lysande klot tvenne och Knutar och band.

Man skall ha läst de tidigare delarna för att hänga med bäst i handlingen. Denna del håller samma stil som den andra boken i serien. Den första boken var lite av en portalfantasy och det klassiska temat om den onde som härskar över världen i den andra boken så ändrades stilen något. Man hade fortfarande de klassiska fantasyelementen men när det kom till uppbyggnaden av själva handlingen så saknades något, inte för att det var något negativt men det var något som i alla fall jag inte var van vid när det kommer till att läsa fantasy. I den andra boken så fanns det inget direkt mål som handlingen drogs till, inte ett så kallat uppdrag om man vill kalla det så. I stället så fick man ta del av huvudkaraktärens liv under en längre period, man fick helt enkelt se denna växa upp och utvecklas genom tidens gång.

I denna så är det rätt så lika, det finns än en gång inte ett uppenbart mål. Boken är skriven i jag-form och ibland är det så att nästan huvudkaraktären pratar direkt till oss läsare. Det är som att hon sitter och berättar om sitt liv för en person, eller att man på ett sätt läser i en dagbok. Man får uppleva huvudkaraktärens tankar och funderingar samtidigt som livet går vidare.

Detta att det inte finns ett mål är absolut inget fel i boken. I stället för att fokusera på att karaktärerna skall ta sig närmare detta mål så får de leva sina liv och hantera mera vardagliga bekymmer och mindre mål i livet som i sig själv och tillsammans blir ett större mål, att leva sitt liv.

Det är ett lugnare tempo i handlingen och kanske inte så mycket spänning i form av fara, men det förekommer även sådant. Den tar i stället sin tid och drivs fram på ett harmoniskt sätt och med ett finstämt språk och har underliggande känslor i sig.

Denna kom ut 2022 och jag hade fått en känsla, innan jag läste boken, av att detta var den sista delen i serien. Men så fick jag för ett tag sedan se ett inlägg på sociala media att hon önskade om att skriva en fjärde bok. Varje bok i serien har i sig själv varit avslutande men med tanke på att serien är mera en iakttagelse av en persons liv än att den har ett utstakat mål så öppnades det upp för fler delar i serien.

Jag rekommenderar den till alla som vill läsa en fantasy som är lite lugnare och drar åt mera ett livsöde i stället för ett uppdrag.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Lysande klot tvenne (Elsinorien #1)
Knutar och band (Elsinorien #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Alice Ekström: Midvinterköld

Titel: Midvinterköld
Författare: Alice Ekström
Sidantal: 42
Förlag: Seraf förlag

Baksidestext:

På julaftonsnatten kommer de. Varje år för att hämta guldet på spiselkransarna, men de som inte kan betala för sig får istället sätta livet till. Gammelfolket terroriserar Elsas by. Styrda av kung Vinter, har hon själv upplevt hur ondsinta de är, som natten de tog hennes föräldrar och lämnade henne och brodern föräldralösa.

En julaftonsnatt bestämmer sig Elsa för att slå tillbaka. Hon ska döda kung Vinter om det så är det sista hon gör. Med sin fars gevär stadigt i händerna väntar hon på hustaket tills hon ser skuggorna som tar sig nedför himlen och närmare skorstenen.

Hon är redo. Nu ska vintern äntligen få ett slut.

Mina tankar:

Detta är en novell som rör sig i julens spår, men kanske inte på det sättet som man tänker julen.

Detta är en mycket mörkare version av julandan, den sprider inte glädje bland karaktärerna i novellen utan i stället av skräck. För på julafton kommer kung Vinters undersåtar för att kräva in den årliga skatten, de som inte kan betala i guld får betala med liv. Men en julafton sätter sig en flicka och hennes bror upp emot detta tyranniserande välde och slår tillbaka.

Man känner igen en hel del av sägnerna om julen, nu pratar jag inte om jesus födelse utan mera om de gamla folksägnerna om olika väsen, tänk tomtar och troll. Det är den mörkare versionen vi möter här och kanske till och med en mörkare än den. Även om man pratade om kol i strumporna för de som inte varit snälla och vad som hände om man glömde sätta ut gröt till hustomten så var det aldrig prat om att få sätta livet till.

Här har författaren spunnit vidare på jultraditioner och slagit ihop det med att kung Vinter, som man kan säga är jultomten, är en härskare som håller sitt välde i hårda tyglar genom att driva skräck i de som bor där.

Det är en mix av en julsaga, som ändå innehåller traditionella teman som hopp och snällhet, och en spännande berättelse om att stå upp mot det grymma som vill trycka ned en. Jag tycker att författaren får till denna mix på ett bra sätt och språket flyter på riktigt bra och det är målande beskrivet.

Jag rekommenderar denna novell till alla som vill ha en julsaga, vilket kanske är just nu är fel tid när vi vandrar mot varmare tider, som håller på traditioner samtidigt som de förvrider dem. Den bjuder på spänning och då det är en novell så läser man lätt ut den i en sittning.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Mohlin & Nyström: Den tysta fågeln

Titel: Den tysta fågeln
Författare: Peter Mohlin & Peter Nyström
Sidantal: 480
Förlag: Norstedts

Baksidestext:

En benbit hittas i ett fågelbo i Grums och väcker stor uppståndelse. Trettio år tidigare försvann tvillingarna Brodin mystiskt från en lekplats i den värmländska bruksorten. Kommer benet från en av pojkarna? Varför dyker det upp nu?

På gatan där tvillingarna bodde tar spekulationerna ny fart. När en man som varit borta länge återvänder sprider sig en obehaglig stämning i grannskapet. Något är i görningen.

Före detta FBI-agenten John Adderley - numera polis på länskrim i Karlstad - får den nyöppnade utredningen på sitt bord. Men han är splittrad. Att sköta en mordutredning och samtidigt ta hand om sin nioåriga brorsdotter sätter honom på helt nya prov.

Mina tankar:

Detta är den tredje delen om John Adderley, de tidigare böckerna heter Det sista livet och Den andra systern.

Boken är i stora drag rätt så fristående, men jag rekommenderar ändå att man läser böckerna i rätt ordning så att man förstår sammanhanget när det kommer till de återkommande karaktärernas liv och relationerna emellan. Man får en bättre presentation av karaktärerna om man gör det och man får även se hur de utvecklas.

Lite kortfattat så är John Adderleys bakgrund att han är en FBI-agent som jobbar undercover, saker leder till att man måste lämna landet. Då väljer han Sverige som han har bott i som barn, det finns anledningar till att han gör det, vilket som första boken handlar om. Han får igenom att jobba som svensk polis men då under ett annat namn.

Författarduon startade riktigt starkt med sin debut och presenterade en karaktär som rör sig på en tun tråd mellan rätt och fel, utan att säga för mycket så ramlar han ibland över på fel sida men kanske av rätt anledning. De har skapat en intressant person som jag känner är levande, han är inte perfekt utan gör sina misstag, vilket är helt normalt. Han har en inre kärna som vill hjälpa och försvara de svagare, men jagas av ett eget dilemma att få sin verkliga identitet avslöjad, vilket kan vara dödlig om fel personer får reda på. Detta skapar ett djup och en röd tråd igenom böckerna som gör att man måste bara fortsätta läsa för att se hur det skall sluta.

Det aktuella fallet i denna bok är lite av ett cold case som kommer ut till ljuset då skelettfynd görs. Detta rör om i grytan och det blir en knivig utredning då personerna samhället som berörs av det gamla fallet verkar dölja det ena och det andra. Det blir en klurig nöt att knäcka både för polisen och för läsarna, författarna håller oss på halster och lägger ut falska som äkta ledtrådar.

Det är ett gediget språk som flyter på riktigt bra. Författarna har fått till en handling som både underhåller och berör. Känner att det inte är en renodlad svensk polisroman utan det finns något mera över handlingen, något som osar thriller som liknar internationella författare.

Så med denna tredje bok får jag säga att författarna inte det minsta gjorde mig besviken. Jag fick det jag förväntade mig efter att ha läst de tidigare böckerna, plus lite mera, vilket var positivt. Jag känner att de verkligen har något på gång här och om de fortsätter i denna stil så känner jag att denna serie kan, eller redan gjort det, sätta sin stämpel på den svenska deckarkartan och att den gör en skillnad i stället för att bara drunkna i det stora havet som den består av.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en genomarbetad och spännande bok som bjuder på fart samtidigt som den tar sin tid till att låta karaktärerna leva och utvecklas. Jag ser verkligen fram emot att läsa nästa bok, som jag såg nu skall komma i december.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Det sista livet (John Adderley #1)
Den andra systern (John Adderley #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar