Författare: Anders De La Motte
Sidantal: 373
Förlag: Forum bokförlag
Baksidestext:
En sensommarkväll 1983 försvinner en femårig pojke från en ensligt belägen gård på den skånska slätten. Det enda spåret efter honom är en sko i de höga majsfälten. Trots att hela bygden engagerar sig i sökandet hittas han inte, och ryktena och misstankarna sprids snabbt. Men den valhänta brottsutredning som följer läggs till slut ner, och sorgen och ovissheten får pojkens familj att långsamt falla sönder.
Tjugo år senare leder hans storasyster Veronica ett gruppterapisamtal i Stockholm. Plötsligt ansluter en ung man, och inför gruppen berättar han om sin barndom, om oförklarliga minnen av en pojkes försvinnande. Hans berättelse är skrämmande välbekant och skakar om Veronica. Motvilligt tvingas hon riskera den bräckliga tillvaro hon byggt upp. Hon måste återvända till Skåne och sin trasiga familj för att söka svaret på frågan som ingen längre vill ställa. Vad hände egentligen den där sommaren för så längesedan? Sommaren som aldrig tog slut.
Mina tankar:
Detta är författarens sjätte bok och den första i den fristående serien som går under Årstidskvartetten. Denna kom ut 2016.
Efter att ha läst författarens tidigare böcker, och nu denna, så har jag förstått att han är en som gillar att testa olika stilar. Hans tre första, som är en serie, var det hög fart i och en hel del åt det tekniska hållet. Sedan skrev han två böcker, även dessa var det rätt så hög fart i men mera utredning än hans tidigare böcker.
Och nu kommer vi till denna, hans sjätte bok, efter att ha läst ut den så kan jag säga att denna rör sig i ett mera långsamt tempo, men han har ändå korta kapitel och får upp en spänning i handlingen som gör att det blir svårt att lägga ifrån sig boken.
Boken rör sig, i alla fall ungefär första halvan, mellan två trådar. Dels i dåtid, 1983, när en ung pojke försvinner och man får följa söket efter honom, samt efterföljderna. Den andra tråden är i nutid, eller mera rättare sagt ungefär tjugo år senare, alltså runt 2005. Systern till den försvunna pojken, som man förstår med det samma aldrig blev återfunnen, är nu vuxen. Såren i själen efter den försvunna brodern har aldrig läkt och saker infaller som får henne att börja en egen undersökning för att få svar på vad som verkligen hände.
Måste säga att detta är nog, handlingsmässigt, den fylligaste boken från författaren, nu har jag inte läst hans böcker efter denna så vet inte om han har överträffat sig med dem. Det är inte bara en deckare eller rättare sagt en spänningsbok, den är så mycket mera. Vi har relationer mellan familjemedlemmar som gnisslar, sorgearbete efter svåra förluster och hur man hanterar det på olika sätt. Efter jag läst denna så kom jag att tänka på att den, inte handlingsmässigt men stilmässigt, påminde mig om filmen Jägarna som även den har en hel del i sig.
En bonus för mig när jag läste boken var att den är ett minne från mitt andra möte med författaren. Jag är en av dem som älskar signerade böcker och känner att när jag läser en bok som jag köpt samtidigt som jag träffade författaren att det blir att man knyter ann med berättelsen och författaren på ett djupare sätt. Även om det nu är nästan 6 år sedan just detta möte skedde så minns jag det riktigt väl. Det var på bokmässan 2016, jag hade ett späckat schema över författare jag ville försöka hinna med och träffa. Det var en punkt där Anders de La Motte skulle prata på en scen, nu var det så att jag inte hade hunnit fram till montern i tid, men fick se att han stod i en grupp med några andra män. Jag tog en chansning och gick fram till gruppen för att se om jag kunde hinna med att få ett signerat ex av hans bok, Anders tog sig självklart tid till det och som bonus så var en av de andra männen ingen mindre än Arne Dahl, så jag gick ifrån detta möte med två signerade böcker.
Med denna bok så måste jag skriva under på, som många andra anser, att Anders de La Motte är en av de främsta när det kommer till svenska deckarförfattare. Minns en gång när jag lyssnade på Christoffer Carlsson, också en lysande författare, att han sa att han inte bara ville skriva bra deckare utan han ville att hans böcker skulle vara så mycket mera än det, det skulle helt enkelt vara bra böcker som står sig mot andra genrer. Denna bok av Anders känns som en sådan bok.
Så jag rekommendera varmt denna bok, och så klart författarens andra böcker, till de som vill ha en spännande bok som har ett djup. Handlingen rör sig lite långsammare men den är intressant och gripande. Ser fram emot att fortsätta läs hans senare böcker.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar