Författare: Maria Grund
Sidantal: 346
Förlag. Modernista
Baksidestext:
En fjortonårig flicka hittas död i ett vattenfyllt kalkbrott på en välbekant och samtidigt märkligt främmande ö utanför Sveriges ostkust. Handlederna är sönderskurna och ett grovt snöre är intrasslat i håret. På ena höften står talet »26« skrivet med blå märkpenna. Inga spår återfinns runt kalkbrottet.
Dagen efter hittas en bokantikvarie brutalt knivmördad på andra sidan ön. Utöver knivhuggen i bröstet syns över strupen två sår - som ett kors. Flickans död avskrivs som självmord, medan kriminalkommissarie Sanna Berling tillsammans med sin nya kollega Eir Pedersen inleder utredningen om antikvarien. Men Sanna upptäcker ett oroväckande samband mellan det senare fallet och den fjortonåriga flickan.
Snart blir det tydligt att det som inträffat bara är startskottet för en hel rad våldsamma mord. En kamp mot klockan inleds. En kamp i vilken sju barn visar sig ha nyckeln till den ohyggliga sanningen - och som blir långt mer personlig för Sanna än hon någonsin kunnat ana.
Mina tankar:
Detta är författarens debutbok, den kom ut 2020 och det finns en uppföljare till den, Dödsdansen som kom ut 2022.
Gotland är en välanvänd plats när det kommer till deckare och har man varit på Gotland någon gång så förstår man lätt att miljön på ön är något som får ens inspiration att rulla igång och miljön är perfekt till att lägga mystiska händelser till.
I denna boken så har vi Gotland på ett sätt men ändå inte på ett annat sätt. Det är en namnlös ö, i alla fall så nämns det aldrig ett namn i boken, som ligger på ostkusten. Författaren har valt att inte beskriva platser så att man direkt knyter det till riktiga platser på ön men för den som har lite kunskap om Gotland kommer lätt att kunna bilda sig en uppfattning om hur det ser ut. Genom boken så nämns en ringmur runt staden, travbana, att det finns rosenbuskar längs gator och kalkbrott.
Miljöbeskrivningarna är måttliga men de dessa ord så räcker det som sagt för den som varit på ön att få en klar bild över platserna. För den som inte varit på Gotland så har jag en känsla av att dessa beskrivningar räcker för att man i alla fall skall ha en möjlighet att måla upp miljöerna. Detta även kanske gör den som inte varit på ön nyfiken att se vad det är som hintas i miljöerna. Jag rekommenderar starkt ett besök på ön, det är magiskt.
När det kommer till handlingen så har vi mörk bild som målas upp, det är ångest och melankoli som osar när det kommer till både brotten och de centrala karaktärerna. Det är kallt, naket och brutalt när det kommer till de olika livsödena som skildras här. Det är dock inte endas ett tungt ok av mörker som läggs på läsaren, det finns en spänning och en klurig intrig som gör att boken suger tag i en.
Alla dessa element tillsammans med det lättsamma men ändå finstämda språket gör att boken inte blir en dussinbok bland deckarna, den har en tyngd i sig och jag förstår att den både fick diverse nomineringar och vann när det kom till deckardebut.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en lite mörkare deckare åt det lite mera grymmare hållet, inte det blodiga som till exempel Keplers böcker, nej det är mera mentalt brutalt än blodigt beskrivet. Komplexa karaktärer som inte alltid har det så lätt och sedan kan det hända att boken överraskar en med en eller flera saker som man inte ser komma. Jag skall absolut läsa uppföljaren.
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar