Lovisa Wistrand: Netraya

Titel: Netraya
Författare: Lovisa Wistrand
Sidantal: 377
Förlag: Whip Media

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Netraya dör för tidigt, hon är bara nitton år, men när hon ska bli tilldelad sin dödsvärld gör hon motstånd och allt blir fel. Tillsammans med dödsanden Imorfes kastas hon in i en värld där allt vill förinta henne. På kort tid måste hon finna sin väg ut, för annars blir hon kvar för alltid. Netrayas mål är dock större än så: hon vill tillbaka till sin egen värld. Hon vill leva.

Imorfes enda uppgift är att ta Netraya till dödsvärlden som hon till varje pris vill undvika, och skulle han misslyckas möts han av ett öde värre än döden. Men när Netraya och Imorfes blir förälskade kompliceras allt. Är kärlek värd att dö för?

Mina tankar:

Detta är författaren Lovisa Wistrands femte fantasyroman, hon har även skrivit några andra romaner samt noveller. Denna riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Denna är en fristående roman, så den ingår inte i en serie som gör att man behöver ha läst andra böcker innan denna.

Lovisa har en förkärlek till att lägga vikt på just kärlek och relationer i sina berättelser och denna är inget undantag. Hon har tagit ett av de klassiska elementen när det kommer till relationer och det är att två personer som är näst intill varandras motsatser tvingas tillsammans och måste samarbeta för att klara sig.

Vi möter Netraya som är en ung kvinna som av vissa händelser kommer i kontakt med dödsanden Imorfes. Saker tillstöter och de båda hamnar i en främmande värld som enklast kan liknas med vår planet när dinosaurer levde. De gillar inte direkt varandra till en början men de blir tvungna att lita på varandra för att ta sig ifrån denna farliga värld, där allt vill döda dem.

En av alla styrkor som Lovisa har när det kommer till författarskap så är det att hon är otroligt bra på att bygga upp världar och måla upp dem på en sådant sätt att de blir levande för läsaren. Här kastas vi in i en farlig plats och vi kan riktigt se oss tillsammans med karaktärerna bland träden och de varelser som de stöter på under deras resa. Detta är dock inte den enda världen vi möter i denna bok, Netraya, kommer från en annan värld och även denna lyckas Lovisa snabbt måla upp när det kommer till hur situationen är där.

Det är som sagt en rik värld som vi möter här, men jag sa också att hon har en förkärlek till relationer. Det läggs stor vikt på de två huvudkaraktärernas relation till varandra. De båda växer som personer när de får lära känna varandra mer och mer och under resans gång ändras deras tankar om mycket.

Lovisa mixar spänningen med att överleva i en farlig värld och relationen mellan två personligheter på ett riktigt bra sätt. Hon håller uppe intresset och fångar läsaren med sitt språk så att det blir svårt att lägga ifrån sig boken, man vill veta hur allt skall sluta.

Så jag rekommenderar denna till alla som antingen har läst Lovisas tidigare fantasyböcker och gillat dem, man kommer att känna igen sig i hennes stil och de teman som hon tar upp, man kommer inte att bli besviken. Jag rekommenderar denna även till de som ännu inte läst någon bok av henne och är sugen på en välskriven och fantasirik berättelse som är både spännande och romantisk. Jag ser fram emot att läsa fler böcker av henne och det skall bli spännande att se vad hon hittar på härnäst.

Tidigare omdömen om författaren:

Drakviskaren (Alvblodstrilogin #1)
Demonviskaren (Alvblodstrilogin #2)
Equidae
Dödsviskaren (Alvblodstrilogin #3)

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Hans Wilhelmsson och Isabella Dautovic: Jenny Och Emmas Äventyr I Landet Amarien

Titel: Jenny Och Emmas Äventyr I Landet Amarien
Författare: Hans Wilhelmsson och Isabella Dautovic
Sidantal: 213
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Allt är som vanligt hemma hos Jenny. Nästan. Hennes bästa kompis Emma ska sova över för första gången. På natten händer något med mjukdjuren. Barnen följer spåret och hamnar i landet Amarien. Detta är starten på en hissnande historia där landet måste räddas och prinsessans förtrollning brytas. Här finns sjöjungfrur och trollkarlar. Här finns kungar och prinsessor men framförallt ett fantastiskt och spännande äventyr.

Mina tankar:

Detta är en fantasybok som riktar sig till barn i åldern 6-9. Författaren Hans Wilhelmsson har hittat på handlingen tillsammans med sitt barnbarn Isabella.

Jag upptäckte när att när man som vuxen läser en bok som riktar sig till 6-9 år så börjar det bli svårt att avgöra hur boken är. Man har en del år bakom sig och man tar till sig text på ett helt annat sätt. Det var en del element i denna som jag som vuxen saknade men i ett barns ögon så kan denna ha allt som behövs för att väcka dess fantasi.

Som vuxen så kan man behöva mer fakta, mer kött på benen, för att få fart på ens fantasi. I denna så får vi snabbt förklarat hur de två flickorna förflyttar sig till ett annat land, samt vilken fara som hotar detta land. Som vuxen så hade jag gärna sett detta lite mera utförligt, men om man ser det i barnets synvinkel så kanske det är ointressant med dessa fördjupningar, man infinner sig lättare i denna ålder med situationen i boken.

Jag kunde inte knyta an direkt med karaktärerna då de inte fick så mycket uppbyggnad av deras personligheter. De bara fanns där. Detta tänkte jag lite på och jag gissar lite vilt här för jag mins inte hur jag själv tänkte när jag var i den åldern. Jag började fundera på om inte man som barn sätter sig själv i handlingen och man blir den karaktären, i sådana fall så är det bra om det inte är allt för mycket karaktärsuppbyggnad, det är ju en själv som möter farorna. Om det är så det ligger till så fungerar denna sparsmakade uppbyggnad.

Språket är såklart lätt att ta till sig. Ibland kanske jag fann den lite väl övertydlig. Även här så fann jag en annan stil som jag troligen glömt bort, handlingen målas inte upp för en, den mera berättas för den som läser boken. Jag förstår att det är så barnböcker är uppbyggda och detta gör att den även fungerar bra som högläsning.

Det är en snabb handlingen och det är en hel del som händer hela tiden, jag misstänker att detta gör att barnet inte tappar intresset, vilket hade varit risken om det fanns lugna passager mellan det spännande. Jag fann en genuin berättarglädje i texten.

Så det blir svårt att komma fram till någon slutsumma när det kommer till denna bok. Jag vill tro att denna fungerar bra för barn som börjat lära sig att läsa och gått från bilderböcker med lite längre text till kapitelböcker, men den saknar saker som man som äldre vill ha för att få ut den där lilla extra läsglädjen.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Andreas Ek: Det Hon Slåss För

Titel: Det Hon Slåss För
Författare: Andreas Ek
Sidantal: 301
Förlag: Eken Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Mats Cronstedt, vd på Sveriges mest framgångsrika advokatfirma, drabbas av ett inbrott och blir bestulen på sin mörkaste hemlighet. När en anställd hittas mördad förstår Mats att det har kopplingar till stölden och att han kan stå på tur.

Jannica Brandt på enheten för grova brott i södra Stockholm får huvudansvaret för mordutredningen. Tillsammans med kollegorna nystas ärendet upp och ett avslöjande som visar sig dölja en fruktansvärd sanning skapar ett eko runt om i världen.

Mina tankar:

Detta är författaren Andreas Ek andra bok om polisen Jannica Brandt. Den första heter Mörkret Inom Honom. Han har även tidigare skrivit böckerna Raseri och Törst, som är skräckthriller som handlar om ett utbrott i Sverige som gör folk till våldsamma zombieliknande monster.

Denna kan klassas som fristående så det går bra att läsa denna om man inte läst den första, men jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning för att få ut det mesta när man läser. Det finns lite röda trådar i karaktärernas utveckling och privatliv som man förstår mera om man tar böckerna i rätt ordning. Men som sagt ingenting som skulle störa läsningen.

När det kommer till spänningsgenren och deckare som handlar om poliser som löser brott så finns det lite grovt generaliserat två riktningar som författarna väljer att gå. En del lägger vikten på själva utredningen och händelserna runt detta, andra lägger vikten på privatlivet när det kommer till poliserna i centrum. Detta är som sagt grovt draget och alla författare mixar detta två saker i olika mängder. Det finns inget fel eller rätt med detta och jag själv gillar att läsa båda sakerna, men det kan finnas de som föredrar det ena. Just denna bok lägger mera vikt på utredningen.

Andreas Ek jobbar själv som polis och utan att själv vara insatt i hur poliser jobbar så får jag en känsla av att det ligger mycket autentiskt i händelserna. Sättet som poliserna jobbar känns äkta och trovärdigt. Jag gillar hur Andreas lägger till saker som inte har med själva utredningen att göra utan har med tillståndet med polisen i Sverige, det är till exempel tal om dåliga inköp av skyddsvästar som inte håller standarden, bara för att hålla nere budgeten. Det förekommer mer exempel av detta i boken och detta tillför även en känsla av att författaren vet vad han skriver om.

Andreas har komponerat ihop en spännande handling som flyter på en stadig takt med korta kapitel, det händer saker hela tiden så boken blir svår att lägga ifrån sig, det är en bladvändare. Detta är inte en deckare som man som läsare skall försöka gissa på vem det är som är mördaren, förövaren möter vi rätt så tidigt i handlingen. I stället för frågan vem så är det varför som vi som läsare ställs inför. I och med att polisen gräver mer och mer och fakta kommer fram, samtidigt som vi följer gärningsmannen så får vi mer kött på benen. Men allt kommer inte fram till daga fören i slutet av boken.

Som jag sa så ligger handlingen i denna med fokus på själva utredningen men självklart så finns det plats för karaktärernas privatliv så att de kan utvecklas på detta håll också och även ge ett djup till dem.

Andreas har gett ut denna och sina tidigare böcker på eget förlag men i dagarna så har jag läst på nätet att han nu har skrivit kontrakt på ett antal böcker på ett etablerat förlag, jag hoppas på att detta kommer leda till att ännu fler får upp ögonen på honom för jag anser att han verkligen förtjänar att vara bland toppen när det kommer till spänningsförfattare.

Jag rekommenderar denna, och hans tidigare böcker, till alla som vill ha välskrivna, medryckande och spännande böcker. Gillar man deckare så skall man spana in denna och den första i denna serie och om man är mera åt skräckhållet så skall man spana in hans två första böcker, som även fått en uppföljarserie, som jag ännu inte läst, men snart skall.

Tidigare omdömen om författaren:

Raseri (Raseri #1)
Törst (Raseri #2)
Mörkret Inom Honom (Jannica Brandt #1)

Pocket Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Anna Jakobsson Lund: Aldrig Ensamma

Titel: Aldrig Ensamma
Författare: Anna Jakobsson Lund
Sidantal: 361
Förlag: Annorlunda Förlag

När Systemet inte är det största hotet - vem väljer du att lita på?

Tillbaka i huvudstaden. Allt ser ut som vanligt, men ingenting är sig likt.

Samtidigt som de högklassade förbereder sig för val planerar rebellerna ett attentat som ska ändra spelreglerna för alltid. Ava blir inblandad på båda sidor. Lögn, myt och sanning trasslas ihop och snart vet hon inte vem hon kan lita på.

Levi kämpar mot vansinnet. Leymah säger att han har glömt vem han egentligen är. Att han är stark nog att kontrollera sin förmåga. Han måste tro henne om han ska kunna rädda sin syster.

Ava, Levi och Leymah tvingas ta hjälp av gamla vänner och oväntade bundsförvanter för att få den kunskap de behöver. Men vem är det som förföljer dem? Vem har räknat ut sanningen?

Mina tankar:

Detta är andra boken i författaren Anna Jakobsson Lunds trilogi Systemet. Det är en dystopi som riktar sig till unga vuxna och uppåt. Denna kom ut 2015.

Det är som sagt den andra boken i serien och man skall ha läst den första som heter Tredje Principen innan man läser denna. Nu var det ett tag sedan jag läste den första boken och det var med lite stapplande steg som jag tog mig in i handlingen. Denna har, och det har författaren sagt också, väldigt lite återberättande som friskar upp minnet på vad som hänt tidigare i serien. Jag kom ihåg i stora drag om vad som hände i första boken men inte vem som var vem när det kommer till karaktärerna. Det var dock inga problem att läsa sig in i handlingen och denna värld igen, ju mer jag läste ju mer föll bitarna på plats igen. Jag rekommenderar att om man läser denna serie så skall man inte ta någon paus, i alla fall inte någon längre, mellan böckerna.

Det är som sagt en dystopi, men den håller en mera mogen ton än de stora titlarna som man kanske är mera känd med, tänker på sådana som Hunger Games och Maze Runner. Det rör sig om politik och om revolution mot makten som styr och ställer. Men allt kanske inte är svart och vitt, det kan finnas ondska på båda sidorna.

När vi kommer till andra boken i en trilogi så säger man ofta att det är en mellanbok och att det är en brygga som bygger upp till finalen som kommer i sista boken. Och jag skulle absolut kalla denna för en mellanbok. Om vi i första blev presenterad för denna värld och de karaktärer som handlingen kretsar runt så byggs, i denna, grunden upp ännu mera, vi får lite mera insyn i världen och lär känna karaktärerna ännu mera och hur deras relation mellan dem blir starkare.

Handlingen puttrat på i en stadig men sakta takt. Det blir aldrig långtråkigt, för det händer ständigt saker, men det blir aldrig den adrenalinpumpande spänningen som andra böcker kör med. Jag tycker att detta passar riktigt bra och författaren låter saker ta sin tid men ändå på något sätt så förflyttar sig det och viktiga saker händer.

Jag gillar att karaktärerna inte är perfekta, alla har de sina olika brister och problem. Detta gör dem mera levande och man känner att man bryr sig om dem och vill se hur det kommer att gå för dem.

Hon överförklarar inte saker heller när det kommer till hur världen fungerar, vilket är ett bra val också. För oss som läsare så känns sakerna som nya men för karaktärerna som lever i denna tid och värld så är det vardagsmat. Man hänger med bra i handlingen ändå.

Slutsumman blir en stabil mellanbok i en serie som är intressant och välskriven. Bra karaktärsporträtt med en handling som både är filosofisk och politisk samtidigt som den underhåller och griper tag i en. Just denna bok lägger en bra grund till den sista boken i serien, som jag inte kommer att dröja allt för länge med att läsa, så att jag inte glömmer bort bitar av handlingen igen.

Tidigare omdömen om författaren:

Tredje Principen (Systemet #1)

Häftad Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur   
Bokbloggar.se

Veronica Palm: Inte Alla Män

Titel: Inte Alla Män
Författare: Veronica Palm
Sidantal: 324
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Emilia Berg brottas med varannan vecka-livet på hemmaplan och storpolitiken i Riksdagen.

Livspusslet blir inte enklare när hon av en slump upptäcker att hennes barndomsvän Josefine blir misshandlad av sin beundrade make.

Kan hon hjälpa någon som inte vill bli hjälpt? Och om hon inte gör något, vad är hon då för människa? Är alla fina ord i plenisalen bara en fasad?

Det eskalerande våldet, rädslan och Josefines försök att ta sig vidare driver utvecklingen fram till det oundvikliga.

Mina tankar:

Detta är författaren Veronica Palms debutbok när det kommer till skönlitteratur men hon har tidigare skrivit boken Systerskap.

Denna klassas som en deckare eller rättare sagt en spänningsroman, men jag är inte helt säker om jag själv skulle välja att klassa den för detta. Jag skulle hellre klassa den som en relationsroman på två fronter, inom äktenskapet och inom det politiska. Nu menar jag inte att det är något fel med detta, men läser man en bok med förväntningar på något och så visar det sig vara något annat så kanske man blir besviken.

När det kommer till äktenskapsdelen så är den centrala vikten på förtryck och misshandel på en kvinna, en gammal kompis till huvudkaraktären Emilia Berg. Denna kvinna, Josefine, har dagligen i många år blivit både psykiskt och fysiskt misshandlat av sin man, som är en framgångsrik politiker. Vi som läsare får uppleva hur Josefine bryts ner och hur hon vrider sanningen till att det är hon som gör fel så att hennes man mister humöret och slår. Detta är tyvärr inte en helt ovanlig bild bland äktenskap, jag misstänker att det mycket troligt finns en mörkersiffra också om sådant som aldrig kommer fram.

Författaren får till det bra då hon får fram en otrygg stämning när det kommer till denna del av handlingen. Det är frustrerande att läsa om hur någon kan göra detta mot någon annan, som tur är ligger författaren på rätt nivå när det kommer till beskrivandet. För jag tror att hade det blivit allt för ingående så hade man inte klarat av att läsa vidare, nu gör man det för att man vill se om det på något sätt löser sig.

Jag sa att boken även går in på det politiska. Författaren själv har en karriär inom det politiska så jag misstänker att denna bit av handlingen är baserad på hennes egna upplevelser, man känner i alla fall av att hon kan det hon skriver om. Det som hon tar upp här är spelet bakom kulisserna, det som kanske inte syns utåt. Huvudkaraktären, Emilia, är politiker och genom henne får vi se att allt kanske inte går rätt till, kvinnor har kanske inte samma fördelar som män och blir förbisedda.

Det är ett lättsamt språk och författaren växlar bra mellan de olika ämnena, hon håller uppe intresset och får en att läsa vidare. Jag rekommenderar den till alla som vill ha en relationsroman, som innehåller spänningsmoment, som handlar om spelet i maktens korridorer samt om kvinnomisshandel.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur   
Bokbloggar.se

Tommy Gustafsson: Resenären & Banemannen

Titel: Resenären & Banemannen
Författare: Tommy Gustafsson
Sidantal: 447
Förlag: Fantasiförlaget

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Livet i den alltför gemytliga staden Bolgat går gamle Graldek på nerverna. Allting förändras när han hittar en nedkyld och medvetslös ung man i ett buskage.

Kan Ric, som förlorat minnet, vara Resenären som enligt legenderna kan få gudarna att återvända till Nandoria? Vem är i så Banemannen som också nämns i profetian? Och hur ska Graldek kunna skydda Ric från honom?

Följ med Graldek i jakten på gudarna och Ric i sökandet efter en egen identitet.

Mina tankar:

Detta är författaren Tommy Gustafssons debutbok, det är en fantasybok som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Detta är en fantasyberättelse lite av det traditionella slaget och åt det episka hållet. Vi har en hel del element som man känner igen om man är en van fantasyläsaren. Vi har den klassiska bondpojken, alltså den karaktären som visar sig vara en betydelsefull person som har en central roll i den stora händelsen som kan komma att ändra hela världen. Det är så klart inte alltid en pojke och inte alltid en bonde, det är bara en benämning som denna karaktär har fått när man förklarar den. I denna bok så följer författaren denna mall, men han har kryddat den med några saker som vi kanske inte är allt för van vid. Karaktären, som går under namnet Ric, har tappat minnet, vi anar att det hänt honom något men vad och har han verkligen en central roll i det stora hela.

Vi har den gamle mannen, Graldek, som visar sig vara något mycket mer än bara en gammal man. Även denna karaktär förekommer i denna stil av fantasyberättelser. Det är han som tar hand om Ric och det är även han som misstänker att Ric har en central roll i en profetia som kommer att få gudarna att återvända till världen.

Under resan gång så finner vi som läsare tecken på att Ric verkligen är något mer än en vanlig människa, men är han verkligen den så kallade Resenären som skall få gudarna att återvända? Det ligger ett mysterium över Ric. Det är först när slutet kommer som vi som läsare förstår att vi har fått små hintar under hela resan om hur det ligger till, men det är så smart inbakat att vi kanske misstar det för något annat.

Och när jag ändå nämnt slutet så måste jag ge detta ett stort plus. Jag kommer så klart inte avslöja något men de sista sidorna kommer att vända upp och ner på många saker. Vissa saker anade jag komma men inte det stora. Det skall verkligen bli spännande och se vart nästa bok tar vägen, för många frågor kommer upp i ens huvud när man har läst sista sidan. Som det känns nu så kan fortsättningen ta vägen precis vart som helst.

Språket är fylligt och innehållsrikt och handlingen känns riktigt genomarbetad. Handlingen är medryckande och man sugs in i denna värld, man lever tillsammans med karaktärerna och finns vid deras sida när de möter vardagliga bekymmer och större äventyr och faror. Författaren har tagit klassiska element från fantasyn och lagt till lite mera annorlunda saker för att göra något eget av genren.

Slutsumman blir en riktigt bra debutbok som ser lovande ut för kommande böcker av författaren. Ett riktigt stabilt hantverk och jag vill absolut läsa mera av honom. Måste lägga till att titeln är jäkligt smart också, just ordet Resenären får ytterligare en betydelse när man har läst boken.

Kartonnage Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur   
Bokbloggar.se

Författarporträtt: Gustav Eriksson

Berätta lite kort om dig.

Jag bor i Gävle, är 35 år, gift och har en son på fem år och en dotter som är åtta år. Jag är arbetsterapeut och jobbar som synpedagog på syncentralen. Om du frågar mig om vi ska hoppa bungy jump eller springa något tufft lopp säger jag alltid ja, men som far och några år klokare tenderar nejet att komma allt oftare.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Väldigt tidigt, har alltid haft vad läraren förr kallade livlig fantasi, jag fick till och med höra att jag hade för mycket fantasi i mina berättelser i skolan. Men mina ögon för fantastik litteratur öppnades så fort jag öppnade Harry Potter för första gången. Jag läste mest serietidningar innan och Harry Potter fick mig att gilla böcker.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag har alltid tyckt om att vara kreativ på olika sätt och att skapa. Mitt första försök till bok skrev jag när jag var 14 år och den finns kvar någonstans som diskett. Jag snodde från allt och alla. Det var en blandning mellan Harry Potter, Sagan om ringen och Matrix. Jag har alltid sett upp till min farfar Rune Ericson som var filmfotograf för bland annat Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta. De scenerna han fick till har varit något jag själv vill åstadkomma, via skrivande eller målning. Lättare sagt än gjort.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Jag är väldigt tacksam för min fru Frida som stått ut med deadlines och tjatande om boken och olika karaktärer. Jag läser Pia Lerigons hemsida varje dag och jag får så otroligt mycket tips, vilket sparar mycket tid i mitt skrivande. Torbjörn Löwendahl har hjälp mig mycket i mitt skrivande som lektör och redaktör.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Det roligaste tycker jag är att beskriva miljöer, det blir så mycket roligt som kommer upp i huvudet då. Det svåraste tycker jag nog är actionscener. Man vill att det ska hända mycket, samtidigt vill man lämna en del till läsaren att tolka, utan att det blir som en actionrulle.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag har lärt mig otroligt mycket sen jag började att skriva De bevingade. Hur jag skrev då och hur jag skriver nu är en stor skillnad. Nu börjar jag med att gå igenom vad karaktärerna har för mål, svagheter, styrkor och sedan går jag in mer på handlingen. Jag staplar upp hela boken utifrån en dramaturgi. Då vet jag innan jag börjar skriva hur och var exempelvis en stor vändning kommer för läsaren och karaktärerna.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Det är det absolut svåraste tycker jag. När jag har jobbat en hel dag, lekt med barnen och somnat till vid nattningen, så vill jag ingenting annat än att slänga mig i soffan. För mig fungerar ett strukturerande arbetssätt bäst, gärna några givna dagar i veckan och tider. Då blir det av. De sista månaderna av De bevingade var väldigt intensivt men då visste hela familjen att det kommer att vara så, men bara över en viss tid. Tränar jag inte blir jag trött och då har jag ingen lust att skriva, därför försöker jag att få till träningen till och från jobbet, men det är svårt. Jag har mycket olika intressen men jag ”lägger dem på hyllan” för ett tag när jag ska fokusera på boken. Man får improvisera och kombinera, ibland skriver jag i huvet på väg till jobbet och andra gånger skriver jag då barnen tittar på teve en lördagsmorgon.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag cyklar enhjuling och har fem olika modell för trick, landsväg och downhill. Jag kan även nysa fem gånger i rad på beställning.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag pratar ofta om ätstörning då min bok De bevingade nämns i tidning, radio eller sociala medier. En av huvudkaraktärerna lider av bulimi och träningsmani och det är ett ämne som inte får glömmas bort eller känna skam för. Jag vill kunna normalisera det och kan jag prata om det i samband med min bok kan jag alltid nå någon. Så svagheter lyfter jag gärna fram och förhoppningsvis kan personen utvecklas och man får följa dennes resa.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Förutom att ha extra vakande öron i min omgivning sprang jag förbi pappersbruket i Hallstavik när det rykte som värst. Jag sprang fram och tillbaka en halvtimme och andades in röken. I De bevingade nämns en fabriks stickande rök som bolmar upp ur skorstenarna och jag ville ta mig en närmare titt.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

En uppföljare till de bevingade får i nuläget vänta. Jag kände att jag behövde skriva något helt annat eftersom jag haft manuset i skallen i några år. Nu skriver jag på ett manus som skildrar Gävle under början av 1800-talet. Det är spänning och romans där klasskillnaden spelar stor roll. Det är otroligt roligt att skriva något historiskt men också lite besvärligt. Jag har mycket att hämta i form av gamla tidningar och intervjuer men det är ett långt förarbete och jag vill att det ska bli så bra som möjligt.

[Bibliografi]

De Bevingade (Whip Media, 2020)