David Renklint: Jag dödar en

Titel: Jag dödar en
Författare: David Renklint
Sidantal: 180
Förlag; Swedish Zombie

Johan har precis kommit hem från sjukhuset med sin prematurfödda dotter Wilma. Wilmas mamma Viktoria dog i havandeskapsförgiftning, men Johan känner sig ändå inte ensam i det stora huset. Meddelanden på väggarna och gestalter i ögonvrån. Nattsvarta korpar runt huset, i mardrömmarna i mörkret bakom ögonlocken. Och Wilma mår dåligt. På grund av snöstormen och kylan är Johan instängd med vad det än är som han har fått med sig hem, och Wilma blir bara svagare och svagare. Den enda som trotsar ovädret och kommer hem till Johan är Viktorias väninna Nadja, som också hon bär på en sorg. Johan inser att han behöver hennes hjälp och tillsammans försöker de ta hand om Wilma. Och det andra som är i huset med dem.

Mina tankar:

Detta är en kortroman i förlaget Swedish Zombies satsning på just lite kortare böcker i skräckgenren. Det är en serie som presenterar ocensurerad skräck som väljer att inte titta bort samtidigt som de kanske innehåller något djupare än att bara skrämmas.

Jag vill framhålla att det finns många bra namn när vi pratar om skräck i Sverige, gemene man tänker nog först och främst på John Ajvide Lindqvist och Mats Strandberg, dessa två är bra men det finns ännu fler namn att räkna med om man vill ha bra svensk skräck.

En av dessa, kanske lite mera okända namnen, är just David Renklint. Han debuterade 2018 med Det går en liten ängel, en skräck som var avskalad och mystisk, samtidigt som den fick till en riktigt bra skräckstämning.

Denna bok kom ut 2021 och mellan debuten och denna så har han skrivit ett antal böcker i några olika genrer, det är fantastik för det mesta, men han har inte bara hållit sig till skräck utan det förekommer även fantasy för en yngre målgrupp. Så man märker att han i denna bok har utvecklats men han har även hållit sig trogen till den skräcken som debuten bjöd på.

Han har valt en isolerad miljö och håller sig minimal med karaktärer. Just att, som i denna bok, vara så utsatt och ensam som huvudkaraktären är och i den situationen som han befinner sig i, bara det sätter upp en skräckstämning. Att det sedan börjar hända mystiska saker gör inte saken bättre.

Vi har här en man, Johan, som har sin nyfödda dotter, som är född för tidigt då frun har dött. Han befinner sig i ett avskilt hus och behöver ta hand om sin dotter som sondmatas, vilket inte är det lättaste då hon inte behåller maten. Ett kraftigt snöoväder gör att han inte kan ta sig till sjukhuset, då det är farligt för dottern att vistas i minusgrader.

För att delvis bearbeta sin sorg så börjar han prata med sin döde fru. Mystiska saker börjar hända i huset. Till en början så tycker han sig se skymten av frun men snart så övergår det till att det lämnas märken och han hör ljud. Är det hans fru eller någon annan? Något annat? Den enda kontakten med övriga världen är fruns väninna Nadja som återkommande kommer och besöker dem för att se hur det står till. Tillsammans börjar de undersöka det mystiska händelserna.

Det som målas upp för oss läsare är en berättelse som både skrämmer och är rörande. Den har en finstämd känsla i mannens sorg efter förlusten, hur hanterar man att förlora den man älskade och samtidigt skall man vara stark och ta hand om det för tidigt födda barnet.

Samtidigt så är det en krypande skräck och mysterium över vad det är som händer i huset. Är det något övernaturligt eller är det mannen, som i sin sorg, blivit galen och inbillar sig saker, kanske gör sakerna själv? Vi läsare hålls på nålar igenom berättelsen och man kan inte sluta läsa för man vill få reda på hur det ligger till.

Jag får säga att även om jag anande på ett ungefär hur det låg till så var jag aldrig helt säker på mina misstankar förrän allt hade lagts fram för oss läsare. Författaren har fått till en riktig bra handling och har precis den rätta tonen i språket, han visar lagom mycket för att läsarens egen fantasi skall börja springa runt i huvudet.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en skräck som både på sitt sätt är jordnära och ömsint sorglig samtidigt som den bjuder på något skrämmande och kanske till och med övernaturligt. Jag hoppas verkligen att fler får upp ögonen på denna författare om det är skräck man vill ha, för det behärskar han verkligen.

Tidigare omdömen om författaren:

Det går en liten ängel
Järvflickan
Blixtbarn (Blixtbarn #1)
Kraften vaknar (Strömånge #1)
Vittring (Strömånge #2)
Blixtregn (Blixtbarn #2)


Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Björn Hellberg: Rendezvous

Titel: Rendezvous
Författare: Björn Hellberg
Sidantal: 293
Förlag: Lind & Co

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Den säregna sammanslutningen "Elitisterna" har fått massiv kritik för sina hårda uppfostringsmetoder. En morgon görs en fasansfull upptäckt i gruppens träningslokaler, och kriminalarna i den fiktiva Staden på Västkusten dras in i ett kusligt och svårlöst mordfall. Utredningen leds av den luttrade kommissarien Sten Wall som i en raffinerad final ställs öga mot öga med mördaren i ett nervkittlande rendezvous.

Mina tankar:

Detta är, enligt boken, den 28:e boken om Sten Wall, som är kommissarie vid polisen i Staden, en påhittad stad, men starkt inspirerad av Laholm.

Jag tror nästan alla i Sverige vet mer eller mindre vem Björn Hellberg är, om det är hans böcker eller hans framträdande på tv, då kanske i första hand På spåret och i sportsammanhang.

När man börjar med årets deckare från Hellberg så vet man på ett ungefär vad man har sig att vänta sig. I alla fall om man som jag har läst alla hans deckare. Det man har att se fram emot är en lagom lättläst och spännande deckare med en välplacerad humor.

Hans tema i böckerna är de mera tidlösa orsakerna till ond bråd död. Det kan vara svartsjuka av olika orsaker eller avundsjuka. Detta gör att man kan ta upp en gammal deckare av Björn och känna att den än håller idag, den har inte åldrats. Nåja, kanske om man bortser från de tidigare böckerna att mobiltelefoner och liknande tekniker inte existerade då.

Om man nu inte har läst en tidigare bok om Sten Wall, behöver man då börja från början? Jag brukar rekommendera att man läser en serie, med återkommande karaktärer, i rätt ordning. Men i Hellbergs fall så går jag ifrån mina principer och säger att man kan läsa vilken bok man vill, även om de är med samma karaktärer så är det ingen röd tråd som man följer igenom serien. Varje bok står på egna ben och är avslutande utan några lösa trådar. Så vill man så är det bara att ta första bästa bok man hittar och om baksidestexten låter intressant så kan den boken bli introduktionen till dessa deckare.

Så hur är det med årets deckare då? Känner man igen sig? På det kan man svara med ett rungande ja. Några sidor in och man befinner sig i Staden med både gamla bekanta och nya. Som vanligt så byggs handlingen upp genom att man får följa både offret, innan dödsfallet, och personer som är i dennes krets av bekantskap, samtidigt som man får möta det välkomnande återseendet av poliserna i Staden då de arbetar för att lösa dödsfallet.

Språket sitter som vanligt där det skall, Hellberg har en jargong i språket som gör att det är lättsamt att läsa och ta till sig samtidigt som han gillar att leka med ord och meningar. När det kommer till själva handlingen så puttrar den på i vanlig takt, det är inte adrenalinpumpande spänning men en lagom mysig spänning som gör att man lutar sig tillbaka och följer med i handlingen, samtidigt som man försöker lista ut hur allt ligger till.

Får säga att i denna så uppfattade jag bitvis en mera allvarlig ton i handlingen, vill inte säga allt för mycket men det finns vissa händelser som ter sig sorgliga eller mera tragiska. En slags återspegling om hur samhället kan vara för några.

Man kan tycka att efter så många böcker att Hellberg skulle börja upprepa sig, delvis kanske man ser bitar som återkommer men samtidigt så får varje bok en ny sak i sig. Just detta återkommande är lite av charmen när man återvänder till en författare, även om man vill bli överraskad när man läser så vill man även ha bitar som man känner igen. Och just detta, balansen mellan att överraska och känna igen sig, är något som jag tycker att Hellberg lyckas bra med.

Jag rekommenderar denna bok, och alla Hellbergs deckare, till den som vill ha en lite mera snällare men ändå spännande deckare som bjuder på udda karaktärer och en klurig intrig. Har man ännu inte läst en bok av honom så är denna en bra start.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Gråt I Mörker (Sten Wall)
Likspett (Sten Wall)
Snöfallet
Narrspegel (Sten Wall)
Lastbart (Sten Wall)
Vena amoris (Sten Wall)
Den ultimata stölden (Sten Wall)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jenny Green: Det här är mitt nu

Titel: Det här är mitt nu
Författare: Jenny Green
Sidantal: 45
Förlag: Kraxa Förlag

Baksidestext:

"Ett älghuvud låg på marken, alldeles utanför fönstret. De stora svarta ögonen glänste i skenet från utebelysningen och den avsågade halskotan blänkte vit. En lång, mjuk mule låg tryckt mot marken."

Jörgen har ärvt gården efter sin far. Men med den följer också grannarna, förpliktelserna gentemot jaktlaget och skogen med alla träd.

Mina tankar:

Detta är en novell i förlaget Kraxas satsning på svensk fantastik i novellformat, då först och främst skräck.

Här har vi något som man skulle kunna kalla för naturskräck, en skräck där själva naturen, skogen i detta fall, är det mystiska och skrämmande.

En man, Jörgen, har ärvt en gård efter sin far, som gått in i skogen och fallit så illa så han dog. Tomten är mer eller mindre helt nedgången, den har tagits över av skogen. Jörgen håller på att rensa upp, något som grannen varnar honom lite om.

Efter att han varit med i ett jaktlag så börjar saker hända. Han misstänker de andra i jaktlaget, men de nekar. Fler och fler mystiska saker händer.

Författaren har fått ihop en berättelse där det mystiska och skrämmande kryper långsamt på en. Hon hintar mer än vad hon visar, låter läsaren göra sin tolkning och måla upp bilderna. Man kan lätt tolka in en underliggande mening i hur vi människor ta till oss av naturens resurser, på naturens kostnad. Men hur är det med naturen, tänk om det finns en kraft, något äldre som kräver tillbaka sina resurser?

Då det är en novell så går det snabbt att läsa den, man gör det lätt i en sittning, och den håller sig till den centrala berättelsen och grenar inte ut i flera sidospår. Den är lätt att läsa med ett målande språk samtidigt som den har ett underliggande djup i sig.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en jordnära men mystisk skräck som anammar naturen. Den kommer troligen inte göra dig mörkrädd men den har en härlig skräckstämning.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Det nästan begripliga

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Joseph A. Davis: Nattlyktan

Titel: Nattlyktan
Författare: Joseph A. Davis
Sidantal: 177
Förlag: Stevali

Baksidestext:

I Tusenvärld har varje människa en skaparkraft – en kreativ förmåga som kan användas för att skapa skönhet och bekämpa mörkret.

Mina tankar:

Detta är en slags förgrening och även ett avslut på författarens fantasyserie Kampen om Tusenvärld. Serien består av Dunkelstjärna, Spegelbilden, Skuggpenseln, Hjärtedolken och Skaparkrafter. Det är en serie som riktar sig till åldersgruppen 9-12.

Denna bok kan delas upp i två delar. Den första delen består av kortromanen Nattlyktan och är skriven av författaren. Man kan se denna berättelse som ett appendix till själva serien men den ingår även i serien då författaren har sagt att den fungerar som en epilog till berättelsen.

I denna bit av bokens så möter vi igen många av de karaktärer som vi lärt känna igenom serien. Världen lämnades inte helt i frid i den sista boken av serien och här får vi ta del av en berättelse som kanske ställer ordning på det mesta som författaren har utsatt sin värld för. Än en gång så är det mörkret som skall bekämpas och det är en, för karaktärerna, känslomässig kamp och mycket kanske måste offras innan ljuset står sig starkt igen.

Om man är bekant med serien, som jag starkt rekommenderar att man läser innan man ger sig på denna bok, så vet man att just förmågan att skapa saker, att våga låta sin kreativa ådra pulsera fritt, är en central kärna i hela berättelsen. Likaså är det med denna kortroman.

Författaren tillför med denna kortroman ett fint avslut på sin serie, om det är det absolut sista man kommer att få höra från denna värld kan man aldrig vara säker på, men med denna så knyter han ihop säcken mer eller mindre.

Jag sa att boken kunde delas upp i två delar och det är i andra delen av boken som själva kärnan av denna serie kommer till skott. Man har haft en tävling bland skolklasser i årskursen 5-8 där man har läst böckerna och sedan fått gjort något kreativt baserat på något sätt på denna värld och berättelserna. Det kan vara att skriva en kort text, en dikt eller rikta en teckning. Andra delen av boken består av de vinnande bidragen.

Det är en fin sak av författaren att vilja engagera elever och låta dem arbeta med sina kreativa förmågor. I dagens samhälle blir vi så matade med färdiga saker när det kommer till media och nätet att vi slutar att använda den kreativa förmågan inom oss. Nu är det absolut inget fel med att koppla av med något som vi bara kan ta till oss, men det får inte gå ut över vår kreativitet.

Just denna bit av boken är lite svår att bedöma men måste säga att man det förmågor och skaparglädjen i både texterna och bilderna, en del hade även ett djup i sig. En sak är säker att det är positivt att se denna skaparkraft.

Jag rekommenderar denna till alla som tidigare läst serien, vilket man som sagt skall ha gjort innan man läser denna, då den kanske inte tillför allt för mycket men knyter ihop det på ett bra sätt. Nu när författaren har avslutat denna serie skall det bli intressant att se vad som står på tur.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Markus av Trolyrien (Markus av Trolyrien #1)
Verarnas drottning (Markus av Trolyrien #2)
Xirianas gåta (Markus av Trolyrien #3)
Dunkelstjärnan (Kampen om Tusenvärld #1)
Lögnspiran (Marduriens ljus #1)
Spegelbilden (Kampen om Tusenvärld #2)
Ödestornet (Marduriens ljus #2)
Skuggpenseln (Kampen om Tusenvärld #3)
Skaparkrafter (Tusenvärld)
Hjärtedolken (Kampen om Tusenvärld #4)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

E.P. Uggla: Älskarinnan

Titel: Älskarinnan
Författare: E.P. Uggla
Sidantal: 412
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Tre dagar före julafton. Stämningen är spänd i förortsvillan. Ester är övertygad om att hennes man Vidar bedrar henne - hon har till och med sett honom tillsammans med älskarinnan. När Vidar säger att han vill prata fryser hon till is. Är det nu han berättar att han vill lämna henne? Vad ska hända med barnen, Ludde och Wille är ju bara fem och sju år?

Ett telefonsamtal avbryter. Ester somnar på vin och tabletter.

När hon vaknar nästa morgon har Vidar försvunnit och tagit barnen med sig. Med växande desperation försöker Ester ta reda på vad som hänt men upptäcker snart att ingenting är som hon har trott.

Finns det ens en älskarinna?

Mina tankar:

Detta är, om jag inte missat någon, författarens åttonde bok och det är den andra delen i Saltsjösviten, en deckarserie som inleddes med Bortförda.

Jag brukar rekommendera att man läser böcker i en serie i rätt ordning och det håller jag fast vid. Nu är denna bok väldigt fristående mot den första boken i serien. Det är några karaktärer från första boken som vi får se även i denna men det är inte alls att handlingen fortsätter, det är en helt ny berättelse här. Men tycker att man skall läsa första ändå, bara för att det är en riktigt bra bok.

Jag vet inte hur jag skall säga det, men med tanke på hur många böcker man har hunnit att läsa genom livet så tänker man kanske att man blir avmattad på något sätt. Att böckerna man läser efter ett visst antal börjar kännas som gammal skåpmat, återvunnet berättande som man fått till sig flertalet gånger i olika tappningar. Men så kommer det en bok som griper tag i dig och du kan absolut inte släppa taget i den, ni vet säkert denna känsla. Denna bok gjorde detta med mig.

E.P. Uggla har blivit lite av en personlig favorit, redan från första boken jag läste av henne så var det något i den som klickade med mig. Språket, karaktärsbygget och handlingen och miljöbeskrivningar, ja allt satt precis där det skulle.

Hon har rört sig i fantastikens spår, det var först förra året som hon skrev en renodlad spänningsroman och det visade hon att hon klarade av galant. Första boken var en riktigt nagelbitare till deckare. Så när jag började med denna så var mina förväntningar rätt så höga, vilket kan vara farligt.

Kan säga att det inte tog många sidor innan mina förväntningar hade blivit besvarade. De hade till och med blivit överträffade med en sådan råge att jag inte trodde det var sant. Jag älskade precis allt i denna bok och jag brukar inte vilja sätta olika böcker jag läser mot varandra men denna är nog med säkerhet den bästa jag läst i år, kanske till och med på flera år. Den har en säker plats när jag skall utse årets bästa böcker.

Uggla har fått till ett mysterium som är så otroligt spännande och samtidigt så klurig att man inte vet hur det ligger till. När lager efter lager kommer fram så tror man olika saker, man misstänker olika personer och hur det gått till för att sedan tänka om då nya saker uppdagas. Sedan händer det att man faller tillbaka till att misstänka samma person igen då ytterligare en sak kommer fram. Detta bollande fram och tillbaka gör att resan i denna bok blir så intressant att man inte kan släppa den i tankarna även om man lägger ifrån sig boken, vilket är svårt tills sista sidan är utläst.

Man kan ju tro att boken blir svårhanterlig när det bollas fram och tillbaka om hur det ligger till, men författaren för oss läsare med en säker hand och även om hon kanske förvillar oss med så kallade falska bevis så känner vi oss inte lurade.

En viktig kärna i handlingen är moderskap och detta är något som finns där i flera lager, skall inte säga på vilka sätt. Men just det vad en moder är redo att gå igenom för sina barn och göra för dem. Detta skildras på ett riktigt bra sätt. I slutorden i första boken i serien så skrev hon att denna bok blev väldigt utlämnande och personlig, jag misstänker lite att just detta om moderskap är en av dessa saker som hon hämtade från sig själv personligen. Det känns verkligen som man kan ta på denna känsla i boken.

Nu har jag långt ifrån läst alla deckare som kommit ut i år men om inte denna bok blir i alla fall nominerad till bästa deckare av något pris, vilket vet jag inte det finns ett antal, så kommer jag att bli besviken, helst ser jag att den till och med vinner något av priserna.

Jag tycker att E.P. Uggla har komponerat ihop en berättelse som både levererar en spännande handlingen samtidigt som den har ett djup och närvaro när det kommer till karaktärerna och deras situationer att man kan se allt framför sig. Hon har överträffat sig själv på så många nivåer från sina tidigare böcker, som varit riktigt bra de, att jag kan bara applådera och buga, samt tacka för att hon vill dela med sig av sina berättelser. Och jag längtar till att få läsa nästa bok hon kommer ut med.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Blå gryning (Första hösten #1)
Röd skymning (Första hösten #2)
Felet med Eden (Felet med Eden #1)
Fallet från Eden (Felet med Eden #2)
Uppvaknandet (Drakar och Demoner #1)
Bortförda (Saltsjösviten #1)
Sveket (Drakar och Demoner #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Madelene Lundvall: Sakura

Titel: Sakura
Författare: Madelene Lundvall
Sidantal: 50
Förlag: Everlasting Publisher

Baksidestext:

Yuriko vill inte hindras av att hennes familj befinner sig långt ner i den japanska hierarkin, utan önskar skapa sig en egen framtid. Men alla drömmar krossas när föräldrarna beslutar sig för att hitta henne en make.

När Yuriko ger sig ut i Kyotos parker för att delta i det årliga firandet av hanami råkar hon på en stilig samuraj. Genast inser hon att det är något speciellt med honom. Något som hon inte ens kunde förklara inför sig själv. Hela hans person utstrålar fara och kraft. Vad det var för en hemlighet han bar på ville han tydligen inte avslöja, men det var uppenbart att han gärna lät henne ana att den fanns där.

Mina tankar:

Detta är en novell utgiven i singelformat. Det är en fantasyromance.

Berättelsen utspelar sig under den japanska edoperioden, 1603-1868, och huvudpersonen är en ung kvinna som ännu inte gift sig, något som föräldrarna inte gillar. En dag så möter hon en samuraj och det är något speciellt med honom, även om en munk varnar henne så kan hon inte låta bli att dras till samurajen.

Samtycke uppstår och han visar henne en helt annan värld och även sin hemlighet. Det är denna bit som är fantasy och författaren går även efter de japanska traditionerna när det kommer till det mera mystiska. Sägner och legender är förvaltade från den japanska historien.

Det är ett behagligt språk och även om jag inte är allt för mycket för ren romantik, så fann jag den intressant och givande att läsa. Att hon blandar in mytologier är bara en bonus för mig och gör det troligen lättare för mig att ta till mig berättelsen. Gillar att den inte är västerländsk när det kommer till detta, roligt att ta del av andra delar av världen.

Då det är en novell så kan man kanske känna att berättelsen går lite för snabbt fram, men det är ingenting som direkt skaver. Hade dock inte sagt nej till att få en lite djupare insikt när det kommer till denna värld som hon har skapat här och kanske sett en långsammare utveckling när det kom till den romantiska delen. Nu gick det rätt så snabbt och sedan var berättelsen över.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en berättelse som man snabbt läser igen och går åt det romantiska hållet som innehåller övernaturligt. Har man ett intresse i japan i dess kultur och historia så kommer man uppskatta denna novell.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Och mörkret föll (Och mörkret föll #1)
Röda skyar (Och mörkret föll #2)
En ny gryning (Och mörkret föll #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Johan Nohr: Art by Nohr

Titel: Art by Nohr
Författare: Johan Nohr
Sidantal: 231
Förlag: Fria Ligan

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Hello. I’m Johan Nohr, a Swedish graphic deginer and visual artist probably best know for my work in the tabletop roleplaying game scene. This book contains pretty much every piece of art I’ve made in between 2018 and 2023, as well as some of my first professionally commissioned pieces dating back to 2006. Annotated, scaled up, polished and with never-seen-before, behind-the-scenes material, sketches, unreleased stuff and anecdotes. A sneak peek into the workshop, in a way.

Mina tankar:

Detta är något utanför mina vanliga banor när det kommer att skriva om böcker. Denna bok är absolut en konstbok men tack vare stilen på bilderna så blir den även något annat.

Illustratören Johan Nohr är nog mest känd inom rollspelsvärlden och då först och främst för Mörk borg. Nu har jag inte spelat detta spel själv, spelade rollspel på 90-talet och då var det Mutant och Drakar och Demoner som gällde. Om jag inte har missuppfattat så är Mörk borg ett fantasyrollspel som är väldigt mörkt i stilen, det lutar åt skräckhållet skulle jag vilja påstå.

I denna bok så har Johan samlat sina verk som han gjort från 2018 till 2023 och boken är verkligen rik på hans bilder. Han är sparsam med texten men han har lite förklarande texter till bilderna. Det är intressant att följa med på denna resa, för det är verkligen en resa att börja bläddra i denna bok, man får inte bara se färdiga bilder utan även hur några bilder har vuxit fram, tidiga versioner som blivit ratade.

Jag sa att det var en resa att börja bläddra i boken och ta till sig de olika bilderna. Bilderna är otroliga och de utstrålar något som jag bara kan säga är udda och skrämmande, nu menar jag på ett absolut positivt sätt. Karaktärerna och miljöerna i hans bilder fångar en värld i kaos och skräck. De är verkligen unika och även om man ryser lite av vissa bilder så kan man inte låta bli att titta och fångas av denna stämning som de skapar inom en.

Jag misstänker att de som spelar eller har spelat Mörk borg kommer förstå mest av vad det är man ser på de olika bilderna. Johan har lagt till förklarande texter på nästan alla bilder, men de talar tydligt för sig själva också. Det är genom dessa bilder som jag har fått den känslan av att det finns en ton av skräck i rollspelet.

Nu har han inte enbart gjort bilder till Mörk borg, dock så är den största biten av bilderna från detta spel och dess expansioner samt liknande utökningar. Man får även se bilder från skivomslag som han gjort och även snabba teckningar som han gör för att hålla tecknandet i gång även om han inte har något projekt att jobba på.

Just dessa bitar om hur han arbetar med att hålla sitt tecknade och fantasi vid liv och även att få se hur vissa bilder har vuxit fram fann jag lite extra intressant och då var hela boken riktigt intressant att bläddra i och ta till sig.

Jag kan bara säga att boken i sitt utförande är ett riktigt praktverk men vem den riktar sig till kanske blir lite svårare. Har tror inte vanliga samlare av konstböcker direkt kommer att uppskatta denna bok, men har man en dragning till det mörka och skräck så tror jag den går hem även bland konstsamlare. Däremot om man är en rollspelsfantast och då gillar just Mörk borg och samtidigt uppskattar att titta på teckningar, då är boken ett måste. Även om man inte just har spelat detta rollspel men ändå gillar lite mera morbida karaktärer, tänk lite Silent Hill, så går absolut boken hem.

Måste säga att detta är en av de snyggaste böckerna jag äger och kanske största, över två kilo väger denna mastodont till bok.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Pacal Engman: Ingen

Titel: Ingen
Författare: Pascal Engman
Sidantal: 590
Förlag: Bookmark

Baksidestext:

Medan vintern tar sitt strupgrepp om Stockholm skjuts en näringslivstopp ihjäl på en exklusiv privatfest. I en annan del av stan mördas en gängkriminell på ett vattenpipscafé och i takt med att skjutningarna ökar måste polisinspektör Vanessa Frank och kollegorna på Grova brott agera. De står inför ett nytt Sverige där ungdomar nyttjas som barnsoldater. I den nya verkligheten räcker det inte att hitta den som hållit i vapnet för att lösa brotten.

När en lastbil hittas i dikesrenen på E4:an med flera döda flyktingar blir läget i polishuset än mer trängande och Vanessa känner hur situationen håller på att glida henne ur händerna. Miranda Nunez beger sig ut på en farlig färd med båt från Västafrika. Via Europa ska hon ta sig till Sverige där hon till varje pris måste hitta sin son. Drömmen om att ge honom en bättre framtid i Sverige grusas efter att hon hamnar i klorna på människohandlare. Men det finns fler som jagar henne, och av helt andra skäl än hon kan ana.

Mina tankar:

Detta är författarens elfte bok och den sjunde i serien om polisen Vanessa Frank. De tidigare delarna i serien heter Eldslandet, Råttkungen, Änkorna, Kokain, X och Bestseller.

Då det är en del i en serie så rekommenderar starkt att man läser böckerna i rätt ordning för att få med sig det mesta när det kommer till de återkommande karaktärernas utveckling genom serien, både när det gäller privatlivet och yrkeslivet.

Redan med debuten Patrioterna, som kom 2017, visade Pascal Engman att han var ett namn att räkna med. Han blev snabbt en personlig favorit bland spänningsförfattarna och jag har följt honom trogen sedan starten. För mig är det inte konstigt att han snabbt kommit att bli en av de stora inom genren, han är verkligen en av de stjärnor på författarhimlen som lyser starkast. Bok efter bok så bevisar han detta och även om han startade riktigt starkt med första boken så har han gjort det otroliga att fortsätta ännu starkare med de efterkommande, det är som han med varje ny bok lägger i en ännu högre växel när det kommer till handling och närvaro. Man lurar ju lite när taket kommer bli nått, jag hoppas på aldrig.

Det starka med hans skriv- och berättarkonst är att han verkligen ser och fångar det nutida samhället. Han berör frågor som är så aktuella och heta men även kanske inte får den genomslagskraften som den kanske borde ha i nyheterna. Han väcker upp oss läsare att börja se om omkring hur det ligger till i samhället.

När ämnena är så aktuella som de är i dessa böcker så kanske man tror att det kan åldras dåligt, att ämnet blir förlegat, men så är det verkligen inte här. Ämnen som han tar upp är aktuella men det är också inte helt nya, de har funnits runt omkring oss i år, bara att vi blundar för det, då det inte tidigare varit på våra gator.

Ett av ämne i boken är barnsoldater, något som inte direkt har funnits i Sverige. Men det är just det, nu börjar de bli vanliga även här då kriminella gäng använder barn till att utföra grova brott. Det är just detta som Pascal lyfter fram på ett sätt som får en att vakna upp. Det som är så bra med han är att han kör inga pekfingrar om hur det skall vara, nej han visar mera upp den nakna sanningen om hur det är på ett mera neutralt sätt, men ändå på ett känslomässigt sätt.

Han tar upp även om flyktingar, ett ständigt aktuellt ämne, han skildrar hela resan, från varför man tvingas fly, hur det kan se ut och vilka omständigheter flyktingarna på utsatta för under denna resa. En resa som inte slutar med själva resan, vid resmålet så väntar inga gröna ängar för dessa namnlösa personer, nej ett mer eller mindre slavarbete väntar och även att bli utnyttjad.

Det är en stark skildring och tack vare författarens förmåga att fånga närvaron i berättelsen så kan vi läsare uppleva alla dessa förhållande i första hand men tacksamt bara i våra huvuden. Vi har möjligheten att lägga ifrån oss boken och komma tillbaka till vår egen vardag. Att det finns folk som inte kan göra detta utan att det är deras vardag är sorgligt och hemskt.

Jag misstänker att det är den journalistiska ådran inom författaren som vill skildra samhället och dess situation. I varje bok som man läser av Pascal så märker man att det finns en gedigen fakta som ligger bakom dem, självklart så gör varje seriös författare sin faktakoll men måste ändå säga att Pascal är en av de skarpaste vi har när det kommer till detta.

Nu är det ju även en spänningsroman och inte enbart en samhällsskildring. Och om författaren är bra på att lyfta fram och skildra aktuella ämnen och händelser så måste jag nästan säga att han troligen är ännu skarpare på att skapa spänningsmoment. När det blir de mest spännande scenerna så sitter man med hjärtat i halsgropen och man glömmer bort att andas. Han får läsaren att verkligen befinna sig i hetluften och man känner faran.

Här vill jag faktiskt komma med en fundering, varför har det ännu inte gjorts film eller tv-serie av dessa böcker? Nu misstänker jag att det är en lång process för en bok att bli till film, men kan verkligen se det framför mig och känner att med rätt talanger bakom och framför kameran kan detta bli något riktigt bra.

Det finns verkligen ingenting att klaga över när det kommer till denna bok, den är så komplett och perfekt som en bok kan bli. Pascal Engman fortsätter med att inte göra mig, och alla andra läsare, besvikna och jag rekommenderar denna bok kort och gott till alla som vill ha en välkomponerad spänningsroman med en skarp syn på situationen i det nutida samhället.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Patrioterna
Eldslandet (Vanessa Frank #1)
Råttkungen (Vanessa Frank #2)
Änkorna (Vanessa Frank #3)
Kokain (Vanessa Frank #4)
Till minne av en mördare (Skymningsland #1) (Med Johannes Selåker)
X (Vanessa Frank #5)
Skammens väg (Skymningsland #2) (Med Johannes Selåker)
Bestseller (Vanessa Frank #5)
Nomaden (Skymningsland #3) (Med Johannes Selåker)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Stephen King: Lite krasslig, bara

Titel: Lite krasslig, bara
Författare: Stephen King
Sidantal: 34
Förlag: Novellix

Baksidestext:

"Jag sa att vi troligen skulle hitta något i kylen som ligger och ruttnar, men jag vet att det måste vara värre än så. Det fattar nog alla med luktsinnet i behåll som bor på de där våningarna." Han nickar bistert. "De kommer att hitta en död råtta därinne, sanna mina ord. Mat stinker, men inte så där. Det är bara död som stinker på det viset."

Om ditt undermedvetna försöker säga någonting till dig - skulle du förstå det? Eller snarare: Om ditt medvetna jag försöker tvinga dig ur en illusion, skulle du låta det hända trots att det innebar total katastrof?

Mina tankar:

Detta är en novell som är utgiven av Novellix, ett bokförlag som fokuserat på att ge ut noveller i fickformat. Det kan vara helt nyskrivna berättelser eller nyutgivna klassiker, svenska som översatta.

Just denna novell kommer från Stephen Kings novellsamling The Bazaar of Bad Dreams, en bok som inte har blivit översatt till svenska och troligen aldrig kommer att bli det, så vill man läsa resten av novellerna från den boken så får man läsa på engelska. Så denna novell är lite unik att den har blivit översatt, vet att det är många fan av Stephen King som vill se en svensk översättning av denna novellsamling som kom ut 2015.

Stephen King är nog ingen person som behöver en presentation, alla har nog på något sätt kommit i kontakt med hans verk, om det är böckerna eller alla filmer som har gjorts efter dem. Om man nu lyckats med det otroliga att inte kommit i kontakt med vare sig böckerna eller filmerna så har man nog med säkerhet hört talas om han.

Femtio år har han nu varit aktiv och han kallas ju för det mesta för skräckens mästare, vilket är ett välförtjänt namn, men vill säga att hans berättelser är så mycket mera än skräck och att bara skrämmas. Är det något som han verkligen kan är att sätta sig in i karaktärer, ju konstigare och sjukare sinne desto bättre målar han upp det. Även den vanlige människan, som kanske drabbas av det ena och det andra, målar han upp. Han ger sina karaktärer en så unik röst att man bara tack vare vad de säger kan måla upp vilken personlighet denne är.

När det kommer till att skriva så kan man inte påpeka något, Stephen King bemästrar det till fullo. Och att måla upp en berättelse är han lika bra på. Hantverket kan man verkligen inte klaga på när man läser något av Stephen King.

Så i denna novell stöter vi på en man, som man som läsare känner att det är något som inte stämmer med. Från första stund så hör man något desperat och även kanske något förnekande i hur han förklarar saker för oss läsare. Stämningen går verkligen att ta på och även om man kanske inte sätter fingret på det så anar man att något kommer.

Det är kanske inte så mycket skräck, inte om man tänker skräck som något blodigt och våldsamt eller kanske övernaturligt med monster. Men det är en mera psykologisk skräck men en närhet som kanske blir mer kusligt än vad kanske ett monster hade varit.

Det är en riktigt bra novell, som man läser snabbt, och jag rekommenderar denna till alla som läsa allt av Stephen King. Har man ännu inte läst något av honom så är denna en bra inkörsport till hans verk. Man får ett smakprov hur han skriver och hur han bemästrar skrivandet, efter denna novell så vet man om man gillar hans sätt att skriva eller inte.

Omdömen om andra böcker av författaren:

The Colorado kid
Vinden genom nyckelhålet

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Leffe Grimwalker: Fenix

Titel: Fenix
Författare: Leffe Grimwalker
Sidantal: 298
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Ensam och hotad av krafter han inte rår på måste Alex Storm, bilhandlaren från Stockholm som blev ofrivilligt kriminell, kämpa för sin frihet och sitt liv.

Alex Storm är tillbaka i Stockholm och han anar det värsta. Antingen är hans dotter Frida och Lily Rose döda eller så har Lily Rose bestämt sig för att hon och Frida aldrig mer ska komma tillbaka. Saknaden har gjort Alex hårdare än någonsin och han har knappt något kvar att förlora.

När den excentriska poliskvinnan Bella Stasi griper in i Alex liv, inser han motvilligt att han måste välja mellan att samarbeta med henne eller ruttna bort i fängelset. Det han ännu inte vet är att en kallblodig mördare har honom i siktet. Gatorna i den stad som Alex kallar sitt hem är inte bara ogästvänliga, de är också livsfarliga.

Mina tankar:

Detta är den åttonde boken i serien om Alex Storm, denna kom ut 2023 och det har redan hunnit blivit femton delar i serien då den har utökats till att få spinoff-böcker som handlar om bikaraktärerna i serien, dessa böcker är skrivna av andra författare än Leffe Grimwalker som skapade Alex Storm.

Jag rekommenderar att man läser hela serien i rätt ordning, det finns dock i början av boken en sammanfattning om vad som hänt i serien. De fyra första, En perfekt storm, Kastvindar, Stormfödd och Isstorm är skrivna av Dan Buthler och Leffe Grimwalker. De två efterkommande, Krigsvindar och Blodregn är skrivna enbart av Leffe Grimwalker. Sedan kom den första spinoff-boken, Nemesis, av Ramona Ivener.

Nu i denna är det igen Leffe Grimwalker som skrivit boken och då är det Alex Storm som står i fokus. Bilhandlaren som genom några osannolika händelser blivit kriminell och till och med ledare inom triaden. Om man läser en bok i denna serie så skall man ha klart för sig att detta är som en actionfilm i bokform. Karaktärer och händelser kommer att sticka ut från vad som kanske är trovärdigt, men köper man detta så kommer man att bjuda på en halsbrytande och underhållande, fast våldsam, upplevelse. Ibland så behöver man koppla av och bara bli underhållen.

Alex Storm försöker att få ordning på sitt liv, vilket är svårt med tanke på hur djupt insyltad han är i triaden nu och vad han har gjort i de tidigare böckerna så verkar det mer eller mindre att han är en förlorad själ. Men det finns ett hopp att han skall få tillbaka ett liv som kanske kan gå till det mera normala, men att bryta är inte lätt.

In på banan kliver också Bella Stasi, en färgstark karaktär som vänder upp och ned på Alex Storm tillvara och planer på att bryta sig loss från den onda spiralen som han gått ned sig i. Hon är inte den enda färgstarka karaktären i denna serie, mer eller mindre alla är det och jag kan verkligen tänka mig att författaren har hur kul som helst när han skriver om dessa och får leva ut med sin fantasi till fullo.

Det är inte bara Alex Storm som står i fokus i denna bok. Wong är en karaktär som många har tagit till sig i sitt hjärta när de läst denna serie och i just denna bok så får vi lära känna honom lite mera på djupet genom att vi får uppleva en del tillbakablickar i hans liv.

Språket är rappt och färgstarkt, det är lätt att ta till sig. Handlingen kan man säga det samma om, det rör sig i hundra knyck hela boken igenom. Det är spännande och man har riktigt svårt att lägga ifrån sig boken.

Dock så kanske man lurar lite på sig själv när man roas av att läsa om grovt kriminella som man i verkliga livet tar allt avstånd ifrån. Kanske är det för att man vet att detta är fiktion som det är okej att läsa och underhållas av det.

Jag rekommenderar denna bok, och hela serien, till alla som vill ha en berättelse som du kan släppa i ratten och bara följa med av farten. Det är adrenalinkickande och högoktanig underhållning när den är som bäst. Kanske den till och med lyfter fram några viktiga budskap om familj och vänner men först och främst så är den till för att roas och komma bort från vardagen.

Omdömen om tidigare böcker i serien:

En Perfekt Storm (Alex Storm #1) (Dan Buthler och Leffe Grimwalker)
Kastvindar (Alex Storm #2) (Dan Buthler och Leffe Grimwalker)
Stormfödd (Alex Storm #3) (Dan Buthler och Leffe Grimwalker)
Isstorm (Alex Storm #4) (Dan Buthler och Leffe Grimwalker)
Krigsvindar (Alex Storm #5) (Leffe Grimwalker)
Blodregn (Alex Storm #6) (Leffe Grimwalker)
Nemesis (Alex Storm #7) (Ramona Ivener)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Camilla Linde: Hästen från vattnet

Titel: Hästen från vattnet
Författare: Camilla Linde
Sidantal: 190
Förlag: Lind & Co

Baksidestext:

Utanför det lilla samhället Mörkersjö ligger Ödemarken. Det sägs att det finns något farligt där.

Junos högsta önskan är att få en egen häst. En dag, när hon är ute i skogen med bästa kompisen Aimy och hennes häst, hör Juno en gnäggning från Ödemarken. Trots alla varningar beslutar hon sig för att undersöka var ljudet kommer ifrån.

Vid en tjärn, djupt inne i den mörka skogen, hittar hon en häst som verkar övergiven. Juno tar med den vackra och vilda hästen till stallet. Han får namnet Storm och Juno börjar sköta om honom som sin egen. I hemlighet hoppas hon att ägaren inte ska dyka upp.

Men Aimy är inte alls glad för Junos skull, och de andra hästarna verkar rädda för Storm. Snart börjar underliga saker att hända, både i stallet och med Juno. Vem, eller vad, är Storm egentligen?

Mina tankar:

Detta är en bok som riktar sig till åldersgruppen 9-12, men jag känner att den fungerar utmärkt till andra åldrar också, beroende på lite av intressen och smak.

Det stora ämnet i denna bok är hästar och tonårstjejer som mer eller mindre lever i stallet. Så ett intresse för just detta är en stor bonus om man skall läsa denna bok, jag som inte satt min fot i ett stall och inte är en tonårstjej var kanske lite malplacerad för att läsa boken. Men även om man räknar bort andra element i boken, som jag återkommer till, så kände jag att just denna bit av handlingen var riktigt bra beskrivet och jag kunde verkligen leva mig in i denna och kan föreställa mig hur viktigt det är för hästtjejer att få komma till stallet och ta hand om sina hästar.

Författaren säger i efterorden att hon är en hästtjej och är uppvuxen i denna värld och det måste jag säga att hon verkligen får till det i denna bok. Hon har erfarenheten att även kunna beskriva för de som inte satt sin fot i ett stall få uppleva det.

Sedan vet jag att författaren har en förkärlek till skräcken och det lite mera mörkare och detta har hon bakat in i denna berättelse också. Det var det elementet som fick mig att ta upp denna bok, skall erkänna att om det hade varit en ren hästbok så hade jag nog inte börjat läsa den. Nära stallet i boken finns de en bit av skogen som kallas Ödemarken och dit skall man inte bege sig, men såklart så händer det saker och huvudkaraktären befinner sig snart långt in i Ödemarken och där hittar hon en övergiven häst som hon tar hand om. Men allt verkar inte vara som det skall med denna häst.

Författaren har blandat in något som känns som gammal folktro och lokala sägner. Det är en mystik över handlingen och man känner att något står inte rätt till, det lurar en fara. Hon målar upp denna skräck på ett riktigt bra sätt och i stället för att visa allt så hintar hon bara sakerna, vissa bitar lämnas till läsarens egen fantasi, vilket kan vara skrämmande nog.

I denna berättelse finns det även något ömt och sårbart. Huvudkaraktärens mamma har försvunnit på mystiska omständigheter och detta har gett henne en traumatisk uppväxt. Även här skildrar författaren på ett bra sätt hur detta kan sätta sina spår i ett barn. Hur hanterar man vardagen med detta inom sig?

Så för mig som har mina fötter i skräckens värld finns det endast ett enda sätt att beskriva denna bok. Det är som om Stephen King hade skrivit Min häst. Han är bra på att skildra vanliga karaktärer med sina problem, stora som små, han får dem levande och det är precis det som författaren gör här. Även om den riktar sig till en yngre publik så håller hon sig inte undan de mera vuxna problemen i livet, som även drabbar barnen. Att hon blandar in skräck och mystik är bara bra för mig då det är min kopp av te.

Jag rekommenderar denna till alla hästälskare, stora som små, tror att de äldre kommer att leva sig tillbaka till barndomens stall. Då det är skräckelement i berättelsen också så skall man föredra när det blir lite mera övernaturligt så boken är riktigt bra till barn som vill ha lite mera skrämmande berättelser.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr (Snack Parrow #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Marija Fischer Odén: Sissels Yule

Titel: Sissels Yule
Författare: Marija Fischer Odén
Sidantal: 19
Förlag: Fåglar Förlag

Baksidestext:

Sissel försöker att vara tapper, men det är svårt på världens tråkigaste julfirande med släkten. Då måste man väl ändå få börja på det undre lagret i Aladdinasken även om det finns några äckliga bitar kvar i det första.

Men när Sissel gläntar på det övre lagret är det början på en jul hon aldrig kommer att glömma - med käbblande gudar, stulna hästar, falsksång och en hygiennivå hon definitivt inte är van vid.

Mina tankar:

Detta är en novell i singelformat, den kom ut 2021och den rör sig i fantastikens spår.

Skulle säga att den passar riktigt bra att läsa just nu, då den utspelar sig under juletid. Under de få sidor som denna novell är så hinner den reflektera en hel del över jul och jultraditioner, så som de är nu och så som man kanske vill minnas de från forna tider innan mobilerna tog över världen.

Man skakar så igenkännande på huvudet när det nämns att alla sitter med nackarna böjda framför skärmarna utan att lägga märke till de andra, detta har blivit en ful vana som man tyvärr ser överallt nu för tiden. Det är nästan som man vill skaka i folk och säga åt dem att se sig omkring och upplev det runt omkring dig i stället. Nu skall vi inte gå inte på detta här, men kunde inte låta bli att reflektera över detta lite.

Nu var det många år sedan jag kunde känna en riktig julkänsla men jag förstår huvudkaraktärens känsla när hon känner att jularna blivit tråkiga.

Men det är inte bara nutidens och barndomens jular som dansar runt i novellen, nej det blir näst intill ett äventyr när huvudkaraktären, efter att ha lyft på det övre lagret på Aladdinasken, plötsligt befinner sig i ett äldre firande, kanske inte direkt av julen men av något mera fornnordiskt. Här har det samlats vikingar och till och med asagudar.

När vi kommer till denna fest i novellen så kan man nästan känna värmen och framför allt dofterna, eller och man skall säga odörerna. Författaren får till en bra stämning och miljöbeskrivning här.

Det finns något i denna novell som både är mysigt och varmt samtidigt som det är spännande och insiktsfullt, med tanke på att den kortfattat träffar så rätt i hur samhället är nu. Sedan är de ju en bonus för mig som alltid varit svag för vikingatiden och speciellt asagudarna.

Jag rekommenderar denna novell till alla som vill ha en snabbläst julberättelse som passar perfekt in i dessa tider som vi är i nu. Hade man varit lite tidigare med denna novell så hade jag tipsat att man samlade ihop denna med 23 andra julaktiga noveller och läste en varje dag i december, kanske ett tips till nästa år.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Tvåhjärtat (Tvåhjärtat #1)
Nedom (Tvåhjärtat #2)
Oberg (Tvåhjärtat #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anders & Anette De La Motte: Ett fall på Capri

Titel: Ett fall på Capri
Författare: Anders & Anette De La Motte
Sidantal: 447
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Historieläraren Hugo Lind reser på en mat- och kulturresa till Capri tillsammans med en grupp andra nordbor. Arrangör är Belmonte Travels med den kunniga och kluriga Lara i spetsen. Stämningen är hög och gruppen njuter av allt som paradiset har att erbjuda.

Men en skugga faller över idyllen då en kropp hittas i vattnet nedanför den beryktade Salto Tiberio-klippan. Vem är den döde, och varför har personen en Belmonte Travels-broschyr i fickan? Alla verkar ha något att dölja, och Hugo och Lara finner sig plötsligt indragen i en märklig utredning under solen. Har en orm smugit sig in i paradiset, och är det någon bland resenärerna som inte är på ön enbart för att uppleva livets goda?

Mina tankar:

Detta är Anders fjortonde bok och den första som han har skrivit med sin fru Anette, det är även den första delen i den nya serien Mord under solen.

För de som har läst tidigare böcker av Anders vet att han gillar att ändra på stilen i sina olika serier. Detta är den sjätte serien han skriver och då det är första boken är man aldrig helt säker på vilken stil han kör denna gång. Om man har läst om vad den handlar så kan man ana vilket håll den går åt.

Med serien Morden på Österlen så presenterade Anders en lite mera mysdeckare-stil kryddad med Agatha Christie-känsla av mordgåtalösning. På ett sätt har vi något liknande här, men jag skulle nog säga att denna är en feelgooddeckare, en slags hybrid av deckare och feelgood, skulle säga att den är ännu mera snäll än kanske andra mysdeckare brukar vara.

Miljön är en viktig sak i handlingen och denna bok kan halvt ses som en reseskildring. Vi bjuds på miljöbeskrivningar, matupplevelser och kultur- och historielektioner. Jag skulle misstänka att alla som har varit på Capri kommer att känna igen sig och vi som inte har varit där kommer att känna att vi har nästan upplevt den efter att ha läst denna bok.

Det är som sagt en deckare och då återkommer vi till Agatha Christie. Nu har jag inte läst så många böcker av henne men har sett en hel del av filmatiseringarna. Hon har en stil, i de flesta, att morden inte kommer meddetsamma. Berättelserna börjar med att presentera de centrala karaktärerna, bygga upp intrigen och låta läsarna försöka klura ut hur det ligger till och sedan försöka lösa dödsfallet innan svaret blir presenterat. Det är detsamma med denna bok, den inleds med att en kropp hittas i vattnet, sedan hoppar boken tillbaka några dagar.

Vi läsare får inte reda på vem den döde personer är så genom boken blir det inte bara en gissning på vem som är misstänkte och även vem är det som blir offer. Kan säga att dödsfallet kommer långt in i boken så i stället för en lång utredning efter dödsfallet så bygger författarna upp handlingen med att skapa spänning mellan karaktärerna och är det något som Anders bra på är att göra karaktärer intressanta och levande, självklart skall Anette ha en eloge till detta också, men då det är hennes första bok så finns det inget att jämföra med, men hon har med säkerhet ett finger i leken på karaktärsbygge också.

Språket sitter precis som det skall, som det brukar när det kommer till Anders böcker. Det är en lite långsammare uppbyggnad när det kommer till handling, det ligger mycket vikt på miljöupplevelser, därav att man kan se denna som en reseskildring.

Då dödsfallet sker så sent i boken så kan man kanske misstänka att den är långtråkig och inte spännande. Skulle säga att den inte är långtråkig men den är långsam och den är inte spännande så att man tappar andan, men den är i stället spännande genom att handling och karaktärer byggs upp på ett så bra sätt, det blir intressant och man vill fortsätta läsa boken för att se hur det kommer att sluta.

Går man in med den förutfattade meningen att man vill ha en bok i stil med hans Leo Asker-serie så kommer man att bli besviken. Denna är inte alls i samma stil och har sett en del kommentarer på nätet om detta. Jag anser att man skall angripa en ny bok med ett öppet sinne och att man får anpassa sig efter den, sedan är det självklart att man föredrar olika stilar bättre, men jag tycker att man skall döma en bok efter vad den är inte vad man själv vill att den skall vara.

Så jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mysig och lite lugnare deckare som även är en reseupplevelse, med intressanta karaktärer bjuder paret De La Motte på en varm mordgåta.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)
Våroffer (Årstidskvartetten #4)
Döden går på visning (Morden på Österlen #1)
Ett fynd att dö för (Morden på Österlen #2)
Bortbytaren (Leo Asker #1)
Glasmannen (Leo Asker #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Karin Tidbeck: Sjung ingen psalm när jag är död

Titel: Sjung ingen psalm när jag är död
Författare: Karin Tidbeck
Sidantal: 32
Förlag: Kraxa Förlag

Baksidestext:

"Poesi och matematik hjälper oss att förstå universum."
"Men hur kommer maskinen veta vilken dikt den ska välja?"
"Den kommer att ta beslutet", sade Natalia.

Tre föräldralösa systrar på 1800-talet lever ensamma i familjens stora hus. En av dem är döende. De andra två gör allt i konstens och vetenskapens namn för att rädda henne in i framtiden.

Mina tankar:

Detta är en novell i förlaget Kraxa satsning på svensk fantastik. Denna är utgiven tidigare på engelska, 2018, då med titeln When I am dead, My dearest.

Novellen utspelar sig under 1800-talet och är skriven i något som likar dagboksanteckningar eller brev. Det är två av de tre systrarna som turas om att förmedla handlingen för läsarna. Det är en sorglig men finstämd berättelse som tar form när två systrar försöker rädda och bevara den tredje systern, som är döende i en sjukdom, genom banbrytande vetenskap.

Det är som sagt två av de tre systrarna som delar med sig om sina upplevelser och tankar. Dels så är det den döende systern och så är den yngsta systern, hon är på ett sätt den mera öppna och tänkande systern. Det är den vetenskapliga systern som vi inte får ta del av när det kommer till tankar och känslor.

Denna novell har mycket som man kan säkert tolka in i texten om man vill, vad som är rätt tolkning eller inte låter jag vara osagt. Men det rör sig delvis om den stora frågan, det vill säga döden. Hur hanterar man den och hur accepterar man den, ibland kan det inte vara så lätt att släppa taget om den man älskar och man kan göra vad som helst för att försöka få ha kvar den man älskar. Vilket de två systrarna mer eller mindre gör genom att skapa en maskin som skall bevara den döende systerns själ och tankar.

Ett ämne i boken är poesi och med tanke på att hur man skall tolka handlingen så är det precis som med poesi. En dikt är så öppen att man kan om man vill tolka den på många sätt och ändå är alla tolkningar mer eller mindre rätt, i alla fall i betraktarens ögon. Så detta är en novell om ett stort ämne som inte har ett absolut svar, bara en öppning för tolkning.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en snabbläst berättelse om ett stort ämne. Jag skulle säga att om man gillar berättelser i stil med Frankenstein, boken inte alla filmer, som om mitt minne inte spelar mig ett spratt är i samma anda som denna, så tror jag man kommer uppskatta denna lilla novell. Vetenskaplig och tar upp frågor om livet.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Sofi Poulsen: Förtrollade prinsessor & sagolika pegaser

Titel: Förtrollade prinsessor & sagolika pegaser
Författare: Sofi Poulsen
Sidantal: 206
Förlag: Darkness Publishing

Baksidestext:

En ovanligt strapatsrik dag tvingas några prinsessor att fly för sina liv. En drink på lönnkrogen Det Förgiftade Äpplet ger dem en ofrivillig förvandling med extra allt. Vem som har gjort det och varför är frågor som prinsessorna får ta sig an senare, först måste de bli sig själva igen. Den goda fen berättar att hon saknar tre ingredienser för att kunna bryta förtrollningen. En vild jakt på godhet, intelligens och mod bland sagovärldens celebriteter tar sin början och prövar både tålamodet så väl som vänskapen.

Mina tankar:

Detta är en fantasy som riktar sig till barn i åldern 9-12, men kan absolut läsas av andra åldersgrupper också med behåll.

Författaren har här tagit fem kända sagoprinsessor, kända från bröderna Grimm och Disney, och låter dem träffas och vara med på ett äventyr tillsammans. Den första biten av berättelsen, eller en version av den, finns med i novellsamlingen Grimm – Special edition. Nu har författaren byggt vidare och utökat denna novell till en roman.

Då det handlar om sagofigurer så blir det inte konstigt att berättelsen även känns som en saga, vilket man även skall se den som. Den är skriven som om det är en berättare som talar direkt till läsaren, lite som en sagobok brukar vara. Jag själv, som vuxen, kom att tänka tillbaka till den tiden då jag läste bilderböcker efter sagor samt även den tiden då föräldrarna läste böckerna för en för att man ännu inte hade lärt sig att läsa. Denna bok är riktar sig till lite äldre än bilderböcker men med tanke på att den andas samma anda så känner jag att boken är en riktig bra övergång till att börja läsa själv, eller att föräldrarna läser denna för barnen för att de skall börja vänja sig med djupare handling än bara bilder och lite text.

Som sagt så är det kända sagoprinsessor som vi möter här och jag får säga att från vad jag kommer ihåg från Disney-filmerna så har författaren fångat personligheterna i de olika prinsessorna riktigt bra. Man känner igen dem samtidigt som författaren har utvecklat dem och gett dem lite mera karaktär än vad de kanske hade i filmerna.

Det är ett riktigt äventyr som man får följa med på här och det är inte bara de fem prinsessorna som man känner igen från sagornas värld. Boken är spännande samtidigt som den har en stor dos med humor, misstänker att barnen som läser denna eller om det är föräldrarna som läser högt så kommer det bli en del skrattstunder.

Boken är lättläst, vilket inte är konstigt med tanke på vilken åldersgrupp den riktar sig till. Men jag måste säga att jag som vuxen läste den med mycket behåll och var road, bonus för att den gav en lite nostalgi med minnen från barndomen.

Jag rekommenderar den till alla barn som har börjat läsa själv och vill ha en spännande och kul bok som bjuder på äventyr och kanske en och annan insikt om livet.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anna Jakobsson Lund: Skördad

Titel: Skördad
Författare: Anna Jakobsson Lund
Sidantal: 45
Förlag: Annorlunda Förlag

Baksidestext:

Efter den stora olyckan existerar inga familjer längre. För att undvika sjukdomar skördas männen och deras sperma matchas mot kompatibla kvinnor.

Auro är arbetare. Tio dagar vid fabriken, hem för att skördas och vila, sedan tillbaka igen. En kväll möter han Embla, som drar smaklösa skämt och rullar sina cigaretter för löst. Tillsammans bryter de mot alla regler, och i Auro väcks hoppet om ett större liv än han trodde var möjligt.

Mina tankar:

Detta är en novell, utgiven först på Fafner förlag, men 2022 återutgav författaren denna och fyra andra noveller i singelformat.

Novellen utspelar sig i en obestämd framtid, de som läst författarens böcker vet att hon har en förkärlek till just framtiden och dystopi. Nu har jag än så länge bara läst hennes första serie men jag anar även en slags samhällskritik i hennes texter.

Något har hänt, en stor olycka, och för att bevara mänskligheten så finns det inte längre några familjer, barn tas fram på ett mera vetenskapligt sätt genom att männens sperma skördas, som det kallas i berättelsen, för att sedan matchas mot kvinnor. Allt för att undvika sjukdomar.

Jag vet att jag inte är direkt ensam att känna att ens vardag och då speciellt tiden på jobbet känns som ett slags hamsterhjul, i den meningen att man gör samma sak om och om igen och att det helt ärligt inte känns direkt givande, förutom lönen. Nu kanske jag är väl kritisk till ens vardag, men det finns ju en anledning att man ibland säger den gråa vardagen.

Här i denna framtid så är det betydligt mera närvarande. Vi möter en man som jobbar tio dagar i en fabrik, med till synes ingen direkt fritid. Sedan skördas han för att få vila en stund och sedan är han tillbaka tio dagar till i fabriken. Ibland har jag tänkt att man, ens arbete, mer eller mindre är ett kugghjul i en stor maskin som får samhället att gå grunt. Här har mänskligheten verkligen blivit detta kugghjul.

Men det finns ett slags ljus i denna mörka framtid. En dag så kommer en kvinna in i hans liv och hon verkar gå mot strömmen när det kommer till maskineri. Hon är mera för närvaro och känslor. Vår huvudkaraktär börjar leva upp och han känner saker, saker som gör livet värt att leva.

Det är en finstämd och ömsint berättelse även om den har ett mörker också. Författarens språk och hennes förmåga att framställa karaktärer och världar som vi inte känner till att bli så verkliga att vi lever oss in i handlingen gör att novellen känns som en längre berättelse än vad den är. Den är så komplett.

Nu är det inget som sägs i novellen, men jag började undra vem det är som tjänar på att mänskligheten har blivit detta maskineri i samhället. Denna befruktningsprocedur och att männen nästan blivit något slags avelsdjur får man att undra om det finns en klick av rika folk i denna framtid som lever gott. Detta är bara en tanke som slog mig och inget som sagt som sägs i novellen.

Jag rekommenderar denna novell till alla som vill ha en välskriven framtidsskildring som både berör och får en att tänka.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Tredje principen (Systemet #1)
Aldrig ensamma (Systemet #2)
Enda vägen (Systemet #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Andreas Ek: Glaset mellan dem

Titel: Glaset mellan dem
Författare: Andreas Ek
Sidantal: 349
Förlag: Modernista

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Plågad av en sprängande huvudvärk vaknar Jannica Brandt upp i en bur av glas: ett sinnrikt konstruerat, underjordiskt fängelse där andra befunnit sig före henne - kvinnor som nu är döda. Sakta, genom smärtans dimma, börjar hon minnas hur hon tillfångatogs, ögonblicket då hon tappade garden och mördaren såg sin chans. Hon vet alltför väl vem han är, vad han gjort, och att tiden nu håller på att rinna ut.

Sambon Patrick, som nyligen skadats i samband med en skolskjutning, följer i frustration poliskollegornas rådvilla försök att hitta Jannica. Föga anar han att chansen att återse henne ytterst hänger på en person som befinner sig på andra sidan jorden - och som är internationellt efterlyst för flera mord.

Samtidigt som klockan tickar för Jannica skakas Stockholm av en ny mordvåg, där offren hittas i offentliga miljöer och förenas i ett märkligt mönster.

Mina tankar:

Detta är den fjärde boken om Jannica Brandt, de tidigare heter Mörkret inom honom, Det hon slåss för och Han älskade dem alla.

Då det är en bok i en serie så rekommenderar jag att man läser de tidigare böckerna innan man ger sig på denna. Speciellt den tredje boken då denna fjärde bok tar vid med händelsen som förra boken slutade med.

De som läst den förra boken vet ju hur den slutade, jag skall inte avslöja något om den, men baksidestexten säger en hel del. Vår huvudkaraktär, Jannica Brandt, är i en rätt så knivig situation och vi läsare får ta del i hur hon hanterar detta. Samtidigt så träder en annan karaktär in i handlingen och det är inte en trevlig person som man får lära känna, utan att ha några kunskaper inom psykologi så antar jag att detta är en väldigt narcissist person med våldsbenägna egenskaper. Det är en osympatisk person som man nästan mår illa av att läsa om och man blir förbannad på personen och hans agerande.

Precis som förra boken så rör sig handlingen fram i parallella handlingar. Dels då Jannica Brandt kamp för livet och så följer vi även denna våldsman. Det finns deckare där man bara följer utredningarna och får se efterlämningar av dåden, det vill säga de mördare personerna. Sedan finns det deckare, mera psykologisk thriller, där man får en djupare insikt i gärningsmannen och följer dåden i mera nutid, alltså när det händer. Denna bok är såklart det senare slaget och det gör att våldsdåden på ett sätt sätter sig djupare och det blir en mera brutal och gripande upplevelse.

Nu kan jag inte säga att detta är en autentisk bild på denna på av människa. Men med tanke på att författaren har jobbat många år inom polisyrket så kan jag tänka mig att han har stött på många av denna typ av människa. Det känns som en bild som är trovärdig och jag kan tänka mig att författaren har tagit inspiration från dessa möten med sådana människor och sedan såklart undersökningar och studier inom psykologi för att få en bra bild.

Har man läst något av författaren tidigare så vet man vad man har sig att vänta när det kommer till språk och handling. Det är ett språk som är rakt på sak, inga omskrivningar, det är tillräckligt målande för att man skall kunna se karaktärer och händelser framför en. Handlingen förs fram i ett tempo och driv som gör att det aldrig blir en tråkig stund. Även i de lugnare delarna av handlingen så finns det något som lockar en till att fortsätta läsa. Författaren kan verkligen det där med att leverera en spännande historia som även om den låter otrolig har en förankring i trovärdighet.

Jag har sagt det förut och säger det igen. Andreas Ek är verkligen ett namn att räkna med om man vill ha välskriven och spännande berättelser, han borde verkligen synas betydligt mera än vad han gör då jag tycker att han levererar lika bra som de författare som toppar listorna. Jag rekommenderar denna, och resten av serien till alla som helt enkelt vill ha en bra deckare med drag åt den psykologiska thrillern.

Tidigare omdömen om författaren:

Raseri (Raseri #1)
Törst (Raseri #2)
Mörkret inom honom (Jannica Brandt #1)
Det hon slåss för (Jannica Brandt #2)
Förödelse (Raseri #3)
Fruktan (Raseri #4)
Flykt (Raseri #5)
Den sista marionetten (Joel Adler #1)
Han älskade dem alla (Jannica Brandt #3)
Strid (Raseri #6)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se