Malin Sanglert: Det andra arvet

Titel: Det andra arvet
Författare: Malin Sanglert
Sidantal: 314
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Sofie ärver sina morföräldrars sekelskiftesvilla i Skärviken på västkusten av en moster hon aldrig träffat. Hennes plan är att renovera huset till en perfekt sommaridyll, samtidigt som hon dokumenterar förvandlingen för ett inredningsreportage.

Renoveringen kantas av minnen från barndomens somrar, oförklarliga fotografier och alltför många glas bananlikör. Huset gömmer hemligheter, och i takt med att hon rensar ut, väcks allt fler frågor.

Varför bröt morföräldrarna kontakten med Sofie, och hur kommer det sig att hennes mamma blir så upprörd när hon hör att Sofie är i Skärviken?

Huset som hon förknippat med skollov och salta bad känns inte längre tryggt, och hon börjar ana att någon iakttar henne i skydd av sommarnatten. Någon som vill att hon ska bli rädd.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok. Det är en deckare och den kom ut 2022.

Att kalla denna för en deckare är inte helt rätt skulle mera klassa den som en thriller eller en spänningsroman. En vanlig deckare brukar vara att man följer någon, ofta en polis, som utreder ett brott, ofta ett dödsfall.

I denna möter vi en kvinna, Sofie, som har ärvt ett hus av sin moster, som i sin tur har ärvt huset av sina föräldrar, alltså Sofies morföräldrar. Som litet barn var hon mycket i huset på somrarna, ända tills hon var runt elva år och morföräldrarna bröt kontakten med Sofies mamma och då även Sofie.

Sofie har bestämt sig för att renovera upp huset och sälja det. Hon har tänkt att det skall bli ett bra avslut för hennes mamma som av oförklarliga anledningar inte vill prata om huset och sina föräldrar. När hon väl är där och börjar renovera huset så återupplever hon gamla barndomsminnen och hon börjar undra vad det var som hände när hon var lite. Varför bröt morföräldrarna kontakten?

Hon hittar saker i huset som får henne att vilja ta reda på hur allt ligger till. Det blir en nostalgisk och även smärtsam återupplevelse för henne. Men samtidigt som hon får reda på mer och mer så har hon känslan av att det är någon som inte vill att hon skall få reda på sanningen. Det känns som det ligger en mörk hemlighet som kanske inte borde komma fram.

Språket är lätt att ta till sig och det flyter på riktigt bra, handlingen är intressant och spännande. Utförandet när det kommer till språk och handling känns riktigt bra genomarbetat och håller en riktigt hög nivå, speciellt för att vara en debutbok.

Tyckte att det var en riktigt bra karaktärsporträtt på huvudkaraktären. Vi följer henne väldigt närgående i hennes arbete på huset, vi får verkligen lära känna henne på djupet och hon blir som en levande människa med sina egenskaper och brister.

Förutom huvudkaraktären så lär vi även känna en annan sak också, själva huset. Är det något som har karaktär så är det gamla hus, de andas av minnen, de finns i väggarna och i sakerna som samlats i huset. Författaren fångar verkligen känslan av när någon återkommer till ett gammalt hus som väcker barndomsminnen.

Summan blir en bra bok som jag varmt rekommenderar till de som vill ha en spännande, välskriven och genomarbetad handling som griper tag i dig och kanske till och med väcker egna tankar och minnen från barndomen. En bra start på en författarkarriär som jag ser fram emot att följa.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Gunilla Jonsson & Michael Petersén: Döden är bara början

Titel: Döden är bara början
Författare: Gunilla Jonsson & Michael Petersén
Sidantal: 303
Förlag: Fria Ligan

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Berlin sommaren 2017 är en stad där verkligheten börjar rämna. I ett kulturhus i Kreuzberg gjuter skulptören Amanda Serner svarta betongsuggor som vaknar till liv i ateljén. De dansar över golvets färgfläckade masonit. Eller är det barndomens hallucinationer som kommer tillbaka? Amanda tittar ut genom fönstret och anar en annan stad bortom de nyputsade fasaderna kring Mariannenplatz.

Samtidigt söker Svetlana Meier allt mer desperat efter sin försvunna syster. Karoline svarar inte i telefon och alla säger att hon förmodligen har rest bort, men Svetlana tror inte på det. Hon hör rykten om misshandel och hittar en spionapp i systerns mobil.

Amandas morfar Clive drömmer att han vadar genom taggtråd i helvetet. Han dricker för att glömma och vägrar träffa sin dotterdotter, rädd att hon ska se hans demoner. Pengarna från konsthandeln på Fasanenstraße räcker inte för att radera hans mörka förflutna. Sonen Harlan börjar ställa besvärliga frågor och Clive fattar ett ödesdigert beslut.

Clives hänsynslöshet och Amandas konstverk gläntar på dörrar mot en verklighet mänskligheten har valt att glömma. En gyllene skalbagge klättrar upp mot taket i Hauptbahnhof. Någonstans i den stora staden öppnar sig ett torg mellan grustäckta ruinberg. Och under villorna vid en badsjö leder vägar ner mot helvetets brinnande slätter.

Mina tankar:

Detta är första boken i en serie av hitintills två böcker, den andra heter De levande döda. Det är en skräckroman som utgår från rollspelet KULT. Boken är skriven av de som skapade rollspelet. Denna bok kom ut 2018.

KULT kom ut för första gången 1991, jag spelade inte det själv utan jag spelade Drakar & Demoner och Mutant. Detta rollspel gick mig helt förbi men av vad jag förstår så väckte det en hel del känslor. Det sågs tydligen inte med blida ögon att det innehöll former ockultism samt även en hel del våld, sex och droger. Till den gränsen tydligen att det tog bort från hyllorna från vissa kedjor.

Så med det i tanke att jag inte har spelat spelet och har några bakgrundskunskaper om denna värld så visste jag inte helt vad jag hade att vänta mig när jag började läsa denna bok.

Det jag märkte med detsamma när jag började med boken var att författarna överförklarade inte sin värld. Detta är positivt på ett sätt, man kan se det så att antingen så litar författarna på sina läsare att de antingen redan vet tillräckligt mycket om KULT och dess världs bakgrund att man kan lätt hänga med eller att de som inte har bakgrunden blir tillräckligt intresserade så de läser vidare utan all förklaring. Jag tillhör den andra gruppen och fick upp ett intresse som gjorde att jag fortsatte läsa. Ibland är det bra att inte förklara allt, vissa handlingar fungerar bättre med att ha händelser som osar av mystik och det okända.

Språket är mustigt men ändå inte överväldigande så att man inte kan ta till sig det, det är lite mera tuggmotstånd än något som man snabbläser. Det ligger ändå på en sådan nivå att det inte blir tungläst och handlingen flyter på med intressanta karaktärer och händelser.

Jag har redan nämnt att rollspelet har spår av ockultism och då boken utgår från spelet är det inte konstigt att även denna innehåller sådant. Vi möter här fallna änglar, demoner och andra varelser och ritualer som nog skulle kallas för satanistiska. Har man svårt för detta så kanske inte boken är något för en.

En annan sak som är väldigt i centrum är konst och det märks att det är något som författarna har ett intresse för. De beskriver verkligen känslan och stilen i hur de olika karaktärerna formar sina konstverk och vad de utstrålar. De knyter an konsten med det ockultistiska på ett smidigt sätt och man känner verkligen att det går hand in hand.

Även det övernaturliga med fallna änglar och andra varelser flyter elegant ihop med den så säga normala världen. Det blir intressant när man inte tar det övernaturliga till det extrema och håller den så lång bort från verkligheten att det inte känns trovärdigt. I denna bok känns det på ett sätt trovärdigt fast man såklart vet att det inte är det.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en skräckberättelse som, kanske inte skrämmer dig, men är välskriven med intressanta karaktärer och en intressant värld och bjuder på en härlig stämning. Får säga att detta är skräck i högkvalitativ form. Skall bli intressant att läsa även andra boken i denna serie.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Ingrid Tosteberg: Dimöns hemlighet

Titel: Dimöns hemlighet
Författare: Ingrid Tosteberg
Sidantal: 174
Förlag: Darkness Publishing

Baksidestext:

Det är mitt i natten. Oliver öppnar dörren till slottsträdgården och
den giftiga dimman letar sig genast in i Grönskande slottet. Ingenting blir sig likt. Dimman sprids i hela Evlonia och påverkar alla som bor där.

Dessutom är den mäktiga fen Elvina försvunnen. Det sägs att hon hålls fången på Dimön.

Vännerna Oliver, Rosali och Nimaya är fast beslutna att lösa mysteriet med dimman och fen Elvinas försvinnande. Vad är det som gömmer sig på Dimön?

Mina tankar:

Detta är författarens tredje bok i serien Sagan om Evlonien, en fantasyserie som riktar sig till ungdomar i åldern 9-12. De tidigare delarna heter Stendrottningens hemlighet och Silverspelgelns hemlighet.

Då det är en del i en serie så rekommenderar jag att man läser böckerna i rätt ordning. De är dock rätt så fristående och varje bok förklarar det mesta man behöver veta om de tidigare delarna för att kunna följa med bra i handlingen om man nu inte skulle ha läst dem i rätt ordning.

Boken tar vid ett tag efter förra boken. Något har hänt med Evlonien, en dimma har lagt sig över landet och med den följer en känsla av sorg samt att det är som att dimman går in i folks huvuden och får deras tankar i dimma. Även växtligheten i landet är drabbat.

Om man har läst de tidigare delarna så vet man vad man har sig att vänta sig. Det är ännu ett fantasirikt äventyr som målas upp framför oss på sidorna. Språket är, precis om i de tidigare delarna, lätt att ta till sig och handlingen är mer eller mindre rak på sak. Ungefär det som man förväntar sig av en bok som riktar sig till denna ålder.

Författaren fortsätter att bygga ut sin värld samt även får vi under resans gång veta ännu lite mera om några av de centrala karaktärerna som vi stött på i de tidigare böckerna. Det är en intressant värld som vi får ta del av och fast varje del på ett sätt är mer eller mindre fristående från varandra så finns det en röd tråd igenom serien. Om just denna röda tråd får ett avslut eller inte i denna del lämnar jag osagt så att jag inte förstör något för de som vill läsa boken.

De tidigare böckerna har varit rikt illustrerad med riktigt snygga bilder gjorda av Andreas Raninger. Det finns även sådana bilder i denna bok också, men i denna är de inte lika många bilder. De lyckas igen att fånga stämningen i boken och är imponerad på vilket djup Raninger får i sina bilder.

Boken riktar sig som sagt till barn i åldern 9-12 och de är de som kommer att få ut det mesta av boken, dock så skulle jag säga att även som vuxen kan man få ut något av boken om man gillar magiska äventyr. Detta är bra om man tänkt att ha den som en högläsningsbok för sina barn, för om man inte fångas själv av handlingen så blir det svårt att läsa högt för andra.

Jag rekommenderar den till alla barn som vill ha ett fartfylld och fantasirikt äventyr att läsa, även som vuxen så hade jag kul att läsa denna och jag vet att det kommer fler delar i denna serie och ser fram emot att se vart författaren tar vägen med sin värld i dessa böcker.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Stendrottningens hemlighet (Sagan om Evlonien #1)
Silverspegelns hemlighet (Sagan om Evlonien #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anders De La Motte: Våroffer

Titel: Våroffer
Författare: Anders De La Motte
Sidantal: 407
Förlag: Forum

Baksidestext:

Valborgsnatten 1986 mördas en sextonårig flicka under ritualliknande former i skogen intill ett skånskt slott. Hennes styvbror döms för dådet, och kort därefter försvinner hela familjen spårlöst.

Våren 2019 flyttar läkaren Thea Lind in på slottet. Efter att ha gjort ett märkligt fynd i en uråldrig ek ökar hennes fascination för den gamla tragedin. I takt med att hon upptäcker likheter mellan flickans uppväxt och sitt eget såriga förflutna, blir hon alltmer övertygad om att sanningen om mordet aldrig kommit fram. Och att våren 1986 kanske krävt flera offer.

Mina tankar:

Detta är författarens nionde bok och den fjärde och sista delen i hans serie som går under namnet Årstidskvartetten, de tidigare delarna i serien heter Slutet på sommaren, Höstdåd och Vintereld, denna kom ut 2020.

Boken är som sagt en del i en serie, men man behöver inte ha läst de tidigare för att kunna hänga med i denna bok. Man kan även läsa böckerna i vilken ordning man vill. Varje bok är fristående med nya karaktärer och har inget med varandra att göra.

Det som gör böckerna till en serie är att i stora drag så har de likvärdiga handlingar. I varje bok så har vi en händelse som skedde för runt 20-30 år sedan, det är en händelse där någon dog under hemska och mystiska förhållanden. Vi har även en hemvändare, inte alltid huvudkaraktären, som återkommer till den lilla staden, byn eller samhället där den tragiska händelsen skedde.

Böckerna följer två tidslinjer, dåtiden som utspelar sig runt själva dödsfallet, vad som skedde innan och till slut vad det var som ledde till döden. Den andra linjen är i nutid och den följer någon som börjar intressera sig för dödsfallet och börjar en egen utredning. Detta blir inte väl mottagen av folket i samhället, som gärna vill mörka vad det var som verkligen hände. Det finns ofta en eller flera hemligheter och orsaker till att man vill mörka. Det blir även lite av det klassiska storstaden möter det lilla samhället, främlingar mottas inte allt för väl, speciellt inte om det rotar i saker som de inte borde rota i.

Just i denna bok så är det en ung kvinna som blir mördad under ritualliknande händelser, det verkar som att hon har planerat det själv och fått sin styvbror att utföra dådet, som i sin tur blivit dömd för det. Thea Lind flyttar in med sin man i ett slott som ligger i närheten av platsen för mordet. Det är hennes man som är hemvändaren, han var ett av barnen som var med precis innan kvinnan blev mördad. Thea får reda på dödsfallet och att henens man var med den natten, han vägrar prata om det. Hon kan inte släppa det och vill förstå sin man bättre och börjar utreda vad det var som verkligen hände, hon har en känsla att allt inte kommit fram i ljuset.

Det är med en säker hand och ett trollbindande språk som författaren tar oss med på en resa som går i spänningens spår, det ligger en tragisk dimma över hela handlingen. Han klarar av med bravur att återberätta dåtiden, man känner verkligen att man är där på plats, även fast man redan vet att något hemsk kommer att hända så kan man inte låta bli att sitta på nålar, man vet ju utkomsten eller i alla fall delar av den, man har inte hela sanningen.

Samtidigt så hanterar han den nutida delen av berättelsen riktigt bra, man får verkligen en känsla av utanförskap, att man inte hör hemma. Tillsammans med huvudkaraktären så kommer man mera och mera närmare sanningen. På resans gång så kan man dyka på oväntade vändningar.

Nu när jag har läst alla fyra böckerna i serien så får jag säga att det är imponerande av författaren att han lyckas med att hålla handlingarna så likvärdiga men ändå har gjort varje bok unik och de känns inte som en upprepning på de andra.

Kan med varm hand rekommendera denna bok och hela serien och för övrigt även författarens andra böcker. Han är ett säkert kort om man vill ha välskrivna, spännande och intressanta deckarna eller thrillers. Sedan att hans olika serier skiljer sig från varandra så mycket som det gör är även roligt, han vågar testa olika stilar när det kommer till spänningslitteraturen och han klarar av dem alla.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

E.P. Uggla: Fallet från Eden

Titel: Fallet från Eden
Författare: E.P. Uggla
Sidantal: 334
Förlag: Bonnier Carlsen

Ett recensionsex från författaren och förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Livet bland eliten i Eden är över för Ava. Hon har flyttats ner till Getsemane. Där kallas hon för "En fallen ängel", och det är inte en komplimang. Om tillvaron i Eden handlade om intelligens, är allt i Getsemane fokuserat på träning och fysisk aktivitet.

Ava tvingas anpassa sig samtidigt som hon försöker hitta och befria vännerna Yasmin och Kenji, som bestraffats hårdare än hon.

Men snart inser hon att allt de lär sig i Getsemane syftar till en enda uppgift: Att gå ut i det som finns kvar av den verkliga världen och döda andra människor, med det egna livet som insats.

Mina tankar:

Detta är andra boken i trilogin om Eden, den första boken heter Felet med Eden.

Det är en direkt uppföljare på föregående bok och den är inte fristående så man skall läsa den första innan man hoppar på denna.

Boken tar som sagt vid nästan direkt där den förra slutar. Vi nästan kastas rätt in i handlingen, precis om huvudkaraktären, Ava, kastas in i en annan del av detta samhälle, eller om man skall kalla det för system, som vi började lära känna i första boken.

Första boken lämnade oss läsare med många stora frågor om denna framtid och det samhälle som vi skymtade. Nu får vi som sagt se en annan del av samhället som författaren har skapat, en del frågor kommer att kanske inte helt förklaras men vi kommer att ha mera kött på benen när vi har läst ut denna bok. Dock så kan jag säga att det under resans gång kommer att uppstå fler saker som vi kanske inte får besvarat fören i sista delen.

Första boken fångade mig från första sidan och jag kunde inte sluta läsa fören sista sidan var utläst. Det var med en stor iver som jag kastade mig över denna bok, skulle den lyckas att leva upp till sin föregångare. Dock så hade den lite emot sig då jag känt mig inne i en slags lässvacka, men vad passar inte bättre då än att läsa en bok som man verkligen har längtat efter att få läsa.

Även om denna dock tog längre tid än första boken så kände jag att den lyckades med det som första boken också lyckades med, att dra in mig i handlingen och fånga mitt intresse.

Det är kul att författaren bygger vidare i stället för att stanna på samma ställe. Första boken var rätt så, i brist på annat ord, isolerad när det kommer till platsen den utspelade, nu vigdas våra vyer och vi får se en större bit av denna värld.

Språket är precis som i första boken lättsamt samtidigt som det är målande. Författaren har en bra förmåga att skapa intressanta karaktärer och sätta dem i situationer som gör handlingen spännande och gripande.

När jag skrev om första boken så jämförde jag den med stora internationella serien som Hunger game och Maze runner. Och det finns absolut likheter med dessa serier, men inte så att detta blir en kopia på dem. Jag tycker absolut att den står sig bra på egna ben i den dystopiska genren och att den även kommer med saker som känns nytt och fräsch och det är lite det man vill ha när man läser en bok, några bitar som man känner igen och några unika för boken man läser just nu och det är just det som denna serie levererar.

Så slutresultatet blir en riktigt bra uppföljare, mittenboken i en trilogi kallas ju ofta för en passage till slutet som kommer i tredje boken. Den kan ibland kännas som en utfyllnad, men det gör det verkligen inte här. En intressant och spännande fortsättning som bjuder på mycket och även kanske hintar om vad som komma skall i avslutningen. Jag rekommenderar varmt denna bok och hela serien till alla som vill läsa en välskriven dystopi. Jag kan bara nu se fram emot att få läsa den tredje boken, problemet är att denna precis har kommit ut så jag misstänker runt året tills nästa del kommer.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Blå gryning (Första hösten #1)
Röd skymning (Första hösten #2)
Felet med Eden (Felet med Eden #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Bokslut 2022

Nytt år och då är det ju dags att på något sätt sammanfatta året som gått.

Först så börjar jag med lite statistik och jag vill tillägga att detta är ingen tävling eller någon slags skryt om hur mycket man läst, utan jag för statistik för att jag tycker det är kul att göra det.

De senaste åren så har jag satt ett mål att försöka läsa hundra böcker på ett år, detta är bara ett mål och skall inte kännas som ett krav på mig. I år kom jag upp till 69 lästa böcker så jag nådde inte riktigt mitt mål men är nöjd med antalet ändå.

Ser man till antalet sidor så har jag läst 22121 sidor i år, det betyder att jag i snitt läst 60 sidor om dagen. Det motsvarar på ett ungefär att jag läst en timme varje dag. Ser man på detta så känns det inte så mycket, jag borde ha läst mer, men detta år har det känts lite tung att läsa, som om jag varit inne i en lässvacka. Jag hoppas på att det kommande året kommer att bli bättre.

Året bjöd som vanligt på trevlig läsning och det är alltid svårt att jämföra olika böcker med varandra. Men här kommer de som, för mig, stack ut mest.

Vi börjar med spänningsgenren och då startar vi med en av mina absoluta favoritförfattare, Pascal Engman. Han kom ut med två böcker i år. Den första var Till minne av en Mördare, som han skrivit tillsammans med Johannes Selåker. I denna bok så får vi återuppleva (i alla fall för vi som är tillräckligt gamla för att minnas) sommaren 1994 med allt som hände då, speciellt fotbollsfebern som kom då. Det blandas fakta med en spännande handling och är en bra inledning på en ny serie. På hösten så kom han även ut med en helt egen bok och i denna så återkommer han till Vanessa Frank, varenda bok i denna serie har varit på topp när det kommer till handling, språk och spänning samtidigt som Pascal har en nästintill övernaturlig förmåga att fånga ens intresse samt lyfta fram högaktuella ämnen. Varje bok känns unik och inte som en upprepning av föregående böcker i serien. Denna senaste är verkligen inget undantag.

En annan favorit, som jag tyvärr ligger efter med när det kommer till att läsa hans utgivning, är Anders de La Motte. Året som gått så har jag läst fyra av hans böcker, tre av dem är i hans serie Årstidskvartetten. Så den tredje delen i serien, Vintereld, får representera hela serien då alla böckerna har varit riktigt bra. Denna tredje del känns som den starkaste, har precis börjar med fjärde delen, i serien. Det är med ett skarpt språk och en klurig intrig som den placerar sig på denna topplista.

Ett högre syfte av Malin Thunberg Schunke var en trevlig överraskning, jag träffade Malin på Bokmässan 2019 när hon debuterade på just denna bok. Dock så var det först nu som jag läste den och jag ångrar det verkligen inte, det enda som jag ångrar är att jag inte läste boken tidigare. Det är en spännande bok och en rätt så unik nisch av spänningsgenren. Har läst en del så kallade rättegångsthrillers men denna är inte detta fast den befinner sig i rättsväsendens korridorer så jag kallar undergenren för juridisk thriller.

En annan debutbok som jag läste i år var Syndaren ska vakna av Linda Ståhl, denna kom ut 2021 så med denna låg jag inte så långt efter med att läsa. Jag gillade denna bok som höll en på spänn med sin gåta till mysterium om vad det är som verkligen har hänt i boken. Bra språk och driv i handlingen placerar boken på topplistan.

En bok som föll mig verkligen i smaken vad Skarp av Helena Dahlgren. Denna hyllning till böckernas värld, om att läsa och ha favoritförfattare samt deras karaktärer som man kanske till och med är besatt av. Att boken sedan är full av subtila som helt uppenbara hyllningar till en av mina absoluta favoritförfattare, Stephen King, gör det inte sämre. En riktig liten pärla som alla borde läsa som älskar böckernas värld samt vill ha en gnutta mysterium.

Nu har vi börjar långsamt men säkert kommit in i mera åt det skrämmande hållet och med Karmakoma av Johannes Pinter tar vi steget över till mera skräck än deckare. Denna är en våldsam och blodig berättelse om den mörka sidan av mänskligheten. Kanske en sida som vi förstår men väljer att hålla inne, men vad händer om denna spärr brister?

Mikael Strömberg bjöd på en trevlig (eller rättare sagt kuslig och nervpirrande) läsning med Pestkung. Han har skrivit en skräckbok i dokumentäraktig stil. Han har använt sig själv och även andra riktiga människor i handlingen, detta gör att, även om man vet att det är påhittat, gör att man tvekar lite. Tänk om det verkligen har hänt.

När vi trätt över steget till skräck så fortsätter vi djupare in i fantastiken och då börjar vi med dystopi. Felet med Eden av E.P. Uggla var solklar att komma med på topplistan, var annat förtjänar en bok som fångar en så mycket att man håller sig vaken nästan en hel natt.

Kangmar av Fredrik Dimming var en riktigt trevlig överraskning. Jag har länge tänk att det skulle vara roligt med en deckare i en fantasyvärld. Denna börjar precis så, sedan att den gör många andra gränsövergångar mellan genrer under resans gång är inte helt fel det heller. Författaren har sedan första boken verkligen förbättrat allt med sitt skrivande. En episk fantasy som inte följer den vanliga mallen.

De fallna av Mattias Petterberg fångade mig från första sidan. Har sedan barnsben varit intresserad av den nordiska mytologin. Här får vi en episk fantasy, som jag också varit svag för länge, med starka drag åt den nordiska sagan. Sedan att språket är så bra som det är gör inte saken sämre och att det finns ett stort galleri med intressanta karaktärer.

Läs mina omdömen om böckerna här:

Pascal Engman & Johannes Selåker: Till minne av en mördare
Pascal Engman: X
Anders de La Motte: Vintereld
Malin Thunberg Schunke: Ett högre syfte
Linda Ståhl: Syndaren ska vakna
Helena Dahlgren: Skarp
Johannes Pinter: Karmakoma
Mikael Strömberg: Pestkung
E.P. Uggla: Felet med Eden
Fredrik Dimming: Kangmar
Mattias Peterberg: De fallna

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur

Pascal Engman: X

Titel: X
Författare: Pascal Engman
Sidantal: 624
Förlag: Bookmark Förlag

Ett recensionsex från författaren/förlaget tackar så mycket.

Baksidestext:

Vanessa Frank har valt att avsluta sin tjänst som polisinspektör för att skydda sin dotter Celine mot den eskalerande hotbilden. Men hon har svårt att hitta mening med sin nya, lugna tillvaro. När en internationellt känd fotbollsfru hittas mördad i sitt hem på Lidingö börjar fallet gäcka den tidigare polisinspektören.

I en förort på andra sidan stan kämpar 17-åriga Herish för en ljusare framtid. Drömmen om att bli fotbollsproffs gör honom till ett enkelt byte för matchfixare och agenter. Det visar sig snart att flera öden är sammansnärjda i en omöjlig ekvation och Vanessa Frank måste hitta den okända variabeln X – innan det är för sent.

Mina tankar:

Detta är författarens femte bok om Vanessa Frank, de tidigare delarna heter Eldslandet, Råttkungen, Änkorna och Kokain.

Boken är en del i en serie, den går bra att läsa som en fristående bok men det är ingenting jag rekommenderar. Man kommer att missa en hel del när det kommer till bakgrunden som till exempel de olika återkommande karaktärernas relationer till varandra.

Redan med debutboken Patrioterna så fångade Pascal mig, det var en bok som knockade mig helt och fångade mig. Allt klickade, språket, handlingen, tempot. Han blev snabbt en av mina absoluta favoritförfattare och efter det så har ribban legat riktigt högt när jag påbörjar en ny bok av honom. Även om ribban har legat högt så har han bok efter bok överträffat mina förväntningar. Jag är dock inte intresserad av sport så när jag fick reda på att denna bok skulle handla om matchfixning så blev jag lite nervös, var det nu som jag skulle känna att boken inte var lika intressant som de tidigare böckerna? Skulle en av mina favoritförfattare göra mig besviken.

Fast även med denna lilla gnutta oro så slängde jag mig över boken när jag fick förfrågan och den stora äran att förhandsläsa boken av författaren. Det var redan i April som jag fick läsa boken men det är nu när jag läst slutresultatet som jag valt att skriva om den. Då jag läste den för första gången dröjde inte många sidor innan min oro rann av mig och jag fångades av handlingen och det var inte lätt att lägga ifrån sig boken.

Det är när man hittar en så här bra författare som man ser skillnaden på en okej bok och en bok som man verkligen gillar eller till och med älskar. Pascal har förmågan att fånga personerna i sin handling som jag har valt, i brist på annat, kallar för den vanliga människan på gatan. De är kanske bifigurer som inte har en stor roll i handlingen men ändå en viktig roll som gör att allt känns levande, det blir inte endimensionellt utan något som kunde vara verkliga vardagen.

I denna bok så möter vi, förutom huvudkaraktärerna, en läspande lärare som inte har det lättaste. Snabbt lyckas Pascal måla upp ett tragiskt människoliv som skulle kunna vara tagen från verkligenheten. Ensamheten och sökandet efter någon gemenskap med andra människor samtidigt som hon kämpar emot mänsklighetens grymheter känns verkligen. Just detta är en bihandling i berättelsen och man undrar till en början hur detta hänger ihop med den centrala handlingen. Men Pascal håller koll på alla trådar och likt en magiker knyter han ihop allt, även om man tror det är omöjligt.

I varje bok som Pascal har skrivit så är det ett ämne som han tar upp, det är alltid ett aktuellt ämne och när man läser böckerna så känner man verkligen att han har lagt ner mycket tid att få fakta rätt, han går verkligen in i ämnet och man får upp ögonen för saker som man kanske inte har tänkt på, i alla fall inte till den graden som man får se i böckerna, man får en bra insikt i hur det kan gå till. Just i denna bok så är det matchfixning som är den centrala frågan. Man inser snabbt att det är en mörk och farlig del i sportvärlden som kanske inte lyfts fram så mycket som det borde. Det är skrämmande hur den undre världen kan styra och ställa och att svarta pengar och pengatvätt går hand i hand med att spela på sport.

Förutom den centrala handlingen om matchfixning som till min förvåning fångade mig så är det även intressant att följa Vanessa Frank och hennes liv, hennes relation till Nicolas som är rätt så komplex men även med Celine, som nu är hennes dotter. Han har verkligen lyckats med att skapa två intressanta karaktärer som man har kommit att älska, det är lite med risk som man läser böckerna för Pascal sätter dem i farliga situationer och man vet ju aldrig om alla kommer att klara sig eller inte.

Så med denna bok så får jag säga att Pascal verkligen lyckades med att leva upp till mina höga förväntningar, han till och med överträffade dem. Han levererar här ytterligare en spännande bok med en intressant handling som inte går att släppa. Som med tidigare böcker sitter allt som det skall och man har ingenting att klaga över.

Jag rekommenderar denna till alla som läst och gillat Pascals tidigare böcker, man kommer verkligen inte bli besviken på denna. Rekommenderar denna till alla som även inte har läst hans tidigare böcker och är ute efter en välskriven och spännande bok med ett öga för detaljer. Dock för de senare rekommenderar jag att man börjar med från början med hans böcker, då de alla är riktigt bra och man tjänar på att läsa böckerna i rätt ordning. Jag ser verkligen fram emot att läsa nästa bok av Pascal, om det nu blir i denna serie eller i någon annan. Vet att han kommer ut, tillsammans med Johannes Selåker, med Skammens Väg i Mars som också fått läst ett tidigt utkast av och kan rekommendera den också.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Patrioterna
Eldslandet (Vanessa Frank #1)
Råttkungen (Vanessa Frank #2)
Änkorna (Vanessa Frank #3)
Kokain (Vanessa Frank #4)
Till minne av en mördare (Skymningsland #1) Tillsammans med Johannes Selåker:

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar