tisdag 14 juli 2026

Caroline L. Jensen: Fru Bengtssons andliga uppvaknande

Titel: Fru Bengtssons andliga uppvaknande
Författare: Caroline L. Jensen
Sidantal: 222
Förlag: Ord Text Mening

Baksidestext:

'Förargligt nog var det inget speciellt med den där dagen då fru Bengtsson dog.
Hon hade inte slutat röka, inte helt i alla fall. Inte räddat världen. Inte heller fått den där snilleblixten – uppfinningen som skulle underlätta hela mänsklighetens fortsatta existens. Det var inte ens en dag då hon hade gjort något särdeles elakt eller dåligt.
Utan att något av särskild betydelse alls hade hänt, så gick fru Bengtsson helt sonika hädan.'

Vad händer när en desperat hemmafru möter Gud i sitt badkar? Vad ska vi tro, när hon påstår att hon sett Satan på andra sidan gatan i villakvarteret?

Mina tankar:

Caroline L. Jensen är mera känd som Grimwalker. Detta är om jag inte misstar mig hennes första roman, innan denna så hade hon gett ut den biografiska Champagneflickan. Denna kom ut 2010.

Vad vi har här är en kanske lite svårplacerad bok om man vill sätta in den i en genre. Det är en humoristisk skröna, delvis filosofisk med livsinsikter, samt en stor dos teologi fast inte på ett fullt blodigt allvar.

Caroline utsätter en hemmafru för ett grymt spratt, eller om man skall säga att det är gud som gör det, i alla fall tycker hemmafrun det. En dag i badkaret så dör hon, men gud återupplivar henne, vilket hon har svårt att acceptera då hon aldrig varit direkt troende. Detta är startskottet på denna humoristiska resa bland de tio budorden.

Nu har jag ingen direkt insikt i kristendomen och bibeln men det känns i alla fall att Caroline har gjort ett bra bakgrundsarbete, för även i det satiriska så finns det en kärna som är tagen ut tron. Och det uppstår en del diskussioner i boken där det bollas fram och tillbaka vad som menas med vissa bitar i bibeln.

Av vissa anledningar är det just de tio budorden som får ta störst plats här, och det är roande att se hur Fru Bengtsson tacklar just dessa på sitt sätt.

För övrigt så finns det många mer eller mindre udda karaktärer som man stöter på under resan, man kan verkligen känna att Caroline har haft roligt att ge liv till denna grupp som fyller bokens pärmar.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en rolig och tokig bok som även kanske har en del att säga om vissa ämnen, då först kristendomen

Omdömen om andra böcker av författaren:

Demonologi för nybörjare
Vargsläkte
Rovdjur

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

måndag 13 juli 2026

Sofie Sarenbrant: Vecka 36

Titel: Vecka 36
Författare: Sofie Sarenbrant
Sidantal: 300
Förlag: Damm förlag

Baksidestext:

Sommarsäsongen i det lilla fiskeläget Brantevik är över för den här gången. För familjerna Winter och Malm har det varit en regnig semestervecka och stämningen är inte på topp. De bästa vännerna Johanna och Agnes är båda gravida och inom några få veckor kommer de att vara mammor.

I ett försök att ändå avsluta vistelsen på ett bra sätt bestämmer sig paren för att gå till den lokala hamnkrogen. Men något går fruktansvärt fel och på morgonen när de andra vaknar är Agnes borta.

Agnes försvinnande blir veckans stora nyhet och polisen och media arbetar var och en på sitt håll för att finna en lösning på gåtan. Men det blir en kamp mot tiden och allt tar en oväntad vändning när en död kvinna hittas uppspolad på en strand…

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok, den kom ut för första gången 2010.

Sofie har nog blivit mer känd på deckarkartan med sina böcker om Emma Sköld, denna skrev hon innan och den består av två böcker, uppföljaren heter I stället för dig.

Jag har bara läst en bok av Sofie tidigare, en del av Emma Sköld, det var några år sedan men jag minns bitar av handlingen och det viktigaste, själva känslan när jag läste boken.

Jag brukar för det mesta börja från början när det kommer till författare, det är lite av en principsak som jag har. Men i stället för att se hur författaren utvecklas kan jag nu se vart Sofie kommer ifrån med sina böcker.

Det jag minns så var det ett bra driv i handlingen, korta kapitel som byggde upp en stämning. Man hade svårt att lägga ifrån sig boken, skulle bara läsa ett kapitel till. Detta finner jag även i debutboken, det kanske inte är så slipat som det kommer att komma att bli i senare böcker, men man känner av detta och även denna debut blir en bok som är svår att lägga ifrån sig.

Sofie målar upp ett scenario som är både spännande och gripande, en höggravid kvinna försvinner efter en utekväll. Vad är det som har hänt henne? Kommer man att hitta henne i tid? Och vid liv? Misstankarna bollas fram och tillbaka mellan olika personer och man är inte säker på hur det ligger till förrän avslöjandet kommer på slutet.

Det är många karaktärer att ha koll på, men jag känner att författaren lyckas hålla det klart för läsaren om vem som är vem i detta galleri av privatpersoner, poliser och journalister. Redan här känner jag av att hon bemästrar att måla upp sina figurer på ett sådant sätt att de blir levande.

Efter att ha läst denna, och en del av Emma Sköld, så förstår jag varför hon har blivit en av de mer kända namnen bland deckarförfattare i Sverige och det med rätta. Vill man ha en spännande bok, med en intrig som fångar ens intresse, ett språk som är lättsamt men ändå målande, ja då är detta boken man skall läsa.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Avdelning 73 (Emma Sköld #4)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

lördag 11 juli 2026

Kamilla Oresvärd: Brudslöjan

Titel: Brudslöjan
Författare: Kamilla Oresvärd
Sidantal: 319
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

Den unga Lisa-Marie hittas under mystiska omständigheter död på sin bröllopsnatt. Mona Schiller, en före detta domare som flyttat hem till Vargön efter många år utomlands, dras in i polisutredningen. När hon börjar nysta i fallet växer en helt ny bild av Lisa-Marie fram, och Mona inser att det lilla samhället döljer hemligheter som är större än hon någonsin kunnat ana.

Mina tankar:

Detta är den första delen i serien Vargön, denna kom ut 2019 och i nuläget finns det sex delar i serien.

Här har vi en deckare som innehåller en hel del av elementen som i alla fall jag gillar när det kommer till en viss typ av spänning. Vi har hemvändaren, den före detta domaren Mona, som kommer till Vargön, självklart så finns det personliga saker som gör att det inte är helt smärtfritt att komma hem, men hon vill ha kontakt med sina söner igen, som är mer eller mindre på varsin sida av lagen.

Storstaden till alla ära, men det är i de små samhällena som de mörkaste hemligheterna kan få frodas och när de kommer fram så förändras det för alla i samhället. Detta tar författaren till vara på och får till en bra intrig, som kanske inte är helt originell, om man nu kan vara det med alla deckare som kommer ut årligen, men väl så underhållande. Det är en bra stämning som ruvar i handlingen.

Sedan att sätta en icke-polis i centrum som gör en egen utredning om ett mordfall är ett bra sätt. Då kan man bryta de regler som poliser behöver följa, det går att tänja på dem som en privatperson. Och just Mona är en riktigt bestämd sådan och när hon ger sig in i saker så släpper hon det inte så lätt.

Samtidigt så finns det en berättelse i denna som har en allvarlig ton, i en parallell historia så följer vi händelser runt en strippklubb, som hänger ihop med resten av handlingen. Här få vi se lite bakom kulisserna till denna sexvärld. Det är en mörk bild som målas upp.

Denna första bok fungerar riktigt bra som en introduktion till denna serie, vi får lära känna personerna och själva Vargön. Fallet i sig är avslutande men det finns saker som kommer upp till ytan som jag misstänker kommer att bli en röd tråd igenom serien, som jag ser fram emot att läsa mera om.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en spännande, lättläst och medryckande deckare som bjuder på stämningsfull miljö och en lagom klurig intrig.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Minnesbäraren (Stina Seger #1)
Jägaren (Stina Seger #2)
Råttfångaren (Stina Seger #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

fredag 10 juli 2026

Antonio Tublén: Parasiten

Titel: Parasiten
Författare: Antonio Tublén
Sidantal: 375
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

När en brinnande kropp hittas på herrgården Grevehult dras Sonja och Bo in i ett nytt, mörkt äventyr. Intill kroppen finner polisen ett brev med ett skrämmande budskap: Bo ska få lida – och dö.

Frågan är vem som ligger bakom hotet och varför någon vill honom så illa. Genom åren har Bo samlat på sig fiender, och listan över misstänkta är lång. Samtidigt kämpar Sonja för att få tillbaka sin dotter. Tyngd av sitt förflutna tvivlar hon på om hon överhuvudtaget är lämplig som mamma.

Mina tankar:

Detta är den andra boken i serien Grevehult, den första heter Antagonisten.

Jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning för att hänga med i handlingen bäst. I stora drag så förstår man vad det är som händer, men vill man ha så att säga kött på benen så skall man läsa första innan denna.

Det är härligt att än en gång så träda in i denna värld som författaren har skapat. Precis som första boken så är det fartfyllt och med en stor dos humor. Detta och att karaktärerna som man stöter på inte direkt är den vanliga Svensson gör att det blir en underhållande läsning.

Personerna som vi följer har kanske inte en helylle agenda, de har en moral som kanske inte är helt inom lagens armar. Samvetet kanske inte heller ligger och gnager på natten. Man kanske inte borde gilla dessa personer, men det finns något förlåtande, för i berättelsen så finns det fulare fiskar med svartare samvete och i alla fall Sonja har ett hjärta som bultar för rätt saker, att få om inte tillbaka sitt barn i alla fall få kontakt med henne.

Bo är en person som trampat de flesta på tårna och när en brinnande kropp hittas på herrgården så blir det startskottet på något som visar att Bo hamnat i en knipa som han kanske inte kommer klara upp, som tur har han Sonja på sin sida som klarar av många tuffa situationer.

Författaren har en bakgrund i filmens värld och detta tar han till vara på, inte bara i berättarstilen som är filmiskt både i uppbyggnad och utförande, utan även när det kommer till själva handlingen. Vi rör oss inom populärkulturen här, det är skådespelare och det är författare som ger liv till berättelsen.

Gillade man första så kommer man absolut inte bli besviken på denna, han bygger vidare på det som han startade med i första boken. Så det blir något som man känner igen samtidigt som vissa saker i den röda tråden utvecklas.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en underhållande och spännande deckare som går lite sin egen väg. Fartfyllt och det känns fräsch, jag ser fram emot att se hur denna berättelse kommer att utveckla sig, för allt kan inte vara sagt.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Antagonisten (Grevehult #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

onsdag 8 juli 2026

Stephen King: Outsidern

Titel: Outsidern
Författare: Stephen King
Sidantal: 634
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Baksidestext:

Den omtyckte basebolltränaren Terry Meitland grips och anklagas för att ha våldtagit, lemlästat och mördat en elvaårig pojke. Både vittnen och teknisk bevisning binder honom vid brottsplatsen och i Maitlands hemstad Fint City utbryter lynchstämning. Snart visar sig dock lika stark bevisning bekräfta att den anklagade befunnit sig i en helt annan stad vid tiden för mordet.

Polisens utredare Ralph Anderson och distriktåklagaren Bill Samuels ställs inför en omöjlig fråga. Kan en person befinna sig på två platser samtidigt? Svaret är mer skrämmande än någon av dem kunnat föreställa sig.

Mina tankar:

Stephen King är nog en person som inte direkt behöver en presentation, mer eller mindre alla har i alla fall hört talas om honom. Själv är det författaren som betytt mest för mig när det kommer till min läsning och kärlek till böcker och då kanske först och främst de mörkare och mera skrämmande.

Men de senaste åren så har jag kommit ifrån honom, jag har ändå köpt varje ny bok och ställt den i bokhyllan. Men nu känner jag att jag måste ta tag och läsa mig ifatt. Och boken jag har kommit till är Outsidern som kom ut 2018.

Det är inte direkt nödvändigt men jag rekommenderar att man läser den så kallade Mr. Mercedes-trilogin innan man ger sig på denna bok, den består av Mr. Mercedes, Den som finner och Sista vakten. Holly från de böckerna dyker upp i denna och spelar en stor roll, det nämns saker som har hänt som man förstår bättre om man har läst dessa böcker innan.

Mr. Mercedes-trilogin är mera en deckare än det man förväntar sig från Stephen King, som gärna rör sig i det övernaturliga. Han fortsätter i det spåret men här känner man mera igen den gamla Stephen King. Det börjar med ett mer eller mindre traditionellt mordfall, dock så skall det varnas att detta är rätt så brutalt och om man har svårt att läsa om barn som farit illa ut så kanske denna är lite för magstark. Men Stephen King gillar ju att leka med gränserna till det mystiska, det övernaturliga, så utan att säga för mycket så finns det vändningar i handlingen.

När det kommer till språket, eller om man skall säga berättarrösten, så finns det inget att klaga över. Utan att räkna böckerna han har skrivit så är detta i runda slängar hans 50:e bok, så sin röst har han hittat sedan många böcker. Allt sitter precis där det skall.

Handlingsmässigt så måste jag säga att detta är bland de bättre av de senaste jag har läst. De andra jag har läst har några av dem inte varit så där gripande som jag vet att Stephen King kan få till det, men här är till min stora glädje en som lyckas med det och det ger mig hopp och han visar att det ännu finns krut var i hans fantasi.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en slags spänningsroman, kalla den för deckare, som även bjuder på övernaturliga inslag.

Omdömen om andra böcker av författaren:

The Storm of the Century
The Colorado kid
Vinden genom nyckelhålet
Lite krasslig, bara
Joyland
The Bazaar of Bad Dreams

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

tisdag 7 juli 2026

Daniel Andersson: Blodröd måne

Titel: Blodröd måne
Författare: Daniel Andersson
Sidantal: 202
Förlag: Lionvalley Publishing

Baksidestext:

Ett inbördeskrig, en sliten officer och soldater som glömt vad de kämpar för. Löjtnant Yngvie Balor leder en patrull in i den Indusiska djungeln för att leta rätt på bortrövade soldater.

Men djungeln är mörk och månen blodröd. Måste han ge efter för sina djuriska drifter för att möta monstren som hotar att döda dem alla?

Mina tankar:

Detta är, om jag inte misstar mig, författarens andra bok. Han har även skrivit ett antal noveller.

På baksidan så nämns den som en mörk fantasy, och ja man kan kalla den för fantasy men det är absolut inte så som man först tänker fantasy. Det är alltid kul när böcker överskrider gränserna när det kommer till genrer och denna gör just detta.

Vi har här en värld som ligger i oroligheter och kriget mellan två fraktioner är i full gång. Det finns saker som nämns i berättelsen som får mig mera tänka på att vi rör oss i en framtida värld, en som har varit som vår men sedan har i vissa element rasat i civilisationen. Detta får mig mera att tänka på dystopi än den mera klassiska fantasy.

Sedan finns det några vändningar i handlingen som jag inte vill ta upp som gör att den lutar åt en finns fantasy. Med detta så skulle jag då kalla den för en dystopisk urban fantasy. Och det mörka finns absolut.

Det är en avskalad berättelse och det passar situationen och karaktärerna som man följer. Det är soldater som är ute i en djungel och hamnar i situationer som de försöker lösa och överleva. Det är en rå stämning och ibland rätt så avklätt när det kommer försköningar. Kriget är smutsigt precis som ett krig är.

En annan sak är att man som läsare inte blir serverad en massa bakgrundsinformation, vi får läsa mellan raderna och är det saker som är lite oklara så får man bara hänga med. Detta är inget misstag av författaren utan jag anser att det är rätt sätt, om karaktärerna skulle börja förklara saker för varandra som båda redan kan bara för att ge läsaren informationen så faller trovärdigheten.

Boken bygger upp en bra handling och det blir spännande att följa den. Det är närmare slutet som några vändningar tar vid och när man har läst ut sista sidan så känns det mera som att detta är en första bok i en serie. Det finns stora saker som lämnas öppna som man gärna vill få svar på, så jag hoppas på att författaren har tankar på att fortsätta på detta.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

En natt i Longtown City

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

tisdag 30 juni 2026

Elinor Kapp: Strandvaskaren

Titel: Strandvaskaren
Författare: Elinor Kapp
Sidantal: 351
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

När Akvarellmuseet i Skärhamn utsätts för en fräck konststöld tvingas kriminalkommissarie Eddie Öhlund avsluta sin semester i förtid. Misstankarna riktas mot en säkerhetsvakt som spårlöst försvann samma natt som tavlorna stals. När en rad villainbrott får de boende i trakten att bilda ett medborgargarde ökar pressen på den lokala polisen.

Eddies relation till fästmön Stella Hart sätts på prov när tonåringen Nora dyker upp och påstår sig vara Eddies dotter från en tidigare relation. Samtidigt ställs Stella inför ett svårt val. Hur ska man kunna hjälpa någon om man samtidigt riskerar sin egen lycka?

Mina tankar:

Detta är den fjärde delen i Mord i Skärgården. De tidigare delarna heter Sjörök, Dödsjö och Dyningar.

Jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning, fallet i sig är fristående men en stor del av handlingen berör de återkommande karaktärerna och deras relationer mellan varandra, hur deras liv utvecklas och sätts på prövningar.

När det kommer till nivån på deckare, från snäll till brutal, så skulle jag sätta den närmare snäll. Självklart så finns det ond bråd död och personer som är långt ifrån snälla och har inga goda avsikter. Men författaren beskriver det på ett sätt som gör att det inte blir ett frosseri i våld. Så vill man ha så kallade snällare deckare så passar denna in.

Jag har sagt det förut och säger det även nu. Det är något med skärgårdsmiljö, de kala klipporna och saltstänk från havet. Elinor Kapp lever där och vet vad hon skriver om, hon fångar känslan på ett bra sätt. Man kan nästan höra vågorna klucka och slå mot bryggorna.

Det är en starkt relationsdriven berättelse, och då menar jag inte att det har med fallet i sig att göra. Nej, här tar privatlivet en stor plats när det kommer till de centrala karaktärerna, det är en röd tråd igenom hela serien och man får se hur personerna utvecklas, hur deras liv ändras av olika händelser. Känner man att man vill ha en ren deckare som fokuserar på själva fallet och saker som rör detta så kanske man skall avstå från denna, men om man däremot gillar att bekanta sig med de man läser om, få ta del av deras liv, ja då är boken utmärkt.

Självklart så glöms inte fallet bort, det är spännande och vi får bitvis reda på vad det är som har hänt tills alla korten läggs på bordet på slutet. Så författaren håller uppe intresses både när det gäller mysteriet och karaktärernas liv.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en deckare som bjuder på härlig skärgårdsmiljö, vardagliga bekymmer samt ett klurigt fall. En avkopplande läsning som bjuder på underhållning.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Sjörök (Mord i skärgården #1)
Dödsjö (Mord i skärgården #2)
Dyningar (Mord i skärgården #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar