Sofie Bjarup: Skymningsvarelser

Titel: Skymningsvarelser
Författare: Sofie Bjarup
Sidantal: 496
Förlag: Lind & Co

Baksidestext:

London, sommaren 1889. Under snart ett års tid har William Sinclair fått prova på att arbeta som reporter. Men nu kräver modern att han intar direktörsstolen på familjens bank. William bävar inför uppgiften, då detta inte bara skulle innebära att han måste ge upp sin dröm, det skulle också kunna äventyra hans och journalistkollegan James hemliga kärleksrelation.

Samtidigt hittas en kvinna och hennes spädbarn döda i East End. Då man även finner ett avskedsbrev, avskrivs fallet som ett självmord. James, som varit barndomskamrat med kvinnan, är dock säker på att det handlar om mord. Den avlidna kunde nämligen varken läsa eller skriva.

Mina tankar:

Detta är den andra boken om journalisten William Sinclair, den första heter Mörkrets barn.

Boken är rätt så fristående men jag rekommenderar att man ändå läser den första innan man ger sig på denna för att förstå allt som kretsar runt William som person och hans leveende.

Vi befinner oss i London och det är 1889, det är en rätt så stor skillnad på världen i förhållande till hur den är nu. Det är smutsigare och mörkare, många bekvämligheter som vi tar för givet existerar inte ännu. Precis som i första boken så fångar författaren dessa skillnader på ett målande sätt, vi förstår verkligen att vi har förflyttat oss till en annan tidsepok.

Ett dödsfall sker och det avskrivs snabbt som ett självmord, men journalisten William ser saker som polisen vägrar lyssna på. Han börjar en egen utredning för att verkligen gå till botten om hur det ligger till. Händelsen nystas sakna med säkert upp i form av att han får en klarare bild när han intervjuar personer. Det är som en gammal pusseldeckare.

Boken är inte bara en deckare och en skildring av en tidsepok. De som har läst den första boken vet att William är homosexuell, något som vid denna tid sågs som något avvikande, vilket det delvis görs nu också, men till den gränsen att det sågs som brottsligt och kunde leda till fängelse. Så det blir även ett relationsdrama, inte bara mellan två personer, utan hur man kan leva som den man är när samhället näst intill bestämmer och förbjuder en att göra det. Författaren skildrar detta på ett bra sätt.>

Jag tycker att författaren har gjort ett riktigt bra jobb när det kommer till helheten av boken. En bra intrig, intressanta karaktärer och en inlevelserik miljöskildring, allt kommer med ett språk som är målande och lätt att ta till sig.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en historisk deckare som bjuder på spänning och stor dos relationsdrama.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Mörkrets barn (William Sinclair #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Elinor Kapp: Dyningar

Titel: Dyningar
Författare: Elinor Kapp
Sidantal: 344
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

En drunknad kvinna påträffas i vattnet av två fritidsseglare. Fyndet av ett avskedsbrev får det att framstå som ett tragiskt självmord. När Eddie, kriminalkommissarie vid Stenungsundspolisen, upptäcker ett samband med ett tidigare suicidfall inser han att han begått ett fruktansvärt misstag. De två självmorden kan vara ett verk av en seriemördare.

Mina tankar:

Detta är den tredje delen i serien Mord i skärgården.

Även om boken är fristående när det kommer till det aktuella fallet så rekommenderar jag att man läser böckerna i rätt ordning, då det är en stor del av handlingen som rör livets utveckling för de centrala karaktärerna i serien, då speciellt Eddie Öhlund. Detta är en röd tråd igenom alla böckerna.

När det kommer vart denna deckare, och hela serien, ligger på skalan när det kommer till våld, blod och andra hemskheter så skulle jag säga att den ligger lite i mitten, kanske lite mera åt det snällare hållet. Det händer absolut brutala saker men det gås aldrig in direkt i detalj. Så är man känslig för ingående beskrivningar av sådant kan lugnt läsa denna bok.

Det är en deckare och det är fokus på fallet och utredningen. Men Elinor Kapp har även valt att lägga ett stort fokus på sina karaktärers liv, det blir lite av en mix av deckare och relationsdrama. Vet att det finns de som inte gillar när det blir för mycket av detta i deckare, en del vill ha mer eller mindre bara polisarbetet och saker runt detta. Men jag får säga att Kapp lyckas riktigt bra på att balansera detta så att det inte tar över, det är spänning som står i fokus och relationsdrama-delen i handlingen smälter in på ett riktigt bra sätt ihop med utredningen. Det sätter en färg och stämning på handlingen.

Det är ett lättsmält språk som Kapp använder och det är målande. Det är något med deckare och skärgården som går så bra hand i hand, det är en tacksam miljö att passera mord och andra hemskheter i. Det är lite småstadsliv, folk har hemligheter som kommer upp till daga.

Boken gör precis som en bra bok skall göra, den griper tag i läsaren, bjuder på underhållning i form av spänning och en intressant intrig, man sitter och klurar under resans gång hur det ligger till. Samtidigt så under resans gång så får man en vidare insikt i Eddie som person, han växer ut utvecklas från föregående bok. Det är inte bara fallet som intresserar en, man bryr sig också om hur det skall gå för Eddie med sitt privatliv.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Sjörök (Mord i skärgården #1)
Dödsjö (Mord i skärgården #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Thomas Erikson: Bländverk

Titel: Bländverk
Författare: Thomas Erikson
Sidantal: 464
Förlag: Damm förlag

Baksidestext:

Inom loppet av en vecka skjuts två affärsmän till döds i Stockholm. Båda två utsätts för utpressning innan de kallblodigt och offentligt avrättas, av en mördare som inte gör några misstag.

Beteendevetaren Alex King kallas in som vittne, men blir snart inblandad i utredningen. Tillsammans med kriminalkommissarie Gabriel Hellmark och inspektör Nina Mander försöker han lägga pussel av de få ledtrådar mördaren har lämnat efter sig. Allt pekar på att de har att göra med en helt ny aktör i den undre världen.

Samtidigt sliter Gabriels bror, journalisten Fredric Hellmark, med ett uppdrag som alltmer glider honom ur händerna. Den anonyma uppdragsgivaren skyggar inte för några metoder för att få jobbet gjort i tid och när Fredrics familj blir hotad drivs situationen till sin spets. Fredric kämpar nu för sitt och familjens liv - mot en deadline som närmar sig allt snabbare.

Mina tankar:

Detta är den första av fyra böcker om beteendevetaren Alex King. Denna kom ut 2011.

Thomas Erikson är nog mest känd för Omgiven av idioter, en bok om olika personligheter och att sätta in dem i färger. Den boken kom ut 2014 men just detta med färgkodning är något som Thomas har hållit föredrag långt innan dess. Det är även en central kärna i denna bok.

I grund och botten så kan man ana och säga att Alex King är lite av Thomas Eriksons alter ego, det finns högst troligen mycket som stämmer med både han själv och karaktären. Båda jobbar med att hålla föredrag om detta ämne. Själva personligheten eller färgkodningen om den är den samma håller jag osagt så jag är dåligt insatt i vad varje färg representerar samt att jag inte känner Thomas Erikson, mer än att jag träffat honom snabbt på bokmässan i Göteborg några gånger.

Det är under ett av dessa föredrag som Alex King håller som en person i publiken blir brutalt avrättat med ett skott i huvudet. Detta är starten på en spännande intrig där Alex King först är ett vittne men blir indragen i själva utredning, som en slags konsult.

Genom boken så får man även en del små bitar av föreläsningar om just denna färgkodning av olika personligheter. Det är snyggt invävt i handlingen och blir aldrig något långdraget eller långtråkigt, som det ibland kan bli om författare vill bädda in mera informationsdumpande text. Det är nog här som man ser varför Omgiven av idioter blev en sådan storsäljare som den blev. Thomas har ett bra sätt att på ett enkelt men informationsrikt sätt att förmedla det han vill.

Är man mera insatt i denna färgkodning så tror jag att man lätt kommer att se de olika färgerna i karaktärerna som man möter, utan att vara insatt i det så känner jag att han har skapat sina karaktärer så att de verkligen representerar de olika färgerna på ett klart sätt, men han visar även att även om någon är till exempel röd så utesluter det inte att det finns andra färger i personen.

En något annorlunda vinkel på en genre som kanske är svår att sticka ut i. En tät thriller och deckare som är absolut värd att läsa. Lite sen kanske man är men jag kommer absolut att läsa de andra böckerna i serien också.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Helena Dahlgren: Döda drömmars ö

Titel: Döda drömmars ö
Författare: Helena Dahlgren
Sidantal: 204
Förlag: Bonnier Carlsen

Baksidestext:

Molly har aldrig känt sig hemma någonstans, men när hon kommer till Svalö hoppas hon äntligen få det sammanhang hon drömt om så länge. Här får Molly och några andra ungdomar bo, skriva och umgås under ett par sommarlovsveckor. Och först är allt fantastiskt: Molly träffar nya kompisar, kommer igång med skrivandet och blir inspirerad av deras karismatiska lärare Cordelia Backe, vars historier hon vuxit upp med. Till och med Mollys kroniska sjukdom, som alltid har hållit henne tillbaka, verkar ha blivit bättre.

Men så börjar underliga saker hända. Först kommer drömmarna… och sedan kommer de döda.

Mina tankar:

Detta är en kortroman som riktar sig till åldersgruppen 12-15, men jag skulle säga att den har en potentiell mycket bredare grupp än denna.

Liksom jag så har författaren en stor kärlek till Stephen King, en författare vars böcker har betytt väldigt mycket i ens liv och speciellt uppväxt. Denna bok säger hon är ett kärleksbrev till just de berättelser som har format henne. Så det är just Stephen King, Twin Peaks och gamla gotiska berättelser som är den kraft och inspiration som har format denna bok.

När det kommer till Helenas böcker så har jag alltid funnit att hon har en otrolig förmåga att skapa stämning, oavsett vilken det är, för att inte tala om sina karaktärer och hur hon vårdar dem. Är det något som Stephen King är bra på så är det att ge en röst till sina karaktärer, varje person får sin unika röst, samt. Denna förmåga har även Helena och hon gör det på sitt eget sätt, även om hon har King i ryggen så kopierar hon inte.

Men denna bok är inte bara ett kärleksbrev till dessa berättelser och författare, nej det är även ett kärleksbrev till att skapa, att skriva. Att få leva ut sin kreativitet och fantasi, hitta inspiration och att våga ta ut svängarna. Det är inte en bok om hur man skriver, eller hur det går till utan det är mera essensen av att skriva. Hon fångar den på ett fint sätt.

Sedan kommer vi till det gotiska, nu blir det svårt att säga något utan att avslöja bitar av handlingen. Även om man troligen räknar ut vissa saker rätt så tidigt så vill inte jag vara den som förstör bitar av upplevelsen. Men kan säga att ja, hon fångar även detta på ett riktigt bra sätt. Hon gillar skräck och övernaturligt, men ibland så kanske det övernaturliga inte är så skrämmande. Precis som en del gotiska berättelser är.

Över lag så är boken en liten pärla som absolut fler borde upptäcka. Den är riktigt finstämd och nästan poetiskt på sitt sätt, delvis kanske sorgsen men ändå upplyftande. Jag tror att boken kan väcka tankar och även väcka känslan av att själv vilja skapa.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Orkidépojken
Bleke karl (Skräck på SoMe #1)
De väntar på mig (Skräck på SoMe #2)
En perfekt selfie (Skräck på SoMe #3)
Skarp
Flickan med det röda håret (Skräck på SoMe #4)
Dödlig dans (Skräck på SoMe #5)
Rösten från förr (Skräck på SoMe #6)
Ond jul (Skräck på SoMe #7)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Dan Brown: Den yttersta hemligheten

Titel: Den yttersta hemligheten
Författare: Dan Brown
Sidantal: 692
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Baksidestext:

Den välrenommerade symbolikprofessorn Robert Langdon reser till Prag för att lyssna till en föreläsning av Katherine Solomon, en framstående forskare i noetisk vetenskap som Langdon nyligen inlett ett förhållande med. Katherine är på väg att ge ut en banbrytande bok om det mänskliga medvetandet, som hotar att vända upp och ned på århundraden av etablerad kunskap. Men ett brutalt mord får resan att ta en kaotisk vändning, och plötsligt är både Katherine och manuskriptet försvunna.

Langdon inser att han blivit måltavla för en mäktig organisation som verkar i det fördolda, och han jagas samtidigt av en kallsinnig förövare som tycks sprungen ur Prags uråldriga mytologi. Medan spelplanen expanderar till London och New York söker Langdon desperat efter Katherine - och efter svar. Det blir en gastkramande kapplöpning genom den futuristiska vetenskapens och den mystiska folktrons olika världar, en jakt som leder Langdon till en chockerande upptäckt om ett topphemligt projekt som för alltid ska förändra hur vi ser på det mänskliga medvetandet.

Mina tankar:

Detta är den sjätte boken om professorn Robert Langdon.

Da Vinci-koden är det nog få som inte hört talas om. Det är andra boken om Robert Langdon och den slog igenom stort i hela världen och blev mer eller mindre ett fenomen. Det var spänning blandat med historia och skattjakten som nästan påmindes om Indiana Jones.

De andra böckerna i serien följde denna stil och höll likvärdig klass. Men skall man vara ärlig så tyckte jag att hans förra bok Begynnelse tappa lite av det som utmärkt hans böcker, jag kunde inte riktigt sätta fingret på det, men det var något som saknades, bra bok men det där lilla extra fanns inte.

Så det var med lite fasa och delade känslor som jag började med denna. Nu vet jag inte om det var för att jag hade detta i huvudet eller om det verkligen är något som saknas i denna bok också. För när jag hade läst ut boken så hade jag delade känslor om boken.

Det smäller till bra i boken bitvis, man känner igen den gamla stilen från tidigare böcker. Det är koder, gamla byggnader, koder och lönngångar. I dessa stunder så är boken på topp och man njuter av att följa med Langdon in bland allt detta. Att Dan Brown vill lyfta fram det kulturella i städerna som det utspelar sig i är ingen man missar, hur korrekt eller om han tar sig friheter vet jag inte, men jag misstänker att han håller sig så korrekt som det bara går.

Men så kommer det passager i berättelsen där det bli sirap, kommer inte på någon annan beskrivning, handlingen stoppar upp. Det är trevligt med fakta och historia, men det blir kanske för mycket. I stället för att läsa en skönlitteratur så blir det som att sitta och lyssna på ett föredrag. Jag fann mig själv att zoona ut från berättelsen i dessa stycken. Detta är absolut en smaksak men jag tror att boken hade vunnit på att på något sätt korta ner just dessa bitar, bara behålla kärnan i stället för ett längre föredrag.

Boken är absolut inte dålig och det är underhållande och spännande, samt intressant att läsa den. Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en vetenskaplig och filosofisk spänningsroman. Har man inte läst något av Dan Brown så rekommenderar jag att man börjar med Da Vinci-koden, där är han på topp.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Begynnelse (Robert Langdon #5)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Stefan Eriksson: Slaget på Nebreon

Titel: Slaget på Nebreon
Författare: Stefan Eriksson
Sidantal: 528
Förlag: Lionvalley Publishing

Baksidestext:

När en ny tid gryr utmanas den rådande ordningen och glömda kunskaper återuppväcks. Vänskap fördjupas och prövas.

Laurentius inser sin svaghet, Ars högmod splittrar och Edurons mänsklighet ifrågasätts.Rannvi utmanas av den Höge och Varghuvud möter sitt livs mörker.

Den stora planen för fred kräver att alla krafter samlas på Nebreons slagfält. Hinner de i tid?

Mina tankar:

Detta är den tredje och sista delen i Laurentius krönika. Den började med En ny tids gryning och fortsatte med Hären som försvann.

Man skall ha läst de tidigare böckerna innan man ger sig på denna. Det är en enda lång sammanhängande berättelse som knyts ihop i denna sista del.

Det är fantasy av den mera klassiska formen, eller så att säga den som J.R.R. Tolkien formade till den klassiska stilen. Men den är inte en kopia, utan den grundar sig även mera ur vår historia och mytologier. Fornnordiskt är en viktig del i bakgrunden.

Bakgrunden till hela berättelsen och denna värld är uppväxt från ett svenskt lajvspel, som är rollspel fast man lever ut det som teater och man är sin karaktär. Många delar av berättelsen är direkt tagna får dessa spelomgångar.

Hantverket bakom denna bok och hela serien är något som man verkligen måste lyfta. Här har verkligen författaren gjort ett otroligt bra jobb när det kommer till världsbygge och karaktärer, samt själva handlingen.

Och när det kommer till språket så måste jag berömma det också. Författaren har en sådan kraft i sitt användande av sin berättarröst att han målar och miljö, handling och karaktärer på ett trollbindande sätt. Det var en gång en författare som sa att han skrev på ett musikaliskt sätt, han menade att det fanns en ton som sattes med hur orden kom, de flöt ihop med varandra och skapade en harmoni, en sång. Just detta finner man även i denna bok, författaren kan verkligen sin sak.

Detta är som sagt den sista delen i trilogin och han knyter ihop berättelsen på ett bra sätt, det är absolut inga nödlösningar, allt hänger ihop och följer det som sattes från första boken.

Men det är inte sista besöket i denna värld, författaren har redan gett ut en fristående bok där vi, vad jag förstår av titeln, får stöta på bekanta personer. Jag misstänker även att det finns mer att berätta om denna värld.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

En ny tids gryning (Laurentius krönika #1)
Hären som försvann (Laurentius krönika #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Olséni & Hansen: Arnes julhelvete

Titel: Arnes julhelvete
Författare: Christina Olséni & Micke Hansen
Sidantal: 331
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

Julen närmar sig med stormsteg och hypokondrikern Arne fördriver i vanlig ordning förmiddagarna på Apoteket Svanen. Ett stenkast därifrån, i Lunds domkyrka, sjunger hustrun Barbro i den åtta damer starka seniorkören, Herrens Bönor. När en av körmedlemmarna påträffas död i kryptan med en kniv i ryggen, tar Ester, som avskyr att sjunga, genast hennes plats i kören för att kunna nysta i mordet.

Arnes lugna tillvaro avbryts abrupt då han motvilligt måste passa Esters kakätande kakadua, Roland, samtidigt som han ska hinna med alla läkarbesök han ständigt bokar in. Dessutom tvingas han ut i den hektiska julhandeln, och som om inte det vore nog övertalas han att övningsköra på stadens glashala kullerstensgator med ett av barnbarnen.

Och vem i helvete har haft ihjäl stadens jultomte?

Mina tankar:

Detta är den femte delen i serien Ester Karlsson med K. De tidigare böckerna heter Ester Karlsson med K, Ett lik i garderoben, Grannar i död och lust och Herre på Täppan.

Även om böckerna i sig är fristående så rekommenderar jag att man läser böckerna i rätt ordning bara för att få med sig de små detaljerna. Det finns vissa händelser och kanske egenheter, eller vad man skall kalla det, som blir mera klara om man har följt serien från starten.

För de som inte är bekanta med serien så kan man kortfattat säga att Ester Karlsson är en slags krutgumma och är, enligt mig, en slags hommage till Miss Marple. Hon är en tant som har en förmåga att hamna bland dödsfall och då bestämmer sig för att starta en egen utredning, till polisen stora förtvivlan skall man nog säga.

Denna gång så är det genom hennes syster, som är med i kyrkokören. När en av medlemmar hittas död, och högst troligen mord, så nästlar sig Ester sig in i kören, en av medlemmarna måste vara mördaren.

Detta är startskottet på en ny deckare av författarduon som mitt bland ond bråd död bjuder på en stor dos humor och kanske en ännu större dos av udda karaktärer. Det är en tokrolig situation som målas upp framför oss läsare, en situation som man med glädje kan luta sig tillbaka och bara njuta av.

I denna så får Arne, Esters svåger, en lite större plats i handlingen, han har haft det i tidigare böcker också, men i denna så får han verkligen ta ut svängarna. Och det är välkomnande att få ta del av hans vardag när det ena efter det andra går tokigt för honom och han kan inte få ha sina rutiner, som för det mesta består av att sitta på apoteket och fika samtidigt som han har koll på kunderna som kommer in.

Ester kör på som vanligt med sin utredning och det blir kanske inte lättare för polisen att reda ut hur allt ligger till när hon lägger näsan i blöt. Men på något sätt så hittar man en gemensam väg i detta.

Denna och alla andra böcker av författarduon är helt perfekta om man bara vill koppla av, njuta av stunden. Skratta åt tokigheter samt få en dos spänning.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Badhytten (Mord i Falsterbo #1)
Fågelskådaren (Mord i Falsterbo #2)
Ryttaren (Mord i Falsterbo #3)
Ester Karlsson med K (Ester Karlsson med K #1)
Strandhotellet (Mord i Falsterbo #4)
Ett lik i garderoben (Ester Karlsson med K #2)
Turisten (Mord i Falsterbo #5)
Grannar i död och lust (Ester Karlsson med K #3)
Livräddaren (Mord i Falsterbo #6)
Deckardrottningen - En författare i motvind
Hotellgästen (Mord i Falsterbo #7)
Herre på täppan (Ester Karlsson med K #4)
Sommarfesten (Mord i Falsterbo #8)
Den frusna polisen (Ystadmorden #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar