Emmelie Uggla: För evigt glömd

Titel: För evigt glömd
Författare: Emmelie Uggla
Sidantal: 354
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Cancerläkarens besked är obarmhärtigt: Clara har bara ett halvår kvar att leva, trots att hon inte ens fyllt trettio. Fast vad har hon egentligen att leva för? Jobbet hon hatar eller podden ingen lyssnar på?

Men så får ett misstag hennes podd att bli viral och hon dras in i ett mysterium där flera personer har blivit dödförklarade trots att de lever. Snart sitter hon på ett tåg till Skåne med sin buffliga ex-polis till pappa. En person som hon absolut inte vill tillbringa sina sista månader med.

Vad ingen av dem vet är att de felaktiga dödförklaringarna bara är en förvarning. Snart går ingen säker.

Mina tankar:

Detta är den första delen i serien Ödeslinjer. Författaren har gett ut böcker tidigare under namnet E.P. Uggla, då har hon hoppat från olika gener, skräck, fantasy och spänning. När hon gav ut denna bok så bestämde hon sig för att använda sitt fulla förnamn. Om jag förstår rätt så kommer hon att använda detta namn till spänningsromaner och E.P. till när hon skriver fantasy och skräck.

Jag har följt författaren enda från hennes debut 2017 med Första hösten: Blå gryning, en dystopisk skräck som jag inte kunde släppa. Efter den boken så var jag bara tvungen att sluka hennes böcker så snabbt de kom ut och hon har kommit att bli en personlig favorit.

Så det var spännande att få börja med en ny serie, se vad hon har hittat på denna gång. Mina förväntningar var riktigt höga, tack vare hennes tidigare böcker. Frågan var om denna skulle kunna leva upp till detta.

Vi som läsare kastas rätt in i handlingen och möter vår huvudkaraktär, Clara, när hon är hos en läkare för att få svaret på ett prov. Det blir det chockande svaret att hon bara har några månader kvar att leva.

Allt ställs på sin kant, vad gör man med livet, de få dagarna som man har kvar? Jag tycker att författaren fångar känslan och tankarna hos en person som får detta besked på ett riktigt bra sätt. Det är naket och nära på ett sätt och man kan känsla ångesten och förtvivlan. Det var så bra skildrat att jag började oroa mig över att författaren själv hade fått något liknande besked, kanske inte en dödsdom men något som ställde livet i en helt annan syn.

Nu är detta inte en roman om hur någon lever sina sista dagar, nej det är en spänningsroman. Clara bestämmer sig att leva ut sitt liv till fullo den tiden hon har kvar och hon har en podd som av vissa händelser blir viral och det tänker hon att hon kan använda till att nå ut till andra.

Detta är starten att hon blir indragen i en privatutredning som har med personer som felaktiga blivit dödförklarade, någon har lämnat in till myndigheterna att personen är avliden. Med sig på denna utredning har hon sin far, som är ex-polis. Det dröjer inte länge tills de inser att de är något stort på spåret, något som kan vara farligt.

Jag skulle säga att det är något av en Hitchock-känsla över handlingen. Vanliga personer som dras in i något som är långt ifrån vanligt, och har farliga utmaningar. Det är spännande och gripande, men det finns ändå en slags humor som dyker upp då och då, vilket behövs i denna annars nattsvarta och brutala handling.

Författaren håller oss verkligen på tårna, man vet inte riktigt hur allt ligger till, men när alla kort ligger på bordet i slutet så får man nästan av en aha-känsla. Det är svårt att lägga ifrån sig boken och om jag då hoppar tillbaka till frågan om boken skulle klara av att leva upp till mina förväntningar så kan man bara lägga till med ett rungande ja.

Har man läst författarens tidigare spänningsromaner och gillat dessa så kommer man att även gilla denna. Kluriga intriger, spänning och helt enkelt en bra handlingen med karaktärer som man bryr sig om och kan lätt associera till.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Blå gryning (Första hösten #1)
Röd skymning (Första hösten #2)
Felet med Eden (Felet med Eden #1)
Fallet från Eden (Felet med Eden #2)
Uppvaknandet (Drakar och Demoner #1)
Bortförda (Saltsjösviten #1)
Sveket (Drakar och Demoner #2)
Älskarinnan (Saltsjösviten #2)
Slutet (Drakar och Demoner #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anna Ihrén: Strandsittaren

Titel: Strandsittaren
Författare: Anna Ihrén
Sidantal: 334
Förlag: Fri Press Förlag

Baksidestext:

Dennis Wilhelmson tar tjänstledigt från polisen i Göteborg och åker upp till barndomsön Smögen för att bearbeta den livskris han gått igenom under våren. Men sommaren blir inte så lugn och harmonisk som han planerat. En ung man hittas död i Smögens hamnbassäng och en gammal vän till honom försvinner spårlöst. Ofrivilligt dras han in i Sotenäsets mest uppmärksammade mordutredning någonsin. Han lär känna polisaspiranten Sandra Haraldsson. Sandra är ung, ambitiös och rättfram och på något sätt når hon fram till honom och sakta men säkert börjar hans inre att läkas. Vad han inte vet är att släktforskaren och svenskamerikanen Anthony har hittat berättelser och människor i Smögens historia som kommer att påverka hans framtid för alltid.

Mina tankar:

Detta är den första boken i serien Morden på Smögen, denna kom ut för första gången 2015.

Bor själv på västkusten, inte själva Smögen utan längre upp. Även om jag inte känner igen just denna miljö så känner jag väl igen det som beskrivs när det kommer till skärgårdar och havet, fiske och bryggor. Så när det kommer till detta så känner man riktigt av saltstänket.

Det är en riktigt charmig deckare, författaren har som sagt riktigt fångat miljön och man märker att hon har gått in för detta. En del kommer kanske tycka att det är lite för mycket, men jag gillade det. Det gjorde att man verkligen levde sig in i historien, man drogs med och gick där bland husen och bryggorna.

Nu har jag varken läst Camilla Läckberg eller Viveca Sten, men jag har sett filmatiseringarna och jag kan se mig att författaren är inspirerad av deras skärgårdsdeckare. Hon lyckas fånga känslan i dessa berättelser. Nu är det inte alls någon blek kopia utan jag känner att författaren hittat något som är hennes egen stil. Den är som sagt charmig, men det finns även en spänning och en intrig som fångar ens intresse, mitt i detta så finns det även en dos av varm humor.

Jag gillar hur de centrala karaktärerna presenteras för läsarna. Samarbetet mellan Dennis, som mer eller mindre blir påtvingad att gå i tjänst igen, och Sandra, en ivrig polisaspirant, känner man redan här är starten på något som har ett större syfte än bara en bok. Vilket med facit i hand, då det i år kommer ut den sjunde boken i serien, visar sig rätt.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en lättläst och underhållande deckare som bjuder på härliga karaktärer och miljöer som man inte kan annat än älska. Spänning utlovas också samt en intressant intrig plus en del historiska återblickar om hur livet var förut i Smögen.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anders de la Motte: Nattjägaren

Titel: Nattjägaren
Författare: Anders De La Motte
Sidantal: 508
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

”Nattjägaren är tillbaka. Han kommer att döda oss allihop.”

Vid en kyrkoruin långt ute på en hed stöter några spökvandrare ihop med en labil främling, och allhelgonanatten slutar i våldsam död.

I ett ensligt slott inte långt därifrån hanterar en kvinna ett barndomstrauma genom att måla olycksbådande tavlor. Hennes mörka historia är tätt sammanvävd med ruinens, kanske på fler sätt än någon anar.

Kort därpå får Leo Asker veta att en antik järnmask, försvunnen efter ett rånmord på nittiotalet, oväntat har hittats i ett dödsbo. Vad innebär fyndet för det olösta fallet? Och kan Avdelningen för förlorade själar ta reda på hur allt hänger samman, trots att inget på plan minus ett är som det brukar?

Samtidigt kämpar Martin Hill för att ta sig ur Prepper-Pers grepp och på samma gång ta reda på hans hämndplaner. Vad väntar honom själv – och Leo?

Mina tankar:

Detta är den fjärde boken om Leo Asker. De tidigare böckerna heter Bortbytaren, Glasmannen och Rostskogen.

Jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning för att få ut det mesta när det kommer till återkommande karaktärer och deras relationer till varandra, samt hur deras liv utvecklas.

Anders de la Motte är en författare som håller sig till spänningsgenren, men varje serie han skrivit har varit olikt de andra. Han gillar att testa på olika stilar när det kommer till utförandet. Det kan vara långsammare som växer på en eller snabbare pulshöjande. Mörka eller humoristiska, eller rent av charmiga och osande av miljö och mat.

Askerserien är enligt mitt eget tycke hans bästa serie, och då gillar jag riktigt mycket hans andra serier också. Denna serie är nästan lite ihopkok av hans tidigare serier, det är högpulserande spänning, men det är även bitar som är långsammare där karaktärer, tillfälliga som återkommande, får sin tid att växa och bli en person.

Handlingen är komplex, den håller i många trådar, flera nutida som går parallellt samt en dåtida som förklarar bitvis mer och mer av den centrala handlingen. Men ändå blir det aldrig rörigt för läsaren att hänga med och ha koll, med en mästerlig hand leder de la Motte oss igenom denna spännande intrig.

Det jag gillar med denna serie och det är att det finns en ton av nästan övernaturligt eller skräckelement. Just denna bit kanske inte är för alla, men jag känner att nivån på detta ligger lagom så att de som inte gillar sådant kan ta till sig handlingen ändå.

Han beskriver legenden om nattjägaren på ett sådant sätt att man börjar tro att det är en riktig legend, jag tror i alla fall inte det är en riktigt. Det är när man tänker i dessa banor som man vet att författaren har lyckats med sin bok.

Tillvaron för Leo Asker när det kommer till hennes jobb, men även relationen till hennes far, är något som verkligen är intressant att följa. I denna så fortsätter det att växa i båda dessa trådar. Detta leder till att man längtar till nästa bok i serien när sista sidan är utläst.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)
Våroffer (Årstidskvartetten #4)
Döden går på visning (Morden på Österlen #1)
Ett fynd att dö för (Morden på Österlen #2)
Bortbytaren (Leo Asker #1)
Glasmannen (Leo Asker #2)
Ett fall på Capri (Mord under solen #1)
Rostskogen (Leo Asker #3)
Intrig i Amalfi (Mord under solen #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Saga Stigsdotter: Polardöd

Titel: Polardöd
Författare: Saga Stigsdotter
Sidantal: 94
Förlag: Lundberg & Lennse Förlag

Baksidestext:

Året är 1897. Andréexpeditionen har gått i stöpet. Sponsrade av kungen och Alfred Nobel ska den nye expeditionsledaren Alexander Oscar Olssén tillsammans med sin syster Corinne och ingenjör Herman Strömskiöld ta sig till Nordpolen med luftballong.

Redan innan Örnen lämnat Danskön nås expeditionen av historier om den galenskap som väntar dem på isen. En oförklarlig kraft lockar djur och människor i döden.

Mina tankar:

Detta är en kortroman eller om man vill säga långnovell, med sina 94 sidor är den lite i gränszonen.

Och gränszonen är något som denna berättelse rör sig i. När jag läser denna så kan jag inte låta bli att dra mina tankar till H.P. Lovecrafts berättelse I vansinnets berg som också handlar om en expedition som får ta del av mystiska saker. Även om grundtemat är den samma så finns det olikheter. Denna saknar kanske den mystiska staden som man stöter på i Lovecrafts berättelse, men djurens blå blod, deras beteende och andra saker gör att det blir en liknande stämning.

Jag skulle säga att det finns ett slags vansinne över denna berättelse också och författaren träffar helt rätt när det kommer till balansen mellan vetenskaplig återgivning och mötet med något övernaturligt och kanske oförklarligt.

Då det är en kortare roman så är det hårt åtdragen när det kommer till att dra iväg berättelsen i olika spår. Den är mera avskalad och håller sig strikt till den centrala tråden, detta gör kanske att man lättare känner av den ensamhet och avståndet till civilisationen som de tre karaktärer möter på sin väg till Nordpolen.

Det är nästan som om att denna skulle ha kunnat varit skriven för länge sedan, kanske början av 1900-talet. Det är inte att den har ett gammaldags språk eller något sådant, det är bara känslan man får när man läser den. På ett sätt så är allt moderns avskalat, inte bara all teknologi, detta säger sig själv då den utspelar sig 1897, utan det är något med stilen i berättandet som gör att den tar avstånd från det framåtdrivande som man finner i moderna böcker. Här känner man i stället igen en stil som man kände när man läser klassiker som till exempel Frankenstein och Dracula. Att få till detta nu är ett bra betyg.

Så jag rekommenderar denna lilla pärla till alla som något nytt men ändå är i stil med de klassiska skräckromanerna.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Solstaden

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Karina Johansson: Pensionatet

Titel: Pensionatet
Författare: Karina Johansson
Sidantal: 301
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

Alexa Vinder driver sedan några år familjeföretaget Ingrids pensionat med stor framgång. Alexas koncept är ett gammaldags pensionat dit stressade stadsbor kommer för att tillbringa några dagar i en vilsam miljö med gemensamma aktiviteter och måltider. När bysnickaren Robin dyker upp med kreativa idéer får Alexas vision ytterligare skjuts och hans närvaro ger henne fjärilar i magen.

Men när pensionatets ena städerska anklagas för stöld och därefter blir mördad vänds allt upp och ned. När också kökschefen hittas död börjar avbokningarna strömma in. Företaget riskerar gå omkull och Alexa inser att hon snabbt måste hjälpa polisen att hitta mördaren.

Mina tankar:

Detta är den första delen i Vinderserien.

När det kommer till genre så är detta en som man benämner mysdeckare, det vill säga en mix av deckare och feelgood.

Vi har är ett anrikt pensionat, men vid en närmare granskning så kanske inte allt är så glamoröst. Det knackar i fogarna så att säga och man märker snabbt att det är något som inte stämmer bland personalen som jobbar där, det finns en osämja bland vissa av dem. Detta leder till anklagelser som stölder och när sedan en person hittas mördar så ställs allt på sin kant.

Det är en svensk deckare men jag skulle säga att den även hämtar inspirationen från de klassiska engelska mordgåtorna av bland annat Agatha Christie. Alexa Vinder, ägaren av pensionatet, börjar en egen utredning för att rädda pensionatet ryckte och även framtid. Hon är kanske inte så skarpt i hjärnan som Miss Marple och Poirot, men åt andra sidan så kan få jämföra sig med dessa. Hon drar ändå sitt strå till stacken och hittar ledtrådar som kan leda till svaren.

Det är en lättsam bok som man kan koppla av med och bara hänga med i svängarna. Det är rätt så rätt fram men det finns ledtrådar som kanske får en att misstänka fel person, vilket är lite av poängen med en mordgåta. Språket är behagligt och flyter på bra, miljön är också bra samt så har vi karaktärer som absolut klassas in som original i samhället, vilket sätter färg på handlingen.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en lättare deckare som bjuder på underhållning och en lagom nivå av spänning, bra om man vill rensa hjärnan från vardagens bekymmer.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Mattias Edvardsson: En helt vanlig familj

Titel: En helt vanlig familj
Författare: Mattias Edvardsson
Sidantal: 456
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Hur långt skulle du gå för att skydda din familj? Och hur känner du egentligen dina barn?

De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i ett villaområde i Lund och på ytan tycks tillvaron perfekt. Men allt raseras när Stella anklagas för mord och hamnar i häktet.

Adam och Ulrika är båda förtvivlade och beredda att göra allt för att hjälpa Stella, men frågan är om de egentligen känner sin dotter. Eller varandra.

Mina tankar:

Detta är den första boken i serien Lundasviten.

Vad jag förstått så har böckerna inte med varandra att göra, så man kan läsa dem i den ordningen man känner för. Det är mera temat som utgör samhörigheten.

Boken är riktigt smart uppbyggd och utförd. Som troligen de flesta känner till och har egna erfarenheter av är att när flera personer skall förklara en och samma händelse så blir det lite olika vinklar på saker. Varje person ser saken på sitt sätt, lägger mer vikt på något som andra kanske inte gör. Det blir aldrig hundra procent sanning från en person.

Vi får ta del av en händelse som återberättas av tre personer, utifrån vad varje person upplever och tänker så tolkar och agerar personen efter detta. Det börjar med fadern i familjen, vars dotter sitter häktat, anklagad för mord. I en närgående berättelse så får vi se hur han hanterar detta, sedan går berättelsen över till modern och dottern.

Med ett riktigt skarpt öga har författaren fångat en familj, en som titeln säger vanlig, som hamnar i en situation som är allt ifrån vanlig. Vardagen blir inte den samma, hur tacklar man den med så hemska och starka anklagelser? Kan en förälder tro att ens barn kan göra något så brutalt? Det är en inlevelserik insikt vi får som läsare och man kan lätt leva sig in i tillvaron för familjen.

Under resans gång så går tankarna fram och tillbaka, vill inte säga allt för mycket. Men man är aldrig helt säker på hur det verkligen har gått till, misstankarna stutsar mellan olika möjligheter. Det är först på sista sidan som svaret kommer. Kanske.

Jag gillar att man som läsare inte blir allvetande, utan varje del av boken är kopplad till just den personen som det handlar om då. Vi upplever precis det som denne är med om och får även ta del av just dennes tankar. För stunden blir det den totala sanningen för oss läsare, tills nästa person kommer och lägger ett ytterligare lager till handlingen.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en smart och välskriven roman som bjuder på spänning tillsammans med djupa insikter i familjerelationer som sätts på prov.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

En nästan sann historia

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Erik Axl Sund: Hungerelden

Titel: Hungerelden
Författare: Erik Axl Sund
Sidantal: 409
Förlag: Ordfront förlag

Baksidestext:

Poliskommissarie Jeanette Kihlbergs arbete med att lösa fallen med de döda invandrarpojkarna avbryts när en framgångsrik företagsledare mördas i Stockholm, på ett i det närmaste rituellt sätt.

Flera märkliga detaljer gör att det ser ut som hämnd.

Men hämnd för vad?

Psykologen Sofia Zetterlund kopplas in för att bistå med en gärningsmannaprofilering.

Ett arbete som blir problematiskt då de samtidigt inlett en kärleksrelation.

Jeanette fortsatta sökande efter den försvunna Victoria Bergman leder inte bara till internatskolan i Sigtuna utan också till Danmark och händelser i det förflutna.

Sofia Zetterlund försöker, parallellt med sitt arbete som psykolog, att hitta tillbaka till sitt rätta jag.

Mina tankar:

Detta är den andra delen i trilogin Victoria Bergmans svaghet, som inleddes med Kråkflickan.

Jag har valt att enbart läsa den fysiska boken och då den första utgåvan, den version som nu finns som ljudbok är den nya versionen som kommer från den internationella version av böckerna. I den nya versionen så saknas det en del bitar av handlingen samt att det är lite andra ändringar.

Man skall ha läst den första boken innan man ger sig på denna, det är en trilogi som har en början i första boken och fortsätter igenom serien.

Precis som första boken så är det en mörk och grym historia som målas upp för oss läsare, en varningens ord för känsliga läsare, det förekommer sexuella övergrepp, inte så att de beskrivs grundligt men de finns där. Det är lite av kärnan i hela intrigen.

Man brukar kalla böcker för psykologiska thriller när det kommer till handlingar som på något sätt berör personers känslor. Här har vi absolut detta men det går så mycket mera i denna serie. Det rör psykologi då en av de centrala karaktärerna är just psykolog. Att det sedan verkligen går på djupet när det kommer till människans hjärna och vad den kan göra, vill inte säga något mera men de som har läst den första, eller hela serien, vet vad jag menar.

Intrigen är starkt relationsuppbyggd, samt så klart psykologisk. Det finns en utredning i boken, men även om den spelar en stor roll så är det just de centrala karaktärernas liv som är det intressanta. Deras relation till varandra, samt tillbakablickar som förklarar delvis vad det är som hänt dem och vad som gjort så att de är som de är.

Det är spännande och stundvis blir det nagelbitande, vi som läsare vet lite mera än några av karaktärerna, och det gör att man sitter som på nålar. Ändå så kommer det under resans gång överraskningar för oss läsare. Saker som vi inte visste efter att ha läst första boken framkommer.

Det är en helgjuten och välkomponerad serie som jag rekommenderar till alla som vill ha en mörkare berättelse med komplexa och intressanta karaktärer, samt en spänningston som gör att man inte kan lägga ifrån sig boken. Det skall bli spännande att läsa upplösningen i den tredje boken.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Kråkflickan (Victoria Bergmans svaghet #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se