Författare: Marcus Olausson
Sidantal: 639
Förlag: Catoblepas Förlag
Baksidestext:
Mörkrets grepp om Serahema hårdnar och vem som helst kan vara en fiende. Elderim och hans vänner är på flykt, rättmätigt efterlysta för mord och i deras spår följer den fruktade maghran, en varelse som avskyr magi.
I den kareshiska öknen väntar deras största prövning någonsin när Cal tvingas göra upp med sitt förflutna och Belmonne tillägnar sig en förmåga hon helst skulle vilja vara utan. Trots viktiga ledtrådar verkar de ständigt lika långt från att finna svärdet Åskvigg och Elderim måste bestämma sig – är han beredd att förråda sina vänner för att ha en chans mot den onde guden Naemin?
Mina tankar:
Detta är författaren Marcus Olaussons andra bok, men också den femte på ett sätt. Det är fantasy av den episka sorten och den riktar sig till en äldre publik.
Att det både är hans andra och femte bok har med att göra att till första början så skulle hans fantasyserie, Serahema Saporium, ges ut som en trilogi. Men det första förlaget, Mörkersdottirs förlag, som började ge ut serien valde att dela upp böckerna så att det skulle bli totalt sex böcker istället. Den första delen, De Rotlösa, såg ljuset först 2014 tillsammans med andra delen, Bäraren. Tredje delen, Nattlöpare, kom 2016.
Efter tredje delen tog det stopp, saker hände som gjorde att utgivningen inte fortsatte. Men så kom den glädjande nyheten att ett nytt förlag tog upp denna serie, Catoblepas förlag var det som fick fart på serien igen. Nu valde man att ge ut den som det var tänk till första början, som tre böcker och inte sex. I och med nyutgivningen så passade Marcus på att putsa till språk och handling på det som tidigare hade utgivits.
Så 2018, kom serien ut igen i en ny skepnad. När Gudar Dör heter första delen, den består av de två första böckerna, De Rotlösa och Bäraren. I den så mötte vi en finslipad version av dessa böcker och jag hyllade den delen till skyarna. 2019 kom Vingar Av Rök, som består av den tidigare utgivna boken Nattlöpare men även av den, tills nu, outgivna fortsättningen. Det är dock först nu som jag har läst denna bok, lagom tills att den sista delen i serien snart skall komma ut. Om ni har hängt med i svängarna så är detta varför denna bok är både Marcus andra och femte bok, helt beroende på hur man väljer att räkna.
Jag börjar som vanligt med att säga att man skall ha läst den första delen först innan man läser denna. Denna är en direkt fortsättning så man kommer inte att hänga med i svängarna om man försöker läsa denna utan att ha läst den första. Om det är ett tag sedan man läste den första så finns det en liten sammanfattning i början av boken som friskar upp ens minne.
Jag hyllade som sagt första delen i serien, samt även de tidigare versionerna. Frågan är om denna lever upp till alla förväntningar. Då jag på ett sätt redan läst första halvan av boken så var det den andra halvan av boken som jag verkligen var nyfiken på.
Under resan gång så märkte jag att även fast jag hade upplevt den första biten av boken så var det riktigt spännande att få ta del av dessa karaktärer igen. Jag visste vad som skulle hända men ändå så kände jag för de olika karaktärerna.
Det är som sagt fantasy av det episka slaget, och om någon undrar över vad just episk fantasy är så tolkar jag det så att det är när det rör sig som händelser som kan komma att spela stor roll för en hel världs framtid. Det finns ofta någon stor ondska som vill härska över världen eller kanske till och med förstöra den.
I en episk fantasy så finns det ofta ett brett register när det kommer till karaktärer och det finns det verkligen i denna också. Ibland kan det bli så att det blir för många karaktärer och att man får svårt att få en bild över dem, samt att de kan lätt smälta ihop så att man inte kan komma ihåg vem som är vem. Men i denna bok så blir det inte alls det problemet.
Marcus lyckas med att både göra det storlaget och episkt men ändå hålla det nära och personligt för karaktärerna. Han låter varje karaktär utvecklas och får sin tid i rampljuset för läsaren så att ett band knyts mellan en så att man verkligen lär känna de olika personer som man möter i boken.
Och när vi ändå är inne på karaktärerna så är det här jag känner att Marcus vinner mycket. Han har verkligen klarat av att göra dem mångbottnade och levande. Just i denna bok så är det många av de centrala karaktärerna som genomgår en resa både inom sig som yttre som kommer att ändra dem för alltid. De går igenom en tuff förvandling både mentalt och fysiskt som kommer att sätta sina spår, inte bara för de själva utan även hur de ser på varandra. Här kan man verkligen prata om karaktärsutveckling.
I en trilogi så brukar man säga att den andra boken är ett slags mellanspel, en passage som bygger upp till den sista delen då allt skall knytas ihop och förhoppningsvis vara så storslaget att man tappar andan. En del menar att den andra boken kanske bara är en utfyllnad. Men här är verkligen inte saken så. Det som Marcus började bygga upp i första boken på ett helt exemplariskt sätt fortsätter han med i denna. Han lugnar inte ned sig, eller sparar på krutet till sista delen, han vrider upp det några steg och handlingen griper verkligen tag i dig för att inte släppa taget. Det är till och med så att den inte släpper taget i dig när sista sidan är utläst, du kommer att skrika efter nästa del.
Språket sitter precis där det skall. Det är lätt att ta till sig och flyter på riktigt bra, det har även en tyngd som gör det fylligt men aldrig svårt eller trögt att läsa.
När det kommer till handlingen och världsbygge så är det en riktig spännande handling som man möter, det är episkt och det är även mörkt, ibland gör det ont i magen när man upplever det som författaren utsätter de olika karaktärerna för. Valen som de olika karaktärerna gör är kanske inte alltid så goda, vilket än en gång är underbart när det kommer till karaktärsuppbyggnad, de har alla en gråzon om vad som är gott och ont, ibland kan en med goda avsikter göra onda handlingar.
Och världsbygget, det blir en stor stjärna på detta. I denna bok så får vi uppleva mycket nytt som vi inte visste i första boken. Vi får se en större bit av världen då vi beger oss till nya länder, där upplever vi varelser som är okända även för karaktärerna som vi följer.
Jag har sagt det förut och jag kommer nog alltid att envist fortsätta med det. Marcus Olausson är en av de svenska fantasyförfattare som visar att det går att skriva fantasy av högsta kvalité på svenska, vi behöver inte längre leta utanför Sveriges gränser för att hitta det gröna gräset. Vi har internationella författare mitt ibland oss och vi läsare som hittar dessa guldkorn måste verkligen ta vara på dem och visa upp dem för andra så att allas ögon öppnas och ge det erkännande som dessa författare förtjänar.
Vet inte om jag behöver säga det rent ut, men gör det ändå, jag älskar denna bok. Den grep verkligen tag om mig och den lever kvar inom mig. Jag är glad att jag väntade ett tag med att läsa denna del, för nu är det inte långt kvar tills den sista delen kommer och jag vet verkligen inte hur jag skulle ha kunnat väntat så länge om jag hade läst boken precis när den kom ut. Tycker det kommer bli en lång väntan med endast någon/några månader till upplösningen kommer.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Om Gudar Dör (Serahema Saporium #1)
Serahema Saporium del 1-3 (De äldre utgåvorna)
Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris
Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar