Författare: Sanne Åberg
Sidantal: 283
Förlag: Visto Förlag
Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.
Baksidestext:
Hur går man vidare när man lyckats med det omöjliga? Borde inte allting vara frid och fröjd när uppdraget lösts, fienden besegrats och man äntligen kommer hem?
Det är tidigt på det nya året när Ailonise och de andra kommer tillbaka hem till Elsinorien. Men de har genomlevt stora påfrestningar och vedermödor. Det finns sår som behöver läka, både utanpå och inuti.
Ailonise letar egna vägar att fylla tomrummen i själen och få svar på existentiella funderingar. Men på vägen väcks också nya starka känslor som hon inte vet vad hon ska göra med. För vilka band kan egentligen en prinsessa från Elsinorien knyta, och vad får det för konsekvenser?
Mina tankar:
Detta är andra boken i serien Elsinorien, som är en fantasyserie som riktar sig till unga vuxna och uppåt. Den första heter Lysande klot tvenne. Denna kom ut 2021.
Då det är en del i en serie skall man ha läst den första innan man läser denna. Boken i sig är rätt så fristående då den står bra på egna ben när det kommer till handlingen, men för att hänga med i allt som hänt karaktärerna innan denna bok så rekommenderas att läsa böckerna i rätt ordning.
Den första boken var lite av en mix av portalfantasy, men inte riktigt som man först tänker sig, och mera klassisk fantasyberättelse i stil med en ond härskare som håller ett land i sitt grepp och ett uppdrag att störta det onda på något sätt.
I denna så möter vi något annat, något som jag själv inte direkt har stött på när det kommer till fantasyberättelser. En bit in i handlingen så kom jag att tänka på att i denna så fanns det inget direkt mål i handlingen som karaktärerna försöker uppfylla eller utföra. Med detta menar jag inte att handlingen är utan struktur utan att man som läsare av fantasy är van vid att huvudkaraktärerna kämpar mot ett mål, ett så att säga quest eller om man skall hitta något ord på svenska uppdrag. Det kan vara att rädda landet mot någon ondska.
I denna får vi i stället se hur karaktärerna, då speciellt huvudkaraktären Alinosie, leva sina dagar. Hon försöker hitta en plats i denna värld, som ändå är rätt så ny för henne, och även finna en mening med sitt liv, detta skulle man kunna säga är ändå ett slags mål i denna bok. Med detta så betyder det att all vikt på handlingen läggs på karaktärerna, vilket gör att vi får en djupare bild om vem hon är och hur hon även i denna utvecklas.
Ändå om uppbyggnaden av denna skiljer sig en del från första boken så känner man igen sig när det kommer till berättarspråket, som är målande och lätt att ta till sig. Så författaren håller sig trogen när det kommer till stilen. På tal om språket så får man se här att författaren klarar av att berätta vardagslivet i huvudkaraktärens liv på ett sätt som känns levande och man lever sig lätt in i hennes tillvaro samt att världen målas upp på ett sätt som gör att man verkligen får en klar bild framför sig.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasyberättelse som är lugnare och mera harmonisk i sitt berättande. Det är som en trollbindande saga för vuxna med mix av en krönika, en släktsaga. Jag ser fram emot att läsa den tredje och sista delen i serien som heter Viddernas väv.
Omdömen om tidigare böcker av författaren:
Lysande klot tvenne (Elsinorien #1)
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar