Stina Flodén: Nu dör vi

Titel: Nu dör vi
Författare: Stina Flodén
Sidantal: 301
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Lugnet i villaidyllen förbyts snabbt i panik när Camillas man Mikael skjuts till döds i hemmet samtidigt som Camilla och barnen gömmer sig i badrummet. Mikaels död är obegriplig och familjen hamnar i chock. I sorgen har Camilla ingen aning om hur hon ska närma sig barnen.

När polisen kör fast försöker Camilla själv ta reda på vad som har hänt, men när en stor sten kastas genom fönstret blir hon rädd att någon även är ute efter henne och barnen. Trots det måste hon ta reda på sanningen, och när fruktansvärda hemligheter avslöjas inser Camilla att hon inte har en aning om vem hennes man egentligen var.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och den första i en planerad serie, varav den andra har redan kommit ut och heter Släpp mig fri.

Till att börja med så har denna bok en riktigt intressant handling och även vinkel på ett ämne, men jag kommer inte att ta upp exakt vad detta ämne är då jag känner att man bäst ger sig på boken med ett öppet sinne och inte vet om vad som komma skall.

Boken har sina vändningar under resans gång, jag själv anade några av dem rätt så tidigt. Nu vet jag inte om det är att jag slukat spänningsgenren i hela mitt liv och möt den ena vändningen efter den andra att jag börjar se dem tidigt eller om det är meningen av författaren att vi läsare skall ana den tidigt och se hur den växer fram. Känner att jag genom att prata om att det finns en vändning utan att säga rakt ut vad den är gör att kommande läsare kanske får handlingen lite förstörd, så jag kommer inte nämna det mera. Det enda jag kan säga att jag verkligen uppskattade denna, för mig i alla fall, annorlunda vinkeln på ämnet och tyckte det kändes fräsch även om ämnet har bearbetats otaliga gånger.

När det kommer till språket och tempot i handlingen så är det ett lättsamt språk, det kanske känns av ibland att det är en debutbok men tycker själv att det är ett stabilt språk som för handlingen framåt. Tempot rör sig snabbt framåt och det händer saker hela tiden. Det finns en orolighet som kryper sig sakta men säkert på en, detta gör att det blir nervpirrande spänning. Klassar boken som en snabbläst bladvändare.

Jag tror att boken kommer att få en att fundera på om man verkligen kan lita på alla som man har i sin närmast krets och möter eller till och med lever med varje dag. Den du minst anar kan ha en mörk hemlighet.

Under resans gång så kommer en hel del frågor att dyka upp och innan sista sidan så kommer vi att få svar på de flesta av dem, men en del nya kommer kanske i slutet och några tidigare blir obesvarade. Detta betyder att nästa bok är en direkt uppföljare till denna och jag ser verkligen fram emot att läsa den. Jag hoppas på flera vändningar, frågor som besvaras och kanske nya som uppstår.

Slutsumman blir en bra debutbok som jag rekommenderar varmt till alla som vill ha en thriller som är spännande, har ett högt tempo samt intressanta infallsvinklar på ett välkänt ämne.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Oskar Källner och Karl Johnsson: Världsdanaren

Titel: Världsdanaren
Författare: Oskar Källner och Karl Johnsson
Sidantal: 278
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget , tackar så mycket.

Baksidestext:

Alice och Elias har precis överlevt ett livsfarligt hyperrymdshopp. Men rymdskeppet Stillheten är skadat, och även Alice är illa tilltygad. Ibland ser någon annan ut genom hennes ögon. Kraoen Chelie fruktar det värsta och gör sig redo att döda sin syster.

Samtidigt vaknar något enormt till liv, långt inne i en gasjätte. Något som kan förändra allt för Chelies folk. När så mörka krafter samlas för att förslava kraoerna hamnar Stillhetens besättning åter i stridens centrum.

Mina tankar:

Detta är sjätte delen i Imperiets arvingar, ett rymdepos som riktar sig i första hand till 9-12 ålders, men kan läsas av alla som har en förkärlek till science fiction i alla dess former då hela serien är en hyllning till genren. De tidigare delarna heter Bortförda, Järnrosen, Gravplaneten, Minnesskrinet och Fängelseflykten.

Man skall läsa böckerna i rätt ordning då det är viktigt för att kunna hänga med i handlingen. Just i denna så finns det i början en slags sammanfattning som berättar om de viktigaste händelserna från de tidigare böckerna. Detta är mera en uppfriskning av minnet i stället för att kunna hoppa in i serien här.

Varje bok i serien är unik i sig själv, samtidigt som den håller den röda tråden trogen, då den tar upp olika händelser i varje bok. Vi har haft till exempel heist-handling i en av böckerna och en fängelseflykt i en annan. Nu skall jag inte gå in på exakt vad som händer i denna men i denna del så får vi lära känna en den nyaste i besättningen bättre, kraoen Chelie och hennes värld och folkslag.

Detta att varje bok skiljer sig från de föregående är intressant och spännande, även om man har den stora handlingen klart för sig så kommer den senaste boken bjuda på en del överraskningar när det kommer till vad den kommer att fokusera på. Detta gör att man med glädje kastar sig över varje ny bok som kommer i serien.

Boken är lättläst, vilket är förståeligt när det kommer till vilken ålder som den riktar sig till. Det jag gillar med serien är att även om den är lättläst så finns det ett underliggande djup i handlingen samt ett allvar i den. Författaren har gjort ett utmärkt val att inte se ner på barns uppfattningsförmåga när det kommer till att ta till sig och förstå mera vuxna frågor som rör samhället i det stora. Det blir en perfekt mix av fartfylld handling och djupa insikter.

Jag sa i början att serien är en hyllning till genren och denna bok fortsätter såklart i detta spår, varje sig man är intresserad av böcker, film eller spel så kommer man mycket troligen hitta små och stora hyllningar till just sådant. Det som är bra är att det gör inget om man inte ser dessa hyllningar, för det är inte det som är huvudpoängen i denna serie, man kommer att förstå berättelsen utan att se dessa hintar. Boken står stadigt på egna ben och bjuder på en handling som känns riktigt fräsch och inte en kopia av kända verk.

Jag får absolut inte glömma att nämna att denna bok är gjord av två personer, boken är illustrerad av Karl Johnsson och hans bilder är, precis som i de tidigare böckerna, helt otroliga. De är snygga och detaljrika och ger handlingen ytligare ett djup. Han greppar verkligen texten och återberättar handlingen genom att fånga olika scener på ett mer eller mindre perfekt sätt.

Jag vet inte hur lång denna serie kommer att bli, så hur nära vi är en slags upplösning av handlingen kan jag inte svara på. Tror inte att författaren har sagt det heller, kan dock ha missat det, men vet att jag läste något i stil med att författaren såg denna serie som första säsongen av en tv-serie, det verkade som han hade klart för sig vad som skulle hända igenom denna ”säsong”, men att även om säsongen var över så skulle det finnas mer att berätta. Detta låter som att serien på ett sätt kommer att bli långlivad och av vad jag sett i dessa böcker som redan kommit ut så är det bara glädjande att höra.

Jag rekommenderar denna till alla barn som vill dyka ner i ett äventyr som när de väl börjar läsa inte kan sluta. Men som jag sa i början även vuxna som gillar genren kan komma att gilla serien om man är ute efter mera lättsmält handling som underhåller och vem vet kanske även väcker en del nostalgikänslor från en svunnen barndom.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Oskar Källner:

Drakhornet (Nornornas Vävnad #1)
Disekvilibrium
Bortförda (Imperiets Arvingar #1)
Järnrosen (Imperiets Arvingar #2)
Gravplaneten (Imperiets Arvingar #3)
Minnesskrinet (Imperiets Arvingar #4)
Fängelseflykten (Imperiets Arvingar #5)

Karl Johnsson:

Vei Bok 1
Vei Bok 2

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Kamilla Oresvärd: Råttfångaren

Titel: Råttfångaren
Författare: Kamilla Oresvärd
Sidantal: 304
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Stina Seger har tagit en välbehövlig semester och är i Marbella med sina två bästa vänner Amelie och Carolina. När hon kommer hem till Sverige blir inget som hon tänkt sig. Hon blir omplacerad från sin tjänst vid Göteborgspolisen och vad värre är, Amelie försvinner spårlöst.

Stina får inte arbeta med fallet. Trots det blir hon inblandad och befinner sig snart mitt i en katt och råtta-lek där inget är vad det ser ut att vara. Ju mer hon nystar i fallet, desto mer inser hon att sanningen finns henne skrämmande nära. Samtidigt börjar tiden rinna ut. Kanske är det redan för sent?

Mina tankar:

Detta är författarens tredje bok om Stina Seger, de tidigare heter Minnesbäraren och Jägaren. Denna kom ut 2018.

Jag brukar alltid rekommendera att när det rör sig om en serie med återkommande karaktärer så skall man läsa böckerna i rätt ordning för att få ut det mesta av bakgrundshistorien som kan följa med i de olika böckerna. Nu var det ett tag sedan jag läste de tidigare böckerna i serien och jag läste dem faktiskt i fel ordning, den andra läste jag 2018 och den första 2020. Jag hade absolut inga problem med att hänga med i de olika böckerna men kände ändå av lite att det var lite bakgrundshistoria som försvann när jag läste andra boken innan att ha läst den första.

Inför denna bok så var jag i rätt ordning och med tanke på att det var ett tag sedan jag läste de tidigare böckerna så hade jag glömt bort mycket om vad som hänt karaktärerna, men det var inget som störde läsningen och jag hängde med bra i handlingen i alla fall. Minnet friskades upp lite under tiden som jag läste boken. Så boken kan absolut läsas utan att man läst de tidigare.

Boken är uppbyggd av korta kapitel och det är en handling som rör sig snabbt och fokuserat med ett lättsamt och samtidigt stabilt språk.

Vi har här ett kidnappningsdrama, en väninna till Stina Seger har försvunnit. Samtidigt blir Stina omplacerad från sin vanliga tjänst, detta på grund av efterdyningar från förra boken. Hon finner ändå en väg att på omvägar utreda och försöka hjälpa till att hitta sin väninna.

Det är riktigt spännande och medryckande att följa denna jakt på kidnapparen. Vi får följa utredningen samtidigt som vi även får reda på mer och mer av bakgrundshistorien om vad det är som ligger bakom kidnappningen. Det blir en intressant mix av dessa handlingar som tillsammans gör att det blir en bok som är svår att lägga ifrån sig.

Den är även på ett sätt en lättsam bok att ta till sig, och detta är inte något negativt. Ibland så behöver man något lättsmält som man bara kan hänga med i av bara farten utan att behöva tänka efter allt för mycket.

Allt detta gör att det blir en bladvändare som man bara kan luta sig tillbaka och njuta av. Jag hade inte haft något emot att få läsa mer av Stina Seger, men jag misstänker starkt att författaren inte kommer att återvända till henne mer. Denna kom ut som sagt 2018 och författaren har skrivit ett antal böcker efter denna så vi får anta att hon är klar med Stina Seger.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en spännande bok som bjuder på en intressant handling. Jag själv ser fram emot att läsa författarens andra böcker som hon skrivit efter denna, har en del att ta mig igenom innan jag är ifatt utgivningen.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Minnesbäraren (Stina Seger #1)
Jägaren (Stina Seger #2

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

C N Persson: Otillräcklig

Titel: Otillräcklig
Författare: C N Persson
Sidantal: 341
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Anton är en ensamstående tonårspappa som bär på en stor hemlighet. Han har Superkrafter. Medan hans adoptivpappa reser runt och föreläser om Supers rättigheter tar staten hårdare tag i förföljelsen med spontana provtagningar. Man fortsätter uppmuntra vanliga medborgare att ange bekanta de misstänker bär på Supergenen.

Samtidigt börjar det dyka upp tecken på att en löst sammanfogad terroristgrupp som kallar sig Supers Förenade har börjat slå tillbaka. Med våld kräver de mänskliga rättigheter åt alla Supers. Dessutom vill de att Anton ska ansluta sig till dem.

Anton rycks med i en desperat kamp för att försöka skydda sin familj, medan somliga i hans närhet börjar uppföra sig allt mer underligt och flickvännen sviker. Kan Anton ens lita på sina närmaste vänner?

Mina tankar:

Detta är andra boken i serien Maddoxx Silver, det är en serie som riktar sig till unga vuxna. Den första boken heter Oslagbar. Denna kom ut 2021.

Då det är en del i en serie skall man ha läst första boken innan man ger sig på denna. Det var ett tag sedan jag läste första boken men man kom snabbt in i handlingen igen, det var en del återblickar om vad som hänt tidigare som friskade upp minnet.

Denna serie är en kombination av olika genre, det är en relations-baserad berättelse om ungdomar som är på väg att ta steget ut i vuxenvärlden. Det är även fantastik i form av att det finns människor som har superkrafter som lever ibland oss vanliga människor.

I den första delen så kände jag att fokuset låg mest på relationsbitarna i stället för fantastikbitarna med superkrafterna, vilket jag personligen kanske kände var lite tråkigt på ett sätt då jag har en svaghet för just fantastik. Här i denna så känner jag att det balanserar, till min glädje, mera åt fantastiken men ändå att relationsbitarna är där för att låta karaktärerna växa och få djup.

I denna så hettar det till ännu mera när det kommer till supers, som människorna med krafter kallas. Det rör sig om deras rättigheter att existera, det finns ett hat och en rädsla mot dem, att de utgör ett hot mot samhället då de har krafter som inte går att hantera. I första boken så fick vi lära känna gruppen med vanliga människor som kämpar för att få bort alla supers. Vi stöter på här en grupp inom supers som kämpar för deras rättigheter, kanske inte alltid med metoder på rätt sidan av lagen.

Det är en intressant konflikt som målas upp här och man kan absolut koppla ihop den, om man vill, med främlingsfientlighet och rasism som existerar i vår vardag, både nutida som historiskt. Författaren kör absolut ingen pekfingervisa utan låter det ligga på en nivå så att läsaren själv får tänka och ta ställning.

När det kommer till superhjältar och även mutanter i serietidningsformat så känns det troligen igen när det kommer till denna kamp mellan vanliga människor och de med krafter. Den första man kommer att tänka på är X-men och kampen som finns där. Man skulle tro att det blir en kopia på detta, men känner att även om författaren använder sig av traditionella spår i denna genre så klarar hon att få till det på ett sätt som känns att det är hennes egen och inte en ren kopia.

Jag skall erkänna att det fanns vissa bitar i handlingen då jag inte riktigt gillade några av de centrala karaktärerna, de betedde sig på ett sätt som jag bara skulle kunna kalla för överklass-svin som tror sig vara bättre än alla andra, detta är en mentalitet som jag avskyr. Vet inte om det är ett medvetet val av författaren att göra så att man både gillar och ibland ogillar karaktärerna.

Jag rekommenderar boken till alla som gillar superhjältar samtidigt som man kanske är svag för relationsdrama. Boken slutar på ett sätt som gör att man anar att det finns mer att berätta, har inte sett något om författaren jobbar på en tredje bok i serien men jag hoppas på att hon gör det.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Oslagbar (Maddoxx Silver #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anders de la Motte: Bortbytaren

Titel: Bortbytaren
Författare: Anders de la Motte
Sidantal: 493
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Den egensinniga kriminalinspektören Leonore Asker ser ut att ha chefskapet för Malmös grova brottsrotel inom räckhåll. Men mitt i ett högprofilerat kidnappningsfall gällande ett ungt par blir hon "befordra" till chef över den så kallade Avdelningen för förlorade själar, en enhet för udda utredningsärenden i polishusets källare.

Trots förödmjukelsen dras Asker in i ett av de märkliga fallen. Någon placerar ut små olycksbådande figurer i ett modelljärnvägslandskap och de två senaste är exakta avbildningar av det försvunna paret.

Fallets vindlingar får Asker att kontakta sin barndomsvän Martin Hill, lektor i arkitektur och med ett intresse för ruiner och övergivna platser. Med hjälp av honom och de kantstötta medarbetarna på Avdelningen för förlorade själar börjar Asker gräva djupare i fallet.

Snart misstänker hon att bortom det till synes banala ruvar en ovanlig sorts ondska.

Kanske rentav ett odjur.

Mina tankar:

Detta är författarens tolfte bok och den första i en ny serie.

Anders de la Motte är en spänningsförfattare som gillar att experimentera när det kommer med stilar och tempo på de böcker han skriver. Det gemensamma med dem alla är att det går under genren deckare, annars så gillar han som sagt att förnya sig från serie till serie.

Han kommer senast från två lite mera mysigare deckare som han skrivit tillsammans med Måns Nilsson, här vänder han blad helt och målar upp en mörk historia. De som läst någon av hans böcker i Årstidskvartetten vet att han verkligen kan måla upp människor och även samhällens mörka sidor på ett sätt som verkligen träffar en i magen.

Denna bok har en hel del välkända ingredienser. Vi har här en polis som har sina inre demoner att kämpa emot, ett förflutet som jagar henne, nutida motgångar kommer också, allt för att hon skall kunna utvecklas och visa vilken kämparanda som finns inom henne. Vi har även här en ondska som lever i det dolda i samhället, personer i fråga målas upp på ett intressant sätt och på ett sätt att det skulle kunna vara din närmaste granne utan att ens veta om det.

Jag gillade verkligen tanken på den avdelningen som huvudkaraktären kommer till. Namnet Avdelningen för förlorade själar har verkligen en poetisk klang som föll mig i smaken. Om nu det verkligen finns någon avdelning i verkligheten påminner om denna låter jag vara osagt, men den väcker verkligen ens intresse och man ser möjligheter för att kunna dyka djupt i de konstigaste och eller de mörkaste hörnen i samhället, det är som att den spränger gränserna för vad som är möjligt för poliser att utreda.

Språket och karaktärsporträtten är precis om vanlig när det gäller de la Motte på toppen. Allt är slipat och flyter på riktigt bra samtidigt som det är spännande och intressant. Han levererar ytterligare en bladvändare som man inte blir besviken på. Författarens namn på boken blir näst intill en stämpel som garanterar hög kvalité och absolut värt sin tid att ta till sig.

Med denna bok så säkrar Anders de la Motte ytterligare sin plats bland toppen av spänningsförfattarna. Jag skulle vara så fräck att våga säga att denna bok och denna nya serie är något som har växt fram från alla hans tidigare böcker, det är en perfekt mix av alla stilar som han skrivit tidigare. Utkomsten blir något som man verkligen inte vill missa att läsa så jag rekommendera denna till alla som är det minsta intresserad av spännande berättelser. Jag ser verkligen fram emot att läsa nästa bok i serien som kommer ut till hösten.

I och med att jag nu läst denna bok så är Anders de la Motte en av de författare som jag läst alla böcker av, jag stötte på honom för första gången när jag var på bokmässan 2015. Jag gick förbi en scen som han satt och hade ett samtal om hans då nya bok UltiMatum, jag fastnade på hans sätt att prata, det var både otroligt roligt, han bjöd på många skratt, samtidigt som han fångade in ens intresse för att läsa hans bok. Jag var bara tvungen att köpa en bok av honom, även fast det var andra boken i en serie och jag hade inte läst något av honom tidigare. Efter det året så har det varit en återkommande sak att träffa honom på mässan och köpa senaste boken han skrivit.

Saken var den att det tog måna några år innan jag ens läste en bok av honom, ändå hade jag känslan av att jag skulle gilla hans böcker och fortsatte köpa dem. Jag fick tag i hans första böcker och med det så började jag från början när det kommer till hans författarkarriär och kan säga att jag inte ångrade det minsta att jag gjorde det, varje bok har varit ett nöje att läsa. Och nu är jag äntligen i fatt, på gott och ont, nu har jag inget lager av hans böcker att läsa så jag måste vänta på att nästa boken skall komma ut, det bra med det är att jag kan kasta mig över den så fort jag har den, vilken jag starkt misstänker kommer att bli på bokmässan till hösten, där jag som vanligt och med stort nöje kommer att träffa honom igen.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)
Våroffer (Årstidskvartetten #4)
Döden går på visning (Morden på Österlen #1)
Ett fynd att dö för (Morden på Österlen #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Joseph A. Davis: Ödestornet

Titel: Ödestornet
Författare: Joseph A. Davis
Sidantal: 336
Förlag: Pärlan Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Rikamu är på jakt efter invigningsskinnet som ska göra henne till en av Eldvinds krigarkvinnor. De äldre jägarna har undervisat henne om alla faror som lurar i Marduriens mörka djungel förutom den mystiska varelsen som rövar bort henne mitt under jakten. Den liknar inte något monster hon någonsin sett eller hört talas om, och den visar henne en omtumlande verklighet som hennes nya folk aldrig velat nämna för henne.

Samtidigt står Markus inför ett eget skrämmande uppdrag i Valarien: han ska träffa sina blivande svärföräldrar. Mötet blir dock avbrutet av en främling som söker hämnd, en gammal vän och en ödesdiger profetia. Svärdbäraren måste tillbaka till Mardurien, där mörka makter håller på att samla kraft inför en sista, avgörande strid.

Mina tankar:

Detta är, om jag räknar rätt, författarens sjunde bok. Det är den andra boken i serien Marduriens ljus, som i sin tur är en fortsättning på trilogin Markus av Trolyrien. Det är en fantasy som riktar sig till ungdomar i åldern 12-15.

Den första boken i serien heter Lögnspiran och man skall ha läst den innan man läser denna, jag tycker att man även skall ha läst serien som utspelar sig före denna. Man kommer att hänga med i handlingen betydligt bättre om man läst de tidigare böckerna.

I förra boken så mötte vi en del nya karaktärer samtidigt som vi återsåg några från den förra serien, Markus av Trolyrien. Denna fortsätter på detta spår och fördjupar sig. Det är en äventyrlig och fartfylld berättelse som målas upp för oss, samtidigt som den har en hel del budskap inbäddat i sig.

Författaren vill gärna visa att saker som vi ser som normala och traditionsenliga kan ses för andra som helt konstiga. Allt beror på vad man är uppväxt med och har funnits i generation efter generation. Detta är något som stundvis verkligen syns i denna bok och författaren gör det på ett lättsamt och även humoristiskt sätt. Hur lätt det är att feltolka varandra och råka göra saker som betyder helt andra saker för personer med andra traditioner. Under denna lättsamhet ligger som sagt även en allvarlig ton och får säga att författaren lägger in detta i sin berättelse på ett riktigt smart sätt. Vi måste acceptera varandras olikheter.

Språket är lättsamt och flyter på riktigt bra, tycker att författaren fått till både miljö och karaktärer på ett bra sätt. Vi har som sagt redan lärt känna karaktärerna och världen genom ett antal böcker, men ändå så får man nya saker tilldelade till sig och i stället för att vara ytterligare en del i en serie som bjuder på samma sak igen så känns denna väldigt fräsch.

Just det här om olikhet och att kunna förändras och även förlåta och förlåtas är något som verkligen ligger som en kärna i denna handling. Nu vill jag inte avslöja för mycket av handlingen så jag kommer inte specifikt förklara vad det är jag menar med detta, det får man ta reda på själv om man väljer att läsa boken.

Jag har för mig att jag läst att detta skall vara den sista boken om Markus och alla de andra i denna värld. Om det verkligen är det eller inte låter jag lämna till författaren men jag känner att när man läst ut denna bok så känns det som att det lämnas en liten dörr öppen för en fortsättning och jag får säga att jag inte skulle ha något emot om det dök upp i alla fall en bok till.

Jag rekommenderar denna till alla ungdomar som vill ha en underhållande och spännande fantasy, skulle säga att den även fungerar till äldre också om man känner att man vill ha en lite lättare läsning men som ändå har något att säga.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Markus av Trolyrien (Markus av Trolyrien #1)
Verarnas drottning (Markus av Trolyrien #2)
Xirianas gåta (Markus av Trolyrien #3)
Dunkelstjärnan (Kampen om Tusenvärld #1)
Lögnspiran (Marduriens ljus #1)
Spegelbilden (Kampen om Tusenvärld #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Jennifer Johansson: Utsidan

Titel: Utsidan
Författare: Jennifer Johansson
Sidantal: 45
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

I den virtuella världen Mediora kan Johan vara sig själv. Han är inte Moa längre. Istället är han den person på utsidan som han vet att han är på insidan.

En dag springer han in i en kvinna, den vackraste han någonsin sett. Hon påstår att de redan känner varandra och att Johan varit saknad i flera år.

Mina tankar:

Detta är en singelnovell, den utspelar sig i en framtid där personer lever i en virtuell värld då den riktiga världen är mer eller mindre förstörd och inte går att leva i, eller gör den det?

Folk är ständigt uppkopplade i den virtuella världen, i denna värld så skapar de en helt ny personlighet när de går online. En av dessa är Johan, eller Moa som han heter i verkligheten. Han känner att i den virtuella världen som kan han vara den som han är menad att vara, inte den som han är född som.

En dag så möter han en kvinna som är den vackraste han sett, hon påstår att de redan känner varandra och att han har varit saknad i flera år. Det finns en viss förklaring till detta, som man snart förstår när man får förklarat mera hur denna virtuella värld fungerar.

Jag gillar konceptet som utgör grunden för denna novell och denna värld som vi blir presenterad för. Att ständigt vara uppkopplad i en virtuell värld är kanske inte en helt originell idé, den mest kända måste nog ändå vara The Matrix. Vi har här något som påminner om denna i många element om det är en slump eller om författaren var inspirerad av denna vet jag inte.

Att få ihop en hel berättelse i ett kortformat som en novell är inte det enklaste, en roman har fördelarna att den kan gå mer på djupet och fylla ut allt som läsaren behöver för att kunna få sig en bild över det som författaren vill förmedla. I en novell så måste man bara på några få sidor få in det som kanske är hundra sidor i en roman.

Novellen är absolut intressant och fångar en, men jag hade gärna sett att den hade varit längre, det är en del saker som går väldigt snabbt och saker som inte får sin tid och förklaringar. Jag skulle gärna se att någon gång i framtiden att vi fick en utökad version av denna berättelse för det finns så mycket i den att den absolut skulle förtjäna att bli en roman. Man känner att det finns en hel del som författaren vill säga med denna novell, eller så är det jag som läser in allt för mycket mellan raderna, men tror inte det.

Rekommenderar denna novell till alla som vill fly bort verkligheten för en stund men ändå kanske tänka på hur det står till i vår värld just nu.