Pernilla Ericson: 300 grader

Titel: 300 grader
Författare: Pernilla Ericson
Sidantal: 335
Förlag: Romanus & Selling

Baksidestext:

Året är 2023 och en ny brutal värmebölja plågar världen med torka och bränder. I Australien har Sydneys förorter utplånats och det brinner på över femtio platser bara i Sverige.

Utredare Lilly Hed vid Nynäshamspolisen har nyligen lämnat en spikrak chefskarriär i Stockholm för att söka lugnet vid kusten. Idylliska Nynäshamn ska bli hennes räddning från en destruktiv och mörk livssituation. Men även här börjar det brinna och brandkårens resurser är svårt ansträngda. Vad som först framstår som olycksbränder visar sig dölja något betydligt värre, och Lilly får anta större utmaningar än hon väntat sig.

Mina tankar:

Detta är författarens fjärde bok och den första i en ny serie, hon har tidigare skrivit om Erla-gruppen, denna kom ut 2020.

Då det är en helt ny serie så behöver man inte läsa författarens tidigare böcker för att kunna hänga med i denna, men skulle säga, utan att avslöja allt för mycket, att om man har läst författarens tidigare böcker så kommer man att få en bonus.

Vi har här Lilly Hed, en utredare som av vissa skäl lämnar en framgångsrik karriär i Stockholm för en mindre attraktiv, men lugnare, plats i Nynäsham. De som har läst författarens tidigare böcker så vet man att ett ämne som hon gärna lyfter fram och även brinner starkt för är kvinnors utsatthet i samhället och vardagen. Denna bok är absolut inget undantag, hon kommer här med Lilly Hed, en verkligen intressant och mångbottnad karaktär som själv är en kvinna som på ett sätt är utsatt av detta.

Måste säga att en författare lyckats med sin karaktär och även beröra med detta viktiga ämne när man som läsare, när man får bilden klar för sig vad hon blivit utsatt för och vad det gjort med henne mentalt, vill bara hålla om karaktären och trösta henne. Lilly är en komplex karaktär, hon är både trasig och skör, med mentala sår och ärr från tidigare erfarenhet, samtidigt som hon är en självständig, smart och stark kvinna.

Utöver att lyfta fram detta, tyvärr, ständiga aktuella ämne så väver författaren in det med en intressant och spännande handling om miljö och natur, i form av bränder, och dödsfall som när man tittar lite närmare på det inte verkar vara naturliga eller olyckor.

Mixen av intressanta handlingar och ämnen tillsammans med närvaron i författarens berättarspråk som målar upp karaktärer och miljöer på ett inlevande sätt gör att boken blir ett riktigt stabilt tillägg i spänningsgenren. Hon visar verkligen här att hon är en av de främsta som vi har när det kommer till genren. Det blir en bladvändare som man inte kan lägga ifrån sig.

Nu har jag inte någon egen erfarenhet av bränder men sättet som författaren beskriver den är verkligen inlevande och man känner riktigt av hetta och även paniken att ha den så nära sig. Eld är en sådan kraft att man inte har mycket att sätta emot den. Hon har verkligen gjort sin research för att få till allt rätt faktamässigt samt trovärdig stämning.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en riktigt genomarbetad och spännande deckare som bara är så solid och komplett att alla som gillar genren på något sätt måste läsa den. Denna intressanta karaktär som Lilly Hed är fick mig att undra på hur mycket av en författare det finns i dennes karaktärer, hon känns så levande att det måste finnas något taget från verkligheten. Jag kommer med glädje att läsa nästa bok om henne för att se vart handlingen tar henne. Jag har sagt det tidigare att författaren verkligen har kommit att bli en av mina favoriter och jag kommer att alltid rekommendera hennes böcker om någon vill ha något spännande som även har ett djup i sig.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Spåren vi lämnar efter oss (Erlagruppen #1)
Jag ska hitta dig (Erlagruppen #2)
När du vänder dig om (Erlagruppen #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Caroline L. Jensen: Demonologi för nybörjare

Titel: Demonologi för nybörjare
Författare: Caroline L. Jensen (Nu: Grimwalker)
Sidantal: 319
Förlag: Kalla Kulor Förlag

Baksidestext:

Gud har gått in i vägen, och i helvetet planerar Beelzebub uppror mot Satan.

Dessutom tänker han släppa loss helvetets alla demoner på jorden. Allt detta är Isak omedveten om när han som vanligt går till vaktmästarjobbet på sin gamla skola. Men när Beatrice, grannes allvetande råtta, förklarar för Isak att det enbart är han som kan förhindra apokalypsen, och rädda sin älskade, ondskefulla lillasyster, tvingas Isak ger ut sig på en resa genom helvetets nio kretsar för att möta Satan.

Mina tankar:

Detta är författaren, som nu heter och är mera känd vid Grimwalker, fjärde bok. Denna kom ut 2014.

Det vi har här är en mix av skräck och action som utgår i stora bitar från den kristna synen på helvetet och då även himlen. Det är även en stor dos av humor genom boken. Även om den utgår från en kristen tolkning så är det inte alls direkt många kristna teologier som dyker upp här, det är mera att den använder helvetet som en bakgrund till handlingen.

På baksidan av boken så står det att den är en slags ”Hitchhikers guide to Hell”. Jag håller absolut med om detta men jag skulle även tillägga att den på ett sätt även skulle kunna tolkas som en mix av tv-serien Supernatural och något som Jay and Silent Bob eller Bill och Ted, dock inte humor på detta sätt. Det sista fick jag i tankarna på grund av huvudkaraktären och hans kompis som är lite åt samma dagdrivar-hållet som dessa karaktärer är.

Vi möter alltså här en kille, som precis gått ur skolan, och har nu ett jobb som vaktmästare på sin gamla skola. Där har han sin kompis, som fortfarande går i skolan. Vi som läsare får reda på att Beelzebub i helvetet håller på att göra uppror mot Satan, samtidigt som Gud i himlen verkar deprimerad och dragit sig tillbaka. Isak, vår huvudkaraktär, får reda på detta genom grannens råtta som kommer över och pratar med honom.

Detta är starten på något som kan liknas en modern Dantes inferno då, utan att avslöja allt för mycket, man vandrar ner i helvetet. Just denna bit gillade jag för att man märker att hon har gjort sin research när det kommer till helvetes uppbyggnad, samtidigt om hon har moderniserat vad det är för syndare som karaktärerna möter. Vi har till exempel folk som skrivit så kallade Nigeria-brev.

Språket är lättsamt samtidigt som det i handlingen finns både en lättsamhet och något djupare som ligger och ruvar, det finns en stabil grund som handlingen är uppbyggd på. Författaren serverar en underhållande berättelse som är spännande och den flyter på riktigt bra.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en underhållande berättelse som går åt skräckhållet, det blodiga men utan att skrämmas, vilket jag tror är precis det som författaren ville dela med och ge till läsarna. Boken har ett avslut, men det finns, utan att avslöja något, en liten bit som hintar om att författaren kanske hade planer att skriva något slags fortsättning. Om det är så eller inte vet jag inte, det kan vara så att författaren lämnade denna lilla bit för att lämna till läsarnas egen fantasi. Detta var första boken som jag läste av Caroline men kommer absolut att läsa fler av henne.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Björn Hellberg: Lastbart

Titel: Lastbart
Författare: Björn Hellberg
Sidantal: 314
Förlag: Lind & Co

Baksidestext:

Strax före midsommar planerar Adrian och flickvännen Molly en minisemester. Han vill åka till Köpenhamn, men hon propsar på att få tälta hemmavid. Till sist driver hon igenom sin vilja, och de båda ungdomarna slår nattläger vid en insjö - ett ödesdigert beslut.

Kommissarie Sten Wall och hans kolleger i Staden kastas in i en skrämmande brottshärva som kompliceras av att en av höjdarna i polishuset visar sig ha stark personlig koppling till fallet.

Mina tankar:

Detta är den 25:e boken om Sten Wall, denna kom ut 2021.

Med tanke på hur länge Björn Hellberg har varit i farten med att skriva böcker om Sten Wall, den första kom ut 1981 så misstänker jag att de flesta, som läser deckare, har ramlat över någon av hans böcker.

De flesta andra deckarna-serier som följer samma karaktärer så är det bra om man börjar med serien från början för att vara med i de återkommande karaktärernas utveckling och privatliv. Dock har Hellberg valt att i stället att varje bok står för sig själv, det är aldrig saker som hänt i tidigare böcker som är viktiga för handlingen i den aktuella boken man läser. Detta gör att man kan läsa böckerna i precis den ordningen som man vill.

Denna bok är uppbyggd mer eller mindre precis som alla andra böcker om Sten Wall, så har man läst några kommer man att känna igen stilen. Med tanke på att jag har läst alla tidigare böcker så är det som att återvända till något man känner igen som man skulle kunna säga vara hemmavant.

Hellberg gillar att fylligt presentera de tillfälliga karaktärerna och det är precis det han gör även här. Vi följer de nya karaktärerna och genom detta så bygger han upp den aktuella handlingen, som man vet så småningom kommer att leda till minst ett dödsfall. Man märker att han verkligen gillar att ta olika personligheter och utforska dem till fullo.

När det kommer till de återkommande karaktärerna så bygger han inte upp dem så mycket, detta kanske är den enda anledningen som man skall läsa de tidigare böckerna först, för att få en bättre bild över dessa karaktärer. Jag misstänker lite att Hellberg inte lägger vikt på dessa karaktärer, med detta menar jag att bygga upp deras personligheter och presentera dem i varje bok, för han litar på sina trogna återkommande läsare som redan vet vilka dessa karaktärer är. Nykomlingar kommer dock lätt in i handlingen ändå och kan lätt lära känna dessa karaktärer.

När det kommer till språket så är det lättsamt samtidigt som det är lagom målande. Handlingen puttrar på med ett stadigt tempo och det är spännande samtidigt som det finns en underliggande humor.

Mordgåtan är klurig och som vanligt är orsakerna tidlösa, med det menar jag, utan att avslöja för mycket, att det inte är, som kanske i andra deckare, ett ämne som är aktuellt just nu men kanske om några år inte längre är aktuellt. Hellberg håller sig till klassiska orsaker, de så kallade tidlösa, vilket gör att man kan läsa boken om tjugo år och ändå känna att den är aktuell.

Frågan om Hellberg fortfarande håller stilen så kan jag lätt säga ja. Om man har läst ett antal tidigare böcker och har uppskattat dem så kommer man att även uppskatta denna. Man kommer känna igen sig. Till de som inte har läst någon Hellberg tidigare så rekommenderar jag den om man vil ha en lättläst deckare som är välskriven med en underhållande och spännande handling som även bjuder på en härlig samling av karaktärer.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Gråt I Mörker (Sten Wall)
Likspett (Sten Wall)
Snöfallet
Narrspegeln (Sten Wall)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Elin Edberg: Likfarmen

Titel: Likfarmen
Författare: Elin Edberg
Sidantal: 111
Förlag: Simusdotter Förlag

Baksidestext:

”Luften i rummet är skämd. Stilla. Hon vet precis vad det luktar. Död.”

Sharon Miller har flyttat från Tennessee till en liten avkrok på den västerbottniska landsbygden för att vara med och starta upp ett rättstafonomiskt center där man studerar hur döda kroppar bryts ner under olika förhållanden. Med sig har hon sin fru Hélène, som genom sin bröstcancerdiagnos gjort att döden kommit obehagligt nära. När det värsta sker, hur länge kan du ljuga för dig själv? Och kan man bli galen av sorg?

Mina tankar:

Detta är författarens debutroman men hon har medverkat tidigare i antologier.

Det vi möter här är en slags skräckroman som är fullt med känslor som rör sig åt det sorgliga och deprimerande hållet. Vi har här en kvinna, Sharon Miller, som flyttat till Sverige för att jobba på en så kallad likfarm, ett ställe där man forskar på döda kroppar genom att lägga dem i olika miljöer och se hur de bryts ned.

Döden är en ständig närvaro i Sharons jobb, det har blivit en naturlig sak för henne och den skrämmer henne inte, eller i alla fall har den inte gjort det förut. Med sig till Sverige har hon även sin fru som är cancersjuk. Döden har kommit till Sharon även utanför jobbet.

Sharon är en karaktär som är på bristningsgränsen, stressen med ett nytt jobb och med en sjuk partner visar sig att vara för mycket för henne. Det börjar inte länge innan hon börjar se saker i syner, eller gör hon det? Som läsare så vet vi inte säkert och vi hålls på halster, men på vägen så får vi en del hintar.

Skräcken i boken är mera krypande än pang på. I stället för monster eller blodtörstiga mördare så är det tanken om döden som är skräcken. Hur ställer man sig när man står ansikte mot ansikte mot det oundvikliga? Författaren väcker absolut en hel del tankar om detta.

Jag skall ge en liten varning till alla som är känsliga när det kommer till det mera morbida, eller vad man nu skall kalla det. De döda kropparna och deras olika nedbrytningsstadium beskrivs verkligen ingående både när det kommer till utseende och lukt. Så jag tror inte boken kommer att vara för alla när det kommer till detta. Men tål man det mera grafiska beskrivna så kommer man att ha en berättelse som berör mänskligt psyke och kärlek.

Språket är riktigt målande och flyter på mer eller mindre som poetiskt vatten. Nu vet jag inte vad författaren har för bakgrund men det känns som att om inte hon jobbar på något sätt med något liknande så har hon i alla fall gjort en redig undersökning. Allt känns verkligen autentiskt, dock så vet jag inte om det är det då jag inte har någon egen erfarenhet, men hon har i alla fall i mina ögon fått till det.

Det är verkligen en naken och närgående bild vi får av en karaktär som är på gränsen att bryta ihop. Spöken, verkligen eller inbillade, jagar henne och genom att författaren inte säger saker rakt ut så får vi som läsare läsa mellan raderna och lägga pussel om hur det verkligen ligger till. Dock så skall jag säga att jag innan började läsa boken hade en idé om hur det hela låg till, men ändå så var jag inte helt säker.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en skräck som är finstämd samtidigt som den kryper under huden på dig´. Det är psykologiskt och en djup karaktärsbild som vi får berättad för oss. Dock så är det just nu svårt att få tag i boken, förlaget lades ner tidigare i år, så all deras utgivning har försvunnit från handeln, så det är begagnad man får leta efter. Eller så får man vänta ett tag, för det finns ett annat förlag som bestämt sig för att ge ut den igen, då först preliminärt nästa år.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Jacob Lindfors: Vinterpacket

Titel: Vinterpacket
Författare: Jacob Lindfors
Sidantal: 541
Förlag: Piratförlaget

Baksidestext:

Det här är den största krisen i svensk militärhistoria på över två hundra år. Det här är de värsta dagarna i våra liv. Men ni är utvalda för ett jobb och det jobbet är inte klart. Vill ni vara med till slutet?

Ondskan växer i djupet av de norrländska skogarna. Det gamla brottsnätverket Vinterpacket gör sig redo för en våldsam comeback. De tar sikte på Försvarsmaktens specialförband SOG, för om de kan besegra Sveriges bästa soldater kommer de att visa sig oslagbara.

Men i SOG arbetar Mattias Kassian. Han som efter en stor förlust sökte till militären för att börja om på nytt. Och när hans kollegor blir måltavlor för Vinterpackets iskalla korståg, då går Kassian i krig.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och den första i en trilogi, denna kom ut 2021, andra boken, Sidenvägen, kom ut 2022 och den sista delen, Järnviljan, kom ut tidigare i år.

När det kommer till spänningsgenren i Sverige så är den traditionella deckaren den stora kakan av utgivningen. Här har vi något helt annat och betydligare ovanligare, denna är något som man kanske skulle kunna kalla för militärthriller, eller rättare sagt action. Det jag tänker på med detsamma är om man går internationellt såklart Tom Clancy och om man stannar inom landet så är det nog Lars Wilderäng som rör sig inom denna undergenre. Det finns självklart fler namn, även inrikes, som skriver men de är dessa som dyker upp först.

Nu har jag än så länge bara läst en bok av Wilderäng så jag känner att jag inte kommer kunna jämföra Lindfors med honom. Däremot så har jag läst, dock inte de senaste, många Tom Clancy-böcker så dit kommer tankarna att vandra till säkerligen mer än en gång.

En stor skillnad som jag direkt märkte mellan Lindfors och Clancy är att Lindfors håller sig betydligt närmare sina karaktärer när det kommer till handlingen, när man läser en Tom Clancy så får man ett mera avstånd från karaktärerna, det blir mera av ett fågelöverskikt när det kommer till karaktärernas agerande och känslor. Här kommer vi betydligt närmare och detta sätter oss mera mitt i handlingen i stället för att stå vid sidan av och iaktta. Detta gillade jag, det blev spännande och man kände mera för karaktärerna och man fick även en djupare insikt i vilka de var.

När jag började läsa denna så hade jag den förutfattade uppfattningen att huvudkaraktären var en som redan var en erfaren yrkesmilitär. Men till min förvåning så får vi ta del av huvudkaraktärens inträde i det militära, detta blev en riktigt positiv överraskning vi får i bokens första del ta del av bitar av Mattias Kassians uppväxt och hans uttagning-övning till SOG, som är Försvarsmaktens specialförband. Vi möter här en karaktär som har en mörk och dyster bakgrund, en trasig själ skulle man kunna säga, men även en som har en kämpaglöd som gör att han inte ger sig i första taget. Han har ett ivrigt temperament som flertalet gånger sätter honom i problem. Det blir en riktigt intressant och komplex karaktär som man lätt ta till sig och vill följa i hans utveckling.

Det är ett lättsamt men riktigt målande språk. Handlingen blir aldrig tråkig och det är ett kusligt scenario som målas upp här, speciellt nu med kriget i Ukraina i tankarna. Boken är uppbyggd med korta kapitel och handlingen rör sig framåt hela tiden i en sådan takt att även om det inte händer spännande saker så är det så gripande att man nästan glömmer bort att andas. Det var riktigt längesedan en bok på över femhundra sidor har gått så snabbt att läsa ut. Det är en riktigt bladvändare som jag bara kan ge full pott till, jag personligen kunde inte hitta några brister alls i boken.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en riktigt spännande bok som bjuder på ett bra och målande språk och intressanta karaktärer och en handling som låter otrolig samtidigt som den är så nära vad som händer i världen att det skrämmer en. Allt sitter precis där det skall och jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen, jag spår en riktigt bra framtid där Jacob Lindfors om han fortsätter i detta spår.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Stefan Eriksson: En ny tids gryning

Titel: En ny tids gryning
Författare: Stefan Eriksson
Sidantal: 476
Förlag: Lionvalley Publishing

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Hur länge kan man tåla ett förtryck, bara för att det pågår bortom det egna landet gränser?

När en spådom varnar för en ny fiende, samlar prins Eduron krafter till det godas försvar. Han stöter på motstånd hos de misstänksamma upprorsledarna i norr och de kärva ryttarna i öst, men även bland de egna jarlarna. När hans far förskjuter honom, riskerar han att förlora allt.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och den första delen i en trilogi som går under namnet Laurentius krönika. Det är en fantasyserie som riktar sig till vuxna.

När man pratar om fantasy och världen som berättelsen utspelar sig i så kan det skilja sig en hel del. Här har vi den mera klassiska fantasyvärlden och med det så talar man då om en medeltida värld med riddare och allt som tillhör den tiden.

När det kommer till djur och även mytologiska, som till exempel drakar, så befinner sig denna värld trogen vår egen. Av vad man ser här så finns inte de mytologiska varelserna i denna värld. När det kommer till folkslag så kan jag säga att det inte bara är människor som befolkar denna värld, man kommer att känna igen de övriga klassiska folkslagen.

Nivån på magin ligger rätt så låg, det springer inte runt en massa magiker och trollkarlar som skjuter eldklot. Magin finns där absolut men den håller sig mera passivt och pyr i bakgrunden.

Själva världens uppbyggnad och även delar av handlingen är, om jag inte missförstått det, baserad på en lajvspel som tydligen skall vara Sveriges äldsta då författaren är involverad i detta lajv. Vad denna är baserad på i sin tur, om det är helt grunden eller om det utgår från något tidigare existerande vet jag inte.

Världen är även starkt influerad av den nordiska mytologin så i stället för en vanlig medeltida värld så är mera en mix av vikingatiden och riddare som vi möter här, som om den anglosaxiska biten hade tagit till sig den fornnordiska tron.

När det kommer till handlingen så fann jag den intressant, den är samtidigt mustig som den är lättsam att ta till sig då den inte krånglar till det allt för mycket när det kommer till det politiska spelet i denna värld. Ibland så slår episka berättelser som denna knut på sig själv om den går in allt för mycket i dessa bitar av världen, det kräver en hel del av författare att lyfta fram en helt ny värld politiska intriger på ett trovärdigt sätt. Här håller sig författaren på en nivå som gör att det inte blir tungt eller tråkigt att läsa, han håller sig för det mesta borta från det politiska spelet och fokuserar på karaktärerna i stället.

När det kommer till språket så är den likt handlingen också mustig på ett sätt samtidig som det är bra flyt i det som gör att det blir målande när man läser. Denna stil på språket har lite drag av gammaldags vilket passar perfekt till en berättelse som denna, jag misstänker att detta är något som har växt fram hos författaren när den har levt sig in i lajv-spelet som boken är baserad på.

Slutsumman blir en välkomponerad handling som känns riktigt bra uppbyggd när det kommer till världen och de centrala karaktärerna som vi möter här. Denna första bok i serien är en slags uppbyggnad och presentation om vad som komma skall i de andra delarna. Den klarar precis med det som man kan förvänta sig, att den skall måla upp världen för en, hur situationen är, fånga ens intresse och ge en mersmak som gör att man vill fortsätta läsa de kommande delarna, vilket den verkligen gjorde för mig för jag ser fram emot att läsa nästa del.

Rekommenderar denna till alla som vill ha en genomarbetat och välskriven fantasyberättelse som målar upp en klassisk fantasyvärld samtidigt som den inte känns som en kopia av tidigare verk.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Magnus Abrahamsson: Underström

Titel: Underström
Författare: Magnus Abrahamsson
Sidantal: 400
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Det är en ovanligt varm och solig midsommarafton på Norröra i Stockholms skärgård. Öns traditionella firande avbryts när en kvinna hittats mördad på en ödslig strand.

Polisinspektör Elsa Kahn, som försöker vila ut efter en utmattningsdepression med suicidala inslag, dras på gott och ont in i en komplicerad utredning där hennes sommargrannar på ön både misstänker och misstänks.

Allt är inte frid och fröjd i sommaridyllen, och det finns hemligheter som till varje pris måste bevaras. Bakom syrenhäckar och rödmålade skärgårdshemman döljer sig såväl avundsjuka och bitterhet som sexuella frustrationer, otrohet och kriminalitet.

När ytterligare ett mord inträffar växer paniken, och Elsa måste tillsammans med den märkligt överengagerade åklagaren Matti Lark hitta gärningspersonen innan ön töms helt på folk.

Eller innan mördaren slår till igen.

Mina tankar:

Detta är författarens romandebut, men han har skrivit flertalet tv-manus samt en faktabok. Detta är första delen i en serie. Denna kom ut 2022 och den andra delen, Eldhav, har redan kommit ut.

Platsen som denna bok utspelar sig på är en ö i Stockholms skärgård vid namn Norröra. Den mera känd under namnet Saltkråkan, för det var på denna ö som man filmade in Saltkråkan. Nu vet jag inte hur det är i verkligheten, men i boken så lever ön fortfarande på att det var här man spelade in den populära och mer eller mindre kulturförklarade serien. Hit kommer det under sommaren turisten för att återuppleva och se platsen som blivit ett med det svenska folket.

Denna sommar blir dock inte som de tidigare. En kvinna hittas mördad och oron sprider sig snabbt över ön. Vem är det som mördat kvinnan och hur kommer turisterna ta detta? Boken målar upp en mindre smickrande bild över tillvaron på denna sommaridyll. Det finns bland de mera fastboende på ön som inte tycker om denna turistattraktion som ön blivit, de vill ha den för sig själva och inte ha dessa gamar runt sig. Det knakar i styrelsen på ön om vad som skall och inte skall göras på ön, åsikter går ut alla håll. Mordet på kvinnan hjälper inte till.

På ön bor även polisinspektören Elsa, som just nu är sjukskriven för utbrändhet. Dock så dras hon in i denna mordutredning och hjälper till med att lösa gåtan även om hon inte är friskskriven. Hon är bokens centrala karaktär och det är en mer eller mindre trasig person som vi möter här, men hon kämpar på för att få ordning i livet och kanske till och med komma tillbaka till vardagen. Hon är dock inte den enda som vi möter här som är trasig på något sätt, det verkar som att en ö som är bortom det vardagliga livet drar till sig udda karaktärer som alla har ett bagage i sitt liv. Det är sjukdomar och familjerelaterade problem som kommer upp till ytan.

Boken är uppbyggd så att vi mera följer de olika karaktärerna och deras liv och hur mordet samt efterföljderna påverkar dem än att vi följer den själva utredningen. Självklart får vi insikt i själva utredningen men det är mera det sociala mellan karaktärerna som vikten ligger på. Detta gör den till en blandning av deckare och relationsdrama med drag åt thrillerhållet.

Språket är lättsamt och flyter på riktigt bra. När det kommer till miljön så fick jag verkligen en bild av skärgården och livet där, kanske tack vare jag själv bor på västkusten nära till havet och öarna. Tycker att författaren verkligen fångat stämningen ute till havs och skärgård.

Det är intressant att se en mindre smickrande bild av en turistattraktion. Tack vare att man se en mörkare bild av den så kallade lokalbefolkningen och detta hat mot folk som inte tillhör dem så blev det i alla fall för mig att jag kom att tänka på Jägarna. Nu menar jag inte att det är samma handling utan att det finns en slags liknande atmosfär när det kommer till hatet från folk som inte kommer från orten.

Under min läsning så kom jag att fundera på hur denna bok tas emot av de som bor på ön i verkligheten, då det inte direkt är en trevlig bild som målas upp här. Jag funderade på om det verkligen är så här det ligger till eller om det är helt och hållet tagit ur författarens fantasi. Detta hade varit intressant att höra lite om, utan att avslöja något så nämns detta lite i författarens efterord.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en spännande och intressant läsning om en sommarbild som kanske inte är så vacker som man vill att en sommar skall vara. Fylld med intressanta karaktärer så ser jag verkligen att denna är en bra start på en serie som kan komma att hålla uppe intresset i flertalet böcker framöver. Skall bli intressant att se vad han gör med ön i nästa bok.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se