Caroline L. Jensen: Rovdjur

Titel: Rovdjur
Författare: Caroline L. Jensen
Sidantal: 345
Förlag: Hoi Förlag

Baksidestext:

Skräcken hade naglat fast honom vid madrassen, vad det än var som långsamt rörde sig därute skulle det hasa sig in, over tröskeln, fram till sängen, och sedan ... och sedan?

När vi är några meter från ingången hör jag ljudet. Susandet. Väsandet. Det kommer från hennes avhuggna hals. Hon andas.

Över hans tinning, strax intill hans vänstra öga, löpte fyra långa klösmärken. Sårkanterna var svullna och buktade utåt. Om han inte visste bättre skulle Gustav säga att någonting hade klöst sönder huden inifrån.

Varelsen som hade kommit ur spegeln var stor. Fyra meter lång, uppskattade han. Tjock. Vita och grå testar av oljigt tagel väste i klungor på huvudet och nedför ryggraden i en stinkande, flottig sträng. Den sista metern av varelsen var inne i badrummet, och piskade fram och tillbaka.
Den viftar på svansen, tänkte Martin, och sedan kräktes han på badrumsmattan.

Mina tankar:

Caroline L. Jensen känner nog de flesta till som Caroline Grimwalker. Detta är en novellsamling med en samling skräckberättelser som hon gav ut innan namnet Grimwalker. Denna kom ut 2014.

Det är alltid härligt när man hittar personer som är likasinnade som en själv, med sådana personer behöver man inte föreställa sig, man kan vara den man är. Nu visste jag det redan men om Caroline, men redan i förorden fick jag besvarat att Caroline är en själsfrände när det kommer till kärleken till skräck.

Precis som jag är hon uppvuxen med Stephen King, hans skräck har format generationer och fortsätter att forma generationer av skräckfantaster. Och dessa noveller som är i denna bok kan man säga är mer eller mindre en kärlek till skräcken och just Stephen King. Det är så mycket i stämningen i dessa olika noveller som man känner så igen från skräckmästaren.

Caroline sparar verkligen inte på krutet och när det kommer till skräckelementen. Hon bjuder på härligt äcklig och köttig skräck, mera karaktärsdriven skräck som kryper in under huden på en. Det är övernaturligt och det är mera jordnära, det är saker som går att förklara och andra som inte går att förklara, man får bara acceptera, precis som det skall vara med skräck.

Hon har ett språk som är målande, och här ser man verkligen att Stephen King har inspirerat henne. Hon bemästrar att med bara några ord sätta stämningen så att man känner en obehaglighet i magen, på ett bra sätt. Men inte bara detta bemästrar hon, det är en scen i en av novellerna som grep tag i mig på ett sorgligt sätt, men ändå fint.

Om jag inte misstar mig så har hon efter denna samling av skräcknoveller mer eller mindre lämnat skräcken, i stället så har hon skrivit flertalet deckare, vilka jag verkligen ser fram emot att läsa. Men jag skulle inte ha något emot om hon någon gång återvände till skräcken, om det nu bara är en novell, för här finns det verkligen pärlor att ta av. Och jag tror att inom henne så bultar hjärtat fortfarande lite extra för just skräcken.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en härlig samling skräckberättelser som bjuder på det mesta när det kommer till stilarna. Allt paketerat med ett bra språk.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Demonologi för nybörjare
Vargsläkte

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Sofie Bjarup: Skymningsvarelser

Titel: Skymningsvarelser
Författare: Sofie Bjarup
Sidantal: 496
Förlag: Lind & Co

Baksidestext:

London, sommaren 1889. Under snart ett års tid har William Sinclair fått prova på att arbeta som reporter. Men nu kräver modern att han intar direktörsstolen på familjens bank. William bävar inför uppgiften, då detta inte bara skulle innebära att han måste ge upp sin dröm, det skulle också kunna äventyra hans och journalistkollegan James hemliga kärleksrelation.

Samtidigt hittas en kvinna och hennes spädbarn döda i East End. Då man även finner ett avskedsbrev, avskrivs fallet som ett självmord. James, som varit barndomskamrat med kvinnan, är dock säker på att det handlar om mord. Den avlidna kunde nämligen varken läsa eller skriva.

Mina tankar:

Detta är den andra boken om journalisten William Sinclair, den första heter Mörkrets barn.

Boken är rätt så fristående men jag rekommenderar att man ändå läser den första innan man ger sig på denna för att förstå allt som kretsar runt William som person och hans leveende.

Vi befinner oss i London och det är 1889, det är en rätt så stor skillnad på världen i förhållande till hur den är nu. Det är smutsigare och mörkare, många bekvämligheter som vi tar för givet existerar inte ännu. Precis som i första boken så fångar författaren dessa skillnader på ett målande sätt, vi förstår verkligen att vi har förflyttat oss till en annan tidsepok.

Ett dödsfall sker och det avskrivs snabbt som ett självmord, men journalisten William ser saker som polisen vägrar lyssna på. Han börjar en egen utredning för att verkligen gå till botten om hur det ligger till. Händelsen nystas sakna med säkert upp i form av att han får en klarare bild när han intervjuar personer. Det är som en gammal pusseldeckare.

Boken är inte bara en deckare och en skildring av en tidsepok. De som har läst den första boken vet att William är homosexuell, något som vid denna tid sågs som något avvikande, vilket det delvis görs nu också, men till den gränsen att det sågs som brottsligt och kunde leda till fängelse. Så det blir även ett relationsdrama, inte bara mellan två personer, utan hur man kan leva som den man är när samhället näst intill bestämmer och förbjuder en att göra det. Författaren skildrar detta på ett bra sätt.>

Jag tycker att författaren har gjort ett riktigt bra jobb när det kommer till helheten av boken. En bra intrig, intressanta karaktärer och en inlevelserik miljöskildring, allt kommer med ett språk som är målande och lätt att ta till sig.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en historisk deckare som bjuder på spänning och stor dos relationsdrama.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Mörkrets barn (William Sinclair #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Elinor Kapp: Dyningar

Titel: Dyningar
Författare: Elinor Kapp
Sidantal: 344
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

En drunknad kvinna påträffas i vattnet av två fritidsseglare. Fyndet av ett avskedsbrev får det att framstå som ett tragiskt självmord. När Eddie, kriminalkommissarie vid Stenungsundspolisen, upptäcker ett samband med ett tidigare suicidfall inser han att han begått ett fruktansvärt misstag. De två självmorden kan vara ett verk av en seriemördare.

Mina tankar:

Detta är den tredje delen i serien Mord i skärgården.

Även om boken är fristående när det kommer till det aktuella fallet så rekommenderar jag att man läser böckerna i rätt ordning, då det är en stor del av handlingen som rör livets utveckling för de centrala karaktärerna i serien, då speciellt Eddie Öhlund. Detta är en röd tråd igenom alla böckerna.

När det kommer vart denna deckare, och hela serien, ligger på skalan när det kommer till våld, blod och andra hemskheter så skulle jag säga att den ligger lite i mitten, kanske lite mera åt det snällare hållet. Det händer absolut brutala saker men det gås aldrig in direkt i detalj. Så är man känslig för ingående beskrivningar av sådant kan lugnt läsa denna bok.

Det är en deckare och det är fokus på fallet och utredningen. Men Elinor Kapp har även valt att lägga ett stort fokus på sina karaktärers liv, det blir lite av en mix av deckare och relationsdrama. Vet att det finns de som inte gillar när det blir för mycket av detta i deckare, en del vill ha mer eller mindre bara polisarbetet och saker runt detta. Men jag får säga att Kapp lyckas riktigt bra på att balansera detta så att det inte tar över, det är spänning som står i fokus och relationsdrama-delen i handlingen smälter in på ett riktigt bra sätt ihop med utredningen. Det sätter en färg och stämning på handlingen.

Det är ett lättsmält språk som Kapp använder och det är målande. Det är något med deckare och skärgården som går så bra hand i hand, det är en tacksam miljö att passera mord och andra hemskheter i. Det är lite småstadsliv, folk har hemligheter som kommer upp till daga.

Boken gör precis som en bra bok skall göra, den griper tag i läsaren, bjuder på underhållning i form av spänning och en intressant intrig, man sitter och klurar under resans gång hur det ligger till. Samtidigt så under resans gång så får man en vidare insikt i Eddie som person, han växer ut utvecklas från föregående bok. Det är inte bara fallet som intresserar en, man bryr sig också om hur det skall gå för Eddie med sitt privatliv.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Sjörök (Mord i skärgården #1)
Dödsjö (Mord i skärgården #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Thomas Erikson: Bländverk

Titel: Bländverk
Författare: Thomas Erikson
Sidantal: 464
Förlag: Damm förlag

Baksidestext:

Inom loppet av en vecka skjuts två affärsmän till döds i Stockholm. Båda två utsätts för utpressning innan de kallblodigt och offentligt avrättas, av en mördare som inte gör några misstag.

Beteendevetaren Alex King kallas in som vittne, men blir snart inblandad i utredningen. Tillsammans med kriminalkommissarie Gabriel Hellmark och inspektör Nina Mander försöker han lägga pussel av de få ledtrådar mördaren har lämnat efter sig. Allt pekar på att de har att göra med en helt ny aktör i den undre världen.

Samtidigt sliter Gabriels bror, journalisten Fredric Hellmark, med ett uppdrag som alltmer glider honom ur händerna. Den anonyma uppdragsgivaren skyggar inte för några metoder för att få jobbet gjort i tid och när Fredrics familj blir hotad drivs situationen till sin spets. Fredric kämpar nu för sitt och familjens liv - mot en deadline som närmar sig allt snabbare.

Mina tankar:

Detta är den första av fyra böcker om beteendevetaren Alex King. Denna kom ut 2011.

Thomas Erikson är nog mest känd för Omgiven av idioter, en bok om olika personligheter och att sätta in dem i färger. Den boken kom ut 2014 men just detta med färgkodning är något som Thomas har hållit föredrag långt innan dess. Det är även en central kärna i denna bok.

I grund och botten så kan man ana och säga att Alex King är lite av Thomas Eriksons alter ego, det finns högst troligen mycket som stämmer med både han själv och karaktären. Båda jobbar med att hålla föredrag om detta ämne. Själva personligheten eller färgkodningen om den är den samma håller jag osagt så jag är dåligt insatt i vad varje färg representerar samt att jag inte känner Thomas Erikson, mer än att jag träffat honom snabbt på bokmässan i Göteborg några gånger.

Det är under ett av dessa föredrag som Alex King håller som en person i publiken blir brutalt avrättat med ett skott i huvudet. Detta är starten på en spännande intrig där Alex King först är ett vittne men blir indragen i själva utredning, som en slags konsult.

Genom boken så får man även en del små bitar av föreläsningar om just denna färgkodning av olika personligheter. Det är snyggt invävt i handlingen och blir aldrig något långdraget eller långtråkigt, som det ibland kan bli om författare vill bädda in mera informationsdumpande text. Det är nog här som man ser varför Omgiven av idioter blev en sådan storsäljare som den blev. Thomas har ett bra sätt att på ett enkelt men informationsrikt sätt att förmedla det han vill.

Är man mera insatt i denna färgkodning så tror jag att man lätt kommer att se de olika färgerna i karaktärerna som man möter, utan att vara insatt i det så känner jag att han har skapat sina karaktärer så att de verkligen representerar de olika färgerna på ett klart sätt, men han visar även att även om någon är till exempel röd så utesluter det inte att det finns andra färger i personen.

En något annorlunda vinkel på en genre som kanske är svår att sticka ut i. En tät thriller och deckare som är absolut värd att läsa. Lite sen kanske man är men jag kommer absolut att läsa de andra böckerna i serien också.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Helena Dahlgren: Döda drömmars ö

Titel: Döda drömmars ö
Författare: Helena Dahlgren
Sidantal: 204
Förlag: Bonnier Carlsen

Baksidestext:

Molly har aldrig känt sig hemma någonstans, men när hon kommer till Svalö hoppas hon äntligen få det sammanhang hon drömt om så länge. Här får Molly och några andra ungdomar bo, skriva och umgås under ett par sommarlovsveckor. Och först är allt fantastiskt: Molly träffar nya kompisar, kommer igång med skrivandet och blir inspirerad av deras karismatiska lärare Cordelia Backe, vars historier hon vuxit upp med. Till och med Mollys kroniska sjukdom, som alltid har hållit henne tillbaka, verkar ha blivit bättre.

Men så börjar underliga saker hända. Först kommer drömmarna… och sedan kommer de döda.

Mina tankar:

Detta är en kortroman som riktar sig till åldersgruppen 12-15, men jag skulle säga att den har en potentiell mycket bredare grupp än denna.

Liksom jag så har författaren en stor kärlek till Stephen King, en författare vars böcker har betytt väldigt mycket i ens liv och speciellt uppväxt. Denna bok säger hon är ett kärleksbrev till just de berättelser som har format henne. Så det är just Stephen King, Twin Peaks och gamla gotiska berättelser som är den kraft och inspiration som har format denna bok.

När det kommer till Helenas böcker så har jag alltid funnit att hon har en otrolig förmåga att skapa stämning, oavsett vilken det är, för att inte tala om sina karaktärer och hur hon vårdar dem. Är det något som Stephen King är bra på så är det att ge en röst till sina karaktärer, varje person får sin unika röst, samt. Denna förmåga har även Helena och hon gör det på sitt eget sätt, även om hon har King i ryggen så kopierar hon inte.

Men denna bok är inte bara ett kärleksbrev till dessa berättelser och författare, nej det är även ett kärleksbrev till att skapa, att skriva. Att få leva ut sin kreativitet och fantasi, hitta inspiration och att våga ta ut svängarna. Det är inte en bok om hur man skriver, eller hur det går till utan det är mera essensen av att skriva. Hon fångar den på ett fint sätt.

Sedan kommer vi till det gotiska, nu blir det svårt att säga något utan att avslöja bitar av handlingen. Även om man troligen räknar ut vissa saker rätt så tidigt så vill inte jag vara den som förstör bitar av upplevelsen. Men kan säga att ja, hon fångar även detta på ett riktigt bra sätt. Hon gillar skräck och övernaturligt, men ibland så kanske det övernaturliga inte är så skrämmande. Precis som en del gotiska berättelser är.

Över lag så är boken en liten pärla som absolut fler borde upptäcka. Den är riktigt finstämd och nästan poetiskt på sitt sätt, delvis kanske sorgsen men ändå upplyftande. Jag tror att boken kan väcka tankar och även väcka känslan av att själv vilja skapa.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Orkidépojken
Bleke karl (Skräck på SoMe #1)
De väntar på mig (Skräck på SoMe #2)
En perfekt selfie (Skräck på SoMe #3)
Skarp
Flickan med det röda håret (Skräck på SoMe #4)
Dödlig dans (Skräck på SoMe #5)
Rösten från förr (Skräck på SoMe #6)
Ond jul (Skräck på SoMe #7)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Dan Brown: Den yttersta hemligheten

Titel: Den yttersta hemligheten
Författare: Dan Brown
Sidantal: 692
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Baksidestext:

Den välrenommerade symbolikprofessorn Robert Langdon reser till Prag för att lyssna till en föreläsning av Katherine Solomon, en framstående forskare i noetisk vetenskap som Langdon nyligen inlett ett förhållande med. Katherine är på väg att ge ut en banbrytande bok om det mänskliga medvetandet, som hotar att vända upp och ned på århundraden av etablerad kunskap. Men ett brutalt mord får resan att ta en kaotisk vändning, och plötsligt är både Katherine och manuskriptet försvunna.

Langdon inser att han blivit måltavla för en mäktig organisation som verkar i det fördolda, och han jagas samtidigt av en kallsinnig förövare som tycks sprungen ur Prags uråldriga mytologi. Medan spelplanen expanderar till London och New York söker Langdon desperat efter Katherine - och efter svar. Det blir en gastkramande kapplöpning genom den futuristiska vetenskapens och den mystiska folktrons olika världar, en jakt som leder Langdon till en chockerande upptäckt om ett topphemligt projekt som för alltid ska förändra hur vi ser på det mänskliga medvetandet.

Mina tankar:

Detta är den sjätte boken om professorn Robert Langdon.

Da Vinci-koden är det nog få som inte hört talas om. Det är andra boken om Robert Langdon och den slog igenom stort i hela världen och blev mer eller mindre ett fenomen. Det var spänning blandat med historia och skattjakten som nästan påmindes om Indiana Jones.

De andra böckerna i serien följde denna stil och höll likvärdig klass. Men skall man vara ärlig så tyckte jag att hans förra bok Begynnelse tappa lite av det som utmärkt hans böcker, jag kunde inte riktigt sätta fingret på det, men det var något som saknades, bra bok men det där lilla extra fanns inte.

Så det var med lite fasa och delade känslor som jag började med denna. Nu vet jag inte om det var för att jag hade detta i huvudet eller om det verkligen är något som saknas i denna bok också. För när jag hade läst ut boken så hade jag delade känslor om boken.

Det smäller till bra i boken bitvis, man känner igen den gamla stilen från tidigare böcker. Det är koder, gamla byggnader, koder och lönngångar. I dessa stunder så är boken på topp och man njuter av att följa med Langdon in bland allt detta. Att Dan Brown vill lyfta fram det kulturella i städerna som det utspelar sig i är ingen man missar, hur korrekt eller om han tar sig friheter vet jag inte, men jag misstänker att han håller sig så korrekt som det bara går.

Men så kommer det passager i berättelsen där det bli sirap, kommer inte på någon annan beskrivning, handlingen stoppar upp. Det är trevligt med fakta och historia, men det blir kanske för mycket. I stället för att läsa en skönlitteratur så blir det som att sitta och lyssna på ett föredrag. Jag fann mig själv att zoona ut från berättelsen i dessa stycken. Detta är absolut en smaksak men jag tror att boken hade vunnit på att på något sätt korta ner just dessa bitar, bara behålla kärnan i stället för ett längre föredrag.

Boken är absolut inte dålig och det är underhållande och spännande, samt intressant att läsa den. Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en vetenskaplig och filosofisk spänningsroman. Har man inte läst något av Dan Brown så rekommenderar jag att man börjar med Da Vinci-koden, där är han på topp.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Begynnelse (Robert Langdon #5)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Stefan Eriksson: Slaget på Nebreon

Titel: Slaget på Nebreon
Författare: Stefan Eriksson
Sidantal: 528
Förlag: Lionvalley Publishing

Baksidestext:

När en ny tid gryr utmanas den rådande ordningen och glömda kunskaper återuppväcks. Vänskap fördjupas och prövas.

Laurentius inser sin svaghet, Ars högmod splittrar och Edurons mänsklighet ifrågasätts.Rannvi utmanas av den Höge och Varghuvud möter sitt livs mörker.

Den stora planen för fred kräver att alla krafter samlas på Nebreons slagfält. Hinner de i tid?

Mina tankar:

Detta är den tredje och sista delen i Laurentius krönika. Den började med En ny tids gryning och fortsatte med Hären som försvann.

Man skall ha läst de tidigare böckerna innan man ger sig på denna. Det är en enda lång sammanhängande berättelse som knyts ihop i denna sista del.

Det är fantasy av den mera klassiska formen, eller så att säga den som J.R.R. Tolkien formade till den klassiska stilen. Men den är inte en kopia, utan den grundar sig även mera ur vår historia och mytologier. Fornnordiskt är en viktig del i bakgrunden.

Bakgrunden till hela berättelsen och denna värld är uppväxt från ett svenskt lajvspel, som är rollspel fast man lever ut det som teater och man är sin karaktär. Många delar av berättelsen är direkt tagna får dessa spelomgångar.

Hantverket bakom denna bok och hela serien är något som man verkligen måste lyfta. Här har verkligen författaren gjort ett otroligt bra jobb när det kommer till världsbygge och karaktärer, samt själva handlingen.

Och när det kommer till språket så måste jag berömma det också. Författaren har en sådan kraft i sitt användande av sin berättarröst att han målar och miljö, handling och karaktärer på ett trollbindande sätt. Det var en gång en författare som sa att han skrev på ett musikaliskt sätt, han menade att det fanns en ton som sattes med hur orden kom, de flöt ihop med varandra och skapade en harmoni, en sång. Just detta finner man även i denna bok, författaren kan verkligen sin sak.

Detta är som sagt den sista delen i trilogin och han knyter ihop berättelsen på ett bra sätt, det är absolut inga nödlösningar, allt hänger ihop och följer det som sattes från första boken.

Men det är inte sista besöket i denna värld, författaren har redan gett ut en fristående bok där vi, vad jag förstår av titeln, får stöta på bekanta personer. Jag misstänker även att det finns mer att berätta om denna värld.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

En ny tids gryning (Laurentius krönika #1)
Hären som försvann (Laurentius krönika #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Olséni & Hansen: Arnes julhelvete

Titel: Arnes julhelvete
Författare: Christina Olséni & Micke Hansen
Sidantal: 331
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

Julen närmar sig med stormsteg och hypokondrikern Arne fördriver i vanlig ordning förmiddagarna på Apoteket Svanen. Ett stenkast därifrån, i Lunds domkyrka, sjunger hustrun Barbro i den åtta damer starka seniorkören, Herrens Bönor. När en av körmedlemmarna påträffas död i kryptan med en kniv i ryggen, tar Ester, som avskyr att sjunga, genast hennes plats i kören för att kunna nysta i mordet.

Arnes lugna tillvaro avbryts abrupt då han motvilligt måste passa Esters kakätande kakadua, Roland, samtidigt som han ska hinna med alla läkarbesök han ständigt bokar in. Dessutom tvingas han ut i den hektiska julhandeln, och som om inte det vore nog övertalas han att övningsköra på stadens glashala kullerstensgator med ett av barnbarnen.

Och vem i helvete har haft ihjäl stadens jultomte?

Mina tankar:

Detta är den femte delen i serien Ester Karlsson med K. De tidigare böckerna heter Ester Karlsson med K, Ett lik i garderoben, Grannar i död och lust och Herre på Täppan.

Även om böckerna i sig är fristående så rekommenderar jag att man läser böckerna i rätt ordning bara för att få med sig de små detaljerna. Det finns vissa händelser och kanske egenheter, eller vad man skall kalla det, som blir mera klara om man har följt serien från starten.

För de som inte är bekanta med serien så kan man kortfattat säga att Ester Karlsson är en slags krutgumma och är, enligt mig, en slags hommage till Miss Marple. Hon är en tant som har en förmåga att hamna bland dödsfall och då bestämmer sig för att starta en egen utredning, till polisen stora förtvivlan skall man nog säga.

Denna gång så är det genom hennes syster, som är med i kyrkokören. När en av medlemmar hittas död, och högst troligen mord, så nästlar sig Ester sig in i kören, en av medlemmarna måste vara mördaren.

Detta är startskottet på en ny deckare av författarduon som mitt bland ond bråd död bjuder på en stor dos humor och kanske en ännu större dos av udda karaktärer. Det är en tokrolig situation som målas upp framför oss läsare, en situation som man med glädje kan luta sig tillbaka och bara njuta av.

I denna så får Arne, Esters svåger, en lite större plats i handlingen, han har haft det i tidigare böcker också, men i denna så får han verkligen ta ut svängarna. Och det är välkomnande att få ta del av hans vardag när det ena efter det andra går tokigt för honom och han kan inte få ha sina rutiner, som för det mesta består av att sitta på apoteket och fika samtidigt som han har koll på kunderna som kommer in.

Ester kör på som vanligt med sin utredning och det blir kanske inte lättare för polisen att reda ut hur allt ligger till när hon lägger näsan i blöt. Men på något sätt så hittar man en gemensam väg i detta.

Denna och alla andra böcker av författarduon är helt perfekta om man bara vill koppla av, njuta av stunden. Skratta åt tokigheter samt få en dos spänning.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Badhytten (Mord i Falsterbo #1)
Fågelskådaren (Mord i Falsterbo #2)
Ryttaren (Mord i Falsterbo #3)
Ester Karlsson med K (Ester Karlsson med K #1)
Strandhotellet (Mord i Falsterbo #4)
Ett lik i garderoben (Ester Karlsson med K #2)
Turisten (Mord i Falsterbo #5)
Grannar i död och lust (Ester Karlsson med K #3)
Livräddaren (Mord i Falsterbo #6)
Deckardrottningen - En författare i motvind
Hotellgästen (Mord i Falsterbo #7)
Herre på täppan (Ester Karlsson med K #4)
Sommarfesten (Mord i Falsterbo #8)
Den frusna polisen (Ystadmorden #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Sofia Rutbäck Eriksson: Mordnatt råder, tyst det är i husen

Titel: Mordnatt råder, tyst det är i husen
Författare: Sofia Rutbäck Eriksson & Mattias Boström
Sidantal: 446
Förlag: Lind & Co

Baksidestext:

Snön vräker ner över Arvidsträsk när invånarna kring den lilla norrbottniska sjön samlas vid byagården för traditionsenlig lucköppning. Men bakom den första luckan väntar ett meddelande som får de äldre i byn att rysa av fasa de som är gamla nog att minnas de hemska, ouppklarade morden fyrtio år tidigare.

När hotet om ett nytt dödsfall sänker sig över bygden tvingas den pensionerade polisen Rolf Ström åter att jaga den mördare som gäckat honom så länge. Till sin hjälp för att lösa gåtorna i både nutid och dåtid får Rolf den nyinflyttade deckarförfattaren Riita Niemi, som suktat efter traktens mörker och enslighet.

Under en kamp mot klockan måste Rolf och Riita ta reda på vem som ligger bakom hotet innan någon av deras grannar dör. Och endast en sak är säker: att mördaren finns mitt ibland dem.

Mina tankar:

Detta är den första delen i serien Arvidsträsk. Denna gavs ut först som en adventskalender i tjugofyra delar.

Det här är första gången som jag dyker ned i bok av Sofia Rutbäck Eriksson skriven för vuxna, har läst en barnbok av henne, men det är inte mitt första möte med henne. Har träffat henne flera gånger på bokmässan i Göteborg och där är hon som en starkt lysande sol och sprider värme och glädje. Så då måste jag ju ta reda på om denna värme finns även i hennes böcker.

Det är första advent och i Arvidsträsk skall man öppna den första luckan i en adventskalender. Men det som döljer sig bakom luckan är inget visdomsord som skall sprida julglädje. Ett kryptiskt meddelande som kan tas som ett hot och härleder till gamla dödsfall så långt som fyrtio år sedan.

Detta är startskottet på en julig och mysig deckare full med udda karaktärer och humor, samt en lagom svår deckarnöt att knäcka för både läsarna och den pensionerade polisen Rolf Ström som får författaren Riita Niemi som medhjälpare.

Det är en deckare som går lite vid sidan av feelgood-genren, brukar kalla det för deckare med snälla mord. Det är kanske inte så blodigt och våldsamt, samt så är det en del fokus på karaktärernas liv och relationer däremellan.

Men vi befinner oss ju uppe i mörka delarna av Sverige och där vet man ju från till exempel Jägarna att det gömmer sig ett mörker inom folket och ett slags vrede som kan leda till ond bråd död. Så även som det är mysigt så finns det ett allvar i berättelsen också, det är bra balanserat med spänning och mörker samt värme och glädje.

Sammanfattningsvis så är det en trevlig läsning som absolut roar för stunden. Den väcker i alla fall inom mig en känsla av att jag vill läsa mera av Sofia, som är en väldigt produktiv författare så jag har mycket att välja på.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en snällare deckare men som ändå bjuder på spänning och dödsfall, pluset är nog de udda karaktärerna.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Tjuvar i Ispalatset (UFO-deckarna #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Helena Dahlgren: Ond jul

Titel: Ond jul
Författare: Helena Dahlgren
Sidantal: 51
Förlag: Nypon förlag

Baksidestext:

-Vem är du? viskade jag.
-Känner du inte igen mig? sa tomten.
När han öppnade munnen såg jag att hans tänder var alldeles svarta, som om de brunnit upp och blivit till kol.

Elias har alltid älskat julen. Men det var innan hans pappa dog när stugan brann ner. Innan hans mamma svarade på en annons på Facebook. Och innan den riktiga tomten kom hem till dem.

Efter det vill Elias aldrig fira jul igen…

Mina tankar:

Detta är en del i serien Skräck på SoMe, som är en serie korta berättelser som är skriva på ett lättläst sätt. Det betyder att den riktar sig till personer som av olika anledningar har svårt att läsa. Dessa böcker använder ett enklare språk och handlingen är mera rak på sak och gör inga direkta större utsvävningar när det kommer till sidoberättelser. Även persongalleriet hålls minimalt för att göra det enklare.

Som man hör på serienamnet så är det skäck som står i fokus, något som författaren brinner verkligen för i alla dess former. Här har hon valt att rikta sig till den yngre publiken, vilket är trevligt för det är aldrig för tidigt att börja lära sig att älska skräck. Men bli inte allt för lurad för att den riktar sig till yngre, det kan finnas bitar som även en mera vuxen publik kan komma att rysa åt.

Just i denna bok så har hon riktat in sig på julen och tomten, men det är inte kanske det sockersöta tomten som tror sig mötas här. Jag misstänker lite att hon har tagit efter av de lite mera gamla traditionerna när det kommer till tomten, eller mera sagt hustomten, mixat ihop den med den röda snälla tomten som kommer med klappar och kryddat allt med skräck.

Även om berättelsen är kort så tycker jag att hon hinner få med en hel del i berättelsen, det är inte bara skräck utan även andra ämnen som tas upp. Dödsfall och sorgearbete, samtidigt om svårigheter i just högtider när det kommer till detta, här kanske det blir extra svårt av vissa orsaker.

Sammanfattningsvis en härlig liten skräckberättelse som man kan dela med sina barn, om man ni vill att de skall lära sig skräck. Tror den ligger på en lagom nivå så den skall inte ge allt för många mardrömmar eller sömnlösa nätter. Eller så kan man bara läsa den själv om man vill ha en stunds avkopplande och lättsmält skräck.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Orkidépojken
Bleke karl (Skräck på SoMe #1)
De väntar på mig (Skräck på SoMe #2)
En perfekt selfie (Skräck på SoMe #3)
Skarp
Flickan med det röda håret (Skräck på SoMe #4)
Dödlig dans (Skräck på SoMe #5)
Rösten från förr (Skräck på SoMe #6)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Mats Ahlstedt: Osynligt offer

Titel: Osynligt offer
Författare: Mats Ahlstedt
Sidantal: 288
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

Fatima Wallinder har blivit chef för kalla fall-gruppen. Första dagen på det nya jobbet får hon besök av en kvinna vars dotter försvann spårlöst för tjugo år sedan. Kvinnan vädjar till henne att ta upp utredningen på nytt.

När Fatima får vetskap om att dotterns sambo omkommit i en märklig olycka väcks hennes intresse för fallet. Den sanna historien bakom försvinnandet ska visa sig vara betydligt värre och mer skrämmande än hon någonsin kunnat föreställa sig.

Mina tankar:

Detta är den tolfte boken om polisen Fatima Wallinder.

Är man som jag att man vill se hur karaktärers liv utvecklas genom en längre bokserie så skall man läsa böckerna i rätt ordning. Boken i sig är fristående men man vinner på att ha läst de tidigare böckerna när det kommer till relationer och att några tidigare händelser nämns.

De som har läst andra böcker med Fatima Wallinder vet att det alltid händer saker som mer eller mindre sätter henne själv i ren livsfara. Detta är något som tyngt henne och hennes barn, hon får en tjänst på kalla fall-avdelningen och tänker att detta borde bli mindre farligt, men såklart blir inte fallet. Något sätts i gång när en kvinna kommer till avdelningen och ber Fatima att kolla upp ett fall som rör kvinnans dotter som försvann för tjugo år sedan.

Som vanligt när det kommer till Mats Ahlstedt så är han säker på handen när det kommer till att leverera spännande och intressant läsning, även om den på ett sätt är lättsmält så finns det klurigheter i själva fallet. Det går kringelkrokar innan sanningen kommer fram.

Han skriver även en annan serie om profileraren Ella Werner och det händer att dessa två går över lite i varandra, inte så att man behöver ha läst den andra serien för att förstå, men det blir lite roligare om man även har läst den serien. Utan att säga för mycket så gör Ella ett inhopp i denna bok.

När det har blivit så här många böcker i en serie och man har läst alla tidigare så blir det nästan som man återkommer till gamla bekanta, en del har med tiden kanske tagit några steg tillbaka eller till och med lämnat serien på olika sätt. Även när de nämns i förbifarten så vet man vilka de är och det är härligt att känna igen sig. De blir nästan med tiden levande.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en underhållande och spännande läsning, lite avkoppling från vardagen.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Dödsängeln (Sören Högström och Fatima Wallinder #1)
Violinisten (Sören Högström och Fatima Wallinder #2)
Den röda damcykeln (Sören Högström och Fatima Wallinder #3)
Mordet på Ragnhildsholmen (Sören Högström och Fatima Wallinder #4)
Dömd för livet (Sören Högström och Fatima Wallinder #5)
Dockmakarens dotter (Sören Högström och Fatima Wallinder #6)
Trasdockorna (Sören Högström och Fatima Wallinder #7
Ondskans spår (Sören Högström och Fatima Wallinder #8)
När inget annat återstår (Ella Werner #1)
Öga för öga, tand för tand (Ella Werner #2)
Den sista vilan (Fatima Wallinder #9)
Ondskans ansikte (Ella Werner #3)
Fruktans hus (Fatima Wallinder #10)
Trojanen (Ella Werner #4)
Upprättelsen (Fatima Wallinder #11)
Guldmakaren (Ella Werner #5)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Jenny Rogneby: De märkta barnen

Titel: De märkta barnen
Författare: Jenny Rogneby
Sidantal: 556
Förlag: Bookmark

Baksidestext:

En het sommardag rings ett bombhot in till Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm. Polisen spärrar av platsen runt en svart väska, men när bombteknikern öppnar dragkedjan finns där inga sprängämnen. Väskan innehåller i stället ett spädbarn.

Den lilla flickans liv hänger på en skör tråd. Dessutom upptäcker läkarna något på hennes arm som gör dem högst bekymrade.

Fallet landar hos de omaka förhörsledarna Annie Altin och Alexander Tilly. När ytterligare ett barn hittas växer misstankarna om organiserad brottslighet, och en omfattande utredning tar fart. Spåren leder till en skuggvärld där allt kan köpas för pengar, en korrupt industri med kopplingar till maktens innersta krets.

Mina tankar:

Detta är den första boken i en ny serie, författaren har tidigare skrivit två serier, en om polisen Leona och den andra om medlaren Angela Lans. Även i denna nya så håller hon sig till spänningsgenren.

Självklart när det kommer till ämnen och handling i böcker så är det något som författaren som skrivit boken för är intresserad av eller brinner för på något sätt, de har något att förmedla till oss läsare. Konstigt vore annars, men ibland så stöter man på böcker där man känner att ämnet som författaren skriver om är något som denne brinner lite extra för.

Likaså är det med att författarens liv påverkar hur boken blir, det är nog oundvikligt att författaren inte får ner något personligt i boken. Även här så stöter man på böcker som man känner ligger författaren väldigt nära till sig som person, var som hänt i livet och format personen.

Här har vi en bok som jag vill påstå måste vara Jennys mest personliga bok, som ligger henne närmast när det kommer till känslor och ämne. Att hon brinner för det som behandlas här går inte att ta miste på. I hennes tidigare böcker så har man märkt att de ligger nära henne själv men denna tar några steg till.

Kombinationen spänning, som Jenny verkligen behärskar och förmedlar med en säker hand till läsaren, och detta djup och allvar när det kommer till ämnet som tas upp gör att det blir en bok som verkligen berör. Man blir rent ut sagt förbannad då detta ämne inte är taget ur fantasi, denna bok skulle lika gärna kunna vara en dokumentär. Att höga makter i Sverige tillåter och även bidrar till denna svarthandel är helt otroligt, man saknar ord.

Det är en otroligt stark start på en ny serie och jag vill påstå att detta är Jennys bästa bok och då skall man veta att hennes tidigare böcker inte går av för hackor. Hon har verkligen lagt in en ännu högre växel när det kommer till allt. Det skall bli ett sant nöje att följa denna serie och de olika karaktärerna som man fått känna i denna första del. Utan tvekan en av 2025 bästa böcker.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Leona - Tärningen är kastad (Leona #1)
Leona - Alla medel tillåtna (Leona #2)
Leona - Utan mänskligt värde (Leona #3)
Leona - Ur aska i eld (Leona #4)
Leona - Öga för öga (Leona #5)
Medlaren (Medlaren Angela Lans #1)
Vittnet (Medlaren Angela Lans #2)
Offret (Medlaren Angela Lans #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se