måndag 10 april 2023

Lena Gripenblad: Fabelonia

Titel: Fabelonia
Författare: Lena Gripenblad
Sidantal: 309

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

Charlie!
Du måste kolla den här sajten:
www.fabelonia.se!
Mycket intressant! Och helt otrolig!
/ Alex

Martin tittar förvånat på vykortet som just föll ut ur hans skolväska. Hur hamnade det där? Han sätter sig vid datorn och skriver snabbt in webbadressen.

Innan han vet ordet av förflyttas han till landet Fabelonia, där han stöter ihop med den äventyrliga Noni - en föräldralös prinsessa med magiska kunskaper.

Men underliga saker börjar hända i Fabelonia. Noni är rädd att de fasansfulla dracotaurerna har återvänt. Dracotaurerna som rövade bort hennes mamma för flera år sedan!

Eller är det något annat som lurar i Fabelonias skogar?

Martin har andra bekymmer. Hur ska han ta sig tillbaka hem igen?

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och den första i serien Den magiska sajten. Det är en fantasybok som riktar sig i huvudsak till barn i åldern 9-12.

När man skriver åt den yngre målgruppen så har man vissa fördelar när man skriver inom fantastiken. Det förekommer för det mesta magi och andra världar, när man lägger in detta i handlingen så behöver man inte gå in på djupet och förklara hur det kan förekomma sådant i en alternativ version av vår värld. Barn accepterar detta och kan ta till sig sådant, när vi blir äldre så blir de flesta mera kritisk och kräver en ordentlig förklaring till allt det övernaturliga. Vi tappar lite av det öppna sinnet som barn har. Nu menar jag inte att barn sväljer allt man serverar dem, de är absolut kritiska och de har en annan sak som vi vuxna också tappar, ärlighet och öppenhet. Gillar de inte något så var säker att barnet kommer att säga detta, som vuxen så drar vi hellre med vita lögner än att vara ärliga.

Så med det i tanke så kastas vi rätt in i boken, vi möter en pojke som är lite av den klassiska karaktären för berättelsen som denna. Han är lite av en enstöring och även en drömmare. Vi finner honom snart indraget i ett stort äventyr som betyder även en resa till en helt annan värld.

Jag gillar hur författaren har tagit portalfantasy och gjort den modernare. Den klassiska portalfantasyn är ju i stil med Narnia att man tar sig igenom något för att kunna resa till en ny värld, vi har den klassiska garderoben, som nog många barn drömde sig bort med genom att gömma sig i sina egna garderober eller skåp. I denna bok så är det som sagt modernare och man reser genom en länk på internet. Här har vi ett bra exempel på åt vem man skriver åt, som barn så accepterar man att det går att resa genom en sida på nätet. Vi vuxna hade nog krävt en bra förklaring hur det går till. Jag fann detta uppfriskande och tar till mig denna moderniserade version av genre.

Språket är lätt att ta till sig och flyter på riktigt bra, även om den riktar sig till en yngre publik så är språket ändå inte för enkelt utan det är fylligt och målande. Handlingen är det bra fart i och den är rätt så rakt på sak och tar inte många sidospår som gör att man måste hålla flera trådar av handling i minnet när man läser boken. Detta gör att det är en bok som kommer att fånga målgruppens intresse samtidigt som den inte ser ner på målgruppen och gör det för enkelt.

Att det finns ett slags fyllnad, eller vad man skall kalla det, i både språk och handling gör det finns en chans att man som äldre, till och med vuxen, kan få ut något av att läsa boken. Jag, med sinnet kvar för fantastiken, gjorde det absolut.

Så jag rekommenderar denna först och främst till barn som vill ha en spännande läsning full med magi och även lite djupare meningar som till exempel vänskap. Men även som sagt till äldre som känner sig sugna för lite enklare läsning, speciellt om man har sinnet för fantastik kvar.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

lördag 8 april 2023

David Baldacci: Dubbelspel

Titel: Dubbelspel
Författare: David Baldacci
Sidantal: 453
Förlag: Bra Böcker

Baksidestext:

Allt började med vad som såg ut att vara ett helt vanligt barnkalas. Familj och vänner samlades för att fira födelsedagsbarnet med ballonger, tårta, presenter och lekar. Med det här kalaset var långt ifrån vanligt. Det firades nämligen på Camp David, presidentens tillflyktsort. Och det slutade med en djärv kidnappning, vilket omedelbart förvandlade situationen till ett hot mot nationens säkerhet.

Sean King och Michelle Maxwell vill inte bli inblandade. De har båda lämnat Secret Service och blivit privatdetektiver. Dessutom vill inte FBI att någon lägger sig i. Men presidenthustrun och Sean delar ett förflutet när han för några år sedan räddade presidenten, då senator, från en politisk katastrof. Nu är Sean den ende hon litar på och Sean och Michelle pressas in i den desperata jakten på ett bortfört barn.

Medan Michelle kämpar mot sin egna demoner stöter hon och Sean på motstånd från alla håll. Under jakten på kidnapparna blir gränsen mellan vän och fiende allt svårare att urskilja och försvara.

Mina tankar:

Detta är den fjärde boken om Sean King och Michelle Maxwell, två före detta Secret Service-agenter som genom serien hamnar i farliga situationer som rör sig i den amerikanske regeringens korridorer.

De tidigare delarna heter Den gemensamma nämnaren, Rollspel och Geniet. Denna kom ut 2009 och är den sista som översattes till svenska, de två sista delarna heter The sixth man och King and Maxwell och med tanke på att de kom ut 2011 och 2013 så kommer de aldrig att översättas.

Då det är en del i en serie så tjänar man på att ha läst de tidigare delarna innan man läser denna, men det är rätt så fristående så man kommer att kunna hänga med i handlingen utan att ha läst dem också.

Har man läst några andra böcker av David Baldacci så vet man troligen vad man har sig att förvänta sig här. Han gillar att lägga sin handling i närheten av regeringen samt de olika myndigheterna som agerar runt dem med säkerhet och rättsväsen. Denna bok är verkligen inget undantag.

Med tanke på att detta är författarens (om jag räknar rätt) sjuttonde bok så får man säga att han troligen har hittat sin stil när det kommer till språk och uppbyggnad av handlingar och karaktärer. Så har man läst några andra böcker av honom kommer man att känna igen alla dessa bitar.

Frågan man då kan ställa sig är om han kommer med något nytt eller om det är samma handling om och om igen. Svaret är både ja och nej, grundpelarna känner man igen, men så är det troligen med alla författare som skriver i samma genre som sina tidigare böcker. Detta igenkännande är något som man vill ha när man läser en författare som man gillar, det är lite som när man äter sin mat som man redan vet att man gillar i stället för att prova något helt nytt, man känner igen smaken och vet att man kommer att uppskatta den.

Det som gör att det inte känns som samma skåpmat igen är de små detaljerna som läggs till och ändras från varje bok. Det är de små elementen som gör att varje bok känns annorlunda samtidigt som man känner igen det, låter kanske lite kryptiskt men det är enda sättet jag kommer på att beskriva det.

Boken är spännande rakt igenom och språket är som vanligt genomarbetat och det är bra driv i handlingen. Det är kanske en del som jag känner mig lite kluven till då den på ett sätt inte tillför handlingen något samtidigt som den tillför något till karaktärerna. Det är bitarna med Michelle Maxwells familj. De är förvisso intressanta och det är roligt att få en djupare insikt i huvudkaraktärerna, så att man förstår dem bättre, men som sagt de tillför inte direkt något till den centrala handlingen. Frågan är om det inte hade varit bättre om man tagit just denna handling och gjort en egen bok av den, byggt ut den lite mera så att den stod på egna ben.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en välskriven och spännande thriller som rör sig bland konspirationer och intriger. Jag som läser på svenska känner att det är lite tråkigt att inte de två sista delarna blev översatta, men jag förstår det också då det nu är ett annat förlag som ger ut Baldaccis böcker på svenska, de har valt att ge ut hans senare serier i stället för att fortsätta på någon som ett annat förlag börjat gett ut. Som jag ser det nu har man endast ett val om man vill läsa hur det slutar för Sean och Michelle och det är att läsa dem på engelska, vilket jag troligen kommer att göra, för jag vill inte lämna dem oavslutade.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Geniet (Sean King & Michelle Maxwell #3)
Samlarna (Kamelklubben #2)
Förrädarna (Kamelklubben #3)
De rättfärdiga (Kamelklubben #4)
Dagen noll (John Puller #1)
Jakten på Amos Decker (Amos Decker #1)
De bortglömda (John Puller #2)
Lång väg till rättvisa (Atlee Pines #1)
Minuten före midnatt (Atlee Pines #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

lördag 1 april 2023

Isabelle Törnqvist: Draken

Titel: Draken
Författare: Isabelle Törnqvist
Sidantal: 385
Förlag: Hoi Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Segern känns nära. Svala och hennes allierade är bara ett steg ifrån att skapa det mäktigaste vapnet på jorden - draken. Men när något oväntat inträffar går hela planen om intet.

I Shirin råder en ny ordningsmakt och Svalas inflytande är starkare än någonsin. Efter att ha konfronterats med sina mörka sidor börjar hon inse vilken roll hon har att fylla, att hon är den som ska leda folket mot frigörelse från CC och hans dödsherdar.

En skrämmande upptäckt om chimärerna förändrar allt och Ahren får ett uppdrag av draken. Han ställs inför ett omöjligt val som kommer att avgöra hela Shabalas öde.

Mina tankar:

Detta är den tredje och sista delen i Enigmatrilogin. De första heter Fågeln och Kirin, de är fantasyböcker som riktar sig först och främst till unga vuxna. Denna kom ut 2021.

Då det är en serie skall man ha läst de två tidigare delarna innan man läser denna. Även om det var en tag sedan man läste förra boken så kom man rätt så snabbt in i handlingen igen och med lite små bitar i början som friskade upp minnet om vad som hänt i tidigare böcker så flöt det på riktigt bra.

Vi befinner oss här i en värld, som jag antar är våran värld någon gång i framtiden. Det sägs, i alla fall inte så att jag upptäckte det, rakt ut att det är så det är, men det finns små hintar om det. Hur långt in i framtiden är svårt att säga men skulle ana att det är rätt så långt framåt.

Boken är inte en ren fantasy, i alla fall inte om man tänker de mera klassiska fantasyberättelserna som utspelar sig i en medeltida värld och det finns magi och krigare. Jag skulle säga att den är en mix av många genre, fantasy då det förekommer magi och sagoväsen, men även dystopi då det som sagt hintas om att det utspelar sig i framtiden efter att samhället mer eller mindre kollapsat en gång av något. Boken närmar sig även bitvis science fiction då det finns element, som förstärkta skyddsutrustning när soldaterna ger sig ut för att bekämpa fienderna. Så jag skulle säga att det är en dystopisk fantasy.

I denna del så följer vi en handfull karaktärer, nu skall allt som byggts upp knytas ihop. Det är bra fart på handlingen och man riktigt känner hur allt nu skall komma till slutet, det man ännu inte vet är hur det skall sluta. Det är spännande och författaren bygger upp förväntningarna bra på vad som skall hända. Nu är det slutresan som gäller och det är viktigt att få med allt och det har verkligen författaren fokuserat på, men hon släpper inte sina karaktärer och även i denna del så får de utvecklas och vi lär känna dem ännu mera. Det är en bra balans mellan att få handlingen att flytta sig framåt och att ge karaktärerna sin tid att växa för läsaren.

Det är ett stabilt språk och det är målande samtidigt som det är lätt att ta till sig. Det är bra miljöbeskrivningar som gör att man lätt kan se platserna som boken utspelar sig i. Det känns verkligen som att författaren har lagt ned mycket på att få ihop världen och dess bakgrund, samt även att hon i de olika karaktärernas öden har något som hon vill förmedla om mänskligheten och hur vi kanske ser och uppfattar varandras olikheter.

Och hur lyckas författaren att knyta ihop handlingen, det kan vara bland det svåraste att få ihop en större handling som har växt i flera böcker. Samtidigt så växer även förväntningar på ett episkt slut som får en att tappa andan. Jag har varit med om slut som kommer så abrupta och simpla att det känns som att man blir lurad på hela kakan eller att författaren har tappat tråden i handlingen. Detta har hänt även de största, Stephen King har sådana berättelser. Jag tycker absolut att författaren här inte tappar tråden i sin handling eller att hon för den delen gör ett snabbt slut bara för att få slut på handlingen. Nu kanske det inte blir det storslagna slutet som man kanske hade förväntat sig, men när sista sidan är utläst så känner man sig nöjd med utfallet.

Så jag rekommenderar denna bok, och hela serien, till alla som vill ha en fantasy som både följer mallarna för genren samtidigt som den sticker ut och tar, kanske inte sina egna vägar, men vägar som inte ofta följs. Den är även genomarbetat och har ett bra språk. Hela serien är ett stabilt verk och är absolut värd att läsa om man gillar fantasy.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Fågeln (Enigma #1)
Kirin (Enigma #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 2 mars 2023

Gabriella P. Kjeilen: Drömmagi

Titel: Drömmagi
Författare: Gabriella P. Kjeilen
Sidantal: 39
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

Sorgen ligger som ett mörkt täcke över Sebastians liv efter olyckan. Nätterna kantas av mardrömmar och dagarna är fyllda av ständig smärta. Inget i livet känns ljust längre. Inte förrän Moa, en kvinna han aldrig tidigare mött, dyker upp i hans drömmar.

Mina tankar:

Detta är en novell, utgiven ensam, alltså inte i en novellsamling, i alla format. Den kom ut för första gången 2019.

Författaren har tidigare skrivit fantasyromaner, då först och främst trilogin om Mellody Looh, men även en del andra noveller och romantiska romaner. Romantik är något som även är en central roll i hennes fantasyböcker.

Denna novell går mest åt det romantiska hållet men står även med en fot i fantastiken. Vi har här en man, Sebastian, som inte kan sova efter att något hemskt har inträffat i hans liv, så fort han försöker sova så jagar mardrömmarna honom. Han går sjukskriven och ångesten och depression ligger som ett tungt ok över hans vardag.

Moa flyttar in i lägenheten bredvid Sebastian och det är här som fantastiken träder in. Moa har förmågan att känna av andras drömmar och även gå in i dem. Hon känner av Sebastians drömmar så kraftigt att hon bestämmer sig för att försöka hjälpa honom genom att träffa han i drömmarna.

Då det är en novell så är handlingen starkt koncentrerad och det är avskalat när det kommer till sidospår i handlingen. Den fokuserar på Sebastian och Moas möten i hans drömmar, samt att den lyfter fram hur han mår psykiskt och även fysiskt. Det är starka känslor som återspeglas i handlingen på ett mycket bra sätt.

Det är ett stabilt språk och det flyter på riktigt bra. Man får snabbt en känsla av vilka dessa två karaktärerna är för några när det kommer till personligheter och man får sig en rätt så klar bild över dem.

Så slutsumman blir en finstämd och välskriven novell som osar av känslor, både kärlek och sorg och att kunna gå vidare när man är på botten. Samt att den är kryddad med magi.

Tidigare omdömen om författaren:

Födelsemärket (Mellody Looh #1)
Flykten (Mellody Looh #2)
Magin vaknar
Förvandlingen (Mellody Looh #3)
Levande död

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

måndag 27 februari 2023

Anders de la Motte & Måns Nilsson: Döden går på visning

Titel: Döden går på visning
Författare: Anders de la Motte & Måns Nilsson
Sidantal: 344
Förlag: Forum Bokförlag

Baksidestext:

En solig junisöndag hittas mäklaren Jessie Andersson död i samband med en husvisning i det vackra Gislövshammar på Österlen. Är det en olycka, eller har hon mördats?

Snart dras den fyrkantige och aningen bufflige kommissarien Peter Vinston in i utredningen, trots att han egentligen bara är på besök i trakten. Till sin hjälp får han den lokala kriminalassistenten Tove Espring, oerfaren men ambitös och vaken. Kollegorna retar sig på varandra men formar en motvillig vänskap i jakten på sanningen.

Det flådiga huset i Gislövshammar verkar ha varit otursförföljt från start. Poliserna märker fort att alla i bygden har olika syn på det kontroversiella lyxbygget, och alla tycks de ha någonting att dölja. Bakom trädgårdshäckarna i de idylliska byarna på Skåneslätten lurar en mördare. Men vem är beredd att döda för att få sin vilja fram?

Mina tankar:

Detta är författaren Anders de la Mottes tionde bok och det är första boken i en ny serie och det är även första boken som han skrivit tillsammans med Måns Nilsson, som jag misstänker de flesta först och främst känner igen från radion.

Anders de la Motte är lite av någon mångsidig personen när det kommer till stilar i de böcker han skriver. Han håller sig till spänningsgenren men han gillar att byta stil och testa på olika saker. Han har tidigare skrivit böcker som skulle kunna kallas techno-thrillers, snabba polisaction och mera långsammare återvändare-thrillers.

Nu kommer vi till denna nya serie och än en gång så byter Motte stil. Jag lyssnade på Anders och Måns på bokmässan när de släppte denna första del och de sa att de var starkt inspirerade av Morden i Midsomer, de ville göra en svensk version och då lägga den i det idylliska Österlen. De ville göra en hyllning till pusseldeckaren.

Redan från starten så får jag verkligen känslan av en mysig stämning men precis som i Midsomer så känner man att något även inte är som det skall, det gnisslar lite mellan karaktärerna som vi blir presenterade för och det dröjer inte länge innan någon är död.

Författarduon har i sina två huvudkaraktärer skapat två stycken som åt ena handen verkligen inte går ihop, de är varandras motsatser i många fall när det kommer till karaktärsdrag. Åt andra sidan så har de polisyrket som en gemensam nämnare och i detta finner de även en gemensam väg att gå när det kommer till att lösa fallet med den döda personen.

Det blir intressanta konflikter mellan dessa två på grund av att de är så olika som de är. Det blir roligt att följa dem och få uppleva hur de tänker om varandra. Nu vet jag inte hur författarna har lagt upp mellan varandra om vem som skriver vad. Boken är så att vissa kapitel så är det sett ur den ena karaktären och i andra kapitel så upplever vi det från den andra. Jag anar, men är inte säker, att författarna kanske har tagit varsin karaktär att skriva om. Utseendemässigt så kunde jag inte sluta att föreställa mig Anders de La Motte när det kom till Peter Vinston. Det var något med de fina kläderna som fick mig att tänka så. Men detta är bara som sagt till det yttre, hur lika de är som personer är en helt annan sak.

När det kommer till själva gåtan så kan jag säga att jag inte riktigt såg det komma, hade läst någon kommentar att någon sa att det var rätt så uppenbart från början. Vet inte om jag missade något men för mig var det i alla fall inte uppenbart och jag gillade upplösningen. Visst är det kul när man gissar ut vem som är mördaren men det skall ända inte var helt uppenbart och det skall finnas falska ledtrådar som får en att misstänka något annan lösning.

Så med denna bok så visar Anders, självklart tillsammans med Måns, att han även behärskar pusseldeckaren också. De levererar en solid handling med ett bra språk och intressanta karaktärer, det kanske inte är så mycket nytt under solen, men åt andra sidan är det svårt att leverera något originellt när det kommer till deckare. Kan man inte komma med något originellt så får man istället prestera något bra av det man har och det gör författarduon verkligen.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mysig läsning som ändå bjuder på spänning och ond bråd död utan att bli att för blodig och våldsam. Jag ser verkligen fram emot att läsa nästa bok i serien, som för övrigt redan har kommit ut och heter Ett fynd att dö för.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)
Våroffer (Årstidskvartetten #4)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

lördag 25 februari 2023

Hans Olsson: Defekta superhjältar

Titel: Defekta superhjältar
Författare: Hans Olsson
Sidantal: 247
Förlag: Zakuli Förlag

Baksidestext:

De spruckna pillren från hemsidan ger förvisso superkrafter, men på köpet även oväntade bieffekter.

Smala Sussie kan bli smal som ett papper, förutom när vissa kroppsdelar inte följer med in i 2D-världen.

Ludo pratar med stenar, fast ibland också asfalt och det är inte särskilt angenämt.

The Hang Man kan framkalla dödliga tentakler, men han avskyr när de ser ut som färgglada polkagrisar.

Borealis tror han kan framkalla ett förförande norrsken, men när himlen förmörkas är det inte ett väderfenomen som dyker upp.

De blir alla kontaktade av Waste Disposal, som har storslagna planer. Men vad menar hon egentligen när hon säger att hon vill förändra allt? Är det för bra för att vara sant?

Mina tankar:

Om jag inte misstar mig så är detta författarens sjunde roman, men han har även gett ut en novellsamling samt flertalet noveller i olika antologier och även som singelnoveller.

Denna värld har författaren presenterat för oss tidigare, det finns två noveller, Papperssvalan och The hang man som utspelar sig i denna värld. Det är faktiskt så att huvudkaraktärerna från de novellerna återkommer i denna bok.

Bakgrunden till boken är att på en internetsida, som folk har ramlat över av slumpen, har det sålts piller som ger en superkrafter. Problemet, eller defekten, på dessa piller är att de krafter som folk får inte alltid fungerar som de skall.

Redan när jag läste första novellen, Papperssvalan, så fastande jag för denna idé. Jag har en svaghet när det kommer till superhjältar och deras krafter, men här sätter författaren en liten tvist på krafterna, att de kommer med defekter. Sedan tanken att man kan köpa några piller som ger en dessa krafter. Premissen är riktigt bra och den fungerar också.

I denna bok så får jag det jag eftersökte när jag läste första novellen, jag önskade fler noveller så att man fick träffa på fler av dessa människor som köpt piller och blivit superhjältar eller kanske superskurkar eller en bok så att man verkligen kunde djupdyka i denna värld. Här har vi lite av författarens svar på Avengers, alltså att flertalet personer med superkrafter möts i ett enda äventyr.

När det kommer till handlingen så vil jag inte säga något om den, för jag vill inte förstöra för de som känner att de vill läsa boken. Det jag kan säga är att den troligen inte kommer att ta den vägen som man kanske tror sig veta att den kommer att ta. Den överraskade mig ett antal gånger.

Det är intressant att följa de olika karaktärerna som vi stöter på i denna bok, de verkar ha något gemensamt med att vara lite utanför samhället, att de inte har en plats i samhället där de hör hemma. De är lite av defekta, i alla fall om man skall se till samhällets riktlinje och normer, innan de ens blev människor med superkrafter. Frågan är vad kommer hända när de nu har krafter utöver det normala?

Språkmässigt så är den lätt att ta till sig och det flyter på riktigt bra, det är målande beskrivningar och det är fart på handlingen. Man får verkligen en klar bild över de olika krafterna som personerna har och hur de fungerar.

Om nu detta är sista besöket i denna värld med defekta superhjältar, vill lägga till att ordet defekta kan ha mångbottnad tolkning, lämnar jag upp till författaren att bestämma. Jag hoppas ändå att det inte är det utan att vi på något sätt och i någon form får besöka denna värld igen.

Jag rekommenderar denna till alla som, likt jag, har en svaghet för superhjältar och vill ha en intressant och spännande bok som bjuder på överraskningar.

Tidigare omdömen om författaren:

King's Hope
Museion
Hans Olsson*3
Katterna och stora djupets hemlighet
Guldrush i Lappland

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

torsdag 16 februari 2023

Magnus Lindblom: Stjärnskådaren från Nabta Playa

Titel: Stjärnskådaren från Nabta Playa
Författare: Magnus Lindblom
Sidantal: 171
Förlag: Ekström & Garay

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.


Baksidestext:

Leoni är 17 år. Efter en naturkatastrof där hans mor och syster omkommer ger han sig med sin far iväg på en resa genom norra Afrika till Nabta. Där utbildar han sig till stjärnskådare. Han får lära sig se med sitt hjärtas inre kammare, blir förälskad i den vackra Muroa och lär sig om stjärnorna. Men fadern får ett uppdrag i Giza, och där tar Leonis äventyr ny fart. Han träffar läraren Tishan som lär honom om Sfinxens hemligheter. Men till Giza har det kommit ett nytt folk som är ute efter att ta över makten, och de är också medvetna om Sfinxens dolda skatter. Ska Leoni och Tishan lyckas hindra de nyas planer, och vilka hemligheter döljer sig egentligen i Sfinxen?

Mina tankar:

Om jag inte mistar mig så är detta författarens debutbok, i alla fall den första roman som är utgiven. Denna kom ut 2022 och det är en roman som utspelar sig i historisk tid och har även spår av fantastik.

Handlingen är lagd för 8000 år sedan, vi befinner oss i Egypten. Här möter vi Leoni som förlorar sin mamma och syster i en naturkatastrof. Fadern och han känner att det inte finns något kvar för dem i deras hemby. De ger sig ut på en resa igenom Afrika, pappan för att lära sig mera om läkekonsten med olika växter och örter. Leoni själv skall lära sig det mera mystiska i konsten som Stjärnskådare.

Genremässigt sett så är boken som sagt mest en historisk roman men den har även som jag nämnde spår av fantastik i sig. Författaren väver in det mera övernaturliga eller om man vill kalla det magiska på ett smidigt sätt som gör att det känns trovärdigt med tiden som det utspelar sig i.

Boken är på ett sätt lättläst och handling och text flyter på smidigt. Ändå så tar den upp en del ämnen som rör sig åt det filosofiska och även religion och meditation. Det är alltså lite tyngre ämnen som berörs men det görs på ett lättsamt sätt och det är heller inte någon pekfingervals från författaren som vill visa sina egna åsikter, nej han har lagt det som en grund till handlingen och står väldigt neutralt men informationsrikt.

Till en början så rör sig boken väldigt snabbt framåt och känns i sina första kapitel lite jäktade, dock så lugnar den ner sig och i stället tar sin tid istället när det kommer till att bygga upp den återstående handlingen.

När man läser boken så märker man att författaren har ett intresse för det vetenskapliga och just i denna så rör det sig om det mera historiska vetenskapliga som till exempel astronomi. Det känns att han verkligen vet vad han skriver om, vilket jag förstår inte är så konstigt med tanke på han har en ingenjör-bakgrund.

Boken är kanske inte helt felfri, på vissa ställen i handlingen, som till exempel början, hade den kanske behövt en genomarbetning i form att man bredde ut handlingen i dessa bitar, alltså förklarade mera fylligare. Åt andra sidan är detta en högst personlig åsikt och författaren kanske har gått i ett annat spår och ville lägga fokus på andra saker i handlingen.

Jag rekommenderar den till alla som vill ha en historisk roman som har sina rötter i det vetenskapliga och filosofiska samt att den bjuder på en del fantastik.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar