Camilla Linde: Hästen från vattnet

Titel: Hästen från vattnet
Författare: Camilla Linde
Sidantal: 190
Förlag: Lind & Co

Baksidestext:

Utanför det lilla samhället Mörkersjö ligger Ödemarken. Det sägs att det finns något farligt där.

Junos högsta önskan är att få en egen häst. En dag, när hon är ute i skogen med bästa kompisen Aimy och hennes häst, hör Juno en gnäggning från Ödemarken. Trots alla varningar beslutar hon sig för att undersöka var ljudet kommer ifrån.

Vid en tjärn, djupt inne i den mörka skogen, hittar hon en häst som verkar övergiven. Juno tar med den vackra och vilda hästen till stallet. Han får namnet Storm och Juno börjar sköta om honom som sin egen. I hemlighet hoppas hon att ägaren inte ska dyka upp.

Men Aimy är inte alls glad för Junos skull, och de andra hästarna verkar rädda för Storm. Snart börjar underliga saker att hända, både i stallet och med Juno. Vem, eller vad, är Storm egentligen?

Mina tankar:

Detta är en bok som riktar sig till åldersgruppen 9-12, men jag känner att den fungerar utmärkt till andra åldrar också, beroende på lite av intressen och smak.

Det stora ämnet i denna bok är hästar och tonårstjejer som mer eller mindre lever i stallet. Så ett intresse för just detta är en stor bonus om man skall läsa denna bok, jag som inte satt min fot i ett stall och inte är en tonårstjej var kanske lite malplacerad för att läsa boken. Men även om man räknar bort andra element i boken, som jag återkommer till, så kände jag att just denna bit av handlingen var riktigt bra beskrivet och jag kunde verkligen leva mig in i denna och kan föreställa mig hur viktigt det är för hästtjejer att få komma till stallet och ta hand om sina hästar.

Författaren säger i efterorden att hon är en hästtjej och är uppvuxen i denna värld och det måste jag säga att hon verkligen får till det i denna bok. Hon har erfarenheten att även kunna beskriva för de som inte satt sin fot i ett stall få uppleva det.

Sedan vet jag att författaren har en förkärlek till skräcken och det lite mera mörkare och detta har hon bakat in i denna berättelse också. Det var det elementet som fick mig att ta upp denna bok, skall erkänna att om det hade varit en ren hästbok så hade jag nog inte börjat läsa den. Nära stallet i boken finns de en bit av skogen som kallas Ödemarken och dit skall man inte bege sig, men såklart så händer det saker och huvudkaraktären befinner sig snart långt in i Ödemarken och där hittar hon en övergiven häst som hon tar hand om. Men allt verkar inte vara som det skall med denna häst.

Författaren har blandat in något som känns som gammal folktro och lokala sägner. Det är en mystik över handlingen och man känner att något står inte rätt till, det lurar en fara. Hon målar upp denna skräck på ett riktigt bra sätt och i stället för att visa allt så hintar hon bara sakerna, vissa bitar lämnas till läsarens egen fantasi, vilket kan vara skrämmande nog.

I denna berättelse finns det även något ömt och sårbart. Huvudkaraktärens mamma har försvunnit på mystiska omständigheter och detta har gett henne en traumatisk uppväxt. Även här skildrar författaren på ett bra sätt hur detta kan sätta sina spår i ett barn. Hur hanterar man vardagen med detta inom sig?

Så för mig som har mina fötter i skräckens värld finns det endast ett enda sätt att beskriva denna bok. Det är som om Stephen King hade skrivit Min häst. Han är bra på att skildra vanliga karaktärer med sina problem, stora som små, han får dem levande och det är precis det som författaren gör här. Även om den riktar sig till en yngre publik så håller hon sig inte undan de mera vuxna problemen i livet, som även drabbar barnen. Att hon blandar in skräck och mystik är bara bra för mig då det är min kopp av te.

Jag rekommenderar denna till alla hästälskare, stora som små, tror att de äldre kommer att leva sig tillbaka till barndomens stall. Då det är skräckelement i berättelsen också så skall man föredra när det blir lite mera övernaturligt så boken är riktigt bra till barn som vill ha lite mera skrämmande berättelser.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr (Snack Parrow #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Marija Fischer Odén: Sissels Yule

Titel: Sissels Yule
Författare: Marija Fischer Odén
Sidantal: 19
Förlag: Fåglar Förlag

Baksidestext:

Sissel försöker att vara tapper, men det är svårt på världens tråkigaste julfirande med släkten. Då måste man väl ändå få börja på det undre lagret i Aladdinasken även om det finns några äckliga bitar kvar i det första.

Men när Sissel gläntar på det övre lagret är det början på en jul hon aldrig kommer att glömma - med käbblande gudar, stulna hästar, falsksång och en hygiennivå hon definitivt inte är van vid.

Mina tankar:

Detta är en novell i singelformat, den kom ut 2021och den rör sig i fantastikens spår.

Skulle säga att den passar riktigt bra att läsa just nu, då den utspelar sig under juletid. Under de få sidor som denna novell är så hinner den reflektera en hel del över jul och jultraditioner, så som de är nu och så som man kanske vill minnas de från forna tider innan mobilerna tog över världen.

Man skakar så igenkännande på huvudet när det nämns att alla sitter med nackarna böjda framför skärmarna utan att lägga märke till de andra, detta har blivit en ful vana som man tyvärr ser överallt nu för tiden. Det är nästan som man vill skaka i folk och säga åt dem att se sig omkring och upplev det runt omkring dig i stället. Nu skall vi inte gå inte på detta här, men kunde inte låta bli att reflektera över detta lite.

Nu var det många år sedan jag kunde känna en riktig julkänsla men jag förstår huvudkaraktärens känsla när hon känner att jularna blivit tråkiga.

Men det är inte bara nutidens och barndomens jular som dansar runt i novellen, nej det blir näst intill ett äventyr när huvudkaraktären, efter att ha lyft på det övre lagret på Aladdinasken, plötsligt befinner sig i ett äldre firande, kanske inte direkt av julen men av något mera fornnordiskt. Här har det samlats vikingar och till och med asagudar.

När vi kommer till denna fest i novellen så kan man nästan känna värmen och framför allt dofterna, eller och man skall säga odörerna. Författaren får till en bra stämning och miljöbeskrivning här.

Det finns något i denna novell som både är mysigt och varmt samtidigt som det är spännande och insiktsfullt, med tanke på att den kortfattat träffar så rätt i hur samhället är nu. Sedan är de ju en bonus för mig som alltid varit svag för vikingatiden och speciellt asagudarna.

Jag rekommenderar denna novell till alla som vill ha en snabbläst julberättelse som passar perfekt in i dessa tider som vi är i nu. Hade man varit lite tidigare med denna novell så hade jag tipsat att man samlade ihop denna med 23 andra julaktiga noveller och läste en varje dag i december, kanske ett tips till nästa år.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Tvåhjärtat (Tvåhjärtat #1)
Nedom (Tvåhjärtat #2)
Oberg (Tvåhjärtat #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anders & Anette De La Motte: Ett fall på Capri

Titel: Ett fall på Capri
Författare: Anders & Anette De La Motte
Sidantal: 447
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Historieläraren Hugo Lind reser på en mat- och kulturresa till Capri tillsammans med en grupp andra nordbor. Arrangör är Belmonte Travels med den kunniga och kluriga Lara i spetsen. Stämningen är hög och gruppen njuter av allt som paradiset har att erbjuda.

Men en skugga faller över idyllen då en kropp hittas i vattnet nedanför den beryktade Salto Tiberio-klippan. Vem är den döde, och varför har personen en Belmonte Travels-broschyr i fickan? Alla verkar ha något att dölja, och Hugo och Lara finner sig plötsligt indragen i en märklig utredning under solen. Har en orm smugit sig in i paradiset, och är det någon bland resenärerna som inte är på ön enbart för att uppleva livets goda?

Mina tankar:

Detta är Anders fjortonde bok och den första som han har skrivit med sin fru Anette, det är även den första delen i den nya serien Mord under solen.

För de som har läst tidigare böcker av Anders vet att han gillar att ändra på stilen i sina olika serier. Detta är den sjätte serien han skriver och då det är första boken är man aldrig helt säker på vilken stil han kör denna gång. Om man har läst om vad den handlar så kan man ana vilket håll den går åt.

Med serien Morden på Österlen så presenterade Anders en lite mera mysdeckare-stil kryddad med Agatha Christie-känsla av mordgåtalösning. På ett sätt har vi något liknande här, men jag skulle nog säga att denna är en feelgooddeckare, en slags hybrid av deckare och feelgood, skulle säga att den är ännu mera snäll än kanske andra mysdeckare brukar vara.

Miljön är en viktig sak i handlingen och denna bok kan halvt ses som en reseskildring. Vi bjuds på miljöbeskrivningar, matupplevelser och kultur- och historielektioner. Jag skulle misstänka att alla som har varit på Capri kommer att känna igen sig och vi som inte har varit där kommer att känna att vi har nästan upplevt den efter att ha läst denna bok.

Det är som sagt en deckare och då återkommer vi till Agatha Christie. Nu har jag inte läst så många böcker av henne men har sett en hel del av filmatiseringarna. Hon har en stil, i de flesta, att morden inte kommer meddetsamma. Berättelserna börjar med att presentera de centrala karaktärerna, bygga upp intrigen och låta läsarna försöka klura ut hur det ligger till och sedan försöka lösa dödsfallet innan svaret blir presenterat. Det är detsamma med denna bok, den inleds med att en kropp hittas i vattnet, sedan hoppar boken tillbaka några dagar.

Vi läsare får inte reda på vem den döde personer är så genom boken blir det inte bara en gissning på vem som är misstänkte och även vem är det som blir offer. Kan säga att dödsfallet kommer långt in i boken så i stället för en lång utredning efter dödsfallet så bygger författarna upp handlingen med att skapa spänning mellan karaktärerna och är det något som Anders bra på är att göra karaktärer intressanta och levande, självklart skall Anette ha en eloge till detta också, men då det är hennes första bok så finns det inget att jämföra med, men hon har med säkerhet ett finger i leken på karaktärsbygge också.

Språket sitter precis som det skall, som det brukar när det kommer till Anders böcker. Det är en lite långsammare uppbyggnad när det kommer till handling, det ligger mycket vikt på miljöupplevelser, därav att man kan se denna som en reseskildring.

Då dödsfallet sker så sent i boken så kan man kanske misstänka att den är långtråkig och inte spännande. Skulle säga att den inte är långtråkig men den är långsam och den är inte spännande så att man tappar andan, men den är i stället spännande genom att handling och karaktärer byggs upp på ett så bra sätt, det blir intressant och man vill fortsätta läsa boken för att se hur det kommer att sluta.

Går man in med den förutfattade meningen att man vill ha en bok i stil med hans Leo Asker-serie så kommer man att bli besviken. Denna är inte alls i samma stil och har sett en del kommentarer på nätet om detta. Jag anser att man skall angripa en ny bok med ett öppet sinne och att man får anpassa sig efter den, sedan är det självklart att man föredrar olika stilar bättre, men jag tycker att man skall döma en bok efter vad den är inte vad man själv vill att den skall vara.

Så jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mysig och lite lugnare deckare som även är en reseupplevelse, med intressanta karaktärer bjuder paret De La Motte på en varm mordgåta.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)
Våroffer (Årstidskvartetten #4)
Döden går på visning (Morden på Österlen #1)
Ett fynd att dö för (Morden på Österlen #2)
Bortbytaren (Leo Asker #1)
Glasmannen (Leo Asker #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Karin Tidbeck: Sjung ingen psalm när jag är död

Titel: Sjung ingen psalm när jag är död
Författare: Karin Tidbeck
Sidantal: 32
Förlag: Kraxa Förlag

Baksidestext:

"Poesi och matematik hjälper oss att förstå universum."
"Men hur kommer maskinen veta vilken dikt den ska välja?"
"Den kommer att ta beslutet", sade Natalia.

Tre föräldralösa systrar på 1800-talet lever ensamma i familjens stora hus. En av dem är döende. De andra två gör allt i konstens och vetenskapens namn för att rädda henne in i framtiden.

Mina tankar:

Detta är en novell i förlaget Kraxa satsning på svensk fantastik. Denna är utgiven tidigare på engelska, 2018, då med titeln When I am dead, My dearest.

Novellen utspelar sig under 1800-talet och är skriven i något som likar dagboksanteckningar eller brev. Det är två av de tre systrarna som turas om att förmedla handlingen för läsarna. Det är en sorglig men finstämd berättelse som tar form när två systrar försöker rädda och bevara den tredje systern, som är döende i en sjukdom, genom banbrytande vetenskap.

Det är som sagt två av de tre systrarna som delar med sig om sina upplevelser och tankar. Dels så är det den döende systern och så är den yngsta systern, hon är på ett sätt den mera öppna och tänkande systern. Det är den vetenskapliga systern som vi inte får ta del av när det kommer till tankar och känslor.

Denna novell har mycket som man kan säkert tolka in i texten om man vill, vad som är rätt tolkning eller inte låter jag vara osagt. Men det rör sig delvis om den stora frågan, det vill säga döden. Hur hanterar man den och hur accepterar man den, ibland kan det inte vara så lätt att släppa taget om den man älskar och man kan göra vad som helst för att försöka få ha kvar den man älskar. Vilket de två systrarna mer eller mindre gör genom att skapa en maskin som skall bevara den döende systerns själ och tankar.

Ett ämne i boken är poesi och med tanke på att hur man skall tolka handlingen så är det precis som med poesi. En dikt är så öppen att man kan om man vill tolka den på många sätt och ändå är alla tolkningar mer eller mindre rätt, i alla fall i betraktarens ögon. Så detta är en novell om ett stort ämne som inte har ett absolut svar, bara en öppning för tolkning.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en snabbläst berättelse om ett stort ämne. Jag skulle säga att om man gillar berättelser i stil med Frankenstein, boken inte alla filmer, som om mitt minne inte spelar mig ett spratt är i samma anda som denna, så tror jag man kommer uppskatta denna lilla novell. Vetenskaplig och tar upp frågor om livet.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Sofi Poulsen: Förtrollade prinsessor & sagolika pegaser

Titel: Förtrollade prinsessor & sagolika pegaser
Författare: Sofi Poulsen
Sidantal: 206
Förlag: Darkness Publishing

Baksidestext:

En ovanligt strapatsrik dag tvingas några prinsessor att fly för sina liv. En drink på lönnkrogen Det Förgiftade Äpplet ger dem en ofrivillig förvandling med extra allt. Vem som har gjort det och varför är frågor som prinsessorna får ta sig an senare, först måste de bli sig själva igen. Den goda fen berättar att hon saknar tre ingredienser för att kunna bryta förtrollningen. En vild jakt på godhet, intelligens och mod bland sagovärldens celebriteter tar sin början och prövar både tålamodet så väl som vänskapen.

Mina tankar:

Detta är en fantasy som riktar sig till barn i åldern 9-12, men kan absolut läsas av andra åldersgrupper också med behåll.

Författaren har här tagit fem kända sagoprinsessor, kända från bröderna Grimm och Disney, och låter dem träffas och vara med på ett äventyr tillsammans. Den första biten av berättelsen, eller en version av den, finns med i novellsamlingen Grimm – Special edition. Nu har författaren byggt vidare och utökat denna novell till en roman.

Då det handlar om sagofigurer så blir det inte konstigt att berättelsen även känns som en saga, vilket man även skall se den som. Den är skriven som om det är en berättare som talar direkt till läsaren, lite som en sagobok brukar vara. Jag själv, som vuxen, kom att tänka tillbaka till den tiden då jag läste bilderböcker efter sagor samt även den tiden då föräldrarna läste böckerna för en för att man ännu inte hade lärt sig att läsa. Denna bok är riktar sig till lite äldre än bilderböcker men med tanke på att den andas samma anda så känner jag att boken är en riktig bra övergång till att börja läsa själv, eller att föräldrarna läser denna för barnen för att de skall börja vänja sig med djupare handling än bara bilder och lite text.

Som sagt så är det kända sagoprinsessor som vi möter här och jag får säga att från vad jag kommer ihåg från Disney-filmerna så har författaren fångat personligheterna i de olika prinsessorna riktigt bra. Man känner igen dem samtidigt som författaren har utvecklat dem och gett dem lite mera karaktär än vad de kanske hade i filmerna.

Det är ett riktigt äventyr som man får följa med på här och det är inte bara de fem prinsessorna som man känner igen från sagornas värld. Boken är spännande samtidigt som den har en stor dos med humor, misstänker att barnen som läser denna eller om det är föräldrarna som läser högt så kommer det bli en del skrattstunder.

Boken är lättläst, vilket inte är konstigt med tanke på vilken åldersgrupp den riktar sig till. Men jag måste säga att jag som vuxen läste den med mycket behåll och var road, bonus för att den gav en lite nostalgi med minnen från barndomen.

Jag rekommenderar den till alla barn som har börjat läsa själv och vill ha en spännande och kul bok som bjuder på äventyr och kanske en och annan insikt om livet.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anna Jakobsson Lund: Skördad

Titel: Skördad
Författare: Anna Jakobsson Lund
Sidantal: 45
Förlag: Annorlunda Förlag

Baksidestext:

Efter den stora olyckan existerar inga familjer längre. För att undvika sjukdomar skördas männen och deras sperma matchas mot kompatibla kvinnor.

Auro är arbetare. Tio dagar vid fabriken, hem för att skördas och vila, sedan tillbaka igen. En kväll möter han Embla, som drar smaklösa skämt och rullar sina cigaretter för löst. Tillsammans bryter de mot alla regler, och i Auro väcks hoppet om ett större liv än han trodde var möjligt.

Mina tankar:

Detta är en novell, utgiven först på Fafner förlag, men 2022 återutgav författaren denna och fyra andra noveller i singelformat.

Novellen utspelar sig i en obestämd framtid, de som läst författarens böcker vet att hon har en förkärlek till just framtiden och dystopi. Nu har jag än så länge bara läst hennes första serie men jag anar även en slags samhällskritik i hennes texter.

Något har hänt, en stor olycka, och för att bevara mänskligheten så finns det inte längre några familjer, barn tas fram på ett mera vetenskapligt sätt genom att männens sperma skördas, som det kallas i berättelsen, för att sedan matchas mot kvinnor. Allt för att undvika sjukdomar.

Jag vet att jag inte är direkt ensam att känna att ens vardag och då speciellt tiden på jobbet känns som ett slags hamsterhjul, i den meningen att man gör samma sak om och om igen och att det helt ärligt inte känns direkt givande, förutom lönen. Nu kanske jag är väl kritisk till ens vardag, men det finns ju en anledning att man ibland säger den gråa vardagen.

Här i denna framtid så är det betydligt mera närvarande. Vi möter en man som jobbar tio dagar i en fabrik, med till synes ingen direkt fritid. Sedan skördas han för att få vila en stund och sedan är han tillbaka tio dagar till i fabriken. Ibland har jag tänkt att man, ens arbete, mer eller mindre är ett kugghjul i en stor maskin som får samhället att gå grunt. Här har mänskligheten verkligen blivit detta kugghjul.

Men det finns ett slags ljus i denna mörka framtid. En dag så kommer en kvinna in i hans liv och hon verkar gå mot strömmen när det kommer till maskineri. Hon är mera för närvaro och känslor. Vår huvudkaraktär börjar leva upp och han känner saker, saker som gör livet värt att leva.

Det är en finstämd och ömsint berättelse även om den har ett mörker också. Författarens språk och hennes förmåga att framställa karaktärer och världar som vi inte känner till att bli så verkliga att vi lever oss in i handlingen gör att novellen känns som en längre berättelse än vad den är. Den är så komplett.

Nu är det inget som sägs i novellen, men jag började undra vem det är som tjänar på att mänskligheten har blivit detta maskineri i samhället. Denna befruktningsprocedur och att männen nästan blivit något slags avelsdjur får man att undra om det finns en klick av rika folk i denna framtid som lever gott. Detta är bara en tanke som slog mig och inget som sagt som sägs i novellen.

Jag rekommenderar denna novell till alla som vill ha en välskriven framtidsskildring som både berör och får en att tänka.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Tredje principen (Systemet #1)
Aldrig ensamma (Systemet #2)
Enda vägen (Systemet #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Andreas Ek: Glaset mellan dem

Titel: Glaset mellan dem
Författare: Andreas Ek
Sidantal: 349
Förlag: Modernista

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Plågad av en sprängande huvudvärk vaknar Jannica Brandt upp i en bur av glas: ett sinnrikt konstruerat, underjordiskt fängelse där andra befunnit sig före henne - kvinnor som nu är döda. Sakta, genom smärtans dimma, börjar hon minnas hur hon tillfångatogs, ögonblicket då hon tappade garden och mördaren såg sin chans. Hon vet alltför väl vem han är, vad han gjort, och att tiden nu håller på att rinna ut.

Sambon Patrick, som nyligen skadats i samband med en skolskjutning, följer i frustration poliskollegornas rådvilla försök att hitta Jannica. Föga anar han att chansen att återse henne ytterst hänger på en person som befinner sig på andra sidan jorden - och som är internationellt efterlyst för flera mord.

Samtidigt som klockan tickar för Jannica skakas Stockholm av en ny mordvåg, där offren hittas i offentliga miljöer och förenas i ett märkligt mönster.

Mina tankar:

Detta är den fjärde boken om Jannica Brandt, de tidigare heter Mörkret inom honom, Det hon slåss för och Han älskade dem alla.

Då det är en bok i en serie så rekommenderar jag att man läser de tidigare böckerna innan man ger sig på denna. Speciellt den tredje boken då denna fjärde bok tar vid med händelsen som förra boken slutade med.

De som läst den förra boken vet ju hur den slutade, jag skall inte avslöja något om den, men baksidestexten säger en hel del. Vår huvudkaraktär, Jannica Brandt, är i en rätt så knivig situation och vi läsare får ta del i hur hon hanterar detta. Samtidigt så träder en annan karaktär in i handlingen och det är inte en trevlig person som man får lära känna, utan att ha några kunskaper inom psykologi så antar jag att detta är en väldigt narcissist person med våldsbenägna egenskaper. Det är en osympatisk person som man nästan mår illa av att läsa om och man blir förbannad på personen och hans agerande.

Precis som förra boken så rör sig handlingen fram i parallella handlingar. Dels då Jannica Brandt kamp för livet och så följer vi även denna våldsman. Det finns deckare där man bara följer utredningarna och får se efterlämningar av dåden, det vill säga de mördare personerna. Sedan finns det deckare, mera psykologisk thriller, där man får en djupare insikt i gärningsmannen och följer dåden i mera nutid, alltså när det händer. Denna bok är såklart det senare slaget och det gör att våldsdåden på ett sätt sätter sig djupare och det blir en mera brutal och gripande upplevelse.

Nu kan jag inte säga att detta är en autentisk bild på denna på av människa. Men med tanke på att författaren har jobbat många år inom polisyrket så kan jag tänka mig att han har stött på många av denna typ av människa. Det känns som en bild som är trovärdig och jag kan tänka mig att författaren har tagit inspiration från dessa möten med sådana människor och sedan såklart undersökningar och studier inom psykologi för att få en bra bild.

Har man läst något av författaren tidigare så vet man vad man har sig att vänta när det kommer till språk och handling. Det är ett språk som är rakt på sak, inga omskrivningar, det är tillräckligt målande för att man skall kunna se karaktärer och händelser framför en. Handlingen förs fram i ett tempo och driv som gör att det aldrig blir en tråkig stund. Även i de lugnare delarna av handlingen så finns det något som lockar en till att fortsätta läsa. Författaren kan verkligen det där med att leverera en spännande historia som även om den låter otrolig har en förankring i trovärdighet.

Jag har sagt det förut och säger det igen. Andreas Ek är verkligen ett namn att räkna med om man vill ha välskriven och spännande berättelser, han borde verkligen synas betydligt mera än vad han gör då jag tycker att han levererar lika bra som de författare som toppar listorna. Jag rekommenderar denna, och resten av serien till alla som helt enkelt vill ha en bra deckare med drag åt den psykologiska thrillern.

Tidigare omdömen om författaren:

Raseri (Raseri #1)
Törst (Raseri #2)
Mörkret inom honom (Jannica Brandt #1)
Det hon slåss för (Jannica Brandt #2)
Förödelse (Raseri #3)
Fruktan (Raseri #4)
Flykt (Raseri #5)
Den sista marionetten (Joel Adler #1)
Han älskade dem alla (Jannica Brandt #3)
Strid (Raseri #6)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se