Johan Nohr: Art by Nohr

Titel: Art by Nohr
Författare: Johan Nohr
Sidantal: 231
Förlag: Fria Ligan

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Hello. I’m Johan Nohr, a Swedish graphic deginer and visual artist probably best know for my work in the tabletop roleplaying game scene. This book contains pretty much every piece of art I’ve made in between 2018 and 2023, as well as some of my first professionally commissioned pieces dating back to 2006. Annotated, scaled up, polished and with never-seen-before, behind-the-scenes material, sketches, unreleased stuff and anecdotes. A sneak peek into the workshop, in a way.

Mina tankar:

Detta är något utanför mina vanliga banor när det kommer att skriva om böcker. Denna bok är absolut en konstbok men tack vare stilen på bilderna så blir den även något annat.

Illustratören Johan Nohr är nog mest känd inom rollspelsvärlden och då först och främst för Mörk borg. Nu har jag inte spelat detta spel själv, spelade rollspel på 90-talet och då var det Mutant och Drakar och Demoner som gällde. Om jag inte har missuppfattat så är Mörk borg ett fantasyrollspel som är väldigt mörkt i stilen, det lutar åt skräckhållet skulle jag vilja påstå.

I denna bok så har Johan samlat sina verk som han gjort från 2018 till 2023 och boken är verkligen rik på hans bilder. Han är sparsam med texten men han har lite förklarande texter till bilderna. Det är intressant att följa med på denna resa, för det är verkligen en resa att börja bläddra i denna bok, man får inte bara se färdiga bilder utan även hur några bilder har vuxit fram, tidiga versioner som blivit ratade.

Jag sa att det var en resa att börja bläddra i boken och ta till sig de olika bilderna. Bilderna är otroliga och de utstrålar något som jag bara kan säga är udda och skrämmande, nu menar jag på ett absolut positivt sätt. Karaktärerna och miljöerna i hans bilder fångar en värld i kaos och skräck. De är verkligen unika och även om man ryser lite av vissa bilder så kan man inte låta bli att titta och fångas av denna stämning som de skapar inom en.

Jag misstänker att de som spelar eller har spelat Mörk borg kommer förstå mest av vad det är man ser på de olika bilderna. Johan har lagt till förklarande texter på nästan alla bilder, men de talar tydligt för sig själva också. Det är genom dessa bilder som jag har fått den känslan av att det finns en ton av skräck i rollspelet.

Nu har han inte enbart gjort bilder till Mörk borg, dock så är den största biten av bilderna från detta spel och dess expansioner samt liknande utökningar. Man får även se bilder från skivomslag som han gjort och även snabba teckningar som han gör för att hålla tecknandet i gång även om han inte har något projekt att jobba på.

Just dessa bitar om hur han arbetar med att hålla sitt tecknade och fantasi vid liv och även att få se hur vissa bilder har vuxit fram fann jag lite extra intressant och då var hela boken riktigt intressant att bläddra i och ta till sig.

Jag kan bara säga att boken i sitt utförande är ett riktigt praktverk men vem den riktar sig till kanske blir lite svårare. Har tror inte vanliga samlare av konstböcker direkt kommer att uppskatta denna bok, men har man en dragning till det mörka och skräck så tror jag den går hem även bland konstsamlare. Däremot om man är en rollspelsfantast och då gillar just Mörk borg och samtidigt uppskattar att titta på teckningar, då är boken ett måste. Även om man inte just har spelat detta rollspel men ändå gillar lite mera morbida karaktärer, tänk lite Silent Hill, så går absolut boken hem.

Måste säga att detta är en av de snyggaste böckerna jag äger och kanske största, över två kilo väger denna mastodont till bok.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Pacal Engman: Ingen

Titel: Ingen
Författare: Pascal Engman
Sidantal: 590
Förlag: Bookmark

Baksidestext:

Medan vintern tar sitt strupgrepp om Stockholm skjuts en näringslivstopp ihjäl på en exklusiv privatfest. I en annan del av stan mördas en gängkriminell på ett vattenpipscafé och i takt med att skjutningarna ökar måste polisinspektör Vanessa Frank och kollegorna på Grova brott agera. De står inför ett nytt Sverige där ungdomar nyttjas som barnsoldater. I den nya verkligheten räcker det inte att hitta den som hållit i vapnet för att lösa brotten.

När en lastbil hittas i dikesrenen på E4:an med flera döda flyktingar blir läget i polishuset än mer trängande och Vanessa känner hur situationen håller på att glida henne ur händerna. Miranda Nunez beger sig ut på en farlig färd med båt från Västafrika. Via Europa ska hon ta sig till Sverige där hon till varje pris måste hitta sin son. Drömmen om att ge honom en bättre framtid i Sverige grusas efter att hon hamnar i klorna på människohandlare. Men det finns fler som jagar henne, och av helt andra skäl än hon kan ana.

Mina tankar:

Detta är författarens elfte bok och den sjunde i serien om polisen Vanessa Frank. De tidigare delarna i serien heter Eldslandet, Råttkungen, Änkorna, Kokain, X och Bestseller.

Då det är en del i en serie så rekommenderar starkt att man läser böckerna i rätt ordning för att få med sig det mesta när det kommer till de återkommande karaktärernas utveckling genom serien, både när det gäller privatlivet och yrkeslivet.

Redan med debuten Patrioterna, som kom 2017, visade Pascal Engman att han var ett namn att räkna med. Han blev snabbt en personlig favorit bland spänningsförfattarna och jag har följt honom trogen sedan starten. För mig är det inte konstigt att han snabbt kommit att bli en av de stora inom genren, han är verkligen en av de stjärnor på författarhimlen som lyser starkast. Bok efter bok så bevisar han detta och även om han startade riktigt starkt med första boken så har han gjort det otroliga att fortsätta ännu starkare med de efterkommande, det är som han med varje ny bok lägger i en ännu högre växel när det kommer till handling och närvaro. Man lurar ju lite när taket kommer bli nått, jag hoppas på aldrig.

Det starka med hans skriv- och berättarkonst är att han verkligen ser och fångar det nutida samhället. Han berör frågor som är så aktuella och heta men även kanske inte får den genomslagskraften som den kanske borde ha i nyheterna. Han väcker upp oss läsare att börja se om omkring hur det ligger till i samhället.

När ämnena är så aktuella som de är i dessa böcker så kanske man tror att det kan åldras dåligt, att ämnet blir förlegat, men så är det verkligen inte här. Ämnen som han tar upp är aktuella men det är också inte helt nya, de har funnits runt omkring oss i år, bara att vi blundar för det, då det inte tidigare varit på våra gator.

Ett av ämne i boken är barnsoldater, något som inte direkt har funnits i Sverige. Men det är just det, nu börjar de bli vanliga även här då kriminella gäng använder barn till att utföra grova brott. Det är just detta som Pascal lyfter fram på ett sätt som får en att vakna upp. Det som är så bra med han är att han kör inga pekfingrar om hur det skall vara, nej han visar mera upp den nakna sanningen om hur det är på ett mera neutralt sätt, men ändå på ett känslomässigt sätt.

Han tar upp även om flyktingar, ett ständigt aktuellt ämne, han skildrar hela resan, från varför man tvingas fly, hur det kan se ut och vilka omständigheter flyktingarna på utsatta för under denna resa. En resa som inte slutar med själva resan, vid resmålet så väntar inga gröna ängar för dessa namnlösa personer, nej ett mer eller mindre slavarbete väntar och även att bli utnyttjad.

Det är en stark skildring och tack vare författarens förmåga att fånga närvaron i berättelsen så kan vi läsare uppleva alla dessa förhållande i första hand men tacksamt bara i våra huvuden. Vi har möjligheten att lägga ifrån oss boken och komma tillbaka till vår egen vardag. Att det finns folk som inte kan göra detta utan att det är deras vardag är sorgligt och hemskt.

Jag misstänker att det är den journalistiska ådran inom författaren som vill skildra samhället och dess situation. I varje bok som man läser av Pascal så märker man att det finns en gedigen fakta som ligger bakom dem, självklart så gör varje seriös författare sin faktakoll men måste ändå säga att Pascal är en av de skarpaste vi har när det kommer till detta.

Nu är det ju även en spänningsroman och inte enbart en samhällsskildring. Och om författaren är bra på att lyfta fram och skildra aktuella ämnen och händelser så måste jag nästan säga att han troligen är ännu skarpare på att skapa spänningsmoment. När det blir de mest spännande scenerna så sitter man med hjärtat i halsgropen och man glömmer bort att andas. Han får läsaren att verkligen befinna sig i hetluften och man känner faran.

Här vill jag faktiskt komma med en fundering, varför har det ännu inte gjorts film eller tv-serie av dessa böcker? Nu misstänker jag att det är en lång process för en bok att bli till film, men kan verkligen se det framför mig och känner att med rätt talanger bakom och framför kameran kan detta bli något riktigt bra.

Det finns verkligen ingenting att klaga över när det kommer till denna bok, den är så komplett och perfekt som en bok kan bli. Pascal Engman fortsätter med att inte göra mig, och alla andra läsare, besvikna och jag rekommenderar denna bok kort och gott till alla som vill ha en välkomponerad spänningsroman med en skarp syn på situationen i det nutida samhället.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Patrioterna
Eldslandet (Vanessa Frank #1)
Råttkungen (Vanessa Frank #2)
Änkorna (Vanessa Frank #3)
Kokain (Vanessa Frank #4)
Till minne av en mördare (Skymningsland #1) (Med Johannes Selåker)
X (Vanessa Frank #5)
Skammens väg (Skymningsland #2) (Med Johannes Selåker)
Bestseller (Vanessa Frank #5)
Nomaden (Skymningsland #3) (Med Johannes Selåker)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Stephen King: Lite krasslig, bara

Titel: Lite krasslig, bara
Författare: Stephen King
Sidantal: 34
Förlag: Novellix

Baksidestext:

"Jag sa att vi troligen skulle hitta något i kylen som ligger och ruttnar, men jag vet att det måste vara värre än så. Det fattar nog alla med luktsinnet i behåll som bor på de där våningarna." Han nickar bistert. "De kommer att hitta en död råtta därinne, sanna mina ord. Mat stinker, men inte så där. Det är bara död som stinker på det viset."

Om ditt undermedvetna försöker säga någonting till dig - skulle du förstå det? Eller snarare: Om ditt medvetna jag försöker tvinga dig ur en illusion, skulle du låta det hända trots att det innebar total katastrof?

Mina tankar:

Detta är en novell som är utgiven av Novellix, ett bokförlag som fokuserat på att ge ut noveller i fickformat. Det kan vara helt nyskrivna berättelser eller nyutgivna klassiker, svenska som översatta.

Just denna novell kommer från Stephen Kings novellsamling The Bazaar of Bad Dreams, en bok som inte har blivit översatt till svenska och troligen aldrig kommer att bli det, så vill man läsa resten av novellerna från den boken så får man läsa på engelska. Så denna novell är lite unik att den har blivit översatt, vet att det är många fan av Stephen King som vill se en svensk översättning av denna novellsamling som kom ut 2015.

Stephen King är nog ingen person som behöver en presentation, alla har nog på något sätt kommit i kontakt med hans verk, om det är böckerna eller alla filmer som har gjorts efter dem. Om man nu lyckats med det otroliga att inte kommit i kontakt med vare sig böckerna eller filmerna så har man nog med säkerhet hört talas om han.

Femtio år har han nu varit aktiv och han kallas ju för det mesta för skräckens mästare, vilket är ett välförtjänt namn, men vill säga att hans berättelser är så mycket mera än skräck och att bara skrämmas. Är det något som han verkligen kan är att sätta sig in i karaktärer, ju konstigare och sjukare sinne desto bättre målar han upp det. Även den vanlige människan, som kanske drabbas av det ena och det andra, målar han upp. Han ger sina karaktärer en så unik röst att man bara tack vare vad de säger kan måla upp vilken personlighet denne är.

När det kommer till att skriva så kan man inte påpeka något, Stephen King bemästrar det till fullo. Och att måla upp en berättelse är han lika bra på. Hantverket kan man verkligen inte klaga på när man läser något av Stephen King.

Så i denna novell stöter vi på en man, som man som läsare känner att det är något som inte stämmer med. Från första stund så hör man något desperat och även kanske något förnekande i hur han förklarar saker för oss läsare. Stämningen går verkligen att ta på och även om man kanske inte sätter fingret på det så anar man att något kommer.

Det är kanske inte så mycket skräck, inte om man tänker skräck som något blodigt och våldsamt eller kanske övernaturligt med monster. Men det är en mera psykologisk skräck men en närhet som kanske blir mer kusligt än vad kanske ett monster hade varit.

Det är en riktigt bra novell, som man läser snabbt, och jag rekommenderar denna till alla som läsa allt av Stephen King. Har man ännu inte läst något av honom så är denna en bra inkörsport till hans verk. Man får ett smakprov hur han skriver och hur han bemästrar skrivandet, efter denna novell så vet man om man gillar hans sätt att skriva eller inte.

Omdömen om andra böcker av författaren:

The Colorado kid
Vinden genom nyckelhålet

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Leffe Grimwalker: Fenix

Titel: Fenix
Författare: Leffe Grimwalker
Sidantal: 298
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Ensam och hotad av krafter han inte rår på måste Alex Storm, bilhandlaren från Stockholm som blev ofrivilligt kriminell, kämpa för sin frihet och sitt liv.

Alex Storm är tillbaka i Stockholm och han anar det värsta. Antingen är hans dotter Frida och Lily Rose döda eller så har Lily Rose bestämt sig för att hon och Frida aldrig mer ska komma tillbaka. Saknaden har gjort Alex hårdare än någonsin och han har knappt något kvar att förlora.

När den excentriska poliskvinnan Bella Stasi griper in i Alex liv, inser han motvilligt att han måste välja mellan att samarbeta med henne eller ruttna bort i fängelset. Det han ännu inte vet är att en kallblodig mördare har honom i siktet. Gatorna i den stad som Alex kallar sitt hem är inte bara ogästvänliga, de är också livsfarliga.

Mina tankar:

Detta är den åttonde boken i serien om Alex Storm, denna kom ut 2023 och det har redan hunnit blivit femton delar i serien då den har utökats till att få spinoff-böcker som handlar om bikaraktärerna i serien, dessa böcker är skrivna av andra författare än Leffe Grimwalker som skapade Alex Storm.

Jag rekommenderar att man läser hela serien i rätt ordning, det finns dock i början av boken en sammanfattning om vad som hänt i serien. De fyra första, En perfekt storm, Kastvindar, Stormfödd och Isstorm är skrivna av Dan Buthler och Leffe Grimwalker. De två efterkommande, Krigsvindar och Blodregn är skrivna enbart av Leffe Grimwalker. Sedan kom den första spinoff-boken, Nemesis, av Ramona Ivener.

Nu i denna är det igen Leffe Grimwalker som skrivit boken och då är det Alex Storm som står i fokus. Bilhandlaren som genom några osannolika händelser blivit kriminell och till och med ledare inom triaden. Om man läser en bok i denna serie så skall man ha klart för sig att detta är som en actionfilm i bokform. Karaktärer och händelser kommer att sticka ut från vad som kanske är trovärdigt, men köper man detta så kommer man att bjuda på en halsbrytande och underhållande, fast våldsam, upplevelse. Ibland så behöver man koppla av och bara bli underhållen.

Alex Storm försöker att få ordning på sitt liv, vilket är svårt med tanke på hur djupt insyltad han är i triaden nu och vad han har gjort i de tidigare böckerna så verkar det mer eller mindre att han är en förlorad själ. Men det finns ett hopp att han skall få tillbaka ett liv som kanske kan gå till det mera normala, men att bryta är inte lätt.

In på banan kliver också Bella Stasi, en färgstark karaktär som vänder upp och ned på Alex Storm tillvara och planer på att bryta sig loss från den onda spiralen som han gått ned sig i. Hon är inte den enda färgstarka karaktären i denna serie, mer eller mindre alla är det och jag kan verkligen tänka mig att författaren har hur kul som helst när han skriver om dessa och får leva ut med sin fantasi till fullo.

Det är inte bara Alex Storm som står i fokus i denna bok. Wong är en karaktär som många har tagit till sig i sitt hjärta när de läst denna serie och i just denna bok så får vi lära känna honom lite mera på djupet genom att vi får uppleva en del tillbakablickar i hans liv.

Språket är rappt och färgstarkt, det är lätt att ta till sig. Handlingen kan man säga det samma om, det rör sig i hundra knyck hela boken igenom. Det är spännande och man har riktigt svårt att lägga ifrån sig boken.

Dock så kanske man lurar lite på sig själv när man roas av att läsa om grovt kriminella som man i verkliga livet tar allt avstånd ifrån. Kanske är det för att man vet att detta är fiktion som det är okej att läsa och underhållas av det.

Jag rekommenderar denna bok, och hela serien, till alla som vill ha en berättelse som du kan släppa i ratten och bara följa med av farten. Det är adrenalinkickande och högoktanig underhållning när den är som bäst. Kanske den till och med lyfter fram några viktiga budskap om familj och vänner men först och främst så är den till för att roas och komma bort från vardagen.

Omdömen om tidigare böcker i serien:

En Perfekt Storm (Alex Storm #1) (Dan Buthler och Leffe Grimwalker)
Kastvindar (Alex Storm #2) (Dan Buthler och Leffe Grimwalker)
Stormfödd (Alex Storm #3) (Dan Buthler och Leffe Grimwalker)
Isstorm (Alex Storm #4) (Dan Buthler och Leffe Grimwalker)
Krigsvindar (Alex Storm #5) (Leffe Grimwalker)
Blodregn (Alex Storm #6) (Leffe Grimwalker)
Nemesis (Alex Storm #7) (Ramona Ivener)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Camilla Linde: Hästen från vattnet

Titel: Hästen från vattnet
Författare: Camilla Linde
Sidantal: 190
Förlag: Lind & Co

Baksidestext:

Utanför det lilla samhället Mörkersjö ligger Ödemarken. Det sägs att det finns något farligt där.

Junos högsta önskan är att få en egen häst. En dag, när hon är ute i skogen med bästa kompisen Aimy och hennes häst, hör Juno en gnäggning från Ödemarken. Trots alla varningar beslutar hon sig för att undersöka var ljudet kommer ifrån.

Vid en tjärn, djupt inne i den mörka skogen, hittar hon en häst som verkar övergiven. Juno tar med den vackra och vilda hästen till stallet. Han får namnet Storm och Juno börjar sköta om honom som sin egen. I hemlighet hoppas hon att ägaren inte ska dyka upp.

Men Aimy är inte alls glad för Junos skull, och de andra hästarna verkar rädda för Storm. Snart börjar underliga saker att hända, både i stallet och med Juno. Vem, eller vad, är Storm egentligen?

Mina tankar:

Detta är en bok som riktar sig till åldersgruppen 9-12, men jag känner att den fungerar utmärkt till andra åldrar också, beroende på lite av intressen och smak.

Det stora ämnet i denna bok är hästar och tonårstjejer som mer eller mindre lever i stallet. Så ett intresse för just detta är en stor bonus om man skall läsa denna bok, jag som inte satt min fot i ett stall och inte är en tonårstjej var kanske lite malplacerad för att läsa boken. Men även om man räknar bort andra element i boken, som jag återkommer till, så kände jag att just denna bit av handlingen var riktigt bra beskrivet och jag kunde verkligen leva mig in i denna och kan föreställa mig hur viktigt det är för hästtjejer att få komma till stallet och ta hand om sina hästar.

Författaren säger i efterorden att hon är en hästtjej och är uppvuxen i denna värld och det måste jag säga att hon verkligen får till det i denna bok. Hon har erfarenheten att även kunna beskriva för de som inte satt sin fot i ett stall få uppleva det.

Sedan vet jag att författaren har en förkärlek till skräcken och det lite mera mörkare och detta har hon bakat in i denna berättelse också. Det var det elementet som fick mig att ta upp denna bok, skall erkänna att om det hade varit en ren hästbok så hade jag nog inte börjat läsa den. Nära stallet i boken finns de en bit av skogen som kallas Ödemarken och dit skall man inte bege sig, men såklart så händer det saker och huvudkaraktären befinner sig snart långt in i Ödemarken och där hittar hon en övergiven häst som hon tar hand om. Men allt verkar inte vara som det skall med denna häst.

Författaren har blandat in något som känns som gammal folktro och lokala sägner. Det är en mystik över handlingen och man känner att något står inte rätt till, det lurar en fara. Hon målar upp denna skräck på ett riktigt bra sätt och i stället för att visa allt så hintar hon bara sakerna, vissa bitar lämnas till läsarens egen fantasi, vilket kan vara skrämmande nog.

I denna berättelse finns det även något ömt och sårbart. Huvudkaraktärens mamma har försvunnit på mystiska omständigheter och detta har gett henne en traumatisk uppväxt. Även här skildrar författaren på ett bra sätt hur detta kan sätta sina spår i ett barn. Hur hanterar man vardagen med detta inom sig?

Så för mig som har mina fötter i skräckens värld finns det endast ett enda sätt att beskriva denna bok. Det är som om Stephen King hade skrivit Min häst. Han är bra på att skildra vanliga karaktärer med sina problem, stora som små, han får dem levande och det är precis det som författaren gör här. Även om den riktar sig till en yngre publik så håller hon sig inte undan de mera vuxna problemen i livet, som även drabbar barnen. Att hon blandar in skräck och mystik är bara bra för mig då det är min kopp av te.

Jag rekommenderar denna till alla hästälskare, stora som små, tror att de äldre kommer att leva sig tillbaka till barndomens stall. Då det är skräckelement i berättelsen också så skall man föredra när det blir lite mera övernaturligt så boken är riktigt bra till barn som vill ha lite mera skrämmande berättelser.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr (Snack Parrow #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Marija Fischer Odén: Sissels Yule

Titel: Sissels Yule
Författare: Marija Fischer Odén
Sidantal: 19
Förlag: Fåglar Förlag

Baksidestext:

Sissel försöker att vara tapper, men det är svårt på världens tråkigaste julfirande med släkten. Då måste man väl ändå få börja på det undre lagret i Aladdinasken även om det finns några äckliga bitar kvar i det första.

Men när Sissel gläntar på det övre lagret är det början på en jul hon aldrig kommer att glömma - med käbblande gudar, stulna hästar, falsksång och en hygiennivå hon definitivt inte är van vid.

Mina tankar:

Detta är en novell i singelformat, den kom ut 2021och den rör sig i fantastikens spår.

Skulle säga att den passar riktigt bra att läsa just nu, då den utspelar sig under juletid. Under de få sidor som denna novell är så hinner den reflektera en hel del över jul och jultraditioner, så som de är nu och så som man kanske vill minnas de från forna tider innan mobilerna tog över världen.

Man skakar så igenkännande på huvudet när det nämns att alla sitter med nackarna böjda framför skärmarna utan att lägga märke till de andra, detta har blivit en ful vana som man tyvärr ser överallt nu för tiden. Det är nästan som man vill skaka i folk och säga åt dem att se sig omkring och upplev det runt omkring dig i stället. Nu skall vi inte gå inte på detta här, men kunde inte låta bli att reflektera över detta lite.

Nu var det många år sedan jag kunde känna en riktig julkänsla men jag förstår huvudkaraktärens känsla när hon känner att jularna blivit tråkiga.

Men det är inte bara nutidens och barndomens jular som dansar runt i novellen, nej det blir näst intill ett äventyr när huvudkaraktären, efter att ha lyft på det övre lagret på Aladdinasken, plötsligt befinner sig i ett äldre firande, kanske inte direkt av julen men av något mera fornnordiskt. Här har det samlats vikingar och till och med asagudar.

När vi kommer till denna fest i novellen så kan man nästan känna värmen och framför allt dofterna, eller och man skall säga odörerna. Författaren får till en bra stämning och miljöbeskrivning här.

Det finns något i denna novell som både är mysigt och varmt samtidigt som det är spännande och insiktsfullt, med tanke på att den kortfattat träffar så rätt i hur samhället är nu. Sedan är de ju en bonus för mig som alltid varit svag för vikingatiden och speciellt asagudarna.

Jag rekommenderar denna novell till alla som vill ha en snabbläst julberättelse som passar perfekt in i dessa tider som vi är i nu. Hade man varit lite tidigare med denna novell så hade jag tipsat att man samlade ihop denna med 23 andra julaktiga noveller och läste en varje dag i december, kanske ett tips till nästa år.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Tvåhjärtat (Tvåhjärtat #1)
Nedom (Tvåhjärtat #2)
Oberg (Tvåhjärtat #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anders & Anette De La Motte: Ett fall på Capri

Titel: Ett fall på Capri
Författare: Anders & Anette De La Motte
Sidantal: 447
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Historieläraren Hugo Lind reser på en mat- och kulturresa till Capri tillsammans med en grupp andra nordbor. Arrangör är Belmonte Travels med den kunniga och kluriga Lara i spetsen. Stämningen är hög och gruppen njuter av allt som paradiset har att erbjuda.

Men en skugga faller över idyllen då en kropp hittas i vattnet nedanför den beryktade Salto Tiberio-klippan. Vem är den döde, och varför har personen en Belmonte Travels-broschyr i fickan? Alla verkar ha något att dölja, och Hugo och Lara finner sig plötsligt indragen i en märklig utredning under solen. Har en orm smugit sig in i paradiset, och är det någon bland resenärerna som inte är på ön enbart för att uppleva livets goda?

Mina tankar:

Detta är Anders fjortonde bok och den första som han har skrivit med sin fru Anette, det är även den första delen i den nya serien Mord under solen.

För de som har läst tidigare böcker av Anders vet att han gillar att ändra på stilen i sina olika serier. Detta är den sjätte serien han skriver och då det är första boken är man aldrig helt säker på vilken stil han kör denna gång. Om man har läst om vad den handlar så kan man ana vilket håll den går åt.

Med serien Morden på Österlen så presenterade Anders en lite mera mysdeckare-stil kryddad med Agatha Christie-känsla av mordgåtalösning. På ett sätt har vi något liknande här, men jag skulle nog säga att denna är en feelgooddeckare, en slags hybrid av deckare och feelgood, skulle säga att den är ännu mera snäll än kanske andra mysdeckare brukar vara.

Miljön är en viktig sak i handlingen och denna bok kan halvt ses som en reseskildring. Vi bjuds på miljöbeskrivningar, matupplevelser och kultur- och historielektioner. Jag skulle misstänka att alla som har varit på Capri kommer att känna igen sig och vi som inte har varit där kommer att känna att vi har nästan upplevt den efter att ha läst denna bok.

Det är som sagt en deckare och då återkommer vi till Agatha Christie. Nu har jag inte läst så många böcker av henne men har sett en hel del av filmatiseringarna. Hon har en stil, i de flesta, att morden inte kommer meddetsamma. Berättelserna börjar med att presentera de centrala karaktärerna, bygga upp intrigen och låta läsarna försöka klura ut hur det ligger till och sedan försöka lösa dödsfallet innan svaret blir presenterat. Det är detsamma med denna bok, den inleds med att en kropp hittas i vattnet, sedan hoppar boken tillbaka några dagar.

Vi läsare får inte reda på vem den döde personer är så genom boken blir det inte bara en gissning på vem som är misstänkte och även vem är det som blir offer. Kan säga att dödsfallet kommer långt in i boken så i stället för en lång utredning efter dödsfallet så bygger författarna upp handlingen med att skapa spänning mellan karaktärerna och är det något som Anders bra på är att göra karaktärer intressanta och levande, självklart skall Anette ha en eloge till detta också, men då det är hennes första bok så finns det inget att jämföra med, men hon har med säkerhet ett finger i leken på karaktärsbygge också.

Språket sitter precis som det skall, som det brukar när det kommer till Anders böcker. Det är en lite långsammare uppbyggnad när det kommer till handling, det ligger mycket vikt på miljöupplevelser, därav att man kan se denna som en reseskildring.

Då dödsfallet sker så sent i boken så kan man kanske misstänka att den är långtråkig och inte spännande. Skulle säga att den inte är långtråkig men den är långsam och den är inte spännande så att man tappar andan, men den är i stället spännande genom att handling och karaktärer byggs upp på ett så bra sätt, det blir intressant och man vill fortsätta läsa boken för att se hur det kommer att sluta.

Går man in med den förutfattade meningen att man vill ha en bok i stil med hans Leo Asker-serie så kommer man att bli besviken. Denna är inte alls i samma stil och har sett en del kommentarer på nätet om detta. Jag anser att man skall angripa en ny bok med ett öppet sinne och att man får anpassa sig efter den, sedan är det självklart att man föredrar olika stilar bättre, men jag tycker att man skall döma en bok efter vad den är inte vad man själv vill att den skall vara.

Så jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mysig och lite lugnare deckare som även är en reseupplevelse, med intressanta karaktärer bjuder paret De La Motte på en varm mordgåta.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)
Våroffer (Årstidskvartetten #4)
Döden går på visning (Morden på Österlen #1)
Ett fynd att dö för (Morden på Österlen #2)
Bortbytaren (Leo Asker #1)
Glasmannen (Leo Asker #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar