Jenny Rogneby: Leona - Utan mänskligt värde

Titel: Leona – Utan mänskligt värde
Författare: Jenny Rogneby
Sidantal: 336
Förlag: Wahlström & Widstrand

Baksidestext:

En psykiskt sjuk kvinna blir påkörd av ett Arlanda Express-tåg vid Karlbergs station. Allt tyder på att det rör sig om ett vanligt självmordsförsök, men snart upptäcker man att den sargade kvinnan även har andra skador än de hon ådragit sig vid tågolyckan - hon saknar en njure! När sedan en hemlös tiggare rasar ihop blodig mitt på Sergels torg och även han saknar ett organ förstår man att en grupp hänsynslösa gärningsmän satt i system att plundra samhällets mest utsatta människor på kroppsdelar.

Leona Lindberg, den skickliga och okonventionella utredaren på Citypolisen, får ärendet på sitt bord, och spåren leder henne till en mycket skitig verksamhet. Leona känner sig ovanligt engagerad i sitt arbete, samtidigt som hon ställer sig fullständigt frågande till att hennes överordnade ser henne som aktuell för en ny chefsposition. Själv har hon nämligen fokus på annat håll. I sin strävan efter ett nytt liv har hon den här gången valt att ta saker och ting helt i egna händer med en ny sidoverksamhet: Att ta från de onda - och ge till sig själv. Men Leona får också lära sig att allt har ett pris.

Mina tankar:

Detta är den tredje boken om Leona, en polis som lever och agerar på båda sidorna av lagen. De tidigare böckerna heter Leona – Tärningen är kastad och Leona – Alla medel tillåtna. Denna kom ut 2017 och efter denna har det kommit ytterligare två till om Leona.

Boken är på ett sätt rätt så fristående men för att man skall hänga med när det kommer till Leona och hennes bakgrund och varför hon gör det hon gör så skall man ha läst böckerna i rätt ordning, då får man ut det mesta av serien, vilket gäller de flesta serierna.

Nu är det nästan sju år sedan jag läste den förra boken i serien, men det var absolut inga problem att bekanta sig med Leona och hennes värld igen. Att det tog sådan tid innan jag läste nästa bok i serien har inget med att göra att jag inte tyckte om de första böckerna, jag gillade dem verkligen. Orsaken är den att det kommer så många deckare varje år som intresserar en att man inte hinner med alla, jag läser en eller två böcker av en författare och därefter så köper jag varje ny bok som denna författare kommer ut med, man testar en ny författare och så blir det samma visa med denna. Vips så har man ett femtiotal olika författare som man troget köper böcker av och samlar dem i en hög, under åren så tillkommer det nya intressanta författare och berget av böcker växer lavinartat.

Förra året bestämde jag mig för att försöka beta av några av dessa författare, har klarat av några av dem så jag är i kapp deras utgivning. Turen har kommit till Jenny Rogneby som jag träffat flertalet gånger på bokmässan i Göteborg. Att jag just valde hennes böcker nu är dels för att de är riktigt bra men även för att mötena med henne på mässan har gett mig en bild av en person som både är riktigt rolig och även har intressanta och smarta åsikter.

Som jag började med så skrev jag att Leona är en polis som står på båda sidorna av lagen. Om ni inte har läst första boken så ber jag om ursäkt att jag avslöjar detta, då det kommer som en överraskning en bit in i boken. Blir svår att prata om denna boks handling om jag inte nämner detta. Hon är lite av en splittrad person när det kommer till detta, för även om hon gör olagliga saker så brinner hon på ett sätt för rättvisan. Detta dubbelspel sätter henne ibland i komplicerade situationer och det är spännande att se hur hon tar sig ur dem.

I denna bok så är den svarta marknaden på organhandel, med följd av människorov, som är i fokus och det är en skrämmande och mörk bild som författaren målar upp. Hon driver handlingen fram med en säker hand och med ett språk som är behagligt att läsa och ta till sig. Det är spännande och intressant. Samtidigt som vi följer denna tråd så får vi även lära känna Leona på ett djupare sätt, saker om henne kommer upp till ljuset som kan komma att fortsätta i nästa bok.

Jenny Rogneby är verkligen ett säkert kort om man vill ha en spännande deckare som bjuder på kvalité och underhållning. Hon är verkligen en klar stjärna på deckarkartan, har man ännu inte upptäckt henne så är det på tiden. Jag skall själv rätta till mina misstag av att låta hennes böcker växa på högen och läsa mig ikapp hennes utgivning.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Leona - Tärningen är kastad (Leona #1)
Leona - Alla medel tillåtna (Leona #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Nils-Petter Löf: Fredens drakar

Titel: Fredens drakar
Författare: Nils-Petter Löf
Sidantal: 286
Förlag: Whip media

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Drakarna har mystiskt försvunnit, och en uråldrig ondska har vaknat till liv. Bara genom att slå sig samman kan Izel, Zalak och Maxwell hoppas på att återställa balansen och bekämpa ondskan.

Mina tankar:

Detta är den första delen i serien Drakblodets arv. Det är en fantasy som riktar sig till unga vuxna och vuxna.

När det kommer till fantasy så känns det som det finns ett oändligt antal olika undergenrer, och nu på senare tider så känner man att man har mixat ihop från olika genrer. Förut så tänkte man bara på den klassiska formen med medeltida världar med magi och drakar i sig. Detta kanske beror på att Tolkien slog igen så starkt att man inte tänkte sig andra former av fantasy än denna. Men på senare tider har det som sagt ändrat sig ordentligt, eller att man bara nu är mera medveten om det.

Här har vi till en början vad som ser ut som den klassiska formen av fantasy, den är kanske lite smutsigare och mörkare. Men det tillkommer andra element som inte hör riktigt till den klassiska mallen, här förekommer lite av vad man kan kalla för de odöda slaget. Utan att avslöja något stort så finns det vampyrer och även nekromantiker, vilket förvisso inte är allt för ovanligt när det kommer till mörkare magi inom fantastiken. Läste en annan recension om denna bok att författaren hyllar rollspelsvärlden i denna bok och när jag läste det så måste jag bara hålla med. För i Drakar och Demoner samt Dungeons and Dragons så förekommer även, förutom de klassiska fantasyvarelserna, även odöda i form av vampyrer, varulvar och zombies.

När det kommer till karaktärerna så är det uppbyggt att vi hoppar mellan en handfull av dem. Vi följer dem på deras olika resor i livet och i denna värld, som är nära till att blossa upp i fullskaligt krig. Dessa karaktärer har sina egna agendor och de är kanske inte alltid så goda eller så onda som man vill tro att de är vid första ögonkastet. Författaren har fått ihop en dra grupp av karaktärer här att följa och det är intressant att se hur allt hänger ihop. Till en början så känns det som olika handlingar som man följer men de går mer och mer ihop ju längre in handlingen man kommer.

Språket är lättsamt och det är ett driv i handlingen, samt ibland en del cliffhangers som gör att man måste läsa vidare för att få reda på vad som händer. Det är målande och man lever sig lätt in i denna värld.

Då detta är den första delen i en påtänkt serie så får man såklart inte att avslut i denna bok. När man har läst denna så känner man kanske att det fattades något i handlingen, boken känns mera som en uppbyggnad till något. Man får reda en del saker om denna värld men det är som det bara nuddas vid. Detta behöver inte vara något negativt, vilket det inte är i detta fallet, boken lämnar en med mersmak och man ser fram emot att få läsa nästa bok i serien och hoppas på att då få reda på mera och svar på vissa saker.

Jag rekommenderar den till alla som gillar fantasy som drar åt det klassiska hållet men ändå inte håller sig helt till det. Jag tror att rollspels-generationen kommer att gilla denna då jag misstänker att författaren varit inspirerad av detta.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

De andra (De andra #1)
De sovande (De Andra #2)
Zverige i mitt hjärta
Kärnpartiet
Hungerns skörd
Alicia Månstjärna och den femte pelaren (Alicia Månstjärna #1)
Fängelsedirektören & det hemliga sällskapet (Alicia Månstjärna #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Ramona Ivener & Alex Storm: Nemesis

Titel: Nemesis
Författare: Ramona Ivener & Alex Storm
Sidantal: 256
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

Jessica Storm ångrar bittert att hon föll för, och gifte sig med Alex, bilhandlaren från Stockholm som blev ofrivilligt kriminell. Men trots att kärleken slocknat, så brinner fortfarande hämndens låga i Jessica. I fyra år har hon förberett sin revansch på alla som var inblandade i mordet på hennes döttrar.

Bakom Jessicas fasad som framgångsrik entreprenör i en exklusiv villaförort döljer sig en mäktig knarkdrottning. En natt bryter sig två män in i och misshandlar henne brutalt, i sista stund räddas hon av sin granne, kriminalkommissarie Cesar Brandel.

Överfallet visar sig vara en del av kampen om makt i Stockholms undre värld och Jessica bestämmer sig för att slå tillbaka på egen hand. Vad hon inte vet är att någon är henne på spåren, beredd att avslöja hennes hemligheter.

Mina tankar:

Detta är den sjunde delen i serien Alex Storm, men det är även den första boken som är skriven av en annan författare, Ramona Ivener, än någon av de som började skriva om Alex Storm, Leffe Grimwalker och Dan Buthler. Inte bara det, det är den första boken då serien tag på ett sätt en ny riktning, varje ny författare får en sidokaraktär att skriva om. I denna så är det Alex Stors ex-fru, Jessica Storm som är i fokus.

Nu är det som sagt den första boken med Jessica Storm i fokus, men jag anser att man absolut skall ha läst de tidigare delarna i serien innan man ger sig på denna för att ha en bättre uppfattning om hur det kommer sig att hon är i den situationen som hon är i. Och utan att säga allt för mycket så finns det bitar i denna bok som man redan sett och upplevt om man läst förra boken, dock då ur Alex Storms synvinkel.

Boken går ut hårt med att Jessica Storm blir överfallen i sitt hem och sedan fortsätter boken i en rapp fart och hög action, vilket har blivit lite av stämpeln för Alex Storm. Visst kan man påpeka trovärdigheten att en bilhandlare i Sverige blir till slut en stor ledare i triaden. Men det är inte trovärdigheten som man är ute efter när det kommer till denna bok, nej det är underhållning och spänning. Är man ute efter detta så kommer man verkligen inte bli besviken på dessa böcker.

Nu när det som sagt en ny författare som träder in, men som jag har förstått upplägget rätt så är Leffe Grimwalker, och kanske några till, med och bestämmer om vissa bitar i handlingen som måste vara med för att hänga ihop med vad som hänt och vad som kommer att hända längre fram i serien. För övrigt så tror jag författarna får fria händer. Så med det så kommer man att på ett sätt känna igen sig om man läst de tidigare böckerna i serien, men det är även intressant att få möta en ny nyans i berättarspråket för även om det skall stämma med grunderna så sätter varje ny författare sin touch.

Det är som vanligt korta och snabba kapitel och handlingen rör sig i raskt tempo och det är en ständig ton av fara då karaktärerna rör sig i den undre världen och då på hög nivå. Ibland så kan man lura på om det verkligen är underhållande att läsa om kriminella, för det är just vad dessa är. Man borde ju ta avstånd från dessa karaktärer, men ändå dras man in i handlingen och det blir riktigt spännande att följa dessa. Man kan säga att de blir något av good bad guys, eller varför inte något åt Scarface hållet, fast där är det verkligen frågan om man gillar Al Pacinos karaktär eller om det endast är skådespeleriet och handlingen man faller för.

Jag tycker att Ramona Ivener gör ett riktigt bra jobb att träda in i denna värld, men det verkar som att hon bara gjorde ett gästspel då nästa bok som har Jessica Storm i centrum är skriven av Linda Schönbeck. Men detta är inget negativ, efter att ha läst denna bok så blir jag nyfiken på att se hur Linda hanterar Jessica Storm och samtidigt blir jag nyfiken på att läsa Ramona Iveners egna serie om David Ritter.

Jag rekommenderar denna bok och hela serien till alla som vill ha en spännande och fartfylld actionbetonad berättelse i den internationella undre världen. Den är ibland blodig och grym så dessa böcker är inte för den som vill ha en mysig stund. Skulle lite säga att denna serie är motsvarigheten till vad man brukar kalla popcornrulle och ibland är det just det som man behöver.

Omdömen om tidigare böcker i serien:

En Perfekt Storm (Alex Storm #1) (Dan Buthler och Leffe Grimwalker)
Kastvindar (Alex Storm #2) (Dan Buthler och Leffe Grimwalker)
Stormfödd (Alex Storm #3) (Dan Buthler och Leffe Grimwalker)
Isstorm (Alex Storm #4) (Dan Buthler och Leffe Grimwalker)
Krigsvindar (Alex Storm #5) (Leffe Grimwalker)
Blodregn (Alex Storm #6) (Leffe Grimwalker)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Mats Strandberg: Pestblommor

Titel: Pestblommor
Författare: Mats Strandberg
Sidantal: 198
Förlag: Rabén & Sjögren

Baksidestext:

Jag ska berätta hur det var den där hösten.

Jag tänker börja med den största hemligheten av alla.

Jag ska erkänna det värsta av allt:

Jag ville bara att hon skulle sluta skrika.

Det är hösten 1710 och pesten brer ut sina svarta vingar över Stockholm. Magdalena och hennes lillasyster Ebba tvingas flytta från huvudstaden när deras mor dör i den fruktade sjukdomen. De ska bo på Svartdamm slott, hos en moster de aldrig träffat.

Slottet är vackert, men rummen står tomma och det finns knappt något tjänstefolk kvar. Det är bara början på mysterierna. Varför verkar moster Katarina hata Magdalena? Vem är den skrämmande prästen, som kommer till slottet varje vecka? Och varför får Magdalena inte träffa Katarinas styvson, eller ens ställa frågor om honom?

Mina tankar:

Mats Strandberg är en bred författare när det kommer till åldersspannet som han skriver för, han växlar mellan små barn och vuxna. I just denna så riktar han sig till åldersgruppen 12-15. När det kommer till vilken genre så håller han sig för det mesta åt fantastiken eller skräckens håll på något sätt.

Här har vi en historisk roman som utspelar sig under 1700-talet och då under pestens tid, vilket titeln rätt så tydligt hintar om. Vi möter här två systrar som flyr pesten som sprider sig i Stockholm, deras mamma har dött och pappan väljer att skicka dem till fruns syster som bor på ett slott långt ifrån där pesten härjar.

Väl på plats så visar det sig att mostern inte är den trevligaste och hon kräver mer av systrarna än de som jobbar på slottet. Hon är även hårt religiös och anser att de har levt ett syndigt liv och inte följt den rätta tron.

Det är en mörk tid som målas upp, inte bara det med pesten som sprider sin skräck och död, utan även den grymhet som kunde förekomma på den tiden när det kom till de med makt. Man får även en insikt i hur högt kyrkans ord stod.

Detta är lite av en saga blandad med historiska fakta, hur sanna eller inte har jag inte kunskapen att bedöma. När det kommer till sagodelen så skulle jag säga att det doftar lite av Askungen, men inte den sockersöta Disney-version, nej detta är mörkt och misär i en mera realistisk ton. Ändå finns det ett slags ljus och hopp i detta mörker, allt är inte dystert.

Jag vill säga att den historiska delen visar upp en annan tidsepok där sjukdomar var riktigt dödliga och man hade inget botemedel. Med tankarna på coronan så kanske man fått sig en tankeställare att vi i vissa sammanhang inte är så långt ifrån den tiden ändå.

I denna mix av saga och historia får Strandberg till en bra blandning och med hans stilsäkra berättarstil, som är riktigt målande och inlevelsefull, gör det så att man lätt försvinner in i handling och man känner riktigt av atmosfären i denna tid.

Hur är det då med andra som man är van vid när man läser en bok av Mats Strandberg? Jag pratar om det övernaturliga, fantastiken eller det skrämmande. Nu vill jag inte och skall jag inte avslöja något om handlingen, men det finns det som jag kan kalla för den Strandbergska stilen. Genom boken så skymtas den skrämmande ådran och jag satt och anade något som jag inte skall säga om jag fick rätt eller inte.

Boken riktar sig som sagt till åldersgruppen 12-15, men jag anser att man som vuxen även hittar något i boken som man kommer att känna att den är värd att läsa. Så jag rekommenderar den till alla som vill ha en lite lättare, när det kommer till språket, läsning fast en mörk och lite djupare när det kommer till handlingen. Gillar man Strandbergs tidigare böcker och hans stil så kommer man inte att bli besviken på denna.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Engelsforstrilogin (Tillsammans med Sara Bergmark Elfgren)
Färjan
Hemmet
Slutet
Monster I Terapi
Konferansen

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Christina Öhman: Prypjats döttrar

Titel: Prypjats döttrar
Författare: Christina Öhman
Sidantal: 44
Förlag: Seraf förlag

Baksidestext:

En dystopisk skräcknovell som blandar Tjernobyls historia med fiktiva grymheter.

Tio långa år har passerat sedan katastrofen och världen är fortfarande inte densamma. Historier från förr är allt Nina känner till om den gamla världen, då naturen var livfull och natten trygg.

I utkanten av Rovny ligger Nova Nadiya, barnhemmet där fruktansvärda experiment utförs i hemlighet. Barnen där är lika gamla, alla är flickor och alla är födda döva.

Men det finns en som kan kommunicera utan tecken.

Mina tankar:

Detta är en novell som blandar Tjernobyl-katastrofen med skräck. I denna så har det gått tio år och världen har inte återhämtat sig. På ett sätt så fick katastrofen grymmare efterverkningar i denna version, inte för att man skall förminska det som verkligen hände.

Vi möter en ung flicka, som är döv, som hamnar på ett barnhem med andra döva flickor i hennes ålder. Det är inget trevligt barnhem som hon hamnar på och nästan med detsamma så börjar grymheterna i form av att man forskar på flickorna genom att utföra experiment som bara kan kallas för tortyr.

Men denna flicka har en förmåga att förmedla och prata med andra i form av tankarna. Detta väcker ett hopp och gemenskap hos de andra flickorna som inte kunnat prata med varandra.

Det är med ett vemod i språket och handlingen som författaren målar upp denna kusliga berättelse som jag skulle jämföra med an avkomma av Stephen Kings Eldfödd, i form av att det finns mentala krafter i spel, kanske inte lika starka som i hans bok, men lite åt det hållet. Det finns även andra skräckelement, men de lämnar jag osagda så att man själv får uppleva dem.

Det är dock bara en novell på knappa fyrtio sidor men ändå lyckas författaren förmedla så mycket handling och känslor att man känner att man fått lika mycket som man får ur en roman. Det är faktiskt så att jag skulle gärna ha sett denna som en roman och att man byggt ut och byggt vidare på denna handling. Man vill veta ännu mera vad som rör sig i skuggorna av novellen, det som bara berörs men inte visas upp för läsaren.

Summan blir en mysig, eller rättare sagt ryslig, liten berättelse som drar in läsaren in i mörkret. Den kanske inte skrämmer en så att man inte vågar släcka lampan men den får en att rysa till och kanske till och med andas lite hastigare.

Jag rekommenderar den till alla som vill ha en rysare som man lätt tar i en sittning och har ett trollbindande språk och handling. Jag har läst en bok av författaren och måste säga att det är något med hennes stil som verkligen träffar rätt med min smak av skräck och jag hoppas på många år av rysligheter från henne.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Under svart himmel (Under #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Pernilla Ericson: Det dåliga samvetet

Titel: Det dåliga samvetet
Författare: Pernilla Ericson
Sidantal: 300
Förlag: HarperCollins

Baksidestext:

En kvinna har hittats död i sin bostad i centrala Stockholm. Hon var en framgångsrik, omtyckt entreprenör, som plötsligt och oväntat tycks ha begått självmord. Edith, Richard, Liv och Aminah – Erlagruppen – återförenas för att utreda fallet. När de börjar skrapa på den glamourösa ytan visar det sig att kvinnan levt ett helt annat liv i kulisserna. Och kort därpå hittas ännu en känd företagare död, även han med mörka hemligheter.

Vad har fått personerna att begå självmord? Har de utpressats? Tvingats att ta sitt liv?

Jakten på sanningen leder utredningsteamet in på farliga vägar - och skakar om gruppen i grunden.

Mina tankar:

Detta är den fjärde delen i Erlagruppen. De tidigare delarna heter Spåren vi lämnar efter oss, Jag ska hitta dig och När du vänder dig om.

Jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning för att hänga med i vad som hänt de återkommande karaktärerna tidigare. Även om fallet i sig är fristående från de tidigare böckerna så missar man en del i utveckling när det kommer till relationer mellan de olika personerna.

När det kommer till spänning och deckare så får jag börja med att säga att Pernilla är en av de skarpaste vi har. Med ett driv i språket och handlingen förmedlar hon inte bara adrenalinpumpande spänning och underhållning, nej hon väver in samhällsfrågor på ett sätt som väcker frågor hos läsaren. Hon gör det dock på ett neutralt sätt utan att allt för mycket styra tankarna åt något specifikt sätt, det låter hon läsarens ta ställning till. Hon lyfter fram frågorna som hon brinner för så att vi läsare skall bli medvetna om det.

I denna bok så har vi ett antal dödsfall som till en början ser ut att vara tragiska självmord. Men det är något som inte stämmer och Erla-gruppen samlas ihop för att undersöka om det ligger något annat bakom dödsfallen. Det visar sig bli en farlig undersökning med en katt och råtta-lek då det verkar som att förövaren alltid ligger steget före.

Det är en spännande nöt att knäcka och misstankarna går fram och tillbaka under resans gång. Om man lyckas eller misslyckas att klura ut det innan svaret kommer i boken är kanske inte säkert men något som är säkert är att man kommer att fångas av mysteriet och jakten på lösningen.

Med korta kapitel, som blivit mer standard än ovanligt bland deckare, så känner man att man bara skall läsa ett till innan man lägger ifrån sig boken, men då är det så spännande att det troligen blir minst två eller tre till. Det blir en riktigt blandvändare som man lätt slukar.

Så Pernilla lyckas leverera ytterligare en till högklassig spänningsroman som inte går av för hackor. Jag rekommenderar den till alla som vill ha en underhållande och spännande läsning som lägger vikt på inte bara fallet i sig utan även på karaktärernas utveckling och har minst en samhällsfråga i sig. Har man inte läst någon av hennes tidigare böcker så skall man absolut börja från början då varje bok har varit riktigt bra, man kommer inte att ångra sig.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Spåren vi lämnar efter oss (Erlagruppen #1)
Jag ska hitta dig (Erlagruppen #2)
När du vänder dig om (Erlagruppen #3)
300 grader (Lilly Heed #1)
Släcka liv (Lilly Heed #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund & Stef Gaines: Skräckslottet

Titel: Skräckslottet
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 110
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Ellens mamma har ordnat en stor fest - på ett riktigt spökslott! Ellen har fått nog av hemsökta ställen och vill helst stanna hemma. Men som tur är ska Lorraine följa med - och Buster förstås.

Det dröjer inte länge förrän Ellens oro blir verklighet. Det verkar mycket riktigt finnas ett spöke på slottet! Konstigt nog reagerar inte Buster på spöket. Inte ens när Ellen ber honom att spöksöka. Och plötsligt är Buster borta…

Mina tankar:

Detta är den sjätte och sista delen i serien Spökhunden Buster. En skräckserie för barn i åldern 6-9. De tidigare delarna heter Mysteriet på kyrkogården, Docksamlarens hus, Den hemliga operationen, En mardröm i källaren och Dödens bio.

Det är en fördel att ha läst de tidigare böckerna i serien, så att man hänger med på vad som hänt karaktärerna innan samt förstår bättre detta med att man kan se spöken. Men den är även skriven så att man kan hänga med utan att ha läst de andra böckerna i serien.

Likt de tidigare böckerna så väver författaren in skräckelement på ett snällt sätt, med tanke på att serien riktar sig till barn. Men även om han inte gottar ned sig i skräckmomenten så känner man ändå att han inte är allt för snäll och kan skrämmas till. Så barn som är allt för lättskrämda kanske inte skall läsa boken, men vill de ha lite spännande läsning med kusliga element i sig så är serien riktigt bra. Sedan är det aldrig för tidigt att lära sig att älska skräck och dessa är en bra inkörsport till just det.

Genom serien så har författaren och illustratören gjort hintar till kända verk inom skräcken i alla dess former. Här är det verkligen inget undantag på detta, kanske det är ännu mera hyllningar än i någon av de tidigare delarna. För barn så kommer nog mycket gå förbi dem, men om man läser den som vuxen, för något barn eller för sin egen skull så kommer man att känna igen mycket. Denna hyllning gillar jag verkligen och tycker är roligt när man känner igen.

Så man kan säga att i denna avlutande del så har han inte sparat på krutet och det blir med en smäll som det avslutas med. Nu är det inte så att det enbart är skräck och spänning som lyfts fram i dessa böcker. Genom serien så har viktiga ämnen tagits upp på ett sätt som är väldigt lättsamt, även om det är tunga ämne som lyft fram i ljuset, och jag vill tro att böckerna fungerar riktigt bra som en startpunkt till ett samtal runt dessa ämnen. Det rör sig om sjukdomar, döden och att växa upp. Även i denna sista del finns det sådana ämnen.

På ett sätt så känner man att det är lite synd att detta är den sista boken i serien, man hade gärna läst fler böcker om dessa spöken. Men även så förstår man att författaren vill inte köra fast i en enda serie utan även vigda sina vingar mot andra mål.

Och vilka dessa nya mål är får vi redan se senare i år, då han kommer med en ny bok, då går han upp i åldrarna 9-12 och riktar sig utåt mot rymden, eller? Svaret får vi i Spökraketen. Jag har en liten egen förhoppning om att han en dag skriver en skräck som riktar sig mot vuxna, för vad jag har sett i hans tidigare böcker så har han en förmåga att förmedla skräck. Och med tanke på att han har troligtvis dämpat nivån av skräck för att de riktar sig till barn så undrar man vad han kan klara av om han inte behöver hålla tillbaka.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)
Den hemliga operationen (Spökhunden Buster #3)
En mardröm i källaren (Spökhunden Buster #4)
Dödens bio (Spökhunden Buster #5)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar