Visar inlägg med etikett Andrea Grave-Müller. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Andrea Grave-Müller. Visa alla inlägg

lördag 9 mars 2024

Andrea Grave-Müller: Häxbrygder

Titel: Häxbrygder
Författare: Andrea Grave-Müller
Sidantal: 47
Förlag: Catoblepas förlag

Baksidestext:

En häxa från Norra Cirkeln har ärenden söderut och anländer till Göteborg. Där är det häxcirkeln Mörkstjärnan som råder och de är inte alltid så förtjusta i oannonserade besök. Men Edith har något viktigt att uträtta och kan inte riktigt ta hänsyn till de gamla traditionerna. Hon behöver all hjälp hon kan få även om det kostar både guld och magiska mutor.

Mina tankar:

Detta är en novell som genremässigt skulle kunna klassas för urban fantasy i den meningen att den utspelar sig i modern tid och i något som till stora drag är vår värld, bara att det finns något slag av övernaturligt eller magiskt i den.

I just denna novell så finns häxor, vilket man mer eller mindre ser till och med i titelnamnet, och med dessa så kommer det så klart magi som de utför i form av ritualer och liknande saker, allt som hör till när det kommer till häxor.

Jag kan inte direkt sätta fingret på det när det kommer till denna författare, har tidigare läst en novellsamling och en annan singel-novell av henne. Det är något med hennes sätt att skriva och beskriva, hennes språk och fantasi och sätter hon framför detta som gör att allt blir så levande. Med bara några meningar så har man fått sig en bild över den värld eller version av värld som hon vill visa upp. Hon har en förmåga som få klarar av att bemästra på detta sätt. Och denna novell är verkligen inget undantag.

Vi dras in i en annan sida av Göteborg, en häxa från norra delarna av Sverige letar efter en försvunnen. Vi får snart klart för oss att det gäller vissa reglar när häxor från andra delar besöker andras häxors områden. Det är lite som klaner eller gillen. Skall inte gå in på vad som händer i novellen, men det är medryckande och intressant att följa denna häxa på hennes utredning.

Jag vet att jag tyckte det om flertalet noveller i hennes novellsamling och så även med denna. Skulle gärna se en längre version av denna, en som verkligen lyfte fram hela denna värld, för jag får en känsla av denna novell att vi bara har sett en liten skymt av den. Skulle gärna se ett längre projekt av författaren för att se hur hon hanterar en ännu mera utvecklad handling, i alla fall mer utvecklad på det sättet att läsarna får ta del av det, misstänker att bakom varje novell hon skrivit så finns det idéer och tankar som får utanför de ramar som ryms i novellformatet.

Jag rekommenderar denna novell till alla som försvinna in i ett alternativ Göteborg som bjuder på magi och mystik och kanske även lite mysigt rys. Då det är en novell så är den perfekt om man i en sittning vill läsa ut något.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Runristaren
Fröken Starks patent

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

söndag 17 januari 2021

Författarporträtt: Andrea Grave-Müller


När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?


Jag har alltid älskat folksagor och dragits till barnböcker med fantastiska inslag. När jag var i sjuårsåldern läste min pappa ett par av Narnia-böckerna högt för mig och sedan var jag fast. Fantasy var min grej!

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag har skrivit berättelser så länge jag har kunnat skriva, så det var egentligen inget beslut, det har bara alltid funnits där - drivet att hitta på saker och berätta om dem.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Två stora inspirationskällor är Ursula Le Guin och Diana Wynne Jones. Le Guin för hennes avskalade och samtidigt otroligt vackra språk och Jones för hennes humor. När det gäller mitt eget skrivande, mitt eget producerande av text, så har förläggaren och författaren Lupina Ojala varit en stöttepelare. Hon sparkade mig i ändan och sa att nu ger vi ut dina berättelser. Hade hon inte gjort det kanske jag fortfarande hade skrivit för byrålådan. Slutligen är min sambo till stor hjälp. Han tecknar och spelleder rollspel, så vi stöter och blöter varandras idéer och arbetssätt en hel del.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Lättast är miljöer, karaktärer och lösryckta scener. Det är ofta så jag börjar en ny berättelse, ser en scen framför mig och mer eller mindre flödesskriver fram den, får upp en karaktär jag vill skriva om och börjar fundera på vad som kan komma av det här.

Sedan kommer det svåraste biten: att komma på själva handlingen. Jag kan ha de här karaktärerna och jag kan veta att någonting ska hända som leder till en viss punkt, men att komma på HUR det ska gå till är fruktansvärt svårt! Dramaturgi är också jättesvårt, hur man bygger upp intrigen på ett bra sätt. Och karaktärsutveckling, hur man visar förändring över tid på ett snyggt sätt.

Med åren har jag gått mer och mer från att skriva på känsla till att jobba med ett synopsis, vilket har hjälpt mig en hel del. Jag har fortfarande väldigt svårt att i detalj bestämma hur ett visst händelseförlopp ska gå till och hur många scener eller kapitel som det kräver. Oftast spelar det ut medan jag skriver det och ibland tar det en annan vändning än jag hade tänkt mig från början.

Action och spänning är också svårt. Ibland märker jag att jag nästan ryggar för att skriva riktigt tuffa scener, att jag låter händelserna följa ett som är lite lugnare. Det kan vara lite problematiskt för ibland behövs ju verkligen den där spännande scenen för läsaren ska engagera sig och inte tycka det är tråkigt. Så det är något jag jobbar mycket med när jag skriver.

Eftersom jag tycker att det är så svårt att komma på handlingen så tillhör jag de som föredrar redigeringsfasen framför utkastfasen. När utkastet väl är skrivet och jag har lyckats få ur mig berättelsen, då har jag överblick, då är jag hemma igen. Det är roligt att finslipa ett manus, kunna lägga in små hinter eller arbeta med språk och gestaltning.

Hur ser din skrivprocess ut?

Historiskt sett har jag oftast börjat med en karaktär, en miljö och en idé till en scen. Många av mina noveller har tillkommit genom olika flödesskrivövningar som jag sedan byggt vidare på och skrivit på känsla tills det tagit stopp och jag inte längre vet på förhand vad som ska hända. Då styr jag upp det hela med ett mer eller mindre detaljerat synopsis. På sistone har jag mer och mer gått över till att börja med att kartlägga mer organiserat vad det är jag vill skriva om och göra synopsis först, innan jag börjar skriva. Det fungerar förvånansvärt bra och är nog ett arbetssätt jag kommer att jobba mer och mer med i framtiden.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Alltid svårt! Jag har två barn i skolåldern, jobbar heltid med annat och har dessutom flera andra hobbies förutom skrivandet. Jag brukar försöka att skriva regelbundet, lite varje dag. Ibland funkar det ganska bra och ibland funkar det inte alls. Just nu har jag vikt tre vardagskvällar och helgförmiddagarna åt mitt skrivande och än så länge går det bra - de flesta veckor.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag är uppvuxen i ett musikerhem och under min uppväxt åkte jag runt i en hel del gamla kyrkor i Västsverige där mina föräldrar skulle spela på diverse sommarkonserter och musikgudstjänster.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Att folk blir glada av mina berättelser är något som blivit viktigare och viktigare för mig. När man lägger ifrån sig en av mina berättelser kan man gärna ha fått något att fundera på, men man ska ha en bra känsla inom sig. Jag går mer och mer till att se det jag skriver som "feelgoodfantasy" - om det inte redan är en genre så borde det vara det.

En annan sak jag tycker är viktigt är att visa att människor (eller andra varelser) är mer än bara vita cis-män. Folks hudfärg, födda eller identifierade kön och sexuella läggning gör ingen till vare sig en bättre eller sämre person. Här vill jag lyfta Ursula Le Guin som inspiration igen. Hennes böcker var de första jag läste där mörkhyade personer var normen, eller där kön inte var fixerat eller ens viktigt.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Det mest udda jag kan komma på är nog att släpa ut min sambo i skogen eller till diverse andra platser för att ta kort och kontrollera miljöer jag tänkt använda i berättelser. Och att läsa in mig på oväntade ämnen. Men båda de sakerna är ju faktiskt ganska normala för författare.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Dels en fantasynovell i steampunkmiljö om demoner, demonforskare och girig, miljöfarlig verksamhet och dess konsekvenser. Jag hoppas att den kommer att kunna ges ut i början av 2021.

Och dels skriver jag på en fantasyroman, en äventyrsberättelse om älvor, en brottshärva, trassliga familjerelationer, ensamhet och vänskap. Den utspelar sig till största delen i älvornas magiska gas/steampunkvärld men vi möter också det urban fantasy-Göteborg jag börjat etablera i mina noveller. Tanken är att den ska vara mer riktad till ungdomar än mina tidigare berättelser, men eftersom jag vet hur jag skriver, vilket språk jag använder och vilka teman jag tar upp så kommer den att fungera bra även för vuxna läsare.

[Bibliografi:]

Noveller utgivna på Catoblepas förlag:

- "Runristaren", novellsamling (2014)
- "Tjänster och Gentjänster" (2014). Tidigare publicerad i novellsamlingen "Runristaren"
- "Shegerja" (2014). Tidigare publicerad i novellsamlingen "Runristaren".
- "Unnhild" (2017). Tidigare publicerad i antologin "Stadens väsen", se nedan.
- "Häxbrygder" (2018)
- "Fröken Starks Patent" (2020), Catopblepas Ångnovell No 8.

Antologier:

- "Där ute väntar Vintergudinnan" och "Shegerja" i "Vinter & Hav", (föreningen Catahya, 2007)
- "Lyckobringaren" i "Tecken i aska och eld", (föreningen Catahya, 2008)
- "Stenväggar" i "Vansinnesverk", (föreningen Catahya, 2011)
- "Wishmaster" i "Waiting for the Machines to Fall Asleep", red. Peter Öberg, (Affront, 2015)
- "Unnhild" i "Stadens Väsen", red. Jonny Berg, (Catoblepas Förlag, 2016)

Noveller i tidskrifter mm

- "Tillfyktsort", (Mitrania, 2003)
- "Gyllene", (Mitrania, 2005)
- "Snöspår", (webzinet Annanstans, 2006)
- "Blå ögon", (Gorgon Magazine, 2013)

söndag 29 december 2019

Andrea Grave-Müller: Fröken Starks Patent

Titel: Fröken Starks Patent
Författare: Andrea Grave-Müller
Sidantal: 47
Förlag: Catoblepas Förlag

Handling:

En ung man har ett tips till anrika Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning: en viss fröken Stark har ansökt om patent på en dokumentreplikator som kommer att revolutionera kopieringsbranschen – men spelet om fröken Starks patent är ett spel av svartsjuka och dolda motiv. Vi befinner oss i det tidiga 1900-talets Göteborg där avancerade ångmaskiner står för framtidstron, pengar satsas på matcher mellan ångdrivna mechs, kärlek ibland måste döljas och där en enkel lärarinna med smak för mekanik en gång fick en lysande idé.

Mina tankar:

Andrea Grave-Müller har tidigare gett ut Runristaren, en novellsamling som verkligen gav mersmak och man ville att några av novellerna i boken skulle ha varit egna böcker i sig då man kände att det fanns mer att berätta. Hon har även medverkat i ett antal antologier.

I denna bok så lyckas hon än en gång att måla upp en händelse som känns större än den berättelse som vi får ta del av. När man har läst denna novell så känns det som att man har läst en bit av en roman, man vill veta vad som kommer att hända härnäst. Nu är det inte så att berättelsen inte får ett avslut, det får den, men man känner att det finns mer att berätta i denna version av världen samt just om dessa karaktärer som vi möter. Varje karaktär känns som om de har en historia runt sig som vi bara får skymta. Så än en gång så lyckas Andrea att skriva en berättelse som ger mersmak tack vare sin förmåga att skapa levande karaktärer och en intressant bakgrundshistoria.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Runristaren

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur  
Bokbloggar.se

tisdag 17 april 2018

Andrea Grave-Müller: Runristaren


Titel: Runristaren
Författare: Andrea Grave-Müller
Sidantal: 171
Förlag: Catoplebas Förlag


Handling:

En novellsamling som utspelar sig i skilda miljöer från forntid till nutid, alla är kryddade med något magiskt eller övernaturligt.

Mina tankar:

Detta är Andrea Grave-Müllers debutbok, hon har förekommit i en del andra novellsamlingar tillsammans med andra författare, men denna bok är det endast noveller som hon har skrivit. De rör sig i fantasy och riktar sig åt en vuxen publik.

Det är tolv rätt så olika berättelser som vi stöter på i boken. De är från 2 sidor upp till nästan 40 sidor. Jag kommer inte gå in på vad varje novell handlar om för det är svårt att berätta handlingen på en novell utan att avslöja nästan hela handlingen.

Gemensamt är som sagt att det finns något magiskt eller övernaturligt i dem. Det är allt från häxor, demoner, exotiska folkslag och platser samt även folktro som en huldra. Det är allt från kärleksfulla romanser till nästan rysare. En del har även humor i sig och det finns även stora känslor i dem, en speciellt som hade en poetisk klang och var väldigt finstämd och kändes verkligen personlig.

Gillade hur det var olika perspektiv om vem som var god och vem som var ond, och ibland var det inte alls så självklart vem som var vad. I en kunde en häxa vara god medans människor var de ondskefulla. I en annan kunde en som kanske gjorde onda saker i början av berättelsen visa sig inte var så ond ändå.

Miljöerna skiljer sig åt en hel del, det är den klassiska fantasyvärlden i några, men det är även i några en ännu äldre värld medans i andra så är det modernare världen som nutid. Finns även de som påminner om en mera orientalisk värld.

Som ni märker så är det ett brett omfång på berättelserna i denna novellsamling, men alla rör sig inom fantastikens väggar. Jag tyckte att det var en riktig bra samling i boken och de passade bra ihop med varandra.

Språket är finstämt och handlingarna vaggar in dig i de olika världarna som berättelserna utspelar sig i på ett bra sätt. Många av novellerna har en ordentligt slut medans några har ett mera öppet slut, dessa lämnar en med en mersmak och man vill veta vad som hände karaktärerna efter att novellen tar slut, en del skulle jag gärna sett som en egen bok i sig. Och jag hoppas verkligen att Andrea i framtiden ger sig på att skriva en berättelse som fyller en hel bok själv.

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus

Följ mig på Facebook eller Instagram

Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se