Fredrik Dimming: Eldranath

Titel: Eldranath
Författare: Fredrik Dimming
Sidantal: 286
Förlag: Viberg Förlag

Handling:

Eldranath är Azureas mäktigaste vapen.

Under femhundra års tid kämpade Ayu- och Dar'Keshorden, ljuset och mörkrets förkämpar, om herraväldet över talismanen.

I krigets slutskede förvisades talismanen världsrymden för att förhindra att den hamnade i mörkrets ägo.

Efter ett årtusende i exil bland stjärnorna återvänder Eldranath till Azurea, vilket får kriget mellan de svurna fienderna att blossa upp igen.

Det blir en kamp på liv och död som kommer att avgöra världens öde.

Mina tankar:

Detta är Fredrik Dimmings debutroman och det är en fantasy som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Det är den första delen i en påtänkt serie där varje del skall vara fristående från varandra. Vad jag vet så skall de utspela sig i samma värld men med fokus på olika händelser. Författaren har nämnt att i kommande böcker så kan det hända att tidigare händelser nämns men inte till den betydelsen att man måste ha läst de tidigare böckerna.

Boken har en hög tröskel till att börja med, det är många namn, på både karaktärer, raser och magi som blir till en viss del mäktig, men inte överväldigande, för läsaren att ta till sig. Det krävs sin koncentration och allt blir inte helt förklarat, inte rakt ut för läsaren utan man får läsa mellan raderna och tolka. Detta visar dock att författaren har ett gediget världsbygge bakom sitt verk, det är större än vad som ryms i boken och sådant är alltid kul att känna av när man läser fantasy.

När man kommer in i boken, efter den lite mustiga starten, så har man en mörk och episk handling framför sig. Vem som verkligen är ond eller god kanske inte framstår så tydligt och det kan till och med ändra sig under resans gång, detta gillar jag för det är mera spännande med karaktärer som rör sig i en gråzon istället för rent goda eller onda, även om det i boken förekommer karaktärer av detta slag också. Författaren bjuder på några överraskningar under resans gång.

Språket håller en bra nivå och jag tycker att författaren har fått till en spännande intrig som man som fantasyläsare känner igen och ändå känner att den har något eget att bjuda på. Handlingen rör sig i en snabb takt och vi följer berättelsen ur de olika karaktärernas perspektiv, vi får lära känna båda sidorna och förstår vad dem slåss för.

Det är en bra introduktion till denna värld och serie, man får en smak av den och lite kött på benen för att lära känna den. Jag ser verkligen möjligheterna i denna att kunna växa till något riktigt intressant. Att varje del skall vara fristående gör att författaren kan, om han vill, ha lite mera fria händer när det kommer till stilen i varje bok, även fast det är i samma värld så skulle man mycket väl kunna bjuda på en mera humoristisk fantasy och till och med ännu mörkare, varför inte en skräck. Om det är författarens planer eller inte så skall det absolut bli intressant att läsa nästa bok i serien, som faktiskt precis har kommit ut och heter Kangmar.

Häftad Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Författarporträtt: Malin Thunberg Schunke

Berätta lite kort om dig.

Jag heter Malin Thunberg Schunke. Född och uppvuxen i Skövde, men bor i Tyskland och på Sardinien med man, tre barn och en liten tax. Jag är docent i straffrätt vid Uppsala universitet och debuterade skönlitterärt 2019 när jag inledde min deckarserie om Esther Edh och Fabia Moretti.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag har under många år skrivit fackböcker i juridik. 2013 skrev jag en fackbok som hette ”Whose responsibility?” som handlar om människor som blir misstänkta för brott i ett annat land. Jag chockades av att upptäcka hur de mest grundläggande mänskliga rättigheter kan berövas dig i sådana fall. Efter att boken kommit ut kunde jag inte sluta tänka på att detta faktiskt händer i Europa idag och att vem som helst av oss kan råka illa ut. Jag började att fantisera om en oskyldigt anklagad som satt i en cell någonstans … Det blev fröet till min skönlitterära debutroman ”Ett högre syfte” som handlar om en svensk man som under en svensexa i Frankrike blir gripen för brott och hamnar i ett av Paris värsta fängelser.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Den första person (utanför familjen) som läste mitt manus när jag till slut vågade att skicka in det till Piratförlaget var faktiskt Maj Sjöwall. Om jag vetat att en så framstående författare skulle vara den första att läsa hade jag förmodligen redigerat det ett par rundor till … Men Maj Sjöwall läste och hennes långa utlåtande inleds med: Ge ut, ge ut, ge ut! Att hon tyckte att jag kan skriva skönlitterärt hjälper mig fortfarande idag när jag är i svackor. Och vem vet om manuset hade blivit antaget utan henne?

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag tycker väldigt mycket om att skriva dialoger. Människor kommunicerar ju inte bara genom vad de säger utan framför allt det de inte säger. Att få fram sådant i text och att skapa ett naturligt och levande samtal är extremt svårt, men jätteroligt.

Hur ser din skrivprocess ut?

Själva idén till en bok skriver jag alltid för hand i en av mina hundra anteckningsböcker. Där planerar jag också handlingen i stora drag och skriver en synopsis. Gärna med kapitel för kapitel. Först när jag är klar börjar jag att arbeta i datorn. Det färdiga resultatet blir aldrig som synopsis, men själva grunden finns kvar. Fast det finns såklart undantag … Det manus jag arbetar med nu skrev jag utan en färdig synopsis.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag skriver oftast på förmiddagarna. I redigeringsstadiet eller inför deadline fortsätter jag på eftermiddagen. Än så länge går mitt skönlitterära skrivande att kombinera med akademiska forskningsprojekt.

Vart skriver du? Hur ser din skrivplats ut?

När jag är hemma i Tyskland sitter jag nästan alltid i mitt arbetsrum. Jag vill helst vara ensam, men författarhunden, taxen Albus ligger i en fåtölj bredvid och snarkar. När vi är på Sardinien sitter jag alltid ute under ett olivträd.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Min hemliga dröm är att bli jordbrukare på heltid. Att odla frukt och grönsaker. Kanske ha några getter och höns. En häst eller två.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag skriver gärna om aktuella samhällsteman som inte blivit så uppmärksammade. Min deckarserie utgår från ett internationellt perspektiv och miljöer. Mina huvudpersoner är en svensk och en italiensk åklagare som arbetar på den europeiska åklagarmyndigheten Eurojust i Haag. Målet är att det ska finnas ett så verklighetstroget scenario som möjligt. Om jag kan lyckas beröra mina läsare blir jag mycket stolt.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

En gång smög jag efter en annan mamma på barnens sommarfest i skolan. Jag hade baserat en karaktär utseendemässigt på henne och ville ta ett foto i smyg. Barnen skämdes djupt, men jag ville inte fråga om lov. Det var inte en särskilt sympatisk karaktär hon skulle gestalta …

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Jag arbetar med den fjärde delen om Esther Edh och Fabia Moretti som ska komma ut innan sommaren.

[Bibliografi]

Ett högre syfte (Piratförlaget, 2019)
De rättslösa (Piratförlaget, 2020)
Bara ett spel (Piratförlaget, 2021)

Nils-Petter Löf: Fängelsedirektören & Det Hemliga Sällskapet

Titel: Fängelsedirektören & Det Hemliga Sällskapet
Författare: Nils-Petter Löf
Sidantal: 331
Förlag: Whip Media

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Efter ett långt sommarlov med en sur och elak morbror längtar Alicia Månstjärna till sitt andra år på Minerva och avdelningen för utstötta elever. Skolan har fått en ny rektor som ska vara orimligt sträng. De har också fått en ny klasskamrat.

En profetia säger att någon i Alicias klass kommer att dö innan skolåret tar slut. Kan hon förhindra att profetian slår in eller är allt redan förutbestämt? Och vem är det som skriver hemliga brev till Alicia?

Mina tankar:

Detta är Nils-Petter Löfs andra bok om Alicia Månstjärna, den första heter Alicia Månstjärna Och Den Femte Pelaren. Det är en ungdomsfantasy som riktar sig först och främst till åldern 12-15.

Jag rekommenderar att man skall ha läst den första boken innan man läser denna, det är många återkopplingar till tidigare händelser som gör att man troligen får lite svårt att greppa vissa delar av handlingen om man inte läser i rätt ordning.

Än en gång så möter vi Alicia Månstjärna, flickan som i första boken fick reda på att hon levt i lögner och är en vampyr. Hon hamnade i en skola för vampyrer och andra väsen, som till exempel varulvar och troll. Då hon inte visste om att denna del av världen existerade låg hon efter med kunskaperna om hur det fungerar i en skola för väsen. Tillsammans med läsarna fick hon mer kunskap om detta.

Denna gång har hon lärt sig mera om hur det fungerar, boken börjar med att hon kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet. En ny termin skall börja, men den visar sig snabbt att inte bli som Alicia trodde och hoppades på. Något eller någon hotar tillvaron för alla i skolan och man höjer säkerheten runt skolan och begränsar elevernas rättigheter.

När Alicias och hennes vänner blir måltavlan för hotet i form av en profetia som säger att en i hennes klass kommer att dö innan skolåret är slut börjar hon att själv försöka hitta en lösning och få stop på faran.

När det kommer till ungdomsfantasy som rör sig i skolmiljö och att världen den utspelar sig i är vår och i modern tid med tillägget magi och väsen så kommer man oundvikligt in på Harry Potter, Rowling har verkligen satt en stämpel på genren som alla andra efteråt kommer att bli bedömd efter. Man känner igen vissa saker och jag antar att författaren är starkt influenser ad av Rowling. Ändå tycker jag att författaren står bra på egna ben och lägger till en egen krydda på detta koncept och jag gillar vad man bjuds på här.

Språket är lättsamt och flyter på bra. Handlingen har ett lagom djup som fångar ens intresse samtidigt som den rör på sig så att det inte känns som att inget händer. Detta ser jag som en viktig sak när det kommer till ungdomsböcker så att de fångar upp åldersgruppen som den riktar in sig på.

Författaren bygger vidare på sina karaktärer och deras relationer mellan dem. Vi får reda på mera om några av dem som vi lärde känna i första boken, vilket ger dem ett större djup och man känner mera för dem. Jag har läst författarens tidigare böcker och anser att en av hans styrkor är sina karaktärer, hur han målar upp dem för läsaren så att man får en klar blid och vem de är. Denna bok är inget undantag när det kommer till detta och man kan vänta sig en intressant och känslofylld resa när man börjar läsa denna bok.

Detta var en bra uppföljare, den bjöd på saker som man kände igen från första boken och den lyckades med att bygga vidare och utveckla historien. Jag ser fram emot att läsa nästa bok om Alicia Månstjärna, jag anar att författaren inte visat alla kort än när det kommer till handlingen och det skall bli spännande att se vad nästa kort han lägger fram har att bjuda på.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

De Andra (De Andra #1)
De Sovande (De Andra #2)
Zverige I Mitt Hjärta
Kärnpartiet
Hungerns Skörd
Alicia Månstjärna Och Den Femte Pelare (Alicia Månstjärna #1)

Kartonnage Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

J.F. Hansson: Profetians Tid

Titel: Profetians Tid
Författare: J.H. Hansson
Sidantal: 588
Förlag: Kräm Kommunikation

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Världen är i kaos efter attentatet i Malmö. Lina Hultberg har utsetts som ansvarig för den kommande utredningen och hon befarar det värsta när det gäller Marcus och Maria. Snart befinner hon sig i ett inferno av händelser där fienden hela tiden tycks byta skepnad.

Kommissarie Bartoli i Rom utreder två mord med ockult bakgrund. När fallet tar oanade vägar hinner det förflutna ikapp honom och en gammal utredning blir återigen aktuell.

Carl-Henric von Wolterup kommer över en gammal bibel som ser ut att kunna leda honom till hemligheten. Ska han lyckas knäcka koden så att den uråldriga profetian om Verkställaren slår in? Har man tolkat profetian rätt? Vad är egentligen sanningen?

Mina tankar:

Detta är J.H. Hanssons tredje roman och det är den sista delen i Blodsbandskrönikan, som började med Osynlig Makt och fortsatte med Symbolens Skugga.

Fört att hänga med i handlingen i denna bok så skall man ha läst de tidigare böckerna i serien, hoppar man på denna direkt så kommer man att missa många viktiga händelser, i alla fall så svårare att förstå dem.

Har man läst de tidigare böckerna så vet man ungefär vad man har att vänta i denna bok. Likt de tidigare böckerna så använder sig författaren av riktiga händelser, dels långt tillbaka i tiden, dels nära nutid, som Estonia och Palme-mordet. Han mixar dessa riktiga händelser med sin egen påhittade historia på ett så bra sätt att man faktiskt börjar fundera på hur det verkligen ligger till med de verkliga händelserna, inte kanske till den graden att det ligger något som i denna bok bakom det hela, men att det kanske ligger något bakom dem som ännu inte kommit fram i ljuset.

Boken tar vid där förra boken slutade, vilket var en riktig cliffhanger, vi möts av en värld som är verkligen upp och ned, kaos står vid porten och ett krig som kommer att ändra världen för evigt håller på att bryta ut.

De olika karaktärerna som vi lärt känna i de första böckerna försöker med alla medel att återställa ordningen. Frågan är om det redan är för sent, det är en riktigt halsbrytande spänning som vi bjuds på här. Författaren håller verkligen läsaren i sitt grepp och inget är självklart hur det skall gå tills man har läst sista sidan.

Med tanke på att detta är en thriller med inslag av riktiga historiska så är det inte långsökt att tankegångarna går till Dan Brown. De tidigare böcker i serien hade lite drag åt detta håll i denna avslutande del så känns det igen ytterligare lite mera då det finns moment där gamla symboler och gåtor skall tolkas och lösas. Tycker ändå att författaren lyckas med att hålla sig till något eget och kopierar inte.

Det är ett bra tempo i handlingen och språket är lätt att ta till sig. Författarens sätt att beskriva karaktärer och miljö gör att man lätt får en bild i huvudet. Är man ute efter en spännande handling så träffar man verkligen rätt med denna serie.

Jag tycker att författaren knyter ihop handlingen på ett bra och intressant sätt. Man får ett avslut men ändå ser jag att man lämnar en dörr öppen till en möjlig fortsättning och det är en fortsättning, som i mitt huvud skulle var riktigt intressant. För att inte avslöja allt för mycket så kan jag säga att mot slutet av denna bok så smyger sig en annan genre in i handlingen, den gör det på ett sätt som gör det trovärdigt. Jag ser en möjlig fortsättning, som utspelar sig en tid efter denna serie, då i huvudsak i en annan genre som i sin tur skulle kunna vandra över till ytterligare en annan genre. Detta låter kanske lite luddigt, men mer vill jag inte säga, utan låter var och en som väljer att läsa denna serie själv upptäcka. I alla fall så rekommenderar jag varmt denna serie och hoppas på att få läsa mer av denna författare i framtiden.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Osynlig Makt (Blodsbandskrönikan #1)
Symbolens Skugga (Blodsbandskrönikan #2)

Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Författarporträtt: Sandra Mattsson

Berätta lite kort om dig.

Jag är forskare, musiker, 37 år gammal, har två barn på halvtid och bor i Balltorp.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag läste en del fantastik när jag var mindre pga att min bonusfar var väldigt intresserad och propsade på att vi skulle läsa det. Innan dess och därefter har jag alltid dragits åt det mystiska och mörka så har valt filmer och sagor som återspeglat det.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag antar att det är min mamma samt även kompis Stella som inspirerat mig till att skriva. Min mamma är forskare och har alltid skrivit egna saker typ kurslitteratur men även egna låtar. Stella kom in i mitt liv när jag gick i sexan och hon skrev väldigt mycket dikter och noveller etc. Jag vet inte när jag började skriva, men någon gång i skolan antar jag. Vi uppmanades alltid till att skriva dagböcker men även historier så det var väl så det börjar antar jag.

Jag har fostrats till att skriva flera olika typer av historier antar jag: både vetenskapligt och låttexter. Det finns ju i båda fallen många ramar, men ändå mycket kreativ frihet att göra någon del till sitt alldeles egna så det är väl så jag har börjat och fortsatt antar jag.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Ingen speciell författare nej. Jag tar inspiration från allt jag ser och hör.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Svårast är detaljerna och att beskriva allt som i min hjärna är underförstått. Det "lättaste" eller roligaste är att skriva ihop plotten och få ihop helheten.

Hur ser din skrivprocess ut?

Frihand och sedan skriver jag om och fyller på. Det är svårt att ge en generell beskrivning då jag bara skrivit en fantastik-bok nu. Jag skriver på uppföljaren as we speak.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag skriver när jag har tid och blir inspirerad. Jag jobbar på heltid som forskare så det kan bli på lov eller på kvällar.

Vart skriver du? Hur ser din skrivplats ut?

Det kan vara hemma i min säng eller vid ett skrivbord eller bord. Sängen är nog bäst. Idéerna kan jag få var som helst och då gör jag några noteringar son jag sparar.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Varje kapitel i boken Eli är kopplad till en låt på skivan Tro och demonerna i boken är karaktärer i bandet.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Normkritiskt tänkande och frihet för alla är viktigt för mig.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Boken jag skriver nu är fortsatt baserat på relationer i mitt liv. Det är lite konstigt att kanske påverka fortsättningen i pågående relationer via att jag skriver om dem - lite otäckt rentav.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Jag skriver uppföljaren till Eli. Den heter Joar och handlar om en hästkrigare som kommer korsa vägar med Eli. Det blir fler demoner, nya äventyr och mer mörker!

[Bibliografi]

Eli (Vildhallon, 2021)

Sara Bergmark Elfgren: Grim

Titel: Grim
Författare: Sara Bergmark Elfgren
Sidantal: 470
Förlag: Rabén & Sjögren

Baksidestext:

Kanske är det så att spöken föds ur hemligheter.

Artonåriga Kasper har gått igenom en svår tid, men nu har han fått sitt drömjobb på nöjesfältet Gröna Lund. Där möter han Iris som lär honom hur man skrämmer skiten ur spökhusets besökare.

Trettio år tidigare, i åttiotalets Stockholm, förändras livet för sextonåriga Håkan när han lär känna Grim. De lever och andas musik och har stora planer för sitt death metal-band. Allt går i kras när Grim dör, och Håkan lägger ner bandet.

Vad var det egentligen som hände? Kasper, som är Håkans son, försöker ta reda på det. Tillsammans med Iris nystar han i de myter som omger bandet och hans pappas bästa vän. Grim, som dog så ung, helt oförklarligt. Vem var han? Och varför visar han sig i Kaspers drömmar?

Mina tankar:

Detta är Sara Bergmark Elfgrens femte roman och den andra som hon skrivit helt själv, hon har tidigare skrivit Engelsforstrilogin (kanske mera känd som Cirkeln-trilogin) tillsammans med Mats Strandberg samt även Norra Latin, som var den första som hon skrev utan någon medförfattare. Tillsammans med Karl Johansson har hon även skapat den tvådelade serieromanen Vei.

Denna bok är en fristående uppföljare till Norra Latin i den bemärkelsen att den utspelar sig i samma värld, eller version av vår värld. Man behöver inte ha läst den tidigare boken för att kunna följa med i handlingen i denna då det är helt andra karaktärer som vi möter här. Dock så nämns Norra Latin i förbifarten i ett stycke.

Första boken utspelade sig på en teaterskola och rörde sig mycket i denna värld. Denna bok fortsätter att utforska underhållningsvärlden men nu är det ett helt annat hörn av den. Då teatervärlden kanske är en lite större grupp så går vi nu in i ett ännu mera nischad hörn, det är Death Metal-scenen som står i rampljuset här och då speciellt åttiotalets version av den.

Musik har nog aldrig varit ett jättestarkt intresse för mig, men jag hade en period (som jag om jag minns rätt är rätt så nära den tiden som delar av boken utspelar sig i) där jag lyssnade mycket på Iron Maiden.

Boken är lite av en generationsskildring och skildring av en epok. Jag misstänker att en del av den yngre generationen kommer att missa den nostalgiska känslan Sara skapat genom att skriva om så enkla saker som kassettband, något som användes flitigt av oss i den lite äldre generationen då det inte fanns internet och streamad/nedladdningsbar musik. Jag hoppas dock att en del av den yngre generationen, som läser denna bok, kommer att uppskatta denna återblick på saker som ej längre är och får en känsla av en svunnen tid.

Jag tycker att Sara gör ett helt utmärkt jobb i att återspegla och väcka liv i dåtiden. Hon riktigt suger in en i denna värld med sitt språk när det kommer till beskrivningar och detaljer.

Det är inte bara en svunnen tid som hon lyckas väcka till liv, hon väcker andra känslor också. Genom att nischa in sig i en lite grupp som Deth Metal-gruppen utgör när det kommer till stora musikvärlden så skapar hon en känsla av utanförskap som lätt kan återspeglas i andra små nischade gruppen av olika intressen. Resten av världen visar ett stort förakt, mycket på grund av okunskap, och även till och med ett slags hat och den vägrar erkänna den nischade gruppen som något relevant.

Men i detta utanförskap så finns det en otroligt stark gemenskap och det är det som hon också visar i denna bok. Starka vänskapsband knyts i detta utanförskap, i boken skildras detta i form av olika musikband och deras fan som är varandra trogna.

Detta utanförskap tillsammans med dess starka gemenskap återfinns även i den andra delen av berättelsen. Boken går i två tidslinjer, dels åttiotalets Death Metal-scen men även i nutid och då möter vi en ung man, Kasper, som känner av ett starkt utanförskap men finner starka band när han sommarjobbar på Gröna Lund och finner vänskap i de andra arbetarna som har spökhuset som sin arbetsuppgift.

För de som har läst Norra Latin så förväntar man sig säkert något slag av övernaturligt även i denna då det är en uppföljare. Det finns i denna också, men det är mera nedtonat än vad det var i första boken

Jag gillar verkligen Saras språk och hennes sätt att få sina karaktärer att komma till liv, hon får en verkligen att bry sig om dem. Att det sedan märks att det ligger ett djup i att få detaljerna att känna autentiska när det kommer till ämnet som hon skriver om i sina böcker är ett stort plus. Jag ser verkligen fram emot att se vad hennes nästa projekt kommer att bli, om det så är en ny del i denna serie eller något helt nytt så välkomnar jag det verkligen.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Jimmy Wall: Margocker

Titel: Margocker
Författare: Jimmy Wall
Sidantal: 249
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Egentligen heter de bara gocker, men eftersom de ofta finns med i melvernas mardrömmar säger de mar-gocker. Margockerna ser ut som sjöborrar, de där mörka, taggiga bollarna som finns i haven och på vissa stränder. Men en margock är större, har glödande ögon och taggarna är dödligt giftiga. Alla som blivit stuckna har försvunnit i Dödens skog och aldrig återvänt.

På Jordens systerplanet Melurius bor melven Zoma. För honom börjar allt med en mardröm där han omringas av margocker i Svarta bergen, en mardröm som fortsätter långt efter att han vaknat.

Snart får han veta att en av hans bästa vänner blivit stucken av margocker och har gett sig av mot Dödens skog. Zoma övertygar Frykas och Lona att de måste hjälpa sin vän, och en morgon ger de sig ut i vildmarken på ett uppdrag som ingen tidigare lyckats med - att försöka rädda en som är stucken.

Mina tankar:

Detta är Jimmy Walls debutbok och det är en ungdomsbok som riktar sig i första hand till åldersgruppen 9-12.

Att försöka sätta en stämpel på boken om vilken genre den tillhör är lite svårt, den går mellan olika gränser, vilket jag gillar. Det är härligt ibland när saker inte följer de vanliga mallarna. Till största delen så har den känsla av fantasy men skulle även påstå att den har en liten bit av science fiction i sig också.

Vi befinner oss på en annan planet än jorden, det är faktiskt så att det är jordens lilla systerplanet som vi får lära känna. För längesedan så bröt sig en bit av jorden loss och av den så bildades denna nya planet. Denna planet påminner väldigt mycket om livet på jorden men det finns saker, till exempel djur, som har gått en annan väg när det kommer till utveckling.

Här möter vi Zoma, som är en äventyrlig pojke av rasen melv, som motsvarar oss människor men med vissa skillnader, till exempel så har de svansar. Jag fick nästan en liten känsla av Mowgli när jag bekantade mig med honom. Han har en nära kontakt med djur och trivs i naturen, han har även drag av den äventyrssökande pojken som man känner igen från mera traditionella fantasyberättelser.

Världen skiljer som sagt en del från vår, en sak som jag inte fick klart för mig helt är hur utvecklad den är i förhållande till vår. Inga fordon, av vad jag minns, existerade i berättelsen, detta gjorde att jag fick känslan av mera äldre version av vår värld, men det nämns mera moderna saker också. Det är inget som skär sig när man läser berättelsen och det är ju ändå en helt annan värld så varför inte att olika saker har utvecklats olika långt.

Språket är lättsamt och medryckande, det ligger på en bra nivå när det kommer till åldersgruppen som den riktar sig till. Det är bra fart i handlingen och den griper tag i läsaren, det är spännande och intressant att följa karaktärerna på resan som de ger sig ut på. Boken fungerar även för äldre, vilket är bra om man vill högläsa den eller om man helt enkelt vill ha en underhållande bok för sig själv.

Om jag på något sätt skulle försöka sammanfatta vad för bok det är så skulle jag säga kalla den för en medryckande äventyrsbok. En bok som kommer få den tilltänkta lässkaran att sluka boken, vilket är precis det man vill att böcker som riktar sig till denna åldersgrupp skall göra. Fortsätter författaren i denna stil så förutspår jag att han kommer att underhålla många läsare och blivande bokslukare.

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Bokslut 2021

Ytterligare ett år att gått mot sitt slut och ett nytt har börjat. Det betyder att det är dags att göra någon slags sammanfattning över böckerna jag läste förra året. Nämna de böcker som stack ut lite extra.

Först skall vi köra lite statistik, jag vill poängtera (för jag vet att det finns de som statistik sticker i deras ögon) att detta inte är för att skryta om hur många böcker jag läst (det finns de som läser betydligt mer). Det är absolut ingen tävling och jag ser det som både en rolig och intressant sak att föra listor och kolla statistik.

Antal lästa böcker: 107 st
Antal sidor: 36379 st
Sittlängd per bok: 340 sidor
Antal lästa sidor per dag i snitt: 100 sidor

Dessa siffror är rätt så lika med året innan. Snittet på antal lästa sidor per dag betyder att jag ungefär varje dag läst i två timmar, något som jag året innan tänkte att det var något som jag skulle kunna öka, men tydligen har mitt fokus på läsandet inte varit tillräckligt fokuserat, misstänker slösurfande på både mobil och dator, samt dataspelande har tagit mer tid än vad jag har tänkt mig. Skall försöka att i år att hålla mig mera till läsandet, det får bli (om man nu skall avlägga ett) mitt nyårslöfte.

Vilka böcker läste jag då förra året som (för mig) stack ut lite extra? Vill säga att jag läste många böcker som jag verkligen gillade, men måste ju begränsa mig och få fram någon slags topplista. Samt att jag misstänker att det är betydligt fler böcker som jag skulle sätta upp på denna topplista, det är bara att jag ännu inte läst dem.

Här är böcker utan någon direkt ordning:

Stefan Ahnhem: Offer utan namn

En riktigt stark och spännande debut som är våldsam utan att för den delen glorifiera våldet. Jag fick verkligen mersmak efter att ha läst författarens debutbok, får se om jag i år kan beta av böckerna som han redan har gett ut.

Mariette Lindstein: Sekten på Dimön

Ytterligare en debutbok från en författare som jag ligger efter med. En kuslig och spännande handling som kryper på en sakta men säkert. Välskriven och intressant att få gå in på djupet när det kommer till sekter och vad som händer inne i dem, saker som inte kanske syns utåt.

Mohlin & Nyström: Det nya livet

Jag ser en lite röd tråd i min topplista och det är starka debuter. Här är ytterligare en, en riktigt spännande och intressant handling som verkligen föll mig i smaken. Kändes verkligen genomarbetat, läste även deras andra bok i år, Den andra systern, och den rekommenderar jag också.

Mats Strandberg: Konferensen

Här är en av veteranerna när det kommer till att komma med på mina topplistor. Ända sedan Färjan, som var mitt första möte med Mats, så har han blivit en av mina absoluta favoriter. Här visar han sin styrkan (precis som i hans tidigare böcker) i att få karaktärer att komma till liv. Det är både intressant att se karaktärsutvecklingarna i boken och underhållande att få ta del av en handling som osar 80-tals slasher. Jag som älskar sådana filmer kan inget annat än gilla denna bok, speciellt när en favoritförfattare skrivit den.

Fredrik P. Winter: Grävlingen

En psykologisk thriller som rör sig åt skräckhållet, det är mumma för mig. En hel del meta-handling då den utspelar sig i bokbranschen och jag gillar hur författaren hållen en på halster om vad det verkligen är som har hänt.

Cecilia Nilsson: Förändringens kraft

Här kommer en debut till, sa ju att det var en röd tråd. En episk fantasy som verkligen tog mig med på ett äventyr till en annan värld full med magi och livsöden. En stark start på en författarkarriär som jag hoppas att få läsa mer av.

Marcus Olausson: Vingar av rök & Till hjärtats sista slag

En författare som jag verkligen gillar och tror stark på är Marcus Olausson. Han avslutade sin episka fantasytrilogi förra året. Jag hade inte läst andra boken så det blev att läsa den innan tredje delen kom. Den andra delen levde verkligen upp till förväntningarna jag hade efter att ha läst den första boken. Frågan var bara när tredje delen kom om allt skulle falla platt som en pannkaka eller om Marcus lyckades avsluta sin episka resa. Allt jag kan säga är att han med tredje boken överträffade alla mina höga förväntningar med bravur. Enligt mig så satte han verkligen en stämpel som bevisar att det finns svensk fantasy som hör hemma bland de bästa inom genren. Gillar man denna genre så får man helt enkelt inte missa denna serie.

Pascal Engman: Kokain
(Bonus: Pascal Engman & Johannes Selåker: Till minne av en mördare)

Ända sedan Pascals debutbok Patrioterna så har jag hållit honom som en av mina absoluta favoriter. Han stil, som jag brukar säga är en mix av internationell thriller och deckare, samt hans förmåga att ge liv till sina karaktärer och lyfta fram den lilla människan och dess vardag, allt i en spännande handling som sätter fokus på olika aktuella ämnen. Hans senaste bok Kokain är absolut inget undantag och gillar man hans tidigare böcker så kommer man att med säkerhet gilla denna.

Som bonus så skall jag även nämna hans nästa bok, som han skrivit med Johannes Selåker. Jag har haft den stora äran att redan ha fått läst ett tidigt utkast av denna bok och kan säga att ni verkligen har något att se fram emot när den kommer ut i Mars. Författarduon bjuder på en riktigt spännande handling som är mixad med bakgrunden av verkliga händelser. Jag ser fram emot att få läsa den slutgiltiga versionen och vet att den då kommer att vara med på nästa års topplista.

Christina Erikson: Min vän Forsete

Med denna bok så inledde Christina en spännande serie av böcker vars handling rör sig bland psykopater. Det finns bitar i handlingen där man mår riktigt illa av hur någon kan behandla andra, saken är den att det finns bitar som är tagna ur verkliga livet när det kommer till att hur det är att leva med en psykopat. Med det i vetskap när man läser boken gör detta till en stark och mörk upplevelse, men också så spännande och välskriven.

Simon Häggström: Flickorna som sprang

Vill man ha ytterligare en handling som får en att må dålig och illa berörd så är det Simon Häggströms första bok i sin spänningsserie som handlar om sexhandeln. Han visar alla vinklar av den, från polisen som försöker stoppa den, de som blir utnyttjade och de som utnyttjar. När jag träffade författaren på bokmässan förra året så sa jag till han att när man läste boken så var det som att få ett sådant slag i magen att man tappar andan. Han tog det som ett beröm och att man då lyckats med sin bok, vilket han absolut skulle ta det som. Välskrivet men hemskt, en stark upplevelse som lever kvar efter man lägger ifrån sig boken.

Läs mina omdömen om böckerna här:

Stefan Ahnhem: Offer utan namn
Mariette Lindstein: Sekten på Dimön
Mohlin & Nyström: Det sista livet
Mats Strandberg: Konferensen
Fredrik P. Winter: Grävlingen
Cecilia Nilsson: Förändringens kraft
Marcus Olausson: Vingar av rök
Marcus Olausson: Till hjärtats sista slag
Pascal Engman: Kokain
Christina Erikson: Din vän Forsete
Simon Häggström: Flickorna som sprang