Love Kölle: Den femögda ormen

Titel: Den femögda ormen
Författare: Love Kölle
Sidantal: 191
Förlag: Ekström & Garay

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Ett uråldrigt konstverk. Ett hungrigt väsen. En desperat man, som äntligen ser en chans att bli fri ...

En kall vinternatt träffas tre yrkeskriminella på en ödslig parkeringsplats utanför stan. När morgonen gryr är alla tre mördade - och en ovärderlig statyett är på villovägar.

Den spelmissbrukande privatdetektiven Sven Moretti är skyldig maffian pengar. För honom är trippelmordet och stölden en gudagåva. Lyckas han ta reda på vem som mördade männen och stal konstverket är skulden helt avskriven. Utan att tveka tackar han ja till uppdraget, och till sin "hjälp" får den timide Moretti en av Sveriges farligaste torpeder, den hänsynslöse psykopaten Tariq. En utredning tar vid, och mycket snart går det upp för männen att skulpturen som stulits ruvar på hemligheter som de inte kan föreställa sig, ens i sina vildaste fantasier.

Mina tankar:

Jag har tidigare läst Love Kölles böcker Galtmannen och Ingrid och de var intressanta upplevelser då de skildrar vår värld, eller rättare sagt en annan version av vår värld där allt möjligt kan förekomma. Vi har mött en tant som utför nekromanti och en reparatör av människoliknande sexrobotar som får nog av samhället. I denna bokvärld kan det mesta förekomma.

Denna bok, som också utspelar sig i denna värld, är mera av en deckare och då kanske mera av de klassiska hårdkokta deckarna med även huvudkaraktärer som kanske inte alltid spelar på rätt sida av lagen.

Vi möter här en privatdetektiv som dras in i en härva som visar sig att kanske bli mer än vad han klarar av. Till en början så ser det ut som ett enkelt uppdrag att återhämta ett konstverk som har kommit på villovägar, men som vanlig i denna version av världen så är allt inte vad det utger sig att vara.

Har man läst något tidigare av Love Kölle så kommer man att känna igen sig även i denna när det kommer till språk och utsvängningar från verkligheten. Det är stundvis våldsamt och blodigt så de som har svårt för sådana bitar kanske inte kommer att uppskatta boken.

Själv får jag säga att jag kanske hade velat haft lite mera utsvängningar i denna bok, skall det ändå göras så är det lika bra att göra det stort. Jag kanske förväntade mig mera efter de tidigare böckerna jag hade läst av Love Kölle, men för mig kändes det som att boken inte riktigt tog fart. Eller så var det jag som inte var i humör när jag läste boken som gjorde att jag inte klickade helt med boken.

Jag rekommenderar boken för alla som har läst någon av Love Kölles tidigare böcker och uppskattat dem. Även de som känner att de vill ha en deckare, då av den så säga hårdkokta stilen, med inslag av övernaturligt så tycker jag att man skall testa på denna för att se om den faller en i smaken.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Galtmannen
Ingrid

Häftad Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Torbjörn Löwendahl

Berätta lite kort om dig.

Jag är en författare, manusutvecklare, ljudboksinläsare och förläggare som bor på norra Orust med min partner Eva Lindberg (som jag också delar ansvaret för Lionvalley Publishing med) och hundarna Atlas och Pluto.

Jag gav ut min debutroman (Stayin’ Alive) om en pandemi strax innan världen drabbades vi av Corona, vilket avslöjade mina profetiska krafter. Någon gång borde jag skriva om världsfred för att pröva min teori.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Min far läste Sagan om Ringen för mig och mina syskon när jag var liten. Jag fascinerades framförallt av världen och kampen mot det onda. När jag blev äldre läste jag mycket science fiction från författare som (tex) Asimov och Heinlein.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Som många andra skrev jag små berättelser när jag var liten och när jag kom i tonåren spelade jag mycket bordsrollspel och dokumenterade och dramatiserade våra äventyr. Jag tyckte också om att skapa nya regelsystem och världar.

När jag läste litteratur på universitetet skrev jag en fantasyroman för att se om jag kunde. Den fick bra respons från Bonniers faktiskt, men inget erbjudande om utgivning.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Min vän Erik skrev en science-fiction roman med stark influens från Terry Pratchett. Jag tänkte väl att om han kan, så kan jag 😉

Det finns förstås många författare som inspirerat genom sin kreativitet och produktivitet. Jag försöker lära mig av alla och samtidigt hitta min egen ton.

Jag blev imponerad och fick mindervärdeskomplex när jag läste första boken i serien Game of Thrones av George R.R Martin.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag tycker att dialoger och action flyter lätt, medan jag ibland brottas med hur detaljerad jag bör vara i miljöbeskrivningarna. Jag är paniskt rädd för att tråka ut läsaren och behöver påminna mig om att hålla nere tempot och lita på att min berättelse berör.

Jag tröstar mig med att det är bättre att vara ödmjuk än att vara övermodig 😊

Hur ser din skrivprocess ut?

En alltför rigid disposition riskerar att hämma kreativitet och en alltför organisk skrivprocess riskerar att resultera i många fina scener som inte samarbetar för att skapa ett stringent manus.

Jag börjar med en idé och skissar ett synopsis på min whiteboard. Om det känns rätt skriver jag några tusen ord på inspiration, prövar det jag skapat på någon utomstående för att vara säker på att det inte är uselt och skriver sedan en disposition för hela romanen.

I dispositionen är jag klar över slutet, början och ett antal vändpunkter. Det är viktig för mig att har rätt ton och tema i berättelsen och att vara konsekvent. Jag definierar huvudpersonerna, men inte i minsta detalj, och skissar några biroller jag tror att jag vill ha med.

Med den röda tråden på plats skriver jag mot målet. Så länge jag inte avviker från det primära i dispositionen kan jag brodera ut vad som helst och lägga till nya biroller. Efter tre, fyra kapitel stämmer jag av med dispositionen och korrigerar om jag trampat i klaveret, detaljerar det som faller på plats och ändrar dispositionen om det jag skrivit kräver det.

Efter hand som karaktärerna får liv i berättelsen dokumenterar jag hur de beskrivs fysiskt och även personlighetsdrag som blir tydliga (eller som jag bestämmer mig för).

Jag försöker skriva så avslappnat som möjligt för att skapa ett råmanus som jag sedan kan slipa på. För att vägen till färdigt manus inte ska kännas alltför lång, skickar jag varje färdigt kapitel till Eva och en författarkollega. Allt jag vill höra av dem är att det inte är direkt uselt. Den är metoden hjälper mig att hålla uppe produktiviteten.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag arbetar heltid med att förädla andras manus, läsa in manus och att ge ut titlar på Lionvalley Publishing. Egenföretagande ger illusionen av att ha mycket tid, men i praktiken finns det alltid något annat att göra än att skriva på sitt eget manus.

Jag har prövat att skriva vissa tider eller att skriva ett visst antal ord per dag. Det som fungerar bäst för mig är att sätta en deadline för när nästa kapitel ska vara klart (2,5k till 3,5k ord i veckan). En anledning att det här fungerar kan vara att jag kan producera hyfsad kvalitet snabbt (>1k ord/h) om jag är under press.

Ibland undrar jag om det är värt att tänka så mycket som jag gör vanligtvis under processen eftersom jag återkommande har fått applåder för kapitel jag skrivit på ett par timmar. Till saken hör nog ändå att jag då tänkt länge på vad jag ville skriva i kapitlet när jag väl motiverades av min deadline.

Vart skriver du? Hur ser din skrivplats ut?

Jag skriver enbart vid mitt skrivbord. För ett par år sedan köpte jag en laptop för att skriva på café, men jag blev för distraherad.

När jag brainstormar använder jag ofta papper eller, än hellre, men whiteboard. Jag går gärna upp och skissar på den när jag kör fast. Det är något med det taktila i att skriva för hand som löser upp knutar när knapprandet på tangentbordet inte räcker till.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Som indieförfattare utgår jag från att mina läsare vet väldigt lite om mig så jag erbjuder lite trivia.

Jag testade just min hastighet på tangentbordet och den blev 71 ord i minuten. Mina stortår är oproportionerligt stora och jag tycker riktig mycket om science fiction serien ”The expanse”.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Trovärdiga karaktärer och att inte ducka för obehagliga scener eller tankar (om de passar karaktären).

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Det kanske beror på att jag är konstig från början, men jag kommer inte på något avvikande. Inför Stayin’ Alive cyklade jag samtidigt som jag filmade som research för Jonathan, Jamal och Felicias flyktväg. Inför Perfect Day besökte jag ett slottsmuseum.

Kanske är det mest skrämmande att låta min syster testläsa min kommande roman eftersom det finns ett antal intima scener i den.

Men jag utsatte i och för sig också ljudbokslyssnare för min sångröst i ljudboken Perfect Day 😉

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Jag kommer att avsluta min trilogi Stayin’ Alive, men sista delen blir nog inte klar förrän nästa år. Jag har stuckit emellan med en roman som inte kan klassas som fantastik och som jag hoppas ska nå ut även till andra målgrupper. Den har fått strålande kritik från testläsare så här långt.

Men jag glömmer inte fantastiken! Jag när en förhoppning att jag ska skriva en ren fantasy eller science fiction roman i framtiden.

[Bibliografi]

Stayin’ Alive (Lionvalley Publishing, 2019)
Perfect Day (Lionvalley Publishing, 2021)

Emma N. Simu: Hämnd i ditt namn

Titel: Hämnd i ditt namn
Författare: Emma N. Simu
Sidantal: 292
Förlag: Simusdotter Förlag

Baksidestext:

Nathalie ser sin pappa bli brutalt mördad av en AI:1, en robot programmerad att döda. Samtidigt som hon själv kämpar för att överleva mörkret ser hon sin mamma falla allt djupare ner i det.

Men när Nat äntligen har hittat tillbaka till livet förändras hennes tillvaro drastiskt och hon finner sig ännu en gång i mörkret. Hon famlar i blindo tills den dag då hon träffar en person som visar sig bära på sanningen bakom hennes pappas död. För att komma åt den som står bakom mordet måste Nat in i exofightingens värld, en kampsport i exoskelett byggda för människor.

Kommer Nat att hämnas sin pappa?
Eller kommer hon att förlora sig själv innan dess?
Hämnd äter upp en inifrån och Nat är inget undantag...

Mina tankar:

Detta är Emma N. Simus fjärde bok och den första i en ny serie, Exon. Det är en science fiction-roman som utspelar sig i en nära framtid och riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Vi befinner oss som sagt i en nära framtid, robotar existerar bland oss och utför diverse sysslor. I denna värld så möter vi Nathalie som får uppleva den mörka sidan av att ha robotar ibland oss. En natt blir hennes pappa offer för en robot som går bärsärk.

Nathalie går igenom livet med ett mörker och hat inom sig, vi träffar henne igen när det ser ut att hon har tagit sig igenom en svacka i livet. En bekant från det förflutna kommer in i hennes liv igen och hon får upp ögonen för exofighting, människor som slåss i dräkter som förstärker dem. Det ena leder till det andra och hon får upp ledtrådar om hennes fars död och vem som var orsaken till den. Ett begär efter hämnd växer sig starkt inom henne och hon bestämmer sig att hämnas till vilket pris, hon ger sig in i denna fighting-värld.

Det är verkligen en intressant värld som författaren målar upp här. Jag känner av många inspirationskällor, eller i alla fall så misstänker jag att hon varit inspirerad av dem. Det är övervägande filmer som jag tänker på. Känner av Blade Runner med sin vision av en mörkare och smutsigare framtid, nu är boken kanske inte så mörk, inte riktigt på samma sätt i alla fall.

När det kommer till själva exofightingen så kan jag inte låta bli att tänka på filmen Real Steel, där förvisso robotar och inte människor slogs mot varandra. Men tänker även på diverse kampsportfilmer där det är en tornering med flera personer som slåss mot varandra, till exempel Bloodsport och Kickboxer. Rocky med sin underdog-historia har nog också funnits som inspiration.

Jag drogs verkligen in i handlingen när jag läste boken, det var intressant att följa Nathalie och de andra centrala karaktärerna som man lär känna. Både underhållande och gripande, det är spännande och stundvis också känslosamt. Nivån på språket är riktigt bra också, målande beskrivningar när det kommer till karaktärer och miljö.

Det jag kanske hade lite svårt i handlingen var att Nathalie, som aldrig ens hört talas om exofighting, klarar att stå sig bra mot fighters som har hållit på med sporten ett bra tag. Jag hade inga direkt problem med detta och jag köper det med att hon har en medfödd talang för det. Hon är en intressant och komplex karaktär.

Boken är en bra introduktion till världen och karaktärerna, det byggs upp bra till vidare händelser som man anar kommer att hända i kommande böcker i serien. Boken har ett avslut men även en slags cliffhanger som gör att man vill ha nästa bok nu.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Joseph A. Davis: Spegelbilden

Titel: Spegelbilden
Författare: Joseph A. Davis
Sidantal: 282
Förlag: Stevali

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Julia och Edvin rusar iväg till Tusenvärld så snart de hör de ödesdigra nyheterna om att deras vän Kasirs liv svävar i fara. Men mörkret som lurar i Tusenvärlds vackra domäner har tagit nya, lömska former, och barnen blir tvungna att pröva sina nyfunna krafter mot fiender och faror som de aldrig kunnat föreställa sig.

Medan de söker desperat efter ett sätt att hjälpa Kasir drabbas Julia av märkliga drömmar om en spegelvänd värld där de skugglika fördunklarna har lyckats ta sig in genom huvudstadens murar. Men är det bara en dröm, eller är det någonting mycket mer allvarligt? Och går det att lita på den mäktiga främlingen som erbjuder sig att vägleda henne genom denna spegelvända värld?

Mina tankar:

Om jag har rätt i ordningen så är detta Joseph A. Davis sjätte bok, han har redan kommit med sin sjunde och den åttonde kommer senare i år. Detta är den andra boken i fantasyserien Kampen om tusenvärld, som inleddes med Dunkelstjärnan. Det är en fantasy, mer specifik portalfantasy, som riktar sig till ungdomar i åldern 12-15, men kan absolut läsas av äldre som gillar genren.

Då det är andra boken i en serie så skall man ha läst den första innan man har läst denna, boken tar vid där den första slutade. Det finns bitar som friskar upp ens minne om det var ett tag sedan man läste den första.

Boken är lättläst men har ändå ett fylligt språk som gör det levande. Det är bra fart i handlingen och författaren bygger vidare på det som han startade i första boken. Vi som läsare får veta mera om världen men även mer om karaktärerna som vi lärde känna i första delen. Vi får ta del av några av bikaraktärernas bakgrunder och förstår dem bättre samt att det ger dem ett mera djup och de blir mera levande.

För en ungdomsroman så tycker jag att författaren lägger sig på rätt nivå när det kommer till fart i handlingen kontra gå mera på djupet och lyfta fram de olika sakerna som han vill säga. Detta gör att gruppen som den riktar sig till inte tappar intresset då den varken blir seg eller för den delen känns ytlig. En pluspoäng är ju författarens fantasi i att skapa egna världar och göra dem levande, gillar man fantasy så kommer man inte bli besviken.

Har man läst författarens tidigare böcker och gillat dem så kommer man att känna igen sig även i denna. Jag känner av en berättarglädje i författarens språk som lyser starkt i handlingen. Har läst hans tidigare böcker och uppskattade dem och denna var inget undantag. Jag rekommenderar den till alla som vill ha lite lättsammare fantasy som ändå har ett djup, även om den riktar sig huvudsakligen till ungdomar så kan man även som äldre läsa den och känna att får ut något av den. Jag ser fram emot att läsa hans nästa bok.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Markus Av Trolyrien (Markus Av Trolyrien #1)
Verarnas Drottning (Markus Av Trolyrien #2)
Xirianas Gåta (Markus Av Trolyrien #3)
Dunkelstjärnan (Kampen Om Tusenvärld #1)
Lögnspiran (Marduriens Ljus #1)

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Sten Rosendahl

Foto: Katriina Mäkinen

Berätta lite kort om dig.

Jag är född i Stockholm av småländska föräldrar som gjorde lite av en klassresa när de flyttade till huvudstaden. Min mamma gick med i bokklubbar, läste mycket, både svenska författare och nobelpristagare. Hon skrev också noveller och en outgiven roman som blev kvar i byrålådan. Min pappa var journalist och copywriter; som sådan var han under hela sin långa yrkeskarriär en skrivande människa. Jag är utbildad civilingenjör men är nog lite av en hybrid med stort intresse för teknik men samtidigt också för musik, film, foto och skrivande.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Troligtvis var det när jag upptäckte några nummer av tidskriften Häpna och ett par science fiction-romaner i min pappas bokhylla. Jag såg senare både Månbas Alpha och Star Trek TOS på teve med min pappa. Rymden och rymdfärder var också ett stort samtalsämne.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag tror det var läsningen under sommarloven, alla science fiction-böcker jag lånade på biblioteket. Jag skrev senare ett par essäer om sf-författare på högstadiet och fick en fantasy-novell publicerad i skoltidningen där. På gymnasiet skrev jag noveller på svenska-uppsatserna när ämnet var fritt. På högskoletiden köpte jag en skrivmaskin och skrev noveller men fastnade rätt ofta i någon slags perfektionism. Istället tog filmintresset över och mitt skrivande var då kanaliserat till filmmanus för kortfilmer under ett par decennier.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Ray Bradburys med sin magiska noveller gjorde mycket för att jag skulle upptäcka språket och det fantastiska i tillvaron.

Sam J Lundwall med tidskriften Jules Verne-magasinet var i många år en stor inspiration till både skrivande och läsande.

Jag läste också många böcker om filmmanus-skrivande och var nog tidig med att ta åt mig teori om dramatiska kurvor mm.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Det svåraste är alltid intrigen, att få ihop händelseförlopp och mysterier så de blir trovärdiga och logiska. Miljöbeskrivningar är ofta efterlysta men de måste komma in naturligt, genom karaktärernas ögon. Roligast är dialog, för att det är så tacksamt för att få liv i en historia och samtidigt gestalta karaktärer. Action är svårt; jag kämpade med sådana scener i senaste boken, både med att få de speciella scenerna att passa in i bokens stil och samtidigt göra så de scenerna stod ut, till exempel genom att förlänga ögonblick och öka känslan av närvaro i dem. På sistone har jag också jobbat mer medvetet med både karaktärers och relationers utveckling i mina berättelser.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag skriver ytterst lite för hand, enbart punktlistor i början av processen där jag skriver ner de viktigaste idéerna och beståndsdelarna i boken - som karaktärer, intrigtrådar, platser, nyckelscener samt början och slutet. Det kanske inte blir så exakt som jag skrivit ,men det är viktigt att ha den röda tråden klart för sig själv. Sedan går jag över till digitala kort i Scrivener: en digital korktavla för att hitta scenerna och ordningen de utspelar sig, karaktärskort och research-texter (de heter alltid "Om ..."). För varje scen skriver jag ner några rader om scenen som ett kort synopsis för scenen innan jag flödesskriver själva scentexten. Jag skriver i ordning, men planerar om kommande scener kontinuerligt när jag skriver, så efter några kapitel är det dags att kolla om sikten är klar eller om något behöver planeras om.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag organiserar oftast mitt tunga skrivande i hela skrivmånader (30 dagar i rad när jag faktiskt skriver flera timmar varje dag). Då skriver jag antingen råmanus eller redigerar hela texten i ordning, beroende på var i skrivprocessen jag är. Oftast blir månaderna november, april och juli enligt reglerna på www.nanowrimo.org. Jag har numera utflugna barn och är inte sambo så jag kan skriva relativt ostört vid sidan av mitt heltidsjobb. För att framåt kunna och orka skriva mera på kortare kalendertid siktar jag helt enkelt på en tidig pensionering!

Vart skriver du? Hur ser din skrivplats ut?

Jag gillar bäst att skriva på min lilla tolvtums laptop i min skrivfåtölj i mitt arbetsrum. Tidigare skrev jag också på café, i hotellobbys och på bibliotek men pandemin satte stopp för det. Skriv-weekends där jag tagit in på hotell har det också blivit. Mitt skrivbord, normalt platsen för jobb och online-möten, använder jag bara när redigeringsarbetet kräver stor skärm. Framåt vill jag gärna ta in på skriv-retreat på annan kort , antingen ensam, kanske genom ett stipendium, eller i grupp (när det funkar igen) där man bara pratar vid måltiderna.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag har regisserat ett femtontal kortfilmer. Några har tagit mig till Indien, Bulgarien och London, några till ännu fler ställen utan mig.

Du hittar många av filmerna och några av de boktrailers jag gjort på youtube-kanalen @StenR. Där finns också mina pianoinspelningar.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag skriver ju en thrillerserie om klimatet och jag är speciellt intresserad av hur individerna och hela samhällen påverkas av miljön och förändringar i den. I mina noveller utforskar jag gärna den tunna linjen mellan det vardagliga och det oförklarliga i verkligheten, kalla det magisk realism. Rent historiskt läste jag science-fiction i mina tidiga år så jag kan inte låta bli att både läsa och skriva det också mellan varven. Generellt sett så är jag nog annars ovanligt intresserad av allvaret i tillvaron och fiktionen och de starka känslor det kan väcka.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Udda vet jag inte, men jag har blivit guidad nere i den gamla reaktorhallen på KTH i Stockholm. Jag är rätt mörkrädd och klaustrofobiskt lagd, men det var en fantastisk upplevelse och samtidigt en tidsmaskin. Hallen blev sedan platsen för en scen i min nya bok Värmevåg.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Jag ska påbörja del 3 i min serie Stockholm 2300 ganska omgående, både för att fullborda trilogin för mina läsare (nyfiken som jag är vill jag såklart också veta hur det slutar!) och för att det också är en förutsättning för att jag på allvar ska kunna påbörja andra nya och större projekt. Jag vill till exempel göra en klassisk novellsamling med både utgivna som outgivna historier i bokform, men jag har fler idéer...

[Bibliografi:]

Det blå rummet (novell) i antologin Magiker och Maskiner (Cathaya, 2014)
Eko (novell) i antologin Över en vinterfika (Aritons förlag, 2015)
Algblomning (roman) (Förlag Futur, 2017)
Den sista zombien (novell) i antologin Sjön (Miramir Förlag / Whip Media, 2018)
Djuret (novell) i antologin Folktro (Miramir Förlag / Whip Media, 2019)
Värmevåg (roman) (Förlag Futur, 2021)

Torbjörn Löwendahl: Perfect Day

Titel: Perfect Day
Författare: Torbjörn Löwendahl
Sidantal: 306
Förlag: Lionvalley Publishing

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Det är en klen tröst att veta vem som ligger bakom pandemin när min kärlek är förlorad. Spillrorna av Linköpings befolkning bråkar om makten medan jag söker bekräftelse som revolverman.

Men döden har länge vandrat vid min sida.

Mina tankar:

Detta är Torbjörn Löwendahls andra bok och det är en uppföljare till hans debutbok Stayin’ Alive.

Då det är en del i en serie så rekommenderar jag att man skall läsa den första boken först för att få med sig hela handlingen. Denna tar vid strax efter där den första boken slutade, vilket var, utan att avslöja något, en riktig cliffhanger.

Trots att böckerna har en engelsk titel så är de skrivna på svenska. Titlarna och även namnen på kapitlen i böckerna kommer ifrån låttitlar. Nu kan jag inte låtarna som nämns så jättemycket, men misstänker att de på något sätt återspeglar det som händer i just det kapitel.

Bakgrunden till boken är att i den första boken så bryter en smitta ut som dödar största delen av mänskligheten och vi möter huvudkaraktären som är lite av en outsider när det kommer till att integrera med samhället. Med tanke på den tid vi nu lever i så kanske en sådan handling kan kännas lite kliché, men grundidén, att världen slås ut av något, har funnits långt innan corona-tiden.

Det är nu dags för överlevarna att på något sätt fortsätta leva och kanske bygga upp någon ny civilisation, men det är lättare sagt än gjort. Bland de överlevande finns det de som vill med våld ta över resurserna som finns kvar och styra under sina villkor.

Det är ett rappt språk och man känner igen stilen i handling och karaktärerna från förra boken. När det kommer till karaktärerna så får några lite mera kött på benen. Vi följer mest huvudkaraktären, som faktiskt inte är en helyllehjälte och kanske inte är den som man borde tycka om, men ändå gör man det eller man är i alla fall intresserad. Han blir på ett sätt mera mänsklig genom att inte vara den som alltid gör rätt val och klarar vad som helst.

Man märker att författaren har glimten i ögat då har gillar att slänga in referenser till många saker, en del saker kanske inte borde riktigt hänga ihop, som att huvudkaraktären hittar författarens första bok i ett hus han besöker. Men han gör dessa saker på ett sätt som gör att man ler åt det och det fungerar i handlingen.

En annan sak är också att huvudkaraktären bryter på ett sätt den fjärde väggen då och då. Det vill säga att han pratar rätt till läsaren i stället för att var en person som vi läsare följer. Huvudkaraktären tar nästan på ett sätt ett steg tillbaka och ser på sin situation från vår vy, han kommenterar sig själv som en karaktär i en berättelse. Även detta visar författarens humor och det fungerar perfekt i handlingen.

Nu är boken inte enbart humorfylld, den har sina bitar av spänning, som är en stor del och även sina mera allvarliga stunder där den lyfter fram mera tänkvärda saker som lyfter fram situationer i samhället.

Slutsumman blir en bra mix av underhållning och spänning som gör att sidorna snabbt flyger förbi. Om jag förstått det rätt så skall detta bli en trilogi och i sådana fall ser jag fram emot att se hur författaren knyter ihop allt i sista boken.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Stayin' Alive (Stayin' Alive #1)

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se