Max Klintman: Den Mörka Flykten

Titel: Den Mörka Flykten
Författare: Max Klintman
Sidantal: 319
Förlag: Visto Förlag 

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket. 

Handling:

Under flera år har forskarna mottagit oförklarliga radiovågor från avlägsna galaxer och stjärnor. Till en början har man inte vetat vad de betyder, men när den solliknande stjärnan HD 169545 försvinner från stjärnhimlen förändras allt. Mycket tyder på att solen kommer att slockna långt tidigare än man trott. Om solen sänder ut liknande radiovågor kan den stå inför samma slut som HD 169545. Ingen bryr sig mindre om mystiska radiovågor än Robert Palmkvist. Inte fören han får en ny och oväntad vän är han säker på att han vill överleva.

Mina tankar:

Detta är författaren Max Klintman debutbok. Det är en slags dystopi som utspelar sig i en så nära framtid, 2022, att det kunde vara nutid. Det är mera ett ”vad om?”-scenario.

Och vad det handlar om är att solen kommer att dö ut betydligt snabbare än vad forskare trodde var möjligt. Vad kommer att hända med mänskligheten om detta händer? Har vi någon chans att överleva?

Boken har ett väldigt intressant scenario men den har några brister i början. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som saknas men man, i alla fall jag, knöt inte riktigt kontakt med karaktärerna i början. Det var som det var en osynlig vägg i vägen som gjorde att jag inte kom in i handlingen och man kände inte något för karaktärerna, vilket är viktigt i en berättelse som denna. Det var inte att det var något dåligt, bara att det där lilla extra saknade.

Jag fortsatte med boken, för jag kände att det fanns något i handlingen. Och jag tyckte att när jag hade kommit en bit in i boken, cirka hundra sidor, så släppte det. Det hade stapplande, men ändå säkert, tagit sig fram till en punkt där berättelsen blev genast mer fångande. Det är när det blev mörkt, utan att avslöja allt för mycket, som det vände. Allt hur människor börjar reagera och agera mot varandra blev en bra byggsten. Det är då frågor börjar dyka upp i huvudet. Vad skulle man själv göra om det inte fanns någon framtid för en själv och endast en bråkdel av mänskligheten har blivit utvalda att försöka överleva?

Språket är det inget fel på, det är lätt att ta till sig och det flyter på bra. Likaså med handlingen, det är alltid fascinerande med slutet på världen och hur kommer människor att reagera. Karaktärerna var, som jag poängterade, lite platta i början men de tar sig och blir mera intressanta, kanske vi skulle behövt att lärt känna dem mera på djupet med det samma för att få en kontakt med dem.

Slutsumman blir att det är en bra debutbok med ett intressant ämne, jag tror att om man läser denna så kommer man att se på solen lite annorlunda. Jag har Max Klintmans andra bok, Den Vedervärdiga Mardrömmen, i bokhyllan, om det skall vara, om jag förstått det rätt, en psykologisk thriller. Det skal bli intressant att se vad han gör med den genren.

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se

Gustafson & Kant: Änglabarnet

Titel: Änglabarnet
Författare: Anders Gustafson & Johan Kant
Sidantal: 153
Förlag: Bokfabriken 

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket. 

Handling:

I Tranvik på Singö beslutar sig en husägare för att renovera ett torp på sin stora gård. Stugan, som byggts på 1600-talet, har stått obebodd i flera decennier. När teglet i den slitna murstocken rivs upptäcks en dold nisch och i den hittas ett skelett. Den rutinerade 65-åriga kriminalinspektören Solbritt Andersson och hennes kollegor kommer snabbt till brottsplatsen. Snart konstaterar poliserna att de funnit kvarlevorna av en mycket ung människa. Hur länge har kroppen legat där och vem kan ha begått ett sådant brott? Inom kort väcker fallet Solbritt egna såriga barndomsminnen, som hon gjort allt för att glömma.

Mina tankar:

Detta är fjärde boken i serien om Singö där kriminalinspektören Solbritt löser fall. Denna skiljer sig lite från de tre tidigare då detta är en kortare berättelse på endast 150 sidor. Denna kom ut 2018.

Det går att läsa den fristående men jag föreslår alltid att man läser en serie från början för att få med sig hela bakgrunden. Denna tar upp många saker som har hänt i de tidigare böcker, den förklarar det så att man hänger med om man inte har läst de andra.

Denna går snabbt att läsa då den inte är så lång och den är lite enklare i handlingen när det kommer till fallets bakgrund och utredningen. Det blir inte så komplicerat som större fall kan vara i en deckare utan denna är mera rakt på sak och har sin lilla gång.

Som vanligt så är den inte så blodig och våldsam, det är ju lite av ett signum till Singö-serien, men det finns ett spänningsmoment över fallet. Alla andra kännetecken från tidigare böcker finns också med, det grillas och mys mellan utredningen, samt Solbritts man Rune som är nyfiken på hennes jobb. Vi möter även några original på Singön.

Det är en lagom mängd med privatliv och även livet på jobbet, och på jobbet känns det som en riktig utredning och hur det skulle kunna gå till på en station, det är en bra kemi mellan de olika poliserna och de målas upp på ett bra sätt. Den tar även upp om hur barn med funktionsnedsättningar blev behandlade förr i tiden. Det är hemskt hur man helst ville gömma dessa barn och glömma bort dem.

Jag tycker den var absolut värd att läsa, den var inte lika bra som de tidigare böckerna, det var inte att den var dålig men lite mera handling hade inte skadat, men med tanke på det korta formatet och att fallet inte var så komplicerat så hade det inte gått. Det var ett trevligt litet nersteg i Singö och livet där. Jag ser fram emot att läsa nästa bok i serien som kom tidigare i år.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Singöspionen
Mordbrännaren
Sändebudet

Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se

Vilhelm Sundbom & Jonas Sjöblom: Bortrövad - Fånge I Berget

Titel: Bortrövad – Fånge I Berget
Författare: Vilhelm Sundbom & Jonas Sjöblom
Sidantal: 144
Förlag; Sunflower Produktion AB 

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket. 

Handling:

”Tim, du måste vakna! En röst hördes långt bort i fjärran. Den lät nästan som i en dröm. En mardröm! Med ett ryck slog han upp ögonen. Han satte sig upp och lyssnade förskräckt efter rösten. Vem var det och varför ropade någon på honom?”

Tims värld vänds upp och ner när han vaknar upp på en okänd plats omgiven av varelser han bara trodde fanns i sagorna.

Mina tankar:

Detta är författaren Vilhelm Sundbom debutbok, den riktar sig till barn och tidig ungdom (9-12 år) och det är en fantastikbok som rör sig i gammal folktro.

Vi kastas rätt in i handlingen och vart vi har hamnat vet vi lika lite som Tim, huvudkaraktären i denna bok, som vaknar upp på en främmande plats. Tillsammans med honom får vi ta del av en värld full med varelser tagna från den gamla folktron. Vi möter troll och andra väsen.

Handlingen flyttar sig rätt så snabbt framåt och jag antar att detta är en nödvändig sak för att fånga barnen och hålla kvar dem så att de vill fortsätta läsa. Det händer något hela tiden. Språket är även det lätt av samma orsak misstänker jag.

Nu menar jag inte att handlingen är för simpel, för jag fann den roande även som vuxen. Det var spännande att läsa om Tims äventyr och de olika väsen som han möter, vi får veta lite om de olika varelserna och jag förstår att det inta kan vara allt för mycket fakta om dessa. Något jag skulle föreslå skaparna av denna bok är att utöver dessa berättelser, som denna serie kommer att bestå av, är att även skriva en faktabok där man kan läsa ännu mera om de olika väsen, den tror jag skulle bli verkligen uppskattad av barn och andra som vill läsa mera om de man möter i boken.

När vi ändå är inne på varelserna så måste jag uppmärksamma på det otroligt snygga och stämningsfulla bilderna som finns i boken och är skapade av Jonas Sjöblom. Det är dessa som ligger som en stor del där jag tror att en faktabok om folktro hade varit en superbra idé. Nu vet jag att Johan Egerkrans redan har gjort en om nordiska väsen (som jag inte har kollat i ännu) men jag tror att det finns marknad för en bok till.

Handlingen är spännande, och man kan lätt tänka att det kan bli lite för hemskt för vissa barn när det kommer handlingen men så är inte fallet. Det finns en liten skymt att hemskhet i handlingen men det behandlas på ett bra sätt som gör det mera spännande än hemskt, en fin gräns som författaren håller sig på spänningssidan på ett snyggt sätt.

Språket är som sagt av lättare slag då den riktar sig till en lägre ålder än vad jag brukar läsa. Men jag fann ändå att det inte var barnsligt (kanske jag har fördomar och har glömt de barnböcker jag läste) språk utan det är ett språk som tar barnen på allvar (hoppas ni förstår vad jag vill ha fram, kommer inte på någon bättre förklaring). Jag kände att det var ett språk som verkligen var berättande och jag kan tänka mig att denna bok fungerar utmärkt som en högläsningsbok.

Jag gillar hur man målar upp varelserna. Vi vet inte om någon verkligen är ond eller god för den delen, det hela kan vara helt ur de olika varelsernas synvinkel. Man har ju alltid, eller i alla fall nästan alltid, tänkt att troll är onda, men i denna bok så vet vi faktiskt inte för säkert om det verkligen är så. Vi blir inte skrivna på näsan om hur allt är utan vi får tolka fritt hur det är och jag misstänker att det kommer att visa sig i kommande böcker.

Så sammanfattningsvis så är detta en riktigt bra barn- och ungdomsbok som även en vuxen, med rätt sinnelag för sagor och fantastik, kan uppskatta, ibland behöver man lite lättare läsning som ändå ger en något. Jag ser fram emot att se vad som kommer att hända i nästa del av serien.

Kartonnage Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur     
Bokbloggar.se