Författarporträtt: Tommy Gustafsson

Berätta lite kort om dig.

Hans Tommy Gustafsson heter jag, bor utanför Strängnäs med fru och två barn. Jag är 43 år gammal och arbetar som studie- och yrkesvägledare på en gymnasieskola i Södertälje.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag har läst fantastik så länge jag kan minnas, men jag fattade aldrig att det var fantastik jag läste till en början. Som barn läste mina föräldrar Astrid Lindgren (Bröderna Lejonhjärta, Mio min Mio osv), vilket skulle kunna klassas som fantastik, men då tyckte jag bara om berättelserna. Även när jag läste Narnia-böckerna på högstadiet fattade jag inte att det var just fantastik jag läste. Jag fick upp ögonen för genren när jag läste Belgarion-serierna i tonåren, vilket snabbt ledde mig in på rollspel och berättandet som sker där. Sedan dess har jag varit fast.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Faktiskt, detta går många år tillbaka i tiden, så turnerade mitt band med ett band från Karlstad (Target Point) där deras trummis berättade för mig att han höll på att skriva. Om jag inte minns fel sysslade han med barnböcker. För mig blev det en ögonöppnare. Kan vem som helst bara … typ … skriva? Så jag började själv och upptäckte att det var kul. Detta var omkring 2004.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Alla jag har kommit i kontakt med har betytt något. Jag läste en kurs på Linnéuniversitetet där min lärare blev Caroline Grimwalker. Hon är väldigt duktig på att peka på detaljer i ens skrivande som tar texten från noll till hundra. Lisa Rodebrand på Fantasiförlaget, som redigerade merparten Resenären och Banemannen, har lärt mig otroligt mycket också.

Jag älskar Patrick Rothfuss böcker, som förhoppningsvis får sin avslutande bok snart, eftersom han alltid tar ett stycke ett steg längre där de flesta andra sätter punkt.

Annars läser jag inte särskilt mycket fantastik längre, även om det finns några författare som jag vill bekanta mig med (Kuldkepp, Löf, Wistrand, Mattsson, M.V Olsson och L. Andersson för att nämna få). Men, jag vet inte om det beror på åldern eftersom jag tycks ha fastnat i träsket med historieböcker. Dick Harrisson, Herman Lindqvist, Ernst Brunner och Bo Eriksson tycker jag väldigt mycket om. Kanske inte för hur de skriver (utom Brunner, så klart), men för att svensk historia är så jäkla spännande.

En annan författare som lämnat stort intryck hos mig är Tonny Gullöv (Tusenårsriket m.fl) och hans sätt att bygga upp en berättelse. Han kompromissar aldrig med sina karaktärer. De ändrar sig inte efter dagens sätt att tänka, utan han håller dem i vikingatiden och värderingarna som (troligtvis) fanns då. Det gör att man gapflabbar, drar efter andan och ibland vill kolla bort medan man läser. Otroligt skicklig författare.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag tycker att dialoger är kul. Man kan göra så mycket med dem för att driva storyn framåt. Det tristaste är raksträckorna. De där då man måste hålla igen på ”saker som händer” för att inte balansen i berättelsen faller. Jag är på ett sådant parti just nu. Jag vet exakt vad som ska hända och hur mina hjältar ska ta sig dit, men det sitter ändå långt in.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag är ganska fri, tror jag. Jag arbetar väldigt mycket med huvudet och skriver sällan ner saker i förväg. Jag har några plotpoints jag vill ska finnas med, resten blir en spontanresa dit. Någon gång stannar jag upp, inser att någonting intressant måste till för att inte tappa läsaren och då lägger jag bara till något. Ibland trillar det dit ett skeende som förändrar hela manuset, vilket blir ett handikapp eftersom jag får arbeta dubbelt tills allt är i ordning igen.

Jag använder mig bara av Word och Paint. I Paint målar jag i städer och geografiska på min karta som påminner om hur en 2-åring ritar en gubbe. Men där håller jag reda på namnen på alla ställen.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag försöker få tid till att skriva, men det är en utmaning. Jag har upptäckt att jag behöver ganska mycket lugn, både i sinne och omkring, för att det ska funka. Med ett litet barn så blir stunderna få, men man får passa på medan den sover och när man inte är för trött efter jobbet.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

2001 råkade jag ut för en olycka och fick halsen uppskuren på Gran Canaria. Lyckligtvis slets bara ena halsvenen av och jag överlevde, trots att jag förlorade 5–6 liter blod. Enligt läkaren hade jag precis så mycket kvar av mitt eget blod så att kroppen inte refuserade blodtransfusionerna. Så, ren flax.

Under tiden jag opererades hade jag skumma drömmar där jag träffade sedan länge bortgångna släktingar. När jag vaknade upp fanns det en period då jag inte helt kunde säga om jag drömt eller inte, men så här i efterhand är nog dröm den enda rationella förklaringen jag kan ge. Det var ändå en märklig känsla och många år var jag säker på att jag upplevt något som potentiellt kan finnas efter att vi slocknar för sista gången, men, ja … nu vet jag inte längre.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Eskapismen är viktig för mig. När man läser mina böcker ska det vara en flykt från verkligheten, några timmars paus från galenskaperna som rasar på sociala medier och samhället i stort. Jag är politiskt intresserad och följer med i debatter, men jag har inget intresse av att föra in personliga politiska ideologier i mina böcker.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Förutom några få samtal med fysiklärarna på skolan jag arbetar på så har jag inte gjort något särskilt udda. Jag är nyfiken och ställer många frågor till personer jag upplever brinner extra för saker. Jag brukar i och för sig glo ohälsosamt mycket på folk medan de handlar käk. De flesta är så noggranna, vänder och vrider på varor och fattar beslut innan de antingen ställer tillbaka varan eller lägger ner den i kundvagnen. Jag vet inte varför jag tycker det är så intressant, men jag antar att det hjälper mig gestalta bättre när jag skriver.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Just nu arbetar jag på uppföljaren till Resenären och Banemannen, men jag har ytterligare två manus som drar och rycker i mig. I skrivandets stund håller jag också på att arbeta fram avtal för e-bok och ljudbok till Resenären och Banemannen i hopp om att nå en större publik.

[Bibliografi]

Resenären och Banemannen (Fantasiförlaget, 2021)

Per Ottosson Och Daniel Vesterhav: Operation Monsunregn

Titel: Operation Monsunregn
Författare: Per Ottosson och Daniel Vesterhav
Sidantal: 360
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Göteborgspolisen är hårt pressad efter den senaste tidens skjutningar, men Martin Malm befinner långt bort från händelsernas centrum. Tidigare var hans jobb att lirka information ur källor i den undre världen, men till följd av hot mot familjen bytte han till skrivbordstjänst.

En dag hör en före detta informatör av sig och vill träffas. Martin får kännedom om storskalig vapensmuggling till Sverige och kan inte stå emot frestelsen att börja jobba operativt igen, denna gång helt utan familjens vetskap.

Efterforskningarna tar honom djupare in i ärendet, och snart befinner han sig långt utanför Sveriges gränser.

Är han beredd att offra sitt äktenskap för att rädda liv?

Mina tankar:

Detta är författarna Per Ottosson och Daniel Vesterhavs debutbok. Det är en deckare och är den första i en serie.

Båda författarna jobbar inom rättsväsendet och jag tycker att när man läser denna bok så känner man av det. De vet vad de skriver om och har med säkerhet använt av sina egna erfarenheter, berättelsen känns trovärdig och autentisk.

Huvudkaraktären, Martin Malm, har jobbat som hanterare, alltså en person inom polisen som jobbar med informatörer från den undre världen. Saker har hänt som gjort att han har slutat som hanterare och jobbar nu bakom skrivbordet i stället. Men en dag så kontaktar en gammal informatör honom och det drar in honom i denna värld igen, och han har saknat den.

Om jag skulle beskriva vilken känsla man får när man läser denna bok så är det att denna skyndar långsamt, den tar sin tid fast den rör sig i ett högt tempo. Och vad exakt menar men denna motsägelsefulla uttalandet?

Boken är uppbyggd med korta kapitel, de är cirka fyra sidor långa, och detta gör att man bara skall läsa ett kapitel till och sedan ett till. Detta ger en känsla av högt tempo och att den skyndar sig, detta är ett välbeprövat upplägg nu för tiden när det kommer till spänningsgenren. Det är lite av grunden för att skapa en bladvändare, och det tycker jag att författarduon lyckas med här.

Författarna har också valt att inte lägga allt för mycket vikt på privatlivet när det kommer till karaktärerna. De fokuserar mera på det arbetsrelaterade bitarna i karaktärernas liv. De bygger upp handlingen runt just att vara hanterare och hur poliserna jobbar i ett ärende som detta. Vi får en riktigt djupdykande insyn, men inte till den gränsen att det skulle bli tråkigt och segt, i detta arbete. Det är detta jag menar med att den tar sin tid och rör sig lite långsammare än andra kanske mera actionbetonade och adrenalinpumpande böcker inom denna genre. Självklart förekommer det bitar i karaktärernas privatliv som ger dem ett mera djup.

Det är ett lättsamt språk och man dras snabbt in i handlingen, som jag fann spännande. Jag gillade att man fick en djupare insyn i arbetet inom just denna bit av rättsväsendet, stort plus då att det kändes autentiskt. En riktigt bra debut och jag ser fram emot att läsa fler böcker av denna författarduo.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Jessica Roseen

Berätta lite kort om dig.

Jag är Jessica Roseen. Fantasyförfattare som just kommit ut med min debutbok Klippan.
I övrigt har jag en kandidatexamen i media och kommunikation, jag älskar att lajva och föredrar generellt att presentera mig så kortfattat som möjligt.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Det har aldrig funnits en tid när jag inte varit intresserad av fantastik, så det är en svår fråga att svara på. Det kanske går att skylla på när jag först började gilla Harry Potter när jag var fem år. Efter det har det helt enkelt fortsatt.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

En till svår fråga att svara på, jag har alltid gillat att fantisera ihop historier och att skriva ned dem var nog bara ett naturligt nästa steg.

Mitt första ”seriösa” försök att skriva en bok var när jag gick i sexan eller sjuan. Jag skrev max tio sidor, antagligen mindre, och var jättenöjd med mig själv för att ha kommit så långt. Sedan gick datorn sönder och allt försvann. Efter det tog det ytterligare något år innan jag vågade försöka igen. Minnet av det försvunna bokförsöket hemsöker mig fortfarande till denna dag och jag kommer aldrig komma över det.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Min mamma var otroligt stöttande och hjälpte mig en hel del! Och i mellanstadiet hade jag en svenskalärare som uppmuntrade mitt intresse för att skriva. Någon specifik författare kan jag inte peka ut, utan blev från ung ålder inspirerad att skriva från nästan allt jag läste.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag tycker dialog är väldigt roligt, men det svåra med det är att jag är dålig på att få karaktärerna att sluta prata och måste ofta gå tillbaka och förkorta konversationerna. Så dialog blir svaret på båda kategorierna.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag börjar ofta med en ganska tydlig bild av karaktärerna och settingen, och en ungefärlig uppfattning om vad slutmålet är, men jag gör aldrig någon synopsis utan skriver på och ser var jag hamnar. Jag skriver från början till slut, med undantag av ett par scener jag är opepp på att skriva i stunden. Vid sådana scener skriver jag bara en kommentar om att det är framtids-Jessicas problem.

När jag är klar med första utkastet behöver jag med största sannolikhet skriva om det, för bristen av planering har lämnat en del luckor, men för mig är det jobbet en del av det roliga.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Tja… Mitt svar här blir väldigt simpelt, jag skriver när jag inte är på arbetet, och bor själv så familjelivet är inte särskilt intensivt.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag är utbildad stuntman(kvinna).

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

HBTQ+ identiteter, specifikt att inkludera HBTQ+ personer utan att den delen av deras identitet framställs som något ”annorlunda”. Detta är helt enkelt för att det är roligt att läsa om folk som är som en själv som försvinner iväg på episka äventyr eller räddar världen, utan att deras sexualitet/kön/osv. behöver ifrågasättas eller vara ett problem.

Min c-uppsats på universitet handlade just om HBTQ+ representation, så det är något jag verkligen nördat ner mig och forskat om.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Det kan nog vara när jag ville se hur långt en person skulle kunna nå ner i ett vattendrag/hål/liknande om de satt eller låg på vid kanten. Jag tejpade fast ett gratis måttband från Mio eller Ikea längs ena benet på mitt skrivbord och la mig på mage på skrivbordet för att i centimeter kunna se hur långt jag nådde.

Vad jag minns blev resultatet av detta experiment att jag insåg att jag inte nådde så långt/djupt, och att jag skulle kommit fram till det även utan att tejpa fast måttbandet. Trots det sitter måttbandet kvar än idag, fast det måste gått minst tio år sedan det hände.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Jag håller på med en fantasyserie, första utkastet på alla böckerna är mer eller mindre klara, efter det blir det mängder av redigeringar.

[Bibliografi]

Klippan (Ekstöm & Garay, 2021)

Linda Andersson: Halvsjälarna

Titel: Halvsjälarna
Författare: Linda Andersson
Sidantal: 359
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Mariell har gjort sitt val och är nu fast i Dödsriket. Men allt går fel redan från början. Bara minuter efter att hon låtit sitt offer leva dyker Vintervit upp på Vårängen för att anhålla henne. Hon ställs inför De Kunniga och bestraffas precis som alla andra brottslingar gör. Men är det tillräckligt? Hon är trotts allt Den utan kryphål.

Mariell gör det omöjliga och flyr. Väl fri från Vårängen har hon tänkt följa sin mentor Jaques råd: att finna en mystisk skrift och kämpa för sin frihet. Ett uppdrag som visar sig vara svårare och mer plågsamt än hon tidigare gått igenom. Och som om det inte vore nog får hon snart reda på något som kommer att skaka om hennes tillvaro på ett mera känslomässigt plan.

Mina tankar:

Detta är författaren Linda Anderssons andra bok och är en fortsättning på hennes debutbok, Livstjuvarna. Det är en fantasyserie, på tre böcker, som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Det är som sagt en fortsättning på första på första boken. Denna bok tar vid direkt där den första slutade. Man skall ha läst den boken innan man ger sig på denna. I början så finns det en prolog som friskar upp minnet om de viktigaste händelserna som hände i första boken

Om man skulle försöka att kategorisera denna serie lite mera än bara fantasy så skulle jag nog påstå att det skulle kunna klassas som en portalfantasy. Det menas att man genom en portal av något slag tar sig till en annan värld, bara att i denna serie så är portalen man går igenom Döden.

Fast den utspelar sig i dödsriket så får jag säga att denna värld som målas upp är full av liv. Dödsriket har regler som inte stämmer överens med det levande riket så det är många saker som kan hända här som inte borde kunna hända. Saker som att tiden inte rör sig alls på samma sätt som vi är vana med ställer både till det för karaktärerna, men kanske i vissa fall är en fördel. Det är lite som Alice I Underlandet, vi träder in en värld som påminner om vår egen men trotsar alla naturlagar.

Jag gillar verkligen denna värld och man får hela tiden uppleva något nytt, författaren har verkligen haft en livlig fantasi när hon skapat den. Den utspelar sig som sagt i dödsriket men det är inte en slöja av sorg och mörker som ligger över handlingen. Det är en spännande och medryckande handling och man vill gärna fortsätta läsa för att ta reda på vad som kommer att hända härnäst.

För det mesta när vi har att göra med en trilogi så brukar den andra boken vara en mellanpassage som det kanske inte händer så mycket i. Det brukar vara så att den bygger upp till den tredje och avslutande boken och den storslagna finalen. Man kan säga att den nästan går lite på tomgång. Det är som sagt i vanliga fall, men inte här. Vi dyker mera in i denna värld, får reda på saker både om världen och om karaktärerna, då speciellt huvudkaraktären Mariell. Det händer en hel del stora saker i denna bok.

Språket är riktigt bra och lätt att ta tills sig. Författaren målar upp världen på ett bra sätt, i stället för att beskriva den in i minsta detalj så sätter hon upp premisserna och låter läsarens fantasi fylla i resten.

En riktigt bra fortsättning och när man har läst den sista sidan i boken så vill man gärna ha nästa bok redan nu. Man lurar på hur allt kommer att sluta, som det ser ut nu har man ingen aning alls. Med tanke på att inget följer vanliga lagar och regler så kan det sluta precis vart och hur som helt. Det skall bli
riktigt intressant att se vart Linda Andersson tar oss i slutet.

Tidigare omdömen om författaren:

Livstjuvarna (Trilogin om livstjuvarna #1)

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Love Kölle: Galtmannen

Titel: Galtmannen
Författare: Love Kölle
Sidantal: 334
Förlag: Sigill Förlag

Baksidestext:

Den gravt överviktiga enstöringen Wolfgang har fått nog av massmediernas sensationshunger, allmänhetens likgiltighet och människorna omkring honom. Med en väldig revolver i handen, och en grismask över ansiktet, skall han skrämma världen till förändring. När planen väl satts i rullning blir reaktionerna på hans våldsdåd många och häftiga, men ändå inte riktigt de han tänkt sig…

Mina tankar:

Detta är författaren Love Kölles debutbok. Den kom ut 2013 men den versionen som jag har läst kom ut 2015 och innehåller några noveller som hänger ihop med själva huvudberättelsen.

I denna bok så befinner vi oss i en alternativ nutid. I denna version lever Wolfgang, han jobbar som en reparatör av människoliknande sexrobotar i en porrbutik. Han ser hur samhället förfaller mer och mer, dels med de misshandlade robotarna som han lagar, men också i människor som gottar sig i nyhetsinslagen om våldet och olyckor som sker i världen. En dag får han nog, saker händer som får han att sätta ner foten och han skall visa samhället hur förvridet det är.

Utan att avslöja allt för mycket så kan jag säga att denna rör sig lite i samma korridorer som American Psycho. När jag läste denna så tänkte jag på denna men då på filmversionen, då jag inte är allt för förtjust i bokversionen, och det var inte enda filmen som jag tänkte på. Jag tänkte att om man tog en del American Psycho, en del Natural Born Killers, en del Falling Down och mixar ihop dessa delar med lättare touch av framtidsversion så får man lite av en känsla av vad detta är för en berättelse.

Det är en samhällskritisk syn som kommer fram i denna berättelse. Författaren har tagit vårt sjuka intresse i att se andra personer råka illa ut, det jag pratar om är att vi i allmänhet är nyfikna på att veta vad som hänt vid olyckor och liknande saker. Ibland är det nästan som att vi gottar oss i andras olyckor och förluster. Samt att media gillar att skriva om det, sådant säljer. Detta har författaren tagit och höjt det några steg i denna berättelse. I denna så stannar folk till framför tv-apparaterna i skyltfönstren för att de inte hinner hem att se nyheterna, de blir som zombies och kan uppleva vad som utspelar sig i nyheterna, för att sedan vandra vidare när de är slut.

Det är en rätt så brutal och våldsam handling som spelas upp i denna bok, det är som en återspegling av vad jag antar att författaren vill ha sagt med den. Så om man inte klarar av detta så kanske denna bok inte är något för en, klarar man av det så har man en resa framför sig.

Wolfgang är i ärlighetens namn inte direkt en trevlig karaktär, och jag tror inte det är meningen att man skall fatta tycke på honom och gilla han. I stället så kanske man fascineras av honom, när allt kommer till sin spets så kanske det är samhället som han lever i som har format honom till den han är och den han blir.

Boken innehåller som sagt även några noveller som knyter an till denna alternativa värld. Vi dyker vidare i detta samhälle och i några av novellerna så möter vi karaktärer som kanske bara nämndes eller skymtades förbi i Galtmannen.

Jag har tidigare läst Ingrid av denna författare och den var en härlig upplevelse, tillsammans med denna bok så känner jag att jag måste läsa mera av Love Kölle, jag har hans senaste som är, om jag förstått det rätt, en deckare med övernaturliga inslag, den ser jag fram emot att läsa.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Ingrid

Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Jessica Eriksson och Stefan Holm

Foto: Madeleine Forsgren

Berätta lite kort om dig.

Gemensamt: Vi inte bara skriver ihop utan är ett par även utanför litteraturens värld. Vi delar intresset för läsande och skrivande, och har den fasta övertygelsen att summan är större än delarna när vi skriver. 😀

Stefan: Jag är före detta höjdhoppare, med olympiskt guld, och tvåfaldig På spåret-vinnare, som alltid gillat att läsa och skriva. Numera tränar jag en grupp höjdhoppare på elitnivå och sitter i Internationella Olympiska Kommittén

Jessica: Jag är dekan för lärarutbildningen vid Karlstads universitet, och har en doktorsexamen i nordiska språk med inriktning mot språkhistoria, särskilt kvinnors skrivande under 1700-talet. Jag är lektor i svenska språket och har tidigare jobbat som gymnasielärare i svenska och psykologi.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Gemensamt: Vårt gemensamma intresse väcktes när vi påbörjade vårt första gemensamma skrivprojekt ”Zombien i kombin”. Sedan såg vi en utlyst novelltävling och påbörjade skrivandet av en novell som vi skickade in till den. Sedan har det rullat på…

Stefan: Det som fick igång mitt läsande från början var boken 2001 av Arthur C Clarke, som jag fascinerades mycket av. Därefter plöjde jag igenom Forshaga folkbiblioteks sci fi-hylla, och sökte mig sedan vidare till även andra genrer. Det var en ny värld som öppnades för mig.

Jessica: Jag läste mycket fantasy redan som barn och tonåring. Min första barnbok ”TriXieBell och Rymdkatten” är inom fantastiken och det är en genre jag gärna återvänder till, både i läsande och skrivande.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Stefan: Jag gillade att skriva berättelser redan på mellanstadiet. Då skrev jag mest om min egen påhittade karaktär Kommissarie Kalkon. Jag har i många år skrivit krönikor i flera olika tidningar, bland annat i Värmlands Folkblad och Svenska Dagbladet. Det har alltid funnits en dröm om att skriva mer skönlitterärt, kanske en roman.

Jessica: Redan innan jag kunde bokstäverna skrev jag egna berättelser med tuschpenna i farmors receptböcker (inte helt till hennes stora glädje alla gånger). När jag var 8 år gammal fick jag en berättelse om katter publicerad i en tidning. Jag minns fortfarande hur stort ögonblicket var när jag såg texten tryckt för första gången! Genom hela skolan blev jag alltid uppmuntrad att skriva, framförallt på gymnasiet. I vuxen ålder har jag skrivit en del vetenskapliga texter och läroböcker, men allt mer börjat intressera mig för det mer litterära skrivandet och idag skriver jag mycket med den inriktningen.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Stefan: När det kommer till krönikor är det Mats Olsson på Expressen som främst har inspirerat mig, men även Nick Hornbys tidiga verk. Jag gillar även hur Jeffrey Archer och Frederick Forsyth väver sina berättelser.

Jessica: Författaren Dénis Lindbohm har betytt mycket för mitt skrivande. Jag tycker om språket i hans böcker. Jag lärde känna honom och han var en av de personer som uppmuntrade mig i mitt skrivande.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Gemensamt: Vi skriver bra tillsammans. Ibland skriver vi texterna ihop, ibland delar vi upp det och turas om att skriva till exempel 5 000 tecken var så att det blir som en form av stafettskrivning. Det är utvecklande för oss båda och för texten när vi blandar våra erfarenheter och våra sätt att skriva.

Stefan: Roligast är att tänka ut själva historien från början till slut. Det svåraste är att ha disciplinen att skriva ner den.

Jessica: Det lättaste är definitivt miljöbeskrivningar!

Hur ser din skrivprocess ut?

Gemensamt: Vi sätter samman ett tydligt och ganska detaljerat synopsis och skriver utifrån det. Med ett sådant grundarbete kan vi båda skriva på texten och ändå hålla samma linje.

Stefan: Oftast har jag tänkt klart berättelsen i huvudet i ganska exakta drag. Problemet är att jag sällan sätter mig ned och skriver det.

Jessica: Jag sätter mig gärna och skriver, och så får det bli hur långt eller kort det vill beroende på hur mycket tid jag har. Nu håller jag på med ett romanprojekt och då har jag (på Stefans uppmaning) ett ganska detaljerat synopsis att utgå ifrån och har upptäckt att mitt skrivande blir mycket bättre då, så i fortsättningen kommer jag att göra likadant. I det pågående projektet har jag testat att skriva alla udda kapitel först, och när de blev klara började jag med de jämna. Väldigt spännande!

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Gemensamt: Vi jobbar båda bäst under press när vi har en skarp deadline. Antingen sitter vi vid köksbordet och skriver tillsammans eller så skriver vi samtidigt som vi har en videochatt igång. På så sätt kan vi stämma av frågor direkt de dyker upp. Ibland skriver vi delar av texten på varsitt håll och sedan läser och jobbar vi med redigering av texterna tillsammans. När en text är nästan klar läser vi den högt för att på så sätt fånga upp eventuella fel eller ändringar vi vill göra.

Stefan: Jag skriver när andan faller på och när det är en överhängande deadline, så alltså med kniven mot strupen. Eller när Jessica säger att jag måste skriva.

Jessica: Jag skriver bäst när jag har en överhängande deadline. Det är inte så lätt att få tiden att räcka till med heltidsjobb och barn, men det enda sättet är att helt enkelt ta sig tid för annars blir det aldrig någon text. När jag väl sätter mig och skriver brukar det gå ganska snabbt att få ihop texten. Jag hinner sällan tänka på vad jag ska skriva innan jag sätter mig vid datorn, så jag får förlita mig till att jag kommer ihåg var jag är i texten och att det som ska skrivas bara kommer. Ofta brukar det vara en lite ångestladdad stund innan jag kommer igång. 😀

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Gemensamt: Att vi redan gett ut en gemensam roman under pseudonym. Gissa vilken.

Stefan: Eftersom jag har blivit in- och utvänd i media i över 20 år så finns det nog inte så mycket kvar som ingen vet, och det lilla som finns kvar behåller jag för mig själv.

Jessica: Jag tror inte att någon vet något alls om mig, så svaret blir det mesta. 😀

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Stefan: Jag gillar att få in olika referenser, till exempel i form av textrader från låtar eller citat från filmer. De som fattar de fattar, för andra är det bara ännu en mening i texten de läser.

Jessica: Jag vill gärna få med några prosalyriska meningar i texten, oavsett genre. Jag tycker om att försöka fånga gränslandet mellan dröm och verklighet. Dessutom gillar jag miljöbeskrivningar.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Gemensamt: Exempelvis exkursioner till avlägsna medeltida klosterruiner och kyrkor från 1100-talet.

Stefan: Jag brukar mest gå lös på Internet eller möjligen i tidningsarkiv.

Jessica: Åkt runt på Gotland med måttband och tumstock för att mäta gravhällar under några ihärdiga sommarveckor.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Gemensamt: Vi håller på att skriva en roman tillsammans inom feelgood-genren, kanske med inslag av fantastik. J Vi har upptäckt hur roligt och givande det är att skriva tillsammans, så det är något vi planerar att fortsätta med.

Stefan: Massor, till exempel en stor omvälvande roman som ännu bara finns i mitt huvud – men det var ju det där med att sätta sig ned och skriva den också.

Jessica: En spänningsroman som jag just nu arbetar med inom ramen för en manuskurs som jag går.

[Bibliografi]

Gemensamt:

Zombien i kombin (bilderbok för barn 3-6 år) Pug förlag (2019), tillsammans med illustratör Wurood Altashat
”Sommarfesten” i novellantologin Andra chansen. Everlasting Publisher (2020)
”Kärlek bortom stjärnorna” i novellantologin Under en ny sol. Everlasting Publisher (2021)
”Sommaroffer” i novellantologin Sommarväsen. Förlaget Nohiding (2021)

Jessica Eriksson

Litterära texter

Låt oss berätta. Noveller från Värmland del 1, Votum förlag (2016). Redaktör tillsammans med Louise Alvarsson.
Låt oss berätta. Noveller från Värmland del 2, Votum förlag (2017). Redaktör tillsammans med Louise Alvarsson.
TriXieBell och Rymdkatten (kapitelbok för barn 6-9 år), Vulkan förlag (2017) tillsammans med illustratör Wurood Altashat.
Låt oss berätta. Noveller från Värmland del 3, Votum förlag (2018). Redaktör tillsammans med Louise Alvarsson.
Hundra röster om corona, red. Malin Edgren, ett bidrag på s. 20-21, MELitt Kultur (2020).

Vetenskapliga böcker:

Metta Magdalena Lillies dagbok 1737-1750. En 1700-talstext och dess språk, avhandling, Uppsala universitet, Uppsala (2004).
Metta Magdalena Lillies dagbok 1737-1750. En västgötsk släktkrönika, utg. av Kungl. Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, Handlingar del 30, Stockholm (2008).

Läroböcker:

Grammatik i teori och lärande praktik, Columbus förlag (2013). Tillsammans med Camilla Grönvall och Annelie Johansson.
Flax. En flygande start till språk och kultur i Sverige, Columbus förlag (2016). Tillsammans med Louise Alvarsson, Tahereh Mahmoodan och Wurood Altashat.
Mera flax. En lärobok om språk och kultur i Sverige, Columbus förlag (2017). Tillsammans med Tahereh Mahmoodan och Wurood Altashat.
Kreativ grammatikundervisning. Från föreskoleklass till årskurs 6, Columbus förlag (2017). Tillsammans med Camilla Grönvall och Annelie Johansson. Reviderad utifrån av ovan nämnda Grammatik i teori och lärande praktik.

Artiklar:

”Värmlands runstenar” i En värmländsk litteraturhistoria, red. Helene Blomqvist & Dag Nordmark (2020).
”The Venice Experience: A Case Study of the Connection between Language and Situated Cognition” i Cognitive History. Mind, Space, and Time (red. David Dunér & Christer Ahlberger, Walter de Gruyter, Berlin (2019). Tillsammans med Rakel Johnsson.
Vikten av språkstruktur, Legilexi, artikel publicerad på portalen legilexi.org (2016). Tillsammans med Camilla Grönvall och Annelie Johansson.
”Bilden av Bödvild. Ett genusperspektiv på berättelserna om Völund” i Spaden och Pennan. Ny humanistisk forskning i andan av Erik B Lundberg och Bengt G Söderberg, red. Svensson, Hedenstierna-Jonsson m.fl., Stockholm (2009).
”Liksom insnärjd i törnedalen. Begränsningar och frustrationer i en 1700-talskvinnas liv” artikel i Kindsforskaren (Nr 4, 2008).
”Täd seröi pohi lit täd rilb ne dråh asam, täd nak afilb lit ne mrof. Goda råd från Metta Magdalena Lillie” i Språk och lag. En vänskrift till Per-Axel Wiktorsson på 70- årsdagen 16 mars 2007, red. Johnny Hagberg, Skara (2007).
”Metta Magdalena Lillies dagbok. Språk och innehåll i en kvinnas dagboksanteckningar från 1700-talet” i Från språkfel till rättelse – en hyllning till Sigvard Aksén, Örebro (2004).
”Metta Magdalena Lillie” artikel i tidskriften Kindsforskaren (2002).
”Odens sanna ansikte” i Från runtid till nutid – en hyllning till Per-Axel Wiktorsson, Örebro (2002).
”Fyra manliga karaktärer i Njals saga. En komparativ analys av Njal, Gunnar, Skarpheden och Hoskuld” i Från runtid till nutid – en hyllning till Per-Axel Wiktorsson, Örebro (2002).
”Lignum vitae, ett motiv på runristade gravhällar från Gotlands medeltid” i Rökringar – hyllningsskrift till docent Lennart Karlsson från elever och yngre forskare, red. Hedenstierna-Jonsson & Svensson, Visby (1998).

Stefan Holm

En av 12, tillsammans med Mikael Solebris (fotograf), Scholm Förlag (2005)
Stefan Holm – Höjdhoppare, tillsammans med Christian Augustsson, Wahlström & Widstrand (2005)
Tvetydigheter 1 – En samling one-liners i urval, tillsammans med Mikael Solebris, Scholm Förlag (2010)
Tvetydigheter 2 – En samling one-liners i urval, tillsammans med Mikael Solebris, Scholm Förlag (2010)
Sportydigheter – En samling sportiga ordvitsar, tillsammans med Mikael Solebris och en som heter Hilding, Votum Förlag (2012)
Jultydigheter – En samling julvliga ordvitsar, tillsammans med Mikael Solebris och en som heter Hilding, Votum förlag (2012)
Bildtydigheter – En samling bildliga ordvitsar, tillsammans med Mikael Solebris och en som heter Hilding, Votum Förlag (2012)
Sportquiz – 2500 frågor för hemmaexperten, tillsammans med Björn Hellberg och Johan Erseus, Bonnier Fakta (2013)
”Pannkakor” i novellantologin Låt oss berätta. Noveller från Värmland del 1, Votum Förlag (2016)
Svenska sportbitar, tillsammans med Mikael Solebris (fotograf), Pug Förlag (2018)
240 – krönikor av Stefan Holm, Pug Förlag (2019)
Hundra röster om corona, red. Malin Edgren, ett bidrag på s. 72-73, MELitt Kultur (2020).

Joseph A. Davis: Dunkelstjärnan

Titel: Dunkelstjärnan
Författare: Joseph A. Davis
Sidantal: 279
Förlag: Stevali Barn

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Tolvåriga Julia märker direkt att någonting med hennes nya klasskamrat, flyktingpojken Kasir, inte stämmer. Men hon anar inte helt hur annorlunda han är förrän den ödesdigra natten de blir jagade av fruktansvärda levande skuggor.

Tillsammans med hennes lillebror Edvin och en mystisk gubbe som kallas för Trubaduren blir de tvungna att fly genom en magisk portal till Kasirs hemland. Det är en värld av gränslös skönhet där konst blir levande men där allt det vackra håller på att förstöras av skuggorna. Medan Julia och Edvin brottas med ett nytt språk, en ny kultur och okända faror upptäcker de att de har en hemlig koppling till Kasirs värld – och att de kanske har makten att rädda den.

Mina tankar:

Detta är, om jag inte misstar mig, Joseph A. Davis fjärde bok och det är den första i en ny serie Kampen om Tusenvärld. Det är en fantasybok som riktar sig i huvudsak till ungdomar i ålder 9-12.

Detta är som sagt en fantasybok och då mera exakt en portalfantasy, som menar i stora drag att genom en portal av något slag så förflyttar sig man sig från våran värld till en helt ny.

Då det är en ungdomsbok så är det inte konstigt att huvudkaraktärerna är i samma ålder. Sedan så utspelar den sig i en miljö som många i den åldern relaterar till, skolan. Vi börjar med att befinna oss i skolan i vår värld, till Julias klass kommer det en flyktingpojke som hon hjälper när det är saker som han inte förstår.

Just detta att inte förstå är en väldigt central och röd tråd igenom hela boken. När man kommer till ett nytt land så kan det vara många saker som man inte förstår, först och främst så är det språket som är det stora hindret till att förstå. Sedan kan det vara olika kulturer som ställer till det, i sitt hemland kanske det gick till på ett sätt men när man kommer till ett annat så kan det vara små saker som skiljer sig och ställer till missförstånd. När sedan handlingen förflyttar sig till en annan värld så är det huvudkaraktären, Julia, med sin bror som är de som är minoritet och inte förstår det nya språket och kulturen.

Jag misstänker författaren, som kommer från USA, har i förstahand upplevt detta och vill lyfta fram det i denna bok. Boken tar upp det på ett bra sätt och är ingen pekfingervisa som säger hur det ligger till, den är mera en start på en diskussion och jag skulle allt kunna se att man kan använda denna bok i skolan för att diskutera dessa frågor.

Det är ett lättsamt språk som jag tycker flyter på bra. Det är ett bra tempo i handlingen och den tar inte många sidospår, så det är lätt att följa med i den och jag antar att detta är bra för ungdomar som kanske inte är så läsvana, blir det för många trådar så kan man lätt tappa koncentrationen eller intresset.

Ett plus som jag måste nämna är magisystemet i denna bok. Den känns rätt så unik, jag har i alla fall inte stött på den tidigare. Kortfattat är att man skapar eller målar fram magin, så i stället för den klassiska trollstaven så används det en pensel.

Det är en spännande historia som målas upp och jag rekommenderar den till alla ungdomar som vill ha medryckande och tänkvärd läsning. Är man äldre och gillar genren så tycker jag absolut att man skall testa på denna om man känner för en lite mera lättare läsning som ändå har ett djup. Jag ser fram emot att läsa nästa del i denna serie.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Markus Av Trolyrien (Markus Av Trolyrien #1)
Verarnas Drottning (Markus Av Trolyrien #2)
Xirianas Gåta (Markus Av Trolyrien #3)

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Olle Lönnaeus: Mike Larssons Rymliga Hjärta

Titel: Mike Larssons Rymliga Hjärta
Författare: Olle Lönnaeus
Sidantal: 320
Förlag: Damm Förlag

Baksidestext:

Mike Larsson har ett stort hjärta, men en stubin lika kort som håret på hans snaggade hjässa. Därför har det mesta gått snett i hans 45-åriga liv. Men när han en vacker höstdag friges från Kirsebergsfängelset i Malmö har han bestämt sig. Nu ska han bli en bra man. Nu ska Robin få en riktig farsa.

Det är till Tomelilla på Österlen Mike beger sig när fängelsets portar öppnas. Där finns 14-årige Robin i fosterhem. Pojken är rädd och misstänksam. Han tänker inte låta sig svikas ännu en gång. Det är upp till Mike att visa att han menar allvar. Men mot sin vilja dras han in i en ond spiral – och plötsligt hotar allt gå åt helvete.

Vem kan Mike lita på? Sin ende vän Rolle? Eller kanske Amela, en flykting från Bosnien som ruvar på hämnd.

Mina tankar:

Detta är författaren Olle Lönnaeus andra bok, det är en spänningsroman och den kom ut 2010.

Boken börjar i ett långsamt tempo. Det är lite av ett relationsdrama där vi möter en man, Mike, som kommer ut från att suttit en tid i fängelset. Han försöker återkoppla med sin son så att de skall få ett liv tillsammans. Han vill bort från allt de dumma som han har gjort. Problemet är bara att Mike har ett kraftigt temperament och exploderar utan minst anledning och då är inte våldet långt borta.

Det är en finstämd och även smärtsam stämning, då den är mörk och ibland också dyster. Saker händer, som jag inte kommer att gå in på, som puttar detta drama till en mera spänningsbetonad handling och tempot ökar. Det blir en bra mix av djup med relationen mellan fadern och sonen och en spänningsdrivande handling tack vare de händelser som sker.

Det är ett bra språk som man lätt tar till sig och karaktärerna som man möter är intressanta. De är alla mer eller mindre trasiga och långt ifrån perfekta, precis som många människor är i verkliga livet, detta ger dem ett djup som gör att man kan knyta sig till dem och även få en bild över vilka de är. De har även ett kraftigt bagage som de drar på, livet har inte varit lätt får våra centrala karaktärer. Detta gör också att de får ett djup, det känns att de redan har existerar innan första sidan, de har en historia som är större än vad som ryms i denna boks pärmar.

Så om man vill ha en karaktärsdriven berättelse som innehåller både familjerelationer och spänning så är detta boken man kanske skall spana in. Om man känner för spänning men kanske vill ha en lite annan spänning än de vanliga deckarna när ett mord skall lösas så är detta även boken att testa. Författaren har skrivit ett antal böcker efter denna och det skall bli spännande att se hur de är, jag kommer absolut att läsa mer av honom.

Tidigare omdömen om författaren:

Det Som Ska Sonas

E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Peter Erik Du Rietz

Foto: Johanna Glembo

Berätta lite kort om dig.

Jag föddes på Södertörn i Södermanland men bor sedan 1995 i Göteborg. Yrkesmässigt har jag haft förmånen och turen att få ägna mig åt saker som intresserar mig, främst som copy- och content writer, men också sådant som säljare, inköpare och frilansskribent. Bland de mer udda grejorna jag sysslat med kan nämnas att designa spelmarker till casinon, översätta videofilmer, handla med ädelstenar i Mexiko och arbeta som volontär i Costa Ricas regnskog. Det har varit ett snirkligt, skuttande yrkesliv och ingen kan beskylla mig för att vara en karriärmänniska.

Jag är också mån om att stötta ölbryggerier och vingårdar.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Det började nog redan med sagorna min mor läste för mig och min lillasyster när vi var små. Jag tyckte till exempel att Matulda och Megasen var otroligt häftiga. Tanken på att det fanns varelser som bodde i flygande farkoster ovanför molnen lockade till många fantasier när lampan hade släckts för natten. Vi läste mycket i vårt hem och när jag upptäckte science fictionböckerna med sina berättelser om resor till andra planeter och världar blev jag helt såld och slukade allt jag kom över i den genren. Fantasy, gothic thrillers och skräck kom senare, som en naturlig följd av att jag tidigt fascineradses av det dolda, det annorlunda, det hemliga. Fantastiken gav mig möjlighet att resa till och utforska sådana platser, även om det bara skedde i fantasin.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Det är mycket enkelt: Det som inspirerade mig att börja skriva var att läsa böcker. Så är det fortfarande, men i dag är filmer också en inspirationskälla. Särskilda platser, starka känslor och märkliga drömmar kan också aktivera skrivlusten.

Som åtta- eller nioåring började jag använda föräldrarnas reseskrivmaskin; en Facit där man kunde välja mellan svarta och röda bokstäver. Urhäftigt, tyckte jag, och skrev min första berättelse med enbart röda bokstäver. Den var knappt tre sidor lång, bar titeln Stackars flicka och var ett skamlöst plagiat av en film jag föregående dag hade sett på TV. Jag blev mycket besviken över att mina föräldrar inte ville hjälpa mig att skicka mästerverket till Bonniers. De förklarade att Bonniers inte tog emot skräckromaner på knappt tre sidor — inte ens om den var skriven med röda bokstäver.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Här borde man förmodligen slunga mängder av kända och berömda författarnamn omkring sig, men jag kommer faktiskt inte på någon särskild. Det finns amerikanska författare som tidigt visade att det går att inkludera humor även i råa spänningsromaner, främst Donald E. Westlake och Carl Hiaasen. I övrigt är det en salig blandning av författare, böcker, stilar och genrer. Mina föräldrars litteraturintresse har säkert spelat en viktig roll, liksom de lärare som högläste mina uppsatser för klassen. På gymnasiet ombads jag att spela in en av mina uppsatser på band varpå läraren skickade den till en känd tjejtidning. Det ledde till publikation och en egen frågespalt, vilken jag skrev under pseudonym och som gav mig en fin månadspeng under min militärtjänstgöring.

Att andra vill läsa det man skriver betyder alltid mycket, men jag skriver också sådant som ingen får se.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Det lättaste och roligaste att skriva är dialog. Oavsett genre kan dialogen få berättelsen att flyta framåt utan att något annat behöver beskrivas. Dialog är också det bästa sättet att lyfta fram rollfigurernas färdigheter, känslor och egenskaper, utan att det måste förklaras in i minsta detalj.

Det svåraste för min del är att skriva sexscener. Att skriva en sexscen som känns naturlig, trovärdig och i bästa fall upphetsande är en konst jag inte ens har försökt att ge mig i kast med. Jag skulle möjligtvis kunna tänka mig att göra ett försök om det handlade om en humoristisk text och en skrattretande sexscen. I övrigt låter jag helst andra (vanligtvis män) misslyckas med den här saken.

Hur ser din skrivprocess ut?

Det börjar med att jag får en idé som inte riktigt går att släppa. Om den leder till en berättelse utvecklar jag den i huvudet, vanligtvis under flera månader och ibland år. Därefter börjar jag samla bakgrundsfakta, särskilt om det rör sig om historiska romaner som Natten jag dog och Vinterdöda ting. Inför båda de böckerna ägnade jag omkring sex månader åt att samla fakta om miljöerna, de historiska händelserna, vad folk jobbade med och hur de roade sig, det politiska läget och så vidare. Jag brukar få dubbelt så mycket fakta och information som jag behöver, men det gör inget. Själva insamlandet och genomläsningen av all bakgrundsinformation är viktigt eftersom det ger mig kunskaper och inre bilder som gör att jag kan leva mig in i berättelsen och beskriva den bättre.

Jag har försökt att skriva planerat och förberett, med synopsis, karaktärsdrag, tidslinjer och allt möjligt, men det har gått åt skogen varje gång. Jag vet i stora drag berättelsens premisser, vilka personer jag vill skriva om och var berättelsen börjar. Jag har några scener i mitten klara för mig, men inte alltid ett klart genomtänkt slut. Allt sådan utvecklas för min del under skrivandets gång. Jag arbetar med andra ord inte efter en tydlig mall, utan med hjälp av magkänslan. Inte sällan är det berättelsens olika personer som genom sitt agerande visar vägen. Jag påstår inte att detta är det bästa sättet att skriva på, bara att det funkar för mig.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Inte alls. Skrivandet är dessvärre inte mitt jobb, men eftersom jag är ensamstående utan några egentliga åtaganden behöver jag inget schema för att skriva — trots att jag gärna rekommenderar ett sådant. Många kända författare menar att man bör försöka skriva något varje dag, men om skrivlusten saknas har jag svårt för det. Under min tid som copywriter var skrivandet ett tvång med tydliga och ofta pressande tidskrav. För min del är det en lättnad att ha lämnat den situationen bakom mig.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag har hajskräck. Jag tycker till och med att det är obehagligt att simma i floder och insjöar. Dels ser man inte botten, dels kan jag inte simma lika snabbt som allt jag är övertygad om vill ha mig till lunch. Det började förmodligen med att i unga år se Monstret i Svarta Lagunen och det blev inte bättre av att se Hajen. Dessutom blev jag en sommar biten i stortån av en gädda, så jag tycker att en viss försiktighet är befogad.

Jag är döpt två gånger. Min farmor låg på sjukhus och pappa ville därför filma dopet så att hon kunde se det, men det gick inte prästen med på. Därför döpte han mig först ”på riktigt”, sedan en gång till så att pappa kunde filma.

Jag är dömd för mord i Guatemala men lyckades fly innan polisen fick tag i mig. Nej, det där var minsann en fet lögn. Jag ville bara försäkra mig om att du inte dåsar till.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Det finns många intressanta saker, företeelser, personer, historiska händelser och fakta av alla möjliga slag som folk vanligtvis inte känner till. Om jag ser att något sådant kan inkluderas i texten på ett naturligt sätt försöker jag alltid inkludera det. Jag är också mån om att språket ska vara så bra som möjligt. Om jag kan välja bort låneord och svengelska uttryck gör jag alltid det. Utspelar sig berättelsen till exempel 1896 måste jag — särskilt i dialogen — sålla bort ord som kommit in i svenskan efter det årtalet. Språkdräkten är viktig för att skänka berättelsen trovärdighet.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

I samband med att jag skulle skriva en helt ny och omarbetad version av min första bok, Djungel, tillbringade jag en hel del tid i regnskogen för att få rätt känsla. Man kan läsa sig till mycket, men vissa saker måste upplevas för att beskrivas på rätt sätt.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Ingenting, just nu. Jag hör till dem som på grund av pandemin har blivit av med jobbet. Jag blev inte beviljad a-kassa med mindre än att jag avregistrerade firman och lade ned verksamheten. Det innebär att jag har texter och projekt som just nu ligger i byrålådan. Närmare bestämt en spänningsroman som utspelar sig i den centralamerikanska regnskogen (se ovan) och som måste redigeras en sjunde gång, ett humormanus och en halvfärdig science fictionroman. I huvudet har jag också en tredje och avslutande bok om vrikerna, det vill säga en — förmodligen fristånde — fortsättning på Natten jag dog och Vinterdöda ting.

[Bibliografi]

Romaner

Djungel (PaperTalk, 2012)
Natten jag dog (Hoi Förlag, 2015)
Vinterdöda ting (Marwa Förlag, 2019)

Noveller

Elaka anteckningar (Mix Förlag, 2012)
Gruvan (Hoi Förlag, 2013)
Jag hör vad du säger (Hoi Förlag, 2013)
Wicked notes (Amazon, 2013)
Den siste tidsresenären, del 1 (Hoi Förlag, 2014)
Den siste tidsresenären, del 2 (Hoi Förlag, 2014)
Den döende flickan (Hoi Förlag, 2015)
Snoffsans olycksalig hädanfärd (Hoi Förlag, 2016)
En lögn att dö för (Cygne noir, 2017)
Plumpudding - Antologi: 13 Svarta sagor om ond bråd död (Swedish Zombie, 2017)
Crocodile bend - Antologi: 1873 (medförf. Johanna Glembo) (Swedish Zombie, 2019)
För snygg för självmord (Cygne noir, 2020)

Linus Löfgren: Resan Mot De Röda Öarna

Titel: Resan Mot De Röda Öarna
Författare: Linus Löfgren
Sidantal: 217
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Plötsligt hörde Nimo en sång, lika vass och kall som känslan av en vattendroppe som rinner nerför en istapp. Han tittade ner och såg rakt in i ett gult öga med smal pupill.

En benig hand sköt hastigt upp och tog tag i hans ben. Nimo försökte skrika, men ljudet påminde om en råttas pip.

Nimos trygga liv på Ringöarna förändras på ett ögonblick. Tillsammans med sina vänner dras han med på ett magiskt äventyr som kommer förändra honom och planeten Andar för alltid.

Mina tankar:

Detta är författaren Linus Löfgrens debutbok. Det är en fantasybok som riktar sig i första hand till ungdomar i åldern 9-12. Det är den första boken i serien Sagan om Vattenfolket och denna kom ut 2018.

När jag började läsa denna så trodde jag att det skulle vara en lite enklare och lättsammare ungdomsbok, men jag blev snabbt positivt överraskad när jag fann att den ibland inte blundade för det lite mera våldsamma när det kom till det äventyrliga och att den faktiskt hade ett djup. Språket är såklart lite lättare att ta till sig då det skall vara en ungdomsbok men den har ändå en underliggande ton av en mera vuxen stil. Detta gillar jag då jag anser att man i den åldern som boken huvudsakligen riktar sig till ofta börjar ta stegen mot vuxenlitteraturen och att man även i vardagen börjar få ta mera ansvar och även där ta del av vuxendelen av livet. Detta gör också att boken fungerar även för en äldre publik om man gillar att läsa denna genre.

Vi får ta del av en vattenvärld som är fylld av olika varelser. I centrum så finns det några folkslag och det förekommer oroligheter mellan dessa folkslag och ett krig skymtas. I detta dras huvudkaraktärerna in i, vi som läsare anar att de kommer att spela en roll i den stora händelsen, men kanske inte helt säkra på vilket sätt, men har mina aningar.

När det kommer till hur denna värld är uppbyggd så är det saker som inte blir förklarade för oss läsare, men jag misstänker att det är en sak som författaren har gjort medvetet. För alla i denna värld så är dessa saker helt självklara och behövs inte förklaras. Vi som läsare får helt enkelt hänga med och det gör man, det är inte så att man inte förstår hur de viktiga saker fungerar. Hade man börjat förklara hur allt fungerar i denna vattenvärld så hade man tappat flytet i handlingen och det hade varit risk för att bli långtråkigt.

Detta är som sagt första boken i en planerad serie, den fungerar som en presentation av karaktärerna och uppbyggnaden av den stora handlingen som jag misstänker kommer att sträcka sig över ett antal böcker. Det är ett bra första möte man får i boken, jag gillade världen och karaktärerna i den. Det är som att man får en aptitretare och man vill gärna ha mer av den. Det är en liten men fin pärla som gömmer sig i denna bok, jag hoppas på att vi kommer att få se mer av denna värld så att man kan dyka ner i detta äventyr igen.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

KG Johnsson: Varning: Framtid (Extra Allt)

Titel: Varning: Framtid (Extra Allt)
Författare: KG Johansson
Sidantal: 189
Förlag: TiraTIger Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Mina tankar:

Detta är en novellsamling som samlar 15 noveller från olika tider i KG Johnssons författarkarriär. En del är tidigare utgivna och för andra är det första gången.

KG Johansson är en författare som är väldigt produktiv och även hoppar lite mellan olika genre, för det mesta är det fantastik, men då kan det vara allt ifrån skräckberättelser som gottar sig i det köttiga och blodiga till djupa och filosofiska science fiction. I denna novellsamling så möts vi av alla dessa olika stilar och genre, här förekommer även deckare, något som för mig är nytt när det gäller denna författare.

Denna bok fungerar bra som en teaser när det kommer till författarens förmåga att hoppa mellan stilar och genre. Man får testa på hela hans artilleri när det kommer till fantasi.

Det var kanske ingen novell som direkt för mig stack ut lite mera men i stora drag så tyckte jag att de höll en bra kvalité, var kanske några av de mera filosofiska och tänkande novellerna som jag hade lite svårare för att greppa, det är inte riktigt min stil.

Varje novell inleds med ett litet förord om just den novellen. Det är små saker om när den tidigare kom ut och i vilket sammanhang den kom till. Just sådana bonusmaterial till berättelser är jag lite svag för och tycker är kul att läsa. Jag vill gärna veta bakgrunden till varför berättelser kom till, här får man en liten bit av detta. Jag själv hade inte haft något emot att se detta ännu mera utförligt, men det är en balansvåg, alla vill inte ha detta.

Språket är överlag bra och lätt att ta till sig. När det kommer till handling så skiljer sig novellerna rätt så mycket och är svårt att bedömda gemensamt på något sätt. Det jag kan säga är att man kan troligen hitta något som man gillar om man gillar att läsa fantastik. Vissa av dem tyckte jag avslutades lite för tidigt och kanske inte fick ett ordentligt avslut, de lämnades öppna och man var lite frågande. Åt andra sidan så kan detta vara poängen med dessa noveller att handlingen lämnas över till läsaren att tänka på och fortsätta bygga på och var och en får hitta ett slags slut.

Så slutsumman blir att detta är en bra bok om man vill känna på vad det är som denna författare skriver. Här får man nästan hela buffén i en och samma bok.

Tidigare omdömen om författaren:

Biotika
Svarthunden
Tosh
De Kallar Oss Zombier
Beatrice
Ett Slags Frihet
Arkitekterna

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Maria Wälsäter

Berätta lite kort om dig.

Maria Wälsäter, författaren bakom bland annat Doressea-trilogin, är en värmländsk storkonsument av populärkultur i alla dess slag. Särskilt sådant som faller inom fantastikgenren. Hjärtat slår lite extra hårt för djur, matlagning, bakning, inredning, fotografering, gaming, skönhet och hälsa – och givetvis skrivandet.

När och vad väcktes ditt intresse för fantastiken?

Det mystiska, magiska och oförklarliga har alltid lockat. Jag läste mycket som barn, och i sagorna kunde allt hända. Ingenting var omöjligt. Det konceptet tilltalar fortfarande idealisten och drömmaren inom mig. Ögonen öppnades på riktigt i och med Peter Jacksons tolkning av Tolkiens ”Sagan om ringen”. Jag hade knappt åldern inne att se första filmen på vita duken, men efter biobesöket var jag helt förlorad. Från och med den upplevelsen behövde jag regelbundna injektioner av fantastik, i all dess former.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Min första och största inspiration var ändå Astrid Lindgren. Som barn levde och andades jag hennes vackra berättelser. I grundskolan låg jag, kunskapsmässigt, ganska långt före min åldersgrupp. Lärarna kunde därför ge mig stora friheter, och jag nyttjade tiden till att skriva egna sagor (som jag sedan illustrerade på bildlektionerna). Efter skoltid skrev jag vidare. Men mitt första, riktiga bokprojekt påbörjades inte förrän jag år 2013 blev sjukskriven. Rastlösheten var total fram till dess att jag hittade tillbaka till skrivandet. Det projektet skulle komma att bli ”Avien”.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Den här listan kan göras orimligt lång (tänk er ett tacktal på Oscarsgalan). Men förutom mina föräldrar – som uppmuntrade läsandet och skrivandet, och gav mig fantasibränsle i form av böcker och ett otaligt antal VHS-filmer – får jag säga min vapendragare (tillika illustratör och formgivare) Linn Creutzer. I henne har jag haft ett ovärderligt bollplank vad gäller Doressea-trilogin. Många av de mer laddade scenerna har testats på henne allra först; hennes reaktion på dem ligger till grund för vad som överlevde första redigeringsrundan (och då särskilt ”Stjärnfödd”). Jag är henne oändligt tacksam.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Min egen akilleshäl är actionscenerna. Ibland kommer de helt naturligt, men när de inte gör det vill jag slita håret av mig. Jag vänder och vrider på ord och meningar i all oändlighet, och tycker ändå inte att jag får till det så som jag ser det inuti huvudet. Ibland händer det alldeles för mycket på ingen tid alls, och ibland är det precis tvärtom. Lättast och roligast att skriva är dialogerna. Det är genom dem karaktärerna på riktigt får visa vilka de är, vad de går för, och var deras lojaliteter ligger.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag behöver, och tar mig, extremt stora friheter i min skrivprocess. Till att börja med låter jag inspirationen hitta mig, trots alla råd om att man ”borde” jaga den. När den väl slår till är jag extremt produktiv och spyr ur mig text tills jag i princip däckar. Jag ser, hör och andas projektet i fråga.

Jag arbetar helst kronologiskt, börjar i början och slutar med slutet, men då behöver målet vara supertydligt. Det är lätt hänt att hamna på villovägar när karaktärerna lever sina egna liv. Ofta gör och säger de saker som inte alls var planerat i förväg, men det är när jag utforskar dessa villovägar som jag själv tycker att jag skriver som bäst och har det mesta flowet. Så är jag en sådan där mytomspunnen författartyp som redigerar under tiden jag skriver. Ibland stjälper det mer än det hjälper, men jag tror att det sparar mig både tid och förnuft i det långa loppet.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Tiotusenkronorsfrågan: hur får någon någonsin ihop livspusslet? Jag blir både imponerad och inspirerad av de som lyckas bolla brödjobb med familj och författarskap. Drömmen är ju, föga förvånande, att en dag kunna försörja mig på författandet. För att drömmen ska bli verklighet behöver jag nog producera mer text än jag klarar av vid sidan av ett heltidsjobb. Därför testar jag, nu och en period framöver, att helhjärtat fokusera på skrivandet. Förhoppningsvis ger det något slags resultat.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Enligt sambon har jag en ohälsosam kärleksrelation med krukväxter, som oftast slutar med krukväxtens död – trots att jag verkligen (verkligen!) anstränger mig för att hålla dem vid liv. Det har gått så långt att sambon liknar vår trea vid ett växthus. Och så köper jag blombuketter till mig själv när jag tycker att jag har gjort mig förtjänt av det. Sötsaker missbrukas också som belöning, och har jag väl börjat baka slutar jag inte förrän det är slut på plats i både kyl och frys.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

För den som är intresserad av personlighetstyper är jag en renodlad ENFT-P. Visionären i mig drömmer om ett samhälle där alla behandlas lika, oavsett kön, religionstillhörighet (eller brist därav), fysiska attribut, sexuell läggning och funktionsvariationer. Jag hoppas och tror att detta avspeglas i mina texter. För mig är det så viktigt att de som ges möjlighet att göra sin röst hörd också tar chansen. Vem ska annars göra det? Jag tänker aldrig påstå att jag har en lösning på något av världens många problem, men att kasta ljus på problemen är ett första steg mot förändring. Ju mer jag hittar min egen röst, desto modigare blir jag. Om ”Stjärnfödd” tar ett stort kliv i den riktningen, så springer ”Själagrav” ditåt.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Här önskar jag att jag hade någon rolig anekdot att återberätta, men jag har nog hållit mig inom ramarna för vad som anses socialt accepterat. Dock blev jag pang bom-blixtförälskad sommaren 2019, under redigeringen av ”Stjärnfödd”. Utan att avslöja för mycket tror jag att manuset hade stor nytta av min kärlek, eftersom huvudkaraktären Isondra befinner sig i en liknande situation. På den vägen fick manuset en stor dos äkthet.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Just nu håller jag på med flera spännande skrivprojekt. Jag befinner mig i slutfasen av råmanuset till ”Själagrav” (den avslutande delen i Doressea-trilogin), samtidigt som jag håller på att översätta ”Avien” (första delen i samma trilogi) till engelska. I dagarna har också ett frö såtts vad gäller en (än så länge) hemlig bokidé. Jag kan avslöja att den andas dystopisk science fiction med magiska inslag, science fantasy helt enkelt.

[Bibliografi]

Romaner:

Avien (Ebes Förlag, 2018)
Stjärnfödd (Ebes Förlag, 2019)
Själagrav (Ebes Förlag, 2021) (preliminärt datum)

Noveller:

Tabu (Miramir Förlag/Whip Media, 2019)

Mohlin & Nyström: Det Sista Livet

Titel: Det Sista Livet
Författare: Peter Mohlin & Peter Nyström
Sidantal: 477
Förlag: Norstedts

Baksidestext:

Dotter till vd:n för ett av Sveriges mest framgångsrika företag försvinner spårlöst i Karlstad. Hon tros vara mördad, men ingen kropp hittas.

Tio år senare vittnar FBI-agenten John Adderley i en uppmärksammad rättegång i Baltimore. I behov av en ny identitet kräver han att få bli placerad i Sverige, närmare bestämt i Karlstad. Staden han vuxit upp i, men inte besökt på tjugo år. John får ett nytt namn och ett uppdrag i cold case-grupp som utreder det tio år gamla försvinnandet.

Snart blir det tydligt att John vilja att få komma till Karlstad och jobba med just det här fallet handlar om mer än att återse barndomens Värmland. Samtidigt växer oron för att hans verkliga identitet ska röjas och han får allt svårare att hantera sina hemligheter.

Mina tankar:

Detta är författarduon Mohlin och Nyströms, både med förnamnet Peter, debutbok. Denna kom ut 2020 och vann Crimetimes bästa deckardebut för det året.

Det tog ett tag innan jag läste denna, men har haft ögonen på det ett bra tag då den verkligen har väckte min nyfikenhet. Det som jag föll för mest var nog den videon som författarna lade ut, tror det var på förlagets sida på Instagram, när det skulle göra en reklamfilm för boken när den hade release. Filmen är jätterolig och var precis min humor, bara det avgjorde att jag var tvungen att läsa denna bok. Nu finns visserligen inte denna humor i boken, men det gör ingenting, samt att det kanske är bra då det skall vara, och är, en spännande bok.

Boken börjar med två trådar, som utspelar sig under olika tider. Vi följer John Adderley i nutid, han är en agent i USA som är djupt inne i ett gäng kriminella för att sätta dit dem. Saker leder till att han blir tvungen att byta identitet efter att han har vittnat mot de kriminella, han vill bli placerad i Sverige, där han ursprungligen kommer ifrån. Den andra tråden utspelar sig tio år tidigare i Sverige, en ung kvinna försvinner, man hittar bevis på brott men kroppen hittas aldrig. Hon är dotter till en framgångsrik familj, men det verkar som att allt inte så bra som man vill få det att verka. Dessa två trådar går ihop då John Adderley återvänder till Sverige och börjar jobba på Cold Case-avdelningen inom polisen, och det första uppdraget han blir involverad i är just den försvunna dottern.

När det kommer till debuter så är det knappt att jag kan tro att den är det. Den känns riktigt genomarbetat och språket sitter precis som det skall. Detta känns som att det är en bok skriven av någon med redan några böcker i bagaget. Så man har gjort ett riktigt bra jobb med denna bok.

Det är en riktigt spännande handling som målas upp och jag hade riktigt svårt att lägga ifrån mig boken. Men det är inte bara en spännande berättelse, den har även ett djup, det är en berättelse fylld med ångest och smärta samt trasiga och ärriga själar. Det är detta djup som gör handlingen så bra och svår att sluta läsa. Vet inte om det är rätt ord att använda men denna melankoli som ligger över karaktärerna är exakt på rätt nivå när det kommer till hur det skildras, för mycket kan bli för tungt att läsa och för lättsamt då känner man inte för dem. Här träffar den helt rätt.

Själva lösningen på fallet tar många vändningar innan hela sanningen kommer fram. Utan att avslöja något så var det en känsla, eller tanke, som slog mig ungefär halvvägs in i boken som visade sig inte vara helt långt ifrån sanningen. Men jag var aldrig helt säker förrän slutet kom.

Så resultatet är en riktigt bra debutbok som jag rekommenderar till alla som vill ha en spännande och välskriven deckare. Slutet lämnar några saker öppna som gör att man vill läsa nästa bok. Med tanke på detta så var det bra att jag inte läste denna direkt när den kom ut, för andra boken finns redan i handeln, så jag kommer inte behöva vänta ett år till nästa bok. Jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen.

Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Håkan Gulliksson: Spelvärlden

Titel: Spelvärlden
Författare: Håkan Gulliksson
Sidantal: 316
Förlag: BoD

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Folket är lyckligt. Alla spelar meningsfulla spel som håller igång samhället och sådant som ger starka upplevelser.

Familjen Karlsson hamnar i händelsernas centrum när en agent från Nordiska rådet kommer till dem för att undersöka vad det är som stör spelvärlden i Umeå.

Mina tankar:

Detta är författaren Håkan Gullikssons debutbok om jag förstår det rätt. Denna kom ut första gången 2018, finns en nyare utgåva som kom ut 2020.

Detta är en framtidsversion där människor spelar spel för att hålla igång samhället, men något gör så att spelen kraschar och kaos utbryter då verklighet och spelupplevelser krockar. Ett råd skickar ut en agent för att undersöka problemet.

Jag gillar upplägget och premissen med denna idé att spelandet har blivit en stor del av samhället att det till och med är en grund för att det skall fungera, sedan att sätta in konflikter med att spelet kraschar är också en smart grej som jag ser potential i. Men tyvärr så måste jag säga att det är något som inte klickar för mig med själva boken.

Personer kan hoppa in som till exempel sophämtare eller som sjuksköterskor i spelen för att hjälpa samhället och andra. Men det blir aldrig riktigt förklarat hur detta går till helt praktiskt, jag hade gärna gått mera på djupet. Kan inte släppa hur någon kan plocka upp sopor om de sitter hemma uppkopplade på ett spel, eller för den delen behandla en patient på ett sjukhus. Jag kanske missade något i handlingen men tror inte det, känns lite som ett hål i berättelsen här.

När det kommer till språket och berättarstilen så är det också tyvärr saker här som jag inte klickar med. Jag kan tyvärr inte sätta fingret på det direkt, språket i sig är det inget fel på men det är något med berättarrösten, eller vad man skall kalla det. För att försöka säga vad som skär sig så känns det som att boken är för pratig, och nu menar jag inte att det är för många dialoger, i stället för att vara berättande. Den enda liknelsen jag kan komma på som kanske förklarar vad det är jag försöker säga är att man skulle kunna kalla en lärare eller föreläsare för pratig, denne alltså förmedlar fakta och förklaringar, medan en berättare förmedlar känslor och beskrivningar som målar upp saker för läsaren eller lyssnaren.

Boken är inte ”pratig” hela tiden, det är den mest i början, kanske första halva, sedan går den närmare karaktärerna och blir mera berättande och det tänder till lite i handlingen. I början kände jag att jag inte fick grepp om handlingen, den spretade på något sätt som rann ifrån mig, men den blev mera solid och mera fokuserad i slutet och då fick jag bättre grepp om den.

Svårt att rekommendera en bok som man inte klickar med, men jag vill inte säga att boken är dålig på något sätt. Smaken är ju som man brukar säga olika och jag anser att det inte finns något rätt eller fel. Känner man att handlingen låter intressant så tycker jag absolut att man skall testa på denna bok för att se själv om det är något för en. Det kan vara att boken är djupare än jag förstod och den flög över mitt huvud.

Häftad Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Astrid Ahlberg

Berätta lite kort om dig.

Jag är en pensionerad stordjursveterinär som började skriva fantasy 2010. Mina böcker ges ut av Seraf förlag som jag känner väldigt varmt för. Har varit med där ända från början. Förutom att skriva på egna manus korrekturläser jag åt förlaget, en syssla jag verkligen gillar. Jag bor ensam med mina två hundar, två katter och ett okänt antal fiskar i eget hus ute på landet utanför Växjö, med gott om skog i närheten att vandra i. Har tre utflugna barn och en make på LSS-boende. Vad mer? Sen ett år tillbaka är jag rätt aktiv på Instagram. Ser gärna på serier på teve men lika gärna sitter jag med näsan i en bok. Är flitig lyssnare på Storytel, praktiskt under såväl hundpromenaderna som under bilkörning.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Svaret här liknar nog de flestas. Mamma läste mycket för oss barn. C.S Lewis böcker om Narnia och Aslan gjorde djupt intryck. Längre fram läste jag förstås Tolkien. Exempel på andra fantasyförfattare jag läst under åren är Bertil Mårtensson, Ursula Le Guin, Guy Gavriel Kay, Joy Chant, Stephen Donaldsson, Terry Brooks, Eoin Colfer, Tad Williams ... Ja, det finns förstås många fler!
Numera blir det mest svenska fantasyförfattare, där finns det massor att läsa och njuta av.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Det var nog mest min systers förtjänst att jag började skriva. Hon mer eller mindre tjatade på mig. Själv tyckte jag inte det fanns någon anledning, det är ju liksom ingen brist på vare sig böcker eller författare. Men när min make blev allt sjukare i parkinson blev plötsligt skrivandet väldigt viktigt för mig. En sorts verklighetsflykt. Numera är det ett rent nöje och min roligaste hobby.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Förutom tidigare nämnda författare så har Caroline Hurtig betytt mycket. Hon erbjöd mig att ge ut mina böcker på hennes förlag och vi blev goda vänner förutom författarkollegor. Sedan har min syster hela tiden stöttat och drivit på mig. Min dotter var ett ovärderligt stöd med allt jobbigt kring skapandet av tryckfärdig bok, inklusive omslag, tills Seraf tog över detta.
Vad gäller mitt sätt att skriva är det nog väldigt mitt eget.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Dialoger är roligt, att få utforma hur karaktärerna kanske missförstår varandra, håller inne med ett eller annat, försöker nå fram eller undvika närmare kontakt. Man kan göra väldigt mycket med dialoger! Miljöbeskrivningar kan vara svårt att få till bra, men är ofta givande att hitta på. Svårast är nog bitarna mellan de händelserika partierna, att binda ihop utan att det blir tradigt att läsa.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag är den där typen som har en vag idé och sen skriver på medan jag nyfiket undrar vart det ska ta vägen … Skulle aldrig kunna ha en färdig plan utan vill själv bli överraskad av vad karaktärerna hittar på. Det är mest givande att skriva så tycker jag. Och enklast – jag är rätt lat av naturen. Men jag har flera worddokument som stöd, vid sidan av manuset. Till exempel ”Kapitel” där jag kort i efterhand skriver ner vad de innehåller, lättare gå tillbaka då. ”Obs” där jag listar vad jag måste kolla under redigeringen. ”Personer” förstås! Där kopierar jag in beskrivningar jag gjort i manuset. Jag skriver rätt färdigt redan från början så redigeringen brukar inte ta så lång tid.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Som pensionär gör jag i princip som jag vill, när jag vill! Hänsyn får förstås tas till hundarna som ska ut fyra gånger per dag. Jag tillbringar en hel del tid hos en gammal god vän utanför Skara, då blir det inte så mycket skrivande. Ibland kommer min dotter hem över helgen, då får datorn vila. Det kan gå månader då jag helt frivilligt inte skriver något alls, då ägnar jag den tiden åt förlagets korrekturläsning.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Hm. Inga spännande lik i garderoben tyvärr. Men få vet nog att jag jobbat mycket med fiskodlingar, både som akutveterinär och kontrollant åt Jordbruksverket.
Får jag sällskap kan jag bli sittande över ett pussel i timmar. Gärna 1000-bitars.
En annan grej: I yngre dar har jag både dansat folkdans och spelat folkmusik. Min make lärde mig hantera fiol. Funkar tyvärr inte att spela längre p.g.a. artros i mina axlar.
Och så är jag ivrig Växjö Lakersfan! Ishockey alltså. Följer SHL med stort intresse.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Relationer mellan människor. Hur vi missförstår varandra. Utvecklas, får erfarenheter. Och sen hittar fram – slutet ska vara lyckligt. Mitt återkommande tema är olika portar mellan världar. Då blir det ju garanterat kulturkrockar … Mina böcker innehåller få andra varelser än de som finns i verkligheten även om jag hoppas på att fler drakar ska dyka upp! Jag vill att det ska kännas fullt möjligt att det som händer huvudkaraktärerna skulle kunna hända dig som läsare! Fast förstås på ett magiskt sätt …

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Jag har en Port ute i skogen, två stora, vackra tallar som växer lagom långt från varandra i en glänta. Mellan dem har jag passerat otaliga gånger. Tyvärr har jag aldrig hamnat någon annanstans än på andra sidan om tallarna.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Jag skriver på manuset till min sjätte bok. Den blir fristående men har koppling till den femte, så femman bör man gärna ha läst först. I bästa fall kommer denna min sjätte ut i höst.

[Bibliografi]

Romaner:

Porten - Serien om Ön del 1 (Vulkan, 2013)
Delad identitet - Serien om Ön del 2 (Antares Förlag, 2014)
Kvinnan med silverhåret - Serien om Ön del 3 (Seraf Förlag, 2015)
Den tunna hinnan (Seraf Förlag, 2016)
De svarta tornen (Seraf Förlag, 2019)

Noveller:

Grannen - Antologin: Våreld (Seraf Förlag, 2020)