Författarporträtt: Nathalie Sjögren

Berätta lite kort om dig.

Jag är den nåltovande skräckförfattaren och skapar med både ord och ull. Jag är 40 år och bor i Halland på en fårgård tillsammans med man, barn, hundar, en höna och ca 200 får. Som mugglare jobbar jag som gymnasielärare i engelska och på ledig tid skriver eller nåltovar jag.

2011 kom min första bok, I nattens mörker. Några år senare kom Undergång, en mysrys roman om tvillingarna Emy och Melissa som hittar en ingång till underjorden och kommer ifrån varandra. Bland olika väsen från nordisk mytologi måste de försöka hitta varandra och en väg tillbaka till sin egen värld. Men vilken väsen är god och vilken är ond?

I och med Undergång var publicerat på Fantasiförlaget frågade jag om de kunde tänka sig trycka om I nattens mörker och det sa ja. Därför kom 2019 Serandos förbannels, en mörkare och otäckare version av I nattens mörker. Det är en blandning av Dracula och Skönheten & Odjuret men med en mörkare twist.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Den har nog alltid funnits. Jag älskade allt övernaturligt sedan liten ålder. En av mina äldsta minnen är att jag såg fram emot att se Michael Jacksons video Thriller och hur han dansade med zombies. Sedan var jag väldigt förtjust i Astrid Lindgrens Allra käraste syster och lekte själv att jag hade en hemlig ingång till en sagovärld där allt möjligt kunde hända. Jag berättade gärna om historier om troll för mina kompisar.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag skrev redan innan jag kunde skriva, men då var det muntliga berättelser. Jag målade bilder och mamma fick skriva manus som jag dikterade. Sedan fantiserade jag mycket och pratade med mig själv. Något som jag fortfarande gör. Så snart jag kunde skriva någorlunda började jag föra ner mina historier på papper. Och har skrivit mer eller mindre sedan dess.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Den första författaren som fick mig att inse att man faktiskt kan få sina berättelser publicerade var Astrid Lindgren. Därefter kom Stephen King och även Anne Rice. Den sista inspirerade så mycket att jag kunde sitta med hennes bok, lägga undan den och skriva på mitt eget manus. Bara för att ta upp boken igen.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Dialog har jag väldigt svårt för. Kanske för att jag själv inte pratar så mycket med andra människor. Som introvert är jag bättre på att lyssna och observera. Att själv delta i ett samtal tar emot och är något jag måste kämpa med. Därför vet jag inte alltid hur jag ska bygga upp en bra dialog i text.

Lättast är att skriva de kusliga scenerna, då det kryper innanför skinnet och när det otäcka närmar sig.
Hur ser din skrivprocess ut? (Frihand, synopsis, från början till slut m.m.)

Oftast är det en kombination av två idéer som kommer till mig. Till exempel inför Undergång hade jag sett en tavla med två flickor. Dessa två flickor ville jag gärna skriva om men jag visste inte deras historia eller deras miljö. Sedan tog jag en promenad på naturreservatet Näsbokrok och visste plötsligt att det var där hela historien skulle utspela sig.

När jag har kommit på historien i grova drag (hur den ska börja och åt vilket håll jag ska gå) börjar jag skriva. Eftersom jag har tänkt på historien ett tag brukar det gå ganska snabbt att få ner ett första utkast. Jag brukar inte skriva ner någon synopsis men jag kan istället prata mig igenom vissa scener om jag fastnar. Jag tar promenader i skogen och fantiserar på samma sätt som jag gjorde när jag var liten. Sedan går jag hem och skriver ner den version som jag tycker är bäst. Oftast skriver jag i kronologisk ordning men om jag fastnar brukar jag hoppa fram några scener för att skrivkrampen ska släppa.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

När jag jobbade heltid var det inte lätt. Speciellt eftersom det är en hel del jobb hemma på gården. Då blev det att skriva i korta stunder, kanske bara fem minuter här och där eller på kvällar. Men nu har jag gått ner i tjänst och har en hel dag för mig själv då jag bara kan ägna mig åt att skriva. Då är jag inte längre lika splittrad, eftersom jag tidigare kunde komma på mig att på jobbet sitta och tänka på mitt manus istället för engelskauppgifter.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

De som följer mig som författare kanske inte alltid har kolla på mitt andra skapande, nåltovning. Där gör jag gärna troll, häxor och tomtenissar. Men även personliga porträtt och kändisar. Jag har skapat Alice Cooper, Kiss, Dee Snider från Twisted Sister och Freddy Krueger - i ren ull. Jag skapar också karaktärer från tv-serier som jag älskar, t.ex. Outlander.

Jag har även skrivit en handbok i nåltovning och visar med bild och text hur man skapar olika ulliga och gulliga figurer.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Mina favoritkaraktärer att skriva om är antagonisterna, skurkarna. Jag gillar att de inte behöver ha några hämningar och kan bryta alla regler om de vill. De lever efter sina egna regler och i och med det kan jag släppa alla tyglar när jag skriver om dem.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

En gång gick jag till museet i Varberg och frågade hur man bröt sig in där. :) Hur många lås det fanns mellan olika avdelningar och hur många anställda som hade tillgång till låsen. I fortsättningen på Undergång behöver karaktärerna ta sig in på museet och stjäla en sak.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

I dagarna skriver jag sista biten på första utkastet på en helt ny roman. Kroppstjuven. Den handlar om Jessica som är på semester i London men vaknar upp en morgon i en annan kvinnas kropp. Någon har stulit hennes kropp och i jakt på den blir hon inblandad i en värld som människor inte borde ha kännedom om.

Förutom den har jag Underjordens väktare, fortsättning på Undergång, som jag försöker hitta en förlag till. Det är inte alltid lätt att sälja in del två till ett nytt förlag men jag har dialog med några förlag. Få se hur det fortskrider.

[Bibliografi]

Romaner

Undergång (Fantasiförlag, 2016)
Serandos förbannelse (Fantasiförlag, 2019)

Noveller

I stormen hon dansar, ur I varje ångetag (Andra Världar, 2014)
Sierskan, ur Steampunk Sagor (Whip Media, 2015)
Den röda stugan, ur Svenska spöken (Andra Världar, 2015)
Huvan, ur Darkness Klassiker (Darkness Publishing, 2020)

Övriga böcker

Nåltovning en handbok för nybörjare (Whip Media, 2020)

Simon Stålenhag: Labyrinten

Titel: Labyrinten
Författare: Simon Stålenhag
Sidantal: 150
Förlag: Fria Ligan

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Världen är täckt av ruiner och aska. Någonting främmande och gåtfullt förgiftade atmosfären och tvingades de fåtaliga överlevande att fly ner i underjordens djup. Nu lämnar Sigrid, Matte och Charlie enklavens säkerhet för att ge sig ut på en expedition i den ödelagda ytvärlden. Under resan tvingas de konfrontera mörka hemligheter de burit på sedan tiden då civilisationen dog.

Mina tankar:

Detta är Simon Stålenhags femte bok, det är som vanligt en blandning av konstbok och roman.

Om jag förstår rätt så har denna inget att göra med hans tidigare böcker. Men jag känner att denna kan utspela sig i samma värld, då jag känner igen vissa saker från tidigare böcker. Man behöver alltså inte ha läst de tidigare böckerna för att kunna hänga med i denna.

Nu är vi tillbaka i Sverige, i den förra så befann vi oss i USA. Vi befinner oss någonstans i framtiden och världen har mer eller mindre gått under, de få överlevande befinner sig i stora anläggningar under jorden.

Man gör expeditioner till ytan och gör vissa mätningar. Det är en av dessa som vi följer. Redan från första sidan så förstår vi att något inte har gått som det skulle. Handlingen berättas i olika trådar, vi som läsare får veta mer och mer om vad som hände. Det som målas upp är en mörk berättelse, skulle säga att denna bok är den mörkaste av Stålenhags böcker.

Det är ett bra knep som berättare att hoppa mellan tidshändelserna, vi som läsare har inte hela bilden framför oss och det håller intresset uppe och nyfikenheten på tå. Vi som läsare vet att något hände med expeditionen, men vi får också aningar om att det är en större orsak bakom allt, vi får hintar om att något hände när mänskligheten flydde ner under jorden.

Då det är en blandning av konstbok och roman så är den sparsam när det kommer till text, men den texten är exakt rätt mängd för att föra handlingen framåt. Tillsammans med bilderna utgör det en helhet. Och bilderna måste vi prata om, för det är kärnan i hela boken.

Bilderna är så otroliga, det är en mörk hinna över alla bilder, varför får man reda på när man läser. Sällan har nog något så fruktansvärd som en ödelagd värld skildrats så snyggt som i denna bok. Stålenhag har även en förkärlek att lägga till nostalgisaker som tar oss läsare tillbaka till en annan tid, och detta saknas verkligen inte i denna.

Det är små detaljer i bilderna som gör de så otroliga. Det kan vara en gammal hederlig telefon, eller till och med bara en vanlig stol som man brukar finna på offentliga ställen som på sjukhus. Man kan verkligen titta på bilderna och hitta mer och mer av dessa detaljer.

Så Simon Stålenhag lyckas ännu en gång att leverera en bok som är ögongodis och en läsupplevelse som stannar kvar hos en. Uppskattar man hans tidigare böcker så kommer man absolut inte bli besviken på denna. Har man ännu inte läst något av honom så är det absolut dags att göra det om man gillar konstverk som rör sig i fantastikens värld men även i nostalgins värld, han har en unik stil i sina bilder som verkligen lyckas kombinera dessa två världar i samma bild.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Ur Varselklotet
Flodskörden
Passagen

Inbunden Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.se

Vilhelm Sundbom och Jonas Sjöblom: Bortrövad - Vägen Hem

Titel: Bortrövad – Vägen Hem
Författare: Vilhelm Sundbom & Jonas Sjöblom
Sidantal: 141
Förlag: Sunflower Produktion AB

Ett recensionsex från författarna, tackar så mycket.

Baksidestext:

”Tim, tror du att vi någonsin kommer hem igen?”

De två syskonen Li och Tim tvingas ännu en gång ut på ett farofyllt äventyr där de tillsammans måste försöka överlista skogens alla märkliga varelser.

Mina tankar:

Detta är den fjärde och sista delen i Bortrövad. En ungdomsserie skriven av Vilhelm Sundbom och Jonas Sjöblom. Det är fantasy som riktar sig till åldersgruppen 9-12. De tidigare delarna heter, Fånge Berget, I Skogsfruns Våld och Ur Askan I Elden.

Då det är en serie så skall man ha läst de tidigare delarna för att hänga med i handlingen. Denna tar vid direkt där tredje boken slutade.

För de som läst de tidigare delarna vet att vi lämnade syskonen i en knipa. Nu får vi se om de klarar sig ur även denna. Precis som de tidigare böckerna så presenteras det en del nya personer och varelser, som alla är tagna ur de svenska folksägnerna. Som förra boken i serien så finns det i slutet en presentation över de olika väsen som förekommer i boken, ett bra komplement till de som vill läsa in sig lite mera.

Vi har de återkommande trollen och skogsfrun som har varit det centrala i historien. Det har varit dessa som har de som hindrat syskonen från att komma hem. Under detta avslut på äventyret så händer det saker som sätter allt i annat ljus. Vad skall jag såklart inte avslöja, men det blir riktigt spännande och kanske för de yngre även lite hemskt.

Språket är, precis som i de tidigare böckerna, lättläst och det skall det vara med tanke på vilken ålder den huvudsakligen riktar sig till. Det är en snabb handling och det händer saker hela tiden, allt för att hålla uppe intresset.

Det är en bra avvägning av spännande handling och återberättande om de gamla svenska folksägnerna för en ny generation. Jag ser absolut en möjlighet i denna serie att man kan använda den i skolan om man skall lära om detta ämne. Ha den som grund till en diskussion och skapa ett intresse till att utforska mer om våra folksägner, vilket jag anser absolut skall bevaras och inte låta försvinna.

Precis som de tidigare delarna i serien så är även denna bok illustrerad med svartvita bilder gjorda av Jonas Sjöblom. De är som vanligt riktigt snygga och stämningsfulla, de hjälper till med att sätta tonen i berättelsen, som är något åt det mörkare hållet när det kommer till sagor.

Det är som sagt den avslutande delen i serien, och utan att säga allt för mycket så knyter den ihop berättelsen. Vi kanske inte direkt får svar på allt, inte det som jag som vuxen tänkte på, men som barn kanske man är nöjd med de avslut som man får. Sedan misstänker jag, tack vare en epilog, att det kan finnas en chans till en slags fortsättning på denna serie. Det kan vara så att man kan se dessa fyra böcker som en enda tjock bok och att den är första delen i en annan serie, men detta är endast jag som spekulerar. Vi kanske inte har sett det sista av denna värld.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Bortrövad - Fånge I Berget (Bortrövad #1)
Bortrövad - I Skogsfruns Våld (Bortrövad #2)
Bortrövad - Ur Askan I Elden (Bortrövad #3)

Kartonnage Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.se

Författarporträtt: Christoffer Pichler

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Så länge jag kan minnas har fantastiken varit en del av mitt liv. Ett av mina tidigaste minnen är att jag sitter i mammas knä och spelar fantasy-strategispelet Heroes of Might and Magic 3. Hon spelade kanske mest, men jag fick vara delaktig. Under hela min uppväxt hade jag alltid en stadig ström med böcker på grund av henne.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Skrivtanken kom till mig när jag blev frustrerad över utvecklingen i världen. Folk lyssnar inte på varandra och polarisering i samhället ser jag som ett av vår tids största problem. Därför ville jag skriva en historia som handlar just om att se händelser från olika perspektiv och hoppades att genom underhållning kunna få fler att försöka förstå sina medmänniskor. Sedan hade jag aldrig faktiskt gett ut böckerna om det inte var för en kollega som läste och tyckte att det var värt att satsa på. Jag tror jag skrev första ordet i Revanianda-trilogin 2013, men boken gavs ut 2018.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Margaret Weis och Tracy Hickman har skrivit några av mina absolut favoritböcker som fick mig att komma in D&D och därefter skrivande. De är huvudanledningen till att jag någonsin började skriva.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Karaktärsutvecklingen, de inre reflektionerna över händelser och de icke-verbala reaktionerna. Dessa är de saker jag tycker är viktigast (och roligast!) att få till. Jag har aldrig varit en stor beundrare av miljöbeskrivningar eftersom jag har livlig fantasi själv och hjärnan fyller liksom i scenen av sig själv, och detta kan ibland märkas i mina råmanus har jag fått höra från korrekturläsare...

Hur ser din skrivprocess ut?

Från början till slut. Jag har alltid haft en historisk händelse som inspiration, men vilka vägar karaktärerna går måste ibland lämnas upp till dem. Jag kan bara ändra omständigheterna för att få en karaktär att agera annorlunda. Så ibland blir jag mer reaktiv än proaktiv i skrivandet.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Det svåraste som finns är att sätta sig ner för att skriva. Jag behöver rensa åtminstone 4-5 timmar i kalendern för att klara det. Sedan gäller det att vara effektiv. När jag väl har startat brukar jag fortsätta tills något tvingar mig bort, t.ex. att jag blir alldeles för hungrig. Det är svårt att hinna med allt, men man gör sitt bästa. Kanske inget bra tips till aspirerande författare, men det gäller att avsätta tid.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag är en ganska känslodriven person. Ofta måste jag lura min känslomässiga sida att tycka om något för att jag ska orka göra det. Det är något jag själv finner underhållande då jag älskar att analysera data och andra mer "logiska" saker, men ändå är det känslorna som styr.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Förståelse för andra och insikten att det är enkelt att bli till ondskan man kämpar emot. En av de roligaste sakerna med rollspel och att läsa är att få följa en annan karaktär som, oftast, inte delar allt för mycket personlighet med sig själv, men som man ändå kan identifiera med till viss del. Helt plötsligt får man ett helt nytt perspektiv på sina (o)vänner.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

För mig är nog att driva ett aktivt Instagram-konto det mest konstiga jag gör. Jag är inte en stor socialmedia-användare, men jag har hört att folk är nyfikna på vad som pågår bakom kulisserna till en bok, så då får man leverera. Annars är det väl när man spenderar ett par timmar med att läsa översättningar och känna på uttala av utländska ord för att förstå skapa sammanhängande språkstrukturer i ens värld. Det kan kännas väldigt bisarrt att spendera två-tre timmar på att hitta ett ord som de flesta inte ens kommer att uttala utan endast läsa.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Nu när Revanianda-trilogin är avslutat (boksläpp 13:e november!), så vänder jag blicken för tillfället mot spelutveckling. Jag har fyra spelidéer som jag vill utveckla, alla inom fantasy/sci-fi så klart, varav en har en stark koppling till mitt skrivande.

[Bibliografi]

Romaner

Ensamhetens Hav, Revanianda-trilogin del 1 (Imagine Games, 2018)
Frihetens Skugga, Revanianda-trilogin del 2 (Imagine Games, 2019)
Gudomligt Ingripande, Revanianda-trilogin del 3 (Imagine Games, 2020)

Noveller:

Ambitionens Anda (Imagine Games)

Kamilla Oresvärd: Minnesbäraren

Titel: Minnesbäraren
Författare: Kamilla Oresvärd
Sidantal: 303
Förlag: Hoi Förlag

Baksidestext:

Han sjönk ner på knä, släppte klubban och slog pannan i marken. Bilden han såg framför sig. Den ville inte försvinna. Blont, blodigt hår. Bara brunbrända ben, smutsiga och blåslagna. Ögonen, stora brunnar av tysta skrik. Han slog armarna om sig själv och började gunga fram och tillbaka. Vad hade han gjort?

Didrik Mörck minns inte. Bara små fragment som ibland gör sig påminda. Är det fantasimonster som visar sig för honom i febriga brottstycken? Han vet inte. Han är ju trots allt galen och oförmögen att skilja på dröm och verklighet.

Sommaren är här och många på polishuset har gått på semester när ett över trettio år gammalt lik hittas i en jordkällare i centrala Göteborg. Samtidigt rymmer en man, som sitter inlåst för ett brutalt mord, från en sluten rättspsykiatrisk vårdanstalt tio mil därifrån. Kommissarie Stina Seger och hennes grupp får i uppdrag att lösa de båda fallen och deras jakt tar dem med ner i mentalvårdens mörka gömmor där en skrämmande sanning uppenbarar sig.

Mina tankar:

Detta är författaren Kamilla Oresvärds debutroman och den första boken om kommissarie Stina Seger. Denna kom ut 2015 och det har kommit två böcker till om Stina Seger, Jägaren, som jag läste först, och Råttfångaren.

Jag läste som sagt först andra boken i serien först, men kände när jag läste den att jag troligen missade lite när det kom till de olika karaktärernas bakgrunder. Så jag tänkte att det bästa är att gå tillbaka från början och fortsätta på serien där. Har en princip att jag helst vill läsa en författares böcker i den ordning som de kom ut, även om de inte hänger ihop, för att få se hur en författare utvecklas i sitt skrivande.

Det är en snabb bok när det kommer till handlingen. Vi kastas rätt in i den. Vi följer delvis en man som vi från början vet väldigt lite om, det börjar att han rymmer från något och vi förstår genom att uppleva det han upplever och känner att något inte står rätt till med honom. Vi får bitvis reda mer och mer om denna man.

Samtidigt så hittar man ett skelett gömd bakom en vägg i en jordkällare. Det visar sig snabbt att skelettet är cirka trettio år gammalt, polisen misstänker att det rör sig om ett brott. Stina Seger, tillsammans med en grupp andra utredare, börjar nysta i mysteriet. Fler och fler bitar framkommer om personen och händelser runt omkring huset. Det leder dem till mentalvården, som visar sig ha en mörk baksida.

Det är korta och snabba kapitel och ett bra driv i handlingen. Det är spännande rakt igenom, det kanske inte är direkt en överraskande handling för den som är van vid att läsa deckare. Men ibland så behöver inte handlingen överraska för att vara bra, den är intressant och välskriven med en bra bakgrund när det kommer till själva fallet, men även med huvudkaraktären Stina Seger.

Så om man vill ha en bra deckare att koppla av med för stunden så är denna bok ett bra tips då den är lättläst, spännande och intressant. Jag ser fram emot att läsa tredje boken om Stina Seger, och efter det så skall jag även läsa författarens nya serie, Vargön.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Jägaren (Stina Seger #2)

Pocket Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Mattias Kuldkepp

Berätta lite kort om dig.

Jag skulle beskriva mig själv som en av de som strövar genom livet med grundinställningen att glaset faktiskt är hyfsat fullt. Kanske är det delvis ett arv från att ha haft förmånen att få växa upp i en trygg miljö där fantasin fått fritt spelrum. Tiden ångar på och jag med den. 44 år har jag hunnit bli och jag bor tillsammans med min underbara familj strax norr om Stockholm, eller i Sollentuna om man ska vara petnoga. Det är i dagarna nästan fjorton år sedan jag på allvar lyfte pennan och förverkligade den livslånga författardröm som jag burit och sedan dess har det hunnit bli sex romaner och en handfull publicerade noveller.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Oj, det var en bra fråga. Tidigt, så mycket är säkert. Jag minns hur jag blev introducerad till Drakar och Demoner av en kusin någon gång på mellanstadiet och satt och spelade det hemma på hallgolvet, men jag undrar om jag inte redan innan det snubblat över diverse fantastikböcker och filmer. En av de första böckerna jag kan minnas var Leo och stjärnhästen av Mary Stewart, vilket är en slags portalfantasy som jag älskade (och grät en tår till). För att inte tala om tv-serien ”Det var en gång – rymden”, som gjorde ett outplånligt intryck. Det var sannolikt den som inspirerade mig till en av mina första berättelser (färgrikt illustrerad för egen hand) och än idag kan jag minnas de franska rösterna och den inledande melodin. Likväl minns jag hur jag skrämdes och fascinerades av Disneyfilmen Taran och den magiska kitteln som kom ut 1985.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Som jag avslöjade ovan så började jag tänka ut berättelser tidigt, bland annat inspirerad av tv-serien ”Det var en gång”. Jag tror att det var något innan jag började skolan. Berättelser fyllde mig sedan under hela uppväxten, kanske främst genom diverse fantastifyllda lekar och drivor med lästa böcker och serier. Under högstadiet och gymnasiet väcktes passionen för att skriva mer på allvar, och i samband med att jag gick ut gymnasiet hade jag satt upp som ett viktigt mål för mig att skriva en roman. Jag trodde att det skulle hända inom något år eller två, men livet kom emellan. Jag började på ett par romaner men kom aldrig längre än ett fåtal kapitel. Det var först efter att jag fyllt trettio som jag gjorde slag i saken, och det kom sig genom att jag tillsammans med två likasinnade vänner formade en skrivcirkel. Efter det flöt det på.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Finns många jag skulle kunna nämna. Naturligtvis finns det närstående utan vars hjälp jag aldrig kunnat förverkliga mitt författarskap, men om jag måste välja ut några på den litterära scenen så väljer jag Ursula K. Le Guin, Robert Asprin, H. P. Lovecraft och Robert Jordan. Alla har gjort bestående intryck, om än på helt skilda plan. Dock skulle listan snabbt kunna göras väldigt lång och det känns egentligen orättvist att bara nämna en handfull, för gränsen är hårfin och frågar du mig en annan dag är det mycket möjligt att jag skulle lyfta fram ett par andra namn.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Lättast … Får nog säga första utkastet. Lite oavsett innehåll. Och motsatt, så tycker jag att det jobbigaste är den sista redigeringsvändan, rent motivationsmässigt kan det ibland kännas som att simma i lera, trots att jag vet att berättelsen lyfter sig rejält varje vända. Någon gång har jag sagt att jag vet att boken är färdig när jag helst av allt aldrig vill se den igen. Det är en sanning med modifikation.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag är huvudsakligen en ”gardener”, det vill säga jag väljer att lyssna in mina karaktärer och storyn för att veta vart den är på väg. Jag har oftast en god idé om var jag vill, och ett antal centrala scener eller nyckelhändelser på vägen dit, men detaljerna lämnar jag öppna. För min del genererar det bäst resultat och när jag lyssnar till berättelsen har saker en förmåga att falla på plats. Helt problemfritt är det emellertid inte. Det har hänt att jag kört fast och svurit länge medan jag undrat hur jag inte kunnat se ett problem innan det slog mig på näsan. Därför har jag på sistone börjat varje roman med att utveckla ett grovt synopsis. Det ger mig någon slags lugn, som humoristiskt nog ibland visat sig vara ett fullständigt självbedrägeri. Det är nämligen långt ifrån säkert att jag håller mig till den från början utstakade vägen. När jag till exempel skrev ”En hjälte kommer sällan ensam” målade jag vid ett tillfälle in mig i ett hörn, synopsis sade en sak, men berättelsen och karaktärerna skrek något annat. Berättelsen gick segrande ur den striden, jag knycklade ihop synopsis och skrev om det baserat på vad berättelsen krävde vid den tidpunkten och det är jag glad för.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Det krävs en smula jonglering för att kombinera arbete, skrivande och familjeliv. De senaste åren har jag en gång per år tagit ut ungefär en månad tjänstledigt för att kunna ägna mig helhjärtat åt mitt skrivande. Resten av året försöker jag hitta tid när jag kan, oftast en halvtimme-timme ett par gånger i veckan och på helgerna. För mig fungerar det bäst att skriva om det inte är alltför stora uppehåll mellan skrivtillfällena.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag har en rödörad vattensköldpadda som jag fick när jag var 12 år, och för den som inte sett Teenage Mutant Hero Turtles så kan jag berätta att sköldpaddor har en personlighet. Min sköldpadda gillar sällskap. Och mat.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Knepiga frågor. Jag vet inte riktigt. Visst väver jag in djupa teman och/eller frågor i mina böcker men måhända inget specifikt tema som alltid återkommer. Det skulle isf vara det oväntade. Finns få saker jag ledsnar snabbare på i en film eller bok än när allt är fullständigt förutsägbart, för så är inte livet. I det längsta försöker jag hålla spänningen uppe i mina böcker genom att hålla läsaren på tårna om vad som kommer att ske näst. Dock är det en fin balansgång, för naturligtvis måste man ju i handlingen även uppfylla läsarens förväntningar relativt ofta. Om överraskningen förvandlas till standard förlorar den sin kraft, den måste hela tiden på något sätt kännas levande och naturlig.

Jag har också en hat-kärlek till det episka. Ibland blir jag fullständigt gripen av det och några av de bästa stunderna firar jag i dess sällskap, men ibland blir det för mycket av det goda och då vill jag istället skämta och skriva mer lättsamt. Kanske återspeglar det någonting i min personlighet. Mycket av livet är på allvar, men om man aldrig låter sig själv slappna av och skratta, så missar man något. Det måste finnas utrymme i livet för bägge delarna.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Vet inte om jag har någon så där verkligt spännande erfarenhet att dela med mig av. Den mesta research jag gör är via internet eller i dialog/intervju. Jag har hört om andra författare som gjort de mest häpnadsväckande saker, men för mig så skapas i princip all magi framför tangentbordet eller under en tanke-promenad. Det bästa jag kan komma på är när jag jagade en försenad leverans med böcker som skulle delas ut till deltagarna på SilwerSteam 2017. Böckerna skulle egentligen ha anlänt från tryckeriet med god marginal, men de tappades bort och kuskade runt den mest märkliga väg genom Europa innan de slutligen hittade fram till Stockholm. Under tiden tickade klockan och det krävdes oräkneliga maratonsamtal till kundtjänsten för att jaga på i sökandet av den irrande leveransen. Med bara fem minuters marginal innan DHL stängde sitt lager för helgen, kvällen innan eventet skulle börja, fick jag hjälp av en vänlig lagerarbetare som frångick deras normala rutiner och lokaliserade bokpaketet någonstans bland deras hyllor. Jag slänger mig därefter i bilen och kör i ilfart till Eskilstuna för att personligen leverera böckerna till SilwerSteam. Jag hann, men med hjärtat i halsgropen och med minsta tänkbara marginal.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Just nu är jag först och främst inriktad på att skriva färdigt Sönderfallets Symfoni. Den tredje och avslutande delen heter Skärvor av en brusten framtid. Efter det … Vem vet. Jag har helt klart fler böcker i sikte i serien Den ofrivillige hjältens handbok, och måhända blir det utrymme för lite fler noveller också.

[Bibliografi]

Romaner

De sista änglarna, 2011
Minnesskymning, 2015
Konsten att rädda sitt skinn, Den ofrivillige hjältens handbok del 1, 2017
Skärvor av en brusten värld, Sönderfallets Symfoni del 1, 2018
En hjälte kommer sällan ensam, Den ofrivillige hjältens handbok del 2, 2019
Skärvor av ett brustet sinne, Sönderfallets Symfoni del 2, 2020

Noveller

Flyende ögonblick, Citylife Magasin Kista Galleria #3 2015
Estelle, På denna grund 2015
Eftersökt död eller och levande, Steampunk sagor 2015
Irene, Brev från Cosmos #4, 2016

Mattias Kuldkepp: Skärvor Av Ett Brustet Sinne

Titel: Skärvor Av Ett Brustet Sinne
Författare: Mattias Kuldkepp
Sidantal: 699
Förlag: Ragnarök Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Demonerna har funnit sin väg in i Lyraak. Ur portalen vid Ymsellion strömmar de in i det alviska riket och ingenting tycks kunna stoppa dem. I glittrande Yion förbereder sig försvararna för drabbning, men i murens skugga utkämpas flera strider än en.

Där vandrar en speleman som försöker förstå sig själv, en kvinna som tänker hämnas sin familj, en ung man som drömmer om frihet, en alv som slåss för sitt folk och en krigare som vill hjälpa en vän. I en värld full av mörker löper de risken att snava över det som gömts i seklernas damm och somliga hemligheter var aldrig menade att avslöjas.

Mina tankar:

Detta är författaren Mattias Kuldkepps sjätte roman och den andra delen i hans episka fantasytrilogi Sönderfallets Symfoni, som inleddes 2018 med Skärvor Av En Brusten Värld.

Då det är andra boken i en serie så skall man ha läst den första innan man ger sig på denna. Denna tar vid där första boken slutade. Nu var det två år sedan jag läste den första boken och jag kom ihåg de stora delarna av handlingen, men de mindre detaljerna var glömda, eller i alla fall bortknuffade av böcker jag läst efteråt. Det tog ett tag för mig, kanske ett par hundra sidor, innan det mesta hade kommit tillbaka till mig. Det var inget som gjorde att handlingen stapplade i början, jag kunde lätt hänga med från första sidan och genom de första bitarna börja damma av minnet. Jag antar att de som inte läst första ännu kommer få det betydligt lättare, då man kan välja att sträckläsa dessa två böcker direkt efter sig. Och det lovar jag att man kommer vilja göra.

När jag läste den första boken så fångade den mig med det samma och jag ansåg, och anser fortfarande, att det var en av de bästa fantasyböcker jag läst. Det ligger där på toppen och bevisar att det går att leverera riktigt bra fantasy av högsta kvalité även på svenska. Vet att det finns många som väljer bort svenska och läser endast på engelska när det kommer till fantasy. Men Mattias Kuldkepp anser jag är en som befinner sig där uppe tillsammans med de internationella storsäljarna inom genren. Jag hoppas att Mattias kommer att nå ut utanför Sverige.

Det var som sagt vad jag tyckte om den första boken i serie, och nu har äntligen andra boken kommit. Kommer den då att klara av att leva upp till mina höga förväntningar som jag har efter första boken? Precis som med första boken så fångar han mig med detsamma, trots att jag behövde damma av mitt minne, så drogs jag in i en annan värld. Och vilken värld det är, Mattias Kuldkepp har verkligen lyckats med att bygga upp en levande värld, fast den kanske är mera på väg att gå under. Det finns en rik historia som vi bitvis får skymta, dels i början av varje kapitel, men även genom de olika karaktärernas upplevelser och undersökningar. Allt detta gör att det känns som att det är något större som vi möter, att vi i boken bara skymtar en del av hela storheten.

Jag nämnde i början att detta är episk fantasy. Och under resans gång så slår det mig, vilket jag kanske inte tänkte på när jag läste första boken, att detta är väldigt episka, storlaget och pampigt, det handlar ändå om händelser som påverkar en hel värld. Men samtidigt så är det ändå väldigt nära och, för karaktärerna, personligt. Vi följer ett antal personer, som i första boken var rätt så utspridda i världen. I denna del är de flesta karaktärerna samlade i en och samma stora alvstad, som hotas av en belägring från den oändlige demonarmén som strömmar igenom en portal.

Man kan verkligen känna oroligheterna osar i staden bland invånarna. Det byggs långsamt upp och vi vet inte riktigt hur utfallet kommer att te sig. Vi får lära känna de olika karaktärerna ännu mera, och vissa får ta en större roll i denna del, vilket är riktigt kul. Under resans gång kommer får man se andra sidor av några karaktärer och vi får en ny, kanske mera komplex, bild om dem.

Språket är en riktig fröjd för ögat. Både det och handlingen är så välslipade och genomarbetat att jag verkligen inte finner något som man skulle kunna klaga över, allt sitter precis där det skall. Sedan att författaren lyckas med att ge liv till varje karaktär och gör dem intressanta att följa är också ett stort plus.

Så Mattias Kuldkepp lyckas absolut att leva upp till de höga förväntningarna som jag hade inför denna bok. Det är till och med att så att jag måste erkänna att han till och med lyckades, med glädje, att bräcka mina förväntningar med råge. Boken är en tegelsten på sjuhundra sidor som levelevrar allt som en som älskar episk fantasy kan begära. Jag vill komma att påstå att jag tror att under resans gång så kommer nog det dyka upp en eller annan överraskning för läsaren, som den kanske inte såg komma.

Då detta är andra boken i en trilogi så skall det ju komma en tredje del. Man kallar ju ofta andra boken i en trilogi för en transportsträcka som bygger upp till det stora avslutet i den sista delen. Detta är den på ett sätt, den bygger upp verkligen till vad som jag tror kan komma att bli ett slut som kommer att vara så storslaget att det bara är förordet. Men det är ingen tom transportsträcka utan mycket händer och en del saker får ett slags avslut redan i denna bok, avslut som kanske är början på något nytt som kommer att fortsätta i tredje boken.

Jag hoppas inte det kommer att ta två år innan nästa del kommer, för jag vill verkligen läsa fortsättningen, och helst redan nu. Men åt andra sidan så vill jag inte att författaren hastar sig fram för snabbt. Så det får ta den tiden det tar för att arbeta fram det bästa slutet, jag kommer med glädje att kasta mig över den när den än kommer.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Konsten Att Rädda Sitt Skinn (Den Ofrivillige Hjältens Handbok #1)
Skärvor Av En Brusten Värld (Sönderfallets Symfoni #1)
En Hjälte Kommer Sällan Ensam (Den Ofrivillige Hjältens Handbok #2)

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträt: Erik Bengtsson Meuller

Berätta lite kort om dig.

Produktiv 28-åring. Arbetar inom skolan (högstadiet) med ämnena idrott & hälsa, svenska och matematik. Gillar även projekt och är med och försöker få igång en skolidrottsförening på skolan.

Spelar fotboll på fritiden och hoppar emellanåt in som instruktör på STC i Vänersborg. Tränar mycket överlag.

Är enormt produktiv och kör strukturerat på med flera olika projekt parallellt. Har varit nära väggen några gånger men lyckas känna in läget och bromsa innan den säger stopp. Tror väldigt mycket på att träningen och mitt skrivande hjälper mig orka mer. Jag känner att jag befinner mig högst upp i Maslows behovstrappa.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Svår fråga. Jag har alltid tyckt om att berätta saker, att dikta ihop historier och dela med mig av dessa. Redan som väldigt liten fastnade jag för Star Wars, superhjältar och liknande. Som 90-talist är jag även uppvuxen med tv-spel, en konstform som kommit att prägla mig mycket. Genom detta har även spel såsom Zelda präglat mig mycket. Vida väcktes min läslust av Harry Potter-böckerna, samt Sagan om Ringen-böckerna som jag läste efter att jag fullständigt fastnade i Peter Jacksons filmatiseringar.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Min omgivning har ofta varit uppmuntrande. Mamma och pappa har aldrig avrått mig från de timmar jag satt och skrev hemma (fast tv-spelandet blev begränsat och som tioåring blev jag medtvingad till att börja spela fotboll och bandy, som jag fastnade för). I skolan skrev vi små så kallad ”händelseböcker”, i vilka man skulle måla en bild och skriva några rader. Där skrev jag mycket om Pokémon, Super Mario och annat. Jag diktade dock ihop en del eget, såsom den lilla bokserien ”Spino och Sköldis” som handlade om en korkad spinosaurie och en smart men självgod sköldpadda. Detta kan ha inspirerats av Jurassic Park och Teenage Mutant Ninja Turtles.

Dessa händelseböcker uppmuntrades inte av min lärare i lågstadiet, hon ville hellre att berättelserna skulle handla om ex. lilla Stina och Pelle som fick en tia för att gå och handla glass. Fantasin och våldet i mina händelseböcker ledde ibland till några rader i min ”kontaktbok”.

När jag började mellanstadiet fick jag sedan en fantastisk lärare, Morgan Isaksson, som uppmuntrade mitt skrivande. Han sade även åt mig att endast skriva, då via datorn, och i raskt tempo ökade längden på mina texter. Jag skrev då mycket om superhjältar, en serie som jag kallade för ”Crazy Heroes.” Morgan uppmuntrade mig, likaså min mormor och moster som läste igenom allt. De sparade dessutom berättelserna och har gett mig dem i vuxen ålder. Jag vrider mig lite i plågor när jag läser igenom alltihop, med ungdomsspråk kan man nog beskriva det med ordet ”cringe.” Samtidigt tycker jag mig se en klockren humor och satir, som även följt med och i mognare form fått träda fram i ”Söder om Himlen”-serien i vuxen ålder.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt
eget skrivande?

JK Rowling har ändå betytt en hel del. Mitt sätt att skriva på gällande exempelvis dialoger är tagna från henne. Harry Potter-böckerna var de första ordentligt tjocka romanerna jag lyckades läsa på egen hand. I övrigt vet jag inte riktigt vilken författare som präglat mig mest, jag har nog plockat saker lite här och var. Jag har nog heller inte läst lika mycket som en författare klassiskt sett anses behöva höra. Läser, det gör jag, och har även gjort mycket, men jag är även i stor mån präglad av andra berättarformer. I synnerhet tv-spelen. Därmed måste jag också få lyfta fram alla de som skrivit manus till Nintendo-spel, bland andra Shigeru Miyamoto,, som legat bakom många av de spel som präglat min uppväxt och var berättande jag inspirerats av. Du finner troligtvis, medvetet och undermedvetet, mer inspiration från The Legend of Zelda än från Sagan om Ringen och Harry Potter i Bableis barn-serien. Jag kan heller inte med gott samvete att undvika att nämna George Lucas, eller för den delen Tolkien, som båda fastän de inte påverkat mitt språk i skrift i så hög grad ändå påverkat min fantasi och gett mig inspiration och driv.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Svår fråga. Pass på den? Jag tänker inte så mycket på det, utan kör mest på. Alltihop finns med i mina berättelser och jag tycker enligt min egen smak att alltihop får tillräckligt med utrymme. Miljöer och karaktärer beskrivs lagom mycket för att låta läsaren bygga en egen bild, med inslag av det jag tycker är viktigt.

Hur ser din skrivprocess ut?

En viss grundidé till handlingen tar form och punktas ner i ett dokument. Därefter punktar jag även upp miljöer och karaktärer som ska vara med, samt i vissa fall händelser som jag vill ha med men inte riktigt vet hur jag ska få in. Vad gäller Söder om Himlen skriver jag även ner en hel del musikstycken jag vill inkludera.

Efter att denna grund är lagd skapar jag ett dokument där jag sätter ut några olika kapitel och en liten synopsis för varje. Därifrån skriver jag på och märker alltid hur så många saker tillkommer under resans gång utan att ha varit planerade. Karaktärer får liv och ju mer jag lär känna dem, desto mer saker inser jag att de måste göra som en reaktion på vad som händer. Detta är en av de allra mest magiska sakerna med att skriva. När det händer, då vet man att man håller på och skriver något bra.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag har hittat en väldigt god struktur de senaste åren. Dagtid jobbar jag som lärare men har ofta mina berättelser lite i bakhuvudet. På kvällen är det träning som gäller, antingen fotboll eller gym. Gymmet blir ett sätt att umgås med min sambo. Annars har vi ett par timmar på kvällen då vi äter och hinner prata på vardagarna. På helgerna har jag oftast vilodag på lördagen och då går jag upp tidigt och skriver medan min sambo tränar. Sen försöker jag ägna större delen åt henne, men ibland slinker lite skrivande eller läsning in. De går även i perioder hur mycket jag skriver. Mellan jobbet och träningen brukar oftast ett par timmar finnas på vardagarna och det är där jag disciplinerat klämmer in skrivandet. Detta går även snabbare och snabbare, jag känner mig bara mer och mer driven ju mer jag skriver. Nu har jag även börjat få lite spridning på mina verk, vilket driver mig ytterligare.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

1. Jag har lite Tourettes. För de som träffat mig och/eller sett mina Instagramvideos lär det nog ha framkommit ändå. Jag har en del ryckningar för mig, mer eller mindre i olika perioder.

2. Träning är även en stor del av mitt liv. Dels lindrar det mina tics men hjälper mig också att vara produktiv. Under ett träningspass pluggar jag in musik och kan bearbeta mina historier, som konstant vill hoppa runt i huvudet och ibland sliter ut hjärnan. Genom träningen finner man ny energi och kan hålla ett ännu högre tempo och hålla fast vid sina rutiner. Familj, jobb, mat, träning, skriva, sova – Där har vi innehållet i vardagen.

3. Jag är lärare. Svenska, matematik och idrott. Se på ämnena, de speglas av mina övriga sysselsättningar. Träning. Skriva böcker. Varje del i mitt liv gynnar de andra delarna.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

En bra berättelse? Mycket av människans inre konflikt är nog ändå med, jag dras mer mot gråskalor och antihjältar. Varken i Bableis barn eller Söder om Himlen är ”hjältarna” särskilt goda när man analyserar dem, de är väldigt mänskliga (bortsett från vissa heroiska bedrifter de ibland kanske lyckas med).

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Suttit uppe halva natten och druckit kaffe och lyssnat på hårdrock? Min sökhistorik kanske visserligen ser lite märklig ut om man inte förstår sammanhanget. ”How much power does one need to rip off someones head” är väl en av många udda saker jag googlat.

Jag har även suttit och lyssnat på en del julmusik varvat med heavy metal perioden maj-november hela 2020, på grund av innehållet i min nästkommande bok.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Härnäst väntar den tredje delen i Söder om Himlen-serien, nämligen Söder om Himlen: Sista advent. Boken släpps den 1 december och just nu håller jag på för fullt med marknadsföringen, att bygga upp hype och slipar på de sista detaljerna i boken. Boken tar vi några månader efter Söder om Himlen: Dagen efter och följer överlevarna från 22-24 december. Jag utlovar en bok fylld av liknande teman som de föregående (action, spänning, skräck, humor, populärkultur, heavy metal) men även med en del nya inslag. Det blir en väldigt annorlunda julsaga, helt enkelt.

Därefter ska de två kvarvarande delarna i Bableis barn, min high fantasy-serie, skrivas klart. Råmanuset är klart för näst sista boken och finns ute hos några trogna läsare på testläsning. Jag har även kommit en bra bit på råmanuset till den sista boken.

Därefter väntar ”Ryska federationens hjälte”, en prequel till Söder om Himlen som måste publiceras innan jag kan ge mig i kast med fjärde Söder om Himlen-boken. Storyn till dessa är redan planerad i grunden, liksom för många andra böcker. Jag har en planering med olika publiceringsdeadlines som sträcker sig till år 2040…

[Bibliografi]

Bableis barn: Den förlorade sonen (EBMeuller Böcker, 2017)
Bableis barn: Det odöda riket (EBMeuller Böcker, 2017)
Söder om Himlen (EBMeuller Böcker, 2018)
Bableis barn: Det förflutnas eko (EBMeuller Böcker, 2019)
Söder om Himlen – Nyutgåva (EBMeuller Böcker, 2020)
Söder om Himlen: Dagen efter (EBMeuller Böcker, 2020)
Söder om Himlen: Sista advent (EBMeuller Böcker, 2020)

Författarporträtt: Per Lindskog

Kort om mig;

Är en pensionerad yngling, som tack vare den statusen numera har gott om tid att ägna mig åt allt det jag trivs allra bäst med – att skriva, skapa bilder, lyssna på musik, och framför allt umgås med min kärlek Snezana.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

När är egentligen svårt att säga med säkerhet. Filmen ”Willow” bidrog i alla fall starkt till att utöka mitt intresse. Men egentligen fanns det intresset långt före den filmen dök upp.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag vill nog vända på frågan, och svara på när jag började skriva först. I princip när jag hade lärt mig skrivandets konst hjälpligt första åren i grundskolan. Skrev en deckare då jag gick i sjunde klass, som min svensklärare fick läsa, och han berömde den. Men jag fick aldrig tillbaka den. Hur man nu ska tolka det.

Jag har skrivit dagbok regelbundet sen jag var runt femton år, vilken i antal ord idag motsvarar cirka sju exemplar av den kompletta samlingen av ”Sagan om ringen”. Jag har alltid älskat att se hur orden som skapas i min hjärna flyter ut genom fingrarna via tangenterna upp på min datorskärm.

Mitt skrivande fick ordentlig fart för snart tio år sen då jag träffade Snezana, som är min största inspirationskälla.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt skrivande?

Terry Pratchett med hans fantastiska berättelser om Skivvärlden har betytt mycket i mitt eget skrivande.

Men det är först och främst Snezana som betyder allra mest. Hennes rika fantasi och förmåga att hitta lösningar på det mesta, är ett ovärderligt bollplank. Vi samarbetar i allt, och när det gäller skrivandet hjälper vi varandra med idéer, korrektur och manusutveckling. Ja, allt helt enkelt. Åtskilliga är de tillfällen vi suttit vid frukostbordet, matbordet eller i SPA-badet och diskuterat och löst knutar i våra respektive skrivprojekt.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Dialog är nog det jag gillar bäst. Särskilt när det handlar om någon person som kanske är lite arg. Att återge en hetsig ordväxling i en dialog gillar jag. Svårast att skriva är nog actionscener eller rena stridsscener. Man vill ju undvika ord som plötsligt, blixtsnabbt och liknande, så det kan ibland bli lite klurigt att få till bra action utan dylika ord.

Hur ser din skrivprocess ut?

Först och främst kan jag konstatera att frihand enbart vore slöseri med tid. Ingen, inte ens jag själv hade kunnat läsa det. Jag skriver allt med tangentbord. Det där med synopsis har jag nog aldrig fått till. Det börjar oftast med någon lös idé som jag sen spinner vidare på. Men skrivandet blir ofta lite spännande för mig själv också, för jag vet sällan riktigt hur det ska sluta. Efter hand som berättelsen tar form, gör jag ofta små sidospår mest för att avvika en stund. Dessa sidospår kommer ofta till användning längre fram, och vävs in i berättelsen. Ibland upprättar jag en punktlista som får bli en storyline, när jag känner att jag håller på att tappa bort ordningen i berättelsen. Eftersom mina hittills skrivna fantasyromaner utspelar sig i samma värld skapad av mig själv, har jag redan från första början ritat upp en karta. Utan den vore det omöjligt att få till en hållbar berättelse. Denna har jag senare, med god hjälp av Snezana, ritat och designat om i Photoshop, och den finns med som en viktig del i mina böcker.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag skriver när andan faller på. Eftersom vi båda är skrivande personer riskerar vi aldrig att den andre är irriterad över att man sitter försjunken vid datorn.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Har alltid velat lära mig att spela något instrument. Tyvärr uppmuntrades inte det av mina föräldrar, med undantag av att jag en gång fick en leksaksgitarr med stålsträngar. Men min musikerkarriär fick ett abrupt slut då min storasyster satte sig på gitarren. Jag har alltid älskat att sjunga, och gör det bra enligt andra, även om det sällan kommer fram eftersom jag är lite blyg. Men när jag var liten satt jag ofta på gungan i vår trädgård och sjöng för fullt, så grannfrun uppmanade sin gubbe att stänga radion så de kunde höra mig.

Är det någonting du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

HBTQ, allas lika värde, miljö – försöker väva in detta i mina texter, gärna med en satirisk touch. Min första bok ”Eilaths hopp” har ett tydligt HBTQ-tema.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Håller just nu på för fullt med slutarbetet kring ”Regntider”, som är den tredje delen i min fantasytrilogi ”Legender från Thiramaar”. Vid sidan om det har jag ytterligare några idéer till kommande romaner i samma världsdel. Dessutom arbetar jag med mina memoarer, och har även en påbörjad feelgoodroman i samarbete med Snezana.

[Bibliografi]

Eilaths hopp - Legender från Thiramaar del 1 (Joelsgårdens Förlag, 2019)
Gudarnas spira - Legender från Thiramaar del 2 (Joelsgårdens Förlag, 2020)

Novellantologier

Över en regnbågsfika (Ariton Förlag, 2018)
Över en fika kan allting hända (Ariton Förlag. 2018)
Lyckliga tider (BoD, 2019)
En yngre man (Joelsgårdens Förlag, 2019)
Livet, kärleken och döden (Under The Kite Publishing, 2019)

Erik Odeldahl och Fredrik Stennek: Köttmarknad

Titel: Köttmarknad
Författare: Erik Odeldahl och Fredrik Stennek
Sidantal: 180
Förlag: Swedish Zombie

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Mange har just fått en provanställning som dörrvakt på den ökända nattklubben. Ljuban hoppas att det här vaktpasset ska bli hans sista. Bella skulle aldrig sätta sin fot där frivilligt, men någon måste ta hand om hennes kompis innan hon gör något idiotiskt. Marko trodde att han var färdig med klubben för gott, men sedan försvann bossen och alla spår pekar ditåt. Alla vet at det är något speciellt med Köttmarknaden. En rå, pulserande stämning som får folk att tappa alla hämningar och driver dem till extas på det svettiga dansgolvet. Kanske är det något man blandar i drinkarna? Eller är det något konstigt i luften där inne? Vad det än är, så sitter det liksom i väggarna. Något som vibrerar i takt till basgångarna från återupplivade nittiotalshits. Något som alltid är hungrigt.

Mina tankar:

Detta är författarna Erik Odeldahl och Fredrik Stenneks debutroman. De tillhör ett författarkollektiv som kallas Fruktan och har tidigare skrivit noveller i två antologier med detta kollektiv, de heter Stockholms Undergång och Zonen Vi Ärvde.

Detta är den andra boken i förlaget Swedish Zombies nya serie, som de kallar för Den Nya Skräcken. Serien består av kortare romaner och genren är så klart skräck, därav namnet på serien. Den första boken i serien heter Rött Universum och är skriven av Frida Windelhed.

Denna utspelar sig så gott som under en enda natt och då som gott uteslutande på nattklubben Köttmarknaden. På denna nattklubb och under denna natt samlas det, av olika anledningar, ett antal karaktärer.

Det är en het och svettig berättelse som målas upp. Det osar av testosteron, då speciellt från dörrvakterna som jobbar på klubben, men även av feromoner då något på klubben får de som besöker den att göra saker som de troligen inte hade gjort annars.

Fast boken är på knappt tvåhundra sidor så tycker jag att man hinner få med mycket i handlingen. Den breder inte ut sig i många sidotrådar utan fokuserar på just händelserna under denna natt, det gör att den kan fördjupa sig på karaktärerna. Vi kanske inte får reda på så jättemycket bakgrund om de olika karaktärerna, men genom att få se hur de agerar och tänker under de timmar som boken utspelar sig under så får man en bild över vilka de är. Det blir lite mera stilen av en novell men man har valt att ge handlingen mera kött på benen och breder ut sig på fler sidor.

När det kommer till skräckdelen av berättelsen så finns den där. Det är inte den typen av skräck så att man blir rädd av att läsa den och det tror jag inte heller är meningen att man skall bli. Detta skulle kunna vara en spänningsroman om det inte var för de saker som uppenbarar sig under handlingens gång. Det är element som rör sig i skräckens korridorer, på vilket sätt lämnar jag till läsaren att upptäcka, för det är en del av resan. Tror absolut att om man uppskattar skräck så kommer man att uppskatta dessa delar i berättelsen, som ändå är kärnan.

Jag har sagt en gång att en bra novell är när man har läst ut den och känner att man vill veta mera och fortsätta läsa. Jag har ju nämnt novell några gånger och kan inte slut med det riktigt ännu om denna bok. För när jag läser sista sidan i boken så känner jag att det är ett bra avslut på berättelsen men ändå finns det ett begär av att vilja få reda på mer. Vad händer härnäst? Kommer händelserna att stanna i den fasen som de är i nu, eller kommer de att eskalera till något ännu större som sträcker sig utanför väggarna på nattklubben Köttmarknaden? Jag hoppas på en slags fortsättning i någon form, om det är så bara en novell eller ytterligare en bok till. Annars får fantasin leva fritt i läsarens hjärna, i min växer något och frodar. Så än en gång känns detta som en novell i riktigt långt format.

Vill man ha något lätt- och snabbläst men ändå med ett bra språk och intressanta karaktärer och situationer med en härlig skräckkänsla så är detta boken att sätta tänderna i. Den bjuder på riktigt bra kvalité när det kommer till underhållning och tror att den kommer att gå hem till alla som älskar skräck.

Vill även göra tummen upp till förlaget Swedish Zombie som vågar satsa och lyfta fram svensk skräck. Med dessa två första böckerna i serien så visar de att det finns talanger att ta av när det kommer till svenska skräckförfattare och att man vågar satsa på skräcken som kanske inte går hem hos alla utan bara de inbitna skräckfantasterna gör mig riktigt bra. Jag ser att denna serie av skräckböcker inte sparar på krutet när det kommer till det brutala och det groteska, här finns ingen censur och heller inte slätstruket så att det skall passa alla. Skall bli intressant att se vad nästa bok i denna serie kommer att handla om och vilken typ av skräck det blir.

Häftad Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anna Karolina: Stöld Av Babian

Titel: Stöld Av Babian
Författare: Anna Karolina
Sidantal: 438
Förlag: Norstedts

Baksidestext:

Adnan har just suttit av ett fängelsestraff för grovt narkotikabrott. Nu måste han fixa stålar snabbt för att betala sina skulder – men snuten trakasserar. Magnus är kriminalkommissarie och balanserar skickligt på lagens gräns i sin jakt att sätta dit buset. Han är svag för kvinnor, men på hans enhet har de inget att göra. Amanda är en nykläckt polis med en högt personlig agenda. Målmedvetet närmar hon sig det hon söker: i polisens korridorer, i den undre världen och på de hetaste nattklubbarna i Stockholm. Och hon är beredd att offra allt.

Mina tankar:

Detta är författaren Anna Karolinas debutbok, denna kom ut 2014 och är den första i serien om polisen Amanda Paller.

Det första jag märkte med denna när jag började läsa var språket och jargongen som de olika karaktärerna har. Vi rör oss i både undre världen och bland poliserna. Nu är jag inte direkt insatt i hur snacket går i dessa kretsar men i denna bok så fick jag en känsla av riktig autentiska stil och jag köper till hundra procent. Vi får verkligen en närgången bild av två världar, som lever sida vid sida och tillsammans.

Utöver karaktärernas språk så är stilen i boken rapp och lite kortfattad, men ändå beskrivande. Det är ett lättsamt språk att ta till sig. Det är en stil som jag finner väldigt passande i denna handling. Det är ett högt tempo i handlingen och det är spännande från start till slut.

Det jag gillar med handlingen är att jag fann den riktigt mustig, det är mycket som händer och det är många bollar uppe i luften. Trådarna i handlingen cirkulerar runt tre karaktärer och dessa tre trådar korsar varandra och bildar ett mönster som blir mer och mer tydlig ju längre in i handlingen som man kommer.

När jag tänker på att det är en debutbok så blir jag riktigt imponerad av att författaren har fått till en så fyllig handling som hon fått. Inte alltid men ofta så tar det några böcker innan stilen blir så skarp att det blir så bra som det blir här. Det är ett riktigt genomarbetat språk och en välkomponerad handling. Författaren klarar av detta mästerligt och jag förstår varför denna blev nominerad till Crimetimes debutpris.

Karaktärerna är mångbottnade och välbeskrivna, man får en tydlig bild av dem. Vi får uppleva deras vardagsliv samt deras yrkesliv, även den karaktären som lever i den undre världen, som man nu skall kalla det för ett yrke. Det är verkligen inte svart och vitt utan en stor gråzon, de flesta karaktärer gör saker som är både bra och dåliga. Man känner och förstår de olika, en del kommer man inte att gilla.

Det är många ämnen som tas upp i boken men ett ämne som berörs skildras på ett riktigt starkt sätt. Det är inte det centrala i boken men är än så viktigt och det är hustrumisshandel. Vi möter både förövare och offer, vi ser både den fysiska och psykiska delen av detta hemska.

Det kanske inte är en jätteoriginell handling, men alla olika komponenter i boken, språk, handling, ämnen, karaktärer, när man lägger ihop dem och i den mängden som de olika delarna förekommer så är detta ett perfekt recept på en bra spänningsroman. Det är en debut som är så stark och lysande att det låter lovande med de övriga böckerna författaren. Jag är förvånad att det tog så lång tid innan jag tog tag i att läsa en bok av Anna Karolina, men nu när jag gjort det så är jag glad. Glad att jag började med den första och glad att det finns redan ett antal utgivna böcker av denna författare, nu behöver jag inte vänta ett år på en ny bok.

E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: A.R. Yngve

Berätta lite kort om dig.

Jag är född 1969 i Göteborg. Pappa var från Falun, mamma från Kap Verde.

Aktiviteter – tidigare och pågående – inkluderar: serietecknare, dataspelsdesigner, illustratör, ståuppkomiker, förälder, manusförfattare och författare.

Numera bor jag i Norge med fru och barn. Jag skriver fiktion både på engelska och svenska.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Tidig exponering för media gjorde det – redan innan jag började i skolan.

Det kan dels ha varit tecknade serier – morsan köpte tidningen Apornas planet till mig, fastän den säkert var alldeles för hemsk för små barn.

Hon tog också med mig på bio för att se rymdfilmer som År 2001 och Stjärnornas krig. På svensk TV gick SF-serien Månbas Alfa (alias "Space: 1999") som gjorde stort intryck på mig runt fem-sex års ålder.

Och den första bok jag läste själv - jag lärde mig läsa när jag var fyra eller fem - var Mumintrollet på kometjakt, som ju är ett slags fantasy.

(Den gemensamma nämnaren i alla de här exemplen är morsan.)

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag minns att när jag först började skriva i mellanstadiet, var det en typ av kortkorta noveller med "snärtig överraskande slutpoäng". De här tidiga försöken var tydligt inspirerade av noveller jag hade läst i ett gammalt SF-magasin, som hette Svenska Galaxy. (Hittade flera gulnade exemplar på en vind.)

Särskilt Fredric Browns noveller var av den typen, men jag läste även noveller av Börje Crona, Isaac Asimov och flera andra författare.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Sam J. Lundwall! Han stod för en stor del av science fiction-utgivningen på svenska som jag hade tillgång till under min uppväxt, och jag läste troget hans SF-tidskrift Jules Verne-Magasinet.

Utan Lundwalls inflytande hade jag säkert gått miste om massor av SF under uppväxten... och hans förkärlek för satir och svart humor färgade av sig på mitt skrivande.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Allra svårast: Att få handlingen att hänga ihop på ett bra sätt; att berättelsens struktur utvecklas i rätt tempo – inte för hastigt, inte för utdraget.

Väldigt svårt: Karaktärsskildring i djupare detalj. Jag skulle aldrig kunna skriva om relationer på det där detaljerade, organiska sättet som vissa andra författare är bra på.

Ganska svårt: Att sakta in tempot i berättelsen och låta texten "andas". Jag blir rastlös och ogillar "dödtid" i böcker.

Svårt: Att få till den där biten i mitten på boken, där händer det att jag får skrivkramp. Hur ska jag få karaktärerna att på ett trovärdigt sätt komma till det avgörande beslut som leder handlingen dit jag hade planerat? (Jag tror inte alls på klyschan om att "mina karaktärer gör som de själva vill". Med lock och pock SKALL de göra som jag vill.)

Lätt: Actionscener. Som före detta serietecknare tänker jag visuellt och cinematiskt. Har hela scenen i huvudet som en film.

Hur ser din skrivprocess ut?

Ungefär så här:

1. Inspirerande dröm eller idé
2. Mental bearbetning av berättelsens möjligheter
3. Synopsis (kort eller långt, med konceptillustrationer)
4. Första utkast
5. Ytterligare bearbetning, korrekturläsning (flera gånger)
6. Färdigt manus

Det är ytterst sällan jag kastar ett manus och gör om det helt och hållet. Istället blir det liggande tills jag kommer på hur jag ska skriva klart det.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

När jag gifte mig och blev förälder, vilket skedde ganska sent i mitt vuxna liv, fick jag mindre fokus över till att skriva. Mitt barn har Aspergers syndrom, vilket har tagit lång tid att förstå och hantera. Jag skriver när jag kan, men det är mindre ofta än när jag var yngre.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

- Jag har på senare tid insett att jag antagligen har en mild form av Aspergers. Jag gillar människor och har inget emot andras sällskap, men kan också gilla att arbeta ensam i perioder.

- Jag har illustrerat flera böcker av andra författare, i synnerhet KG Johansson. År 2019 utkom hans barnbok Hotet under havet – till den gjorde jag över 40 bilder.

- Flera av mina noveller har publicerats i Kina – i tre olika tidskrifter. (Tyvärr fick jag inte några pengar för dem... bara äran!)

- En annan sak som läsarna kanske inte känner till är att jag gör dataspel. Flera av dem går att se på YouTube, som här: https://www.youtube.com/watch?v=wqLubvffoKs

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Spännande och tankeväckande idéer. Stora intellektuella genombrott. Det som SF-fans brukade kalla ”Sense of Wonder”. Humor.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Tyvärr kommer jag inte på några spännande exempel. Tar sällan fysiska risker och har aldrig varit en våghals. "It's all in the mind..."

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Just nu, under den pågående globala koronapandemin år 2020, befinner jag mig i ett kreativt lågvatten. Ovissheten i situationen som vi alla lever i nu gör det svårare att fokusera och planera – fråga bara mina skrivande kollegor som också skulle ha varit med på den inställda fysiska bokmässan i Göteborg!

Jag har flera oavslutade manus, men det är osäkert vilket jag skriver färdigt först. Det kan bli en barnbok, en skräckroman, en ungdomsbok, en satirisk humorbok... vi får se vilket som blir klart först.

[Bibliografi]

Publicerade romaner
(Egenpublicerade verk ej inkluderade)

Terra Hexa (Wela Förlag, 2004)
Terra Hexa II (Wela Förlag, 2006)
Terra Hexa 3 (Wela Förlag, 2007)
Supermobilen (Wela Förlag, 2011)
Sagopyjamasen (Wela Förlag, 2012)
Vaernen den fördömde (Wela Förlag, 2012)
Hundra tusen pirater (Wela Förlag, 2013)
Fruktans fysik (novellsamling, Wela Förlag, 2014)
Darc Ages - De mörka tidevarven - Första boken: Uppvaknandet (Wela Förlag, 2016)
Darc Ages - De mörka tidevarven - Andra boken: Ödemarkens barn (Wela Förlag, 2016)
Darc Ages - De mörka tidevarven - Tredje boken: Slaget om framtiden (Wela Förlag, 2016)
Monster i massor (Wela Förlag, 2016)
Darc Ages - De mörka tidevarven - Fjärde boken: Maskernas stad (Wela Förlag, 2017)
Rex Omega (TiraTiger Förlag, 2019)

Publicerade noveller:
(Egenpublicerade verk ej inkluderade)

Grisham's World
RansomBay(tm)
Custom Job
I Feel Super, Thanks For Asking
By the Nose
The War (Kriget)
Sins of Our Fathers
Physical Terror (Fruktans fysik)
The Face In the Door
K.C. And the Sunshine World
SEE (SE)
Lonely Planets
A Funny Thing Happened On the Way To Valhalla
Telephone Conversations (Telefonsamtal)
Landscape With Sententers (Landskap med sententrer)
Nightmare Number Six
Mannen som föll ut
The Club That Wouldn't Let Anyone In
Rasisticus
Quadrillennium (Quadrillennium)
Super-Size Security
Stupid! (Dumskalle!)
6 superkorta
Insider (Insider)
Minnas
Serverad
Avagana
Historien om P

Publicerade långnoveller:

A Man Called Mister Brown (i Spacewesterns.com)

Producerade radio/TV-manus:

Magiens arv (radioserie, NRK, 2009)

Publicerade serier:

Uppföljaren (i Teatertidningen)
E+ (i Svenska Serier, Semic)
E+ del två (i Svenska Serier, Semic)
Barn av hemligheten (i Svenska Serier, Semic)

Publicerade dataspel:

No Escape (Funcom, 2000, "Original idea/concept by")
Archetype (Psytronik Software)
Psyko Zone (Psytronik Software)
The Last Amazon Trilogy (Psytronik Software)
1,000 Kung-Fu Maniacs (Psytronik Software)
Shoot Em Up Destruction Set (Psytronik Software)
Shoot Em Up Destruction Set 2 (Psytronik Software)
Shoot Em Up Destruction Set 3 (Psytronik Software)
Shoot Em Up Destruction Set 4 (Psytronik Software)
Precinct 20: Dead Strange (Psytronik Software)

Egenpublicerade böcker:

Alien Beach (Amazon)
The Time Idiot (Amazon)
DARC AGES Book One: The Awakening (Amazon)
DARC AGES Book Two: Children of the Wasteland (Amazon)
DARC AGES Book Three: The Battle for Tomorrow (Amazon)
DARC AGES Book Four: City of Masks (Amazon)
The Argus Project (Amazon)
THE FLATTERED PLANET And Other Stories (Amazon)
BLOOD AND SWINE - A Comedy of Terrors (Amazon)
BLOD OCH SVIN: En Skräckens Komedi (Amazon)
The Book of CRAZY MONSTER STORIES (Amazon)
PRECINCT 20: Dead Strange (Amazon)
THINGS FROM BELOW And Other Stories (Amazon)