Bokslut 2020

Så har ett år gått, och vilket år det har varit. Många vill helst glömma det, gömma det långt bak i ett skåp, alternativt uppe på vinden eller nere i källaren, för att aldrig plocka fram det igen. Men det har inte bara varit botten, och nu tänker jag lyfta fram lite toppar när det kommer till min läsning. Så jag kommer i detta inlägg lista de böcker som jag gillade mest av de jag läst.

Men först lite statistik, bara för att jag tycker det är kul med sådant och listor. Detta är inte för att skryta med hur många böcker jag läst. Utan är endast en rolig, och kanske intressant, sak.

Året som gick läste jag 112 böcker, sammanlagt 34170 sidor. Det ger ett genomsnitt på 305 sidor per bok men även ett snitt på 94 sidor per dag. Jag läser på ett ungefär 50 sidor i timmen, det betyder att jag i snitt har läst två timmar varje dag. Skulle jag däremot läst alla sidor i en sittning så hade det tagit mig 683 timmar eller närmare en månad. När jag ser snittet på två timmar om dagen så ser jag inte en omöjlighet att detta kommande år ha en möjlighet att öka snittet, målet för detta år kommer också att vara 100 böcker, allt över kommer bara bli en bonus. Detta är bara en kul sak och inte ett måste eller krav som jag sätter på mig, det skall vara kul och läsa inte något annat.

När det kommer till könskvotering, vill lägga till att detta spelar verkligen inte någon roll egentligen, så är det 77 män och 55 kvinnor. Ser en lite domenering av män, men tycker ändå att det är rätt så välbalanserat. Kan säga att för ett antal år sedan så hade nog det varit en helt annan siffra, 90-95% hade säkert varit män då. Detta är ingenting som jag aktivt tänker på när jag väljer böcker att läsa, så jag är rätt så nöjd med siffrorna att det var rätt så jämnt.

En annan siffra som kan vara rätt så intressant är om det är svenska eller översatta böcker som man läst. 106 st är svenska författare medans endast 6 st böcker är översatta. Vad denna kraftiga fokus på just svenska författare så kan det med säkerhet ha att göra med att jag detta år har försökt att lägga vikt på alla recensionsexemplar som jag fått, dessa kommer så gott som uteslutande från svenska förlag och författare.

Jag har även sett på vilken genre som jag läst. Har valt att dela upp det i två bitar, först har vi deckare och här räknar jag alla slags spännningsgenrer och sedan har vi fantastik och där räknar jag fantasy, skräck och science fiction. Då blir förhållandet 43 st deckare och 69 st fantastik.

Så nu blir det dags att lista de böcker som jag gillade allra mest av de jag läst. Vill tillägga att det är många böcker som jag gillat och förtjänar att bli nämnda men måste dra någon gräns.

När det kommer till deckare så är det följande böcker som har stuckit ut lite mer:

Caroline Engvall med Ärren Vi Bär

En otroligt välskriven bok om ett fruktansvärt ämne. Det gör ont när man läser denna och varför jag inte har läst hennes böcker tidigare lurar jag på. Sedan är det även en riktigt spännande handling som hon fått till i sin första spänningsroman. Jag skall försöka detta kommande år att läsa böckerna efter denna.

Anna Karoline med Stöld Av Babian

Precis som med Carolina så lurar jag på varför jag inte läst Annas böcker tidigare. Hennes debutbok är så välskriven och genomarbetat att man knappt kan fatta att det är en debut. Spännande och intressant, även hennes böcker skall jag försöka med att hinna med att läsa i år.

Pascal Engman med Råttkungen och Änkorna

Ja, Pascal kommer med på listan med inte bara en utan två böcker. De är båda riktigt välskrivna och han kombinerar internationell thriller med deckare på ett suveränt sätt. Han har verkligen öga för detaljer och lägger till små saker i handlingen som ger ett djup och liv i berättelsen. Han har snabbt kommit att bli en av favoritförfattarna.

När v kommer till fantastiken så börjar vi med fantasy:

Nils-Petter Löf med Alicia Månstjärna Och Den Femte Pelaren

Nils-Petter är en som jag med glädje har följt. Har i varje bok funnit ett språk som jag lätt tar till mig och en berättarglädje som lyser starkt. I denna är det verkligen inget undantag. En ungdomsfantasy som påminner en del om Harry Potter, en del kanske uppskattar liknelsen och andra ser det som en kopia. Jag är en av dem som uppskattar och även gillar detta.

Mattias Lönnqvist med Konflikternas Tid

Andra boken i Mattias serie Oldenasagan lyckas med att leverera och leva upp till förväntningarna som jag hade efter den första delen. Till och med så bra att jag anser att denna del är på några sätt ännu bättre. Intressant historia som målas upp här.

Mattias Kuldkepp med Skärvor Av Ett Brustet Sinne

Efter två års väntan så kom äntligen andra delen i Sönderfallets Symfoni. En episk fantasy som på ett sätt även lyfter fram den lilla karaktären i den stora händelsen. Välskriven och medryckande, trots att det är en tegelsten så blir det aldrig tungt att läsa.

Marcus Olausson med När Gudar Dör

Marcus har arbetat om sin serie Serahema Saporium och detta är första boken. Jag gillade verkligen den första versionen, så hur kan jag inte något annat att älska denna version som har, hur det än är möjligt, ett bättre språk och flyt i handlingen. Riktigt bra episk fantasy på svenska, skall nu i början av året läsa andra boken så att jag kan kasta mig över tredje och avslutande delen när den kommer ut.

Efter fantasy så flyttar vi oss mot skräcken eller det övernaturliga:

Johanna Glembo med Marodören I Möllinge

Denna roman är dock svårplacerad när det kommer till genre. Det är inte skräck, men av vissa anledningar hör den ändå dit. Det finns en bit övernaturligt. Med en speciell infallsvinkel på berättarröst så kan man, i alla fall jag, inte göra något annat gilla denna bok. Det är nostalgi på högsta nivå för de som växte upp på nittiotalet. Full med skruvade karaktärer och ett härligt språk.

E.P. Uggla med Första Hösten – Röd Skymning

Det tog sin tid innan fortsättningen på Blå Gryning kom, men den levererar verkligen. Med en säker hand när det kommer till språk och handling så för E.P. Uggla oss in i en värld som är i kaos och full med varelser och andra ting som vill och kommer döda dig om du ger den chansen.

Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg med Monster I Terapi

Mats Strandberg har snabbt kommit att bli en av favoriterna, jag föll pladask med hans bok Färjan. När jag fick höra talas om denna bok så blev jag såld med det samma. Kända klassiska monster som går till psykologen för att lösa sina problem. Konceptet är helt briljant, att man sedan inte gjort detta till en ren skräckbok utan detta är så mycket mera. Det är faktiskt en lättsammare version av en psykologibok, kanske till och med en bok som ger en självinsikt om sitt eget sinne och mående, på gott och ont. Välskriven, originell men även en hyllning till de klassiska monstren som den tar upp.

Simon Stålenhag med Labyrinten

Denna konstbok kan man inte göra något annat att älska. Man kan försvinna in i bilderna, se de små detaljerna och uppleva nostalgikänsla samtidigt som man fasar över det dystopiska samt det hemska mänskligheten kan göra mot varandra. Bilderna är mörkare än hans tidigare böcker, men lika briljanta och han levererar en berättelse till bilderna som även den är mörkare än tidigare. Ögongodis och en häftig upplevelse.

Läs mina omdömen om böckerna här:

Caroline Engvall: Ärren Vi Bär
Anna Karolina: Stöld Av Babian
Pascal Engman: Råttkungen
Pascal Engman: Änkorna
Nils-Petter Löf: Alicia Månstjärna Och Den Femte Pelaren
Mattias Lönnqvist: Konflikternas Tid
Mattias Kuldkepp: Skärvor Av Ett Brustet Sinne
Marcus Olausson: När Gudar Dör
Johanna Glembo: Marodören I Möllinge
E.P. Uggla: Första Hösten - Röd Skymning
Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg: Monster I Terapi
Simon Stålenheg: Labyrinten

Författarporträtt: Mattias Lönnqvist

Berätta lite kort om dig

Jag är född och uppvuxen i Linköping men flyttade till Sundbyberg för 20 år sedan. Det jag försörjer mig på är arbetet som IT-konsult, som visserligen är ett kul arbete, men det är skrivande som är min stora passion. När det blir tid över ägnar jag mig gärna åt brädspel (och att måla miniatyrer), tv-spel, filmer och läsande. För att nämna några intressen.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

När jag gick i mellanstadiet hade vår lärare högläsning en timme per vecka. Några av de böcker som hon läste var Narnia-böckerna av C.S. Lewis, och det fick mig att fastna för genren. Efter det plöjde jag en hel del Fantasy (bland annat Tolkien) men i gymnasiet blev det mest Science Fiction. På universitetet tappade jag mycket av nöjesläsandet, och det var Robert Jordan som fick mig att hitta tillbaka. Det som verkligen tände gnistan igen (och fick mig att vilja skriva egna böcker) var dels Harry Potter och dels svensk fantasy.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Även om Harry Potter kanske borde ha väckt den drömmen, så var det när jag kom in på svensk fantasy, och då särskilt Berättelsen om blodet av Anders Björkelid, som mitt intresse för att skriva verkligen tog fart. När jag började beror egentligen på hur man räknar. Jag började på Den mörka portalen 2011, men mellan 2012 och 2017 låg den ofärdig i en byrålåda. Jag har även några anteckningar om andra berättelser som är från innan dess, men där gjorde jag inte mer än att designa världen. Så, om jag ska sätta ett datum: det var 2017 som jag verkligen började tro på idén att jag skulle kunna skriva en bok, och avsluta det.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Anders Björkelid som var den som fick mig att se storheten i svensk fantasy. Sedan alla de som hjälpt till som testläsare eller som på andra sätt gett mig feedback, inklusive min duktiga redaktör. Alla de förlag som kämpar på och ger ut fantasy, och särskilt de novelltävlingar som de skapar. Det blir lite för många namn om jag ska ta upp alla.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

När jag började skriva så var det dialoger som jag tyckte var jobbigt, och jag tog ofta omvägar i manuset för att skära ned på mängden dialog. Men, ju mer dialog jag skriver, desto roligare tycker jag att det är, och jag har numera en tendens att skriva för mycket dialog, även om jag skär ned under redigering. Det som är svårast skulle jag säga är romantik och sex. Särskilt sex-scener. Eftersom jag skriver för ungdomar, unga vuxna och vuxna, så är den delen ganska nedskalad, men det är skälet till att jag skickade in en novell till novellsamlingen Tabu: för att utmana mig själv och skriva erotik.

Hur ser din skrivprocess ut?

I början var jag mycket för planering. Designa hela världen, magisystem, historia, etc. Men, det ledde bara till anteckningar i en byrålåda. Efter att ha läst "No plot? No story? No problem" så bytte jag strategi och satte mig istället ned och skrev. Det tog ett tag för mig att hitta bra metoder där, och det innebär att jag ibland måste gå tillbaka och korrigera, men numera växer mitt världsbygge fram parallellt med mitt skrivande. Det innebär att jag ibland fastnade i research under skrivandet, men numera skriver jag istället en anteckning till mig själv: "kontrollera hur långt en pilbåge kan skjuta" som ett exempel. På sitt sätt är det kanske lite taskigt till framtida Mattias eftersom jag skjuter fram en massa arbete till honom, men jag tycker flytet blir bättre så.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag har ingen familj (eller jo, jag har ju bröder och brorsbarn, och så, men ingen egen familj) så jag styr mycket över min egen tid. I samband med valrörelsen 2018 bestämde jag mig att dra ned kraftigt på mitt politiska engagemang och istället fokusera på skrivandet. Jag lägger en del helger och ungefär hälften av min semester på skrivande. Plus att jag brukar passa på om jag har en halvtimme över någon gång.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Nu har jag redan berättat om mitt politiska engagemang, och det var kanske inte någon större hemlighet. Jag har varit storkonsument av Manga och Anime (och gillar det fortfarande, men jag har inte riktigt koll på vad som släppts de senaste 10 åren) och min favorit-sub-genre är Shoujo. Dessutom är jag väldigt lättrörd när jag ser på film, så filmen Eldflugornas grav klarar jag bara av att se en gång per år.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag vill låta mina karaktärer vara mänskliga, med både styrkor och svagheter, som dessutom inte följer majoritetsnormen i allt. Jag hade inte planerat för att en huvudperson skulle vara homosexuell, men när hon avslöjade det för mig så lät jag det komma med i berättelsen utan att göra en stor grej av det. På samma sätt hade jag inte planerat för att låta en annan huvudperson ha de problem som hon har, men även det tycker jag kom in i berättelsen på ett bra sätt. Kort sagt skulle man kunna säga att jag brinner för att göra mina texter inkluderande istället för exkluderande.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Jag hade ganska länge med viss ljudhärmning i min första bok. Istället för att låta en karaktär säga "Aj! Det gjorde ont" med näsan fylld med blod, så provade jag ljudhärmande text. Om jag minns rätt blev det "AAAAAJ!! Kråkröv! Det gjodbbe omt! Sumprunkare!". För att få fram rätt ljudhärmning spelade jag in mig själv med mobilen samtidigt som jag höll för näsan.

Jag har även skjutit en del gamla klassiska vapen (musköt etc) med svartkrut, varit ute och gått samtidigt som jag tagit tid, provat olika steglängder, etc. Men, min primära källa för research är google.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Mitt primära fokus är på bok 3 i Oldenasagan. Jag vill gärna veta hur det slutar. Eller, jag vet ju vart jag hade tänkt att det ska sluta, men mina karaktärer har förvånat mig tidigare. Sedan läste jag en kurs om att skriva barnlitteratur i somras som gjorde att jag påbörjade ett annat manus, plus att i den kurs som jag läser just nu (Att skriva fantasylitteratur) gör att jag påbörjat ett manus som är tänkt som urban fantasy. Jag håller dessutom alltid dörren öppen för intressanta novelltävlingar. Men, sista delen i Oldenasagan är det som jag mest fokus på.

[Bibliografi]

Romaner:

Den Mörka Portalen - Oldenasagan del 1 (2018)
Konflikternas Tid - Oldenasagan del 2 (2019)

Antologier:

Tusen Och En Natt (Darkness Publishing, 2019)
Tabu (Whip Media och Miramir, 2019)
Sommarmystik (Nohiding Förlag, 2020)
Höstglöd (Seraf Förlag, 2020)
Darkness Klassiker (Darkness Publishing, 2020)

Mattias Lönnqvist: Konflikternas Tid

Titel: Konflikternas Tid
Författare: Mattias Lönnqvist
Sidantal: 489
Förlag: Type & Tale 

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Handling:

Ella är på väg tillbaka, glad över att de till slut räddat Wasas syster. Men räddningsaktionen ledde till att Marmat befriade den magiker som skapade splittring och krig för femhundra år sedan. I huvudstaden studerar Tirandim i kyrkans skola och njuter av att hon hittat både vänskap och kärlek. Föga anar hon att en fiende på andra sidan havet närmar sig och snart kastar in dem alla i kaos och konflikter.

Mina tankar.

Detta är författaren Mattias Lönnqvists andra bok i serien Oldenasagan. Det är en fantasyserie av den lite mera klassiska fantasystilen.

Då det är den andra boken i en serie så skall man ha läst första boken, som heter Den Mörka Portalen, först. Mattias har i de första kapitlen smidigt fått in lite uppfriskning om vad som hände i förra boken. Detta är en bra, och ofta viktig, sak som författare behöver väva in i sin serie då det kan vara så att man kanske läser böcker så snabbt de kommer ut och då kan det vara ett år mellan böckerna. Detta får inte heller ta allt för mycket plats då det kan vara så att nya läsare kanske sträckläser flera böcker i serien efter sig och då kan uppfriskningarna kännas som upprepningar. Så denna bit har Mattias gjort riktigt bra.

Jag vet att det är många som får negativa tankar innan de har ens läst boken när de får höra talas om att det är en egenutgiven bok. Man tänker med detsamma att språket skall vara haltande och till och med riktigt dåligt, samt att handlingen kommer att brista och ha stora hål i sig. Nu skall jag inte försvara allt egenutgivet, för det finns absolut en större procent där som har haltande hantverk när det kommer till språk och handling än vad det finns bland de större förlagen, sedan kan ju även de stora förlagen ge ut böcker som man tycker är dåliga för att de inte faller en i smaken. Denna negativa tanke tycker jag är tråkigt att den finns för nu finns det verkligen bra böcker bland egenutgivet så jag tycker att man skall ha ett öppet sinne för även dessa böcker. Det kan ligga ett riktigt bra jobb bakom boken och den levererar minst lika bra i kvalité som de stora förlagen. Och just denna bok är ett exempel på detta.

Språket är riktigt bra och håller en hög standard. Det är lätt att ta till sig det men ändå inte lättuggat utan bjuder på bra miljöbeskrivningar, karaktärer som har ett djup och känns unika och genomarbetade samt en handling som fångar dig och drar in dig i boken.

Likt den första boken så är även denna uppbyggd så att man följer tre parallella händelser på olika ställen i landet. Där följer vi ett antal personer. För det mesta när en författare har parallella handlingar så är det ofta en som tar över ens intresse och man känner att de andra är en transportsträcka till när den mera spännande handlingen återkommer. Men inte i detta fall, jag finner alla tre berättelser otroligt spännande, i denna bok så går även handlingarna mera ihop än vad de gjorde i första boken. Man märker att Mattias börjar knyta ihop handlingen och han gör det riktigt snyggt.

Jag sa i början att det var av den klassiska stilen av fantasy. Och då kan man undra om det behövs en till och mitt svar är ett stort rungande ja. När det är så här bra skrivet så är det en fröjd för ögat och sinnet att läsa även om det är element som man känner igen. Det som Mattias vinner så stort på är hans språk och även hans uppbyggnad av både världen och karaktärerna.

Världen känns riktigt genomarbetad och man känner att det finns en historia som sträcker sig långt tillbaka. Vi som läsare vet inte allt som har hänt i världen för den är större än vad som ryms i böckerna, vi får precis lagom med glimtar för att kunna hänga med. Med det så har Mattias gjort att det känns som en trovärdig värld och en levande värld.

I första boken så förklarade Mattias mycket när det kom till hans magisystem hur män och kvinnor angriper magin på olika sätt, detta fann jag som ett riktigt bra och intressant magisystem. Nu i denna bok så lämnar han det utförliga förklaringarna och går istället in på att lyfta fram handlingen och ge karaktärerna ännu mera djup.

Boken heter Konflikternas Tid och just det med konflikter är det verkligen som uppstår i denna bok på alla möjliga sätt. Vi lärde känna i första boken att kyrkan hade emot all magi så den konflikten fortsätter. Vi har även ett yttre hot i form av ett annat land som rustar upp till krig. Som om inte det skulle vara nog så finns magikern, som kom lös i första boken, i bakgrunden och smider planer. Jag tolkar det även så att det finns en hel del inre konflikter inom och mellan vissa av huvudkaraktärerna.

Utan att avslöja för mycket så kan jag säga att Mattias bjuder på en del överraskningar när det kommer till handlingen som jag inte såg komma.

Så detta är helt enkelt fantasy av högsta kvalité. Jag är till och med så våghalsig påstår att Mattias är en av de som står i fronten när det kommer till att bevisa att även svensk fantasy håller måttet minst lika bra som de stora internationella inom genren.

Och slutet, herregud. Jag måste ha fortsättningen nu med detsamma, helst redan igår. Läs denna serie du kommer inte att ångra dig.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Den Mörka Portalen

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se

Bokslut 2019

Ett nytt år och med det kommer det vanliga att man skall försöka sammanfatta året som gått genom att göra någon slags topp-lista. Jag gillar inte att ställa böcker, eller andra saker, och säga att den är bättre än den. Böcker kan vara bra på olika sätt och jättesvårt, samt orättvist, att ställa dem emot varandra.

Året som gick lyckades jag att läsa 101 böcker, hade satt som mål att läsa 100 och fick på slutet fuska lite för att komma upp i det antalet genom att läsa några noveller som var singelutgivna (det vill säga att de inte är utgivna i en samling). Sidantalsmässigt så läste jag i snitt cirka 80 sidor per dag, mitt mål var att komma upp i 100 sidor per dag i snitt. Ett mål som inte är helt omöjligt då det betyder att man behöver i snitt varje dag sätta cirka två timmar till att läsa. Även detta år har jag satt samma mål.

När det kommer till bästa som hände förra året, när det kommer till böcker, så var det som vanligt bokmässan i Göteborg. Under tre dagar hann jag med att träffa och prata med över hundra författare. Det är alltid lika roligt att träffa dem och det betyder så mycket att få göra det. Det var många bekanta bland författarna som man träffade, blir fortfarande förvånad och imponerad av att de kommer ihåg en, det var härliga små och längre möten med dessa. Som vanligt på mässan så träffade man även nya bekanta, som jag har på känn att några av dem kommer man att träffa igen på mässan. Det ger en så mycket energi och glädje att få träffa dem som man läser och beundrar, att de tar sig tid att prata med en och säkert får svara på återkommande frågor om och om igen. Jag längtar redan nu till nästa mässa.

Och med det sagt så kommer jag nu att lyfta fram de böcker som jag tycke stack ut lite mera än de andra som jag läste. Det var många böcker som jag läste förra året som jag verkligen gillade så jag kan inte nämna dem alla. Man måste begränsa sig någonstans så jag har valt att ta med sexton böcker, tio romaner och sex lite andra böcker.

Jag börjar först med Simon Stålenhags tre böcker som man kan säga är en blandning av konstböcker och en barndomsberättelse. Allt utspelar sig i en alternativ värld på 80-talet och framåt, en värld där robotar och andra märkliga maskiner och farkoster finns. Bilderna i böckerna är helt otroliga och texten målar upp på ett nostalgiskt sätt en tid som flytt och en som aldrig har funnits men kunde ha gjort det. Man kan sitta och försvinna in i bilderna länge och texten går bra ihop med dem.

Därefter så vill jag lyfta fram Sara Bergmark Elfgrens och Karl Johnssons två böcker om Vei. Detta är lite annorlunda böcker för mig då det var serieromaner och det har jag inte läst förut, man läste serietidningar när man var liten men inte romaner. Det utspelar sig under vikingatiden i en version där asagudarna finns. Det är en medryckande berättelse som målas upp och jag gillade verkligen stilen på bilderna och hittade många sätt som förde berättandet framåt bildmässigt på ett smart sätt.

Sedan måste jag bara lyfta fram den verkliga outsidern bland böckerna som jag läste förra året. Det är så mycket som en bilderbok för vuxna. Det är Flickan I Hörnet av Mårten Dahlrot och Joakim Hanner. Det är en skräckbok i form av en bilderbok (tänk Max-böcker), men det är absolut inte en bok för barn. Med väl valda bilder och lika väl varda ord så målas en stämning upp som gör att man lever sig in i berättelsen och man ryser. Att med så få ord som det är i boken få till denna stämning, tack vare samarbetet med bilderna, är riktigt imponerande.

När vi har kommit in på skräck så är det lika bra att fortsätta där. Det Går En Liten Ängel av David Renklint var en riktig pärla när det kom till att få en att bli skrämd. En perfekt stämning kom och man drogs med i handlingen. Välskriven och perfekt skräck.

En annan som också lyckades skrämma och få till den där stämningen som man vill ha när man läser skräck, det är svårt att få till det men när det lyckas så är det ljuv, och hemsk, musik var Svavel av Patrik Vult Von Steyern.

Den tredje och sista skräcken jag skall nämna kanske inte skrämde så jättemycket, men ibland så behövs det inte det. Det var Europa Pandemus av Peter Westberg. Detta är en zombieskräck som är riktigt välskriven och målar upp ett skrämmande scenario. Det är bra personbeskrivningar som gör karaktärerna levande och det finns en osäkerhet om vem som kommer att klara sig. Smart berättad i två tidslinjer.

När vi rör oss med övernaturligt och skräck så kan vi lika gärna fortsätta i fantastiken med just fantasy. Den första jag vill nämna är Den Mörka Portalen av Mattias Lönnqvist. Denna visar verkligen att det finns bra fantasy på svenska, en sak som jag håller fast vid och försöker förklara för de som läser fantasy på engelska. Det är lite av de klassiska elementen när det kommer till fantasygenren men jag tycker inte den kopierar de stora klassiska författarna inom genren. Den står på egna ben och har sina egna vägar i vissa fall. Välskriven och väcker känslorna som man hade när man upptäckte fantasyböckerna för första gången.

Mantor av Karolina Bjällerstedt Mickos är en bok som verkligen går sin egen väg när det kommer till fantasy. Denna får stå för hela trilogin, i denna så finns det inte någon magi. Det handlar om ett litet teatersällskap och om ett mysterium som hänt på teatern. Det är ett otroligt bra språk och en smart berättelse.

Den tredje och sista fantasyboken är En Hjälte Kommer Sällan Ensam av Mattias Kuldkepp. Denna har också valt att gå en liten annan väg. Det är en humoristisk fantasy. Tankarna när man läser denna kommer automatiskt till Terry Pratchett samt de gamla grekiska gudasagorna där gudarna lägger sig i människornas öden. Det är inte en kopia av Terry Pratchet utan jag ser det som en arvtagare till honom och att den fortsätter den humoristiska delen av fantasygenren. Tokigheter avlöser varandra och det är spännande.

Nu blir det dags att gå över till deckare och thrillers. Den första är Mörkret Inom Honom av Andreas Ek. Andreas Ek har snabbt kommit att bli lite av en favorit med sina två zombieböcker. Denna gång är det en renodlad deckare som han har skrivit. Det är spännande och det känns realistiskt när det kommer till polisarbetet i boken, han har ändå femton år som polis. Mycket välskriven och tät deckare som överraskar.

Glasfällan av Ingrid Remvall är en thriller som har en känsla av skräck i sig. Vi vet inte till en början vad det är som hänt personerna som vaknar upp instängda i ett rum och det är bara början på resan vi får ta i denna välskrivna thriller. Den tar många vändningar innan vi kommer till målet.

En Perfekt Storm av Buthler och Grimwalker var thrillern som vred upp hastigheten och spänningen till en adrenalinpumpande resa. Vi möter en tillsynes vanlig man som på grund av några dåliga val dras in i den undre världen och han får svårt att ta sig ur den. Välskriven och en bra inledning på en ny serie som man kommer att följa med stort intresse.

Sist ut är Eldslandet av Pascal Engman. Med sin första bok så blev han snabbt en favorit och med denna säkrade han det ännu mera. Han sopar banan med de flesta stora internationella författare, varav några börjar känna att de går på rutin och sparlågor. Han skriver med en sådan närvaro och glöd att man inte kan lägga ifrån sig boken innan man har läst klart den.

Detta var som sagt mitt försök att plocka ut de bästa guldkornen ut alla guldkorn som jag läste förra året. När jag ser till vilka böcker jag har hemma och inte hann läsa förra året så känner jag på mig, utan att veta vad för nyheter som kommer att dyka upp under detta år, att 2020 kommer att bli ett minst lika bra år.

Läs hela omdömena om böckerna här:

Simon Stålenhag: Ur Varselklotet
Simon Stålenhag: Flodskörden
Simon Stålenhag: Passagen
Sara Bergmark Elfgren & Karl Johnson: Vei: Bok 1
Sara Bergmark Elfgren & Karl Johnson: Vei: Bok 2
Mårten Dahlrot & Joakim Hanner: Flickan I Hörnet
David Renklint: Det Går En Liten Ängel
Patrik Vult Von Steyern: Svavel
Peter Westberg: Europa Pandemus
Mattias Lönnqvist: Den Mörka Portalen
Karolina Bjällerstedt Mickos: Mantor
Mattias Kuldkepp: En Hjälte Kommer Sällan Ensam
Andreas Ek: Mörkret Inom Honom
Ingrid Remvall: Glasfällan
Buthler & Grimwalker: En Perfekt Storm
Pascal Engman: Eldslandet

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur