Cecilia Sahlström: Flickan som dansade

Titel: Flickan som dansade
Författare: Cecilia Sahlström
Sidantal: 333
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Sara och hennes team står inför ett underligt fall. Affärsmannen Patrik Rönne hittas brutalt mördad på sitt kontor på Gyllenkroks allé i Lund. Inga spår finns på fyndplatsen, eller i hans hem. Det enda teknikerna hittar är en mobiltelefon. På den finns en film med en dansande flicka och en kvinna.

De går noga igenom Rönnes bakgrund och affärer, men hittar inga oegentligheter. Det råder dock ingen brist på rykten, rykten som säger dem att Rönne inte var en särskilt trevlig man, och särskilt inte mot kvinnor.

Sara försöker förgäves ta reda på vem kvinnan på filmen är och om haft ett förhållande med Rönne. Utredningen står och stampar, men så får de höra om en flicka som börjat bete sig märkligt i skolan, och vars mentor har anmält skador till socialtjänsten. Flickan ser ut att vara den dansande flickan.

Mina tankar:

Detta är den sjunde delen om Sara Vallén och de andra poliserna i Lund. De tidigare heter Vit syren, I egna händer, Pojken som försvann, Hatet vi bär, Under ytan och Pojkarna. Denna kom ut 2022.

Det står att det är en fristående fortsättning och på ett sätt så håller jag med om detta, just det aktuella fallet är fristående och man kan hänga med i handlingen utan några problem. Men jag anser att man lurar sig själv om man hoppar in i serien flera böcker in, man kommer att missa mycket som rör de centrala karaktärerna när det kommer till deras situation när det kommer till relationer, personliga som privata, vad som hänt dem tidigare som kanske satt spår i hur de arbetar nu. Så skall man, enligt mig, göra rätt så skall man utgå från första boken och hänga med på resan hela vägen.

Här har vi en affärsman som hittas död på sitt kontor, det är med ett övervåld som han bragts av livet. Sara och de andra på hennes avdelning får fallet som verkar mer mystiskt än vad det kanske först ser ut. Det finns inga spår på kontoret och även hemma hos mannen så är det kliniskt rent, det enda som man hittar är en mobil med en film där en flicka dansar och en kvinna syns. Har denna film något med fallet att göra?

Författaren har tjugo års erfarenhet inom polisen och det är den kunskapen som hon använder i sina böcker. Nu kan jag förvisso inte hur det går till när poliser arbetar, men jag har sagt det tidigare om hennes böcker och säger det igen, det finns en äkthet i hennes beskrivning av polisens arbete som får en att känna att det är så här det går till, självklart har hon säkert ändrat på saker till en viss gräns, som kanske hur lång tid det tar att få ett provresultat och hur många händer ärenden måste gå igenom innan man får ett beslut. Men jag tror att hon håller sig så nära sanningen som den bara går utan att tappa spänningen och farten i handlingen. Denna äkthetsstämpel är något som inte alla deckare har, även om de är spännande och bra skrivna så vränger de på äktheten lite. Här får man dock allt, äkthet och bra skrivet.

Boken är uppbyggd med korta kapitel och författaren driver fram handlingen med ett tempo som är högt utan att tappa djupet. Det finns ämnen som man märker att författaren brinner extra för och tar upp i sina böcker och det är den lilla människan, ofta kvinnor och barn, utsatthet i samhället när det kommer till maktövergrepp och våld. Även i denna bok så finns det sådana ämnen och hon lägger fram dem på ett sätt som känns och man bryr sig om de utsatta.

När jag läste denna bok så kom jag att tänka på en sak, att det finns, grovt draget, två olika berättarstilar när det kommer till deckare. Den ena så följer man många olika karaktärer i den betydelsen att handlingen hoppar mellan utredare och civila som på något sätt blivit berörda av brottet, samt även i vissa fall brottslingen i sig, det kan även vara att man följer utredarna mycket i deras privatliv. Sedan finns det den andra stilen och det är att handlingen lägger mest fokus på själva utredarna och hur de arbetar fram sig till lösningen på fallet.

Denna bok faller under den sistnämnda stilen, nu finns det inget rätt eller fel, båda stilarna fungerar om det är bra gjort och det är en smaksak vad man föredrar, själv kan jag ta åt mig båda stilarna. Det var först i efterorden som en sak slog mig, den här boken kom ut tidigt 2022, alltså är den skriven under pandemin och detta nämner författaren, att vi levt i en konstig tid och att hon har saknat gemenskapen och kontakten med andra personer. Vi var då väldigt isolerade och det fick mig att tänka tillbaka på handlingen, den är på ett sätt rätt så isolerad när det kommer att miljöer och att vi följer nästan uteslutande denna skara av poliser och inte ett större galleri av förbipasserande personer. Nu kanske jag tolkar in för mycket men jag tror att böckerna som skrevs under pandemiåren har sina märken efter detta, omedvetna eller medvetna.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en genomtänkt och spännande deckare som håller på sin realism när det kommer till polisers arbete. Boken är lättläst samtidigt som den har ett djup och det är detta som gör att den inte är något som man bara ögnar igenom, den lever kvar i ens tankar.

Tidigare omdömen om författaren:

Vit syren (Sara Vallén #1)
I egna händer (Sara Vallén #2)
Pojken som försvann (Sara Vallén #3)
Hatet vi bär (Sara Vallén #4)
Under ytan (Sara Vallén #5)
Pojkarna (Sara Vallén #6)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Peter Westberg: Gourmand

Titel: Gourmand
Författare: Peter Westberg
Sidantal: 289
Förlag: Lava förlag

Baksidestext:

Samira Falkegrens dotter försvinner i en misstänkt kidnappning och en potentiell gärningsman fångas på bild. När bevisningen inte räcker till och polisen tycks handfallen anlitar Samira privatdetektiven Conny Erixon, som snabbt inser att fallet är betydligt större och mer riskabelt än något han tidigare tagit sig an. Ju närmre sanningen de kommer, desto farligare blir tillvaron för såväl dem själva som människorna i deras närhet.

Kändiskocken Daniel Pontis trygga tillvaro skakas om när han tvingas axla en av huvudrollerna i ett mystiskt projekt, lett av en hänsynslös man med information som kan ödelägga både hans karriär och privatliv. Pressen ökar och det blir allt svårare för Daniel att hålla projektet hemligt för sin fru, som misstänker att något inte står rätt till.

En desperat mor i jakt på sanning. En excentrisk privatdetektiv på sitt viktigaste uppdrag. En kändiskock med kniven mot strupen. Mörka hemligheter avslöjas och farliga individer träder ut ur skuggorna. Ingen går säker och allt går att köpa för pengar.

Mina tankar:

Om jag har koll på författaren så är detta hans fjärde roman och det är den första som är mer eller mindre en ren spänningsroman. De tidigare har varit mer åt skräck och fantastikgenren i form av pandemier som gör folk till blodtörstiga monster och en sjöjungfru.

Vad får man om man blandar osande matlagning med Lars Kepler och kryddar det med en stor dos svart humor? Jo om man sätter dessa ingredienser i Peter Westberg händer så blir resultatet Gourmand.

Vi har här en privatdetektiv, Conny Erixon, som är av det äldre och analoga slaget som går i rock och allt annat som ingår i yrkesuniformen för detektiver som är trötta på att ännu en gång få smyga på oäkta män och ta dem med byxorna nere. Men en dag så ändrar sig allt, Samira Falkegren söker upp honom och ber om hans tjänster. Hennes dotter är försvunnen, misstänkt kidnappad, och polisen säger sig inte kunna göra något fast det finns indicier på vem som kan vara den misstänkte, de anser att bevisen är för svaga för att kunna fortsätta. Hon sätter sitt sista hopp på Conny, som tar på sig fallet då det känns som en frisk vind bland de sunkiga dofterna av oäkta män.

Det är verkligen en härlig blandning som man blir serverad av här, en blandning som träffar rätt när det kommer till mängden av de olika ingredienserna. Tänk dig ingående matlagning, vars beskrivande dofter får dina smaklökar att rinna och din mage att kurra, du känner dig som att du får en livesändning av ett matlagningsprogram. Boken riktigt osar av god mat när man läser den. Nu är detta bara en bit av boken dessa ingående matlagningar och de spelar en viktig roll i den centrala handlingen, vilket titeln avslöjar en hel del av.

Men det är en deckare, så det är spänningsmomentet som är en stor kärna i boken. Och det är ett riktigt nagelbitande handling som läggs på ett fat för oss läsare, vi anar vart den är på väg och jag skall inte avslöja det, men det är en riktigt mörk bild som kommer upp till ytan. När tempot vrids upp så blir det riktigt brutalt och Westberg sparar inte på krutet, jag säger att det närmar sig något som Kepler skulle kunna ha med, dock så kanske inte Westberg går in så mycket på att beskriva våldet.

En annan jag tänker på är Quentin Tarantino, som verkligen kan brassa på med dessa våldsamma inslag, och det är en annan sak som får mig att tänka på Tarantino och det är den svarta humorn som han har med i sina filmer. Peter Westberg har också en svart humor i sig som han inte är rädd för att använda, den kanske inte passar alla, men för mig så ler jag när detta dyker upp i boken.

Det är en riktig berg- o dalbana när det kommer till känslor när man läser denna bok, den kanske inte är riktigt för alla. Men man både ryser och skrattar, mår illa av vissa inslag och njuter av andra.

Det är kanske på sina sätt en udda bok bland spänningsgenren men än dock en pärla som jag tror att man kommer att uppskatta om man har rätt sinnelag, jag njöt i alla fall tillfullo av denna. Som tur var så har jag inte läst denna när den kom ut, vilket var 2022, denna slutar mitt i handlingen och när det är som mest spännande. Den andra och avslutande delen kom ut sent 2023 och den kommer jag snart att slänga mig över då jag måste bara få reda på hur det kommer att sluta.

En sidnotering är att för ett tag sedan så släpptes det att Peter Westberg kommer ingå i Storm-familjen, alltså den som Leffe Grimwalker och Dan Buthler startade och sedan har bjudit in andra författare att skriva om de olika karaktärerna i denna serie. Efter att ha läst denna bok så ser jag verkligen varför de har bjudit in honom. Det finns bitar i denna som verkligen kunde ha hört hemma i Storm-världen så jag ser verkligen att man har gjort ett bra val, skall bli intressant att se hur Westberg förvaltar detta.

Jag rekommenderar denna bok till alla som vill ha en spänningsroman som utmanar ens smaklökar och testar hur stark ens mage är. Det är en riktig spännande och underhållande resa som man får göra om man väljer att sätta tänderna i denna bok.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Europa Pandemus (Europa Compendium #1)
Aurora Beskyddaren
Europa Refugium (Europa Compendium #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anna Jakobsson Lund: Enda vägen

Titel: Enda vägen
Författare: Anna Jakobsson Lund
Sidantal: 413
Förlag; Annorlunda Förlag

Baksidestext:

När Systemet visar sina svagheter - hur långt är du beredd att gå för att störta det?

Efter attentatet i periferian försätts huvudstaden i undantagstillstånd. Ava, Levi och Leymah ger sig av i jakt på en uråldrig hemlighet som kan störta Systemet. En hemlighet de inte är ensamma om att vilja utnyttja.

Ava kämpar med att leda en grupp med många viljor. Samtidigt söker hon svar hon trodde var begravda för alltid. Finns det människor i Rörelsen som vet något om hennes förflutna?

Levi försöker hitta en plats i en kamp där våld, kunskap och kärlek blandas ihop. Kan det finnas ett annat sätt att göra motstånd? En annorlunda revolution?

Mina tankar:

Detta är den tredje och sista delen i serien Systemet, en dystopisk serie som riktar sig till unga vuxna och uppåt. De tidigare delarna heter Tredje principen och Aldrig ensamma, denna kom ut 2016.

Då det är en serie skall man läsa böckerna i rätt ordning och man skall absolut inte göra som jag och ta långa mellanrum innan man läser nästa del i serien, mellan bok ett och två så hade jag ett års uppehåll och nu mellan bok två och tre så är det hela tre år. Mycket har jag glömt bort och jag hade svårt med vilka de olika karaktärerna var och vad som hade hänt dem. Författaren har sagt själv att med denna serie så har hon ingen direkt inbakat text som friskar upp minnet för läsaren vad som hänt tidigare. Nu gick det bra att komma in i handlingen och det jag inte kom ihåg fick jag bara följa med på. Så om man tänker läsa denna serie, läs böckerna med mindre mellanrum än vad jag har gjort.

Det är som sagt en dystopisk berättelse och den utspelar sig i framtiden där samhället styrs hårt av något som kallas för Systemet, detta bestämmer mer eller mindre allt över mänskligheten med sina regler. Grovt sagt så kan man säga att yttrandefrihet och rätten till olikhet är något som författaren lyfter fram i sina böcker och brinner för.

När det kommer till dystopier så kommer de flesta att dra sina tankar till de kända verken som till exempel Hunger Games och The Maze Runner. Vi har absolut likheter här med sådant som revolution mot den styrande makten, som verkligen har sina brister och gynnar bara den lilla procenten av de rikaste.

Det är dock en lite mer nedtonad ton när det kommer till spänning och adrenalinpumpande sekvenser, det finns absolut spänning i denna serie men det är mera berättigad än att bara göra handlingen mer spännande. Författaren lägger vikt på sina karaktärer och låter dessa få leva ut på sidorna, man lär verkligen lära känna dessa och man förstår dem i sina tankegångar, de får en djupare dimension och blir mera levande.

Denna nedtonade handling blir något av en socialrealistisk vardagsskildring fast satt i en dystopisk värld, om nu detta låter logiskt, men det är det enda jag kan komma på att försöka beskriva denna serie som. Som jag sa så har författaren mycket att säga om när det kommer till hur det politiska vädret rör sig i världen och det är det som hon återspeglar i dessa böcker, hon har kanske vridit upp ämnena några steg för att bara lyfta fram dem starkare. Och det är just detta som är så bra med böcker inom fantastiken, många ser denna genre som trams och bara påhitt, men det kan mycket väl ligga ett verklighetsförankrat ämne i dessa böcker och just på grund av författarna inte behöver bry sig om regler när det kommer till att följa allt för trovärdigt så kan man förstärka dessa ämnen.

Så jag rekommenderar denna till alla som vill ha en dystopisk serie som är lite mera nedtonad när det kommer till spänning men ändå har en bra uppbyggd handling och värld, samtidigt som den har något att säga till om hur läget i världen är när det kommer till oliktänkande och levande. Detta är som sagt den avslutande delen i serien och jag tycker att hon knyter ihop det riktigt bra, efter denna så har hon skrivit ett antal böcker till och nu har jag verkligen tänkt att ta tag i att läsa dessa.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Tredje principen (Systemet #1)
Aldrig ensamma (Systemet #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Mats Ahlstedt: Ondskans spår

Titel: Ondskans spår
Författare: Mats Ahlstedt
Sidantal: 383
Förlag: Hoi Förlag

Baksidestext:

För 12 år sedan försvann den då 18-åriga Matilda Frimansson spårlöst. Trots att polisen för länge sedan lagt ner fallet, vägrar hennes mamma Linn acceptera att dottern är död. Hon ber sin nyfunne vän, den pensionerade fängelseprästen Johannes Brobeck, om hjälp att hitta Matilda.

Kriminalkommissarie Fatima Wallinder, nyligen tillbaka efter sin föräldraledighet, får kort därefter ett mejl som hotar hela hennes existens. En efterlyst krigsförbrytare, kusligt lik hennes egen sambo, befinner sig i Sverige.

Ett mystiskt telefonsamtal till Johannes förbryllar polisen. Finns det en koppling mellan krigsförbrytarens kriminella nätverk och den försvunna Matilda Frimansson? Har Matildas mamma verkligen berättat allt?

Johannes närmar sig sanningen utan att förstå vilka risker han utsätter sig för.

Mina tankar:

Detta är den åttonde boken om Fatima Wallinder och Sören Högström, denna kom ut 2014. De tidigare titlarna heter Dödsängeln, Violinisten, Den röda damcykeln, Mordet på Ragnhildsholmen, Dömd för livet, Dockmakarens dotter och Trasdockorna.

Det är även den tredje boken där fängelseprästen Johannes Brobeck spelar en central roll i handlingen.

Nu är böckerna rätt så fristående och man får förklarat det man behöver veta från tidigare böcker i serien. Men ändå anser jag att man får ut mest av serien om man läser de i rätt ordning, vilket stämmer in på de flesta serier med återkommande karaktärer även om de kallas för fristående fortsättning. Det som är nytt är det aktuella fallet, men den röda tråden om karaktärernas liv, privat som på jobbet, går igenom hela serien och det är den biten man missar om man hoppar in mitt i en serie.

Mats Ahlstedt är en författare som inte gör så mycket väsen av sig, han syns inte, personligen eller om man pratar om honom, i olika forum av media. Vilket är lite synd för han är riktigt duktig när det kommer till att få ihop handlingar som både är spännande och intressanta, han berör ämnen i samhället som ständigt är aktuella och han vill med sina böcker få läsarna att öppna ögonen för det, och då utan att vifta med ett pekfinger om hur det skall vara, nej hans böcker fungerar mera som en katalysator som startar i gång läsarnas tankar. Han har dock en trogen skara läsare som återkommer till hans böcker.

När det kommer till uppbyggnaden av böckerna så är det inte alltid fokus på poliserna och deras utredning. Vi får följa största delarna av boken andra karaktärer som berörs på något sätt av det aktuella fallet. I just denna så får vi följa fängelseprästen och hans egen utredning när han försöker hitta den försvunna dottern till sin vän. Detta tar dock mystiska vändningar rätt så snabbt och han kastas in i faran, vilket man är van vid att det skall hända honom om man läst de två tidigare böckerna där han förekommer.

Dessa hopp mellan olika karaktärer och olika vinklar av vad det är som hänt och pågår gör att det blir ett driv i handlingen, den står aldrig om stampar utan det händer alltid något, dock så händer det inte för mycket så att det blir överväldigande, man hinner att andas så att säga. Författaren bemästrar konsten att fånga läsarna med sitt språk och intrig och hans böcker blir bladvändare, denna bok är inget undantag.

Har man läst någon tidigare bok av Ahlstedt så kommer man att känna igen sig i både stil och handling. Får säga att jag känner att även om det känns igenkännbar så tycker jag att han har lyckats med varje bok att få den att kännas unik när man jämför de olika böckerna, risken finns när en författare skriver tillräckligt många böcker att det känns som en upprepning, men det har inte hänt ännu med Mats Ahlstedt.

Jag rekommenderar den till alla som vill ha en stabil deckare som bjuder på spänning och intressanta handlingar. Får säga att han är ett säkert kort om man vill ha kvalité när det kommer till spänningslitteraturen. Jag skall fortsätta att läsa mig ifatt hans utgivning, det finns många böcker redan utgivna efter denna.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Dödsängeln (Sören Högström och Fatima Wallinder #1)
Violinisten (Sören Högström och Fatima Wallinder #2)
Den röda damcykeln (Sören Högström och Fatima Wallinder #3)
Mordet på Ragnhildsholmen (Sören Högström och Fatima Wallinder #4)
Dömd för livet (Sören Högström och Fatima Wallinder #5)
Dockmakarens dotter (Sören Högström och Fatima Wallinder #6)
Trasdockorna (Sören Högström och Fatima Wallinder #7)
När inget annat återstår (Ella Werner #1)
Öga för öga, tand för tand (Ella Werner #2)
Ondskans ansikte (Ella Werner #3)
Trojanen (Ella Werner #4)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Madeleine Bäck: Disablotet på Valborg

Titel: Disablotet på Valborg
Författare: Madeleine Bäck
Sidantal: 101
Förlag; Bokförlaget Hedvig

Baksidestext:

Tvillingarna Lucia och Albin flyttar med sina föräldrar till Disaberg, en håla mitt i skogen.

Men det är något konstigt med platsen. När familjen besöker årets valborgsfirande upptäcker de att människorna i Disaberg tar högtider på blodigt allvar.

Mina tankar:

Detta den första delen i serien De seende, som är en skräckserie i lättläst format som riktar sig till barn i åldern 9-12. Denna kom ut 2022.

Skräcken som vi har här är av det härliga slaget som till en början ser ut att vara något vanligt. Tänk Huset som gud glömde, det börjar med en familj som flyttar till ett ställe. Vi ser vardagsbekymmer, men något känns fel och ju längre in i berättelsen som vi kommer så kryper skräcken fram och slår klorna i en.

Denna krypande skräck är nog bland den bästa skräcken, den sätter sig djupare i betraktarens sinne när det kommer till att spela på våra strängar som får att rysa till. Hade det varit till exempel monster, nu säger jag inte att det är det i denna berättelse, som dykt upp med detsamma så hade vi som betraktare sett handlingen på ett mera avstånd och att vi vet med oss att det är påhittat. När det blir mera vardagsrealism först så bäddas vi in i en mera osäkerhet och skräcken tar oss med överraskning även om vi vet att det är skräck som vi läser.

Här har vi två tvillingar som flyttar till en liten håla med sina föräldrar, såklart så är det inte uppskattat av barnen att bryta med sina kompisar. Här har vi den så kallade vardagsproblematiken i handlingen, vi bäddas in i en slags realism.

Det närmar sig Valborg och byfolket bjuder in familjen till Valborgsfirandet. Men vad som komma skall är något som familjen inte kunnat tro. Skall inte säga allt för mycket om detta, men det är under detta firande som skräcken visar sig i berättelsen och vi läsare blir indragna i det onaturliga.

Författaren utgår från svenska högtider och förstärker den gamla tron och sägner om andra väsen. Detta är en rik och bra gruva att ta ifrån om man vill skapa en skräckberättelse och författaren gör det på ett bra sätt.

Detta är som sagt den första delen i en serie och denna fungerar som en introduktion till serien när det kommer till karaktärerna och vad som försiggår i det lilla samhället. Vi får kanske inte så många svar i just denna bok men det kommer troligen i de nästa delarna.

Boken är skriven på ett lättläst sätt vilket betyder att språket är mera rak på sak och inte svävar ut allt för mycket. Likaså med handlingen, den håller sig fokuserad på ett få antal karaktärer och håller sig till huvudtråden och inte sticker i väg i flera sidospår. Den riktar som sagt först och främst till barn i ålder 9-12 men jag kände som vuxen och skräckälskare att jag fick ut något av denna berättelse så jag tror absolut att äldre kommer att uppskatta denna också om det vill ha en mera avkopplad läsning där man inte behöver anstränga sig allt för mycket och bara njuta av skräcken. Jag skall absolut läsa de andra böckerna i serien för att förhoppningsvis få svar på vad det verkligen är som föregår.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Skräcktimmen

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Olséni & Hansen: Deckardrottningen - En författare i motvind

Titel: Deckardrottningen – En författare i motvind
Författare: Olséni & Hansen
Sidantal: 317
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

Detta är berättelsen om Boel Rask, en bibliotekarie med författardrömmar, och hennes make Erland, en frustrerad mellanchef i ett mellanstort verkstadsbolag.

Allting började med den där förbannade skrivkursen som Erland gav Boel i femtioårspresent. För när hennes skrivande tar fart blir Erland nämligen helt besatt av att hustrun ska bli landets nästa deckardrottning. Han som under hela sitt yrkesliv blivit klämd mellan medarbetare och chefer skyr nu inga medel när han spionerar på konkurrenterna och nästlar sig in i bokbranschen. Men har Boel samma drömmar som Erland och hur långt är han beredd att gå? Det vet ingen. Inte ens Erland.

Mina tankar:

Christina Olséni och Micke Hansen har skrivit en rad böcker i serierna Mord i Falsterbo och Ester Karlsson med K. Dessa två serier är deckare som är åt det mysigare hållet och har en stor dos med humor. Denna bok kom ut 2020.

Här har vi en helt ny karaktär, och det är inte heller en deckare som de skrivit denna gång, även om man kunde tro det av namnet på boken. Denna bok är en humoristisk feel good. Vi har en bibliotekarie som får en skrivkurs i födelsedagspresent av sin man, detta är startskottet på en tokrolig berättelse som har även en underliggande kritisk syn på bokvärlden.

Har man läst någon av deras andra böcker så kommer man absolut att känna igen stilen. Det är karaktärer som har de konstigaste dragen men som ändå ligger så nära att man nickar igenkännande. Om det inte är att man själv har dem så har man med säkerhet stött på dessa personer i verkligen livet. Karaktärerna i denna bok känns så bekanta från deras tidigare böcker att man bara väntar på att de gamla karaktärerna från de böckerna skall gästspela i denna.

Detta är inte bara en underhållande bok utan det är lite av en meta-bok. I denna så tar författarparet upp bokbranschens alla sidor, det är inte bara förlag, vanliga som hybrid, eller rena egenutgivande författare som lyfts fram i rampljuset. De tar även upp den växande vågen av bokbloggare och olika mediaplattformar som till exempel Instagram. De lyfter fram en tankegång om följare som även har snurrat i mitt huvud.

De använder inga verkliga författare men man kan lätt ana vilka som har legat som förebilder för de olika karaktärerna som dyker upp, de är ihop mixade av dessa verkliga författare. Nu är det kanske inte den verkliga bilden av författarna utan det kan vara den bilden som media har målat upp dem att vara.

Man får sig många skratt under resans gång och är man som jag inbiten bokälskare så blir det kul att få följa med bakom kulisserna av bokbranschen som kanske inte vi läsare får se alltid. Sedan om det är en hundraprocentig riktig bild eller inte vet jag inte, men jag anar att det ligger en hel del sanning och egen erfarenhet i dessa händelser. Bara inledningen när Boel är på skrivkursen fick mig att le stort över de olika deltagarna, här har vi absolut alla olika personligheter som vill och drömmer om att bli författare.

Det är deras träffsäkerhet med de olika karaktärerna som gör deras böcker en njutning att läsa och att de blandar in humor på ett så bra sätt är ingen dålig bonus. Denna bok är verkligen inget undantag och med tanke på att jag inte brukar läsa feel good och ändå fick något ut av att läsa boken måste ge boken ett bra omdöme.

Jag rekommenderar denna till alla som älskar böcker och vill se en sida av bokbranschen som vi läsare inte får uppleva. Gillar man deras andra böcker och tvekar på att läsa denna för att den inte är en deckare så behöver man inte tveka längre, så länge man gillar humorn i deras böcker och deras karaktärsporträtt så kommer man att uppskatta denna bok också.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Badhytten (Mord i Falsterbo #1)
Fågelskådaren (Mord i Falsterbo #2)
Ryttaren (Mord i Falsterbo #3)
Ester Karlsson med K (Ester Karlsson med K #1)
Strandhotellet (Mord i Falsterbo #4)
Ett lik i garderoben (Ester Karlsson med K #2)
Turisten (Mord i Falsterbo #5)
Grannar i död och lust (Ester Karlsson med K #3)
Livräddaren (Mord i Falsterbo #6)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Joseph A. Davis: Skaparkrafter

Titel: Skaparkrafter
Författare: Joseph A. Davis
Sidantal: 169
Förlag: Stevali

Baksidestext:

I Tusenvärld har varje människa en skaparkraft - en kreativ förmåga som kan användas för att skapa skönhet och bekämpa mörkret.

Skaparkrafter är en antologi med vinnande tävlingsbidrag av unga författare och illustratörer som har läst Kampen om Tusenvärld och med sina egna kreativa förmågor byggt på dess fantasivärld.

Mina tankar:

Denna bok är på ett sätt en del i serien Kampen om Tusenvärld, som inleddes med Dunkelstjärna och fortsattes med Spegelbilden och Skuggpenseln. Men den är också resultatet av vad författaren delvis vill säga med sin serie. Att alla har vi en slags kreativ förmåga och det är viktigt att vi bevarar den och använder den.

Denna bok är resultatet efter en tävling, som jag inte riktigt vet hur den gick till, men den består av bidrag från barn som har läst serien och fått hittat på egna saker utefter dessa berättelser.

Den första delen är en kortroman som är skriven av författaren själv och är grundad på idéer som barnen har kommit på. Denna berättelse utspelar sig innan och delvis samtidigt som första boken, i alla fall första biten i den boken. Men man får se en annan vinkel av handlingen och vi kommer att läsa känna Kasir på ett djupare sätt.

Jag rekommenderar att man skall ha läst de tre andra delarna i serien innan man ger sig på denna, romanen i sig fungerar som en bra inkörningsport till serien, men det finns element i den som gör att man troligen förstår den bättre som man har läst de tidigare böckerna innan.

Det är roligt och intressant att se en annan vinkel av en händelse som man känner igen. Samtidigt så är det en berättelse om att komma till ett främmande land, för Kasir är det till och med en ny värld, med ett främmande språk. Det uppstår missförstånd både språkligt och kulturellt.

Den andra delen av boken består av vinnarbidrag både när det kommer till texter och teckningar. Skolungdomar har som sagt låtit sin fantasi flöda efter att de läst böckerna och fått hitta på saker som har med denna värld att göra. Det kan vara en text eller en bild som återspeglar en viss händelse i serien. Denna bit av boken är svår att bedöma och kommer inte gå in på kvalitén på texterna och teckningarna.

Det som jag ser i just denna del av boken är som jag nämnde tidigare att här får vi se en av orsakerna som författaren skriver dessa böcker och vad han vill säga med dem, att använda sin kreativa förmåga och att våga använda den. Det är en fin sak av författaren att tillsammans med vinnarbidragen skapa och trycka upp denna bok. Jag misstänker att det är något som kommer att leva kvar hos just dessa barn och att det kommer att stärka deras självförtroende och vem vet, kanske har vi en blivande författare eller illustratör bland dessa bidrag.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Markus av Trolyrien (Markus av Trolyrien #1)
Verarnas drottning (Markus av Trolyrien #2)
Xirianas gåta (Markus av Trolyrien #3)
Dunkelstjärnan (Kampen om Tusenvärld #1)
Lögnspiran (Marduriens ljus #1)
Spegelbilden (Kampen om Tusenvärld #2)
Ödestornet (Marduriens ljus #2)
Skuggpenseln (Kampen om Tusenvärld #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Jenny Rogneby: Leona - Utan mänskligt värde

Titel: Leona – Utan mänskligt värde
Författare: Jenny Rogneby
Sidantal: 336
Förlag: Wahlström & Widstrand

Baksidestext:

En psykiskt sjuk kvinna blir påkörd av ett Arlanda Express-tåg vid Karlbergs station. Allt tyder på att det rör sig om ett vanligt självmordsförsök, men snart upptäcker man att den sargade kvinnan även har andra skador än de hon ådragit sig vid tågolyckan - hon saknar en njure! När sedan en hemlös tiggare rasar ihop blodig mitt på Sergels torg och även han saknar ett organ förstår man att en grupp hänsynslösa gärningsmän satt i system att plundra samhällets mest utsatta människor på kroppsdelar.

Leona Lindberg, den skickliga och okonventionella utredaren på Citypolisen, får ärendet på sitt bord, och spåren leder henne till en mycket skitig verksamhet. Leona känner sig ovanligt engagerad i sitt arbete, samtidigt som hon ställer sig fullständigt frågande till att hennes överordnade ser henne som aktuell för en ny chefsposition. Själv har hon nämligen fokus på annat håll. I sin strävan efter ett nytt liv har hon den här gången valt att ta saker och ting helt i egna händer med en ny sidoverksamhet: Att ta från de onda - och ge till sig själv. Men Leona får också lära sig att allt har ett pris.

Mina tankar:

Detta är den tredje boken om Leona, en polis som lever och agerar på båda sidorna av lagen. De tidigare böckerna heter Leona – Tärningen är kastad och Leona – Alla medel tillåtna. Denna kom ut 2017 och efter denna har det kommit ytterligare två till om Leona.

Boken är på ett sätt rätt så fristående men för att man skall hänga med när det kommer till Leona och hennes bakgrund och varför hon gör det hon gör så skall man ha läst böckerna i rätt ordning, då får man ut det mesta av serien, vilket gäller de flesta serierna.

Nu är det nästan sju år sedan jag läste den förra boken i serien, men det var absolut inga problem att bekanta sig med Leona och hennes värld igen. Att det tog sådan tid innan jag läste nästa bok i serien har inget med att göra att jag inte tyckte om de första böckerna, jag gillade dem verkligen. Orsaken är den att det kommer så många deckare varje år som intresserar en att man inte hinner med alla, jag läser en eller två böcker av en författare och därefter så köper jag varje ny bok som denna författare kommer ut med, man testar en ny författare och så blir det samma visa med denna. Vips så har man ett femtiotal olika författare som man troget köper böcker av och samlar dem i en hög, under åren så tillkommer det nya intressanta författare och berget av böcker växer lavinartat.

Förra året bestämde jag mig för att försöka beta av några av dessa författare, har klarat av några av dem så jag är i kapp deras utgivning. Turen har kommit till Jenny Rogneby som jag träffat flertalet gånger på bokmässan i Göteborg. Att jag just valde hennes böcker nu är dels för att de är riktigt bra men även för att mötena med henne på mässan har gett mig en bild av en person som både är riktigt rolig och även har intressanta och smarta åsikter.

Som jag började med så skrev jag att Leona är en polis som står på båda sidorna av lagen. Om ni inte har läst första boken så ber jag om ursäkt att jag avslöjar detta, då det kommer som en överraskning en bit in i boken. Blir svår att prata om denna boks handling om jag inte nämner detta. Hon är lite av en splittrad person när det kommer till detta, för även om hon gör olagliga saker så brinner hon på ett sätt för rättvisan. Detta dubbelspel sätter henne ibland i komplicerade situationer och det är spännande att se hur hon tar sig ur dem.

I denna bok så är den svarta marknaden på organhandel, med följd av människorov, som är i fokus och det är en skrämmande och mörk bild som författaren målar upp. Hon driver handlingen fram med en säker hand och med ett språk som är behagligt att läsa och ta till sig. Det är spännande och intressant. Samtidigt som vi följer denna tråd så får vi även lära känna Leona på ett djupare sätt, saker om henne kommer upp till ljuset som kan komma att fortsätta i nästa bok.

Jenny Rogneby är verkligen ett säkert kort om man vill ha en spännande deckare som bjuder på kvalité och underhållning. Hon är verkligen en klar stjärna på deckarkartan, har man ännu inte upptäckt henne så är det på tiden. Jag skall själv rätta till mina misstag av att låta hennes böcker växa på högen och läsa mig ikapp hennes utgivning.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Leona - Tärningen är kastad (Leona #1)
Leona - Alla medel tillåtna (Leona #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se