Simon Stålenhag: Svenska maskiner, ensligt belägna

Titel: Svenska maskiner, ensligt belägna
Författare: Simon Stålenhag
Sidantal: 183
Förlag: Fria Ligan

Baksidestext:

I december 2025 hittar Linus en nyckel och en mystisk lapp med ett datum, tre dagar framåt i tiden. Under färden till Svartlötens skyddszon måste han konfrontera sitt förflutna – särskilt minnen av Valter, som en gång var allt för Linus.

Mina tankar:

Detta är ett praktverk, precis som det brukar vara när det kommer från Simon Stålenhag. Det är både en konstbok och en gripande berättelse.

För de som har läst tidigare verk av Stålenhag vet vad man har sig att vänta sig när man börjar läsa en bok av honom. Det är bilder som i sig berättar en historia, som vanligt så är det en stil av retro samtidigt som det är science fiction, det är som det skulle vara en alternativ verklighet. Varje bild i boken är mer eller mindre ett konstverk i sig och tillför historien viktiga bitar.

I tillbakablickar så får vi ta del av två killars relation till varandra, de bor nära en skyddszon, ett område som är avspärrat då en olycka skedde här och får ej vistas inom. I en berättelse som utspelar sig flera år så får vi veta mer om denna version av värld och även vad som hänt i detta skyddsområde.

Stålenhag väljer att inte förklara allt som vi upplever och det behövs inte, när man läser texten och ser på bilderna så får vi en tillräcklig klar bild över hur det är i denna verklighet för att kunna greppa historien. Allt vissa saker är osagda tillför bara stämningen så mycket mera.

Det är något unikt med Stålenhag och hans stil, att han sedan för varje bok han gett ut även utvecklar själva texten i böckerna är positivt. Han visar att han inte bara har ett öga för bilder utan även har en röst som vill berätta något. Med väl valda ord så målar han upp en berättelse som griper tag i en och att han sedan kan skapa i sin fantasi denna alternativa verklighet och delar med sig av den är tacksamt. Bara genom hans bilder så känns det som att det här är en värld som verkligen finns, den känns så genomarbetad.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en science fiction-berättelse i form av ord och vackra bilder som trollbinder en, en berättelse som är större än så då den ömsint berättar om två personers relation till varandra och om att kanske hitta hem.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Ur Varselklotet
Flodskörden
Passagen
Labyrinten

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Johan Nohr: Art by Nohr

Titel: Art by Nohr
Författare: Johan Nohr
Sidantal: 231
Förlag: Fria Ligan

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Hello. I’m Johan Nohr, a Swedish graphic deginer and visual artist probably best know for my work in the tabletop roleplaying game scene. This book contains pretty much every piece of art I’ve made in between 2018 and 2023, as well as some of my first professionally commissioned pieces dating back to 2006. Annotated, scaled up, polished and with never-seen-before, behind-the-scenes material, sketches, unreleased stuff and anecdotes. A sneak peek into the workshop, in a way.

Mina tankar:

Detta är något utanför mina vanliga banor när det kommer att skriva om böcker. Denna bok är absolut en konstbok men tack vare stilen på bilderna så blir den även något annat.

Illustratören Johan Nohr är nog mest känd inom rollspelsvärlden och då först och främst för Mörk borg. Nu har jag inte spelat detta spel själv, spelade rollspel på 90-talet och då var det Mutant och Drakar och Demoner som gällde. Om jag inte har missuppfattat så är Mörk borg ett fantasyrollspel som är väldigt mörkt i stilen, det lutar åt skräckhållet skulle jag vilja påstå.

I denna bok så har Johan samlat sina verk som han gjort från 2018 till 2023 och boken är verkligen rik på hans bilder. Han är sparsam med texten men han har lite förklarande texter till bilderna. Det är intressant att följa med på denna resa, för det är verkligen en resa att börja bläddra i denna bok, man får inte bara se färdiga bilder utan även hur några bilder har vuxit fram, tidiga versioner som blivit ratade.

Jag sa att det var en resa att börja bläddra i boken och ta till sig de olika bilderna. Bilderna är otroliga och de utstrålar något som jag bara kan säga är udda och skrämmande, nu menar jag på ett absolut positivt sätt. Karaktärerna och miljöerna i hans bilder fångar en värld i kaos och skräck. De är verkligen unika och även om man ryser lite av vissa bilder så kan man inte låta bli att titta och fångas av denna stämning som de skapar inom en.

Jag misstänker att de som spelar eller har spelat Mörk borg kommer förstå mest av vad det är man ser på de olika bilderna. Johan har lagt till förklarande texter på nästan alla bilder, men de talar tydligt för sig själva också. Det är genom dessa bilder som jag har fått den känslan av att det finns en ton av skräck i rollspelet.

Nu har han inte enbart gjort bilder till Mörk borg, dock så är den största biten av bilderna från detta spel och dess expansioner samt liknande utökningar. Man får även se bilder från skivomslag som han gjort och även snabba teckningar som han gör för att hålla tecknandet i gång även om han inte har något projekt att jobba på.

Just dessa bitar om hur han arbetar med att hålla sitt tecknade och fantasi vid liv och även att få se hur vissa bilder har vuxit fram fann jag lite extra intressant och då var hela boken riktigt intressant att bläddra i och ta till sig.

Jag kan bara säga att boken i sitt utförande är ett riktigt praktverk men vem den riktar sig till kanske blir lite svårare. Har tror inte vanliga samlare av konstböcker direkt kommer att uppskatta denna bok, men har man en dragning till det mörka och skräck så tror jag den går hem även bland konstsamlare. Däremot om man är en rollspelsfantast och då gillar just Mörk borg och samtidigt uppskattar att titta på teckningar, då är boken ett måste. Även om man inte just har spelat detta rollspel men ändå gillar lite mera morbida karaktärer, tänk lite Silent Hill, så går absolut boken hem.

Måste säga att detta är en av de snyggaste böckerna jag äger och kanske största, över två kilo väger denna mastodont till bok.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

H.P. Lovecraft: Vid vansinnets berg volym I & II

Titel: Vid vansinnets berg volym I och II
Författare: H.P. Lovecraft
Sidantal: 72 & 72
Förlag: Fria Ligan

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Antarktis. Ett ödsligt landskap av frusna vidder och ting man helst glömmer. Det här är William Dyers berättelse. Professor vid Miskatonics universitet och ledaren för den olycksaliga expedition som gav sig av till den mest otillgängliga kontinenten av dem alla. Genom en rad brev får vi följa en historia om märkliga fynd och fruktansvärda händelser. Vilka mörka hemligheter ruvar under isen och vad är de underliga strukturer som skymtas invid de hisnande uråldriga berg som syns vid horisonten? Dyerexpeditionen tar sig dit ingen annan någonsin nått, och betalar det slutgiltiga priset för det.

Mina tankar:

Denna kortroman kom ut för första gången 1936, just den utgåvan som jag har läst kom ut i två delar, 2021 och 2022, och jag vill påstå att denna utgåva nog är den som verkligen gör berättelsen till rätta, då den även är illustrerad.

Vi börjar med själva handlingen och texten i denna bok. Jag har tidigare läst Cthulhu vaknar i samma serie av utgivning. När det kom till själva berättelsen där så var jag lite vacklande vad jag tyckte om kvalitén, tyckte den hade sina brister, om det var på grund av åldern eller något annat kunde jag inte sätta fingret på. Men jag lovade mig själv att ge Lovecraft fler chanser innan jag dömde hans verk.

Berättarmässigt så har vi en liknande stil här. Det är berättat i jag-form och ett mera dokumentär än skönlitteratur. Det är en forskare som berättar om en expedition till Antarktis, en resa som inte blev som de hade trott och nu skriver han ned sina upplevelser för att varna och förhoppningsvis stoppa en kommande resa. Här vill jag påstå att den dokumentära stilen fungerar mycket bättre och det ger en känsla av att det är något som har hänt och inte något påhittat.

Till en början så verkar det vara en vanlig expedition, om än svår tack vare miljön de befinner sig i, men snart upptäcker några i teamet ett fynd som ändrar deras mål i resan. Världen följer dem genom telegrafmeddelanden, men snart väljer de att inte berätta allt som händer. Det är först nu som hela sanningen kommer fram.

Jag gillade att man som läsare långsamt dras in i det mystiska som finns i Lovecraft verk. Vi hintar bara skäcken, ser vissa spår av den, för att sedan sitta på spänn genom hela berättelsen. Man blir både nervös och chockad, det är som om man nästan drivs, precis som titeln säger, till ett vansinne, ett galenskap.

Så med en liten vacklande möte med författarens verk så får jag säga att denna verkligen överraskade mig. Inte bara var den spännande och medryckande, fast det närmar sig hundra år sedan den kom ut så känns det inte alls föråldrad, den kändes modern och skulle mycket väl, med små tekniska ändringar, varit skriven nu.

Så kommer vi till just denna utgåva av berättelsen, som jag vill säga är den ultimata utgåvan. Den franska illustratören och konstnären Francois Baranger har rikt illustrerar dessa två böcker, han gjorde samma med Cthulhu vaknar. Varje sida i boken är ett konstverk i sig och lyfter fram texten på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Det ger ett djup i handlingen och man lamslås nästan av bilderna och den stora mystiska som de lyckas förmedla. Upplevelsen när man läste berättelsen och såg dessa bilden blev nästan inte av denna värld.

Efter att ha läst, eller om man skall säga upplevt, denna så säger jag att det är så här som Lovecraft skall presenteras. Det är först nu som texten verkligen görs rätt och jag hoppas på att många fler noveller av honom skall göras i detta format. Vet det finns en till utgiven efter denna och att konstnären håller på att jobba på en fjärde, dock har jag inte set någon om en översättning så det kanske blir att läsa dem på engelska.

Utförandet på böckerna i sig är så snygga att de borde finnas hos alla som gillar skräck, sedan får jag säga att just denna kortroman känns så tidlös och borde räknas som en klassiker, vilket den troligen gör i vissa kretsar. Så jag rekommenderar denna till alla som vill ha något riktigt snyggt och välgjort i bokhyllan samt njuta och fasa över en berättelse som får dig att tvivla över dig själv.

Tidigare omdömen om författaren:

Cthulhu vaknar

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken (Volym I): Bokbloggar
Se vad andra tyckte om boken (Volym II): Bokbloggar

Gunilla Jonsson & Michael Petersén: Döden är bara början

Titel: Döden är bara början
Författare: Gunilla Jonsson & Michael Petersén
Sidantal: 303
Förlag: Fria Ligan

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Berlin sommaren 2017 är en stad där verkligheten börjar rämna. I ett kulturhus i Kreuzberg gjuter skulptören Amanda Serner svarta betongsuggor som vaknar till liv i ateljén. De dansar över golvets färgfläckade masonit. Eller är det barndomens hallucinationer som kommer tillbaka? Amanda tittar ut genom fönstret och anar en annan stad bortom de nyputsade fasaderna kring Mariannenplatz.

Samtidigt söker Svetlana Meier allt mer desperat efter sin försvunna syster. Karoline svarar inte i telefon och alla säger att hon förmodligen har rest bort, men Svetlana tror inte på det. Hon hör rykten om misshandel och hittar en spionapp i systerns mobil.

Amandas morfar Clive drömmer att han vadar genom taggtråd i helvetet. Han dricker för att glömma och vägrar träffa sin dotterdotter, rädd att hon ska se hans demoner. Pengarna från konsthandeln på Fasanenstraße räcker inte för att radera hans mörka förflutna. Sonen Harlan börjar ställa besvärliga frågor och Clive fattar ett ödesdigert beslut.

Clives hänsynslöshet och Amandas konstverk gläntar på dörrar mot en verklighet mänskligheten har valt att glömma. En gyllene skalbagge klättrar upp mot taket i Hauptbahnhof. Någonstans i den stora staden öppnar sig ett torg mellan grustäckta ruinberg. Och under villorna vid en badsjö leder vägar ner mot helvetets brinnande slätter.

Mina tankar:

Detta är första boken i en serie av hitintills två böcker, den andra heter De levande döda. Det är en skräckroman som utgår från rollspelet KULT. Boken är skriven av de som skapade rollspelet. Denna bok kom ut 2018.

KULT kom ut för första gången 1991, jag spelade inte det själv utan jag spelade Drakar & Demoner och Mutant. Detta rollspel gick mig helt förbi men av vad jag förstår så väckte det en hel del känslor. Det sågs tydligen inte med blida ögon att det innehöll former ockultism samt även en hel del våld, sex och droger. Till den gränsen tydligen att det tog bort från hyllorna från vissa kedjor.

Så med det i tanke att jag inte har spelat spelet och har några bakgrundskunskaper om denna värld så visste jag inte helt vad jag hade att vänta mig när jag började läsa denna bok.

Det jag märkte med detsamma när jag började med boken var att författarna överförklarade inte sin värld. Detta är positivt på ett sätt, man kan se det så att antingen så litar författarna på sina läsare att de antingen redan vet tillräckligt mycket om KULT och dess världs bakgrund att man kan lätt hänga med eller att de som inte har bakgrunden blir tillräckligt intresserade så de läser vidare utan all förklaring. Jag tillhör den andra gruppen och fick upp ett intresse som gjorde att jag fortsatte läsa. Ibland är det bra att inte förklara allt, vissa handlingar fungerar bättre med att ha händelser som osar av mystik och det okända.

Språket är mustigt men ändå inte överväldigande så att man inte kan ta till sig det, det är lite mera tuggmotstånd än något som man snabbläser. Det ligger ändå på en sådan nivå att det inte blir tungläst och handlingen flyter på med intressanta karaktärer och händelser.

Jag har redan nämnt att rollspelet har spår av ockultism och då boken utgår från spelet är det inte konstigt att även denna innehåller sådant. Vi möter här fallna änglar, demoner och andra varelser och ritualer som nog skulle kallas för satanistiska. Har man svårt för detta så kanske inte boken är något för en.

En annan sak som är väldigt i centrum är konst och det märks att det är något som författarna har ett intresse för. De beskriver verkligen känslan och stilen i hur de olika karaktärerna formar sina konstverk och vad de utstrålar. De knyter an konsten med det ockultistiska på ett smidigt sätt och man känner verkligen att det går hand in hand.

Även det övernaturliga med fallna änglar och andra varelser flyter elegant ihop med den så säga normala världen. Det blir intressant när man inte tar det övernaturliga till det extrema och håller den så lång bort från verkligheten att det inte känns trovärdigt. I denna bok känns det på ett sätt trovärdigt fast man såklart vet att det inte är det.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en skräckberättelse som, kanske inte skrämmer dig, men är välskriven med intressanta karaktärer och en intressant värld och bjuder på en härlig stämning. Får säga att detta är skräck i högkvalitativ form. Skall bli intressant att läsa även andra boken i denna serie.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

H.P. Lovecraft: Cthulhu vaknar

Titel: Cthulhu vaknar
Författare: H.P. Lovecraft
Sidantal: 64
Förlag: Fria Ligan

Baksidestext:

Boston, 1926. Francis Thurston går igenom dokument kvarlämnade av sin morfars bror, nyss avliden under mystiska omständigheter. Snart upptäcker han en kult som dyrkar uråldriga och onämnbara fasor.

Mystiska mord, blodsritualer i djupet av Louisianas träsk, konstnärer som efter mardrömslika visioner förfaller i vansinne och en cyklopisk stad som reser sig ur havet. Steg för steg inser Thurston att hans släktings efterforskningar kom sanningen för nära. I skuggorna ruvar de som vill väcka den sovande guden Cthulhu för att sprida vansinne och förstörelse över världen.

Stjärnorna står rätt. Är slutet nära?

Mina tankar:

Denna novell gavs ut för första gången 1928. Jag tror de flesta som är intresserade av skräck i alla fall har hört talas om Lovecraft. Jag själv har inte läst så mycket av honom, bara några noveller förutom denna.

Det är svårt att avgöra vad man riktigt skall tycka om novellen. Den har både sina brister och sina starka sidor.

Handlingsmässigt så är den väldigt drömskt och jag tror det är fullt medvetet att vi som läsare inte skall förstå allt som händer in i minsta detalj, detta djup och mörker som det mystiska gömmer sig i är så stort att vi inte kan ta till oss det. Vi får bara se en skymt av allt. Så stämningsmässigt lyckas novellen riktigt bra.

När det kommer till språket så känns det som den haltar lite, det är kanske inte de bästa beskrivningarna. Detta kanske beror lite på när den skrevs men det kan även bero på att författaren valt den stilen i denna novell, kommer att behöva läsa mer av honom för att avgöra detta. Det är lite mera dokumenterande berättande än beskrivande berättande.

När jag läst på lite om Lovecraft så har det nämnts om hans syns på människor, det har talats om rasism. Och det är detta som skaver en del i denna berättelse, det finns meningar som verkligen lyfter fram just detta, nedvärderande människosyn. Nu vet jag inte om Lovecraft var påverkad av tiden han levde i, människosynen var absolut inte den bästa på den tiden, eller om det var att han hade egna starka åsikter om detta. Denna bit kan man se på olika sätt, dels kan man se det som ett tidsdokument om något vi aldrig får återkomma till, det får aldrig vara okej med så öppen rasism. Tyvärr är det så att tiden inte har blivit så mycket bättre, det förekommer än idag rasism i bred skala.

Just denna utgåva av denna novell, som är utgiven på svensk av Fria Ligan, är ett riktigt praktverk. Den är rikt illustrerad av en fransk konstnär, Francois Baranger. Bilderna är helt otroliga och de hjälper till att höja stämningen flera steg när man läser novellen. Han har verkligen fångat det mystiska och övernaturliga. Han hintar om faran som döljer sig i djupet och mörkret. Denna bit av boken får högsta betyg och den är värd att införskaffa bara för bilderna om man gillar skräck.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Simon Stålenhag: Labyrinten

Titel: Labyrinten
Författare: Simon Stålenhag
Sidantal: 150
Förlag: Fria Ligan

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Världen är täckt av ruiner och aska. Någonting främmande och gåtfullt förgiftade atmosfären och tvingades de fåtaliga överlevande att fly ner i underjordens djup. Nu lämnar Sigrid, Matte och Charlie enklavens säkerhet för att ge sig ut på en expedition i den ödelagda ytvärlden. Under resan tvingas de konfrontera mörka hemligheter de burit på sedan tiden då civilisationen dog.

Mina tankar:

Detta är Simon Stålenhags femte bok, det är som vanligt en blandning av konstbok och roman.

Om jag förstår rätt så har denna inget att göra med hans tidigare böcker. Men jag känner att denna kan utspela sig i samma värld, då jag känner igen vissa saker från tidigare böcker. Man behöver alltså inte ha läst de tidigare böckerna för att kunna hänga med i denna.

Nu är vi tillbaka i Sverige, i den förra så befann vi oss i USA. Vi befinner oss någonstans i framtiden och världen har mer eller mindre gått under, de få överlevande befinner sig i stora anläggningar under jorden.

Man gör expeditioner till ytan och gör vissa mätningar. Det är en av dessa som vi följer. Redan från första sidan så förstår vi att något inte har gått som det skulle. Handlingen berättas i olika trådar, vi som läsare får veta mer och mer om vad som hände. Det som målas upp är en mörk berättelse, skulle säga att denna bok är den mörkaste av Stålenhags böcker.

Det är ett bra knep som berättare att hoppa mellan tidshändelserna, vi som läsare har inte hela bilden framför oss och det håller intresset uppe och nyfikenheten på tå. Vi som läsare vet att något hände med expeditionen, men vi får också aningar om att det är en större orsak bakom allt, vi får hintar om att något hände när mänskligheten flydde ner under jorden.

Då det är en blandning av konstbok och roman så är den sparsam när det kommer till text, men den texten är exakt rätt mängd för att föra handlingen framåt. Tillsammans med bilderna utgör det en helhet. Och bilderna måste vi prata om, för det är kärnan i hela boken.

Bilderna är så otroliga, det är en mörk hinna över alla bilder, varför får man reda på när man läser. Sällan har nog något så fruktansvärd som en ödelagd värld skildrats så snyggt som i denna bok. Stålenhag har även en förkärlek att lägga till nostalgisaker som tar oss läsare tillbaka till en annan tid, och detta saknas verkligen inte i denna.

Det är små detaljer i bilderna som gör de så otroliga. Det kan vara en gammal hederlig telefon, eller till och med bara en vanlig stol som man brukar finna på offentliga ställen som på sjukhus. Man kan verkligen titta på bilderna och hitta mer och mer av dessa detaljer.

Så Simon Stålenhag lyckas ännu en gång att leverera en bok som är ögongodis och en läsupplevelse som stannar kvar hos en. Uppskattar man hans tidigare böcker så kommer man absolut inte bli besviken på denna. Har man ännu inte läst något av honom så är det absolut dags att göra det om man gillar konstverk som rör sig i fantastikens värld men även i nostalgins värld, han har en unik stil i sina bilder som verkligen lyckas kombinera dessa två världar i samma bild.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Ur Varselklotet
Flodskörden
Passagen

Inbunden Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.se

Simon Stålenhag: Passagen

Titel: Passagen
Författare: Simon Stålenhag
Sidantal: 141
Förlag: Fria Ligan 

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket. 

Handling:

Året är 1997. En tonåring är på rymmen genom ett dystopiskt USA tillsammans med en liten gul robot. Längs vägarna reser sig vraken efter enorma krigsdrönare tillsammans med skräpet från ett högteknologiskt konsumtionssamhälle i förfall. Medan de närmar sig kusten faller världen samman i allt snabbare takt, som om civilisationens ihåliga kärna till slut kollapsat bortom horisonten.

Mina tankar:

Detta är Simon Stålenhags tredje bok där han samlar text och bilder som tillsammans återspeglar en tid som flytt och minnen om en värld som kanske inte är direkt den vi själva minns.

De två första böckerna fick vi möta ett Sverige och barndomsminnen, det var texter som gjorde tillsammans med bilderna små nedsteg i denna alternativa värld. I denna så förflyttar vi oss till USA för att se vad som hänt där. Det är en sammanhängande berättelse som vi tar del av och tillsammans med bilderna så målas en mörk bild upp över ett samhälle som faller samman av något oförklarligt. Vi följer en ung tjej som är på väg någonstans. På hennes resa får vi uppleva olika delar av USA.

Precis som de tidigare böckerna är bilderna helt otroliga. De är snygga och blandar riktiga saker med påhittade och utgör en helhet som man köper och man kan se hur denna version av värld är. I denna så är det en mera dyster, och ibland till och med skrämmande, stämning över det hela. Stålenhag lyckas fånga känslor på ett riktigt bra sätt genom att visa upp miljöer.

Texten är som sagt nu en sammanhängande berättelse igenom hela boken. Kanske saknar man från de två första böckerna känslan av att det är någon som berättar om sina barndomsminnen, det var något speciellt med hur man fick ta del av någons tankar och minnen, lite dystert och fint på samma gång.

Men det är en annan berättelse som vi tar del av i denna bok, istället för barndomsminnen får vi ta del av en spännande resa i en farlig värld. Man väljer att inte förklara allt som har hänt och händer, vi följer vår huvudkaraktär hela tiden och får reda på och vet endast det som hon vet och upplever. Texten och bilderna griper tag i en och man vill veta hur det kommer att sluta.

Nu vet jag inte hur man skall tolka bitar av berättelsen men jag kommer ofrånkomligt till att tänka på att vi ständigt är uppkopplade till nätet och i denna version av vår värld har det gått ytterligare ett steg värre. Något i nätet gör något med människorna som gör att de förlorar kontrollen över sinne och kropp.

Det är, precis som de tidigare böckerna, ett riktigt praktverk som är ett måste för alla som gillar snygga målningar och har en svaghet för fantastik i form av dystopiska världar. Jag hoppas på att vi i framtiden kommer att få ta del av mera av denna värld, dels i form av barndomsminnen från Sverige men även mera sammanhängande berättelser från valda delar av världen som denna bok. 

Tidigare omdömen om författaren:

Ur Varselklotet
Flodskörden

Inbunden Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur 
Bokbloggar.se

Simon Stålenhag: Flodskörden

Titel: Flodskörden
Författare: Simon Stålenhag
Sidantal: 130
Förlag: Fria Ligan

Handling:

Slingan är nedlagd. Livet har återgått till det normala när landskapet plötsligt översvämmas av mörkt vatten som väller ut ur den underjordiska anläggningen. Rykten sprids i klassrum och på skolgårdar, berättelser om översvämningar och hur den har fört något med sig. En sak står klar: det förflutna är inte redo att glömmas.

Mina tankar:

Detta är Simon Stålenhags andra bok som är en blandning av konstbok och en berättelse som en tid som har flytt, barndomsminnen som kommer upp till ytan. Det är en värld som kanske inte är den som vi är van vid.

Denna bok tar vid direkt efter den första boken, Ur Varselklot, läs här vad jag tyckte om boken, så jag tycker att man skall titta och läsa i den först för att förstå allt bättre. Och när första boken är så snygg som den är så skall man självklart inte missa den.

Precis som i försa boken innehåller denna helt otroliga och fantasieggande bilder. Det är bilder som tar en tillbaka till en annan tid, det är fullt med nostalgisaker. Men det är även något som inte stämmer med bilderna, det är en annan verklighet som vi möter här, men den blandas så bra med vår verklighet att man köper hela bilden.

Texten knyter ihop bilderna på ett bra sätt. Minnen målas upp med små berättelser och de tar en dit till en annan plats och tid. I den första boken så fick bilderna en text som löst hängde ihop, de skapade olika minnen. I denna så hänger texterna till bilderna mera ihop med varandra och det blir ett mera flyt i berättelsen, istället för små nedsteg i minnenas värld så blir det en längre berättelse med små hopp i berättelsen.

Jag sa det om första boken och säger det igen. Det känns som att vissa bitar av texten måste nästan vara riktiga händelser, i alla fall så har Stålenhag fått till känslan bra i texten och i vissa bilder så det känns att det är självupplevt att skaparen, om inte så är det riktigt bra gjort.

I vissa bitar av boken så är stämningen mera hotfull än vad den var i första boken. Något har kommit upp ur den nedlagda förläggningen som finns under marken. Vad är det? Och vad gör det med alla?

Jag hoppas verkligen att detta inte är den sista i denna serie, vet att det finns en bok till som utspelar sig i USA istället för Sverige. Vad jag förstått så skall den boken vara ännu mera av en sammanhängande berättelse. Men i förordet så nämns en händelse som skedde 2001 så jag hoppas på att det finns planer på att det kommer att bli fler böcker.

Denna och den tidigare Ur Varselklotet är båda helt otroliga och är ett givet köp om man gillar snygga böcker och bilder samt är svag för fantastik.

Inbunden Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur 
Bokbloggar.se