Marija Fischer Odén: Ursulas hemlighet

Titel: Ursulas hemlighet
Författare: Marija Fischer Odén
Sidantal: 109
Förlag: Fåglar förlag

Baksidestext:

Ursula är tolv år och drottning. Hon är ensam och rädd och helt i händerna på adeln och krigsmakten. När den nye läraren Frans dyker upp är han den första på mycket länge som verkar vilja henne väl. En natt tar han med sig två främlingar till Ursulas gemak. De säger att de kommer med ett budskap från skogens hjärta.

Mina tankar:

Detta är första delen i serien En björn i en bur, en fantasyserie som riktar sig till barn i åldern 9-12.

Om man har läst författarens tidigare serie Tvåhjärtat, som riktar sig till en äldre publik, så vet man att hon har en förkärlek till naturen i sina verk. Denna är inget undantag. Om jag inte missade detta så befinner vi oss i ett namnlöst land eller till och med värld. Oklart om det är en egen värld eller en version av vår egen, men detta har ingen direkt betydelse.

När jag läste denna så kunde jag inte låta bli att få en nostalgikänsla. Delvis så är den formad som en sagobok, men lite mera djup i och kanske lite mörkare i sina stunder. Men delvis så påminner den om de första fantasyböckerna som man läste, kanske inte handlingsmässigt men känslomässigt.

Detta mellanting mellan sagobok och mera fylligare textbok gör att den är ett utmärkt steg för den som vill gå uppåt i läsnivån. Som vuxen kanske man vill ha en fylligare handling, men tyckte ändå den hade något att ge även till den mera erfarne och inbitne fantasyläsaren.

Det är spännande och jag tror att den fungerar perfekt till åldern den riktar sig till när det kommer till utförande. När jag var i den åldern så ville jag kunna leva mig in och leva tillsammans med personerna som jag läste om och jag tror absolut det är något som man kan göra i denna bok. Det var något extra när man kunde försvinna in i en bok och till en annan plats.

Jag rekommenderar denna till alla barn som vill ha en bok som fångar ens intresse och spelar på alla ens strängar när det kommer till fantasin. Vill den äldre fantasyläsaren ge sig på denna bok så har man en avkopplande läsning som troligen väcker barnasinnet inom en, lättsamt men underhållande.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Tvåhjärtat (Tvåhjärtat #1)
Nedom (Tvåhjärtat #2)
Oberg (Tvåhjärtat #3)
Sissels Yule
Tinget i Hög

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Daniel Braesch: Den nimska flickan

Titel: Den nimska flickan
Författare: Daniel Braesch
Sidantal: 317
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

Ensam vaknar en ung kvinna upp i en hästvagn. Hon minns inte vem hon är eller varifrån hon kom. Allt hon minns är sitt namn, Gellomy, och att något jagat bort henne från sitt hem. Något som fortfarande förföljer henne.

Flykten leder henne norrut till okända marker där hon möter dignatörer, skogsvarelser, siare och monster i jakt på svar. Minnesbilder klarnar som bitar i ett pussel när hon lär sig mer om svärdet hon bär med sig och om kraften som lurar inom henne. Ett mörkt fenomen folk kallar herom.

Mina tankar:

Detta är den första delen i serien Sparven från Nim. En fantasy som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Denna här är lite uppbyggt som de fantasy som man började läsa som ung. Jag brukar kalla den mallen för Bondpojken som visar sig vara något annat. Tänker i stil med till exempel David Eddings. Men även om den till en viss del följer denna mall så har den andra element i sig som gör att det inte är en kopia av tidigare skrivna verk.

Det är klassisk fantasy som går åt det mera episka hållet, även om just denna första del inte har de där stora slagen som man gärna vill förknippa med episk fantasy. Men det är en rik värld som man stöter på här, både när det kommer till historia som varelser som berikar den. Det förekommer även en stor bit magi.

När det kommer till världsbygget så känns det verkligen att författaren har lagt ned mycket tid till att göra den omfångsrik, och det uppskattar man verkligen när man läser en fantasy. Man märker ofta detta om författaren i stället hittar på efterhand.

Boken är har förvisso ett lättläst och behagligt språk, men när det kommer till handling och mängden karaktärer så kräver den att man är fullt fokuserad när man läser denna. Skall erkänna att jag inte var det hela tiden och tappade bort mig i handlingen ungefär i mitten. Att den är lite mera tung på detta sätt är absolut inget negativt, ibland vill man ha en sådan bok.

När det kommer till huvudkaraktären, den unga kvinnan som till en början inte minns vem hon är, så känns det bitvis att hon är lite övermänsklig och klara av mera än vad hon kanske borde göra. Men ju mer man läser och förstår så förklaras detta. Hon är en stark och intressant karaktär, även i sin styrka så har hon brister.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy av det klassiska hållet men ändå har några egna infallsvinklar på genren.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Elisabeth Berglund: Tidens hjärta

Titel: Tidens hjärta
Författare: Elisabeth Berglund
Sidantal: 299
Förlag: Possibilia

Baksidestext:

Vivya, den sista Glädjeryttaren, Överdomaren Ylmar och det magiska barnet Minndora är äntligen i säkerhet på Ylmars hemvärld efter sin flykt undan Broughans soldater. Men allt är inte som det verkar, och snart är de tre indragna i en maktkamp där Pompodias och De Tio Världarnas framtid står på spel.

Emot dem står skugglika konspiratörer, ett korrupt polisväsende, giriga potentater och uråldriga lögner. Allt de har är Vivyas handlingskraft, Minndoras nyväckta magiska krafter och Ylmars unika känsla för tid ...

Vem drar egentligen i trådarna? Och varför får ingen använda magi?

Mina tankar:

Detta är den andra boken i serien De tio världarna. Den första delen heter Eldbarnet.

Jag rekommenderar att man läser serien i rätt ordning, även om det står att denna är fristående. De är samma karaktärer och den röda tråden från första boken fortsätter i denna även om det är nya fristående händelser.

Nu är det nästan två år sedan jag läste första delen men det jag kommer ihåg när det kommer till stilen av fantasy var att författaren gillar att bryta de klassiska mallarna eller det som man förväntar sig när man tänker en fantasy. Ändå håller hon sig genren trogen, bara att hon gillar att kasta in lite andre element också. Det händer även i denna bok.

Vi har här maktspel och konspirationer, det pågår något skumt högst upp i hierarkin i världen som karaktärerna befinner sig i nu. Även en mordutredning med denna världs poliser förekommer. Det är lite av en frisk vind med dessa element.

Klassiska element av fantasy förekommer såklart starkt men hon skapar egna saker till sin värld också, som varelser. Det är en bra uppbyggd värld som vi träder in i och författaren målar upp den bra för oss läsare, det är inte för mycket information men rätt information för att kunna uppleva och leva sig in i världen.

Det är inte episka fantasy med stora slag och liknande, men ändå är det high fantasy när det kommer till magi och världen i sig. Hon väljer att titta på de små händelserna i världen i stället för något storslaget, men man kan aldrig vara säker på om små saker blir till stora.

Det är en lättsam men spännande och medryckande historia som vi bjuds på här. En samling härliga karaktärer som hamnar i en del farliga händelser och man vill veta hur allt kommer att sluta.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy som är på en lagom nivå när det kommer till världsbyggen, magi och liknande saker. Det är bra för nybörjaren då det inte blir för ingående, vilket kan vara problemet med andra författare om man inte är van läsare av fantasy. Den är även bra för den inbitne också, då den kan komma att bjuda på saker som man kanske inte har stött på allt för många gånger.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Eldbarnet (De tio världarna #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Christina Öhman: Under mörk jord

Titel: Under mörk jord
Författare: Christina Öhman
Sidantal: 247
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

Dennis har gått under jorden sedan hans ansikte blivit vanställt. Det nya arbetet som obduktionstekniker var hans räddning från depressionen och missbruket. Där kände han sig trygg, ostörd och bortom åsyn för andra.

Men friden upphör när de får in ett fynd, en kropp som inte tycks helt mänsklig. Medan de undersöker denna spindelliknande varelse fylls han av obehagliga minnesbilder och frågor han helst inte vill väcka till liv.

Han slits mellan hopp och förtvivlan, verklighet och mardröm, när den redan sköra tillvaron ställs på sin yttersta spets.

Vad är Dennis beredd att göra när mörkret åter slukar honom - och är det värt det?

Mina tankar:

Detta är andra delen i serien Under. Den började med Under svart himmel.

Den är rätt så fristående men jag rekommenderar ändå att man läser böckerna i rätt ordning. Det finns saker i andra boken som kopplar till första boken, det finns en röd tråd som man kanske inte ser med detsamma men ändå rör sig över hela serien, även i till kommande delar.

Likt den första boken i serien så får man inte reda på hur allt ligger till, inte till en början. Det händer saker utan att få förklarat allt för mycket. Denna dolda agenda, eller vad man nu skall kalla det, gör att handlingen blir mera mystiskt och intressant än om man hade ställt fram allt i ljuset för läsaren.

Än en gång så rör vi oss i skräckens korridorer och då med en naturskräck som kan falla tillbaka på gamla sägner. Just i denna så kanske det inte är så mycket sägner utan här är det mera ren skräck från naturen. Det man kan ana är att det är gamla krafter som är i rörelse.

Det är ett finstämt språk som målar upp en mer eller mindre morbid händelse. Allt börjar med en kropp kommer in för obduktion, en kropp som är långt ifrån mänsklig. Vi får ta del av en grundlig undersökning på kroppen och det är då som det mystiska börjar.

Jag tycker att författaren på ett bra och intressant sätt bygger vidare på den värld som hon presenterade oss för i första boken. Det blir både ett nytt spår i världen men även på ett sätt en fördjupning.

Här kanske hon kör mera på skräcken än vad hon gjorde i första boken, en varningens ord till de som inte tål spindlar. Man vet inte riktigt vart man har allt, men bit efter bit faller på plats och det hemska kryper på en.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en skräck som tar från naturen. Du kommer kanske inte att bli mörkrädd av den men jag tror att en eller en annan rysning kommer. Samtidigt så är det en intressant handling.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Under svart himmel (Under #1)
Prypjats döttrar

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Stina Rundqvist: Näcken

Titel: Näcken
Författare: Stina Rundqvist
Sidantal: 241
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

En finstämd sång löper genom skogen, den lockar, drar och kallar på Emilia. Utan att kunna hejda sig går hon mot ljudet och den man som spelar på fiolens strängar.

När Emilia möter Nick kan hon inte föreställa sig hur livet kommer att ta en mörk och hemsökande vändning. Hur förälskelsen sakta överträder gränserna för besatthet och skapar en tillvaro av skräckfyllda hemsökelser. Mörkret kring Emilia sluter sig allt mer och mötet med den vita hästen frambringar mardrömmar i vaket tillstånd.

När huvuden spetsade på pålar återfinns på olika platser i området djupnar fruktan i henne när hon inser att mardrömmarna är verkliga.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och den första i serien Mörkerväsen. Det är en urban fantasy som riktar sig till unga vuxna och uppåt.

Författaren har gjort en modern tolkning av de gamla sägnerna om olika väsen i skogen. I denna får vi, som titeln säger, möta näcken. Samtidigt som författaren vårdar de gamla tiderna och berättelserna så väver hon in den moderna världen på ett bra sätt, eller om att det är folktron som vävs in i det moderna.

Jag misstänker att med tanke på att detta är en serie så fungerar denna första bok som en presentation av den version av värld som författaren har skapat, en värld där andra väsen finns ibland oss, kanske dolda men de finns där.

Det är också en kärlekshistoria, men kanske inte den mest sockersöta som man kan tänka sig. Det finns ett mörker i berättelsen och ibland så blir den något brutal, lite åt skräckhållet skulle jag säga.

Handlingen går rätt så snabbt fram och ibland så kanske den inte förklarar att för läsaren, men åt andra sidan är detta bra på ett sätt. Man vill inte få allt överförklarat, varför vissa gör som de gör, man får helt enkelt acceptera det och man förstår handlingen ändå. Bitar kan komma att falla på plats längre in i handlingen.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mörkare romantisk berättelse som har sina rötter i folktron, men allt i en modern skepnad.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Lupina Ojala: Toner av guld

Titel: Tonar av guld
Författare: Lupina Ojala
Sidantal: 251
Förlag: Catoblepas Förlag

Baksidestext:

De svar Lue söker om sitt och weloifolkets ursprung finns i kejsardömet Tebidiar, men där visar sig allt bli annorlunda än han förväntat sig. Trots sin avsky för besvärjare blir han snart en stormästares lärling och flyttar in i palatset med de tusen gyllene klockorna.

Medan han försöker förstå vem han är dras han in i intriger, konflikter och kärleksaffärer. När mer än hans eget öde står på spel gäller det att göra kloka val. Vem kan han lita på?

Mina tankar:

Detta är andra boken i serien Legender från Yddrios, den första heter Tårpilens år. Denna kom ut 2017.

Varje bok i serien är på ett sätt fristående, men jag tycker ändå att man gör rätt i att läsa böckerna i den ordningen som de kom ut. Karaktärer från tidigare böcker kan återkomma i större eller mindre roller.

Detta är en fantasy och när man tänker på det så går säkerligen tankarna till att det rör sig om ett uppdrag som en hjälte eller grupp skall lösa. Det kan röra sig om att störta en ond härskare som vill erövra världen.

Men här har vi något annat. Denna bok är mera en krönika, en levnadsberättelse, över en person, eller faktiskt några stycken. Utan några direkta mål, mer än att Lue, vill ta reda på mera vart hans folkslag kommer ifrån, så får vi ta del av hans upptäcker och vardagliga aktiviteter. Tillsammans med honom så får vi upptäcka en ny stor stad i världen som vi blev bekanta med i första boken, den utspelade sig lite avlägset från det stora landet och var en bra introduktion till världen som författaren har skapat.

I första boken så var det saker som vi inte fick reda på, här fördjupar vi oss i världen lite mera. Gillar detta att allt inte kommer till och i en enda klump utan att det till och med är utspritt på flera böcker. Detta ger en känsla av att det är en stor och levande värld som vi besöker. Det känns som att författaren har en gedigen bakgrundshistoria till sin värld.

Boken är uppbyggd att vi följer några olika karaktärer, mest Lue, men det är flera som har en central roll i handlingen. Till en början så hänger kanske inte dessa trådar ihop, mera än att det utspelar sig i samma stad. Men dessa olika trådar rör vid varandra då och då för att senare kanske till och med knytas ihop med varandra.

Det är ett finstämt språk och målande så man lever sig lätt in i handlingen och i denna värld. Författaren återspeglar bra när det kommer till känslan av att komma till en främmande stad och längtan av att få reda på mera av sin härkomst.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en genomarbetat fantasy med en fin och ömsint handling. Det är inte full fart hela tiden men det finns ett spänningselement i handlingen också.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Tårpilens år (Legender från Yddrios #1)
Felice
Catoblepas ångnoveller No. 1 & 2
Dockmakaren i Genadel

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Patrik Centerwall: Skymningssång

Titel: Skymningssång
Författare: Patrik Centerwall
Sidantal: 167
Förlag; Undrentide

Baksidestext:

Här finns novellen om litteraturforskaren som misstänker att en av Sveriges främsta skalder jagade troll i de värmländska skogarna och historien om den fåfänga draken som låter sig intervjuas av vad han tror är en journalist. I samlingen ingår också berättelsen om vad som smugglas till Sveriges fjärde största ö Hisingen när den varit isolerad från fastlandet i över tjugo år och novellen om nöjesfältet där allt kan göras för pengar.

Mina tankar:

Detta är författarens första utgivna bok, den kom ut 2013. Han har innan denna fått ett antal noveller utgivna i tidningar och antologier. Denna bok består av sjutton noveller.

En gemensam sak med alla dessa noveller är att de går under fantastikens vingar, men det är en rätt så stor bredd på dem. Det rör sig om fantasy men även om science fiction i form av dystopiliknande scenarios, skräck ligger även och ruvar i några av dem.

Får säga att Patrik använder sig av ett väldigt klart och finstämt språk, det finns något harmoniskt i det som gör det behagligt att läsa. Man lever sig snabbt in i miljöerna som varje novell utspelar sig i, vilket är viktigt med noveller då den inte har så många sidor att klara av detta på.

Novellsamlingar kan vara lite ojämna där några noveller lämnar efter en känsla av att den inte gav något, men här fann jag inte det problemet med samlingen. Varje novell hade sin sak att förmedla och lämnade kvar en tanke efter att man läst ut den.

Samlingen är även smart ihopsatt, för det finns något i nästan varje novell, kan ha missat någon detalj i någon, som gör att de löst hänger ihop. Det kan vara bara ett ord som man känner igen från en tidigare novell, men det kan även vara en karaktär som befinner sig i bakgrunden som har varit i ljuset tidigare.

Det är tänkvärda noveller och i vissa av dem så fann jag även en ton av humor som jag gillade. Så man fick känna av alla de slags känslor när man läste dessa noveller.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en novellsamling inom fantastiken som bjuder på det mesta, allt paketerat i en genomarbetat presentation.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Klockan och spegeln
Julgransplundringen

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Simon Stålenhag: Svenska maskiner, ensligt belägna

Titel: Svenska maskiner, ensligt belägna
Författare: Simon Stålenhag
Sidantal: 183
Förlag: Fria Ligan

Baksidestext:

I december 2025 hittar Linus en nyckel och en mystisk lapp med ett datum, tre dagar framåt i tiden. Under färden till Svartlötens skyddszon måste han konfrontera sitt förflutna – särskilt minnen av Valter, som en gång var allt för Linus.

Mina tankar:

Detta är ett praktverk, precis som det brukar vara när det kommer från Simon Stålenhag. Det är både en konstbok och en gripande berättelse.

För de som har läst tidigare verk av Stålenhag vet vad man har sig att vänta sig när man börjar läsa en bok av honom. Det är bilder som i sig berättar en historia, som vanligt så är det en stil av retro samtidigt som det är science fiction, det är som det skulle vara en alternativ verklighet. Varje bild i boken är mer eller mindre ett konstverk i sig och tillför historien viktiga bitar.

I tillbakablickar så får vi ta del av två killars relation till varandra, de bor nära en skyddszon, ett område som är avspärrat då en olycka skedde här och får ej vistas inom. I en berättelse som utspelar sig flera år så får vi veta mer om denna version av värld och även vad som hänt i detta skyddsområde.

Stålenhag väljer att inte förklara allt som vi upplever och det behövs inte, när man läser texten och ser på bilderna så får vi en tillräcklig klar bild över hur det är i denna verklighet för att kunna greppa historien. Allt vissa saker är osagda tillför bara stämningen så mycket mera.

Det är något unikt med Stålenhag och hans stil, att han sedan för varje bok han gett ut även utvecklar själva texten i böckerna är positivt. Han visar att han inte bara har ett öga för bilder utan även har en röst som vill berätta något. Med väl valda ord så målar han upp en berättelse som griper tag i en och att han sedan kan skapa i sin fantasi denna alternativa verklighet och delar med sig av den är tacksamt. Bara genom hans bilder så känns det som att det här är en värld som verkligen finns, den känns så genomarbetad.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en science fiction-berättelse i form av ord och vackra bilder som trollbinder en, en berättelse som är större än så då den ömsint berättar om två personers relation till varandra och om att kanske hitta hem.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Ur Varselklotet
Flodskörden
Passagen
Labyrinten

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Mattias Lönnebo: Den första sången

Titel: Den första sången
Författare: Mattias Lönnebo
Sidantal: 380
Förlag: Pythia Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Jag minns extasen, mitt bultande hjärta mot hennes bröst och att hon var vackrare än någon annan. Detaljerna försvinner i blå töcken och dimmor, men jag kommer aldrig att glömma det hon sa: "Du måste lyfta förbannelsen som råder över denna plats och rädda dina vänner." Gudarna är omväxlande vaga eller väldigt precisa i sina befallningar, de leker med oss dödliga. För hon sa aldrig hur...

Vandraren Pilgrim råkar befria den unge Sadok ur slaveriet. Motvilligt låter han pojken bli sin följeslagare på en episk och våldsam färd genom ett mytomspunnet land. Drömmar blir verklighet, sången är magi och ingen undkommer sitt öde.

Mina tankar:

Detta är en fantasyroman men även delvis en historisk roman.

Berättelsen utspelar sig i en värld som skulle liknas vid antiken, det finns en stark tro för gudar, som i denna version av världen faktiskt existerar och ibland visar sig för människor.

Vi möter här en mystisk man som kallar sig för Pilgrim, han är en vandrare och på en av sina vandringar så räddar han en ung pojke, Sadok, från ett grymt slaveri. Pojken vet inget annat än slavlivet och vill följa Pilgrim på hans resa.

Detta är starten på ett av många äventyr, för det är just det som hela boken känns som, det ena äventyret tar över efter det andra. Pilgrim och Sadok hamnar i många farliga situationer. Jag kunde inte låta bli att tänka smått på rollspel där äventyrarna, det vill säga spelarna, stöter på det ena äventyret efter det andra. Här känns det lite så och till en början så trodde jag att de olika händelserna inte hängde ihop men det är så att det ena leder till det andra och snart så står de två inför stora och ödesdigra livsbeslut.

Det är spännande och författaren har fått till en bra värld som man blir nyfiken på, att gudarna finns och är mera aktiva bland mänskligheten är något som höjer nivån, de finns där likt de antika gudarna och drar i trådar. Mitt i denna spänning och allvar så kan jag inte låta bli att hinta en slags humor också som då och då lyser till, vilket kryddar till det.

Det är ett bra språk, inte för lättsamt men ändå inte för tungt heller, vilket jag tycker är en bra nivå när man kommer till fantasyböcker. Det skall vara lite tuggmotstånd, kräva att läsaren är vaken och tar till sig information, men det skall inte bli segt som det lätt kan bli om det blir allt för mycket information.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy som påminner om de antika gudarna och äventyrare, eller om man skall kalla dem för hjältar, som även omtalas i dessa myter.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Dryader och demoner
Oceanus väktare

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Lovisa Wistrand: Demondottern

Titel: Demondottern
Författare: Lovisa Wistrand
Sidantal: 240
Förlag: Whip Media

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Mörker. Passion. En skog som dödar. Och en magi så stark att den hotar att slita sönder världen.

I den oändliga skogen Eytherthlarn lurar faror runt varje hörn. Mohrelda har vuxit upp dold från omvärlden, jagad för sitt demoniska blod och den oberäkneliga kraften det besitter. En mäktig häxa har hållit hennes mörka magi i schack, men hur länge kommer det räcka?

Stjärnalvernas härskare Nemurath söker efter demonflickan och tror att den som kontrollerar hennes kraft kontrollerar allt. När han av misstag skadar en oskyldig kvinna som gått vilse i skogen tar han henne till sitt slott för att läka henne, utan att veta att kvinnan i själva verket är demonflickan han sökt efter så länge.

En mystisk sjukdom gör Mohrelda svagare för varje dag. Röster viskar i väggarna och hon ser saker som ingen annan ser. Vem är hon? Var härstammar hon ifrån? Och vem är egentligen den rättmätige arvtagaren till tronen?

Mina tankar:

Detta är en fortsättning på författarens Alvblodstrilogi, som består av Drakviskaren, Demonviskaren och Dödsviskaren.

Den är som en start på en ny serie i denna värld, men den hänger ihop med första serien att jag rekommenderar att man läser den först, speciellt för att lära känna världen som allt utspelar sig i.

Alvblodstrilogin var riktigt genomarbetad när det kom till just världsbygget, det gjorde att den blev en riktigt episk fantasy. Här känns det som att det är lite mera lättsammare när det kommer till just den biten. Världen finns där, men det är lite mera som att författaren valt att inte lägga lika stor fokus på detta, kanske litar hon på att läsarna kommer från trilogin där världen målades upp eller så känner hon att det är mera viktigt med karaktärerna och deras utveckling.

Boken är betydligt lättare än de tidigare i serien, både sidor och då innehåll tack vare att det inte är lika stor vikt på världsbygget. Detta är absolut inget negativt utan det är mera vad det är man är ute efter när man vill läsa fantasy.

Om de tre första böckerna var episk fantasy med stora inslag av romantik i form av förbjuden och omöjlig kärlek så är denna mera det som man nu kallar romantasy. Har man läst andra böcker av Lovisa Wistrand så vet man att hon gillar att skriva romantik och då helst med som sagt förbjuden eller omöjlig kärlek. I hennes fantasyböcker så lägger hon även till med spänning och det är inget undantag i denna bok.

För mig som inte vill ha ren romantik när jag läser en bok kände att författaren har fått till en bra balans mellan romantiken och spänningselementen. Med en intressant bakgrund och konflikt mellan olika karaktärer så bygger Wistrand upp en handling som håller kvar en.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy som går mera åt det romantiska hållet men ändå bjuder på spänning och en intressant värld.

Tidigare omdömen om författaren:

Drakviskaren (Alvblodstrilogin #1)
Demonviskaren (Alvblodstrilogin #2)
Equidae
Dödsviskaren (Alvblodstrilogin #3)
Netraya
Rovmärkt
Havsfödd

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Björn Swendsén: Ikona: Ledsagarljus

Titel: Ikona: Ledsagarljus
Författare: Björn Swendsén
Sidantal: 414
Förlag: Lava Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

I århundraden har oförklarliga varelser av sten attackerat den isolerade staden Everholde. Bakom de röda murarna lever sextusen människor, som alltid försvarats av de långa, kraftfulla och nästan odödliga regirerna, bosatta i borgen ovanför. Byborna har dock fått betala ett högt pris för beskyddet.

Av flera generationer återstår bara fyra syskon, som nu endast visar sig när någon ska dömas. Den yngsta, Jaye, vill inte uppleva mer orättvisor och gör vad som helst för att få sin familj att ge upp de grymma traditionerna.

Det är tidig vinter i dalen, och anfallen från de mystiska varelserna verkar för första gången ha upphört helt. Remy och de andra i motståndsgruppen har fått nog av förtrycket från regirerna och planerar ett riskfyllt attentat.

Samtidigt viskas det om folk som har försvunnit från staden, och om något nytt som närmar sig.

Mina tankar:

Detta är författarens debutroman och den första i en serie. Det är fantasy som riktar sig till unga vuxna och uppåt. När jag sökte på författaren så verkar det som att han gett ut två serietidningar som verkar vara förgrunden till denna bok, i alla fall så utläser jag att det är samma handling.

Vad vi har här är något som måste klassas som episka fantasy, men måste säga att den verkligen inte följer någon av de vanliga standarelementen när det kommer till denna genre. Den kanske inte är helt förnyande men den har absolut en del intressanta vinklar och något som känns nyskapande eller i alla fall inte allt för ofta använt.

När det kommer till världsbygget, vilket man gärna vill se på när det kommer till fantasy, så ligger det ett stort arbete bakom detta, i alla fall så känns det så. När man träder in i bokens värld så känns det som den har en gedigen historia bakom sig, det är inget som författaren hittar på längs vägen utan är igenomtänkt flera varv om.

Jag skulle vilja säga att denna bok är slutet på något, ett kapitel i världens historia, samtidigt som det kanske är starten på ett nytt kapitel. Till en början är det mycket som har hänt och håller på att hända. Vi läsare förstår inte allt till en början men bitvis så dras vi in i handlingen och förstår mer och mer. Skulle inte förvåna mig om författaren har skrivit en stor avhandling om händelser som skett innan det som vi träder in i.

Det som slår mig när jag läser denna bok är att det inte direkt finns någon uppenbar sida som är god eller ond. Allt är en enda gråzon och det läggs fram på ett sådant sätt att man förstår båda sidorna. Det kan till och med vara så att en del saker som läggs fram under handlingens gång får en att se allt i ett nytt ljus.

När det kommer till språket så är det beskrivande och inlevande när det kommer till karaktärers språk och deras agerande. När det kommer till bakgrund så kan det kännas lite tungläst, men detta är något nödvändigt för att få en bild över hur det är i denna värld.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en episka fantasy som delvis går sin egen väg och har en gedigen bakgrundshistoria.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Morgan Lundberg: Den brinnande petunian

Titel: Den brinnande petunian
Författare: Morgan Lundberg
Sidantal: 325
Förlag: Lava Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

När änkan Amalia hittar en naken man med minnesförlust vid sin brevlåda ger hon honom kläder och bjuder in på te. Mannen kallar sig för Gabriel och visar sig vara starten på ett oväntat äventyr.

Några dagar senare börjar hennes petunia brinna och Amalia får ett viktigt uppdrag. Emot sig har hon en mirakelutredare utsänd av självaste påven, en granne som verkar vara besatt av en demon och skeptiska bybor. Amalia vänder sig till barnbarnet Martina för hjälp.

Mina tankar:

Detta är, om jag inte misstar mig, författarens debutbok.

Det är en svårplacerad bok när det kommer till genre, det är lite som den doppar sina tår i många olika bäckar. Huvudsakligen är det en feelgood med inslag av fantastik i form av en religionskådning med änglar och demoner.

Boken är varm på ett slag, handlingen puttrat på mysigt på ett svenskt sätt som jag inte kan sätta fingret på men har en känsla av. Humor ligger där också och puttrar på, det är en slags finurlig humor som finns mellan raderna.

Samtidigt så tar den upp, på ett lättsamt sätt, poängen, eller om man skall säga bristerna, med religion. Här menas det att bibeln är förlegad, den har inte uppdaterats på tvåtusen år. Nu tycker Gud att det är dags för detta, samtidigt anser han att feltolkningar skall rättas till och oklarheter förklaras bättre.

Boken blir också en slags berättelse om att sent i livet hitta nya meningar med just sitt liv. Amalias liv har rullat på i sin sakta gång ända till den dagen en naken man befinner sig utanför hennes hus och strax därefter så börjar hennes petunia brinna och prata med henne.

Boken är inte någon kristen predikan men den är heller inte något som vill smutskasta någon religion eller de som tror på den. Det är en tänkvärd och underhållande berättelse.

Ibland så mörknar berättelsen till och det blir näst intill små stunder av skräck när det hettar till och demoner och ritualer kommer i centrum. I mitt tycke så gillade jag dessa bitar mest då jag har en förkärlek till skräcken, hade inte sagt nej till mer av detta, men det är en ren smaksak.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en småputtrande feelgood om livet och dess gång med religion i centrum.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Marcus Eik: Jägaren: Svafnes arv

Titel: Jägaren: Svafnes arv
Författare: Marcus Eik
Sidantal: 268
Förlag: Lava Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Gastjägaren Jarund har bara ett sista jobb att avsluta innan han ska övervintra i Björkö, men det ska visa sig att det redan finns en jägare i den hemsökta byn. Tillsammans tar de sig an uppgiften, men den frågvise unge kompanjonen återuppväcker Jarunds egna frågor från sitt förflutna. Hemsökt av gamla drömmar och ständigt påmind om kungens värvningar till det sanna kriget finner Jarund ingen ro i sitt borum.

I sitt sökande efter svar finner han mystiska profetior från ett barn med misstänkt gudalänk - ett så kallat omen - bland de gamla runrullarna på biblioteket. Det uppdagas snart att ett nu levande omen yttrat en ny profetia som Jarund tros vara en del av. Men kan verkligen Svafnes klinga vara en del av hans livstråds fläta - och är han verkligen gudomens arvtagare?

Trots sitt tvivel väljer ändå Jarund att resa söderut då det visar sig att hans närmste - och kanske enda vän tagit värvning till kung Logas krig mot omänniskorna. Hans resa ska komma att ta honom genom såväl inre som yttre strider och den ska förse honom med lärdomar om sitt ursprung och öde.

Mina tankar:

Detta är författarens debut och det är en fantasyroman som riktar sig till vuxna.

Om man skall placera den i någon undergenre till fantasy så blir nog närmast klassiskt high fantasy, men istället för att vara inspirerad av anglosaxisk medeltid med riddare och inslag av magi så är det en fornnordisk inspiration vi finner här och folktro i form av dess väsen.

Kortfattad bakgrund är att det finns jägare som reser runt i världen och erbjuder sina tjänster till att jaga bort de väsen som stör ordningen. Här möter vi en av jägarna, Jarund, som skall göra ett sista jobb innan han skall övervintra. Men en sak leder till en annan och snart är han indragen i något större, något som berör situationer i världen, som är på randen till krig, och även hans bakgrund, som är i det fördolda.

Jag gillar att författaren håller sig till en värld som fantasyläsare känner igen men att han tar en mera svensk inspiration i stället för att följa de internationella trenderna. Monsterjägare har förekommit i många gestalter, både i bokform som i film, och här tycker jag att författaren får till en bra bakgrund om detta yrke i just denna värld.

Språket tycker jag flyter på bra och handlingen likaså, det är både fart och beskrivande vilket gör att intresset hålls kvar. Det finns en utveckling av huvudkaraktären som gör att det blir en röd tråd, även om de olika uppdragen och andra händelser bitvis känns lösa från varandra.

Det känns som att detta är den första delen i en serie och efter att ha läst denna så är jag nyfiken på hur handlingen skall utveckla sig och vilken väg den skall ta.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy som delvis håller sig på kända marker men ändå erbjuder några nya saker, uppskattar man en fornnordiskt touch så är det ännu bättre.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Renée Ripman: Rebecca och djävulens söner

Titel: Rebecca och djävulens söner
Författare: Renée Ripman
Sidantal: 267
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Starka färger virvlar runt omkring Rebecca och hon är tillbaka i drömmen igen, den där drömmen som återkommit de senaste månaderna. Den som aldrig vill släppa taget om henne.

Rebecca drömmer, färgstarkt och intensivt. En främmande varelse med gröna ögon besöker hennes flickrum om natten, men när hon vaknar bär hennes kropp på fysiska tecken från nattens erotik. Kort därefter ska Rebecca och mamma resa utomlands, men de kommer inte längre än till flygplatsen förrän en okänd man dyker upp och för bort Rebecca, mot hennes vilja. Det är bara det att mannen med de gröna ögonen känns bekant Och vad vill egentligen Rebecca?

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och det är en fantasy som riktar sig till unga vuxna.

Måste inleda med att säga att boken har en del erotiska inslag, så känner man att man inte vill läsa sådant så skall man nog tänka över att läsa denna bok.

Det är som sagt en fantasy och undergenren blir nog närmast urban fantasy. Vi har här en kvinna som enligt en profetia skall komma att föda ett barn som ändra hela världsbilden. Det utspelar sig i vår värld, men här finns även änglar och då även fallna änglar, den mest kända Lucifer. En av hans söner kidnappar kvinnan då profetian säger att kvinnan är bunden till honom.

När det kommer till världsbygget så tycker jag att det är intressant, att låta gudar och andra högre väsen leva i en värld parallellt med oss människor. Till en början så är det grundat på de inom bibeln men senare så utökas det och då tycker jag att det blir om ännu mera intressant. Att alla dessa personer lever i andra dimensioner runt oss. Vill tillägga att boken inte är religiös på något sätt utan det är mera att författaren har inspirerats av religion när hon skapat sin värld.

Boken fokuserar mest på Rebecca och hennes upplevelser av att komma till denna värld. Man kan känna att hon blir utsatt för det ena och det andra när det kommer till det sexuella. Vad männen gör med henne känns inte rätt.

Boken känns lite inriktad på att alla karaktärerna är vackra, vilket kanske man kan köpa då de flesta är gudaliknande personer. Personligen tyckte jag att det kanske blev lite för mycket av detta, men detta är en smaksak.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasyberättelse som inriktar sig på omöjlig kärlek och har en värld baserad på våra religioner.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Hans Olsson: Katterna och nyckelslottets hemlighet

Titel: Katterna och nyckelslottets hemlighet
Författare: Hans Olsson
Sidantal: 278
Förlag: Zakuli Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Nyckelslottet höjer sig över staden Maskinholm. Ingen vet vad dess hemlighet är, förutom uppfinnaren Severholm. Till hans stora glädje skuttar en katt ut ur portalen som hans robot målat upp. Med en mäktig katt som husdjur är möjligheterna oändliga. Men vare sig han eller invånarna i staden är beredda på katten Sotas märkliga seder och beteenden. Sota visar sig vara svår att kontrollera, och snart riskeras nyckelslottets hemlighet att avslöjas.

Astrid och katten Skye ser Sota försvinna in genom portalen. Sökandet efter henne för dem ut på varsin äventyrlig resa, till en värld där kvistkråkor seglar på vindarna och där strömrockor talar.

Mina tankar:

Detta är en fantasyroman som riktar sig till barn i åldersgruppen 9-12. Det är en fristående uppföljare till Katterna och stora djupets hemlighet.

Man kan lätt läsa denna utan att ha läst den tidigare boken, men jag rekommenderar ändå att man gör detta. Det är nya personer som vi möter i boken men händelser från förra boken nämns i förbifarten.

Om man nu har läst den förra så vet man ungefär vad det är man har att vänta sig i denna. I stället för människor i de centrala rollerna så har vi katter, det förekommer såklart även människor som vi följer.

Författaren har verkligen slagit sig lös när det kommer till fantasin i boken, som vuxen så är det säkerligen saker som man ställer sig frågande till, men har man ett öppet sinne och kontakt med sitt inre barn så kommer man även som vuxen roas av detta fartfyllda äventyr som boken är.

Full med humor och konstiga karaktärer så förflyttar författaren oss till en annan värld genom en portal. Det är en högst märklig värld och den är skapad med sådan kärlek till fantasin samt så bra beskriven av författaren att man lätt kan se den framför sig.

Men det är inte bara världen och dess underligheter som lyser starkt i boken. De som har eller har haft en katt i sin närvaro vet med säkerhet hur oförutsägbara och föränderliga dessa varelser kan vara. Ena stunden lugnet själv och nästa stund kaos. Och just detta har författaren fångat så otroligt bra. I efterorden så skriver han att dessa katter finns i verkligheten, han har baserat på sina egna katter. Man skrattar åt deras egenskaper och vad de hittar på.

Språket flyter på bra och är lättsamt, precis som det skall vara i en ungdomsbok. Jag ser verkligen boken som en bra läsupplevelse för de barn som vill ha en bok som fångar deras intresse, bjuder dem på en resa till en annan värld och ett äventyr som är fullt med humor.

Tidigare omdömen om författaren:

King's Hope
Museion
Hans Olsson*3
Katterna och stora djupets hemlighet
Guldrush i Lappland
Defekta superhjältar

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anna Sivenius Rattigan: Odödlig jord

Titel: Odödlig jord
Författare: Anna Sivenius Rattigan
Sidantal: 273
Förlag: Hoi Förlag

Baksidestext:

En upptäckt i skogarna på Österlen gör att Hannas liv förändras tvärt. Undangömt från världen ligger det gamla bruket Charlottenro, en plats med ett giftigt arv från en av Sveriges genom tiderna mäktigaste adelskvinnor.

Genom ödets nycker har en gruvmästare som flytt ett härjat Irland på 1700-talet lyckats överleva här i 300 år. Tillsammans med en liten skara människor som kallar sig det hemliga folket bor han i skogen.

En långdragen konflikt skickar in Hanna i en spiral av obehagliga händelser, och dörrar till det förflutna öppnas - till tiden då det mytomspunna bruket grundades.

Mina tankar:

Detta är författarens debutroman och den första delen i Odödlig-trilogin. Det är en urban fantasy med drag åt rysare.

Det är en berättelse som jag tyckte utstrålade en känsla av folktro, sägner om mytomspunna varelser som vandrar ibland oss och i skogen. Men ändå så har den inte några av de klassiska varelserna utan det är mera känslan som författaren har fått till i handlingen. Den utstrålar något mystiskt och kanske till och med farligt.

Jag tycker att författaren har fått till en bra bakgrund till sin berättelse och hon målar fram den på ett sätt som gör att det känns som en väl förankrad handling i historiska händelser. Även om det är övernaturliga saker så väver hon in det på ett sätt som nästan känns naturligt.

Det är livsöden som vi får ta del av som sträcker sig trehundra år bakåt. Det är intriger och konflikter samt kärlek och sorg. Berättelsen hoppar mellan nutid och dåtid och ju längre in i handlingen vi kommer ju mera får vi veta om det förflutna.

Det är spännande och intressant, språket flyter på bra och är lätt att ta till sig. Intrigen är smått invecklad när det kommer till släktskap mellan olika karaktärer, men inte så att det blir överväldigande att ta in. Berättarmässigt så tycker jag att författaren får till en bra ton som gör att man lätt lever sig in i miljö och karaktärernas situationer.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en berättelse som osar övernaturligt och mystik samtidigt som den bjuder på en förtrollande intrig med historiska drag.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Annah Nozlin: Splittrade skärvor

Titel: Splittrade skärvor
Författare: Annah Nozlin
Sidantal: 251
Förlag: Vulkan

Baksidestext:

Hemligheter uppdagas, men Kel har inte alla bitar till pusslet. Varför berättar hennes far inte sanningen? Medan hennes bror försvinner allt längre bort kommer kriget oundvikligen närmare. Kel skickas ensam iväg för att hitta sina systrar, trygg i förvissningen om att hon sedan kommer att återförenas med sin älskade. Stjärnorna styr ödet och framtiden blir inte som hon väntar sig.

Mina tankar:

Detta är den andra delen, och även den sista, i fantasyserien Ekens dotter. Den tidigare heter En av de sista. Dessa finns endast nu tillgängliga i samlingsvolymen Ekens dotter, vilket är bra.

Det var lite mer än två år sedan jag läste första delen, att jag väntade så länge med att läsa denna del var dumt av mig men inte ovanligt, då jag hoppar mellan många författare som jag vill läsa, vilket gör att jag läser en bok och sedan så växlar jag till en annan och en annan. Mitt minne var inte så friskt, med tanke på alla böcker som jag matat in i mitt huvud sedan jag läste första, och jag kom inte direkt ihåg vad som hade hänt i förra boken. Men det var lätt att ta sig in i handlingen och följa med, ju längre in i handlingen som jag kom dök fler minnen upp.

Boken finns som sagt nu bara som en samlingsvolym med båda böckerna i, vilket är bra då jag kände att den andra boken hade inget direkt uppfriskande återberättande utan den fortsatte bara direkt från var den första boken tog slut. Så nu blir det i stället att man läser de två böckerna som en enda tjock, vilket nästan känns som att den var menad att läsas som.

Det är som sagt fantasy och den är åt den klassiska stilen, alltså en medeltida värld. Den är mera jordnära än episk. Författaren håller sig nära sina karaktärer och låter de föra fram handlingen mera än vad som händer i världen som vi befinner oss i, självklart så styrs handlingen även av stora händelser i världen men de är mera en katalysator som får karaktärerna att utvecklas.

Huvudkaraktären, Kel, är en trädälva och i denna bok så blir det mer eller mindre att hon skall hitta sina rötter i den bemärkelsen att hon ger sig ut i världen för att hitta de andra trädälvorna, om det nu finns några som har överlevt häxjakten på dessa.

Jag sa det om första boken att den höll sig till element från fantasyn som man kände väl igen samtidigt som den bjuder på något nytt eller i alla fall i en egen vinkel. Detta gäller även med denna, konstigt kanske annars då det är en direkt fortsättning. Här har vi en person som ger sig ut i världen på ett uppdrag och samtidigt så blossar det upp till ett stort krig. Författaren väljer dock att stå vid sidan av kriget och vi får mera se vad det lämnar efter sig.

Det är verkligen en berättelse där en karaktär växer upp och när berättelsen är slut är det inte bara en resa i världen som Kel har gjort, det är även en inre resa och kanske hitta sig själv eller i alla fall en plats där man hör hemma.

Det är ett behagligt språk och det och handlingen är lätt att ta till sig. Jag tycker att författaren har fått till en bra värld, som hon håller rätt så dämpat när det kommer till magi men ändå låter sin värld vara magisk. Intressanta karaktärer och konflikter som uppstår under resan gång.

Detta är som sagt den avslutande delen i denna serie och jag tycker att hon knyter ihop det bra. Men författare har inte lämnat denna värld, det finns en trilogi som utspelar sig cirka hundra år efter händelserna i denna bok. Det handlar om andra personer men man skall komma att återse några långlivade karaktärer från denna berättelse. Jag ser fram emot att läsa även den serien.

Jag rekommenderar denna bok till alla som vill ha en lite mera dämpad fantasy när det kommer till det episka men ändå så medryckande berättelse. Skulle kalla den för naturfantasy vars handling drivs fram av karaktärsutvecklingar.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

En av de sista (Ekens dotter #1)
Utanför ljuset

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anna Jakobsson Lund: Doften av mango

Titel: Doften av mango
Författare: Anna Jakobsson Lund
Sidantal: 17
Förlag: Annorlunda Förlag

Baksidestext:

Alla barn i New World City Mombasas skitiga hamn älskade Legendviskarens historier. Jag och min bror lyssnade på dem tillsammans. Men det var bara jag som förstod att de kunde förändra allt.

När jag sitter inlåst i förhörsrummet kan jag inte låta bli att tänka på det. Hur jag och Aaron blev en del av Befrielsens lejon. Hur vårt öde kopplades samman med deras kamp. Jag minns, och hoppas att det inte är för sent att rädda det vi kämpade för.

Mina tankar:

Detta är en novell som utspelar sig i en framtid där stora delar av världen har blivit förstörda och mänskligheten bor i så kallade megastäder.

Novellen är skriven i jag-form och kvinnan som vi ser berättelsen igenom sitter i ett förhörsrum. Genom att hon tänker tillbaka på vägen till hur hon hamnade i rummet så får vi mer och mer veta vad det är som utspelar sig i denna framtid. Något som man inte kan kalla något annat än dystopi.

Berättelsen är inte så lång men ändå så klarar författaren av att få med mycket handling och med väl valda ord och meningar så bygger hon upp en bakgrundshistoria, både till världen som huvudkaraktären. Det känns som det som vi får ut av historien på dessa få sidor är något som borde vara en tjockare bok.

Det hinner bli gripande och ödesmäktigt, man känner av att det är en mångbottnad historia som vi hintas av om vi läser mellan raderna, eller om man vill karaktärens tankar. När det kommer till språket så har Anna en otrolig förmåga att få till det, meningar ord och flyter på som en harmonisk melodi. Detta gäller inte bara språket utan även handlingen, som känns genomarbetat och är intressant, man lever sig lätt in i den.

När jag hade läst klart novellen så önskade jag att den hade varit mera, även om man fick många detaljer så hade jag velat ha fler, hade sugit mera på de olika händelserna som karaktären tänker på och vad som hände mellan de olika ögonblicken. För att inte tala om vad som händer efter novellen.

Nu har kanske inte Anna mer att berätta om just denna berättelse men jag hade inte sagt nej till om hon gjorde om denna till en roman. Känner att det finns mycket intressant här.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en snabbläst berättelse som har en fyllig handling och en genomarbetad bakgrundshistoria.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Tredje principen (Systemet #1)
Aldrig ensamma (Systemet #2)
Enda vägen (Systemet #3)
Skördad (I en annan framtid)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Stefan Eriksson: Hären som försvann

Titel: Hären som försvann
Författare: Stefan Eriksson
Sidantal: 509
Förlag: Lionvalley Publishing

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Överlever Edurons ädla föresatser Varghuvuds djuriska blodtörst? Erbjudande om hjälp i frihetskriget kommer från oväntat håll. Hur långt är Eduron beredd att gå?

Rannvi är den yngsta någonsin att träda i den Höges främsta tjänst. Är hennes sökande efter förbjudna kunskaper till allas gagn eller för hennes egen?

Laurentius oroas av den Höges spådom och omprövar gamla sanningar i sökandet efter den okände fienden:

Upp ser jag redan ur askan en annan, mörkare makt med kronan stiga.

Mina tankar:

Detta är andra delen i trilogin Laurentius krönika. Den första heter En ny tids gryning. Det är en fantasyserie som riktar sig till vuxna.

Man skall ha läst den första delen innan man ger sig på denna, det är en direkt fortsättning och man kommer inte att hänga med i vad som händer om man får för sig att börja med denna.

Det är som sagt en fantasy och den håller sig delvis till den mera traditionella fantasyn i den formen att det utspelar sig i en medeltidsliknande värld. Den är även starkt grundad ur en mera fornnordisk syn. Själva världen och berättelsen kommer från ett lajvrollspel som författaren har varit aktiv i sedan, om jag inte misstar mig, 80-talet. Har för mig att jag läste att det är ett av, om inte det äldsta, lajvrollspelet i Sverige. Vet inte om det fortfarande utövas.

Mycket av denna berättelse skall ha utspelat sig under dessa spel och nu har författaren tagit och skrivit ned den och utökat den till en serie av böcker.

Det är verkligen en mustig berättelse som man möts av här. Det är många intriger och många karaktärer att hålla koll på, inte så att det blir överväldigande men man måste vara alert och komma ihåg. Allt detta gör att det känns som en värld och en berättelse som är levande, att det finns något mer av denna värld än vad vi läsare får ta del av, vi ser bara en liten bit av det hela stora. Så världsbygget är riktigt bra i denna serie.

När det kommer till språket så har författaren valt att bryta mot några språkregler, detta skriver han om i slutorden. Det är även inte ett modernt språk utan lite äldre och fylligare än kanske det snabba som man är van vid nu för tiden. Detta passar genren och historien som berättas helt utmärkt och jag hade nog inte velat sett något annat sätt.

Detta är som sagt mittenboken i en trilogi och den brukar man kalla ibland för bryggan som leder till uppgörelsen alternativ den sista striden som kommer i den avslutande boken. Mycket riktigt så bygger denna bok upp till detta, men den gör så mycket mera. Den fördjupar läsarens kunskaper om världen som vi fick ta del av i första boken och vi får även se de återkommande karaktärerna utvecklas och vi får veta mer om dessa. Så den både bygger upp och berikar.

Detta är en så kallad episk fantasy och jag måste säga att när vi kommer till den svenska marknaden så är denna serie en av de bättre som jag läst. Den kommer i en verkligen bra paketering när det kommer till utförande, språk som handling. En av de som bevisar, om det nu behövdes, att det finns bra fantasy som är skriven på svenska.

Jag rekommenderar denna serie till alla som vill ha en episk fantasy som är lite mera tuggmotstånd i men bjuder på en medryckande handling och en rik värld. Jag ser fram emot att se hur författaren knyter ihop det i sista delen.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

En ny tids gryning (Laurentius krönika #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Caroline Hurtig: Järn & Aska

Titel: Järn & Aska
Författare: Caroline Hurtig
Sidantal: 81
Förlag: Seraf Förlag

Baksidestext:

Staden Cethana är en plats av mörker och fattigdom. Kyrkan styr över folket och monarkin tronar över staden från borgen på bergets topp. Det är en värld av gudar, magi och maktspel.
Där empater jagas och döms till döden.

Kairi Kalasse har har lyckats hålla sig undan kyrkans klor, som den sista överlevande av empater är hon numera unik. När hon begår ett misstag blir hon tillfångatagen, hon förbereder sig för döden men det visar sig att kungen behöver hennes hjälp.

I utbyte mot hennes liv, måste hon bryta mot en av de heligaste lagarna som empat. Kungens krav är orimliga men hon måste välja... livet eller döden.

Mina tankar:

Detta är en lång novell eller om man skall kalla den en kort kortroman, en berättelse på 80 sidor är svår att placera i dessa fack. Det är en fantasy som kom ut 2020 och det står att den är den är del ett i serien Empaten.

Denna berättelse är som en introduktion till en större berättelse. Vi får ta del av en fantasyvärld i en stil som kan räknas som lite av den klassiska som man är rätt så van vid, jag pratar om den medeltida stilen. Likt den historiska medeltiden så har kyrkan en stor makt och de bestämmer de mesta.

I denna värld så finns det något som kallas empater, några som tydligen kan ändra på folks känslor, i alla fall är det detta som man får reda på i denna inledande berättelse. Tydligen har kyrkan jagat och utrota, om inte alla, de flesta av dem.

Vi träffar en som kalla för den sista empaten, Kairi, som blir tillfångatagen av kyrkan, men kungen vill ha henne av någon anledning, så hon räddas från ett dödsstraff.

Jag får säga att det verkligen är en intressant värld och berättelse som målas upp här. Det är en bra mix av den klassiska fantasyvärlden och även lite nya element, som själva huvudkaraktären.

Men så är berättelsen lite kort och när det precis börjar ta fart så är den slut. Jag misstänker att denna skulle bara vara en slags presentation av världen och situationen i den. Lite som ett första avsnitt i en tv-serie.

Denna gav verkligen mersmak, men med tanke på att denna kom ut 2020 och det finns ännu ingen fortsättning så ser det lite mörk ut om det kommer att komma. Men jag hoppas på att författaren inte har lagt ned denna serie helt utan bara pausat och kommer att antingen fortsätta med den eller skriva om denna och bygga ut på den till en riktig roman. Jag tycker att berättelsen verkligen förtjänar att fortsätta på och hoppas på att författaren också känner detta men bara inte haft tid ännu.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasyberättelse som går åt det traditionella hållet och innehåller spännande intriger mellan gudar och kyrkan samt förbjuden magi. Samt bjuder på en intressant huvudkaraktär som kan komma att bli något riktigt häftigt.

Tidigare omdömen om författaren:

Där solen möter månen

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se