David Renklint: Jag dödar en

Titel: Jag dödar en
Författare: David Renklint
Sidantal: 180
Förlag; Swedish Zombie

Johan har precis kommit hem från sjukhuset med sin prematurfödda dotter Wilma. Wilmas mamma Viktoria dog i havandeskapsförgiftning, men Johan känner sig ändå inte ensam i det stora huset. Meddelanden på väggarna och gestalter i ögonvrån. Nattsvarta korpar runt huset, i mardrömmarna i mörkret bakom ögonlocken. Och Wilma mår dåligt. På grund av snöstormen och kylan är Johan instängd med vad det än är som han har fått med sig hem, och Wilma blir bara svagare och svagare. Den enda som trotsar ovädret och kommer hem till Johan är Viktorias väninna Nadja, som också hon bär på en sorg. Johan inser att han behöver hennes hjälp och tillsammans försöker de ta hand om Wilma. Och det andra som är i huset med dem.

Mina tankar:

Detta är en kortroman i förlaget Swedish Zombies satsning på just lite kortare böcker i skräckgenren. Det är en serie som presenterar ocensurerad skräck som väljer att inte titta bort samtidigt som de kanske innehåller något djupare än att bara skrämmas.

Jag vill framhålla att det finns många bra namn när vi pratar om skräck i Sverige, gemene man tänker nog först och främst på John Ajvide Lindqvist och Mats Strandberg, dessa två är bra men det finns ännu fler namn att räkna med om man vill ha bra svensk skräck.

En av dessa, kanske lite mera okända namnen, är just David Renklint. Han debuterade 2018 med Det går en liten ängel, en skräck som var avskalad och mystisk, samtidigt som den fick till en riktigt bra skräckstämning.

Denna bok kom ut 2021 och mellan debuten och denna så har han skrivit ett antal böcker i några olika genrer, det är fantastik för det mesta, men han har inte bara hållit sig till skräck utan det förekommer även fantasy för en yngre målgrupp. Så man märker att han i denna bok har utvecklats men han har även hållit sig trogen till den skräcken som debuten bjöd på.

Han har valt en isolerad miljö och håller sig minimal med karaktärer. Just att, som i denna bok, vara så utsatt och ensam som huvudkaraktären är och i den situationen som han befinner sig i, bara det sätter upp en skräckstämning. Att det sedan börjar hända mystiska saker gör inte saken bättre.

Vi har här en man, Johan, som har sin nyfödda dotter, som är född för tidigt då frun har dött. Han befinner sig i ett avskilt hus och behöver ta hand om sin dotter som sondmatas, vilket inte är det lättaste då hon inte behåller maten. Ett kraftigt snöoväder gör att han inte kan ta sig till sjukhuset, då det är farligt för dottern att vistas i minusgrader.

För att delvis bearbeta sin sorg så börjar han prata med sin döde fru. Mystiska saker börjar hända i huset. Till en början så tycker han sig se skymten av frun men snart så övergår det till att det lämnas märken och han hör ljud. Är det hans fru eller någon annan? Något annat? Den enda kontakten med övriga världen är fruns väninna Nadja som återkommande kommer och besöker dem för att se hur det står till. Tillsammans börjar de undersöka det mystiska händelserna.

Det som målas upp för oss läsare är en berättelse som både skrämmer och är rörande. Den har en finstämd känsla i mannens sorg efter förlusten, hur hanterar man att förlora den man älskade och samtidigt skall man vara stark och ta hand om det för tidigt födda barnet.

Samtidigt så är det en krypande skräck och mysterium över vad det är som händer i huset. Är det något övernaturligt eller är det mannen, som i sin sorg, blivit galen och inbillar sig saker, kanske gör sakerna själv? Vi läsare hålls på nålar igenom berättelsen och man kan inte sluta läsa för man vill få reda på hur det ligger till.

Jag får säga att även om jag anande på ett ungefär hur det låg till så var jag aldrig helt säker på mina misstankar förrän allt hade lagts fram för oss läsare. Författaren har fått till en riktig bra handling och har precis den rätta tonen i språket, han visar lagom mycket för att läsarens egen fantasi skall börja springa runt i huvudet.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en skräck som både på sitt sätt är jordnära och ömsint sorglig samtidigt som den bjuder på något skrämmande och kanske till och med övernaturligt. Jag hoppas verkligen att fler får upp ögonen på denna författare om det är skräck man vill ha, för det behärskar han verkligen.

Tidigare omdömen om författaren:

Det går en liten ängel
Järvflickan
Blixtbarn (Blixtbarn #1)
Kraften vaknar (Strömånge #1)
Vittring (Strömånge #2)
Blixtregn (Blixtbarn #2)


Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

David Renklint: Blixtregn

Titel: Blixtregn
Författare: David Renklint
Sidantal: 320
Förlag: B. Wahlströms

Baksidestext:

Eli har besegrat Vittra och stoppat marorna, men hon fruktar att de snart kommer att börja röra sig igen. Tillsammans med Dagda och Nåjd beger hon sig till huvudstaden Himinfjäll, där hoppas hon få hjälp från kimärerna. Men i Himinfjäll möts trion av förnekelse, och för att övertyga ledarna behövs bevis på att marorna faktiskt finns. Samtidigt kämpar Eli med ett annat problem - kraften som har pulserat i hennes armstump, hennes enda vapen mot marorna, har slocknat. Tillsammans med Nåjd reser hon återigen söderut, för att väcka den till liv.

Det Eli inte vet är att hennes kraft kommer med ett högt pris, och innan allt är över ska hon tvingas göra saker som känns omöjliga.

Mina tankar:

Detta är den andra delen i en fantasyserie som riktar sig till barn i åldern 9-12. Den första delen heter Blixtbarn. Denna kom ut 2021.

Denna fortsätter där den förra slutade, man skall ha läst den innan man ger sig på denna annars kommer man att inte förstå hela handlingen.

Om man har läst den första boken så vet man vad man har sig att vänta här. Även om den riktar sig till barn så håller inte författaren tillbaka, i alla fall inte så jättemycket, av att gå mot det mörkare hållet, de har lite av en vuxen ton i sig. Detta gör att även man som vuxen kan läsa dessa böcker och känna att man får ut något av dem.

Vi befinner oss i en värld, om det är vår egen eller inte är svårt att säga, det kan vara någon gång i framtiden eller en helt annan värld. Just detta spelar inte en så stor roll. I stora drag så kan man säga att bakgrundshistorien är att stora delar av världen befinner sig i en slags istid. Nu börjar isen smälta på sina håll och ur denna is kommer det varelser, maror, som vandrar som en pest över världen och dödar, eller till och med förvandlar, alla människor de kommer åt.

I förra boken så mötte vi Eli, en ung tjej som med hjälp av några andra lyckades stoppa marornas marsch, men hon känner att hon inte stoppat dem helt utan bara tillfälligt. Hon har förlorat ena handen, det gjorde hon innan första boken började, genom att blixten slog ned i hennes hem. I den förkolnande stumpen så hade hon fått magiska krafter, av vilka slag får man redan på i första boken. Men nu, efter att ha stoppat marorna, har kraften försvunnit och hon måste få tillbaka den.

Jag sa om första boken att den väckte känslan man fick när man var barn/ungdom och slukade sina första fantasyböcker i form av David Eddings. Här fick man samma känsla igen, men måste tillägga att det inte är någon kopia av dessa böcker, nej den står starkt på egna ben.

Författaren är även en skräckförfattare med en del vuxenskräck i bagaget. Detta lyser igen ibland till min förtjusning. Marorna, så som Renklint beskriver dem, ser jag som några zombieliknande varelser och det blir absolut en slags skräckkänsla när de kommer in i bilden.

Samtidigt så finns det drag av det klassiska fantasyelementen att det ingår en lång resa, som kommer att förändra och utveckla karaktärerna. Det finns ett uppdrag, att få tillbaka kraften i den förkolnande stumpen och samtidigt stoppa marorna, vilket också får en att tänka på de klassiska elementen.

Världen skiljer sig dock från den klassiska medeltida versionen av en värld, vilket man ofta tänker på när fantasy nämns. Här har vi i stället en blandning av steampunk och någon typ av dystopi. Det är en trevlig mix som författaren har fått till och det blir en intressant värld som man gärna vill veta mer om.

Nu verkar det som att det inte blir någon mer bok i denna serie, man får ett slut i denna bok men ändå känns det som att författaren inte helt stänger dörren till någon slags fortsättning och jag hoppas faktiskt på att det kommer att komma en.

Jag rekommenderar denna till alla ungdomar som vill ha en spännande bok som bjuder på en intressant värld och en handling som kommer att beröra en samtidigt som den bjuder på underhållning. Serien är perfekt till bokslukaråldern och man kommer att få svårt att lägga ifrån sig boken. Men även äldre som gillar fantasy och vill ha något lättläst men ändå innehåller någon vikt när det kommer till handling kan komma att få ut något av denna bok.

Tidigare omdömen om författaren:

Det går en liten ängel
Järvflickan
Blixtbarn (Blixtbarn #1)
Kraften vaknar (Strömånge #1)
Vittring (Strömånge #2)


Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

David Renklint: Blixtbarn

Titel: Blixtbarn
Författare: David Renklint
Sidantal: 280
Förlag: B. Wahlströms

Baksidestext:

Under det första åskovädret på evigheter träffas Eli av blixten. Huset hon bor i börjar brinna och hon förlorar såväl sina föräldrar som sin hand. Kvar finns bara en stump som ger ifrån sig en kraftfull strålning, och en svart röta som äter sig upp längs armen.

Samtidigt sker saker i världen runt omkring. Elis hemstad Pokol avfolkas snabbt. Isarna i söder smälter och marorna som legat infrusna tinas upp och vandrar norrut i stora flockar. De marar allt i sin väg – bara att snudda vid en mara räcker för att gå förlorad.

I hopp om att bota stumpen beger sig Eli ut på ett farofyllt äventyr. Det är en resa som tar henne till de mest avskyvärda platserna, men också till de allra vackraste. Och hennes uppdrag kommer snart att handla om långt mycket mer än att finna ett botemedel.

Mina tankar:

Detta är första boken i vad jag tror är en duologi, alltså en serie på två böcker. Att jag antar att det är två utan att ha läst den andra boken ännu är att denna kom ut 2020 och uppföljaren, Blixtregn, kom 2021. Har inte sett något om någon fortsättning samtidigt som författaren har gett ut andra böcker efter dessa varav tre är en trilogi som utspelar sig i samma värld som denna serie. Boken riktar sig till barn i åldersgruppen 9-12 men jag kände när jag läste den att även äldre kan komma att få ut något av läsningen om man har rätt sinnelag.

Författaren rör sig inom fantastiken och här är inget undantag. Det är svårt att genrebestämma den för det är lite av en mix av olika undergenre inom fantastiken, detta är en härlig mix och jag välkomnar det. Vi har drag av fantasy, vi har lite av den klassiska berättelsen om någon, som jag och även andra, kallar för bondpojken (fast det kanske inte alltid är en pojke, eller bonde för den delen) som av olika anledningar kanske visar sig vara något mera än vad första ögonkastet kanske får en att tro. Det är även check på föräldralösheten, och detta är ingen spoiler för det händer innan boken ens har börjat.

Vi har även element av något som rör sig åt steampunk-hållet som är en undergenre där världen har utvecklats att använda ångmaskiner för att ta sig framåt och driva samhället. Nu är det inte exakt detta i denna bok men som sagt något som rör sig åt detta håll. Sedan finns det bitar som får en att fundera på om denna värld som boken utspelar sig i är en helt annan värld än vår eller om det är en version av vår eller till och med att den utspelar långt in i framtiden. Detta är intressant att vi får själv fundera på detta i stället för att få raka svar på allt.

En annan genre som då och då smyger sig på är även skräck. Författaren har skrivit några skräckromaner för vuxna och de har varit riktigt kusliga och bra, så han kan verkligen denna genre. Jag gillar att han slänger in dessa element i en ungdomsbok, han ligger på en förhållandevis låg nivå men stämningen kommer fram när han tar till den sidan av författarskapet. Det kan hända att några i åldersspannet som den riktar sig till kanske tycker det blir lite kusligt, andra kommer att mysrysa år det och förhoppningsvis vara en väg in i det underbara skräckträsket.

Boken är fartfylld och det händer saker hela tiden, språket är enkelt och det är förståeligt då den riktar sig till en yngre läsarskara. Boken lyckades att väcka barnet inom mig då jag slukade fantasyböcker i form av David Eddings. Vi har här absolut något liknande, kanske inte stilen men att den andas samma när det kommer till äventyr och magi.

Handlingen är inte direkt komplicerad men den har absolut ändå ett djup som gör att den inte blir endimensionell utan något som blir intressant att följa. Ett plus är även världsbygget, just i denna så kanske det blir många frågor för läsaren som förblir obesvarade men jag hoppas på att vi kommer att få reda på mer om denna värld och vad det är som hänt historiskt sett. Med tanke på att författaren har skrivit en trilogi som utspelar sig i samma värld så kanske det är så att han har större planer på denna värld som kommer att sträcka sig över flera olika serier och berättelser. Om det är så det ligger till så välkomnar jag det verkligen.

Jag rekommenderar den till alla ungdomar som jag ha en magisk läsning som bjuder på många känslor och spänning, den är perfekt till lässlukaråldern, både som egen läsning eller högläsning, då även vuxna kan kommas att få ut något av läsning. Jag själv skall absolut läsa fortsättningen och trilogin som utspelar sig i samma värld. Renklint har för mig verkligen blivit ett namn att räkna med när det kommer till bra böcker inom fantastiken som rör sig åt skräckhållet, eller är mitt inne i det fasansfulla.

Tidigare omdömen om författaren:

Det går en liten ängel
Järvflickan
Kraften vaknar (Strömånge #1)
Vittring (Strömånge #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

David Renklint: Järvflickan

Titel: Järvflickan
Författare: David Renklint
Sidantal: 136
Förlag: Miramir Förlag/Whip Media

Baksidestext:

Kusin Aron bor i Fårporten, en liten by på en obestämd plats, i en obestämd tid. Gränsen till byn utgörs av de omärkta träkorsen under vilka kusinerna begraver änglarna, de dödfödda barnen som deras gud Den Siste Av Dagar tar hem.

På grund av sin syssla tvingas Aron ut i skogen som ingen annan vågar vara i och det är där han ser järvflickan. Hon som påminner om en ängel, men med ögonen för långt isär och klumpfötter vikta under sig. Hon som med öppna sår och stanken av död omöjligt kan vara vid liv.

Vad vill hon Aron? Varför hemsöker hon honom i hans mardrömmar? Frågorna blir snabbt fler
och fler, men Fårporten är ingen plats för den som söker svar. De andra kusinerna och byns
ledare uppskattar inte frågor. Samtidigt ökar järvflickans hemsökelser och kusin Aron måste försöka rädda sig själv.

Mina tankar:

Detta är, om jag inte mistar mig, författarens andra roman, den kom ut 2019. Han debuterade med Det går en liten ängel och efter dessa har han skrivit ett antal både vuxen- och barn/ungdomsromaner. Denna är precis som hans första bok en kortroman som riktar sig till vuxna och går åt skräckhållet.

Den första boken var en ren skräckroman, men över denna så vilar det ett stort mysterium när det kommer till handlingen. Det är inte lika mycket skräck som den första men stämningen finns där. Det är en mix av spänningsroman i form av någon slags överleva i naturen och ta vara på de resurser som går att få tag i där.

Handlingen utspelar sig i en by, i denna så lever invånarna mer eller mindre i något slags kultliknande förhållande. Det råder en hel del mystik över denna by och var den befinner sig och till och med när. Författaren har valt att inte beskriva något som kan hjälpa till att placera var denna by ligger och till och med när det utspelar sig. Vi som läsare vet inte om det är historiskt, nutida eller till och med i framtiden. Jag misstänker att författaren har gjort detta medvetet så att man som läsare får skapa sig en egen idé om just när denna utspelar sig. Det finns några saker som nämns som gör att man kanske kan gissa sig till något, men som sagt det är bara min tolkning och vad denna tolkning är lämnar jag osagt här utan låter varje läsare få tolka själv.

Det är inte bara när den utspelar sig som är i det skymda. Vi har vår huvudkaraktär och hans resa som är mer eller mindre av en slags febrig dröm, detta är rätt så träffande beroende på vad som händer honom i början, vilket jag inte alls skall avslöja. De blir en kuslig och spännande resa som vi får följa huvudkaraktären när han försöker sköta sina sysslor samtidigt som han tvivlar över vad som pågår i byn. Det är en farlig väg som han går.

Språket sitter som det skall och flyter på bra. Har ju redan nämnt lite av stämningen i berättelsen och får säga att författaren verkligen kan det med att fånga ens intresse för både handling och karaktärer. Gillar att han lämnar över en del av fantasin till läsaren, det gör att man blir mer engagerad i berättelsen och får i gång ens egen fantasi.

Rekommenderar den till alla som föredrar berättelser som dras åt det mystiska och lite mera skräckiga hållet. Jag har läst författarens första bok, samt några lättlästa ungdomsböcker och har inte blivit besviken på någon av böckerna. Kommer absolut att läsa mer av honom.

Tidigare omdömen om författaren:

Det går en liten ängel
Kraften vaknar (Strömånge #1)
Vittring (Strömånge #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

David Renklint: Vittring

Titel: Vittring
Författare: David Renklint
Sidantal: 105
Förlag: Bokförlaget Hedvig

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Sindra har stannat hemma från skolan i flera dagar sedan striden med Moa. Wille tycker att Sindra ska använda sin kraft för att göra gott. Men Sindra har ingen önskan om att spela hjälte. Hon vill helst glömma sin superstyrka och vara en normal tonåring.

Men det går inte att ignorera kraften. Den släpps lös när hon minst av allt vill, och för att kunna kontrollera den måste hon förstå den. Sindra beger sig tillsammans med Wille till en övergiven bilskrot. Där kan hon testa sina krafter utan att någon ser dem.

Snart visar det sig att skroten inte är så övergiven som de tror. Tre beväpnade män med en mycket märklig varelse i släptåg dyker plötsligt upp. Och de är inte vänligt inställda, långt ifrån ...

Mina tankar:

Detta är författarens andra bok i sin serie Strömånge, som är serie som riktar sig till unga vuxna och rör sig i genren med superhjältar, eller i alla fall personer med övernaturliga förmågor.

Boken är utgiven på Bokförlaget Hedvig som är ett förlag som ger ut lättlästa böcker, det vill säga böcker vars språk är enklare och handlingarna är mera fokuserade i stället för att röra sig i många trådar och karaktärer. Stilen riktar sig till de som har svårt för språket av olika anledningar.

Boken tar vid där första boken slutade, det står på baksidan att den är en fristående fortsättning, men jag rekommenderar att man har läst den första boken innan man ger sig på denna.

När jag läste första boken så kändes det som att det var bara inledningen på något större, den kändes inte riktigt avslutande utan lite mera som ett pilotavsnitt till en tv-serie. Första boken presenterade huvudkaraktärerna och även miljön och en del av vad det är som föregår där.

I denna bok så tar vi ett steg till i handlingen, i efterdyningarna som hände i slutet av förra boken försöker Sindra, som är huvudpersonen, att återhämta sig och få någon slags kontroll över sina krafter. Under resans gång så dyker andra saker upp också som gör att vi förstår vad det är som döljer sig i staden som hon kom till i första boken, men allt får vi inte svar på ännu, jag misstänker att resan är långt ifrån över.

Precis som den första boken så slutar denna rätt så öppet och hintar om vad som komma skall i nästa del. Språket är lätt, vilket är förståeligt då det är det som förlaget riktar in sig på. Handlingsmässigt så finner jag handlingen intressant, för den vane läsare så känns handlingen lite kort och man vill gärna ha en längre handling, men även detta är förståeligt då den riktar sig till de med lässvårigheter. Kan tänka mig att en del år framåt i tiden, när det kommit ut många delar i serien, så kan man sluka dem, precis som man sträcktittar på en tv-serie.

Så jag rekommenderar denna till alla som gillar handlingar som drar sig åt det övernaturliga, då åt superhjälte-hållet, och samtidigt kanske kämpar med att läsa. Då är boken perfekt för en, är man även en van läsare så känner jag absolut att man handlingsmässigt kommer att finna denna underhållande. Ser framemot att läsa nästa del.

Tidigare omdömen om författaren:

Det går en liten ängel
Kraften vaknar (Strömånge #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

David Renklint: Kraften vaknar

Titel: Kraften vaknar
Författare: David Renklint
Sidantal: 109
Förlag: Bokförlaget Hedvig

Baksidestext:

Sindra blir familjehemsplacerad i den lilla orten Strömånge. Hon har svårt att finna sig till rätta i sin nya skola. Eleverna vet att hon har ett våldsamt förflutet, och många är rädda för henne.

En eftermiddag drar ett oväder in över Strömånge. Marken skakar, stormen river i träden och Strömångesjön svämmar över. Dagen efter känner sig Sindra annorlunda. En stark kraft susar i kroppen. Samtidigt förstår hon att det var något märkligt med ovädret. Strömånge har drabbats av massa olyckor, bränder och till och med dödsfall under natten. Dessutom har Moa i hennes parallellklass försvunnit. Moa som Sindra pratade med dagen innan ovädret och som kände på sig att något var på väg att hända. Vad är det som har hänt Moa? Vad är det för krafter som väckts i Sindra? Och varför blir hon förföljd av Wille, den taniga killen i hennes klass?

Mina tankar:

David Renklint är en författare som rör sig inom fantastiken men han har en bred målgrupp när det kommer till ålder. Det rör sig från barn ända till vuxna och han hoppar gärna mellan riktigt hemsk skräck till magiska berättelser inom fantasy.

Denna bok skiljer sig lite, inte när det kommer till genren, han håller sig trogen till fantastiken. Det som skiljer sig denna åt är att den är skriven som lättläst. Bokförlaget Hedvig, som har gett ut boken, jobbar med lättlästa böcker både för barn och vuxna så att de med lässvårigheter kan få möjligheterna att ta till sig berättelser. Handlingsmässigt så riktar sig boken till åldern 12-15 men den är som sagt mera lättläst än andra böcker som riktar sig till denna åldern.

För läsvana kan boken kännas väldigt lättsmält när det kommer till det språkliga, vilket precis är meningen med dessa böcker. Ser man mera på handlingen så upplevde jag den som medryckande och intressant vilket är också riktigt bra om det är någon som har lässvårigheter, något måste fånga intresset så att man känner viljan att läsa vidare. Så jag får säga att författaren träffar rätt på precis de punkterna som man skall träffa det kommer till lättlästa böcker.

Om jag skall klassa denna bok för någon genre så är det urban fantasy som är det jag skulle kalla den, det vill säga att handlingen är lagd i nutid och att det innehåller något slags övernaturligt. Om man skulle jämföra med något så skulle jag säga att det är serietidningar med superhjältar som kommer närmast, nu är det inga superhjältar i denna bok men det förekommer personer som något som skulle kunna klassas som övernaturliga krafter.

Boken tog slut väldigt snabbt och det kändes nästan som det endast var en halv bok, precis när det börjar bli som mest spännande så tog den slut. Detta är den första boken i en påtänkt serie, hur lång vet jag inte, den andra boken har precis kommit ut. Jag ser denna nästan som en tv-serie och detta är första avsnittet. Första avsnittet i en tv-serie brukar fungera så att man får börja lära känna karaktärerna och känna lite på handlingen och stilen som den bjuder på. Den brukar hinta om att det finns fler saker som kommer att komma längre fram i serien. Så ser man boken på detta sätt så är det precis det som den gör.

Även om den var i det lättsammaste slaget, vilket är som sagt helt naturligt, så kände jag att jag fick ut något av den. Den var underhållande och jag har absolut inget emot att dyka ner mera i denna värld i efterföljande böcker.

Tidigare omdömen om författaren:

Det går en liten ängel

Kartonnage Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Författarporträtt: David Renklint

Berätta lite kort om dig.

Jag är utbildad gymnasielärare i svenska och religionskunskap, men jobbar just nu som bibliotekspedagog. Jag bor i Siljansnäs, en by utanför Leksand, i Dalarna, med fru och dotter. Kärleken till berättelser slutar inte vid skrivande och läsande, utan jag konsumerar också en hel del film, serier, spel och serietidningar.

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag lärde mig tidigt att älska skräckfilmer. Hajen och Candyman var mina barnvakter. Det utvecklades till en kärlek för allt skräckrelaterat, och ledde senare in till fantasy också. På den tiden hade jag aldrig hört ordet fantastik och fattade inte vad fantasy hade med skräck att göra, men jag var bara nöjd över att alla coola böcker stod nära varandra på biblioteket.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag har alltid skrivit i någon form, men det var min fru som fick mig att våga på riktigt. Att våga erkänna att det borde och kunde vara mer än en hobby. Jag började skriva på riktigt, med syftet att skriva ett manus, 2014.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Stephen King, så klart. Hans bok Att skriva och de kändaste av hans skönlitterära böcker har betytt mycket för mig. Han är vår tids största berättare. Jag är också ett stort fan av Neil Gaiman och mitt examensarbete handlade om Oceanen vid vägens slut. Och på hemmafronten bör Ajvide Lindqvist nämnas. Jag gav min debutskräckis till honom på bokmässan och min fru sa till mig att hon aldrig någonsin hade sett mig så nervös förut 😂

Min förläggare Tove på B. Wahlströms har betytt väldigt mycket för mitt skrivande, och det är också sanslöst utvecklande att jobba med en riktig redaktör på ett riktigt förlag också.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Ofta går jag efter regeln att om det är tråkigt att skriva är det antagligen tråkigt att läsa, och därför skriver jag typ bara sånt jag tycker är roligt. Men ibland tycker jag att det är liiiite för kul med expositionen och världsbygget, att ha en vis gammal gumma som maler på om gamla gudar, mytologi, legender och historia. Svårast är att skriva läskigt och jag tar gärna den enklare äckelvägen.

Hur ser din skrivprocess ut?

Jag började som freestylare med en cool idé och och en intressant karaktär, men nuförtiden planerar jag mer innan jag börjar skriva på riktigt. Men jag får inte ha för detaljerat synopsis, för då blir jag uttråkad och vill inte skriva. Det måste vara kortfattade stolpar som ger mig utrymme för nyfikenhet. Jag skriver gärna från början till slut, men jag tror att slutet blir bäst om jag vet från början hur det ska sluta och jag jobbar mot det.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag sa upp mig från lärarjobbet och skulle gå all-in med skrivandet i samband med Blixtbarn-släppet. Schemat var fullt och jag skulle åka runt och visa upp min stolthet. Den släpptes fredagen den 13:e. Mars. Starten av corona. Allt blev snabbt avbokat. Men jag hade turen att få ett spännande vikariat som bibliotekspedagog, och Blixtbarn har gjort väldigt bra ifrån sig trots corona och trots att jag inte har kunnat resa runt i landet och trycka upp den i folks ansikten. Men drömmen är alltid att skriva på heltid.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag har typ femton tatueringar.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Som religionsvetare tycker jag att det är superspännande med allt religiöst, oavsett om det rör sig om en incestuös sekt som i Järvflickan eller faktiska gudaväsen som i Blixtbarn.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Tyvärr är jag den tråkiga typen som gör nästan all research online. Men sen sitter man där med sökhistoriken från helvetet och googlar typ förruttnelseprocesser, hur svullet ett vattenlik kan bli eller vilka giftiga växter som dödar snabbast.

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

I mars 2021 släpps Blixtregn, uppföljaren till Blixtbarn, på B. Wahlströms. Senare samma år kommer Spindelhuset, en 6-9-rysare, på samma förlag. Resten är än så länge inofficiella saker och jag har intressanta möten med flera olika förlag, angående projekt i olika genrer och för olika åldrar. Men mer blir det :)

[Bibliografi]

Romaner:

Det går en liten ängel (Miramir/Whip Media, 2018)
Järvflickan (Miramir/Whip Media, 2019)
Blixtbarn (B. Wahlströms, 2020)

Antologier:

Över en vårfika (Ariton Förlag, 2017)
Grimm (Marchetti Förlag, 2017)
Jul igen (Nohiding Förlag, 2017)
#jagärhär-boken (Piratförlaget, 2018)
Sjön (Miramir/Whip Media, 2018)
Folktro (Miramir/Whip Media, 2019)
Jul igen (Nohiding Förlag, 2019)
Berättelser från Bårhuset13 svarta sagor - 1873 (Swedish Zombie, 2019)

Bokslut 2019

Ett nytt år och med det kommer det vanliga att man skall försöka sammanfatta året som gått genom att göra någon slags topp-lista. Jag gillar inte att ställa böcker, eller andra saker, och säga att den är bättre än den. Böcker kan vara bra på olika sätt och jättesvårt, samt orättvist, att ställa dem emot varandra.

Året som gick lyckades jag att läsa 101 böcker, hade satt som mål att läsa 100 och fick på slutet fuska lite för att komma upp i det antalet genom att läsa några noveller som var singelutgivna (det vill säga att de inte är utgivna i en samling). Sidantalsmässigt så läste jag i snitt cirka 80 sidor per dag, mitt mål var att komma upp i 100 sidor per dag i snitt. Ett mål som inte är helt omöjligt då det betyder att man behöver i snitt varje dag sätta cirka två timmar till att läsa. Även detta år har jag satt samma mål.

När det kommer till bästa som hände förra året, när det kommer till böcker, så var det som vanligt bokmässan i Göteborg. Under tre dagar hann jag med att träffa och prata med över hundra författare. Det är alltid lika roligt att träffa dem och det betyder så mycket att få göra det. Det var många bekanta bland författarna som man träffade, blir fortfarande förvånad och imponerad av att de kommer ihåg en, det var härliga små och längre möten med dessa. Som vanligt på mässan så träffade man även nya bekanta, som jag har på känn att några av dem kommer man att träffa igen på mässan. Det ger en så mycket energi och glädje att få träffa dem som man läser och beundrar, att de tar sig tid att prata med en och säkert får svara på återkommande frågor om och om igen. Jag längtar redan nu till nästa mässa.

Och med det sagt så kommer jag nu att lyfta fram de böcker som jag tycke stack ut lite mera än de andra som jag läste. Det var många böcker som jag läste förra året som jag verkligen gillade så jag kan inte nämna dem alla. Man måste begränsa sig någonstans så jag har valt att ta med sexton böcker, tio romaner och sex lite andra böcker.

Jag börjar först med Simon Stålenhags tre böcker som man kan säga är en blandning av konstböcker och en barndomsberättelse. Allt utspelar sig i en alternativ värld på 80-talet och framåt, en värld där robotar och andra märkliga maskiner och farkoster finns. Bilderna i böckerna är helt otroliga och texten målar upp på ett nostalgiskt sätt en tid som flytt och en som aldrig har funnits men kunde ha gjort det. Man kan sitta och försvinna in i bilderna länge och texten går bra ihop med dem.

Därefter så vill jag lyfta fram Sara Bergmark Elfgrens och Karl Johnssons två böcker om Vei. Detta är lite annorlunda böcker för mig då det var serieromaner och det har jag inte läst förut, man läste serietidningar när man var liten men inte romaner. Det utspelar sig under vikingatiden i en version där asagudarna finns. Det är en medryckande berättelse som målas upp och jag gillade verkligen stilen på bilderna och hittade många sätt som förde berättandet framåt bildmässigt på ett smart sätt.

Sedan måste jag bara lyfta fram den verkliga outsidern bland böckerna som jag läste förra året. Det är så mycket som en bilderbok för vuxna. Det är Flickan I Hörnet av Mårten Dahlrot och Joakim Hanner. Det är en skräckbok i form av en bilderbok (tänk Max-böcker), men det är absolut inte en bok för barn. Med väl valda bilder och lika väl varda ord så målas en stämning upp som gör att man lever sig in i berättelsen och man ryser. Att med så få ord som det är i boken få till denna stämning, tack vare samarbetet med bilderna, är riktigt imponerande.

När vi har kommit in på skräck så är det lika bra att fortsätta där. Det Går En Liten Ängel av David Renklint var en riktig pärla när det kom till att få en att bli skrämd. En perfekt stämning kom och man drogs med i handlingen. Välskriven och perfekt skräck.

En annan som också lyckades skrämma och få till den där stämningen som man vill ha när man läser skräck, det är svårt att få till det men när det lyckas så är det ljuv, och hemsk, musik var Svavel av Patrik Vult Von Steyern.

Den tredje och sista skräcken jag skall nämna kanske inte skrämde så jättemycket, men ibland så behövs det inte det. Det var Europa Pandemus av Peter Westberg. Detta är en zombieskräck som är riktigt välskriven och målar upp ett skrämmande scenario. Det är bra personbeskrivningar som gör karaktärerna levande och det finns en osäkerhet om vem som kommer att klara sig. Smart berättad i två tidslinjer.

När vi rör oss med övernaturligt och skräck så kan vi lika gärna fortsätta i fantastiken med just fantasy. Den första jag vill nämna är Den Mörka Portalen av Mattias Lönnqvist. Denna visar verkligen att det finns bra fantasy på svenska, en sak som jag håller fast vid och försöker förklara för de som läser fantasy på engelska. Det är lite av de klassiska elementen när det kommer till fantasygenren men jag tycker inte den kopierar de stora klassiska författarna inom genren. Den står på egna ben och har sina egna vägar i vissa fall. Välskriven och väcker känslorna som man hade när man upptäckte fantasyböckerna för första gången.

Mantor av Karolina Bjällerstedt Mickos är en bok som verkligen går sin egen väg när det kommer till fantasy. Denna får stå för hela trilogin, i denna så finns det inte någon magi. Det handlar om ett litet teatersällskap och om ett mysterium som hänt på teatern. Det är ett otroligt bra språk och en smart berättelse.

Den tredje och sista fantasyboken är En Hjälte Kommer Sällan Ensam av Mattias Kuldkepp. Denna har också valt att gå en liten annan väg. Det är en humoristisk fantasy. Tankarna när man läser denna kommer automatiskt till Terry Pratchett samt de gamla grekiska gudasagorna där gudarna lägger sig i människornas öden. Det är inte en kopia av Terry Pratchet utan jag ser det som en arvtagare till honom och att den fortsätter den humoristiska delen av fantasygenren. Tokigheter avlöser varandra och det är spännande.

Nu blir det dags att gå över till deckare och thrillers. Den första är Mörkret Inom Honom av Andreas Ek. Andreas Ek har snabbt kommit att bli lite av en favorit med sina två zombieböcker. Denna gång är det en renodlad deckare som han har skrivit. Det är spännande och det känns realistiskt när det kommer till polisarbetet i boken, han har ändå femton år som polis. Mycket välskriven och tät deckare som överraskar.

Glasfällan av Ingrid Remvall är en thriller som har en känsla av skräck i sig. Vi vet inte till en början vad det är som hänt personerna som vaknar upp instängda i ett rum och det är bara början på resan vi får ta i denna välskrivna thriller. Den tar många vändningar innan vi kommer till målet.

En Perfekt Storm av Buthler och Grimwalker var thrillern som vred upp hastigheten och spänningen till en adrenalinpumpande resa. Vi möter en tillsynes vanlig man som på grund av några dåliga val dras in i den undre världen och han får svårt att ta sig ur den. Välskriven och en bra inledning på en ny serie som man kommer att följa med stort intresse.

Sist ut är Eldslandet av Pascal Engman. Med sin första bok så blev han snabbt en favorit och med denna säkrade han det ännu mera. Han sopar banan med de flesta stora internationella författare, varav några börjar känna att de går på rutin och sparlågor. Han skriver med en sådan närvaro och glöd att man inte kan lägga ifrån sig boken innan man har läst klart den.

Detta var som sagt mitt försök att plocka ut de bästa guldkornen ut alla guldkorn som jag läste förra året. När jag ser till vilka böcker jag har hemma och inte hann läsa förra året så känner jag på mig, utan att veta vad för nyheter som kommer att dyka upp under detta år, att 2020 kommer att bli ett minst lika bra år.

Läs hela omdömena om böckerna här:

Simon Stålenhag: Ur Varselklotet
Simon Stålenhag: Flodskörden
Simon Stålenhag: Passagen
Sara Bergmark Elfgren & Karl Johnson: Vei: Bok 1
Sara Bergmark Elfgren & Karl Johnson: Vei: Bok 2
Mårten Dahlrot & Joakim Hanner: Flickan I Hörnet
David Renklint: Det Går En Liten Ängel
Patrik Vult Von Steyern: Svavel
Peter Westberg: Europa Pandemus
Mattias Lönnqvist: Den Mörka Portalen
Karolina Bjällerstedt Mickos: Mantor
Mattias Kuldkepp: En Hjälte Kommer Sällan Ensam
Andreas Ek: Mörkret Inom Honom
Ingrid Remvall: Glasfällan
Buthler & Grimwalker: En Perfekt Storm
Pascal Engman: Eldslandet

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur

David Renklint: Det Går En Liten Ängel

Titel: Det Går En Liten Ängel
Författare: David Renklint
Sidantal: 190
Förlag: Miramir Förlag/Whip Media 

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket. 

Handling:

Vi träffas i en stödgrupp för folk som utsatts för övernaturliga attacker. Hon, som tappade tänderna när hon nästan blev dränkt i Alviken. Jag, som har Den bakom mig. Den som viskar jag älskar dig och som kvävde mina föräldrar när jag var liten. I en stuga vid Alviken utanför Leksand ligger hennes pappa döende i cancer. Jag följer med henne dit, till viken som fortfarande dränker människor efter att de tappat tänderna och fått benen krossade. Jag vill veta vad som finns i Alviken. Behöver veta.

Mina tankar:

Detta är David Renklint debutroman men det är inte mitt första möte med hans texter, han har även medverkat i några antologier som jag läst, Jul Igen och Grimm. Detta är en snyggt paketerad skräckberättelse.

Man kommer rätt in i handlingen och med bara några meningar är man fast i denna historia. Man blir nyfiken på karaktärerna man möter och undrar vad de är för några och vad som ligger dolt i deras förflutna, för man anar att det finns en del under ytan. Mer än ögat först ser.

Jag gillar hur David Renklint håller uppe mystiken genom hela boken. Vi får bit för bit av bakgrunden förklarat för oss. Man misstänker lite på resan gång vad som har hänt och det knyts ihop riktigt bra på slutet. Jag gillar att jag medans jag läste boken tänkte på hur häftigt det skulle vara att läsa en berättelse som innehöll en speciell grej och utan att få det till hundra förklarat så tolkar jag det att just denna boken hade det, skall inte säga mera för vill inte förstöra om man inte läst boken.

Och när det kommer till skräckböcker så kommer ju kanske den viktigaste frågan av dem alla. Hur är det med själva skräckdelen av berättelsen? Ger den rysningar och/eller kanske illamående av äckel? Och jag kan säga att denna lever verkligen upp till detta. Jag personligen blev kanske inte rädd när jag läste denna, har nog härdat mig för mycket för detta. Men jag, även om det låter konstigt, njöt av stunderna av skräck som dyker upp i boken. De är bra beskrivna och man känner att man är där mitt i det ruskig och äckliga, för även äcklighet av olika grader förekommer i boken och då menar jag äckel på ett positivt sätt. Det är en konst att få till skräck så att det verkligen fungerar och speciellt i textform, film är lättare då man kan använda saker som ljud och jump scare, i textform får man förlita sig på att den som läser klarar av att leva sig in handlingen. Och Renklint klarar verkligen att förflytta läsaren till ögonblicken och får pulsen att rusa. Stort plus till detta.

Det är ett behagligt språk som är målande och lätt att ta till sig. Med en intressant handling och de korta kapitel som boken har flyger sidorna snabbt förbi, man har svårt att lägga ifrån sig boken innan sista sidan är utläst. Och när sista sidan är klar så vill man ha mera av denna författare. En riktigt bra debut som jag hoppas på att fler upptäcker och att detta är början till en lång karriär.

Häftad Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se