Simon Stålenhag: Svenska maskiner, ensligt belägna

Titel: Svenska maskiner, ensligt belägna
Författare: Simon Stålenhag
Sidantal: 183
Förlag: Fria Ligan

Baksidestext:

I december 2025 hittar Linus en nyckel och en mystisk lapp med ett datum, tre dagar framåt i tiden. Under färden till Svartlötens skyddszon måste han konfrontera sitt förflutna – särskilt minnen av Valter, som en gång var allt för Linus.

Mina tankar:

Detta är ett praktverk, precis som det brukar vara när det kommer från Simon Stålenhag. Det är både en konstbok och en gripande berättelse.

För de som har läst tidigare verk av Stålenhag vet vad man har sig att vänta sig när man börjar läsa en bok av honom. Det är bilder som i sig berättar en historia, som vanligt så är det en stil av retro samtidigt som det är science fiction, det är som det skulle vara en alternativ verklighet. Varje bild i boken är mer eller mindre ett konstverk i sig och tillför historien viktiga bitar.

I tillbakablickar så får vi ta del av två killars relation till varandra, de bor nära en skyddszon, ett område som är avspärrat då en olycka skedde här och får ej vistas inom. I en berättelse som utspelar sig flera år så får vi veta mer om denna version av värld och även vad som hänt i detta skyddsområde.

Stålenhag väljer att inte förklara allt som vi upplever och det behövs inte, när man läser texten och ser på bilderna så får vi en tillräcklig klar bild över hur det är i denna verklighet för att kunna greppa historien. Allt vissa saker är osagda tillför bara stämningen så mycket mera.

Det är något unikt med Stålenhag och hans stil, att han sedan för varje bok han gett ut även utvecklar själva texten i böckerna är positivt. Han visar att han inte bara har ett öga för bilder utan även har en röst som vill berätta något. Med väl valda ord så målar han upp en berättelse som griper tag i en och att han sedan kan skapa i sin fantasi denna alternativa verklighet och delar med sig av den är tacksamt. Bara genom hans bilder så känns det som att det här är en värld som verkligen finns, den känns så genomarbetad.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en science fiction-berättelse i form av ord och vackra bilder som trollbinder en, en berättelse som är större än så då den ömsint berättar om två personers relation till varandra och om att kanske hitta hem.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Ur Varselklotet
Flodskörden
Passagen
Labyrinten

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Bokslut 2020

Så har ett år gått, och vilket år det har varit. Många vill helst glömma det, gömma det långt bak i ett skåp, alternativt uppe på vinden eller nere i källaren, för att aldrig plocka fram det igen. Men det har inte bara varit botten, och nu tänker jag lyfta fram lite toppar när det kommer till min läsning. Så jag kommer i detta inlägg lista de böcker som jag gillade mest av de jag läst.

Men först lite statistik, bara för att jag tycker det är kul med sådant och listor. Detta är inte för att skryta med hur många böcker jag läst. Utan är endast en rolig, och kanske intressant, sak.

Året som gick läste jag 112 böcker, sammanlagt 34170 sidor. Det ger ett genomsnitt på 305 sidor per bok men även ett snitt på 94 sidor per dag. Jag läser på ett ungefär 50 sidor i timmen, det betyder att jag i snitt har läst två timmar varje dag. Skulle jag däremot läst alla sidor i en sittning så hade det tagit mig 683 timmar eller närmare en månad. När jag ser snittet på två timmar om dagen så ser jag inte en omöjlighet att detta kommande år ha en möjlighet att öka snittet, målet för detta år kommer också att vara 100 böcker, allt över kommer bara bli en bonus. Detta är bara en kul sak och inte ett måste eller krav som jag sätter på mig, det skall vara kul och läsa inte något annat.

När det kommer till könskvotering, vill lägga till att detta spelar verkligen inte någon roll egentligen, så är det 77 män och 55 kvinnor. Ser en lite domenering av män, men tycker ändå att det är rätt så välbalanserat. Kan säga att för ett antal år sedan så hade nog det varit en helt annan siffra, 90-95% hade säkert varit män då. Detta är ingenting som jag aktivt tänker på när jag väljer böcker att läsa, så jag är rätt så nöjd med siffrorna att det var rätt så jämnt.

En annan siffra som kan vara rätt så intressant är om det är svenska eller översatta böcker som man läst. 106 st är svenska författare medans endast 6 st böcker är översatta. Vad denna kraftiga fokus på just svenska författare så kan det med säkerhet ha att göra med att jag detta år har försökt att lägga vikt på alla recensionsexemplar som jag fått, dessa kommer så gott som uteslutande från svenska förlag och författare.

Jag har även sett på vilken genre som jag läst. Har valt att dela upp det i två bitar, först har vi deckare och här räknar jag alla slags spännningsgenrer och sedan har vi fantastik och där räknar jag fantasy, skräck och science fiction. Då blir förhållandet 43 st deckare och 69 st fantastik.

Så nu blir det dags att lista de böcker som jag gillade allra mest av de jag läst. Vill tillägga att det är många böcker som jag gillat och förtjänar att bli nämnda men måste dra någon gräns.

När det kommer till deckare så är det följande böcker som har stuckit ut lite mer:

Caroline Engvall med Ärren Vi Bär

En otroligt välskriven bok om ett fruktansvärt ämne. Det gör ont när man läser denna och varför jag inte har läst hennes böcker tidigare lurar jag på. Sedan är det även en riktigt spännande handling som hon fått till i sin första spänningsroman. Jag skall försöka detta kommande år att läsa böckerna efter denna.

Anna Karoline med Stöld Av Babian

Precis som med Carolina så lurar jag på varför jag inte läst Annas böcker tidigare. Hennes debutbok är så välskriven och genomarbetat att man knappt kan fatta att det är en debut. Spännande och intressant, även hennes böcker skall jag försöka med att hinna med att läsa i år.

Pascal Engman med Råttkungen och Änkorna

Ja, Pascal kommer med på listan med inte bara en utan två böcker. De är båda riktigt välskrivna och han kombinerar internationell thriller med deckare på ett suveränt sätt. Han har verkligen öga för detaljer och lägger till små saker i handlingen som ger ett djup och liv i berättelsen. Han har snabbt kommit att bli en av favoritförfattarna.

När v kommer till fantastiken så börjar vi med fantasy:

Nils-Petter Löf med Alicia Månstjärna Och Den Femte Pelaren

Nils-Petter är en som jag med glädje har följt. Har i varje bok funnit ett språk som jag lätt tar till mig och en berättarglädje som lyser starkt. I denna är det verkligen inget undantag. En ungdomsfantasy som påminner en del om Harry Potter, en del kanske uppskattar liknelsen och andra ser det som en kopia. Jag är en av dem som uppskattar och även gillar detta.

Mattias Lönnqvist med Konflikternas Tid

Andra boken i Mattias serie Oldenasagan lyckas med att leverera och leva upp till förväntningarna som jag hade efter den första delen. Till och med så bra att jag anser att denna del är på några sätt ännu bättre. Intressant historia som målas upp här.

Mattias Kuldkepp med Skärvor Av Ett Brustet Sinne

Efter två års väntan så kom äntligen andra delen i Sönderfallets Symfoni. En episk fantasy som på ett sätt även lyfter fram den lilla karaktären i den stora händelsen. Välskriven och medryckande, trots att det är en tegelsten så blir det aldrig tungt att läsa.

Marcus Olausson med När Gudar Dör

Marcus har arbetat om sin serie Serahema Saporium och detta är första boken. Jag gillade verkligen den första versionen, så hur kan jag inte något annat att älska denna version som har, hur det än är möjligt, ett bättre språk och flyt i handlingen. Riktigt bra episk fantasy på svenska, skall nu i början av året läsa andra boken så att jag kan kasta mig över tredje och avslutande delen när den kommer ut.

Efter fantasy så flyttar vi oss mot skräcken eller det övernaturliga:

Johanna Glembo med Marodören I Möllinge

Denna roman är dock svårplacerad när det kommer till genre. Det är inte skräck, men av vissa anledningar hör den ändå dit. Det finns en bit övernaturligt. Med en speciell infallsvinkel på berättarröst så kan man, i alla fall jag, inte göra något annat gilla denna bok. Det är nostalgi på högsta nivå för de som växte upp på nittiotalet. Full med skruvade karaktärer och ett härligt språk.

E.P. Uggla med Första Hösten – Röd Skymning

Det tog sin tid innan fortsättningen på Blå Gryning kom, men den levererar verkligen. Med en säker hand när det kommer till språk och handling så för E.P. Uggla oss in i en värld som är i kaos och full med varelser och andra ting som vill och kommer döda dig om du ger den chansen.

Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg med Monster I Terapi

Mats Strandberg har snabbt kommit att bli en av favoriterna, jag föll pladask med hans bok Färjan. När jag fick höra talas om denna bok så blev jag såld med det samma. Kända klassiska monster som går till psykologen för att lösa sina problem. Konceptet är helt briljant, att man sedan inte gjort detta till en ren skräckbok utan detta är så mycket mera. Det är faktiskt en lättsammare version av en psykologibok, kanske till och med en bok som ger en självinsikt om sitt eget sinne och mående, på gott och ont. Välskriven, originell men även en hyllning till de klassiska monstren som den tar upp.

Simon Stålenhag med Labyrinten

Denna konstbok kan man inte göra något annat att älska. Man kan försvinna in i bilderna, se de små detaljerna och uppleva nostalgikänsla samtidigt som man fasar över det dystopiska samt det hemska mänskligheten kan göra mot varandra. Bilderna är mörkare än hans tidigare böcker, men lika briljanta och han levererar en berättelse till bilderna som även den är mörkare än tidigare. Ögongodis och en häftig upplevelse.

Läs mina omdömen om böckerna här:

Caroline Engvall: Ärren Vi Bär
Anna Karolina: Stöld Av Babian
Pascal Engman: Råttkungen
Pascal Engman: Änkorna
Nils-Petter Löf: Alicia Månstjärna Och Den Femte Pelaren
Mattias Lönnqvist: Konflikternas Tid
Mattias Kuldkepp: Skärvor Av Ett Brustet Sinne
Marcus Olausson: När Gudar Dör
Johanna Glembo: Marodören I Möllinge
E.P. Uggla: Första Hösten - Röd Skymning
Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg: Monster I Terapi
Simon Stålenheg: Labyrinten

Simon Stålenhag: Labyrinten

Titel: Labyrinten
Författare: Simon Stålenhag
Sidantal: 150
Förlag: Fria Ligan

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Världen är täckt av ruiner och aska. Någonting främmande och gåtfullt förgiftade atmosfären och tvingades de fåtaliga överlevande att fly ner i underjordens djup. Nu lämnar Sigrid, Matte och Charlie enklavens säkerhet för att ge sig ut på en expedition i den ödelagda ytvärlden. Under resan tvingas de konfrontera mörka hemligheter de burit på sedan tiden då civilisationen dog.

Mina tankar:

Detta är Simon Stålenhags femte bok, det är som vanligt en blandning av konstbok och roman.

Om jag förstår rätt så har denna inget att göra med hans tidigare böcker. Men jag känner att denna kan utspela sig i samma värld, då jag känner igen vissa saker från tidigare böcker. Man behöver alltså inte ha läst de tidigare böckerna för att kunna hänga med i denna.

Nu är vi tillbaka i Sverige, i den förra så befann vi oss i USA. Vi befinner oss någonstans i framtiden och världen har mer eller mindre gått under, de få överlevande befinner sig i stora anläggningar under jorden.

Man gör expeditioner till ytan och gör vissa mätningar. Det är en av dessa som vi följer. Redan från första sidan så förstår vi att något inte har gått som det skulle. Handlingen berättas i olika trådar, vi som läsare får veta mer och mer om vad som hände. Det som målas upp är en mörk berättelse, skulle säga att denna bok är den mörkaste av Stålenhags böcker.

Det är ett bra knep som berättare att hoppa mellan tidshändelserna, vi som läsare har inte hela bilden framför oss och det håller intresset uppe och nyfikenheten på tå. Vi som läsare vet att något hände med expeditionen, men vi får också aningar om att det är en större orsak bakom allt, vi får hintar om att något hände när mänskligheten flydde ner under jorden.

Då det är en blandning av konstbok och roman så är den sparsam när det kommer till text, men den texten är exakt rätt mängd för att föra handlingen framåt. Tillsammans med bilderna utgör det en helhet. Och bilderna måste vi prata om, för det är kärnan i hela boken.

Bilderna är så otroliga, det är en mörk hinna över alla bilder, varför får man reda på när man läser. Sällan har nog något så fruktansvärd som en ödelagd värld skildrats så snyggt som i denna bok. Stålenhag har även en förkärlek att lägga till nostalgisaker som tar oss läsare tillbaka till en annan tid, och detta saknas verkligen inte i denna.

Det är små detaljer i bilderna som gör de så otroliga. Det kan vara en gammal hederlig telefon, eller till och med bara en vanlig stol som man brukar finna på offentliga ställen som på sjukhus. Man kan verkligen titta på bilderna och hitta mer och mer av dessa detaljer.

Så Simon Stålenhag lyckas ännu en gång att leverera en bok som är ögongodis och en läsupplevelse som stannar kvar hos en. Uppskattar man hans tidigare böcker så kommer man absolut inte bli besviken på denna. Har man ännu inte läst något av honom så är det absolut dags att göra det om man gillar konstverk som rör sig i fantastikens värld men även i nostalgins värld, han har en unik stil i sina bilder som verkligen lyckas kombinera dessa två världar i samma bild.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Ur Varselklotet
Flodskörden
Passagen

Inbunden Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.se

Bokslut 2019

Ett nytt år och med det kommer det vanliga att man skall försöka sammanfatta året som gått genom att göra någon slags topp-lista. Jag gillar inte att ställa böcker, eller andra saker, och säga att den är bättre än den. Böcker kan vara bra på olika sätt och jättesvårt, samt orättvist, att ställa dem emot varandra.

Året som gick lyckades jag att läsa 101 böcker, hade satt som mål att läsa 100 och fick på slutet fuska lite för att komma upp i det antalet genom att läsa några noveller som var singelutgivna (det vill säga att de inte är utgivna i en samling). Sidantalsmässigt så läste jag i snitt cirka 80 sidor per dag, mitt mål var att komma upp i 100 sidor per dag i snitt. Ett mål som inte är helt omöjligt då det betyder att man behöver i snitt varje dag sätta cirka två timmar till att läsa. Även detta år har jag satt samma mål.

När det kommer till bästa som hände förra året, när det kommer till böcker, så var det som vanligt bokmässan i Göteborg. Under tre dagar hann jag med att träffa och prata med över hundra författare. Det är alltid lika roligt att träffa dem och det betyder så mycket att få göra det. Det var många bekanta bland författarna som man träffade, blir fortfarande förvånad och imponerad av att de kommer ihåg en, det var härliga små och längre möten med dessa. Som vanligt på mässan så träffade man även nya bekanta, som jag har på känn att några av dem kommer man att träffa igen på mässan. Det ger en så mycket energi och glädje att få träffa dem som man läser och beundrar, att de tar sig tid att prata med en och säkert får svara på återkommande frågor om och om igen. Jag längtar redan nu till nästa mässa.

Och med det sagt så kommer jag nu att lyfta fram de böcker som jag tycke stack ut lite mera än de andra som jag läste. Det var många böcker som jag läste förra året som jag verkligen gillade så jag kan inte nämna dem alla. Man måste begränsa sig någonstans så jag har valt att ta med sexton böcker, tio romaner och sex lite andra böcker.

Jag börjar först med Simon Stålenhags tre böcker som man kan säga är en blandning av konstböcker och en barndomsberättelse. Allt utspelar sig i en alternativ värld på 80-talet och framåt, en värld där robotar och andra märkliga maskiner och farkoster finns. Bilderna i böckerna är helt otroliga och texten målar upp på ett nostalgiskt sätt en tid som flytt och en som aldrig har funnits men kunde ha gjort det. Man kan sitta och försvinna in i bilderna länge och texten går bra ihop med dem.

Därefter så vill jag lyfta fram Sara Bergmark Elfgrens och Karl Johnssons två böcker om Vei. Detta är lite annorlunda böcker för mig då det var serieromaner och det har jag inte läst förut, man läste serietidningar när man var liten men inte romaner. Det utspelar sig under vikingatiden i en version där asagudarna finns. Det är en medryckande berättelse som målas upp och jag gillade verkligen stilen på bilderna och hittade många sätt som förde berättandet framåt bildmässigt på ett smart sätt.

Sedan måste jag bara lyfta fram den verkliga outsidern bland böckerna som jag läste förra året. Det är så mycket som en bilderbok för vuxna. Det är Flickan I Hörnet av Mårten Dahlrot och Joakim Hanner. Det är en skräckbok i form av en bilderbok (tänk Max-böcker), men det är absolut inte en bok för barn. Med väl valda bilder och lika väl varda ord så målas en stämning upp som gör att man lever sig in i berättelsen och man ryser. Att med så få ord som det är i boken få till denna stämning, tack vare samarbetet med bilderna, är riktigt imponerande.

När vi har kommit in på skräck så är det lika bra att fortsätta där. Det Går En Liten Ängel av David Renklint var en riktig pärla när det kom till att få en att bli skrämd. En perfekt stämning kom och man drogs med i handlingen. Välskriven och perfekt skräck.

En annan som också lyckades skrämma och få till den där stämningen som man vill ha när man läser skräck, det är svårt att få till det men när det lyckas så är det ljuv, och hemsk, musik var Svavel av Patrik Vult Von Steyern.

Den tredje och sista skräcken jag skall nämna kanske inte skrämde så jättemycket, men ibland så behövs det inte det. Det var Europa Pandemus av Peter Westberg. Detta är en zombieskräck som är riktigt välskriven och målar upp ett skrämmande scenario. Det är bra personbeskrivningar som gör karaktärerna levande och det finns en osäkerhet om vem som kommer att klara sig. Smart berättad i två tidslinjer.

När vi rör oss med övernaturligt och skräck så kan vi lika gärna fortsätta i fantastiken med just fantasy. Den första jag vill nämna är Den Mörka Portalen av Mattias Lönnqvist. Denna visar verkligen att det finns bra fantasy på svenska, en sak som jag håller fast vid och försöker förklara för de som läser fantasy på engelska. Det är lite av de klassiska elementen när det kommer till fantasygenren men jag tycker inte den kopierar de stora klassiska författarna inom genren. Den står på egna ben och har sina egna vägar i vissa fall. Välskriven och väcker känslorna som man hade när man upptäckte fantasyböckerna för första gången.

Mantor av Karolina Bjällerstedt Mickos är en bok som verkligen går sin egen väg när det kommer till fantasy. Denna får stå för hela trilogin, i denna så finns det inte någon magi. Det handlar om ett litet teatersällskap och om ett mysterium som hänt på teatern. Det är ett otroligt bra språk och en smart berättelse.

Den tredje och sista fantasyboken är En Hjälte Kommer Sällan Ensam av Mattias Kuldkepp. Denna har också valt att gå en liten annan väg. Det är en humoristisk fantasy. Tankarna när man läser denna kommer automatiskt till Terry Pratchett samt de gamla grekiska gudasagorna där gudarna lägger sig i människornas öden. Det är inte en kopia av Terry Pratchet utan jag ser det som en arvtagare till honom och att den fortsätter den humoristiska delen av fantasygenren. Tokigheter avlöser varandra och det är spännande.

Nu blir det dags att gå över till deckare och thrillers. Den första är Mörkret Inom Honom av Andreas Ek. Andreas Ek har snabbt kommit att bli lite av en favorit med sina två zombieböcker. Denna gång är det en renodlad deckare som han har skrivit. Det är spännande och det känns realistiskt när det kommer till polisarbetet i boken, han har ändå femton år som polis. Mycket välskriven och tät deckare som överraskar.

Glasfällan av Ingrid Remvall är en thriller som har en känsla av skräck i sig. Vi vet inte till en början vad det är som hänt personerna som vaknar upp instängda i ett rum och det är bara början på resan vi får ta i denna välskrivna thriller. Den tar många vändningar innan vi kommer till målet.

En Perfekt Storm av Buthler och Grimwalker var thrillern som vred upp hastigheten och spänningen till en adrenalinpumpande resa. Vi möter en tillsynes vanlig man som på grund av några dåliga val dras in i den undre världen och han får svårt att ta sig ur den. Välskriven och en bra inledning på en ny serie som man kommer att följa med stort intresse.

Sist ut är Eldslandet av Pascal Engman. Med sin första bok så blev han snabbt en favorit och med denna säkrade han det ännu mera. Han sopar banan med de flesta stora internationella författare, varav några börjar känna att de går på rutin och sparlågor. Han skriver med en sådan närvaro och glöd att man inte kan lägga ifrån sig boken innan man har läst klart den.

Detta var som sagt mitt försök att plocka ut de bästa guldkornen ut alla guldkorn som jag läste förra året. När jag ser till vilka böcker jag har hemma och inte hann läsa förra året så känner jag på mig, utan att veta vad för nyheter som kommer att dyka upp under detta år, att 2020 kommer att bli ett minst lika bra år.

Läs hela omdömena om böckerna här:

Simon Stålenhag: Ur Varselklotet
Simon Stålenhag: Flodskörden
Simon Stålenhag: Passagen
Sara Bergmark Elfgren & Karl Johnson: Vei: Bok 1
Sara Bergmark Elfgren & Karl Johnson: Vei: Bok 2
Mårten Dahlrot & Joakim Hanner: Flickan I Hörnet
David Renklint: Det Går En Liten Ängel
Patrik Vult Von Steyern: Svavel
Peter Westberg: Europa Pandemus
Mattias Lönnqvist: Den Mörka Portalen
Karolina Bjällerstedt Mickos: Mantor
Mattias Kuldkepp: En Hjälte Kommer Sällan Ensam
Andreas Ek: Mörkret Inom Honom
Ingrid Remvall: Glasfällan
Buthler & Grimwalker: En Perfekt Storm
Pascal Engman: Eldslandet

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur

Simon Stålenhag: Passagen

Titel: Passagen
Författare: Simon Stålenhag
Sidantal: 141
Förlag: Fria Ligan 

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket. 

Handling:

Året är 1997. En tonåring är på rymmen genom ett dystopiskt USA tillsammans med en liten gul robot. Längs vägarna reser sig vraken efter enorma krigsdrönare tillsammans med skräpet från ett högteknologiskt konsumtionssamhälle i förfall. Medan de närmar sig kusten faller världen samman i allt snabbare takt, som om civilisationens ihåliga kärna till slut kollapsat bortom horisonten.

Mina tankar:

Detta är Simon Stålenhags tredje bok där han samlar text och bilder som tillsammans återspeglar en tid som flytt och minnen om en värld som kanske inte är direkt den vi själva minns.

De två första böckerna fick vi möta ett Sverige och barndomsminnen, det var texter som gjorde tillsammans med bilderna små nedsteg i denna alternativa värld. I denna så förflyttar vi oss till USA för att se vad som hänt där. Det är en sammanhängande berättelse som vi tar del av och tillsammans med bilderna så målas en mörk bild upp över ett samhälle som faller samman av något oförklarligt. Vi följer en ung tjej som är på väg någonstans. På hennes resa får vi uppleva olika delar av USA.

Precis som de tidigare böckerna är bilderna helt otroliga. De är snygga och blandar riktiga saker med påhittade och utgör en helhet som man köper och man kan se hur denna version av värld är. I denna så är det en mera dyster, och ibland till och med skrämmande, stämning över det hela. Stålenhag lyckas fånga känslor på ett riktigt bra sätt genom att visa upp miljöer.

Texten är som sagt nu en sammanhängande berättelse igenom hela boken. Kanske saknar man från de två första böckerna känslan av att det är någon som berättar om sina barndomsminnen, det var något speciellt med hur man fick ta del av någons tankar och minnen, lite dystert och fint på samma gång.

Men det är en annan berättelse som vi tar del av i denna bok, istället för barndomsminnen får vi ta del av en spännande resa i en farlig värld. Man väljer att inte förklara allt som har hänt och händer, vi följer vår huvudkaraktär hela tiden och får reda på och vet endast det som hon vet och upplever. Texten och bilderna griper tag i en och man vill veta hur det kommer att sluta.

Nu vet jag inte hur man skall tolka bitar av berättelsen men jag kommer ofrånkomligt till att tänka på att vi ständigt är uppkopplade till nätet och i denna version av vår värld har det gått ytterligare ett steg värre. Något i nätet gör något med människorna som gör att de förlorar kontrollen över sinne och kropp.

Det är, precis som de tidigare böckerna, ett riktigt praktverk som är ett måste för alla som gillar snygga målningar och har en svaghet för fantastik i form av dystopiska världar. Jag hoppas på att vi i framtiden kommer att få ta del av mera av denna värld, dels i form av barndomsminnen från Sverige men även mera sammanhängande berättelser från valda delar av världen som denna bok. 

Tidigare omdömen om författaren:

Ur Varselklotet
Flodskörden

Inbunden Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur 
Bokbloggar.se