E.M. Grönvall: Ondska på hög nivå

Titel: Ondska på hög nivå
Författare: E.M. Grönvall
Sidantal: 279
Förlag: Lava förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

I den grönskande idyllen av en liten svensk stad vävs en berättelse fylld med värme, hemligheter och omställningar. Följ med Elisabeth Bengtsson, en kvinna som nyss trätt in i medelåldern med en chefskarriär bakom sig, men som nu står inför sin största utmaning; att hitta en ny mening med livet efter en plötslig sjukskrivning.

När en nära väninna, Christine Lundgren, plötsligt visar tecken på oro och rädsla beslutar sig Elisabeth för att hjälpa henne. Men när Christine har avslöjat sina skrämmande misstankar rörande sin make, professor Lundgren, finns det ingen återvändo. Kvinnorna känner att de måste ta reda på sanningen.

I tidningen står det att läsa att en anställd vid den Tekniska högskolan har utsatts för något som förefaller vara ett mordförsök. Kriminalkommissarie Kurt Baumann och hans grupp tar sig an fallet med enbart indicier att gå efter. Det dröjer dock inte länge innan ett nytt brott uppdagas och denna gång är det ingen tvekan om att det finns en gärningsman, en gärningsman som är beredd att ta allt större risker för att nå sitt mål.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och den första om polisen Kurt Baumann.

Det här är en spänningsroman som visar hela vägen när det kommer till ett fall. I de flesta deckarna så följer vi jakten på sanningen, vem som utfört det som utreds, personen avslöjas för läsaren och på något sätt grips får ett avslut för att sedan snabbt knytas ihop. Sedan finns det så kallade rättegångsthrillers där man följer den mera juridiska gången i ett fall.

Här har vi jakten på sanningen i form av att polisen försöker få fram den samtidigt som några berörande privatpersoner själv försöker ta fram bevis. Det bjuder kanske inte på några direkta överraskningar här, men det behöver det inte alltid. Sedan byter boken lite riktning och vi får uppleva efterdyningarna också i form av en rättegång som utgör en bra bit av boken.

Boken är spännande och lättsam att läsa. Skall säga att det var lite i början som skavde, inte så som det störde men några repliker som sades av några karaktärer kändes på något sätt något stolpiga, vet ingen bättre förklaring. Men boken tog sig sedan och intresset hölls uppe till sista sidan.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en deckare som man kan koppla av till, kanske ingen klurig intrig men ändå en handling som håller uppe intresset. Att den som sagt sedan visar hela förloppet inklusive en ingående skildring av rättegången gör att den sticker ut något.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Björn Swendsén: Ikona: Ledsagarljus

Titel: Ikona: Ledsagarljus
Författare: Björn Swendsén
Sidantal: 414
Förlag: Lava Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

I århundraden har oförklarliga varelser av sten attackerat den isolerade staden Everholde. Bakom de röda murarna lever sextusen människor, som alltid försvarats av de långa, kraftfulla och nästan odödliga regirerna, bosatta i borgen ovanför. Byborna har dock fått betala ett högt pris för beskyddet.

Av flera generationer återstår bara fyra syskon, som nu endast visar sig när någon ska dömas. Den yngsta, Jaye, vill inte uppleva mer orättvisor och gör vad som helst för att få sin familj att ge upp de grymma traditionerna.

Det är tidig vinter i dalen, och anfallen från de mystiska varelserna verkar för första gången ha upphört helt. Remy och de andra i motståndsgruppen har fått nog av förtrycket från regirerna och planerar ett riskfyllt attentat.

Samtidigt viskas det om folk som har försvunnit från staden, och om något nytt som närmar sig.

Mina tankar:

Detta är författarens debutroman och den första i en serie. Det är fantasy som riktar sig till unga vuxna och uppåt. När jag sökte på författaren så verkar det som att han gett ut två serietidningar som verkar vara förgrunden till denna bok, i alla fall så utläser jag att det är samma handling.

Vad vi har här är något som måste klassas som episka fantasy, men måste säga att den verkligen inte följer någon av de vanliga standarelementen när det kommer till denna genre. Den kanske inte är helt förnyande men den har absolut en del intressanta vinklar och något som känns nyskapande eller i alla fall inte allt för ofta använt.

När det kommer till världsbygget, vilket man gärna vill se på när det kommer till fantasy, så ligger det ett stort arbete bakom detta, i alla fall så känns det så. När man träder in i bokens värld så känns det som den har en gedigen historia bakom sig, det är inget som författaren hittar på längs vägen utan är igenomtänkt flera varv om.

Jag skulle vilja säga att denna bok är slutet på något, ett kapitel i världens historia, samtidigt som det kanske är starten på ett nytt kapitel. Till en början är det mycket som har hänt och håller på att hända. Vi läsare förstår inte allt till en början men bitvis så dras vi in i handlingen och förstår mer och mer. Skulle inte förvåna mig om författaren har skrivit en stor avhandling om händelser som skett innan det som vi träder in i.

Det som slår mig när jag läser denna bok är att det inte direkt finns någon uppenbar sida som är god eller ond. Allt är en enda gråzon och det läggs fram på ett sådant sätt att man förstår båda sidorna. Det kan till och med vara så att en del saker som läggs fram under handlingens gång får en att se allt i ett nytt ljus.

När det kommer till språket så är det beskrivande och inlevande när det kommer till karaktärers språk och deras agerande. När det kommer till bakgrund så kan det kännas lite tungläst, men detta är något nödvändigt för att få en bild över hur det är i denna värld.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en episka fantasy som delvis går sin egen väg och har en gedigen bakgrundshistoria.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Morgan Lundberg: Den brinnande petunian

Titel: Den brinnande petunian
Författare: Morgan Lundberg
Sidantal: 325
Förlag: Lava Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

När änkan Amalia hittar en naken man med minnesförlust vid sin brevlåda ger hon honom kläder och bjuder in på te. Mannen kallar sig för Gabriel och visar sig vara starten på ett oväntat äventyr.

Några dagar senare börjar hennes petunia brinna och Amalia får ett viktigt uppdrag. Emot sig har hon en mirakelutredare utsänd av självaste påven, en granne som verkar vara besatt av en demon och skeptiska bybor. Amalia vänder sig till barnbarnet Martina för hjälp.

Mina tankar:

Detta är, om jag inte misstar mig, författarens debutbok.

Det är en svårplacerad bok när det kommer till genre, det är lite som den doppar sina tår i många olika bäckar. Huvudsakligen är det en feelgood med inslag av fantastik i form av en religionskådning med änglar och demoner.

Boken är varm på ett slag, handlingen puttrat på mysigt på ett svenskt sätt som jag inte kan sätta fingret på men har en känsla av. Humor ligger där också och puttrar på, det är en slags finurlig humor som finns mellan raderna.

Samtidigt så tar den upp, på ett lättsamt sätt, poängen, eller om man skall säga bristerna, med religion. Här menas det att bibeln är förlegad, den har inte uppdaterats på tvåtusen år. Nu tycker Gud att det är dags för detta, samtidigt anser han att feltolkningar skall rättas till och oklarheter förklaras bättre.

Boken blir också en slags berättelse om att sent i livet hitta nya meningar med just sitt liv. Amalias liv har rullat på i sin sakta gång ända till den dagen en naken man befinner sig utanför hennes hus och strax därefter så börjar hennes petunia brinna och prata med henne.

Boken är inte någon kristen predikan men den är heller inte något som vill smutskasta någon religion eller de som tror på den. Det är en tänkvärd och underhållande berättelse.

Ibland så mörknar berättelsen till och det blir näst intill små stunder av skräck när det hettar till och demoner och ritualer kommer i centrum. I mitt tycke så gillade jag dessa bitar mest då jag har en förkärlek till skräcken, hade inte sagt nej till mer av detta, men det är en ren smaksak.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en småputtrande feelgood om livet och dess gång med religion i centrum.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Marcus Eik: Jägaren: Svafnes arv

Titel: Jägaren: Svafnes arv
Författare: Marcus Eik
Sidantal: 268
Förlag: Lava Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Gastjägaren Jarund har bara ett sista jobb att avsluta innan han ska övervintra i Björkö, men det ska visa sig att det redan finns en jägare i den hemsökta byn. Tillsammans tar de sig an uppgiften, men den frågvise unge kompanjonen återuppväcker Jarunds egna frågor från sitt förflutna. Hemsökt av gamla drömmar och ständigt påmind om kungens värvningar till det sanna kriget finner Jarund ingen ro i sitt borum.

I sitt sökande efter svar finner han mystiska profetior från ett barn med misstänkt gudalänk - ett så kallat omen - bland de gamla runrullarna på biblioteket. Det uppdagas snart att ett nu levande omen yttrat en ny profetia som Jarund tros vara en del av. Men kan verkligen Svafnes klinga vara en del av hans livstråds fläta - och är han verkligen gudomens arvtagare?

Trots sitt tvivel väljer ändå Jarund att resa söderut då det visar sig att hans närmste - och kanske enda vän tagit värvning till kung Logas krig mot omänniskorna. Hans resa ska komma att ta honom genom såväl inre som yttre strider och den ska förse honom med lärdomar om sitt ursprung och öde.

Mina tankar:

Detta är författarens debut och det är en fantasyroman som riktar sig till vuxna.

Om man skall placera den i någon undergenre till fantasy så blir nog närmast klassiskt high fantasy, men istället för att vara inspirerad av anglosaxisk medeltid med riddare och inslag av magi så är det en fornnordisk inspiration vi finner här och folktro i form av dess väsen.

Kortfattad bakgrund är att det finns jägare som reser runt i världen och erbjuder sina tjänster till att jaga bort de väsen som stör ordningen. Här möter vi en av jägarna, Jarund, som skall göra ett sista jobb innan han skall övervintra. Men en sak leder till en annan och snart är han indragen i något större, något som berör situationer i världen, som är på randen till krig, och även hans bakgrund, som är i det fördolda.

Jag gillar att författaren håller sig till en värld som fantasyläsare känner igen men att han tar en mera svensk inspiration i stället för att följa de internationella trenderna. Monsterjägare har förekommit i många gestalter, både i bokform som i film, och här tycker jag att författaren får till en bra bakgrund om detta yrke i just denna värld.

Språket tycker jag flyter på bra och handlingen likaså, det är både fart och beskrivande vilket gör att intresset hålls kvar. Det finns en utveckling av huvudkaraktären som gör att det blir en röd tråd, även om de olika uppdragen och andra händelser bitvis känns lösa från varandra.

Det känns som att detta är den första delen i en serie och efter att ha läst denna så är jag nyfiken på hur handlingen skall utveckla sig och vilken väg den skall ta.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy som delvis håller sig på kända marker men ändå erbjuder några nya saker, uppskattar man en fornnordiskt touch så är det ännu bättre.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Peter Westberg: Slaktaren från Sveilla

Titel: Slaktaren från Sevilla
Författare: Peter Westberg
Sidantal: 220
Förlag: Lava Förlag

Baksidestext:

Samira Falkegrens värld har vänts upp och ned. Hennes personliga vendetta har satt människor hon bryr sig om i direkt livsfara och skulden äter henne inifrån. Tillsammans med Jack måste hon sätta ihop ett team för att rädda Conny Erixon innan det är för sent.

Oskar Grenhagen presenteras för en ny kollega och deras första uppdrag slutar i en katastrof som skapar rejält eko i den undre världen.

Kändiskocken Daniel Pontis dröm om ära och berömmelse har ersatts av en enda önskan: att slippa ur psykopaten Carlos Chavez skamgrepp.

Mina tankar:

Detta är den direkta uppföljaren på Gourmand, man skall ha läst den boken innan man ger sig på denna.

Vill inte avslöja allt för mycket om vad som hände i första boken, det är en del bitar där som man helst skall uppleva utan att veta allt för mycket i förväg. Men boken lämnade en av de centrala karaktärerna i en svår knipa som nu de andra måste försöka rädda honom ifrån.

Det är full fart från första stund och det blir nästan lite av en actionrökare i bokform. Den innehåller det mesta som skulle kunna vara från en kultrulle från 80-talet, fast den utspelar sig i nutid. Det är udda karaktärer och repliker haglar tätt i backen.

Även om den var underhållande och gav en härlig lässtund så fanns det en krydda som saknades lite från förra boken. Det kändes som att den första var mera skruvad och att den bitvis var en kulinarisk resa i beskrivandet om matlagningen, vilket var inte lika beskrivande i denna bok.

Nu kan det vara så att författaren ville tona ned just dessa bitar för att han kände att det inte gick hem hos läsarna, men för mig så gick det hem. Allt är förvisso en smaksak. Sedan kanske han arbetare sig igenom denna bok lite snabbare för att han kände att berättelsen skulle bli klar.

Trots denna avsaknad och att överraskningen, som hintades, från förra boken nu redan är avslöjad så var det en bok som är mycket värd att läsa. Delvis för att man skall kunna säga att man var där när det började och att man följt författaren länge.

Vad jag menar med detta är att det är intressant att se utvecklingen av en författare och att man i tidigare verk kan se saker som, om jag får spå in i framtiden, kommer att synas betydligt starkare och bättre i kommande verk.

En av sakerna som jag pratar om kommer vi få se detta år. Om man är bekant med författaren så vet man troligen att han kommer att ge sig in i Storm-världen, den som Leffe Grimwalker står bakom och nu har tagit in författare som skriver spin-offer i denna värld.

Med denna och den tidigare boken Gourmand så ser jag tydligt varför man har valt att ta med Peter Westberg i denna skara av författare. Det finns en känsla i berättandet, när det kommer till fart och spänning men även hanteringen av karaktärer och jargongen i repliker som gör att han passar som handen i handsken för att skriva i Storm-världen. Det skall verkligen bli intressant att se hur han förvaltar detta.

Jag rekommenderar denna bok till alla som vill ha en bok som är fartfylld och actionbetonad, lite pang på rödbetan. Bjuder på underhållande lässtund och en härlig skara karaktärer.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Europa Pandemus (Europa Compendium #1)
Aurora Beskyddaren
Europa Refugium (Europa Compendium #2)
Gourmand (Conny Erixon #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Theo Gabay & Morgan Jensen: Den röda manteln

Titel: Den röda manteln
Författare: Theo Gabay & Morgan Jensen
Sidantal: 449
Förlag: Lava förlag

Ett recensionsex från författarna, tackar så mycket.

Baksidestext:

NORRA ISHAVET, AD 1140.

Nikolas är ingen vanlig pojke, han har förmågor som anses övernaturliga. Hans tillvaro kullkastas när tempelriddare angriper hans ö för att jaga en profeterad kättare.

Så inleds en strapatsrik resa som tar honom till Norges tysta skogar, det mystiska frostriket Burzee, de blodiga slagfälten vid Waterloo och de dimsvepta gränderna i industrialismens London.

Pojken växer upp till man i en oförsonlig värld och hittar slutligen sitt kall. Vi kommer att lära känna honom som barnens eviga beskyddare Sankt Nicholas, en av tidernas mest älskade myter.

Mina tankar:

Detta är den första delen i en påtänkt serie vid namnet Vinterns konung. Theo Gabay har tidigare skrivit H.O.L.O. men detta är, om jag inte misstar mig, Morgan Jensen debut. De två har dock redan kommit ut med en bok till som de skrivit tillsammans, en deckare som heter Justitia.

När det kommer till att genrebestämma denna bok, och det vill ju gemene man ofta göra, så börjar den som en historisk roman i vikingatiden men det dröjer inte länge innan man inser att det inte är en ren historisk roman, det finns element som dras till fantastiken i och med att huvudkaraktären, Nikolas, kan prata och förstå djur. Det är lite som man tagit en isländsk saga och slagit ihop den med en fantasyberättelse med magi. Och just fantasykänslan fick jag över stilen på handlingen. När man kommer längre in i boken så kommer man att mer och mer känna av just dessa element, men kanske ändå inte så att det blir en renodlad fantasy. Jag gillade denna mix.

Har man läst baksidestexten så anar man lite vad som kommer att komma i stora drag. Men kan säga att resan dit är inte alls lika uppenbar som man kanske kan tro. När det kommer till fantasyberättelser så finns det ofta ett slags uppdrag (på engelska quest) som den centrala karaktären skall utföra. Det kan vara att rädda världen från någon ondska. Men i denna finns inte detta uppdrag, i alla fall inte så uppenbart, här följer vi i stället ett livsöde och en resa genom historien. Det är inte riktigt den där uppenbara röda tråden utan det är mera som att vi träder in i Nikolas speciella liv och får följa det. Jag fångades av detta liv och det var intressant att få ta del av det.

När det kommer till språket så får jag säga att jag fann det fylligt och riktigt bra genomarbetat. Det känns som att författarparet verkligen arbetat fram ett språk som både är lättsamt och målande samtidigt som det har en kvalité som har en hög nivå när det kommer till debutanter. Som jag förstår det så jobbar båda inom media, då kanske mest film, så de har nog genom åren redan arbetat bort de flesta fläckarna i sitt berättarspråk.

Det är en intressant idé att ta någon välkänd karaktär, eller om man skall säga ikon, som man egentligen inte vet någon om när det kommer till bakgrunden. Här har de skapat en karaktär som både har ett djup och får ett eget liv. De gör denna kända figur till sin egen samtidigt som de håller på de kända traditionerna.

Nu är det som sagt tänkt att bli en serie, hur många böcker vet jag inte, men jag får säga att denna hade ett slut som kändes rätt så avslutat, var några saker som kanske inte knöts ihop. Så när man har läst ut denna så kommer man att känna sig rätt så nöjd med den och man kommer bli galen på att man måste vänta till nästa bok för att få reda på saker. Ändå så kommer man att känna att man gärna kommer att läsa nästa bok också då själva historien, när det kommer till både stilen och känslan, satt som det skulle.

Jag rekommenderar denna till alla som gillar historiska romaner som vågar träda ur den traditionella linjen när det kommer till realism, då det finns magi i den. Men först och främst vill jag rekommendera den till de som gillar fantasy och vill ha en berättelse om ett livsöde som fångar ens intresse. Jag ser fram emot att läsa mer av dessa författare, deras redan utgivna deckare som kommande böcker i denna serie.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Peter Westberg: Gourmand

Titel: Gourmand
Författare: Peter Westberg
Sidantal: 289
Förlag: Lava förlag

Baksidestext:

Samira Falkegrens dotter försvinner i en misstänkt kidnappning och en potentiell gärningsman fångas på bild. När bevisningen inte räcker till och polisen tycks handfallen anlitar Samira privatdetektiven Conny Erixon, som snabbt inser att fallet är betydligt större och mer riskabelt än något han tidigare tagit sig an. Ju närmre sanningen de kommer, desto farligare blir tillvaron för såväl dem själva som människorna i deras närhet.

Kändiskocken Daniel Pontis trygga tillvaro skakas om när han tvingas axla en av huvudrollerna i ett mystiskt projekt, lett av en hänsynslös man med information som kan ödelägga både hans karriär och privatliv. Pressen ökar och det blir allt svårare för Daniel att hålla projektet hemligt för sin fru, som misstänker att något inte står rätt till.

En desperat mor i jakt på sanning. En excentrisk privatdetektiv på sitt viktigaste uppdrag. En kändiskock med kniven mot strupen. Mörka hemligheter avslöjas och farliga individer träder ut ur skuggorna. Ingen går säker och allt går att köpa för pengar.

Mina tankar:

Om jag har koll på författaren så är detta hans fjärde roman och det är den första som är mer eller mindre en ren spänningsroman. De tidigare har varit mer åt skräck och fantastikgenren i form av pandemier som gör folk till blodtörstiga monster och en sjöjungfru.

Vad får man om man blandar osande matlagning med Lars Kepler och kryddar det med en stor dos svart humor? Jo om man sätter dessa ingredienser i Peter Westberg händer så blir resultatet Gourmand.

Vi har här en privatdetektiv, Conny Erixon, som är av det äldre och analoga slaget som går i rock och allt annat som ingår i yrkesuniformen för detektiver som är trötta på att ännu en gång få smyga på oäkta män och ta dem med byxorna nere. Men en dag så ändrar sig allt, Samira Falkegren söker upp honom och ber om hans tjänster. Hennes dotter är försvunnen, misstänkt kidnappad, och polisen säger sig inte kunna göra något fast det finns indicier på vem som kan vara den misstänkte, de anser att bevisen är för svaga för att kunna fortsätta. Hon sätter sitt sista hopp på Conny, som tar på sig fallet då det känns som en frisk vind bland de sunkiga dofterna av oäkta män.

Det är verkligen en härlig blandning som man blir serverad av här, en blandning som träffar rätt när det kommer till mängden av de olika ingredienserna. Tänk dig ingående matlagning, vars beskrivande dofter får dina smaklökar att rinna och din mage att kurra, du känner dig som att du får en livesändning av ett matlagningsprogram. Boken riktigt osar av god mat när man läser den. Nu är detta bara en bit av boken dessa ingående matlagningar och de spelar en viktig roll i den centrala handlingen, vilket titeln avslöjar en hel del av.

Men det är en deckare, så det är spänningsmomentet som är en stor kärna i boken. Och det är ett riktigt nagelbitande handling som läggs på ett fat för oss läsare, vi anar vart den är på väg och jag skall inte avslöja det, men det är en riktigt mörk bild som kommer upp till ytan. När tempot vrids upp så blir det riktigt brutalt och Westberg sparar inte på krutet, jag säger att det närmar sig något som Kepler skulle kunna ha med, dock så kanske inte Westberg går in så mycket på att beskriva våldet.

En annan jag tänker på är Quentin Tarantino, som verkligen kan brassa på med dessa våldsamma inslag, och det är en annan sak som får mig att tänka på Tarantino och det är den svarta humorn som han har med i sina filmer. Peter Westberg har också en svart humor i sig som han inte är rädd för att använda, den kanske inte passar alla, men för mig så ler jag när detta dyker upp i boken.

Det är en riktig berg- o dalbana när det kommer till känslor när man läser denna bok, den kanske inte är riktigt för alla. Men man både ryser och skrattar, mår illa av vissa inslag och njuter av andra.

Det är kanske på sina sätt en udda bok bland spänningsgenren men än dock en pärla som jag tror att man kommer att uppskatta om man har rätt sinnelag, jag njöt i alla fall tillfullo av denna. Som tur var så har jag inte läst denna när den kom ut, vilket var 2022, denna slutar mitt i handlingen och när det är som mest spännande. Den andra och avslutande delen kom ut sent 2023 och den kommer jag snart att slänga mig över då jag måste bara få reda på hur det kommer att sluta.

En sidnotering är att för ett tag sedan så släpptes det att Peter Westberg kommer ingå i Storm-familjen, alltså den som Leffe Grimwalker och Dan Buthler startade och sedan har bjudit in andra författare att skriva om de olika karaktärerna i denna serie. Efter att ha läst denna bok så ser jag verkligen varför de har bjudit in honom. Det finns bitar i denna som verkligen kunde ha hört hemma i Storm-världen så jag ser verkligen att man har gjort ett bra val, skall bli intressant att se hur Westberg förvaltar detta.

Jag rekommenderar denna bok till alla som vill ha en spänningsroman som utmanar ens smaklökar och testar hur stark ens mage är. Det är en riktig spännande och underhållande resa som man får göra om man väljer att sätta tänderna i denna bok.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Europa Pandemus (Europa Compendium #1)
Aurora Beskyddaren
Europa Refugium (Europa Compendium #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Robinson: Norna

Titel: Norna
Författare: Tobias Robinson
Sidantal: 174
Förlag: Lava Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Du får ändra vad som helst i ditt liv - vad väljer du?

Dumpad av sin tjej och förbisedd på jobbet - För Simon är det inget svårt val. När tre mystiska kvinnor ger honom chansen att ändra allt med ett penndrag tvekar han inte länge. Snart blomstrar karriären och kärlekslivet och Simon ger sig på nästa utmaning - skapa världsfred.

Trots framgången är det något som skaver, dessutom gör hans nya magiska förmåga honom till måltavla för snart sagt alla onda krafter som går att lista. Ska han inse vad han verkligen vill med sitt liv innan krafterna lyckas förgöra honom?

Mina tankar:

Om jag inte misstar mig så är detta författarens första utgivna roman, han har tidigare gett ut noveller. Denna är en så kallad kortroman.

Detta är en berättelse som går förbi allt vad det heter när man skall försöka klassa böcker i genrer. Det är en slags saga för vuxna, ett äventyr som sträcker sig över hela världen, ett livsöde som ändrar allt och kanske där emellan kommer några politiska insikter.

Vi möter här en man som en dag kommer in i en mystisk butik, när han kommer ut ur den så har han fått en önskan uppfylld. Han tror inte på det först men snart inser han att han önskan har blivit sann, när han säger åt andra att göra saker så gör dem de, även om de kanske inte vill det.

Boken är rätt så kort, men det hinner hända en hel del på dessa sidor, så handlingen rör sig snabbt framåt och det händer saker hela tiden.

När man läser författarporträttet så står det att författarens stil påminner om Terry Pratchett och jag kan absolut se likheterna här. Han har en skara udda karaktärer i en handling där absolut allt kan hända.

Boken har en hel del humor i sig samt även en gnutta spänning, det finns en del övernaturligt i den men inte till den gränsen att jag skulle klassa det för fantastik. Språket är lättsamt och flyter på bra.

Till en början när huvudkaraktären hade fått sin önskan så kände jag att han blev en person som jag inte direkt gillade, han tvingade folk att göra saker som inte kändes rätt. Jag var osäker på om det var så författaren ville skildra honom eller om det var en fas som karaktären gick igenom. Avslöjar inte allt för mycket när jag säger att han går vidare och utvecklas till en mera person som man kan följa.

Rekommenderar den till alla som känner för en, om man får använda det som står på baksidan av boken, skröna som har magi i sig i form av önskningar som faller in och diverse övernaturliga varelser, mixat med spänning i form av spioner och politiska intriger.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Helena Dahlgren: Orkidépojken

Titel: Orkidépojken

Författare: Helena Dahlgren

Sidantal: 148

Förlag: Lava Förlag

Handling:

De bästa vännerna Hanna och Zeb tar studenten och skall lämna den tråkiga förorten Tyresö där ingenting händer. Eller? Vad hände den sommaren då den populära tjejen Lina Palmgren försvann? Vännerna använder sin fritid till att festa och slötitta på Twin Peaks, men även till att läsa den märkliga bloggen som går under namnet Orkidépojken.

Mina tankar:

Detta är Helena Dahlgrens debutbok (hon har tidigare skrivit några noveller) och måste säga med det samma. Vilken debut. Jag började med boken igår kväll när jag gick och la mig och kunde inte sluta läsa den fören den var slut, som tur var så är den bara på 150 sidor. Men det var 150 underbara sidor.

Boken är full med referenser till all möjlig populärkultur, det är film, tv, litteratur och musik. Jag tror att alla kan hitta igenkänningsfaktorer inom allt detta, då det är tillbakablickar så till olika tidsperioder så väcker den många nostalgiska minnen.

Den är skriven i jag-form och jag blir starkt imponerad av hur levande Helena får denna jag-röst att bli. Det är en stark röst som har många känslor och mycket att berätta, en röst som man känner vill/behöver prata av sig och man lyssnar gärna på den.

Rösten känns äkta och det blir en väldigt levande person som man läser om, det är kanske tack vare jag-formen som gör att det känns så nära och genuint. Kanske är det att man själv helt enkelt finner sig själv bland dessa känslor som boken vill förmedla (det jag tror att den vill förmedla).

Jag fanns mig funderandes när jag hade kommit in 50 sidor in i boken om hur mycket som finns av författaren i denna huvudkaraktär. Hur mycket av sin bakgrund och tankar/känslor som lagts till i karaktären. För som jag sa, rösten kändes så äkta att det borde finns en stor del av författaren där. Om rösten nu är helt påhittad så hatten av till Helena som har förmågan att skapa en sådan levande röst till en karaktär.

Jag fann mig när jag läste boken att tänka på Stephen King (nu vet jag inte om detta var helt enkelt för att jag är en stor fan av honom och att jag vet att Helena är det också, till och med större fan) och att språket och karaktären kändes som en Stephen King-karaktär. Nu kan jag inte direkt minnas något bok där han låter en karaktär prata så mycket som Helena gör med sin i denna boken, skulle vara Dolores Claiborne som också är skriven i jag-form. Så jag skulle vilja säga att detta var en Stephen King deluxe-karaktär. För han är den enda jag kommer på som jag läst som klarar av att ge en sådan färgstark röst till sin skapelse och Helena gör det ytterligare ett steg längre.

Vad boken verkligen handlar om? Frågan är om det verkligen är så viktigt. Språket var fängslande (vad annars skulle det vara som gjorde att jag inte kunde lägga ifrån mig boken tills den var utläst) och boken är full av känslor. Jag kan bara säga, läs den då kommer inte att ångra dig. Jag hoppas på många fler böcker av Helena Dahlgren i framtiden.

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris