Marija Fischer Odén: Ursulas hemlighet

Titel: Ursulas hemlighet
Författare: Marija Fischer Odén
Sidantal: 109
Förlag: Fåglar förlag

Baksidestext:

Ursula är tolv år och drottning. Hon är ensam och rädd och helt i händerna på adeln och krigsmakten. När den nye läraren Frans dyker upp är han den första på mycket länge som verkar vilja henne väl. En natt tar han med sig två främlingar till Ursulas gemak. De säger att de kommer med ett budskap från skogens hjärta.

Mina tankar:

Detta är första delen i serien En björn i en bur, en fantasyserie som riktar sig till barn i åldern 9-12.

Om man har läst författarens tidigare serie Tvåhjärtat, som riktar sig till en äldre publik, så vet man att hon har en förkärlek till naturen i sina verk. Denna är inget undantag. Om jag inte missade detta så befinner vi oss i ett namnlöst land eller till och med värld. Oklart om det är en egen värld eller en version av vår egen, men detta har ingen direkt betydelse.

När jag läste denna så kunde jag inte låta bli att få en nostalgikänsla. Delvis så är den formad som en sagobok, men lite mera djup i och kanske lite mörkare i sina stunder. Men delvis så påminner den om de första fantasyböckerna som man läste, kanske inte handlingsmässigt men känslomässigt.

Detta mellanting mellan sagobok och mera fylligare textbok gör att den är ett utmärkt steg för den som vill gå uppåt i läsnivån. Som vuxen kanske man vill ha en fylligare handling, men tyckte ändå den hade något att ge även till den mera erfarne och inbitne fantasyläsaren.

Det är spännande och jag tror att den fungerar perfekt till åldern den riktar sig till när det kommer till utförande. När jag var i den åldern så ville jag kunna leva mig in och leva tillsammans med personerna som jag läste om och jag tror absolut det är något som man kan göra i denna bok. Det var något extra när man kunde försvinna in i en bok och till en annan plats.

Jag rekommenderar denna till alla barn som vill ha en bok som fångar ens intresse och spelar på alla ens strängar när det kommer till fantasin. Vill den äldre fantasyläsaren ge sig på denna bok så har man en avkopplande läsning som troligen väcker barnasinnet inom en, lättsamt men underhållande.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Tvåhjärtat (Tvåhjärtat #1)
Nedom (Tvåhjärtat #2)
Oberg (Tvåhjärtat #3)
Sissels Yule
Tinget i Hög

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Marija Fischer Odén: Tinget i Hög

Titel: Tinget i Hög
Författare: Marija Fischer Odén
Sidantal: 20
Förlag: Fåglar Förlag

Baksidestext:

Jag vet precis i vilket ögonblick jag förstod att det var ute med oss. Hardbens flins och den benhårda glansen i Vitolfs ögon när hans hand lade sig på svärdets hjalt. Tre kråkor som tysta cirklade över våra huvuden. Tingsbålet som brann så häftigt att det verkade hata veden den förtärde. Allt det sitter fast i mitt minne, förföljer mig om nätterna.

Nia kämpar för att inte förlora sin älskade. Men går det att sätta sig upp mot vikingatidens hederskultur? Och kan Moder Jord ha lyssnat när hon bönföll om hjälp under månen?

Mina tankar:

Författaren har tidigare skrivit fantasy som är starkt inspirerad av det fornnordiska och hennes berättelser ligger nära naturen. Denna novell är mera en historisk berättelse än vad den är fantasy då den utspelar sig under vikingatiden och magi förekommer inte.

Det är dags för ett ting, där saker medlas och gör upp, allt på sättet som det gjordes på vikingatiden. Många människor har samlats och där möter vi en ung kvinna som kommit dit för att förhoppningsvis avstyra något.

Det är ett spännande insyn om hur det kunde vara på vikingatiden, om det är hundra procent historiskt korrekt vet jag inte men det känns som trovärdigt. Det var en annan tid då och även om man hanterade saker annorlunda så är kärnan det samma. Just i denna är det om ens heder blir ifrågasatt och just detta om en mans manlighet, något som man kan tänka sig att på vikingatiden var något som inte sågs med blida ögon.

På några få sidor får författaren till en bra berättelse som hinner får ett djup och även förmedlar känslor, samtidigt som den återspeglar en försvunnen tid.

Jag rekommenderar denna till alla som är intresserade av vikingatiden, det är en kort berättelse och man läser den enkelt i en sittning.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Tvåhjärtat (Tvåhjärtat #1)
Nedom (Tvåhjärtat #2)
Oberg (Tvåhjärtat #3)
Sissels Yule

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Marija Fischer Odén: Sissels Yule

Titel: Sissels Yule
Författare: Marija Fischer Odén
Sidantal: 19
Förlag: Fåglar Förlag

Baksidestext:

Sissel försöker att vara tapper, men det är svårt på världens tråkigaste julfirande med släkten. Då måste man väl ändå få börja på det undre lagret i Aladdinasken även om det finns några äckliga bitar kvar i det första.

Men när Sissel gläntar på det övre lagret är det början på en jul hon aldrig kommer att glömma - med käbblande gudar, stulna hästar, falsksång och en hygiennivå hon definitivt inte är van vid.

Mina tankar:

Detta är en novell i singelformat, den kom ut 2021och den rör sig i fantastikens spår.

Skulle säga att den passar riktigt bra att läsa just nu, då den utspelar sig under juletid. Under de få sidor som denna novell är så hinner den reflektera en hel del över jul och jultraditioner, så som de är nu och så som man kanske vill minnas de från forna tider innan mobilerna tog över världen.

Man skakar så igenkännande på huvudet när det nämns att alla sitter med nackarna böjda framför skärmarna utan att lägga märke till de andra, detta har blivit en ful vana som man tyvärr ser överallt nu för tiden. Det är nästan som man vill skaka i folk och säga åt dem att se sig omkring och upplev det runt omkring dig i stället. Nu skall vi inte gå inte på detta här, men kunde inte låta bli att reflektera över detta lite.

Nu var det många år sedan jag kunde känna en riktig julkänsla men jag förstår huvudkaraktärens känsla när hon känner att jularna blivit tråkiga.

Men det är inte bara nutidens och barndomens jular som dansar runt i novellen, nej det blir näst intill ett äventyr när huvudkaraktären, efter att ha lyft på det övre lagret på Aladdinasken, plötsligt befinner sig i ett äldre firande, kanske inte direkt av julen men av något mera fornnordiskt. Här har det samlats vikingar och till och med asagudar.

När vi kommer till denna fest i novellen så kan man nästan känna värmen och framför allt dofterna, eller och man skall säga odörerna. Författaren får till en bra stämning och miljöbeskrivning här.

Det finns något i denna novell som både är mysigt och varmt samtidigt som det är spännande och insiktsfullt, med tanke på att den kortfattat träffar så rätt i hur samhället är nu. Sedan är de ju en bonus för mig som alltid varit svag för vikingatiden och speciellt asagudarna.

Jag rekommenderar denna novell till alla som vill ha en snabbläst julberättelse som passar perfekt in i dessa tider som vi är i nu. Hade man varit lite tidigare med denna novell så hade jag tipsat att man samlade ihop denna med 23 andra julaktiga noveller och läste en varje dag i december, kanske ett tips till nästa år.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Tvåhjärtat (Tvåhjärtat #1)
Nedom (Tvåhjärtat #2)
Oberg (Tvåhjärtat #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Marija Fischer Odén: Oberg

Titel: Oberg
Författare: Marija Fischer Odén
Sidantal: 345
Förlag: Undrentide

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Det är svärdtid, skräcktid – en tid då uråldriga hemligheter avslöjas och krafter som aldrig borde ha vaknat släpps lösa. Havet stiger, våren dröjer och överallt väntar människor, gudar och varelser på slutet. Några blir galna, andra försonas. Några förlorar dem de älskar – andra älskar mer än de trodde var möjligt.

Mina tankar:

Detta är författaren Marija Fischer Odéns tredje och avslutande bok i sin fantasyserie som påbörjades 2018 med Tvåhjärtat och fortsattes med Nedom året därpå.

Man skall ha läst de två tidigare böckerna innan man läser denna då det inte är fristående delar utan en enda lång berättelse som sträcker sig över hela serien. Det var något mer än ett år sedan jag läste förra delen i serien så jag var lite ringrostig om de olika karaktärerna och hur de hängde ihop med varandra. Det finns ett personregister i slutet av boken som kan friska upp minnet lite, samt så innehåller de första kapitel några kommentarer som även de friskat upp minnet om vad som hänt. Så efter ett tag kände man sig lite mera hemmastadd med karaktärerna.

Detta är en som sagt en fantasybok och den är inspirerad av järnåldern och då först och främst vikingatiden och dess gudatro. Det är en alternativ version av denna ålder med magi och andra mytologiska varelser.

Det som slår mig när jag läser denna är att den är rätt så lågmäld och jordnära. Skulle inte kalla den för episk fantasy vilket man kanske skulle tro när det handlar om en person som samlar en stor armé och det ser ut som att vi närmar oss jordens undergång i form av Ragnarök. Istället för att slå på stora trumman och pumpa på med stora slag och adrenalinpumpande spänning så rör sig denna i en lite långsammare takt.

Vi följer i huvudsak de två olika grupper med människor som vi har följt genom de tidigare böckerna. De har varit med om en hel del och deras resor än ej ännu över, det finns många prövningar kvar för dem. Det är en finstämd handling som målas upp här och vi håller oss som sagt nära istället för det storslagna, vi håller oss nära dessa karaktärer och får ta del av deras liv och öden.

Genom hela serien så har jag haft lite svårt att greppa om namnet på några karaktärer, det är namn som Våg och Bris, alltså kanske inte de namn som man är van vid. Men åt andra sidan så passar de ihop med tiden som den utspelar sig i, samt så hänger namnen ihop med i vilka byar de olika karaktärerna kommer ifrån. Även om man kanske hade svårt att greppa namnen så var det ändå inte svårt att få klart för sig om de olika karaktärerna.

Jag tycker att författaren knyter ihop handlingen på ett bra sätt. Det känns som att det blir en avslut på det mesta samtidigt som den lämnar kvar något som gör att berättelsen kan leva kvar i läsarens fantasi.

Så slutsumman blir att detta är boken eller till och med serien för dig som vill ha en fantasy som rör sig lite långsammare men ändå håller uppe en spänning. Med ett stabilt språk och en rik fantasi målas en magisk värld upp och det är bra karaktärsporträtt som byggs upp. Nu när denna serie är klar skall det bli spännande att se vad författaren kommer att komma med i framtiden.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Tvåhjärtat (Tvåhjärtat #1)
Nedom (Tvåhjärtat #2)

Häftad Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Författarporträtt: Marija Fischer Odén

Berätta lite kort om dig.

Jag är nyfiken och envis - men ganska snäll. När min mamma gjorde en tavla som representerade mig blev det en hästhjord som springer med fladdrande manar. Och en blå häst som springer åt andra hållet. Ja, jag gillar att göra saker på mitt eget sätt - och kanske att retas lite. (Fast jag har blivit lite mindre irriterande som tant, tror jag.)

Var lite för mycket luststyrd och för lite driven av författaridentiteten för att ta skrivandet på allvar förrän i trettioårsåldern. Sedan tog det 15 år innan det blev en bok. Men 2018 debuterade jag med ”Tvåhjärtat” (Undrentide förlag) som är första delen i en fantasytrilogi med samma namn. 2019 kom uppföljaren ”Nedom” och just nu ligger jag i slutfas med ”Oberg” som ska avsluta trilogin (förhoppningsvis innan jul). Dessutom har jag medverkat med noveller i ”Tusen och en natt” och ”Hälsingesagor”.

Jag har tusen projekt i olika stadier i min dator. Önskar att jag hade mer tid att skriva så att jag inte skulle vara orolig för att huvudet ska sprängas. :)

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag växte upp i ett mycket stort hus fullt med böcker. Det fanns allt möjligt, och ingen talade om för mig vad jag borde eller inte borde läsa. Så jag plöjde allt - utom sådana där urtråkiga barn- och ungdomsböcker som handlar om vardagliga saker som jag själv var med om. Såg ingen vits att läsa om det också.

Jag fastnade tidigt för mytologier och plöjde ”Hexikon” med allsköns mysterier, ockulister och vampyrer. Mina föräldrar läste Narnia för oss, och på högstadiet hittade jag Sagan om ringen och Trollkarlen från övärlden. På bonnalandet där jag bodde fanns nästan inga andra som läste frivilligt och definitivt inget fandom, så jag visste inte att det var fantasy jag fastnat för. Och på 80-talet fanns inte så mycket fantasy på ett litet högstadiebibliotek i Ösmo. Men fastnade gjorde jag ändå.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Först kom läsningen och kärleken till bra berättelser. Jag inspireras av nya författare och berättelser hela tiden och har ingen egentlig husgud. Jag inspireras av komplexa karaktärer, vackert språk och intressanta vändningar. Men jag älskar när läsandet blir sådär som ett fysiskt behov, som ett beroende så att det inte går att tänka på något annat och man längtar hem från allt möjligt för att få fortsätta läsa.

Skapande är viktigt i min ursprungsfamilj, även om musik och konst kanske varit mer dominerande. Men jag har alltid haft lätt att försvinna in i berättelser, och det har alltid varit naturligt att skapa själv. Så jag skrev både små berättelser och sånger redan i lågstadiet. Det var sådant man gjorde. Var nog ganska introvert och disträ när jag växte upp. :)

Har alltid varit bra på att börja på berättelser och har enorma mängder börjor. Men något var annorlunda när jag började åka till de fantastiskt vackra och stora skogarna i norra Hälsingland. Där kittlades min fantasi och där föddes de texter som snart blir den avslutade fantasytrilogin om Tvåhjärtat.

Jag har skrivit dagbok, låtar, lite poesi, berättelser, artiklar (när jag arbetade som journalist och kommunikatör), pressmeddelanden och flyers. Har gått ett gäng skrivarkurser, men bara så där som kvällskurs i några veckor eller så. Ingen ordentlig författarutbildning. Kanske går jag en sådan en vacker dag. :)

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Mina föräldrars skapande och många bokhyllor la nog grunden. Min man som tålmodigt lyssnar på mitt ältande om besvärliga planteringar, krångliga karaktärer, taskiga recensenter och framtidsplaner är ett superviktigt stöd. Och rent skrivarmässigt min förläggare Elin Holmerin som lugnt och erfaret lotsat mig in i fantastikvärlden och min brutala och kompetenta skrivargrupp Hirgon som läxar upp mig varannan onsdagkväll.

Livet känns för kort för att läsa om böcker, och jag upptäcker hela tiden nya favoriter. Men mina senaste är nog Naomi Novik, Maria Turtschaninoff och Karin Erlandsson. Några böcker jag läst på sistone som stannat kvar är ”Varken” av Lisa Förare, Ättlingarnaserien av Mats Söderlund och ”Till Vial” av Henrik Ståhl.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag gillar när det är spännande men är inte så förtjust i action. Jag skummar gärna actionscener (eller spammar tio-sekunder-framåt-knappen när det är stridsscener i tv-serier) men lutar mig framåt om spänningen handlar om relationer, känslor och mysterier. För att vara kampsportare är jag påfallande ointresserad av att konsumera beskrivningar av fysiskt våld. Alltså tycker jag att det är svårt att skriva action också. Inte så kul. Och ja, det är ofta actionscener min skrivargrupp läxar upp mig om.

Jag gillar att skriva (och läsa) riktigt bra miljöbeskrivningar och sjunka in i den andra världen, men det är karaktärernas inre liv som är min favorit. Vi människor är sanslöst fascinerande, märkliga och inte så lite irriterande. Det är nog det jag får ut mest av när jag läser - och skriver. Att försöka gestalta mänskliga relationer, beteenden och konstigheter på ett snyggt och intressant sätt är inte lätt, men det är nog det jag gillar mest.

Annars är det fantastiskt när det blir flow. Jag planerar inte mitt skrivande så mycket (underdrift!) och när jag då sitter och skriver så snabbt jag kan för att hinna få ner alla idéer innan de försvinner igen är underbart. Att själv förundras över alla märkliga berättelser som tydligen finns i min egen hjärna.

Hur ser din skrivprocess ut?

När jag började skriva det som blev min debutroman ”Tvåhjärtat” hade jag ingen plan. Och då menar jag ingen plan som i att jag inte ens var helt säker på att det skulle bli en bok. Alltså var jag i princip tvungen att skriva kronologiskt. Bok två ”Nedom” kom till lite parallellt och förutom de få rader som vagt liknade en del av ett synopsis jag kastade ner under ett ointressant seminarium planerade jag inte den heller.

”Oberg” som nu avslutar trilogin med har jag haft två planeringsdokument för. Det ena använde jag mest för att hålla koll på det jag redan hade skrivit, och det andra höll jag mig knappt till alls. Men jag märkte att jag hejdade mig och korrigerade saker som inte höll ihop eller dramaturgi som blev skev. Så medvetet skrev jag inte de första två romanerna.

Så vi kan väl säga att planering inte är min grej. Det är så tråkigt. Och jag har så lite tid att ägna åt skrivandet. Så när jag faktiskt har tid att skriva vill jag inte sitta och planera, då vill jag skriva. Och eftersom jag inte brukar drabbas av skrivkramp (inte minst för att jag har för lite tid för att skriva för att hinna få skrivkramp) är det roligare att bara skriva på.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Jag arbetar drygt 80% som lärare på en folkhögskola, har tre mer eller mindre tonåriga söner, två hundar och måste träna för att inte bli sur och seg. Just det här läsåret pluggar jag dessutom halvtid på högskola. En dag i veckan är jag ledig från lärarjobbet och sitter och skriver (och återhämtar mig). Annars blir det mest lite slasktid på kvällarna när jag borde umgås med min man eller gå och lägga mig. Lite helger och lov, men då är ju hela familjen hemma …

Det är ett pussel som inte alls går ihop sig, och jag längtar hela tiden efter mer tid att skriva. Som tur är har jag inte mycket till startsträcka. Särskilt när jag skriver hyfsat regelbundet (helst flera gånger i veckan) så kan jag komma in i skrivandet på några få minuter. Vilket är tur eftersom det ofta är minuter och inte timmar jag har att lägga på skrivandet. En vacker dag kan jag kanske få ett stipendium och gå ner i tid och ha två skrivardagar i veckan. Det vore drömmen ...

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag är gammal fredsaktivist. Var väldigt aktiv i plogbillsrörelsen i tjugoårsåldern. Har arbetat mot Sveriges upprörande vapenexport till diktaturer och krigförande länder och suttit i samtal bland annat med vapentillverkarna på Bofors och myndigheten som beslutar om vapenexport (ISP). Den tiden tränade mig i tänket kring demokrati, gruppdynamik och konsekvenserna av våld. Att problematisera att vi ser våld som en lösning på saker och inte alltid ser hur mycket det ställer till. Och ja, det märks nog i mina texter. :)

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Har stora problem med det som uppfattas som styrka. Är rätt trött på alla berättelser om ensamma starka män och kvinnor som mer eller mindre egenhändigt räddar världen. Tror att det är en skadlig fantasi. I verkligheten finns det så många baksidor till det många ser som styrka - hänsynslöshet, ickeempatiskt och ickelyhört beteende. Våld. Många far illa kring dem som uppfattas som starka. Och många av de såkallade starka far själva illa av pressen, ja-sägare och kraschade relationer. Jag lyfter gärna fram de karaktärer som tvivlar på sig själv, är lite fega och försiktiga. Och ger karaktärer som uppfattas som starka oväntat mjuka egenskaper.

En parallell till aversionen mot styrka är att jag gillar att berätta om gemenskap av olika slag. Vänskap, kärlek och att göra saker tillsammans. Att ensam inte är stark, men att vi kan göra otroliga saker tillsammans.

[Bibliografi]

Romaner:

Tvåhjärtat (Undrentide förlag, 2018)
Nedom (Undrentide förlag, 2019)

Noveller:

Du heter Björn (Undrentide förlag, 2018)
Aladdin och Wizard66 - antologin Tusen och en natt (Darkness Publishing, 2019)
Som kallas kärlek (Undrentide förlag, 2019)
En flickas vilja (Undrentide förlag, 2019)
Kniv med hajtandsskaft (Undrentide förlag, 2019)
Mannen i skuggorna (Undrentide förlag, 2019)
Tinget i Hög - antologin Hälsingesagor (Föreningen Hälsingesagor och Fåglar förlag, 2020

Marija Fischer Odén: Nedom

Titel: Nedom
Författare: Marija Fischer Odén
Sidantal: 295
Förlag: Undrentide 

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket. 

Handling:

Det är uppbrottstid, avskedstid – en tid att förstå uppdrag från gudar och väsen. Från Moderns ö bär Utter med sig hemligheter hon inte vågar berätta för någon, medan Våg kämpar med överväldigande uppdrag och överrumplande känslor. Storms armé ger sig av mot bergen för att erövra beoifolkets oövervinnerliga metall och möter enorma krafter, vissa som fiender och andra som allierade. Tre sällskap färdas – längs med dödsrikets tröskel, till ett sagofolk och mor guld och ära varhelst det må finnas.

Mina tankar:

Detta är andra boken i författaren Marija Fischer Odéns fantasytrilogi, den första delen heter Tvåhjärtat, läs här vad jag tyckte om den.

Då det är andra boken i en serie så rekommenderar jag att man har läst första delen innan namn läser denna, annars tror jag att det är mycket som man inte förstår. Nu var det nästan ett år sedan jag läste första delen och det har blivit en del böcker där emellan så då kan det ju vara svårt att komma ihåg vad som hände i förra boken. Denna löser detta på ett bra sätt att i de första kapitlen av boken så har några av karaktärerna några stunder som de tänker tillbaka på vad som har hänt dem. Detta fungerar som en återuppfriskare av minnet så att man kommer ihåg de viktigaste bitarna av förra boken.

I förra boken blev vi presenterade för den alternativa värld som denna bokserie utspelar sig i. Det är mycket inspirerat av vikingatiden och dess mytologi. Längst bak i boken står det om författaren och hon säger att hon blev inspirerad att skriva en berättelse som utspelar sig i Hälsingland under järnåldern och att fantastiken alltid funnit med henne. Resultatet blev denna berättelse. I denna går vi längre in i världen och får veta mera vad som döljer sig i den.

Den första boken var början på resan för de olika karaktärerna. De hade alla olika mål och det hände många saker under resan gång. Nu fortsätter resan för dem och i denna är en stor del av den en slags andlig resa där vissa karaktärer får genomgå inte bara en yttre resa utan även en inre resa där de får hantera frågor om vem de är och vad för egenskaper de har fått och hur man skall hantera dem.

Denna bok går in på djupet mera än förra boken. Det är en fantasirik värld som vi träder in, när jag läste denna så tänkte jag att magin i boken är mera i stil med shamaner och druider än den klassiska magin med magiker. Så vill man ha en sådan magi istället är detta bokserien att spana in.

Språket är finstämt och målande, det är bra miljöbeskrivningar. Karaktärerna är välskapta, de har ett djup som gör dem intressanta. Och jag sa det om den första boken och säger det om denna också, ”den onde” eller vad man skall kalla antagonisten är inte rakt igenom ond och går omkring och är ond. Han är mera komplex än det och har en mera gråzon, det han gör anser han är nödvändigt och inte ont. Dock så gör han, utan att avslöja för mycket, en del saker i denna bok som visar vilket håll han är på väg att gå.

Detta är en bra mellanbok i en trilogi. Den för handlingen framåt och lägger, som sagt, även till en mera djup i berättelsen. Jag ser fram emot att läsa om resans slut i den sista delen, som det är nu är slutet helt öppet och allt kan hända. Ska bli spännande och se om det kommer några överraskningar i den.

Häftad Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se