Marija Fischer Odén: Ursulas hemlighet

Titel: Ursulas hemlighet
Författare: Marija Fischer Odén
Sidantal: 109
Förlag: Fåglar förlag

Baksidestext:

Ursula är tolv år och drottning. Hon är ensam och rädd och helt i händerna på adeln och krigsmakten. När den nye läraren Frans dyker upp är han den första på mycket länge som verkar vilja henne väl. En natt tar han med sig två främlingar till Ursulas gemak. De säger att de kommer med ett budskap från skogens hjärta.

Mina tankar:

Detta är första delen i serien En björn i en bur, en fantasyserie som riktar sig till barn i åldern 9-12.

Om man har läst författarens tidigare serie Tvåhjärtat, som riktar sig till en äldre publik, så vet man att hon har en förkärlek till naturen i sina verk. Denna är inget undantag. Om jag inte missade detta så befinner vi oss i ett namnlöst land eller till och med värld. Oklart om det är en egen värld eller en version av vår egen, men detta har ingen direkt betydelse.

När jag läste denna så kunde jag inte låta bli att få en nostalgikänsla. Delvis så är den formad som en sagobok, men lite mera djup i och kanske lite mörkare i sina stunder. Men delvis så påminner den om de första fantasyböckerna som man läste, kanske inte handlingsmässigt men känslomässigt.

Detta mellanting mellan sagobok och mera fylligare textbok gör att den är ett utmärkt steg för den som vill gå uppåt i läsnivån. Som vuxen kanske man vill ha en fylligare handling, men tyckte ändå den hade något att ge även till den mera erfarne och inbitne fantasyläsaren.

Det är spännande och jag tror att den fungerar perfekt till åldern den riktar sig till när det kommer till utförande. När jag var i den åldern så ville jag kunna leva mig in och leva tillsammans med personerna som jag läste om och jag tror absolut det är något som man kan göra i denna bok. Det var något extra när man kunde försvinna in i en bok och till en annan plats.

Jag rekommenderar denna till alla barn som vill ha en bok som fångar ens intresse och spelar på alla ens strängar när det kommer till fantasin. Vill den äldre fantasyläsaren ge sig på denna bok så har man en avkopplande läsning som troligen väcker barnasinnet inom en, lättsamt men underhållande.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Tvåhjärtat (Tvåhjärtat #1)
Nedom (Tvåhjärtat #2)
Oberg (Tvåhjärtat #3)
Sissels Yule
Tinget i Hög

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund & Stef Gaines: Skräckslottet

Titel: Skräckslottet
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 110
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Ellens mamma har ordnat en stor fest - på ett riktigt spökslott! Ellen har fått nog av hemsökta ställen och vill helst stanna hemma. Men som tur är ska Lorraine följa med - och Buster förstås.

Det dröjer inte länge förrän Ellens oro blir verklighet. Det verkar mycket riktigt finnas ett spöke på slottet! Konstigt nog reagerar inte Buster på spöket. Inte ens när Ellen ber honom att spöksöka. Och plötsligt är Buster borta…

Mina tankar:

Detta är den sjätte och sista delen i serien Spökhunden Buster. En skräckserie för barn i åldern 6-9. De tidigare delarna heter Mysteriet på kyrkogården, Docksamlarens hus, Den hemliga operationen, En mardröm i källaren och Dödens bio.

Det är en fördel att ha läst de tidigare böckerna i serien, så att man hänger med på vad som hänt karaktärerna innan samt förstår bättre detta med att man kan se spöken. Men den är även skriven så att man kan hänga med utan att ha läst de andra böckerna i serien.

Likt de tidigare böckerna så väver författaren in skräckelement på ett snällt sätt, med tanke på att serien riktar sig till barn. Men även om han inte gottar ned sig i skräckmomenten så känner man ändå att han inte är allt för snäll och kan skrämmas till. Så barn som är allt för lättskrämda kanske inte skall läsa boken, men vill de ha lite spännande läsning med kusliga element i sig så är serien riktigt bra. Sedan är det aldrig för tidigt att lära sig att älska skräck och dessa är en bra inkörsport till just det.

Genom serien så har författaren och illustratören gjort hintar till kända verk inom skräcken i alla dess former. Här är det verkligen inget undantag på detta, kanske det är ännu mera hyllningar än i någon av de tidigare delarna. För barn så kommer nog mycket gå förbi dem, men om man läser den som vuxen, för något barn eller för sin egen skull så kommer man att känna igen mycket. Denna hyllning gillar jag verkligen och tycker är roligt när man känner igen.

Så man kan säga att i denna avlutande del så har han inte sparat på krutet och det blir med en smäll som det avslutas med. Nu är det inte så att det enbart är skräck och spänning som lyfts fram i dessa böcker. Genom serien så har viktiga ämnen tagits upp på ett sätt som är väldigt lättsamt, även om det är tunga ämne som lyft fram i ljuset, och jag vill tro att böckerna fungerar riktigt bra som en startpunkt till ett samtal runt dessa ämnen. Det rör sig om sjukdomar, döden och att växa upp. Även i denna sista del finns det sådana ämnen.

På ett sätt så känner man att det är lite synd att detta är den sista boken i serien, man hade gärna läst fler böcker om dessa spöken. Men även så förstår man att författaren vill inte köra fast i en enda serie utan även vigda sina vingar mot andra mål.

Och vilka dessa nya mål är får vi redan se senare i år, då han kommer med en ny bok, då går han upp i åldrarna 9-12 och riktar sig utåt mot rymden, eller? Svaret får vi i Spökraketen. Jag har en liten egen förhoppning om att han en dag skriver en skräck som riktar sig mot vuxna, för vad jag har sett i hans tidigare böcker så har han en förmåga att förmedla skräck. Och med tanke på att han har troligtvis dämpat nivån av skräck för att de riktar sig till barn så undrar man vad han kan klara av om han inte behöver hålla tillbaka.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)
Den hemliga operationen (Spökhunden Buster #3)
En mardröm i källaren (Spökhunden Buster #4)
Dödens bio (Spökhunden Buster #5)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Johannes Pinter: Karatemumien

Titel: Karatemumien
Författare: Johannes Pinter
Sidantal: 102
Förlag: Egmont Publishing

Baksidestext:

Läraren Engelbrekt kontaktar de fem barnen en lördagsmorgon. Ett monster är löst på Gläntebyskolan!

Det är en riktig mumie som haltar omkring i korridorerna. Den ser läskig ut och verkar väldigt arg. Och så har den ett smycke som den kan hypnotisera med. När barnen kommer närmare upptäcker de dessutom att mumien är värsta mästaren på karate.

Karatemumien går ut i staden mot Gläntebys museum. Där pågår en utställning som den verkar intresserad av.

Tove, Oliver, Johanna, Musse och Charlie måste nu plocka fram sina förmågor för att hindra den från att nå sitt mål.

Mina tankar:

Detta är den andra boken i skräckserien Monster Monster. Den inleddes med Den köttätande tentakelväxten. Serien blev på tretton böcker och den riktar sig till barn i åldern 6-9.

I den första boken så fick vi möta fem barn som blev kvar på skolan när de missade bussen för en skolresa. Läraren Engelbrekt samlade ihop dem i en sal och visade dem en gammal dokumentärfilm. Då blixten slog ner så hände det saker, projektorn som hade visat filmen fick magiska krafter så att den kunde projektera verkliga monster. Det var inte bara den som fick magiska krafter när blixten slog ned, alla barnen fick varsin magisk kraft som utgick från vad de gillade att göra och var duktiga på. I första boken så bekämpade de en köttätande tentakelväxt.

I denna bok så fortsätter äventyret och monstret i denna bok är en mumie, men inte vilken mumie som helst en som kan karate. Barnen försöker att stoppa mumien men den verkar inte vilja bli stoppad och den beger sig mot stadens museum som Toves mamma jobbar på.

Johannes Pinter är en rutinerad skräckförfattare och han gillar att skrämmas, men han är även mycket för barn och även om han drar åt skräckhållet så håller han det nere så att det i stället för skräck blir ett äventyr för barnen, de som är i boken och de som är tänka att läsa den.

Det finns en underliggande betydelse i boken, eller i hela serien skulle jag nog säga fast jag bara läst de två första. Det är att Pinter vill med sina böcker få barnen som läser dem att inse att det är viktigt med sin kreativitet, att man skall våga använda den och inte trycka ned den eller låta någon annan göra det. Denna uppmaning bakar han in väldigt bra i äventyret.

Språket är väldigt lättläst, vilket inte är det minsta konstigt med tanke på vilken målgrupp som boken riktar sig till. Men ändå får han till en berättelse med fart i, vilket är viktigt för att hålla kvar intresset, samtidigt som den är underhållande både i form av spännande och rolig. Boken fungerar riktigt bra om barnet själv vill läsa, men även som högläsning och då känner jag att man även som förälder nog får ut något av lässtunden, inte bara tiden med barnet utan av själva boken.

Så jag rekommenderar den till alla barn som vill ha en spännande läsning som vill väcka ens egen fantasi. Som förälder behöver man inte vara orolig att barnen kommer att få mardrömmar av dem, men ändå kan den vara en bra inkörningsport till skräckens värld.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Vackra kyrkor jag besökt och de fruktansvärda jag där mött
1007
De mörkermärkta (De mörkermärkta #1) (Tillsammans med Mattias Leivinger)
Stormskörd (De mörkermärkta #2) (Tillsammans med Mattias Leivinger)
Den köttätande tentakelväxten (Monster Monster #1)
Karmakoma

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Camilla Linde: Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysteriet och piratbestyr

Titel: Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr
Författare: Camilla Linde
Sidantal: 65
Förlag: Whip Media

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Rymdpiraten Snack Parrow har fått ge upp sitt piratande och startar istället en rymdbyrå för att lösa mysterier.

Av en slemmig humfurk köper han ett rymdskepp med kristallkrona för att kunna resa mellan galaxerna. Ett skeppsspöke blir kapten eftersom han själv inte kan köra skeppet.

Tillsammans med kompanjonen Flax drar de ut på äventyr. Men resan blir kort, för rymdbaljan går sönder. De måste till Skrotplaneten för att skaffa reservdelar. Men Skrotplaneten vaktas av universums farligaste varelser: Robotkaninerna.

Ska de lyckas komma levande därifrån?

Mina tankar:

Detta är den första delen i barnboksserien om Snack Parrow. Den riktar sig till åldersgruppen 6-9 och kom ut för första gången 2016 men kom 2021 ut i en ny utgåva då med färglagda illustrationer. Det har kommit ut än så länge fem delar i serien.

Det är en lättläst bok, vilket är rätt så underförstått då den riktar sig till barn som kanske precis har lärt sig att läsa. Den är dock väldigt underhållande och jag som vuxen kände att det var en avkopplande lässtund som även jag med ett vuxet sinne kände att jag fick ut något av läsningen.

Denna första del i serien kan ses som en presentation av karaktärerna och deras situation. Vi möter här Snack Parrow som vill köpa ett eget rymdskepp och åka runt i rymden. Dock så är det kanske inte så lätt som han tror, då han är rätt så godtrogen och får ett skepp som nätt och jämnt håller ihop, på deras första resa så kommer de inte långt innan delar av rymdskeppet går sönder. De blir tvungna att försöka hitta reservdelar som visar sig endast finnas på en farlig planet.

Det är lätt att följa med i handlingen men den är samtidigt finurlig i hopknuten. Det är med en stor berättarglädje som författaren bjuder med sina läsare på ett äventyr som jag verkligen tror går hem hos målgruppen som den riktar sig till. Den bjuder på fantasi, humor och spänning, allt i rätt doser för att få ett barn att fortsätta läsa och inte tappa intresset.

Boken är som sagt en presentation över denna värld som författaren skapat, det är en slags teaser som skapar mersmak och när man har läst ut denna så vill man med säkerhet läsa nästa bok i serien för att se hur det kommer att gå för våra karaktärer.

Jag rekommenderar denna till alla barn som gillar rymdäventyr, den är perfekt som en första bok att läsa om man vill ge sig på att läsa själv och jag tror även föräldrar som högläser för barn kommer att finna boken underhållande, speciellt om man har en förkärlek till rymden.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Sofia Rutbäck Eriksson: Tjuvar i Ispalatset

Titel: Tjuvar i Ispalatset
Författare: Sofia Rutbäck Eriksson
Sidantal: 122
Förlag: Tukan Förlag

Ett recensionsex från författaren och förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Uma och mamma lämnar hemlandet när mamma får nytt jobb på rymdcentret i Norrå. Kvar där hemma blir bästa vännen och deras detektivbyrå. Trots att Uma tidigare löst mysterier på löpande band, tvekar hon när ägaren till Ispalatset ber henne om hjälp att hitta ett värdefullt konstverk av is, som försvunnit spårlöst. Kan hon verkligen klara sådant ensam, utan sin bästa vän?

Men hjälp kommer från oväntat håll. I den lilla staden kraschlandar nämligen en utomjording som påstår sig vara född till detektiv. Först vill Uma inte ha någon hjälp, men den lilla varelsen ger sig inte. Uma ger honom namnet F-O och motvilligt låter hon honom hjälpa till. Det som börjar som ett nödvändigt ont blir till en vänskap och detektivbyrån UFO-deckarna. Snart kämpar de sida vid sida för att försöka ta reda på vad som har hänt med den försvunna Isrubinen.

Frågan är bara om Uma kommer att få behålla sin nyfunna vän. På rymdcentret arbetar nämligen en kvinna som misstänker att alla utomjordingar är onda, och hon tror inte att F-O är en hund som Uma påstår, nej hon misstänker att F-O är något helt annat ...

Mina tankar:

Sofia är en väldigt produktiv författare, hur många böcker hon gett ut är svårt att ta reda. Hon rör sig i många olika genrer och riktar sig åt olika åldrar, från de minsta 3-6 år till vuxna. De flesta böckerna rör sig inom spänning men då, om jag förstått det rätt, åt det lite mera mysigare hållet.

Denna bok, som är min första bok jag läser av Sofia, riktar sig till åldern 6-9 och är en mix av deckare och fantastik. Boken handlar om en flicka, Uma, som är en tuff och frispråkig och aldrig svarslös eller rådlös person, som har flyttat tillsammans med sin mamma till Sverige, rättare sagt en liten ort, som jag utan att söka på den tror är påhittad, någonstans i Norrland.

En dag så kraschlandar en utomjording, samtidigt som ett värdefullt konstverk försvinner från Ispalatsets utställning. Detta blir starten på ett äventyr och en deckargåta att lösa för Uma, som älskar deckare och hade en detektivbyrå i sitt hemland. Tillsammans med sin nyfunne vän så börjar de utreda vem det är som kan vara tjuven.

Då boken riktar sig till en yngre ålder så är språket lättsamt och enkelt, men aldrig så att den blir förklarande och simpel. Handlingen rör sig rätt så rakt framåt utan att ta allt för många sidospår, det är huvudspåret som den följer mer eller mindre hela tiden.

Det är en målande och underhållande handling som läggs framför oss, det händer saker hela tiden, allt för att hålla kvar intresset bland målgruppen som den riktar sig till.

Det är när man läser en barnbok som man inser att man som vuxen måste ha mera svar på vissa saker medans barn accepterar dessa saker mera naturligt. Nu menar jag verkligen inte att barn är naiva och köper allt, de kan absolut ifrågasätta saker som vuxna i stället köper för lätt. Hade denna bok varit skriven för en vuxen publik så hade vi krävt att veta mera om utomjordingen, var den kommer ifrån och allt sådant. Detta hoppas mer eller mindre över, det är som sagt helt naturligt och målgruppen som boken riktar sig till kommer att ta till sig detta utan att sakna viktig information.

Jag fann boken underhållande och då tillhör jag inte rätt målgrupp, så jag misstänker att de som tillhör den verkliga målgruppen verkligen kommer att uppskatta denna bok och roas av dess innehåll. Jag rekommenderar denna till alla barn som vill ha en spännande, rolig och fartfylld läsning. Den passar bra till att läsa själv eller som högläsning och då tror jag även att den vuxne kommer att finna boken underhållande att läsa. Jag kommer absolut att läsa författarens deckare som riktar sig till vuxna, skall bli intressant att se vad jag tycker när jag tillhör rätt målgrupp.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Johannes Pinter: Den köttätande tentakelväxten

Titel: Den köttätande tentakelväxten
Författare: Johannes Pinter
Illustrationer: Lucas Svedberg
Sidantal: 93
Förlag: Egmont Publishing

Baksidestext:

I denna första bok i bokserien ”MONSTER MONSTER” är de fem klasskompisarna Tove, Charlie, Musse, Johanna och Oliver med om en konstig händelse i skolan. Efteråt upptäcker de något magiskt: deras kreativa förmågor har blivit till superkrafter. De kan påverka världen runt omkring sig med sitt tecknande, målande, skrivande och filmskapande.

Men de upptäcker något annat också: det börjar dyka upp monster i den lulla staden. Monstren verkar komma ur barnens egna mardrömmar. Exempelvis den köttätande tentakelväxten som är väldigt hungrig på människor.

Den enda som kan besegra monstren är barnen med sina magiska förmågor.

Mina tankar:

Detta är den första boken i serien Monster monster, som är skräckböcker som riktar sig till barn i åldersgruppen 6-9.

I denna första bok så möter vi huvudkaraktärerna, som består av fem barn och en lärare. En dag så missar barnen bussen som skall ta skolan på en resa till Stockholm, de blir kvar i skolan tillsammans med deras bildlärare. Bildläraren tar fram en gammal filmprojektor och visar några naturfilmer, det börjar regna och blixten slår ner i skolan. Blixten går igenom barnen och snart visar det sig att de har fått magiska förmågor, med hjälp av deras olika talanger så kan de skapa saker. Men det är inte bara de som fått magiska förmågor, projektorn skapar monster. Nu blir det upp till barnen att bekämpa dessa monster med sina nya förmågor.

Johannes Pinter är väl bevandrad i skräckens fotspår. Han har tidigare skrivit vuxenskräck men även gjort skräckfilmer. Med denna serie så ger han sig på att utbilda de minsta när det kommer till skräcken och det tycker jag, som skräckälskare, är riktigt bra och rätt. Anser att ju tidigare man får blodad tand för skräck ju bättre kan det bara bli. Själv så blev man matad med filmer som Aliens när man var runt sju-åtta år och började läsa Stephen King när jag var kanske elva.

När det kommer till Johannes vuxenskräck så är de riktigt bra och kusliga på ett sätt som kryper på en. Här har vi, vilket man precis anande innan man började läsa boken, en mera nedtonad skräck. Det är en lagom nivå när det kommer till vilken ålder den riktar sig till. De är mera underhållande och fantasirika än skrämmande och jag tror att det är det som är författarens huvudmål i denna serie samt att lyfta fram barns fantasirikedom och att de skall våga använda den. Så jag tror inte att någon kommer att få några mardrömmar av boken, men kan inte lova det till hundra procent.

Språket är enkelt och håller sig rakt på sak och målar inte ut handlingen allt för mycket, vilket är precis vad man räknar med med tanke på vilken ålder boken riktar sig till. Stilen är, likt de flesta barnböcker, att handlingen pratar direkt till barnen, vuxenböcker brukar mera låta läsaren stå vid sidan av handlingen och få den uppmålad för sig.

Det händer saker hela riden i boken och det är bra för det håller uppe intresset bland åldersgruppen som den riktar sig till. Hade den varit långsammare så tror jag att det fanns en risk att barnen hade tappat intresset för handlingen. Det blir en bok att sluka både som högläsning och att läsa själv. Det är en bra mix av spänning, skräck och humor. Boken slutar med en slags cliffhanger som hintar om vad som kommer att hända i nästa bok.

Jag rekommenderar den till alla barn som vill ha en bok som man kommer att sluka. Som jag nämnde tidigare så tror jag att detta är en bra inkörsport till skräckens underbara värld. Hela serien består av 14 böcker och jag kommer absolut att läsa några fler i denna serie för att se hur Johannes Pinter utvecklar denna historia.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Vackra kyrkor jag besökt och de fruktansvärda jag där mött
1007
De mörkermärkta (De mörkermärkta #1) (Tillsammans med Mattias Leivinger)
Stormskörd (De mörkermärkta #2) (Tillsammans med Mattias Leivinger)
Karmakoma

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Oskar Källner och Karl Johnsson: Världsdanaren

Titel: Världsdanaren
Författare: Oskar Källner och Karl Johnsson
Sidantal: 278
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget , tackar så mycket.

Baksidestext:

Alice och Elias har precis överlevt ett livsfarligt hyperrymdshopp. Men rymdskeppet Stillheten är skadat, och även Alice är illa tilltygad. Ibland ser någon annan ut genom hennes ögon. Kraoen Chelie fruktar det värsta och gör sig redo att döda sin syster.

Samtidigt vaknar något enormt till liv, långt inne i en gasjätte. Något som kan förändra allt för Chelies folk. När så mörka krafter samlas för att förslava kraoerna hamnar Stillhetens besättning åter i stridens centrum.

Mina tankar:

Detta är sjätte delen i Imperiets arvingar, ett rymdepos som riktar sig i första hand till 9-12 ålders, men kan läsas av alla som har en förkärlek till science fiction i alla dess former då hela serien är en hyllning till genren. De tidigare delarna heter Bortförda, Järnrosen, Gravplaneten, Minnesskrinet och Fängelseflykten.

Man skall läsa böckerna i rätt ordning då det är viktigt för att kunna hänga med i handlingen. Just i denna så finns det i början en slags sammanfattning som berättar om de viktigaste händelserna från de tidigare böckerna. Detta är mera en uppfriskning av minnet i stället för att kunna hoppa in i serien här.

Varje bok i serien är unik i sig själv, samtidigt som den håller den röda tråden trogen, då den tar upp olika händelser i varje bok. Vi har haft till exempel heist-handling i en av böckerna och en fängelseflykt i en annan. Nu skall jag inte gå in på exakt vad som händer i denna men i denna del så får vi lära känna en den nyaste i besättningen bättre, kraoen Chelie och hennes värld och folkslag.

Detta att varje bok skiljer sig från de föregående är intressant och spännande, även om man har den stora handlingen klart för sig så kommer den senaste boken bjuda på en del överraskningar när det kommer till vad den kommer att fokusera på. Detta gör att man med glädje kastar sig över varje ny bok som kommer i serien.

Boken är lättläst, vilket är förståeligt när det kommer till vilken ålder som den riktar sig till. Det jag gillar med serien är att även om den är lättläst så finns det ett underliggande djup i handlingen samt ett allvar i den. Författaren har gjort ett utmärkt val att inte se ner på barns uppfattningsförmåga när det kommer till att ta till sig och förstå mera vuxna frågor som rör samhället i det stora. Det blir en perfekt mix av fartfylld handling och djupa insikter.

Jag sa i början att serien är en hyllning till genren och denna bok fortsätter såklart i detta spår, varje sig man är intresserad av böcker, film eller spel så kommer man mycket troligen hitta små och stora hyllningar till just sådant. Det som är bra är att det gör inget om man inte ser dessa hyllningar, för det är inte det som är huvudpoängen i denna serie, man kommer att förstå berättelsen utan att se dessa hintar. Boken står stadigt på egna ben och bjuder på en handling som känns riktigt fräsch och inte en kopia av kända verk.

Jag får absolut inte glömma att nämna att denna bok är gjord av två personer, boken är illustrerad av Karl Johnsson och hans bilder är, precis som i de tidigare böckerna, helt otroliga. De är snygga och detaljrika och ger handlingen ytligare ett djup. Han greppar verkligen texten och återberättar handlingen genom att fånga olika scener på ett mer eller mindre perfekt sätt.

Jag vet inte hur lång denna serie kommer att bli, så hur nära vi är en slags upplösning av handlingen kan jag inte svara på. Tror inte att författaren har sagt det heller, kan dock ha missat det, men vet att jag läste något i stil med att författaren såg denna serie som första säsongen av en tv-serie, det verkade som han hade klart för sig vad som skulle hända igenom denna ”säsong”, men att även om säsongen var över så skulle det finnas mer att berätta. Detta låter som att serien på ett sätt kommer att bli långlivad och av vad jag sett i dessa böcker som redan kommit ut så är det bara glädjande att höra.

Jag rekommenderar denna till alla barn som vill dyka ner i ett äventyr som när de väl börjar läsa inte kan sluta. Men som jag sa i början även vuxna som gillar genren kan komma att gilla serien om man är ute efter mera lättsmält handling som underhåller och vem vet kanske även väcker en del nostalgikänslor från en svunnen barndom.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Oskar Källner:

Drakhornet (Nornornas Vävnad #1)
Disekvilibrium
Bortförda (Imperiets Arvingar #1)
Järnrosen (Imperiets Arvingar #2)
Gravplaneten (Imperiets Arvingar #3)
Minnesskrinet (Imperiets Arvingar #4)
Fängelseflykten (Imperiets Arvingar #5)

Karl Johnsson:

Vei Bok 1
Vei Bok 2

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund & Stef Gaines: Dödens bio

Titel: Dödens bio
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 111
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Bio Fenix ska öppna igen efter att ha varit stängd i femtio år. Ellen och hennes bror Oscar har biljetter till premiärvisningen. Ett besök som blir riktigt läskigt - och inte enbart för att de ser på skräckfilm. Bion ruvar nämligen på en mörk hemlighet. Ett mysterium som bara kan lösas med hjälp av spökhunden Buster.

Mina tankar:

Detta är den femte delen i serien Spökhunden Buster, som är en serie för barn i åldern 6-9 som gillar de där lite mera kusliga berättelserna med övernaturliga inslag i form av spöken.

Man kan absolut läsa denna bok utan att ha läst de andra, men man kommer att förstå bakgrunden till de olika karaktärerna bättre om man läser serien i rätt ordning.

Genom serien så har vi fått följa Ellen och hennes hund som kan se spöken. En röd tråd utöver de övernaturliga har varit Ellens bror som varit under cancerbehandling. Detta har varit en mera alvarlig bit i handlingen som har varit kusligt på ett mera nära sätt än det övernaturliga som förekommer i serien.

I denna bok så tar denna biten i serien ett litet steg tillbaka, utan att säga för mycket så verkar det som att brodern är klar med behandlingen så nu fokuserar handlingen på andra saker.

Vi har besökt olika byggnader och ställen som har varit hemsökta, allt från de lite mera uppenbara kyrkogårdarna till gamla skolsalar. I denna tar vi steget in i en gammal biograf som har öppnats igen.

Jag har läst att författaren har uttalat sig vara en skräckfilmsentusiast och det får han verkligen visa här att det stämmer. Han har i tidigare böcker haft med små hyllningar till genren och i denna så slår han på stora trumman och lyfter fram allt i dagsljuset eller om man skall säga biomörkret.

Jag som levt med skräckfilm sedans barnsben fann denna bok riktigt underhållande och jag kan inte se något annat än en själsfrände i författaren. Vi har absolut samma smak när det kommer till detta.

Med tanke på att boken då fokuserar så på skräckfilm så undrar man ju om den kanske är för hemsk för åldern den riktar sig till. Nu är det ju svårt för mig att avgöra detta som i den åldern redan hade börjat sett på de hemskaste skräckfilmerna som fanns då. Men jag känner att författaren i denna bok inte lyfter fram det hemska och beskriver det, han mera bygger upp en grund som skall väcka nyfikenheten i läsarna i att grotta ner sig i skräcken.

Jag kom att under tiden jag läste boken tänka på att om jag hade varit en lärare och högläst denna bok för klassen så hade det kliat i fingrarna att efteråt visa filmerna som nämns i boken för klassen. Jag hade troligen antingen varit den värsta läraren eller den bästa läraren som barnen hade haft, i alla fall så hade de inte glömt bort det. Tror dock inte det hade varit populärt bland föräldrarna om man visade filmer som Exorcisten och The Ring för barn i åldern 6-9.

Språket är enkelt, vilket det skall när det riktar sig till denna åldern. Handlingen är också enkelt med få sidospår, allt för att hålla kvar intresset för läsarna.

Jag rekommenderar denna bok och hela serien till alla barn som gillar handlingar kryddade med övernaturligt samtidigt som det är en underhållande samt att det ligger på gränsen att bli kusligt så att man kanske inte vågar släcka lampan när man skall sova. Slutet hintar om att det kommer att komma i alla fall en bok till i serien.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)
Den hemliga operationen (Spökhunden Buster #3)
En mardröm i källaren (Spökhunden Buster #4)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund: En mardröm i källaren

Titel: En mardröm i källaren
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 107
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Ellens klass måste byta klassrum eftersom det gamla ska renoveras. När den nya terminen börjar ska de ha sina lektioner i spökhuset, ett hus som stått öde i många år efter en olycka. Det sägs att en lärare spökar där, och märkliga ljud hörs från källaren. Ellen, hennes bästa vän Lorraine och Buster, som är expert på att nosa upp spöken, måste ta reda på hur det ligger till.

Mina tankar:

Detta är den fjärde delen i serien om Spökhunden Buster, en barnbok som riktar sig till åldern 6-9 och drar åt skräckhållet. De tidigare delarna heter Mysteriet på kyrkogården, Docksamlarens hus och Den hemliga operationen.

Det är som sagt den fjärde boken i en serie, den går bra att läsa att ha läst de tidigare böckerna, men jag rekommenderar ändå att man tar böckerna i rätt ordning för att kunna hänga med i den röda tråden som finns igenom hela serien.

Det man behöver veta om denna serie är att huvudkaraktären, Ellen, har en hund som har en förmåga att kunna spåra upp spöken samt att hennes bror är sjuk i cancer och är under behandling. I denna bok så skall Ellens klass flytta in i ett nytt klassrum som ligger i en byggnad som inte har använts på länge. Det ryktas om att det spökar där och då måste ju Ellen undersöka detta med sin hund och kompis Lorraine.

Språket i boken är väldigt lätt och rak på sak, vilket är precis det som man förväntar sig med tanke på vilken ålder som boken riktar sig till. Men det är inte så att författaren så att säga skriver över den tänka målgruppens huvuden, det jag menar är att han inte överförklarar för målgruppen utan han litar på att de kan tänka ut och koppla ihop saker själva.

Vi dras in i den centrala händelsen med det samma och det går rätt så undan, det är ett flyt som får en att fortsätta läsa. Skulle vilja påstå att den verkligen kommer att gripa tag i läsarna som den riktar sig åt, jag som vuxen kunde inte sluta läsa den i alla fall och kände att jag fick något ut av handlingen även om jag inte är rätt målgrupp.

Jag nämnde lite att det finns en röd tråd igenom hela denna serie, det är en rätt så alvarlig bit i berättelsen och det är om den cancersjuke brodern. Vi har följt genom böckerna vilka behandlingar han genomgår och vilka biverkningar som förekommer. Detta skildrar författaren på ett riktigt bra sätt och jag ser böckerna som en bra utgångspunkt för att kunna använda dessa som samtalsämne i skolan.

Författaren har en förkärlek för skräcken och även om böckerna riktar sig till en yngre målgrupp så sparar han inte på krutet, dock så lägger han sig på en nivå som kanske inte ger mardrömmar till alla läsare utan endast bara några.

Det är faktiskt så att det finns två element av skräck i denna serie. Vi har den självklara och övernaturliga med spöken men vi har även den lite mer dolda och underliggande skräcken som faktiskt är mera skrämmande än den övernaturliga. Det jag pratar om är att ha någon nära anhörig som är riktigt sjuk, så sjuk att det finns en stor risk för att det kommer gå så illa att den anhöriga kan komma att dö. Detta är något som skrämmer många och kan vara svårt för alla, unga som vuxna, att riktigt greppa om. Det kan vara ett slags försvar eller förnekelse, här återkommer vi till att boken är en bra start om att kunna prata om just detta, det behöver inte vara cancer utan andra allvarliga sjukdomar och även funderingar om själva döden.

Jag får inte glömma att nämna Stef Gaines illustratörer i boken, dessa hjälper till att sätta stämningen i boken och jag tycker att hon lyckas bra med att fånga scenerna i boken som hon har gjort bilder till. En del av dem är till och med kusliga.

Med detta i tankarna så kommer jag fram till att denna serie är väldigt bra och viktig på många sätt. Jag rekommenderar den till alla barn som vill ha både en spännande läsning, som kan komma och ge en rysningar och kanske en och annan mardröm, samt en genomtänkt handling som får en att tänka om livet och andra frågor.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)
Den hemliga operationen (Spökhunden Buster #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund: Den hemliga operationen

Titel: Den hemliga operationen
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 102
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Finns det spöken på sjukhuset? Ellens storebror Oscar har hört rykten om det. Medan han är inlagd för operation smider syskonen planer för att ta reda på svaret. Tillsammans med Ellens bästa vän Lorraine ska de smuggla in Buster, för är det någon som kan nosa upp spöken så är det han!

Men allt går inte som planerat. Oscar blir bara sjukare och sjukare. Finns det en koppling mellan hans hälsa och spöket de jagar? Plötsligt är de indragna i ett nytt äventyr - på liv och död.

Mina tankar:

Detta är tredje boken om Ellen och hennes hund Buster som kan spåra upp spöken. Boken riktar sig till barn i ålder 6-9. De tidigare böckerna heter Mysteriet på kyrkogården och Docksamlarens hus.

Boken i sig är rätt så fristående och den är inga problem att hänga med i om man inte läst de tidigare böckerna. Rekommenderar ändå att man skall ha läst de tidigare böckerna för att kunna hänga med i den röda tråden som går igenom hela serien.

Boken tar upp ett riktigt allvarligt ämne och det är cancer, huvudkaraktärens äldre bror är sjuk i detta och genom böckerna så får vi se hur denna sjukdom utvecklar sig och hur hans behandlingar påverkar inte bara honom utan hela familjens liv.

Med ämnet cancer så är det inte heller döden som ett ämne långt borta. Även om inte sjukdomen leder till just detta så är det en tanke som går hand i hand med varandra. Tycker att det är bra att man även med yngre barn tar upp just dessa ämnen. Tycker att författaren tar upp det på ett bra sätt och på en nivå som jag tror att barn lätt kan ta till sig samtidigt som det kan skapa frågor och leda till diskussion.

Mixat med dessa allvarliga ämnen så finns även det övernaturliga i och med att hunden Buster kan spåra upp spöken. Författaren har en förkärlek till skräcken och det är han inte sen att lyfta fram, just i denna bok så får huvudkaraktären höra talas om att det spökar på det sjukhuset som brodern skall läggas in för operation. Får säga att denna är den än så länge stundvis hemskaste i serien, men den ligger nog ändå på en nivå som inte ger barnen några mardrömmar, men kan inte garantera det helt.

Boken är väldigt lättläst, vilket är helt förståeligt med tanke på vilken ålder som den riktar sig åt. Handlingen går framåt i snabb takt och den växlar bra med de allvarliga ämnen och de mera spökliga bitarna.

Boken är även fylld med illustrationer gjorda av Stef Gaines, dessa hjälper till att måla upp scenerna samt sätta en stämning i handlingen.

Precis som de tidigare böckerna så hintar slutet lite om vad som kommer att ske i nästa bok. Det skall bli spännande att se vart man kommer att ta handlingen.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Maria Johansson: Den Magiska Bokskrivaren

Titel: Den Magiska Bokskrivaren
Författare: Maria Johansson
Sidantal: 146
Förlag: Visto Förlag

Ett recensionsex från förlaget , tackar så mycket.

Baksidestext:

Ingen visste vad som hände den där natten för länge sedan. Det var natten då Agatha, byns egna lilla häxa, försvann från sin stuga bredvid den gamla linden. Allt man hittade var Agathas kläder, katten Smoll och naturligtvis boken.

Den enorma boken, fylld utav Agathas sagor. Men som så många andra mysterier, så glömdes det bort allt eftersom tiden gick. Ända tills De hemliga fick nys om det.

De hemliga- Mirry, Leo och Jossan- bestämmer sig för att ta reda på vad som hände Agatha. Men det som de från början trodde kunde bli ett kul äventyr visar sig vara långt mycket mer fantastiskt än de någonsin kunnat drömma om.

Deras efterforskningar tar in dem i en värld av sagor och magi men också av ondska, en ondska som hotar att förgöra dem alla.

Mina tankar:

Detta är en barnbok som riktar sig till åldern 9-12. Det är en spänningsbok, eller om man skall kalla den äventyrsbok, som innehåller magi. En urban fantasy eller magisk realism för barn.

När det kommer till böcker som riktar sig till barn i denna ålder så kan nivån på språket och handlingen skilja sig rätt så mycket, det kan vara väldigt enkelt till mera komplext, finns ju de som redan börjar läsa vuxenböcker i denna ålder. Själv började jag läsa Stephen King vid 12 års ålder och hade innan läst en del böcker som riktar sig till en mera vuxen publik. Just denna bok rör sig mera åt det enklare hållet när det kommer till språk och handling, skulle säga att den kanske riktar sig till den nedre åldern i denna grupp, samt för de som inte är så vana läsare.

Handlingen är rätt så rak på sak och gräver inte ned sig i sidospår. Även detta gör att boken passar bra till yngre och även till inte så läsvana. Den är lätt att hänga med i och fokuserar som sagt på huvudtråden. Även om handlingen inte är komplicerad så finns det något i den som jag tror gör att den fångar intresset som målgruppen som den riktar sig till. Det finns spänning, barn som letar efter äventyr och stoft av magi, skulle till och med säga att det finns stunder som skulle kunna klassas som skräck, inte så att det skräms men att det kan få den unge läsaren att rysa.

Även om handlingen inte tar ut svängarna i sidospår så fann jag lite glimtar i handlingen om ämnen och händelser som lätt kunde ha tagit en större plats och fått blommat. Men författaren har nog medvetet valt att inte göra detta och det kan vara så att just dessa glimtar kan få barn att börja diskutera dessa ämnen. Det rör sig till exempel om barns tillvaro och familjeliv, som kanske frånvarande föräldrar som försummar sina barn. Åt andra sidan kanske jag läser in för mycket av några små händelser.

Då jag inte tillhör åldersgruppen som boken riktar sig till och jag har inga barn i min närhet att testa den på så får jag försöka med en med gissning och uppskattning. Jag tror att barn kommer att uppfatta boken som spännande och intressant att läsa. Den kommer kanske inte lämna några varaktiga spår men för stunden så kommer den att underhålla och ibland kan det räcka riktigt långt.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund: Docksamlarens Hus

Titel: Docksamlarens Hus
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 109
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Det är sommarlov och Ellens familj har tillfälligt flyttat närmare sjukhuset för hennes cancersjuka brors skull. Huset de hyr tillhör en gammal man, och när de kliver in i hallen möts Ellen av det värsta hon vet: Dockor! Hela huset är fullt av hyllor och skåp med dockor i, som alla stirrar på Ellen. Hunden Buster gillar det inte heller, utan börjar genast morra och skälla - särskilt inne i Ellens rum. Kan det vara så att Buster ser spöken igen?

Som tur är kommer bästa vännen Lorraine och hälsar på. Det här mysteriet tänker hon inte missa!

Mina tankar:

Detta är Tobias Söderlunds andra bok om spökhunden Buster. Den första heter Mysteriet På Kyrkogården. Det är böcker som riktar sig till åldern 6-9.

Boken tar vid direkt där den första slutade, vilket var i en slags cliffhanger. Det skulle gå bra att läsa denna utan att ha läst den första, men jag rekommenderar att man tar serien i rätt ordning.

Precis som första boken så är detta en spännande och underhållande berättelse som jag tror att många i den här åldern kommer att gilla. Och precis som första så har denna en allvarlig ton också när det kommer till broderns sjukdom. Jag tycker att denna serie tar upp cancer på ett bra sätt för barn, det är ett svårt och allvarligt ämne som berör även denna ålder på olika sätt. Jag misstänker att denna kan vara en bra utgångspunkt att ha för att parata om detta med barn.

Tobias Söderlund är en i grunden skräckförfattare så han gillar att lägga till läskiga och rysliga saker i sina berättelser, allt för att krydda till det på ett härligt sätt. Och vad är inte ett hus fullt med dockor om något som får en att rysa.

Vet inte om det är jag som läser in för mycket men jag tror mig att Tobias väver in, medvetet som kanske omedvetet, hyllningar till skräcken i dess olika former. I denna är det en docka som fick mig direkt att koppla till en filmserie. Då detta är en bok för de mindre så har han lagt nivån låg för att inte skrämma allt för mycket, men den finns där och kommer att förhoppningsvis kanske ge någon en eller flera mardrömmar.

Jag tyckte kanske att bakgrundshistorien om spöket i denna bok kanske blev avklarat allt för snabbt, i första boken så fick den biten mera plats. Men det är nog bara jag som vuxen som gillar att gräva ner mig i detta, som barn så är det nog precis lagom bakgrundshistoria för att man inte skall tycka att det blir långtråkigt och ändå få lite kött på benen. Det var ändå en stämningsfull historia som målades upp.

Den första boken slutade som sagt i en riktig cliffhanger, denna däremot bygger mera upp något som hintar lite om vad nästa bok kommer att handla om. Man funderar på hur allt kommer att sluta, både när det kommer till spökdelen men också om sjukdomsdelen.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens Hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets Mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens Förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet På Kyrkogården (Spökhunden Buster #1)

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund: Mysteriet På Kyrkogården

Titel: Mysteriet På Kyrkogården
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 104
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Ellens bror har blivit allvarligt sjuk. Därför är det nästan alltid Ellen som går ut med Buster, familjens toypudel. Under en av deras kvällspromenader får Buster upp ett spår på kyrkogården. Det leder fram till en grav. Ellen tror först inte det är sant, men det är något som dallrar i luften vid gravstenen. Och sedan blir två genomskinliga gestalter synliga ...

Fler besök på kyrkogården väntar. Ellen har fått upp ögonen för någonting som hon bara måste nysta vidare i, tillsammans med Buster och bästa vännen Lorraine.

Mina tankar:

Detta är författaren Tobias Söderlunds första bok i sin nya serie Spökhunden Buster, det är en skräck, eller rättare sagt en spökbok, som riktar sig till barn i åldern 6-9.

Tobias Söderlund debuterade med sin serie Spökkameran som är en skräckserie som riktar sig till 9-12, i denna nya serie så fortsätter han med spökeriet men riktar sig till en ännu yngre publik. När det kommer till skräcken i böckerna så gillar jag att även om det riktar sig till små barn så sparar inte författaren på krutet, han vågar skriva hemsk till även yngre. Denna är dock inte så hemsk, men det finns kanske en risk att en del barn tycker att den är otäck och kanske inte vågar sova med lampan släckt.

Precis som i sin tidigare serie så tar han upp allvarliga ämnen, vuxenämnen som även drabbar barnen, det har varit ämnen som flyktingfrågor och utanförskap. Ämnet i denna bok är ändå det mest allvarliga som han har tagit upp, cancer, en sjukdom som drabbar så många och det är även anhöriga som drabbas av den också. I denna bok är det barncancer som tas upp. Han tar upp det på ett väldigt bra sätt, målar upp en bild som verkligen inte är fin att skåda, men det är den brutala sanningen.

Det är vågat att ta upp ett sådant allvarligt ämne till en så ung läsgrupp som boken riktar sig till. Men det är viktigt att göra det, för det drabbar ju även denna åldersgrupp, direkt eller indirekt. Frågor om döden är inte långt borta när man tar upp denna sjukdom. Tobias Söderlund lyckas verkligen att lyfta fram de tunga ämnen på ett bra sätt och på ett sätt som även barn kan förstå.

Jag ser absolut möjligheterna med denna bok att man i skolorna skulle kunna utgå från den för att diskutera om dessa ämnen i klassen.

När det kommer till det mera lättsammare delarna i handlingen så tycker jag att Tobias har fått till en spännande berättelse som jag tror kommer att fånga intresset hos barn som läser den. Språket är såklart lättläst men jag fann ändå, som vuxen, att jag fick ut något av språket och handlingen, vilket är absolut ett plus om man skall läsa högt för barnen.

Jag gillade att, fast den är fristående från författarens tidigare serie, så finns det en koppling till de böckerna. Jag tror inte man missar den om man har läst dem.

Får ju inte glömma att nämna bilderna i boken, som är gjorda av Stef Gaines. De är stämningsfulla och lägger till en extra dimension till handlingen.

Boken slutar i en cliffhanger, jag antar att den andra boken i serien, som kom ut samtidigt med första boken, tar vid direkt där denna slutar. Det skall bli riktigt spännande och intressant att se vart författaren tänker ta denna serie när det kommer till de tunga ämnena och att han mixar ihop det med skräck i form av spöken är inte helt fel det.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens Hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets Mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens Förbannelse (Spökkameran #3)

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar