Författare: Anders Fager & Michaela Carlberg
Sidantal: 397
Förlag: Piratförlaget
Baksidestext:
Våren 1892.
Fröken Evangelina Hökberg är en av de rikaste kvinnorna i landet. En kvinna man inte gör besviken. Tillsammans med sin bror äger hon ett järnvägsbolag, en synnerligen välmående rörelse, men under ytan döljer sig både mörka hemligheter och dunkla begär. Fröken Hökberg befarar att hennes bror blir utpressad och misstankarna pekar på den hänförande Vackra Olle.
Privatdetektiven Lars Quist, som till vardags mest reder ut försäkringsbedrägerier, får uppdraget av fröken Hökberg. Och plötsligt befinner han sig i en komplicerad och mycket farligare härva än vad han är van vid. Ju mer han gräver i fallet desto mer visar det sig att det är ett släktdrag att hålla saker under ytan.
Vägen till vackra Olle går genom stadens dolda gayscen. Nedgångna krogar, fina salonger, parker och pissoarer. Men privatdetektiv Quist är inte den enda som letar. Vem letar efter Olle? Och varför har alla något längtansfullt i blicken när han nämns?
Mina tankar:
Detta är den första delen i serien Stockholm queer, det är en historisk detektivroman. Anders Fager har en hög med böcker i bagaget, mest skräck medan, om jag inte misstar mig, så är det Michaela Carlbergs debut.
Direkt när jag började läsa boken så fick jag en känsla av att stilen påminde delvis om de klassiska detektivromanerna eller filmerna, film noir. Vi har detektiven Lars Quist som berättar i jag-form direkt till oss läsare vad som händer. Det är inte bara jag-formen som gör detta, för det formatet förekommer ofta i romaner, nej det är att detektiven förklarar och har åsikter om det mesta.
Jag gillade denna stil, i alla fall så som författarna här har fått till det. Detektivens tankar och åsikter gör att det blir ibland en underliggande ton av humor även om det är allvarliga ämnen som berörs och situationer där människor far illa.
Det är som sagt en historisk roman och utspelar sig 1892. Nu har jag verkligen ingen koll på vad som är historiskt korrekt om gamla Stockholm men jag får en känsla av att författarna har gått efter att vara så korrekt som de bara kan vara. Det är ju inte omöjligt att de har tummat lite det lite för att det skall passa bättre ihop med berättelsen, vilket alla författare gör. Det känns i alla fall att de gjort ett gediget arbete.
Handlingen rör sig kanske i en lite långsammare takt än de mer moderna deckarna och det tycker jag passar bra in i tidsepoken som den utspelar sig i, inga moderna saker som mobiltelefoner, datorer och likande saker. I stället för halsbrytande spänning så bygger författarna upp en spänning med hjälp av stämningen i miljöerna som vi besöker samt det smått invecklade och kluriga mysteriet.
Författarna inte bara återspeglar en tidsepok och hur det var på den tiden, många av frågorna som ställs och väcks i roman kan även återspeglas delvis på det moderna samhället. Även om man vill tro att vi nu är mera öppna för oliktänkande så är vi långt ifrån där vi borde vara.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en något annorlunda deckare, om man ser till de som kommer ut nu, en som flörtar med de gamla klassikerna samtidigt som den har några saker att säga. Skall bli kul att se hur denna serie utvecklas.
Omdömen om tidigare böcker av författarna:
Anders Fager:
Kråkorna (Med Peter Bergting)
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
