Björn Hellberg: Rendezvous

Titel: Rendezvous
Författare: Björn Hellberg
Sidantal: 293
Förlag: Lind & Co

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Den säregna sammanslutningen "Elitisterna" har fått massiv kritik för sina hårda uppfostringsmetoder. En morgon görs en fasansfull upptäckt i gruppens träningslokaler, och kriminalarna i den fiktiva Staden på Västkusten dras in i ett kusligt och svårlöst mordfall. Utredningen leds av den luttrade kommissarien Sten Wall som i en raffinerad final ställs öga mot öga med mördaren i ett nervkittlande rendezvous.

Mina tankar:

Detta är, enligt boken, den 28:e boken om Sten Wall, som är kommissarie vid polisen i Staden, en påhittad stad, men starkt inspirerad av Laholm.

Jag tror nästan alla i Sverige vet mer eller mindre vem Björn Hellberg är, om det är hans böcker eller hans framträdande på tv, då kanske i första hand På spåret och i sportsammanhang.

När man börjar med årets deckare från Hellberg så vet man på ett ungefär vad man har sig att vänta sig. I alla fall om man som jag har läst alla hans deckare. Det man har att se fram emot är en lagom lättläst och spännande deckare med en välplacerad humor.

Hans tema i böckerna är de mera tidlösa orsakerna till ond bråd död. Det kan vara svartsjuka av olika orsaker eller avundsjuka. Detta gör att man kan ta upp en gammal deckare av Björn och känna att den än håller idag, den har inte åldrats. Nåja, kanske om man bortser från de tidigare böckerna att mobiltelefoner och liknande tekniker inte existerade då.

Om man nu inte har läst en tidigare bok om Sten Wall, behöver man då börja från början? Jag brukar rekommendera att man läser en serie, med återkommande karaktärer, i rätt ordning. Men i Hellbergs fall så går jag ifrån mina principer och säger att man kan läsa vilken bok man vill, även om de är med samma karaktärer så är det ingen röd tråd som man följer igenom serien. Varje bok står på egna ben och är avslutande utan några lösa trådar. Så vill man så är det bara att ta första bästa bok man hittar och om baksidestexten låter intressant så kan den boken bli introduktionen till dessa deckare.

Så hur är det med årets deckare då? Känner man igen sig? På det kan man svara med ett rungande ja. Några sidor in och man befinner sig i Staden med både gamla bekanta och nya. Som vanligt så byggs handlingen upp genom att man får följa både offret, innan dödsfallet, och personer som är i dennes krets av bekantskap, samtidigt som man får möta det välkomnande återseendet av poliserna i Staden då de arbetar för att lösa dödsfallet.

Språket sitter som vanligt där det skall, Hellberg har en jargong i språket som gör att det är lättsamt att läsa och ta till sig samtidigt som han gillar att leka med ord och meningar. När det kommer till själva handlingen så puttrar den på i vanlig takt, det är inte adrenalinpumpande spänning men en lagom mysig spänning som gör att man lutar sig tillbaka och följer med i handlingen, samtidigt som man försöker lista ut hur allt ligger till.

Får säga att i denna så uppfattade jag bitvis en mera allvarlig ton i handlingen, vill inte säga allt för mycket men det finns vissa händelser som ter sig sorgliga eller mera tragiska. En slags återspegling om hur samhället kan vara för några.

Man kan tycka att efter så många böcker att Hellberg skulle börja upprepa sig, delvis kanske man ser bitar som återkommer men samtidigt så får varje bok en ny sak i sig. Just detta återkommande är lite av charmen när man återvänder till en författare, även om man vill bli överraskad när man läser så vill man även ha bitar som man känner igen. Och just detta, balansen mellan att överraska och känna igen sig, är något som jag tycker att Hellberg lyckas bra med.

Jag rekommenderar denna bok, och alla Hellbergs deckare, till den som vill ha en lite mera snällare men ändå spännande deckare som bjuder på udda karaktärer och en klurig intrig. Har man ännu inte läst en bok av honom så är denna en bra start.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Gråt I Mörker (Sten Wall)
Likspett (Sten Wall)
Snöfallet
Narrspegel (Sten Wall)
Lastbart (Sten Wall)
Vena amoris (Sten Wall)
Den ultimata stölden (Sten Wall)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Björn Hellberg: Den ultimata stölden

Titel: Den ultimata stölden
Författare: Björn Hellberg
Sidantal: 299
Förlag: Lind & Co

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Mitt i sorgen efter makens bortgång får Mikaela Eggers ett chockerande telefonsamtal. Först tänker hon ignorera det, men uppringaren återkommer med hotfullare krav. Efter svår beslutsångest beslutar sig Mikaela till sist för att kontakta polisen, trots att hon uttryckligen varnats för att koppla in ordningsmakten.

Därefter utlöses en dramatisk och kuslig kedjereaktion. Kommissarie Sten Wall och hans medarbetare i den fiktiva Staden på Västkusten tvingas arbeta på högtryck för att få fast en iskall och samvetslös gärningsman.

Mina tankar:

Detta är den senaste deckaren om Sten Wall, dock så kommer det en ny snart. Sedan starten, 1981, med Gråt i mörker, så har författaren skrivit närmare fyrtio av deckare och av dessa är närmare trettio om Sten Wall.

När det kommer till Björn Hellberg så behöver han ingen närmare presentation för det svenska folket. Skulle våga säga att de flesta vet vem han är, om det inte är från hans böcker så är det hans närvaro på tv i diverse sammanhang.

När det kommer till hans deckare så har han hittat sitt lilla hörn på deckarkartan. Han har skapat Staden, en fiktiv stad på västkusten som han själv säger har stora likheter med Laholm. Här har vi den rutinerade polisen Sten Wall som löser de ena brottet efter de andra. Med tanke på att det dör så gott som minst två i varje bok så får man säga att Staden börjar närmare sig Midsomer när det kommer till dödlighet.

Hans böcker är uppbyggda på mer eller mindre samma sätt så har man läst en så kommer man att känna igen stilen. Vissa deckare fokuserar hårt på polisens arbete och man hänger med de centrala karaktärerna, samt att mordet redan har skett eller sker på de första sidorna. Hellberg kör en annan stil, lite mera av de klassiska deckarna som Agatha Christie, där man först får träffa de olika karaktärerna som är aktuella för just den boken man läser just nu. Man får en insikt i hur de lever sina liv och kanske lite hintar om vad det är som kommer att leda till att någon kommer att dö. De återkommande karaktärerna träder ofta in i handlingen lite senare för att då lösa fallet.

Denna bok är absolut inget undantag när det kommer till denna mall och likt de tidigare delarna så är orsaken till brottet mer eller mindre tidlöst, vilket gör att boken aldrig blir förlegad. Vad jag menar med detta är att vi har de klassiska temana i hans böcker, det kan vara otrohet eller avundsjuka som leder fram till att någon går så långt som att döda en annan. Andra deckarförfattare har valt att ligga rätt i tiden med sina böcker, detta gör att de kanske efter några år känns oaktuella. Nu finns det inget rätt eller fel i detta, själv tycker jag att båda lägren gör det rätta så länge man får ihop en bra historia.

En annan sak som man känner igen i hans böcker är att han blandar in en dos humor i det blodiga allvaret, detta är en fin balans och jag tycker att han ligger helt rätt på vågen när det kommer till detta. Han väljer även att inte måla upp det blodiga även om mordoffret har blivit gruvligt bragt av livet. Detta gör att om man som läsare vill ha spänning med inte gotta sig i det blodiga så fungerar hans böcker riktigt bra. Det går lite åt mysdeckare, men ändå inte.

Som vanligt så har han ett rikt galleri av karaktärer, nya som återkommande, och de är färgstarka personligheter, de flesta med sina underligheter. Det är alltid lika trevligt att dyka ner i Staden och träffa på dessa.

Språket sitter precis där det skall och det flyter på riktigt bra, handlingen är lätt att ta till sig och man känner att man riktigt kan koppla bort från vardagen och bara försvinna in i boken. Att den sedan bjuder på en nöt, som man kan försöka knäcka om man vill eller att man bara följer med och låter karaktärerna lös den ensamma, är en bonus som tas emot mycket väl.

Jag rekommenderar den till alla som vill ha en lättsam men spännande deckare som bjuder på klassiska toner när det kommer till genren. Dock så kanske man får säga att serien kanske går emot alla fysiska lagar när det kommer till åldrandets gång. Med tanke på att alla vår kära Sten Wall var något över 50 redan 1981 så är det underligt att han nu över fyrtio år senare inte åldrats mer än till strax över 60. Ser inga problem med att man ruckar på dessa lagar och jag hoppas på att han stannar i denna ålder i många år till.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Gråt I Mörker (Sten Wall)
Likspett (Sten Wall)
Snöfallet
Narrspegel (Sten Wall)
Lastbart (Sten Wall)
Vena amoris (Sten Wall)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Björn Hellberg: Vena amoris

Titel: Vena Amoris
Författare: Björn Hellberg
Sidantal: 286
Förlag: Lind & Co

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

En kvinnomördare slår till strax före högsäsongen i den idylliska Staden vid Sveriges största badbalja.

Kommissarie Sten Wall och hans medarbetare utsätts för hård press under några hektiska sommardagar. Den iskalle gärningsmannen lämnar efter sig ett avsiktligt spår som i hög grad förbryllar polisen: en makaber hänvisning till kärleken. Vad avses med det kryptiska budskapet? Är ledtråden utplacerad enbart för att vilseleda eller handlar det om ett verkligt motiv?

Mina tankar:

Björn Hellberg är nog ingen person som behöver någon närmare presentation, han är mer eller mindre känd på något sätt för hela Sverige, om det är från tv eller hans böcker. Han har nu skrivit cirka sextio böcker och mer än hälften av dem är deckare och då nästan uteslutande om kommissarie Sten Wall. Denna bok kom ut 2022.

Med så många böcker i bagaget så kan man tänka sig att Hellberg har funnit sin stil, i starten av en författarkarriär så brukar författaren utveckla sig när det kommer till stil och språk. Vilket även Hellberg mer eller mindre gjorde med sina första böcker. Men även i de första så känner man att han mer eller mindre hade sitt när det kom till språket, han har varit journalist sedan unga år och har alltid jobbar med att skriva, så på den vägen hittat han nog sin berättarröst lite innan han ens började skriva böcker.

Nu menar jag inte att Hellberg inte utvecklas i sina böcker. Men han har en viss jargong i dem som han inte släpper och har man läst en så kommer man känna igen sig de alla andra av hans böcker som man läser. Det är dock ämnet som leder till mord som skiljer sig böckerna åt.

Stilen är att han inte skriver blodigt eller våldsamt, även om minst, om jag inte tar fel, två personer dör i varje bok, ibland på riktigt brutala sätt, han bara inte beskriver dem så grafiskt. Språket är lättsamt samtidigt som det har en viss tyngd när det kommer till det språkliga, Hellberg gillar att leka med orden, vilket man känner igen från hans tid när han medverkade i På spåret. Även om det är allvarliga saker som utspelar sig så finns det i böckerna en underfundig humor som ligger för att lätta upp stämningen något. Man sitter inte och gapskrattar men det dras absolut i smilbandet i mellan åt.

En annan sak är att hans böcker är tidlösa, med det menar jag att han aldrig tar upp aktuella ämnen som orsaker som leder fram till morden. Flera spänningsförfattare vill hänga med i tiden och lyfta fram just det ämnen som är på allas tunga nu. Hellberg har valt att gå en annan väg och det är att orsakerna som leder fram morden är mera äldre och mera neutrala ämnen. Det kan röra sig om svartsjuka av någon anledning eller rent hat mot någon annan, alltså tidlösa orsaker. Detta gör att hans böcker ligger alltid rätt i tiden för just detta blir aldrig gammalt, även om det på ett sätt är det.

Böckerna om Sten Wall är även fristående, även om det är en handfull karaktärer som återkommer i böckerna så är varje bok ett eget fall i sig och det finns ingen direkt röd tråd i böckerna där man får hänga med hur karaktärernas privatliv utvecklas. Detta är bra för man kan hoppa in och läsa precis vilken bok man känner för utan att känna att man missar något.

Nu har jag inte sagt så mycket om just denna bok men ändå har jag på ett sätt beskrivit denna bok. För har man läst ett antal av hans andra böcker och man har gillat dem så vet jag precis vad man har sig att förvänta sig här, det vill säga allt det som jag nämnt här ovan. Att ta upp hans bok är som att återse en gammal bekant, en som aldrig sviker en och som man vet vad man har sig att förvänta sig. Även denna bok bjuder på detta, Hellberg har absolut inte tappat stilen och han bjuder på en underhållande lässtund.

Jag rekommenderar denna till alla som läst, om inte alla i alla fall några av hans tidigare böcker och har uppskattat jargongen. Man kommer känna igen sig i denna och ibland är det härligt att veta vad man har framför sig, lite som att man äter en favoriträtt om och om igen, man vet precis hur den kommer att smaka. Om man inte har läst en bok av Hellberg ännu så rekommenderar jag den till att som vill ha en deckare som bjuder på spänning på ett lite mera mjukare sätt, men ändå inte så mjukt att det blir en mysdeckare, och har ett gäng härliga karaktärer som man gärna vill hänga med för en stund. Språket är lättsamt och handlingen flyter på bra, samtidigt som han bjuder på en deckargåta, allt kryddat med en dos humor.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Gråt I Mörker (Sten Wall)
Likspett (Sten Wall)
Snöfallet
Narrspegel (Sten Wall)
Lastbart (Sten Wall)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Björn Hellberg: Lastbart

Titel: Lastbart
Författare: Björn Hellberg
Sidantal: 314
Förlag: Lind & Co

Baksidestext:

Strax före midsommar planerar Adrian och flickvännen Molly en minisemester. Han vill åka till Köpenhamn, men hon propsar på att få tälta hemmavid. Till sist driver hon igenom sin vilja, och de båda ungdomarna slår nattläger vid en insjö - ett ödesdigert beslut.

Kommissarie Sten Wall och hans kolleger i Staden kastas in i en skrämmande brottshärva som kompliceras av att en av höjdarna i polishuset visar sig ha stark personlig koppling till fallet.

Mina tankar:

Detta är den 25:e boken om Sten Wall, denna kom ut 2021.

Med tanke på hur länge Björn Hellberg har varit i farten med att skriva böcker om Sten Wall, den första kom ut 1981 så misstänker jag att de flesta, som läser deckare, har ramlat över någon av hans böcker.

De flesta andra deckarna-serier som följer samma karaktärer så är det bra om man börjar med serien från början för att vara med i de återkommande karaktärernas utveckling och privatliv. Dock har Hellberg valt att i stället att varje bok står för sig själv, det är aldrig saker som hänt i tidigare böcker som är viktiga för handlingen i den aktuella boken man läser. Detta gör att man kan läsa böckerna i precis den ordningen som man vill.

Denna bok är uppbyggd mer eller mindre precis som alla andra böcker om Sten Wall, så har man läst några kommer man att känna igen stilen. Med tanke på att jag har läst alla tidigare böcker så är det som att återvända till något man känner igen som man skulle kunna säga vara hemmavant.

Hellberg gillar att fylligt presentera de tillfälliga karaktärerna och det är precis det han gör även här. Vi följer de nya karaktärerna och genom detta så bygger han upp den aktuella handlingen, som man vet så småningom kommer att leda till minst ett dödsfall. Man märker att han verkligen gillar att ta olika personligheter och utforska dem till fullo.

När det kommer till de återkommande karaktärerna så bygger han inte upp dem så mycket, detta kanske är den enda anledningen som man skall läsa de tidigare böckerna först, för att få en bättre bild över dessa karaktärer. Jag misstänker lite att Hellberg inte lägger vikt på dessa karaktärer, med detta menar jag att bygga upp deras personligheter och presentera dem i varje bok, för han litar på sina trogna återkommande läsare som redan vet vilka dessa karaktärer är. Nykomlingar kommer dock lätt in i handlingen ändå och kan lätt lära känna dessa karaktärer.

När det kommer till språket så är det lättsamt samtidigt som det är lagom målande. Handlingen puttrar på med ett stadigt tempo och det är spännande samtidigt som det finns en underliggande humor.

Mordgåtan är klurig och som vanligt är orsakerna tidlösa, med det menar jag, utan att avslöja för mycket, att det inte är, som kanske i andra deckare, ett ämne som är aktuellt just nu men kanske om några år inte längre är aktuellt. Hellberg håller sig till klassiska orsaker, de så kallade tidlösa, vilket gör att man kan läsa boken om tjugo år och ändå känna att den är aktuell.

Frågan om Hellberg fortfarande håller stilen så kan jag lätt säga ja. Om man har läst ett antal tidigare böcker och har uppskattat dem så kommer man att även uppskatta denna. Man kommer känna igen sig. Till de som inte har läst någon Hellberg tidigare så rekommenderar jag den om man vil ha en lättläst deckare som är välskriven med en underhållande och spännande handling som även bjuder på en härlig samling av karaktärer.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Gråt I Mörker (Sten Wall)
Likspett (Sten Wall)
Snöfallet
Narrspegeln (Sten Wall)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Björn Hellberg: Narrspegel

Titel: Narrspegel
Författare: Björn Hellberg
Sidantal: 327
Förlag: Lind & Co

Handling:

Narrspegel tar avstamp i en tragedi i Hovs hallar, och sedan fortsätter handlingen i den närliggande fiktiva idyllen Staden. Där blandas pulserande passioner med kylig beräkning och hänsynslös vinningslystnad. Kommissarie Sten Wall och hans kollegor ställs inför ett gåtfullt drama med många förgreningar. Det känns som att stirra in i en narrspegel, konstaterar Wall. Nästan omöjligt att fastslå vad som är verklighet och vad som är förvillelser.

Mina tankar:

Detta är författaren Björn Hellbergs senaste deckare. Jag tror knappast att Hellberg behöver någon närmare presentation, han är ett välkänt ansikte från tv samt har skrivit deckare sedan 1981.

Boken är visserligen den senaste i en lång serie, men det är inga problem att hoppa rätt på denna om man inte har läst någon bok av Hellberg tidigare. Boken är fristående, det är bara en del återkommande karaktärer som man kanske har lärt känna lite mera om man har läst tidigare böcker, men det är ingenting som stör läsningen.

Det har kommit att bli stående sak att läsa årets bok från Hellberg. Jag hade sett honom på tv många gånger men visste också att han skrev deckare. Det var först 2003 som jag träffade honom på bokmässan och fick en bok signerad av honom. Sedan efter detta så har jag alltid varje år träffat honom på mässan för att få det årets bok signerad. Skall erkänna att det tog faktiskt några år från första mötet innan jag läste hans böcker, men nu har jag fastnat och har kommit ifatt hans utgivning.

När man tar upp en bok av Hellberg så vet man så gott som alltid vad man har att vänta sig. Det är en härlig mix av spänning med lagom doser av humor. Det är ett genomarbetat språk som bjuds på och både det och handling flyter på smidigt.

Som vanligt med Hellbergs böcker så är även denna uppbyggd så att man följer en handfull personer som på ett eller annat sätt har med det aktuella fallet att göra. Vi får ta del av dessa olika personers liv och hur några specifika händelser påverkar dem.

Det jag tycker Hellberg får till så bra är att gestalta den vanliga människan. Han ger sina karaktärer en bra bakgrund samt målar upp deras vardag på ett sätt att de får ett djup. Det han gör är att de blir vanliga människor istället för några extrema karikatyrer, de skulle mycket väl vara din granne. Genom olika händelser så blir någon eller några mördade och någon har det slagit slint för och blivit en mördare.

Hellberg har verkligen inte lagt av sig med denna bok, han bjuder på allt som han brukar bjuda på, så är man van med hans böcker och gillar dem så kommer man inte att bli besviken av på denna. Med en säker hand för han läsaren igenom en rad av händelser som leder till ond bråd död. Hur allt ligger till skall jag så klart inte avslöja men jag tycker att han har fått till det på ett bra sätt. Det finns en hel del tragedi över det hela också, än en gång så skall jag inte avslöja varför.

Så än en gång var det ett kärt återbesök till Staden och dess invånare. Vill man ha en härlig deckare som bjuder på både värme och humor som spänning och allvar, ett bra språk och handling så är detta boken att spana in.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Gråt I Mörker (Sten Wall #1)
Likspett (Sten Wall #24)
Snöfallet

Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.se

Björn Hellberg: Snöfallet

Titel: Snöfallet
Författare: Björn Hellberg
Sidantal: 236
Förlag: Lind & Co

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Handling:

Snöfallet är en av tretton spänningsberättelser i denna utgåva som omfattar både nyskrivna noveller och sådana som varit publicerade tidigare i olika sammanhang. De senare är genomgående utökade och uppfräschade. I samlingen serveras varierande teman som svek, svartsjuka, passion, hat, hämndlystnad, habegär, pur ondska och infernaliskt ränksmideri. Sten Wall figurerar som problemlösare i några av fallen.

Mina tankar:

Detta är en novellsamling från deckarveteranen Björn Hellberg. Den innehåller 13 noveller, en del av dem nya och en del av dem har funnits i tryck tidigare. Denna kom ut 2019.

Med nu över 30 deckare i bagaget så kan man verkligen säga att Björn Hellberg är gammal i gamet. När man öppnar en bok från honom vet man precis vad man har att förvänta sig. Och denna bok är inget undantag. Även om det är kortare berättelser så känner man igen stilen och chargongen som Hellberg har.

Han skriver på ett lättsamt sätt med ett språk som är finpolerat och lätt att ta till sig, ändå har han en egen liten stil där han låter karaktärerna breda ut sina tankar och tal med lite finurligheter och underfundighet. Har man någon gång hört Hellberg prata om något så misstänker jag att man förstår vad jag pratar om.

I Hellbergs fullängdsromaner så består de ofta av att man i några kapitel möter offer och kanske även utövaren av brottet. Han målar upp karaktärerna och ger dem en bakgrund tills han tar dem ur spel. I denna så består det av tretton olika händelser, vi får en insyn i olika personers liv. I denna så låter Hellberg leka med ödet för de olika karaktärerna, vi kanske tror hur det skall sluta i varje novell men jag kan säga att han ibland vrider till det och utgången blir inte det uppenbara. Det är inte alltid det slutar i ond bråd död, men ibland gör det det.

Jag fann alla noveller spännande och roande. Som sagt så kände jag så väl igen Hellbergs stil i dem så jag blev inte besviken. Har man läst något av honom tidigare och gillat det man läste så rekommenderar jag även denna där han får överraska en gång på gång med utfallet. Har man inte läst något av honom ännu så kan detta vara en bra bok att börja med. Alla hans böcker är fristående fast de flesta har samma huvudkaraktär, hans återkommande Sten Wall, så det går bra att läsa dem precis som man vill.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Gråt I Mörker (Sten Wall #1)
Likspett (Sten Wall #24)

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se

Björn Hellberg: Gråt I Mörker

Titel: Gråt I Mörker
Författare: Björn Hellberg
Sidantal: 229
Förlag: Lind & Co 

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Handling:

Vad händer med en person som sedan barnsben förödmjukats och mobbats av en rå och oförstående omgivning? Hur mycket kan en människa stillatigande utstå? Hur långt kan man driva en individ utan att vederbörande slår tillbaka? I Staden – en medelstor fiktiv ort i svensk kustmiljö – hålls invånarna i skräck av en mördare som styrs av ett omättligt revanschbegär. Och som har fantasi nog att locka sina offer in i fällan på ett extra försåtligt sätt…

Mina tankar:

Detta är Björn Hellbergs första bok i sin långa serie om Sten Wall och Staden. Denna kom ut för första gången 1981 och denna utgåva, som kom 2019, är en nyutgivning och omarbetning av boken.

Jag har läst denna bok för längesedan och har även läst alla andra böcker av Hellberg. När denna omarbetade version av den allra första boken så var det dags att återvända till där allt startade. Den är som sagt omarbetat men inte överdriver mycket, i det nya förordet så skriver Hellberg att han inte ville ändra allt för mycket, för det är mycket som hänt i samhället på fyrtio år, utan han ville att det skulle vara tidsenhetligt men när boken skrevs för första gången. Det han har ändrat lite på är att lägga till några karaktärer som förekommer igenom serien då och då. Detta gör att den mera hänger samman med de senare böckerna.

Precis som vanligt med Hellbergs berättarstil så är språket behagligt och puttrar på i sin fina takt. Han håller uppe spänningen på en sådan nivå att det blir svårt att lägga ifrån sig den. Han lägger stor vikt på de olika karaktärerna som berörs. Istället för att hänga fast vid poliserna som utreder fallet så får vi i stora delar av boken följa anhöriga till den mördade och kanske även blivande offer.

I några kapitel så följer vi även mördaren, i dåtid och i nutid, Hellberg avslöjar inte vem denna person är men han bygger upp en historia som visar hur det kan komma sig att en person kan till att komma till den punkten då han kan döda.

En liten rolig sak som slår mig när jag läser denna är att i denna bok så är huvudkaraktären Sten Wall 57 år gammal. Och i de senaste böckerna om honom, som kom nästan 40 år senare, så är han i åldern att han borde pensionera sig men han vill inte. Detta att han inte åldras på rätt sätt är inget man bryr sig om, för jag vill ha många fler böcker med Sten Wall innan han pensionerar sig.

Det var ett kärt återbesök till där allt började i Staden och jag tycker att den absolut står sig än i dag, nu är det en lätt omarbetad version, men den kändes tidlös på ett sätt i och med att den tar upp ett ständigt aktuellt ämne. Så jag rekommenderar den till alla som gillar Hellbergs böcker och har missat den första, eller om man vill återvända och läsa om den. För de som aldrig har läst en bok av Hellberg tidigare och gillar lättsamma men välskrivna deckare, så är detta en bra start.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Likspett

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se

Björn Hellberg: Likspett

Titel: Likspett (2017)

Författare: Björn Hellberg

Sidantal: 303

Förlag: Lind & Co

Handling:

Ett antal oförklarliga brott drabbas Staden och Sten Wall och hans kollegor får det lite extra hett under några sommarveckor. Någon verkar vara ute efter personer som har anknytning till en cykelklubb. Samtidigt har en våg av clownterror dragits över Staden som skrämmer invånarna. Har dessa två händelser något samband?

Mina tankar:

Likspett är Björn Hellbergs 24:e bok om Sten Wall och Staden. Och som vanligt är det välkomnande återbesök till en mysdeckare med ett mordiskt sinne.

Hellberg bygger upp handlingen med att ett antal karaktärer, som på något sätt är inblandad i händelserna, får några kapitel vardera så att man lär känna dem. Han låter oss ta del av personernas privatliv och tar oss fram till det ena dödsfallet och vidare ofta till fler dödsfall (för det är sällan som Hellberg nöjer sig med ett dödsfall i sina böcker).

Möte med Björn på Gotland sommaren 2017

Han blandar det mordiska med små humorinslag och som vanligt leker han med orden med sin underfundighet. Fast det är ond bråd död i boken så beskriver han aldrig våldet i detalj, så för det som inte vill ha det blodigt passar boken bra.

Boken går utan några problem att läsa som fristående. Du behöver inte ha läst en enda bok innan av Hellberg och hans kommissarie Sten Wall. Har du dock gjort det innan så är det många återkommande personer som du möts av.

Rekommenderar denna till alla som tidigare har läst en bok av Hellberg och gillat den, även till de som ännu inte hunnit läsa en bok av honom och vill ha en deckare åt det lite mysigare hållet och som inte är för blodig.

Har skrivit tidigare om Björn Hellberg, läs det inlägget här.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på facebook.
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur

En hyllning: Björn Hellberg och bokmässan

2003 besökte jag bokmässan i Göteborg för allra första gången i mitt liv. Det blev en upplevelse som jag aldrig glömmer och har fortsatt att besöka mässan sedan dess, inget kan få mig att missa detta, det är årets höjdpunkt.

Då visste jag inte vad jag hade gett mig in på, första gången på mässan var det överväldigande att ta in allt det nya. När jag irrade runt där på mässan fick jag se en person som jag kände igen från tv. En äldre farbror (det är nog det rätta ordet för honom) satt där vid ett bord och tittade sig omkring. Det var Björn Hellberg som satt där, hade inte läst något av honom tidigare visste bara att det var deckare han skrev. Tror jag gick förbi hans monter två gånger innan jag bestämde mig att det skulle vara roligt att ha ett minne från mitt första besök på mässan.

Jag gick fram till honom och han sken upp och signerade så glatt en bok till mig. Detta var den allra första boken jag fått signerat av en författare och jag kunde nog inte ha valt en bättre och trevligare författare att bli min debut i att få signerade böcker. Han var trevligt och småpratade lite, han tog sig verkligen tid för sin (det vill säga mig i detta fallet) läsare och man kände sig verkligen välkommen. Och säkert som de flesta andra (när de fick sin första bok signerad av en författare) började jag ta fram plånboken och skulle betala själva författaren. Van som han säkert är så log han och pekade och sa att jag betalade där borta, där kassan var.

Hellbergs bok var den enda bok jag kom hem med den mässan som blev signerad. Men efter det när jag förstod hur mässan var uppbyggd har jag lärt mig att lägga upp schema och ta reda på när olika författare sitter och vart de sitter. Så under de 14 mässor som jag har besökt har jag troligtvis lyckas med att få signerad av något över 50 olika författare. Så man kan säga att Hellberg började med det och gav mig blodad tand utan dess like.

Efter mitt första möte med Hellberg så har det blivit ett stående inslag på mässan att få med mig ett signerat exemplar av hans senaste bok. Och varje gång när jag kommer fram så är han lika glad och trevligt, samt att han har ett minne utan dess like så kommer han ihåg en varje gång, fast det är året mellan mötena och han får ju se en hel del personer under sina signeringsturer i landet.

Dock så har jag varit dålig på att läsa hans böcker. Ända från 2003 som sagt så har jag köpt en bok, men inte hunnit (tagit mig) tid att läsa dem. Men efter mässan 2014 bestämde jag mig för att läsa hans böcker. Skämdes ju lite att gå fram till honom och inte ha läst hans böcker. Och nu nästan tre år senare har jag äntligen läst alla hans deckare (förutom kortberättelser som finns i samlingar och kanske bara i tidningar), 30 stycken har det blivit.

Om man någon gång sett honom på tv och hört han pratat så vet man på ett ungefär hur han skriver. Man hör hans berättande röst när man läser hans böcker. Hans böcker är lagom mysiga deckare och han har en underfyndig humor (som skall jag erkänna går mig ibland förbi). Om man gillar mordgåtor men inte vill ha det blodiga beskrivet i detalj så är hans böcker jättebra. De är lättlästa och rakt på sak och man tuggar lätt igenom en bok av honom.

Så jag kan rekommenderas hans böcker som gillar deckare och jag kan verkligen rekommendera att besöka bokmässan i Göteborg om du gillar böcker.

Följ mig på facebook. 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur