Bokslut 2021

Ytterligare ett år att gått mot sitt slut och ett nytt har börjat. Det betyder att det är dags att göra någon slags sammanfattning över böckerna jag läste förra året. Nämna de böcker som stack ut lite extra.

Först skall vi köra lite statistik, jag vill poängtera (för jag vet att det finns de som statistik sticker i deras ögon) att detta inte är för att skryta om hur många böcker jag läst (det finns de som läser betydligt mer). Det är absolut ingen tävling och jag ser det som både en rolig och intressant sak att föra listor och kolla statistik.

Antal lästa böcker: 107 st
Antal sidor: 36379 st
Sittlängd per bok: 340 sidor
Antal lästa sidor per dag i snitt: 100 sidor

Dessa siffror är rätt så lika med året innan. Snittet på antal lästa sidor per dag betyder att jag ungefär varje dag läst i två timmar, något som jag året innan tänkte att det var något som jag skulle kunna öka, men tydligen har mitt fokus på läsandet inte varit tillräckligt fokuserat, misstänker slösurfande på både mobil och dator, samt dataspelande har tagit mer tid än vad jag har tänkt mig. Skall försöka att i år att hålla mig mera till läsandet, det får bli (om man nu skall avlägga ett) mitt nyårslöfte.

Vilka böcker läste jag då förra året som (för mig) stack ut lite extra? Vill säga att jag läste många böcker som jag verkligen gillade, men måste ju begränsa mig och få fram någon slags topplista. Samt att jag misstänker att det är betydligt fler böcker som jag skulle sätta upp på denna topplista, det är bara att jag ännu inte läst dem.

Här är böcker utan någon direkt ordning:

Stefan Ahnhem: Offer utan namn

En riktigt stark och spännande debut som är våldsam utan att för den delen glorifiera våldet. Jag fick verkligen mersmak efter att ha läst författarens debutbok, får se om jag i år kan beta av böckerna som han redan har gett ut.

Mariette Lindstein: Sekten på Dimön

Ytterligare en debutbok från en författare som jag ligger efter med. En kuslig och spännande handling som kryper på en sakta men säkert. Välskriven och intressant att få gå in på djupet när det kommer till sekter och vad som händer inne i dem, saker som inte kanske syns utåt.

Mohlin & Nyström: Det nya livet

Jag ser en lite röd tråd i min topplista och det är starka debuter. Här är ytterligare en, en riktigt spännande och intressant handling som verkligen föll mig i smaken. Kändes verkligen genomarbetat, läste även deras andra bok i år, Den andra systern, och den rekommenderar jag också.

Mats Strandberg: Konferensen

Här är en av veteranerna när det kommer till att komma med på mina topplistor. Ända sedan Färjan, som var mitt första möte med Mats, så har han blivit en av mina absoluta favoriter. Här visar han sin styrkan (precis som i hans tidigare böcker) i att få karaktärer att komma till liv. Det är både intressant att se karaktärsutvecklingarna i boken och underhållande att få ta del av en handling som osar 80-tals slasher. Jag som älskar sådana filmer kan inget annat än gilla denna bok, speciellt när en favoritförfattare skrivit den.

Fredrik P. Winter: Grävlingen

En psykologisk thriller som rör sig åt skräckhållet, det är mumma för mig. En hel del meta-handling då den utspelar sig i bokbranschen och jag gillar hur författaren hållen en på halster om vad det verkligen är som har hänt.

Cecilia Nilsson: Förändringens kraft

Här kommer en debut till, sa ju att det var en röd tråd. En episk fantasy som verkligen tog mig med på ett äventyr till en annan värld full med magi och livsöden. En stark start på en författarkarriär som jag hoppas att få läsa mer av.

Marcus Olausson: Vingar av rök & Till hjärtats sista slag

En författare som jag verkligen gillar och tror stark på är Marcus Olausson. Han avslutade sin episka fantasytrilogi förra året. Jag hade inte läst andra boken så det blev att läsa den innan tredje delen kom. Den andra delen levde verkligen upp till förväntningarna jag hade efter att ha läst den första boken. Frågan var bara när tredje delen kom om allt skulle falla platt som en pannkaka eller om Marcus lyckades avsluta sin episka resa. Allt jag kan säga är att han med tredje boken överträffade alla mina höga förväntningar med bravur. Enligt mig så satte han verkligen en stämpel som bevisar att det finns svensk fantasy som hör hemma bland de bästa inom genren. Gillar man denna genre så får man helt enkelt inte missa denna serie.

Pascal Engman: Kokain
(Bonus: Pascal Engman & Johannes Selåker: Till minne av en mördare)

Ända sedan Pascals debutbok Patrioterna så har jag hållit honom som en av mina absoluta favoriter. Han stil, som jag brukar säga är en mix av internationell thriller och deckare, samt hans förmåga att ge liv till sina karaktärer och lyfta fram den lilla människan och dess vardag, allt i en spännande handling som sätter fokus på olika aktuella ämnen. Hans senaste bok Kokain är absolut inget undantag och gillar man hans tidigare böcker så kommer man att med säkerhet gilla denna.

Som bonus så skall jag även nämna hans nästa bok, som han skrivit med Johannes Selåker. Jag har haft den stora äran att redan ha fått läst ett tidigt utkast av denna bok och kan säga att ni verkligen har något att se fram emot när den kommer ut i Mars. Författarduon bjuder på en riktigt spännande handling som är mixad med bakgrunden av verkliga händelser. Jag ser fram emot att få läsa den slutgiltiga versionen och vet att den då kommer att vara med på nästa års topplista.

Christina Erikson: Min vän Forsete

Med denna bok så inledde Christina en spännande serie av böcker vars handling rör sig bland psykopater. Det finns bitar i handlingen där man mår riktigt illa av hur någon kan behandla andra, saken är den att det finns bitar som är tagna ur verkliga livet när det kommer till att hur det är att leva med en psykopat. Med det i vetskap när man läser boken gör detta till en stark och mörk upplevelse, men också så spännande och välskriven.

Simon Häggström: Flickorna som sprang

Vill man ha ytterligare en handling som får en att må dålig och illa berörd så är det Simon Häggströms första bok i sin spänningsserie som handlar om sexhandeln. Han visar alla vinklar av den, från polisen som försöker stoppa den, de som blir utnyttjade och de som utnyttjar. När jag träffade författaren på bokmässan förra året så sa jag till han att när man läste boken så var det som att få ett sådant slag i magen att man tappar andan. Han tog det som ett beröm och att man då lyckats med sin bok, vilket han absolut skulle ta det som. Välskrivet men hemskt, en stark upplevelse som lever kvar efter man lägger ifrån sig boken.

Läs mina omdömen om böckerna här:

Stefan Ahnhem: Offer utan namn
Mariette Lindstein: Sekten på Dimön
Mohlin & Nyström: Det sista livet
Mats Strandberg: Konferensen
Fredrik P. Winter: Grävlingen
Cecilia Nilsson: Förändringens kraft
Marcus Olausson: Vingar av rök
Marcus Olausson: Till hjärtats sista slag
Pascal Engman: Kokain
Christina Erikson: Din vän Forsete
Simon Häggström: Flickorna som sprang

Marcus Olausson: Till Hjärtats Sista Slag

Titel: Till Hjärtats Sista Slag
Författare: Marcus Olausson
Sidantal: 659
Förlag: Catoblepas Förlag

Baksidestext:

Någonstans i allt det här måste det finnas ett lyckligt slut. Om gudarna vill.

Vänner dör och världen brinner. Elderim är ensam nu och medan mörkret faller över Serahema växer det även inom honom. Han försöker desperat undvika profetiorna och istället följa hjärtats röst, men för fallna hjältar väntar inte kärlek när ödet dikterar villkoren. Det finns bara en väg nu och den verkar föra honom till Den mörke guden själv - Naemin.

Hopplösheten har Serahema i sitt grepp, men prövning föder hjältemod och hjälp finns där man minst anar det. Till och med hos en fiende.

Mina tankar:

Detta är den tredje och avslutande delen i författaren Marcus Olausson fantasyserie Serahema Saporium, det är episk high fantasy med mörka toner som riktar sig till vuxna.

Säger här med detsamma att jag i denna recension kommer inte att avslöja något om handlingen i boken, så ni som läser detta behöver inte vara oroliga över detta.

Alla resor måste ha sitt slut även om man kanske inte vill det. Det var med blandade känslor som jag började läsa denna bok. Jag älskade de två tidigare delarna i serien, som man skall ha läst innan man läser denna, och har flertalet gånger lyft denna serie och Marcus till skyarna.

Jag var ivrig att läsa denna bok och få reda på hur allt kommer att sluta men ändå ville jag inte att resan skulle ta slut redan, jag var både redo och ändå inte. Sedan var jag orolig på om jag skulle gilla slutet eller inte, tänk om denna serie föll som en pannkaka tack vare att författaren drar till med några nödlösningar för att kunna knyta ihop handlingen, eller att han ändrar på reglerna bara för att få till ett slut som inte stämmer med det som han har byggt upp. Skulle Marcus falla på mållinjen, något som jag har upplevt från stora internationella författare, några som jag tyvärr har blivit lite besvikna på.

När boken börjar så befinner sig vi och karaktärerna i askan av vad som hände i förra boken. Det är mörkt och väldigt lite hopp om en framtid för världen. Ett stort krig stor vid murarna redo att bryta ut när som helst.

Jag dras snabbt in i denna värld igen. Jag vandrar tillsammans med karaktärerna och jag upplever det som händer dem. Det är verkligen inte en dans på rosor i denna sista bok, vilket det inte heller har varit i de två tidigare delarna, men i denna så känns mörkret och ångesten ännu närmare. Hoppet om en frälsning för världen finns knappt och det är faktiskt att man ibland känner att ens eget hjärta slår ett sista slag. Man vill säga åt författaren att ge karaktärerna en chans att klara av sitt omöjliga uppdrag som han gett dem.

När jag ändå nämner karaktärerna så måste jag ge ett stort plus till författaren för hur mycket han har lagt ner i att ge liv till alla karaktärer som vi möter i boken. Man har säkert sin favorit, jag har några, men alla som man följer blir favoriter. De har alla sin historia som gör att man bryr sig om dem, de är alla lite trasiga och har sina brister, alla har de sina egna demoner som de slåss emot. De är inte övermänniskor samt de är inte enbart goda eller onda, de har en stor gråzon. De har ett djup och de blir verkliga och mänskliga.

Språket sitter precis där det skall. Det är målande och har ett djup samtidigt som det är lätt att ta till sig, fylligt och välsmakande. Det är bra drift i handlingen, den flyter på och fast den utspelar sig på flera olika fronter så blir det inte rörigt att följa med. Dessa handlingar, som utspelar sig samtidigt, är alla intressanta att följa.

Världsbygget igenom denna serie är av toppklass. Marcus har verkligen fått till en riktigt intressant bakgrundshistoria med gudar, magi och varelser. Det känns så stort och genomarbetat att man känner att denna värld verkligen kunde existera. Jag kan bara föreställa mig vilket arbete som det måste ha varit att få ihop allt detta.

Jag har vuxit upp med fantasy-genren sedan jag började läsa den på 80-talet. Jag var med om den stora vågen av översatt fantasy som förlagen gav ut då. Jag slukade så gott som alla böcker som kom ut under den perioden. Fram till runt 2000 då det tog näst intill stopp på all översättning av fantasy, i alla fall den som riktade till en äldre publik. Den stora skaran hade gått över till att läsa på engelska för att de orkade inte vänta på att de svenska förlagen skulle översätta böckerna. I och med att försäljningen minskade så drog förlagen i handbromsen och det blev svårare och svårare att hitta fantasy på svenska.

Jag har växt upp med David Eddings, Terry Brooks, Robert Jordan med flera. Dessa formade min syn på fantasy och vilka element som man kan förvänta sig i denna genre. Marcus Olausson är i samma ålder och jag känner i hans böcker att han är uppvuxen med samma böcker som jag. Jag hörde i en intervju att han vill med sina böcker ville göra någon slags hyllning till hela genren, men ändå göra något eget och kanske även modernare. Det är så många element som jag så väl känner igen från alla dessa böcker som jag läst och kan bara hålla med att han har träffat rätt på alla punkter. Serien är en hyllning till genren i sig, men den är så mycket mer än det, den står så stadigt på egna ben att den blir en fyr som lyser så starkt i mörkret när man försöker hitta hem, och när jag menar att hitta hem så pratar jag om den svenska fantastiken.

Det är tyvärr många som läser fantasy på engelska för att de anser att det inte kan existera bra fantasy på svenska, det går helt enkelt inte att skriva bra på svenska. Tanken att ens ta upp en svensk författare slår dem inte ens, de ger inte ens dem en chans för att bevisa motsatsen. Och en av dem som verkligen bevisar motsatsen är Marcus Olausson med denna serie. Om någon anser att denna serie saknar något för att göra den till ett utmärkt exemplar av fantasy av högsta kvalité så vet jag inte vad mer man kan önska sig, denna serie har allt.

Jag började med att säga att det var med delade känslor som jag började läsa denna bok. Skulle Marcus ro hem detta gigantiska skepp som han hade skapat i denna serie? Eller skulle det bli en besvikelse för mig, hade jag lovordat honom så mycket som jag gjort genom åren bara för att på mållinjen bli besviken? Jag antar att allt som jag skrivit i denna recension bara kan visa åt ett håll, om inte så säger jag det rakt ut.

Marcus har inte bara tagit sig över mållinjen med bravur, han går över den med så storslagen stil att han lämnar spår efter sig som länge kommer att eka kvar inom den som läser serien. Jag vågar faktiskt att sticka ut hakan och påstå att det är ett mästerverk som han har komponerat ihop. Det var med andra delade känslor som jag läste de sista sidorna i boken, som för övrigt måste ha varit ingnida i lök (smart tricks av Marcus och förlaget). Jag var nöjd med hur allt slutade och kunde inte ha önskat mig något mer, men det var med vemod som jag la ifrån mig boken, för nu var resan slut. Ändå kändes det att man lämnade karaktärerna till nya äventyr och jag önskar dem all lycka på deras fortsatta resa i sina liv.

Vad mer finns det att säga om denna bok och för den delen serie? Har ni inte läst den ännu och gillar fantasy. Vad väntar ni på? Efter ni har gjort det, sprid då orden om denna serie till alla ni kan. Säg att det finns en stjärna på den svenska fantastikhimmelen som lyser så starkt att man kommer att tappa andan. Jag kommer att med stolthet fortsätta med det, mitt hjärta har ännu inte slagit det sista slaget för den svenska fantastiken.

Marcus, din galning, du gjorde det. Cirka 20 år av blod, svett och tårar var värt det.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Om Gudar Dör (Serahema Saporium #1)
Vingar Av Rök (Serahema Saporium #2)

Serahema Saporium del 1-3 (De äldre utgåvorna)

Inbunden Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Marcus Olausson: Vingar Av Rök

Titel: Vingar Av Rök
Författare: Marcus Olausson
Sidantal: 639
Förlag: Catoblepas Förlag

Baksidestext:

Mörkrets grepp om Serahema hårdnar och vem som helst kan vara en fiende. Elderim och hans vänner är på flykt, rättmätigt efterlysta för mord och i deras spår följer den fruktade maghran, en varelse som avskyr magi.

I den kareshiska öknen väntar deras största prövning någonsin när Cal tvingas göra upp med sitt förflutna och Belmonne tillägnar sig en förmåga hon helst skulle vilja vara utan. Trots viktiga ledtrådar verkar de ständigt lika långt från att finna svärdet Åskvigg och Elderim måste bestämma sig – är han beredd att förråda sina vänner för att ha en chans mot den onde guden Naemin?

Mina tankar:

Detta är författaren Marcus Olaussons andra bok, men också den femte på ett sätt. Det är fantasy av den episka sorten och den riktar sig till en äldre publik.

Att det både är hans andra och femte bok har med att göra att till första början så skulle hans fantasyserie, Serahema Saporium, ges ut som en trilogi. Men det första förlaget, Mörkersdottirs förlag, som började ge ut serien valde att dela upp böckerna så att det skulle bli totalt sex böcker istället. Den första delen, De Rotlösa, såg ljuset först 2014 tillsammans med andra delen, Bäraren. Tredje delen, Nattlöpare, kom 2016.

Efter tredje delen tog det stopp, saker hände som gjorde att utgivningen inte fortsatte. Men så kom den glädjande nyheten att ett nytt förlag tog upp denna serie, Catoblepas förlag var det som fick fart på serien igen. Nu valde man att ge ut den som det var tänk till första början, som tre böcker och inte sex. I och med nyutgivningen så passade Marcus på att putsa till språk och handling på det som tidigare hade utgivits.

Så 2018, kom serien ut igen i en ny skepnad. När Gudar Dör heter första delen, den består av de två första böckerna, De Rotlösa och Bäraren. I den så mötte vi en finslipad version av dessa böcker och jag hyllade den delen till skyarna. 2019 kom Vingar Av Rök, som består av den tidigare utgivna boken Nattlöpare men även av den, tills nu, outgivna fortsättningen. Det är dock först nu som jag har läst denna bok, lagom tills att den sista delen i serien snart skall komma ut. Om ni har hängt med i svängarna så är detta varför denna bok är både Marcus andra och femte bok, helt beroende på hur man väljer att räkna.

Jag börjar som vanligt med att säga att man skall ha läst den första delen först innan man läser denna. Denna är en direkt fortsättning så man kommer inte att hänga med i svängarna om man försöker läsa denna utan att ha läst den första. Om det är ett tag sedan man läste den första så finns det en liten sammanfattning i början av boken som friskar upp ens minne.

Jag hyllade som sagt första delen i serien, samt även de tidigare versionerna. Frågan är om denna lever upp till alla förväntningar. Då jag på ett sätt redan läst första halvan av boken så var det den andra halvan av boken som jag verkligen var nyfiken på.

Under resan gång så märkte jag att även fast jag hade upplevt den första biten av boken så var det riktigt spännande att få ta del av dessa karaktärer igen. Jag visste vad som skulle hända men ändå så kände jag för de olika karaktärerna.

Det är som sagt fantasy av det episka slaget, och om någon undrar över vad just episk fantasy är så tolkar jag det så att det är när det rör sig som händelser som kan komma att spela stor roll för en hel världs framtid. Det finns ofta någon stor ondska som vill härska över världen eller kanske till och med förstöra den.

I en episk fantasy så finns det ofta ett brett register när det kommer till karaktärer och det finns det verkligen i denna också. Ibland kan det bli så att det blir för många karaktärer och att man får svårt att få en bild över dem, samt att de kan lätt smälta ihop så att man inte kan komma ihåg vem som är vem. Men i denna bok så blir det inte alls det problemet.

Marcus lyckas med att både göra det storlaget och episkt men ändå hålla det nära och personligt för karaktärerna. Han låter varje karaktär utvecklas och får sin tid i rampljuset för läsaren så att ett band knyts mellan en så att man verkligen lär känna de olika personer som man möter i boken.

Och när vi ändå är inne på karaktärerna så är det här jag känner att Marcus vinner mycket. Han har verkligen klarat av att göra dem mångbottnade och levande. Just i denna bok så är det många av de centrala karaktärerna som genomgår en resa både inom sig som yttre som kommer att ändra dem för alltid. De går igenom en tuff förvandling både mentalt och fysiskt som kommer att sätta sina spår, inte bara för de själva utan även hur de ser på varandra. Här kan man verkligen prata om karaktärsutveckling.

I en trilogi så brukar man säga att den andra boken är ett slags mellanspel, en passage som bygger upp till den sista delen då allt skall knytas ihop och förhoppningsvis vara så storslaget att man tappar andan. En del menar att den andra boken kanske bara är en utfyllnad. Men här är verkligen inte saken så. Det som Marcus började bygga upp i första boken på ett helt exemplariskt sätt fortsätter han med i denna. Han lugnar inte ned sig, eller sparar på krutet till sista delen, han vrider upp det några steg och handlingen griper verkligen tag i dig för att inte släppa taget. Det är till och med så att den inte släpper taget i dig när sista sidan är utläst, du kommer att skrika efter nästa del.

Språket sitter precis där det skall. Det är lätt att ta till sig och flyter på riktigt bra, det har även en tyngd som gör det fylligt men aldrig svårt eller trögt att läsa.

När det kommer till handlingen och världsbygge så är det en riktig spännande handling som man möter, det är episkt och det är även mörkt, ibland gör det ont i magen när man upplever det som författaren utsätter de olika karaktärerna för. Valen som de olika karaktärerna gör är kanske inte alltid så goda, vilket än en gång är underbart när det kommer till karaktärsuppbyggnad, de har alla en gråzon om vad som är gott och ont, ibland kan en med goda avsikter göra onda handlingar.

Och världsbygget, det blir en stor stjärna på detta. I denna bok så får vi uppleva mycket nytt som vi inte visste i första boken. Vi får se en större bit av världen då vi beger oss till nya länder, där upplever vi varelser som är okända även för karaktärerna som vi följer.

Jag har sagt det förut och jag kommer nog alltid att envist fortsätta med det. Marcus Olausson är en av de svenska fantasyförfattare som visar att det går att skriva fantasy av högsta kvalité på svenska, vi behöver inte längre leta utanför Sveriges gränser för att hitta det gröna gräset. Vi har internationella författare mitt ibland oss och vi läsare som hittar dessa guldkorn måste verkligen ta vara på dem och visa upp dem för andra så att allas ögon öppnas och ge det erkännande som dessa författare förtjänar.

Vet inte om jag behöver säga det rent ut, men gör det ändå, jag älskar denna bok. Den grep verkligen tag om mig och den lever kvar inom mig. Jag är glad att jag väntade ett tag med att läsa denna del, för nu är det inte långt kvar tills den sista delen kommer och jag vet verkligen inte hur jag skulle ha kunnat väntat så länge om jag hade läst boken precis när den kom ut. Tycker det kommer bli en lång väntan med endast någon/några månader till upplösningen kommer.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Om Gudar Dör (Serahema Saporium #1)

Serahema Saporium del 1-3 (De äldre utgåvorna)


Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Bokslut 2020

Så har ett år gått, och vilket år det har varit. Många vill helst glömma det, gömma det långt bak i ett skåp, alternativt uppe på vinden eller nere i källaren, för att aldrig plocka fram det igen. Men det har inte bara varit botten, och nu tänker jag lyfta fram lite toppar när det kommer till min läsning. Så jag kommer i detta inlägg lista de böcker som jag gillade mest av de jag läst.

Men först lite statistik, bara för att jag tycker det är kul med sådant och listor. Detta är inte för att skryta med hur många böcker jag läst. Utan är endast en rolig, och kanske intressant, sak.

Året som gick läste jag 112 böcker, sammanlagt 34170 sidor. Det ger ett genomsnitt på 305 sidor per bok men även ett snitt på 94 sidor per dag. Jag läser på ett ungefär 50 sidor i timmen, det betyder att jag i snitt har läst två timmar varje dag. Skulle jag däremot läst alla sidor i en sittning så hade det tagit mig 683 timmar eller närmare en månad. När jag ser snittet på två timmar om dagen så ser jag inte en omöjlighet att detta kommande år ha en möjlighet att öka snittet, målet för detta år kommer också att vara 100 böcker, allt över kommer bara bli en bonus. Detta är bara en kul sak och inte ett måste eller krav som jag sätter på mig, det skall vara kul och läsa inte något annat.

När det kommer till könskvotering, vill lägga till att detta spelar verkligen inte någon roll egentligen, så är det 77 män och 55 kvinnor. Ser en lite domenering av män, men tycker ändå att det är rätt så välbalanserat. Kan säga att för ett antal år sedan så hade nog det varit en helt annan siffra, 90-95% hade säkert varit män då. Detta är ingenting som jag aktivt tänker på när jag väljer böcker att läsa, så jag är rätt så nöjd med siffrorna att det var rätt så jämnt.

En annan siffra som kan vara rätt så intressant är om det är svenska eller översatta böcker som man läst. 106 st är svenska författare medans endast 6 st böcker är översatta. Vad denna kraftiga fokus på just svenska författare så kan det med säkerhet ha att göra med att jag detta år har försökt att lägga vikt på alla recensionsexemplar som jag fått, dessa kommer så gott som uteslutande från svenska förlag och författare.

Jag har även sett på vilken genre som jag läst. Har valt att dela upp det i två bitar, först har vi deckare och här räknar jag alla slags spännningsgenrer och sedan har vi fantastik och där räknar jag fantasy, skräck och science fiction. Då blir förhållandet 43 st deckare och 69 st fantastik.

Så nu blir det dags att lista de böcker som jag gillade allra mest av de jag läst. Vill tillägga att det är många böcker som jag gillat och förtjänar att bli nämnda men måste dra någon gräns.

När det kommer till deckare så är det följande böcker som har stuckit ut lite mer:

Caroline Engvall med Ärren Vi Bär

En otroligt välskriven bok om ett fruktansvärt ämne. Det gör ont när man läser denna och varför jag inte har läst hennes böcker tidigare lurar jag på. Sedan är det även en riktigt spännande handling som hon fått till i sin första spänningsroman. Jag skall försöka detta kommande år att läsa böckerna efter denna.

Anna Karoline med Stöld Av Babian

Precis som med Carolina så lurar jag på varför jag inte läst Annas böcker tidigare. Hennes debutbok är så välskriven och genomarbetat att man knappt kan fatta att det är en debut. Spännande och intressant, även hennes böcker skall jag försöka med att hinna med att läsa i år.

Pascal Engman med Råttkungen och Änkorna

Ja, Pascal kommer med på listan med inte bara en utan två böcker. De är båda riktigt välskrivna och han kombinerar internationell thriller med deckare på ett suveränt sätt. Han har verkligen öga för detaljer och lägger till små saker i handlingen som ger ett djup och liv i berättelsen. Han har snabbt kommit att bli en av favoritförfattarna.

När v kommer till fantastiken så börjar vi med fantasy:

Nils-Petter Löf med Alicia Månstjärna Och Den Femte Pelaren

Nils-Petter är en som jag med glädje har följt. Har i varje bok funnit ett språk som jag lätt tar till mig och en berättarglädje som lyser starkt. I denna är det verkligen inget undantag. En ungdomsfantasy som påminner en del om Harry Potter, en del kanske uppskattar liknelsen och andra ser det som en kopia. Jag är en av dem som uppskattar och även gillar detta.

Mattias Lönnqvist med Konflikternas Tid

Andra boken i Mattias serie Oldenasagan lyckas med att leverera och leva upp till förväntningarna som jag hade efter den första delen. Till och med så bra att jag anser att denna del är på några sätt ännu bättre. Intressant historia som målas upp här.

Mattias Kuldkepp med Skärvor Av Ett Brustet Sinne

Efter två års väntan så kom äntligen andra delen i Sönderfallets Symfoni. En episk fantasy som på ett sätt även lyfter fram den lilla karaktären i den stora händelsen. Välskriven och medryckande, trots att det är en tegelsten så blir det aldrig tungt att läsa.

Marcus Olausson med När Gudar Dör

Marcus har arbetat om sin serie Serahema Saporium och detta är första boken. Jag gillade verkligen den första versionen, så hur kan jag inte något annat att älska denna version som har, hur det än är möjligt, ett bättre språk och flyt i handlingen. Riktigt bra episk fantasy på svenska, skall nu i början av året läsa andra boken så att jag kan kasta mig över tredje och avslutande delen när den kommer ut.

Efter fantasy så flyttar vi oss mot skräcken eller det övernaturliga:

Johanna Glembo med Marodören I Möllinge

Denna roman är dock svårplacerad när det kommer till genre. Det är inte skräck, men av vissa anledningar hör den ändå dit. Det finns en bit övernaturligt. Med en speciell infallsvinkel på berättarröst så kan man, i alla fall jag, inte göra något annat gilla denna bok. Det är nostalgi på högsta nivå för de som växte upp på nittiotalet. Full med skruvade karaktärer och ett härligt språk.

E.P. Uggla med Första Hösten – Röd Skymning

Det tog sin tid innan fortsättningen på Blå Gryning kom, men den levererar verkligen. Med en säker hand när det kommer till språk och handling så för E.P. Uggla oss in i en värld som är i kaos och full med varelser och andra ting som vill och kommer döda dig om du ger den chansen.

Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg med Monster I Terapi

Mats Strandberg har snabbt kommit att bli en av favoriterna, jag föll pladask med hans bok Färjan. När jag fick höra talas om denna bok så blev jag såld med det samma. Kända klassiska monster som går till psykologen för att lösa sina problem. Konceptet är helt briljant, att man sedan inte gjort detta till en ren skräckbok utan detta är så mycket mera. Det är faktiskt en lättsammare version av en psykologibok, kanske till och med en bok som ger en självinsikt om sitt eget sinne och mående, på gott och ont. Välskriven, originell men även en hyllning till de klassiska monstren som den tar upp.

Simon Stålenhag med Labyrinten

Denna konstbok kan man inte göra något annat att älska. Man kan försvinna in i bilderna, se de små detaljerna och uppleva nostalgikänsla samtidigt som man fasar över det dystopiska samt det hemska mänskligheten kan göra mot varandra. Bilderna är mörkare än hans tidigare böcker, men lika briljanta och han levererar en berättelse till bilderna som även den är mörkare än tidigare. Ögongodis och en häftig upplevelse.

Läs mina omdömen om böckerna här:

Caroline Engvall: Ärren Vi Bär
Anna Karolina: Stöld Av Babian
Pascal Engman: Råttkungen
Pascal Engman: Änkorna
Nils-Petter Löf: Alicia Månstjärna Och Den Femte Pelaren
Mattias Lönnqvist: Konflikternas Tid
Mattias Kuldkepp: Skärvor Av Ett Brustet Sinne
Marcus Olausson: När Gudar Dör
Johanna Glembo: Marodören I Möllinge
E.P. Uggla: Första Hösten - Röd Skymning
Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg: Monster I Terapi
Simon Stålenheg: Labyrinten

Författarporträtt: Marcus Olausson

Med detta inlägg så inleder jag en serie författarporträtt som jag hoppas på kommer att pågå länge. Jag vill med dessa inlägg lyfta fram de svenska författare som finns inom fantastiken då jag anser att de inte kommer fram tillräckligt mycket i ljuset, inte ens bland läsare av fantastiken då många av dem läser på engelska (detta är dock något som stegvis håller på att ändras på). Jag vill visa att det finns bra fantastik på svenska.

Min tanke med dessa författarporträtt är att alla författare skall svara på samma frågor, det kommer inte att vara skräddarsydda frågor för varje författare. Jag vill tro att jag har kommit på, med lite hjälp, rätt frågor för att man skall få den stora bilden över författaren i fråga. Jag hoppas och tror att detta kan komma läsare att få lära känna författarna lite bättre och kanske bli sugen på deras böcker.

Med detta lämnar jag över ordet till Marcus Olausson

Photography © magnusbergstroem@gmail.com

Berätta lite kort om dig.

Marcus: Arbetsnarkoman kanske är fel ord, men sysselsättningsnarkoman är jag definitivt med tusen järn i elden.

Jag är uppväxt på landet, ca en mil norr om orten Hedekas i nordöstra Bohuslän och efter studier i Uddevalla och Trollhättan, jobb i Göteborg, Stockholm och Alingsås landade jag till sist i Trollhättan igen, där jag sedan 2006 bor på en liten gård med min alldeles egna skogsplätt. Det är förbaskat skönt för en skogsmulle som jag att ha jakt och rekreation runt hörnet. Numera fuskar jag även med lite odling men har mycket kvar att lära där.

Till vardags jobbar jag som elektroingenjör och utvecklar kretskort inom fordonsdiagnossystem. Övrig tid försöker jag vara en god far och sambo och skriver så mycket som jag bara hinner med, utöver allehanda projekt.

Och jag svär mer än jag borde i texten som följer, men det är hjärtliga svordomar. 🙂

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Marcus: Jag ser ingen enskild händelse men har så länge jag kan minnas haft en dragning till tomtar, troll och naturen. Det finns något lockande där och kanske rentav en längtan efter det övernaturliga.

Det jag kan minnas är att jag tidigt läste boken Silvertronen av CS Lewis. Jag vet inte varför vi bara hade den boken i serien, men Häxan och Lejonet gick även som tecknad film på tv när jag var liten så jag visste att de hängde ihop. Bilderna och den något dystra tonen i just Silvertronen funkade tydligen bra på en ung Olausson och när vi senare hyrde Ralph Bakshis tecknade Sagan om ringen så föll ytterligare en viktig bit på plats.

Sedan läste jag allt jag kom över av Tolkien, men även Stephen King och CS Lewis. Biblioteket i Hedekas hade väl sina begränsningar, men det fanns och det var viktigt.

Men det fanns så mycket mer. Jag växte ju upp på 80-talet och det var Star Wars, He-Man och Den oändliga historien, riddarromantik med Ivanhoe och Excalibur, men även hårdrock där särskilt Iron Maiden hade stor påverkan med Derek Riggs klassiska skivomslag. Många inom den svenska scenen verkar ha en koppling till rollspel men jag som lantis kom aldrig i kontakt med rollspelare och tröskeln kändes så hög att det istället blev Drakborgen och Talisman för min del. Jag fattade helt enkelt inte hur rollspel funkade när jag dreglade över dem på Olles leksaker i Uddevalla. (vilket krävde en bilfärd av episka proportioner för en yngling från landet).

Jag kan faktiskt tycka att rollspel får en lite för framträdande roll inom svensk fantastik, som att allt annat saknar betydelse. Man kan vara kreativ och hitta en ingång till fantastiken på andra sätt, men alla sätt är så klart bra och visst har rollspelen varit oerhört betydelsefulla.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Marcus: Egentligen började jag måla fantasy långt innan jag skrev och hoppas kunna hitta tillbaka dit. Att kunna kombinera text och bild så som Egerkrans och Stålenhag gör vore grymt kul.

Jag hade lätt för mig i svenska och fick goda betyg och uppmuntran från mina lärare. Ändå dröjde det till tjugoårsåldern innan jag faktiskt mer på allvar tog upp skrivandet och då var Tolkien en stor inspirationskälla, men störst var ändå Robert Jordan. Man kan tycka vad man vill om hans stil men jag tycker att han är en fantastisk världsbyggare och berättare. Men han har även fått mig att inse hur jag inte vill skriva vilket också är nyttigt.

Embryot till det som blev Serahema uppstod redan under högstadietiden, men fick en mer fast form under högskoletiden i Trollhättan. När jag sedan blev arbetslös i början av 2000-talet hade jag plötsligt tid att skriva och jag tog chansen. Skulle gissa att det var ca 2002? Resan därifrån har varit lång och jag vågar inte tänka på hur många timmar jag har lagt ner på min skrivkammare. Tyvärr har det gått ut över konsten som mest legat i träda sen dess.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Marcus: Tolkien utgör grunden, det går inte att komma ifrån. Han lärde mig hur man ger en berättelse tyngd och historia. Robert Jordan gav mig kött på benen, kanske väl mycket komplexitet, men fick även in en gnutta humor och mycket äventyr där Tolkien var lite mer stram och högtidlig. Stephen Donaldson, Guy Gavriel-Kay och Robin Hobb gav mig mörker, tragik, kärlek och omsorg om karaktärerna. Antagligen hör Stephen King hemma där också.

Jag läste tyvärr mest män på den tiden, men har åtminstone kommit till den insikten på äldre dar och försöker blanda och ge så mycket jag kan nu för tiden. Skulle faktiskt tro att jag mest läser kvinnliga författare nu.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Marcus: Svårast är lugna partier som trots allt behövs för att föra storyn vidare, men de får inte heller bli tråkiga infodumpar. Dialog är också svår. Den ska kännas trovärdig, men dialog i bokform är inte verklig dialog full av tankeljud som hmm, öh och avbrott. Roligast är actionscener där det blir farligt för protagonisten eller humoristiska scener där karaktärer gnabbas lite. Lättast vete sjutton. Miljöbeskrivningar är nog lättast då jag har en väldigt visuell fantasi.

Hur ser din skrivprocess ut?

Marcus: Grubbla, grubbla, grubbla. Jag tänker väldigt mycket på min story, mina karaktärer, vad de säger till varandra, hur saker hänger ihop och hur man kan justera scener.

Nu för tiden samlar jag idéer i en app på mobilen men när jag väl bestämt mig att det ska bli en bok så gör jag alltid en synopsis som sedan förädlas.

Därefter lägger jag upp en kapitelstruktur ungefär som jag har tänkt mig det hela och skriver från början till slut, men berättelsen kommer att mutera under resan.

Mina romaner har rätt omfattande världsbyggen och just världsbyggandet är något som får pågå i många år innan jag väl börjar skriva och sedan fortsätter medan jag skriver.

Jag håller just nu parallellt på med två världsbyggen, tre rentav, men kommer inte att börja skriva förrän nuvarande roman är klar.

Man kan säga att jag skapar ett ramverk där jag sedan släpper loss mina karaktärer och lär känna både dem och världen bättre. Världen blir på sätt och vis en egen karaktär som man upptäcker allt eftersom.

Det finns inget tråkigare än långa infodumpar om världsbygget utan det gäller att protionera ut det där och kanske luras lite granna. Få världen att kännas mer solid än den egentligen är.

Jag är en blandning av det som George RR Martin kallar Gardener och Architect. Jag bygger ett ramverk för att boxa in berättelsen men odlar sedan fram berättelsen och karaktärerna.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Marcus: Familjen går alltid först, även om det kanske inte alltid märks. Vardagspusslet med skjutsningar och läxläsning måste helt enkelt funka för familjefriden, plus att jag tack och lov tycker om att vara med min familj. 🙂

Däremot kan jag vara disträ både som farsa och sambo då tankarna lätt glider iväg. Jag har ju otaliga världar i skallen och de slåss om uppmärksamheten.

Och jag är ambivert och behöver mycket uppladdning för mig själv, vilket alla inte alltid förstår. Jag går inte undan för att jag är otrevlig utan för att jag töms på energi när jag umgås med folk.

Jag arbetar 100% på mitt brödjobb så skrivandet får ske på lediga stunder och lunchraster. En del av lösningen är att jag helt enkelt sover för lite. Det är en skitlösning, men det funkar.

Jag är definitivt en kvällsmänniska och egentligen inte skapt för kontorstider så det mesta skrivs när familjen har somnat, men för att bli klar med en bok behöver man helt enkelt skriva när man kan.
Oavsett tid på dygnet. Har du bara en kvart? Fine, men då har du skrivit några ord fler än igår eller åtminstone kanske hunnit lösa en knut i intrigen.

Jag får egentligen aldrig skrivkramp utan det enda som hindrar mig från att skriva är tillgänglig tid och ork.

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Marcus: I tonåren välte jag med en traktor vilket kunde ha gått jävligt illa, men jag kom undan med ett ynkligt blåmärke. Då saknade traktorn ändå dörrar. Livet på landet kan vara en veritabel dödsfälla och där var min författarkarriär nära att sluta innan den ens hade börjat.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Marcus: Jag gillar underdogs och skriver hellre om vanligt folk (nåja) än adelsmän och kungar. Tror jag har ett inbyggt klassförakt från min enklare uppväxt och att det präglar mina berättelser.

Samtidigt vill jag visa hur komplext livet kan vara och att allt inte är svart eller vitt. Att det faktiskt aldrig är det. Därför är mina hjältar ibland skurkar och vice versa.

Sedan har jag det ideella välgörenhetsprojektet Fantastikhjälpen där vi ska samla in pengar som kommer barn till gagn på olika sätt. I huvudsak genom att släppa spännande barnböcker på allvarliga teman, men ändå med hjärta och värme.

Jag känner att jag har något riktigt bra på gång där och kanske jag kan få tillbaka konsten på banan genom det projektet också. Vi får se.

Tyvärr hinner jag inte med och Fantastikhjälpen hamnar hela tiden i träda, men nästa år kommer jag att ta tag i det där när serahemaserien är klar. Då jäklar.

Blir man intresserad så titta gärna på fantastikhjalpen.se för mer info. Man kan stötta oss med donationer och medlemskap mm. och vi planerar en kickstarter för första boken som jag redan skrivit råmanus till.

Det rör sig om urban fantasy deluxe. 🙂 Tänk dig en häxbrygd av Harry Potter, Narnia och Den oändliga historien och blanda med folklore och mytologi från världens alla håll.

Jag har ett riktigt saftigt världsbygge på gång där som även kommer att spilla över i en serie ungdomsböcker (se längre ner) om något förlag nappar.

Pengarna från första boken ska gå till Läkare utan gränser. Jag vet att jag har svamlat om Fantastikhjälpen i många år nu, men det rör sig framåt även om det sällan syns.

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

Marcus: Min fantasyserie av medeltidskaraktär handlar mest om att läsa på om medeltiden, hur feodalsamhället var uppbyggt, taktiska manövrer på slagfält och annat.

Kan nog inte påstå att jag gjort något udda där. Jag har tränat olika kampsporter där även vapenträning ingick. Ifjol testade jag historisk fäktning vilket jag gärna hade gjort i ett tidigare skede och skulle älska att utöva om det bara fanns på närmare håll.

Jag har galopperat längs en iskall flod på Nya Zeeland (på en plats där man spelat in både Narnia och Sagan om ringen) vilket var lite otäckt eftersom jag aldrig hade testat galopp tidigare utan bara ridit ut med min sambo. Vill inte påstå att jag kan rida, men tar mig fram hjälpligt om hästen är snäll. Har även provat att hoppa hinder vid ett tillfälle. På första försöket stannade hästen framför hindret och jag föll över och kraschade i marken. Vid andra försöket hoppade hästen över och jag föll av på fel sida hindret. På tredje försöket kom båda över. Antagligen inte särskilt galant men jag slutade när jag var på topp så att säga.

Inför den bok jag skriver för Fantastikhjälpen så har jag besökt olika platser i Trollhättan och fått ströva omkring själv i ett gammalt nedlagt sjukhus och även följt med en tjej ner i källaren på Villa Stranna som är en kråkslottsliknande byggnad mitt i Trollhättan. Fortfarande förvånad att hon vågade följa med en snubbe som bara stövlade in och var nyfiken, men hatten av för mod och vänlighet!

Jag fick även tag på en man som skjutsade mig ut med båt till Slottsön mitt i Göta älv. Numera kan jag fixa det själv med min kajak men den gången var min plan först att simma ut. Svärmor blev rädd att jag skulle drunkna i strömmen och ordnade fram kontakt med båt, vilket nog var tur. Kanalen är jävligt ström (fast jag hade ju tänkt ha flytväst och en uppblåsbar gummibåt).

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

Marcus: Närmast är releasen av Till hjärtats sista slag (2021-03-18), den sista delen i min Serahematrilogi. Jag har redigerat boken under hela 2020 och är snart redo att skicka över manuset till min förläggare. Det har tagit mer tid än jag trodde, vilket till stor del beror på att jag varit utarbetad i övrigt och inte haft ork, men det är också många trådar att knyta ihop och det tar tid att bläddra fram och tillbaka och friska upp minnet. Men jag tror det blir bra. Riktigt jävla bra till och med.
Ser så fram emot vad läsarna tycker och längtar efter att hålla boken med det snygga omslaget (min absoluta favorit i serien) i händerna.

Sedan får Serahema vila och då är det dags för Fantastikhjälpen, big time. Då ska manuset till projektets första bok skrivas klart och jag ska göra lite illustrationer. Sedan blir det kickstarter och stora trumman. Jag har en både spännande och gripande berättelse där som jag hoppas ska locka både ung som gammal.

Jag har även en skräckroman i byrålådan som kräver min uppmärksamhet. Tänk dig att Stephen King hade skrivit manus till filmen Jägarna så får du en känsla för stilen, utan att jämföra mig med King i övrigt. Det blir en berättelse som spänner över tid och rum och flätar ihop två parallella historier, där händelser under finska fortsättningskriget strålar samman med svensk nutid och leder till en riktig nagelbitande upplösning. Ett slags deckare med övernaturliga inslag där jag gör upp med min egen utmattningsdepression. Jag hoppas få in en fot på ett stort förlag med det manuset men vi får se. Än så länge återstår det mesta att skriva men det får bli mitt projekt efter Fantastikhjälpen.

På längre sikt har jag fler historier att skriva åt Fantastikhjälpen, men även en fristående fortsättning på Serahema. Eller egentligen två. En som utspelar sig långt in i ett framtida Serahema där man både har förbränningsmotorer och skjutvapen och där världen är en blandning av romarriket, italienska statsstater, amerikansk mellankrigstid och Star wars. Jag har även en serahemastory som utspelar sig närmare det som sker i trilogin jag håller på att avsluta nu, men jag är mest sugen på att skriva framtidsscenariot så det får komma först. Sedan kan jag ta mig an den historia som förklarar varför det ser ut som det gör i framtiden.

Slutligen har jag en fartfylld äventyrshistoria för ungdom och vuxna som utspelar sig i samma världsbygge som Fantastikhjälpens böcker fast i Göteborg och andra platser i världen. Där blir det urban fantasy med mycket humor och spänning. Tänk dig att Indiana Jones och Buffy vore föräldrar till Harry Potter så kanske du får en bild av stuket.

Skulle lätt kunna skriva på heltid om bara ekonomin fanns, så slå till nu alla förlag. När Serahematrilogin är klar är det fritt fram för huggsexa! 😉

Jag brinner för alla dessa idéer och vilken av dem som jag väljer att skriva på först kommer den här gången främst att handla om var intresset hos förlag och agenturer är störst.

Det är en stor investering i tid och energi att skriva romaner av det här slaget, men jag har gett mig den på att Sverige (och världen!) ska få upp ögonen för svenska fantastikförfattare.

Stort tack till dig Håkan och alla andra hjältar som lyfter svensk fantastik och tack för att jag fick vara med!

Bibliografi

Serahema Saporium 1:1 - De rotlösa (Mörkersdottir, 2014)
Serahema Saporium 1:2 - Bäraren (Mörkersdottir, 2014)
Serahema Saporium 1:3 - Nattlöpare (Mörkersdottir, 2016)
Serahema Saporium - Bok 1 av 3. När gudar dör (Catoblepas förlag, 2018). Nyutgåva av De rotlösa och Bäraren (se ovan).
Serahema Saporium - Bok 2 av 3. Vingar av rök (Catoblepas förlag, 2019). Nyutgåva av Nattlöpare (se ovan) plus tidigare outgivet material.
Serahema Saporium - Bok 3 av 3. Till hjärtats sista slag (Utkommer på Catoblepas förlag 2021-03-18). Tidigare outgivet material.

Novell - Schaktet. Antologin Steampunksagor (Whip Media, 2015)
Novell - Man ska vara två. Antologin Steampunksagor (Whip Media, 2015)
Novell - Anubitch. Antologin På denna grund (Popup Publishing, 2015)
Novell - Mässan. Antologin Svenska spöken (Andra världar, 2015)
Novell - Sjung, kära syster. Antologin Bortom portalen (Fafner förlag, 2016)
Novell - Det föll från skyn. Nättidskriften Brev från Cosmos #2 (Club Cosmos, 2016)
Novell - Temakarens dotter. Nättidskriften Brev från Cosmos #3 (Club Cosmos, 2017). Vinnare av Steampunk Götheborgs novelltävling.
Novell - Olori. Nättidskriften Brev från Cosmos #3 (Club Cosmos, 2017). 2:a plats i Club Cosmos novelltävling.
Novell - Bara ett barn. Antologin 13 Svarta sagor om superskurkar (Swedish zombie, 2018)
Novell - Reinkarnoid. Antologin HC Andersen (Marchetti förlag, 2018)
Novell - Räven och syrsan. Antologin 13 Svarta sagor 1873 (Swedish zombie, 2019)

Marcus Olausson: När Gudar Dör

Titel: När Gudar Dör
Författare: Marcus Olausson
Sidantal: 641
Förlag: Catoblepas Förlag

Handling:

Du är inte ond, Elderim. Glöm aldrig det. Vad de än påstår.

Elderim sägs vara utvald att kämpa mot den grymma guden Naemin, men varför är det så svårt att lära sig magierna? Profetiorna är tvetydiga och Elderim fylls av tivel. Vem var det egentligen som har valt ut honom? Och till vad?

Mina tankar:

Ber i förhand om ursäkt att detta inte kommer att endast vara en recension av en bok utan detta inlägg kommer nog delvis påminna om en krönika om mitt intresse av svensk fantasy.

Detta är första boken i den omarbetade versionen av Marcus Olaussons serie Serahema Saporium. Det är en fantasyserie som riktar sig till en vuxen publik.

Det är som sagt en omarbetad version. Vi skall vandra tillbaka lite i tiden. Året var 2015 och jag skulle till bokmässan, lite av en slump så fick jag se att det var en svensk kille som skulle komma till mässan och han hade skrivit två fantasyböcker. Jag har ju alltid varit intresserad av fantasy men då hade mitt intresse fallit tillbaka lite, orsaken var att det då nästan inte översattes någon fantasy och (enligt vad jag visste) så var det knappt någon fantasy som gavs ut på svenska. Jag läser så gott som bara på svenska så att börja läsa på engelska fanns inte min karta. Så när jag fick se detta så blev jag nyfiken på dessa böcker.

Väl där på mässan så letar jag reda på förlagets monter och beger mig dit när tiden för Marcus signering skall börja. Jag ser ingen person som sitter och signerar, men jag vet ju inte heller hur han ser ut, så jag frågar i montern om han är där. Killen som jag frågar tittar på klockan och säger att Marcus måste vara försenad, han bad mig vänta lite annars så skall de efterlysa honom. Jag köper de två böckerna och ställer mig lite vid sidan av montern och väntar på att Marcus skall dyka upp. Efter en liten stund så kommer det en kille med ett stort svärd och läderrustning, det är som om en person har stigit rätt ur en fantasybok. Killen jag hade pratat med tidigare tittar på mig och pekar nickande mot krigaren som hade kommit till montern, det var Marcus. Jag fick mina böcker signerade av Marcus och kan säga att hans entré var någon man aldrig kommer att glömma.

Väl hemma från mässan blev böckerna inställda i hyllan och där blev de bortglömda. Men ett år framåt, 2016, och nu var det dags för bokmässan igen. Jag fick se att Marcus skulle komma med sin tredje del i sin serie och han skulle till bokmässan igen. Detta väckte minne att jag hade hans tidigare böcker i hyllan och jag tänkte att jag måste köpa denna tredje delen också. Men så kände jag att jag inte kunde gå fram till Marcus på mässan om jag inte hade läst hans tidigare böcker, så några dagar innan jag skulle till mässan så började jag läsa första delen. Och det var det som ändrade allting för mig. Boken knockade mig totalt, jag hade tänkt mig en halvdan kanske en ok fantasybok, för jag skall erkänna att jag innan jag läste Marcus första bok hade lite förutfattade meningar om svensk fantasy. Allt med boken var helt perfekt, handling var så spännande och gripande och karaktärerna var så färgstarka och alla hade en gråzon så det fanns inget rent gott eller ont.

Hemkommen från mässan 2016 så läste jag såklart snabbt ut den tredje delen. Och som jag sa så var det dessa böcker som ändrade allt, de öppnade upp en helt ny del av fantasyn för mig. Nu visste jag vart jag skulle hitta svenska fantasy, det var inte bland de stora förlagen utan det var de små förlagen och egenutgivare.

Så 2016 började jag använda Facebook, hade tidigare varit emot den sidan, jag började bygga upp mina informationsflöden och hittade snabbt att det fanns många författare i Sverige som skriver fantasy. 2017 så började jag med min bokblogg och det dröjde inte länge innan jag hittade ännu fler författare, eller rättare sagt de hittade mig. Kan säga att mitt besök på mässan 2017 blev episkt.

Så dessa böcker av Marcus som jag har pratat om nu är inte den som jag har läst, eller rättare sagt det är inte den versionen. Efter att tredje boken kom 2016 så dröjde det med fjärde delen, har hört efteråt att det var ett flertal orsaker som låg till grunden för detta.

Men nu hoppar vi till 2018 och då fick jag höra att Marcus skulle komma med en ny bok. Eller ny och ny, Marcus hade fått ett nytt kontrakt med ett annat förlag och man skulle ge ut hans serie på nytt. Det var ju tänkt att det skulle bli sex böcker på det gamla förlaget, men nu gick man tillbaka på Marcus grundidé att det skulle bli en trilogi. Han skulle arbeta om de gamla versionerna och slå ihop de två första böckerna till en fet tegelsten.

Och nu först har jag läst den omarbetade versionen. Jag var ju lite nervös när jag började med den, jag hade ju älskat de tidigare böckerna. Hur skulle det vara att återvända till Serahema, jag har ofta lyft hans tidigare versioner till skyarna som toppen av den svenska fantasyn som till och med slår många internationella författare inom genren. Tänk om jag mindes fel, att de inte var så bra som jag ville få det till, tänk om jag vid denna omläsning skulle bli besviken.

Det tog inte långt tid in i boken innan jag kände att jag var tillbaka i Serahema och det var med stor glädje som jag var tillbaka. Jag mindes handlingen rätt så bra men det var härligt att få allt uppfriskat. Språket satt där som det skulle, det är lätt att ta till sig och målande.

Karaktärerna, vi måste prata om karaktärerna, vet inte hur Marcus har lyckats med det men varje karaktär, som spelar en större roll, i boken är så intressanta och man vill följa och veta mer om alla dessa. I vanligt fall så hittar man kanske bara några få karaktärer i en handling som man känner så för, men i denna så vill man inte släppa taget av någon karaktär.

Miljöerna i denna värld är helt otroliga, vi reser en hel del i boken och upplever allt, det är storslagna städer och det är lömska skogar. Det är heta öknar till kalla vintrar. Vi känner av varje miljö och vi är där tillsammans med karaktärerna. Och så varelserna i denna värld, samt magin. Marcus har verkligen fått med allt och det känns så genomtänkt.

För de som har läst de gamla utgåvorna, hur skiljer sig den omarbetade mot de då? I stora drag så skiljer sig handlingen inte så mycket, men det är när man går ner på djupet som det märks skillnad. Marcus har arbetat om dem genom att putsat på språket där det kändes att det behövdes, sedan har han flyttat ordningen på vissa händelser så att det blir ett mera flyt i handlingen. Så från att vara perfekta har de blivit ännu mera perfekta. Så jag tycker absolut att om man har läst de gamla så skall man läsa om från början med nyutgåvorna innan man ger sig på fortsättningen som inte varit utgiven tidigare.

Jag anser att detta är beviset på att svensk fantasy är minst lika bra som den internationella, det finns ett antal andra författare till i Sverige som bevisar detta. Jag hoppas på att den svenska fantasyn kommer att slå igenom stort inom en nära framtid.

Så om du gillar episk fantasy av hög kvalité så skall du absolut kolla på denna bok, tror inte du kommer att bli det minsta besviken. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen senare i år för att vara redo till hösten när sista delen kommer i denna serie.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur  
Bokbloggar.se