U P Enna: De dödas själar

Titel: De dödas själar
Författare: U P Enna
Sidantal: 368
Förlag: Ebes förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Antons torp står öde och tomt - vad har hänt med Anton och hans familj?

Kjell, en fotointresserad och nybliven pensionär, dras till det gåtfulla, obebodda torpet. Den perfekta sessionen på torpet blir början till ett skräckfyllt äventyr. Ed, gubben som bor på höjden invid torpet, berättar osannolika historier för Kjell. Dessutom hittar Kjell makabra fynd vilket får honom att gräva djupare efter sanningshalten i Eds fantasier. Till sin hjälp dyker plötsligt hans gamle vän Max upp. De dras in i en osannolik historia där det blir svårt att hålla isär fantasi och verklighet. Eller är allt verklighet? Lyckas de med sitt stora mål, att hitta Anton? Till vilket pris i så fall?

Mina tankar:

Detta är den andra boken i fantasyserien Mittel, den första boken heter Den åttonde dimensionen. Denna kom ut 2018.

Då det är en del i en serie så skall man absolut läsa den första boken innan man ger sig på denna. Nu var det ett år sedan jag läste första boken så minnet var lite dimmigt när jag började läsa boken så det var lite trögt att komma in i boken, men en del saker kom tillbaka efterhand som jag tog mig längre och längre in i handlingen.

Den första boken kallade jag för en portalfantasy, alltså en fantasy där man från vår värld reser till en helt annan värld med hjälp av någon slags portal. Den hade drag av klassiska fantasyelement samtidigt som författaren hade lagt till egna element.

Av vad jag minns från första boken så känns det som att författaren har ändrat lite på stilen i handlingen. Vi har fortfarande i grunden en portalfantasy men han har valt att lägga en del av vikten på en, i brist på annan förklaring, undersökande del. Denna del av handlingen utspelar sig i vår värld och rör efterdyningarna från förra boken.

Det är intressant när genren inte följer mallen och det får jag säga att denna bok lyckas med. Det känns som att detta är en lite mustigare bok när det kommer till handling än något som man bara tuggar i sig.

Språket flyter på bra och handlingen rör sig med många trådar som i slutet knyts ihop. Bitarna av handlingen som utspelar sig i vår värld kan man nästan kalla socialrealism, i alla fall i den formen att den skildrar vardagslivet för några av karaktärerna. Dock kanske lite kryddat med magi.

I och med att det är en lite mera mustigare handling med många karaktärer att hålla koll på så kräver det sin koncentration av läsaren. Detta gjorde att jag själv inte riktigt kom in i handlingen då jag under perioden som jag läste boken var trött i sinnet, vissa dagar så orkade jag bara läsa ett kapitel. Detta gjorde att den tog sin tid att läsa. Känner att boken förtjänade mera att man verkligen satte sig ner i längre läsperioder för att verkligen komma in i handlingen.

Jag rekommenderar boken till alla som vill ha en fantasy som både står på känd mark som okänd, samt att läsningen skall kräva lite mera av läsaren. Vad jag förstått så skall det komma en tredje bok och att den skall vara avslutande. Sett att författaren lagt ut på sociala media att boken skall mycket troligen komma ut i år, även om det var bitvis trögt att läsa denna bok så skall jag absolut läsa den avslutande delen när det kommer. Det var mera jag än boken som var orsaken till det tröga.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Den åttonde dimensionen (Mittel #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tobias Söderlund & Stef Gaines: Dödens bio

Titel: Dödens bio
Författare: Tobias Söderlund
Illustratör: Stef Gaines
Sidantal: 111
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Bio Fenix ska öppna igen efter att ha varit stängd i femtio år. Ellen och hennes bror Oscar har biljetter till premiärvisningen. Ett besök som blir riktigt läskigt - och inte enbart för att de ser på skräckfilm. Bion ruvar nämligen på en mörk hemlighet. Ett mysterium som bara kan lösas med hjälp av spökhunden Buster.

Mina tankar:

Detta är den femte delen i serien Spökhunden Buster, som är en serie för barn i åldern 6-9 som gillar de där lite mera kusliga berättelserna med övernaturliga inslag i form av spöken.

Man kan absolut läsa denna bok utan att ha läst de andra, men man kommer att förstå bakgrunden till de olika karaktärerna bättre om man läser serien i rätt ordning.

Genom serien så har vi fått följa Ellen och hennes hund som kan se spöken. En röd tråd utöver de övernaturliga har varit Ellens bror som varit under cancerbehandling. Detta har varit en mera alvarlig bit i handlingen som har varit kusligt på ett mera nära sätt än det övernaturliga som förekommer i serien.

I denna bok så tar denna biten i serien ett litet steg tillbaka, utan att säga för mycket så verkar det som att brodern är klar med behandlingen så nu fokuserar handlingen på andra saker.

Vi har besökt olika byggnader och ställen som har varit hemsökta, allt från de lite mera uppenbara kyrkogårdarna till gamla skolsalar. I denna tar vi steget in i en gammal biograf som har öppnats igen.

Jag har läst att författaren har uttalat sig vara en skräckfilmsentusiast och det får han verkligen visa här att det stämmer. Han har i tidigare böcker haft med små hyllningar till genren och i denna så slår han på stora trumman och lyfter fram allt i dagsljuset eller om man skall säga biomörkret.

Jag som levt med skräckfilm sedans barnsben fann denna bok riktigt underhållande och jag kan inte se något annat än en själsfrände i författaren. Vi har absolut samma smak när det kommer till detta.

Med tanke på att boken då fokuserar så på skräckfilm så undrar man ju om den kanske är för hemsk för åldern den riktar sig till. Nu är det ju svårt för mig att avgöra detta som i den åldern redan hade börjat sett på de hemskaste skräckfilmerna som fanns då. Men jag känner att författaren i denna bok inte lyfter fram det hemska och beskriver det, han mera bygger upp en grund som skall väcka nyfikenheten i läsarna i att grotta ner sig i skräcken.

Jag kom att under tiden jag läste boken tänka på att om jag hade varit en lärare och högläst denna bok för klassen så hade det kliat i fingrarna att efteråt visa filmerna som nämns i boken för klassen. Jag hade troligen antingen varit den värsta läraren eller den bästa läraren som barnen hade haft, i alla fall så hade de inte glömt bort det. Tror dock inte det hade varit populärt bland föräldrarna om man visade filmer som Exorcisten och The Ring för barn i åldern 6-9.

Språket är enkelt, vilket det skall när det riktar sig till denna åldern. Handlingen är också enkelt med få sidospår, allt för att hålla kvar intresset för läsarna.

Jag rekommenderar denna bok och hela serien till alla barn som gillar handlingar kryddade med övernaturligt samtidigt som det är en underhållande samt att det ligger på gränsen att bli kusligt så att man kanske inte vågar släcka lampan när man skall sova. Slutet hintar om att det kommer att komma i alla fall en bok till i serien.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Prästgårdens hemlighet (Spökkameran #1)
Ljusklotets mysterium (Spökkameran #2)
Slottsruinens förbannelse (Spökkameran #3)
Mysteriet på kyrkogården (Spökhunden Buster #1)
Docksamlarens hus (Spökhunden Buster #2)
Den hemliga operationen (Spökhunden Buster #3)
En mardröm i källaren (Spökhunden Buster #4)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anders de La Motte & Måns Nilsson: Ett fynd att dö för

Titel: Ett fynd att dö för
Författare: Anders de La Mote & Måns Nilsson
Sidantal: 395
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Det är högsommar på Österlen och den stora antikmarknaden i Degeberga ska just gå av stapeln, men portarna hinner knappt slås upp förrän ett brutalt mord på en ökänd antikhandlare chockar besökarna. Kriminalkommissarie Peter Vinston ska snart återvända till Stockholm men dras ändå in i det komplicerade fallet. Hans kollega Tove Esping som arbetar hårt för att bevaka sin position hos Simrishamnspolisen och är inte helt belåten med att Vinston blir kvar i trakten.

Medan den omaka duon utreder mordet förbereder sig bygden för teveinspelningen av Antikrundan på Gärsnäs slott. Vinston och Esping inser snabbt att antikvitetsvärlden är full av excentriska människor, gamla konflikter och gåtor som är ovanligt svåra att lösa. Frågan är bara vem som är beredd att döda i jakten på det stora fyndet?

Mina tankar:

Detta är Anders de La Mottes elfte bok och den andra som han skrivit tillsammans med Måns Nilsson.

Detta är andra boken i serien om det omaka polisparet Peter Winston och Tove Esping. Den första boken heter Döden går på visning. Boken är rätt så fristående men jag rekommenderar ändå att man läser dem i rätt ordning för att få ut det mesta av bakgrundshistorien om de återkommande karaktärerna.

Om man har läst den första boken så minns man nog att Peter Vinston befann sig på semester på Österlen, där han besökte sin exfru och dotter när ett misstänkt dödsfall inträffade som gjorde att han hjälpte den lokala polisen att utredda fallet. Det blev ett samarbete med Tove Esping som visade sig mer eller mindre vara Peter Vinstons totala motsats i många saker.

Denna bok utspelar sig inte långt efter den första. Peter Vinston är fortfarande på sin semester och det drar ihop sig till en teveinspelning av Antikrundan på slottet. Några dagar innan inspelningen så är det dags för en stor antikmarknad och det visar sig inte bättre än att man finner en av antikhandlarna död.

Då Peter Vinston är snart på väg tillbaka till Stockholm så ser Tove Esping sin chans att få visa att hon kan klara av en utredning på egna ben. Dock så visar det sig att ödet vill något annat och hon tvingas än en gång att dras med Peter Vinston. De som läst första boken vet ju att det knakar lite dem emellan även om de respekterar varandra.

Det omaka paret dras snabbt in i antikhandelns värld och den visar sig krylla av udda karaktärer. Det blir en svår nöt att knäcka när alla ser ut att dölja saker, många misstänka men vem är den verklige mördaren.

Precis som första boken så är det en mera mysig deckare än en brutal och våldsam deckare. Likaså så rör den sig inte i ett snabbt tempo utan den tar sin tid att presentera de olika karaktärerna, presentera de olika misstänkta. Ge ledtrådar, både missledande som viktiga, för läsaren att själv sitta under resans gång att försöka klura ut hur allt ligger till.

Om man tyckte att den första boken var bra och ett gediget exempel på pusseldeckare som skulle kunna vara en släkting till Agatha Christie och Morden i Midsomer så kommer man absolut inte bli besviken på denna bok. Här har författarna blivit varmare i kläderna och de presenterade de återkommande karaktärerna i första så nu kan de bygga vidare på detta. Denna tar ett steg upp i nog allt och man känner verkligen hur författarna har haft riktigt kul när de skrivit denna.

Författarduon visar att de verkligen behärskar det de skriver om, de balanserar de olika ingredienserna i denna på ett sådant sätt att jag skulle näst intill påstå att det är perfekt balanserat. Vi har här näst intill allt man kan begära av en pusseldeckare. Spänning, humor, miljöer och udda karaktärer blandas ihop till en kompott som man bara känner att man vill ha mer av när man läst ut den sista sidan.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en deckare, men inte av det våldsamma slaget, som tar sin tid att bygga upp karaktärer och handling men ändå aldrig blir seg. Jag hoppas verkligen på att vi kommer att få besöka Österlen igen, författarna sa inför den första boken att de villa sätta Österlen på deckarkartan tillsammans med Midsomer och att de såg framför sig att många mord skulle kunna ske här och hur morbid den än kan låta så hoppas jag på många dödsfall i Österlen.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Döden går på visning (Morden på Österlen #1)

Anders de La Motte:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)
Våroffer (Årstidskvartetten #4)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Lena Gripenblad: Fabelonia

Titel: Fabelonia
Författare: Lena Gripenblad
Sidantal: 309

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Charlie!
Du måste kolla den här sajten:
www.fabelonia.se!
Mycket intressant! Och helt otrolig!
/ Alex

Martin tittar förvånat på vykortet som just föll ut ur hans skolväska. Hur hamnade det där? Han sätter sig vid datorn och skriver snabbt in webbadressen.

Innan han vet ordet av förflyttas han till landet Fabelonia, där han stöter ihop med den äventyrliga Noni - en föräldralös prinsessa med magiska kunskaper.

Men underliga saker börjar hända i Fabelonia. Noni är rädd att de fasansfulla dracotaurerna har återvänt. Dracotaurerna som rövade bort hennes mamma för flera år sedan!

Eller är det något annat som lurar i Fabelonias skogar?

Martin har andra bekymmer. Hur ska han ta sig tillbaka hem igen?

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och den första i serien Den magiska sajten. Det är en fantasybok som riktar sig i huvudsak till barn i åldern 9-12.

När man skriver åt den yngre målgruppen så har man vissa fördelar när man skriver inom fantastiken. Det förekommer för det mesta magi och andra världar, när man lägger in detta i handlingen så behöver man inte gå in på djupet och förklara hur det kan förekomma sådant i en alternativ version av vår värld. Barn accepterar detta och kan ta till sig sådant, när vi blir äldre så blir de flesta mera kritisk och kräver en ordentlig förklaring till allt det övernaturliga. Vi tappar lite av det öppna sinnet som barn har. Nu menar jag inte att barn sväljer allt man serverar dem, de är absolut kritiska och de har en annan sak som vi vuxna också tappar, ärlighet och öppenhet. Gillar de inte något så var säker att barnet kommer att säga detta, som vuxen så drar vi hellre med vita lögner än att vara ärliga.

Så med det i tanke så kastas vi rätt in i boken, vi möter en pojke som är lite av den klassiska karaktären för berättelsen som denna. Han är lite av en enstöring och även en drömmare. Vi finner honom snart indraget i ett stort äventyr som betyder även en resa till en helt annan värld.

Jag gillar hur författaren har tagit portalfantasy och gjort den modernare. Den klassiska portalfantasyn är ju i stil med Narnia att man tar sig igenom något för att kunna resa till en ny värld, vi har den klassiska garderoben, som nog många barn drömde sig bort med genom att gömma sig i sina egna garderober eller skåp. I denna bok så är det som sagt modernare och man reser genom en länk på internet. Här har vi ett bra exempel på åt vem man skriver åt, som barn så accepterar man att det går att resa genom en sida på nätet. Vi vuxna hade nog krävt en bra förklaring hur det går till. Jag fann detta uppfriskande och tar till mig denna moderniserade version av genre.

Språket är lätt att ta till sig och flyter på riktigt bra, även om den riktar sig till en yngre publik så är språket ändå inte för enkelt utan det är fylligt och målande. Handlingen är det bra fart i och den är rätt så rakt på sak och tar inte många sidospår som gör att man måste hålla flera trådar av handling i minnet när man läser boken. Detta gör att det är en bok som kommer att fånga målgruppens intresse samtidigt som den inte ser ner på målgruppen och gör det för enkelt.

Att det finns ett slags fyllnad, eller vad man skall kalla det, i både språk och handling gör det finns en chans att man som äldre, till och med vuxen, kan få ut något av att läsa boken. Jag, med sinnet kvar för fantastiken, gjorde det absolut.

Så jag rekommenderar denna först och främst till barn som vill ha en spännande läsning full med magi och även lite djupare meningar som till exempel vänskap. Men även som sagt till äldre som känner sig sugna för lite enklare läsning, speciellt om man har sinnet för fantastik kvar.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

David Baldacci: Dubbelspel

Titel: Dubbelspel
Författare: David Baldacci
Sidantal: 453
Förlag: Bra Böcker

Baksidestext:

Allt började med vad som såg ut att vara ett helt vanligt barnkalas. Familj och vänner samlades för att fira födelsedagsbarnet med ballonger, tårta, presenter och lekar. Med det här kalaset var långt ifrån vanligt. Det firades nämligen på Camp David, presidentens tillflyktsort. Och det slutade med en djärv kidnappning, vilket omedelbart förvandlade situationen till ett hot mot nationens säkerhet.

Sean King och Michelle Maxwell vill inte bli inblandade. De har båda lämnat Secret Service och blivit privatdetektiver. Dessutom vill inte FBI att någon lägger sig i. Men presidenthustrun och Sean delar ett förflutet när han för några år sedan räddade presidenten, då senator, från en politisk katastrof. Nu är Sean den ende hon litar på och Sean och Michelle pressas in i den desperata jakten på ett bortfört barn.

Medan Michelle kämpar mot sin egna demoner stöter hon och Sean på motstånd från alla håll. Under jakten på kidnapparna blir gränsen mellan vän och fiende allt svårare att urskilja och försvara.

Mina tankar:

Detta är den fjärde boken om Sean King och Michelle Maxwell, två före detta Secret Service-agenter som genom serien hamnar i farliga situationer som rör sig i den amerikanske regeringens korridorer.

De tidigare delarna heter Den gemensamma nämnaren, Rollspel och Geniet. Denna kom ut 2009 och är den sista som översattes till svenska, de två sista delarna heter The sixth man och King and Maxwell och med tanke på att de kom ut 2011 och 2013 så kommer de aldrig att översättas.

Då det är en del i en serie så tjänar man på att ha läst de tidigare delarna innan man läser denna, men det är rätt så fristående så man kommer att kunna hänga med i handlingen utan att ha läst dem också.

Har man läst några andra böcker av David Baldacci så vet man troligen vad man har sig att förvänta sig här. Han gillar att lägga sin handling i närheten av regeringen samt de olika myndigheterna som agerar runt dem med säkerhet och rättsväsen. Denna bok är verkligen inget undantag.

Med tanke på att detta är författarens (om jag räknar rätt) sjuttonde bok så får man säga att han troligen har hittat sin stil när det kommer till språk och uppbyggnad av handlingar och karaktärer. Så har man läst några andra böcker av honom kommer man att känna igen alla dessa bitar.

Frågan man då kan ställa sig är om han kommer med något nytt eller om det är samma handling om och om igen. Svaret är både ja och nej, grundpelarna känner man igen, men så är det troligen med alla författare som skriver i samma genre som sina tidigare böcker. Detta igenkännande är något som man vill ha när man läser en författare som man gillar, det är lite som när man äter sin mat som man redan vet att man gillar i stället för att prova något helt nytt, man känner igen smaken och vet att man kommer att uppskatta den.

Det som gör att det inte känns som samma skåpmat igen är de små detaljerna som läggs till och ändras från varje bok. Det är de små elementen som gör att varje bok känns annorlunda samtidigt som man känner igen det, låter kanske lite kryptiskt men det är enda sättet jag kommer på att beskriva det.

Boken är spännande rakt igenom och språket är som vanligt genomarbetat och det är bra driv i handlingen. Det är kanske en del som jag känner mig lite kluven till då den på ett sätt inte tillför handlingen något samtidigt som den tillför något till karaktärerna. Det är bitarna med Michelle Maxwells familj. De är förvisso intressanta och det är roligt att få en djupare insikt i huvudkaraktärerna, så att man förstår dem bättre, men som sagt de tillför inte direkt något till den centrala handlingen. Frågan är om det inte hade varit bättre om man tagit just denna handling och gjort en egen bok av den, byggt ut den lite mera så att den stod på egna ben.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en välskriven och spännande thriller som rör sig bland konspirationer och intriger. Jag som läser på svenska känner att det är lite tråkigt att inte de två sista delarna blev översatta, men jag förstår det också då det nu är ett annat förlag som ger ut Baldaccis böcker på svenska, de har valt att ge ut hans senare serier i stället för att fortsätta på någon som ett annat förlag börjat gett ut. Som jag ser det nu har man endast ett val om man vill läsa hur det slutar för Sean och Michelle och det är att läsa dem på engelska, vilket jag troligen kommer att göra, för jag vill inte lämna dem oavslutade.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Geniet (Sean King & Michelle Maxwell #3)
Samlarna (Kamelklubben #2)
Förrädarna (Kamelklubben #3)
De rättfärdiga (Kamelklubben #4)
Dagen noll (John Puller #1)
Jakten på Amos Decker (Amos Decker #1)
De bortglömda (John Puller #2)
Lång väg till rättvisa (Atlee Pines #1)
Minuten före midnatt (Atlee Pines #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Isabelle Törnqvist: Draken

Titel: Draken
Författare: Isabelle Törnqvist
Sidantal: 385
Förlag: Hoi Förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Segern känns nära. Svala och hennes allierade är bara ett steg ifrån att skapa det mäktigaste vapnet på jorden - draken. Men när något oväntat inträffar går hela planen om intet.

I Shirin råder en ny ordningsmakt och Svalas inflytande är starkare än någonsin. Efter att ha konfronterats med sina mörka sidor börjar hon inse vilken roll hon har att fylla, att hon är den som ska leda folket mot frigörelse från CC och hans dödsherdar.

En skrämmande upptäckt om chimärerna förändrar allt och Ahren får ett uppdrag av draken. Han ställs inför ett omöjligt val som kommer att avgöra hela Shabalas öde.

Mina tankar:

Detta är den tredje och sista delen i Enigmatrilogin. De första heter Fågeln och Kirin, de är fantasyböcker som riktar sig först och främst till unga vuxna. Denna kom ut 2021.

Då det är en serie skall man ha läst de två tidigare delarna innan man läser denna. Även om det var en tag sedan man läste förra boken så kom man rätt så snabbt in i handlingen igen och med lite små bitar i början som friskade upp minnet om vad som hänt i tidigare böcker så flöt det på riktigt bra.

Vi befinner oss här i en värld, som jag antar är våran värld någon gång i framtiden. Det sägs, i alla fall inte så att jag upptäckte det, rakt ut att det är så det är, men det finns små hintar om det. Hur långt in i framtiden är svårt att säga men skulle ana att det är rätt så långt framåt.

Boken är inte en ren fantasy, i alla fall inte om man tänker de mera klassiska fantasyberättelserna som utspelar sig i en medeltida värld och det finns magi och krigare. Jag skulle säga att den är en mix av många genre, fantasy då det förekommer magi och sagoväsen, men även dystopi då det som sagt hintas om att det utspelar sig i framtiden efter att samhället mer eller mindre kollapsat en gång av något. Boken närmar sig även bitvis science fiction då det finns element, som förstärkta skyddsutrustning när soldaterna ger sig ut för att bekämpa fienderna. Så jag skulle säga att det är en dystopisk fantasy.

I denna del så följer vi en handfull karaktärer, nu skall allt som byggts upp knytas ihop. Det är bra fart på handlingen och man riktigt känner hur allt nu skall komma till slutet, det man ännu inte vet är hur det skall sluta. Det är spännande och författaren bygger upp förväntningarna bra på vad som skall hända. Nu är det slutresan som gäller och det är viktigt att få med allt och det har verkligen författaren fokuserat på, men hon släpper inte sina karaktärer och även i denna del så får de utvecklas och vi lär känna dem ännu mera. Det är en bra balans mellan att få handlingen att flytta sig framåt och att ge karaktärerna sin tid att växa för läsaren.

Det är ett stabilt språk och det är målande samtidigt som det är lätt att ta till sig. Det är bra miljöbeskrivningar som gör att man lätt kan se platserna som boken utspelar sig i. Det känns verkligen som att författaren har lagt ned mycket på att få ihop världen och dess bakgrund, samt även att hon i de olika karaktärernas öden har något som hon vill förmedla om mänskligheten och hur vi kanske ser och uppfattar varandras olikheter.

Och hur lyckas författaren att knyta ihop handlingen, det kan vara bland det svåraste att få ihop en större handling som har växt i flera böcker. Samtidigt så växer även förväntningar på ett episkt slut som får en att tappa andan. Jag har varit med om slut som kommer så abrupta och simpla att det känns som att man blir lurad på hela kakan eller att författaren har tappat tråden i handlingen. Detta har hänt även de största, Stephen King har sådana berättelser. Jag tycker absolut att författaren här inte tappar tråden i sin handling eller att hon för den delen gör ett snabbt slut bara för att få slut på handlingen. Nu kanske det inte blir det storslagna slutet som man kanske hade förväntat sig, men när sista sidan är utläst så känner man sig nöjd med utfallet.

Så jag rekommenderar denna bok, och hela serien, till alla som vill ha en fantasy som både följer mallarna för genren samtidigt som den sticker ut och tar, kanske inte sina egna vägar, men vägar som inte ofta följs. Den är även genomarbetat och har ett bra språk. Hela serien är ett stabilt verk och är absolut värd att läsa om man gillar fantasy.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Fågeln (Enigma #1)
Kirin (Enigma #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar