Gustafson & Kant: Blodspengar

Titel: Blodspengar
Författare: Gustafson & Kant
Sidantal: 298
Förlag: Lind & Co 

Ett recensionsex från författarna och förlaget, tackar så mycket.

Handling:

På Fogdö lax i Norra Roslagen görs en makaber upptäckt i en av fiskodlingens bassänger: en människofot. Norrtäljepolisen är snart på plats och efter dykningar hittas flera kroppsdelar. Men huvudet saknas. Kriminalinspektör Solbritt Andersson, bosatt på närbelägna Singö, återhämtar sig efter en svår arbetsskada. Privat är livet lite rörigt för Solbritt – hennes gamla mamma Gun har ramlat och slagit sig, dottern Anette letar fel hos alla och barnbarnet Isabelle kämpar med tonårsproblem. Dessutom är maken Rune inte riktigt som vanligt. När det är dags för Solbritt att börja jobba igen är hon osäker på om hon verkligen är redo, men hon dras snabbt in i det obehagliga fallet med den styckade kroppen.

Mina tankar:

Detta är den femte boken i serien om Solbritt och de andra poliserna som jobbar på Norrtäljepolisen. Tidsmässigt så utspelar den sig före kortromanen Änglabarnet, som kom ut 2018.

Som vanligt när det är en serie med böcker så rekommenderar jag att man skall läsa dem i rätt ordning. Det går att läsa denna utan att man har läst de tidigare böckerna, man kommer att förstå sammanhanget i denna. Men det finns några återkopplingar till de tidigare böckerna när det kommer till händelser och personer så om man har läst böckerna i ordning så kommer man att få ut mera av denna. Sedan tycket jag att de är bra böcker om man är ute efter denna typen av deckare och då är det ju härligt att ha en hög böcker framför sig.

Och vad är då detta för typ av deckare? För de som inte har läst de tidigare böckerna så kan jag berätta att detta är en deckarserie som är mindre blodig och brutal än andra kan vara, så dessa är perfekta om man vill läsa spänning men vill inte ha det våldsamma kastat rakt i ansiktet på en. Jag gillar båda typerna så jag klankar inte ned på någon av stilarna. Gustafson och Kant lyckas bra med att skriva spännande och har ett bra driv utan att slänga i det våldsamma. Dock så skall det sägas att första kapitel i denna bok tog mig på sängen då jag har läst de tidigare böckerna och visste ungefär vilken stil jag hade att förvänta mig i denna bok. Den börjar faktiskt riktigt brutalt, jag trodde att de hade gått ifrån sin princip i sätt att skriva men sedan så kände jag igen mig.

Som vanligt i denna serie så läggs det stor vikt på de olika karaktärerna och deras privata och arbetsrelaterade leveende, det är små och stora problem som tas upp. Jag tycker att i denna så tar Solbritt ett litet steg tillbaka så att vi får lära känna de andra poliserna ännu lite mera.

Språket är lätt att ta till sig och handlingen är lagom komplicerad och håller uppe intresset. Det är en bra balans med privatlivet bland de olika karaktärerna och själva utredningen. Det puttrar på med mysiga stunder i form av matlagningar och familjeträffar, dessa har dock sina bekymmer också. Puttrande övergår in emellanåt till att gasa på då spänningen slår till när man tar sig framåt i utredningen och saker händer.

Så har man läst de tidigare böckerna och gillade stilen i dem så skall man absolut läsa denna också då den håller samma klass och form, samt att jag tyckte att den bjöd på lite överraskningar också som gör att den inte kändes som en upprepning. Är man ny när det gäller dessa författare och känner för att läsa en spännande men inte allt för våldsam deckare så är dessa något att kolla upp, men börja då med första boken först. Jag hoppas på att få följa Solbritt och de andra poliserna i många fler böcker framöver.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Singöspionen
Mordbrännaren
Sändebudet
Änglabarnet

Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se

Gustafson & Kant: Änglabarnet

Titel: Änglabarnet
Författare: Anders Gustafson & Johan Kant
Sidantal: 153
Förlag: Bokfabriken 

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket. 

Handling:

I Tranvik på Singö beslutar sig en husägare för att renovera ett torp på sin stora gård. Stugan, som byggts på 1600-talet, har stått obebodd i flera decennier. När teglet i den slitna murstocken rivs upptäcks en dold nisch och i den hittas ett skelett. Den rutinerade 65-åriga kriminalinspektören Solbritt Andersson och hennes kollegor kommer snabbt till brottsplatsen. Snart konstaterar poliserna att de funnit kvarlevorna av en mycket ung människa. Hur länge har kroppen legat där och vem kan ha begått ett sådant brott? Inom kort väcker fallet Solbritt egna såriga barndomsminnen, som hon gjort allt för att glömma.

Mina tankar:

Detta är fjärde boken i serien om Singö där kriminalinspektören Solbritt löser fall. Denna skiljer sig lite från de tre tidigare då detta är en kortare berättelse på endast 150 sidor. Denna kom ut 2018.

Det går att läsa den fristående men jag föreslår alltid att man läser en serie från början för att få med sig hela bakgrunden. Denna tar upp många saker som har hänt i de tidigare böcker, den förklarar det så att man hänger med om man inte har läst de andra.

Denna går snabbt att läsa då den inte är så lång och den är lite enklare i handlingen när det kommer till fallets bakgrund och utredningen. Det blir inte så komplicerat som större fall kan vara i en deckare utan denna är mera rakt på sak och har sin lilla gång.

Som vanligt så är den inte så blodig och våldsam, det är ju lite av ett signum till Singö-serien, men det finns ett spänningsmoment över fallet. Alla andra kännetecken från tidigare böcker finns också med, det grillas och mys mellan utredningen, samt Solbritts man Rune som är nyfiken på hennes jobb. Vi möter även några original på Singön.

Det är en lagom mängd med privatliv och även livet på jobbet, och på jobbet känns det som en riktig utredning och hur det skulle kunna gå till på en station, det är en bra kemi mellan de olika poliserna och de målas upp på ett bra sätt. Den tar även upp om hur barn med funktionsnedsättningar blev behandlade förr i tiden. Det är hemskt hur man helst ville gömma dessa barn och glömma bort dem.

Jag tycker den var absolut värd att läsa, den var inte lika bra som de tidigare böckerna, det var inte att den var dålig men lite mera handling hade inte skadat, men med tanke på det korta formatet och att fallet inte var så komplicerat så hade det inte gått. Det var ett trevligt litet nersteg i Singö och livet där. Jag ser fram emot att läsa nästa bok i serien som kom tidigare i år.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Singöspionen
Mordbrännaren
Sändebudet

Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se

Gustafson & Kant: Sändebudet

Titel: Sändebudet
Författare: Anders Gustafson & Johan Kant
Sidantal: 290
Förlag: Bokfabriken

Handling:

Den erfarna kriminalinspektören Solbritt Andersson står inför sin svåraste utmaning hittills. Hon och hennes kollegor arbetar med en omfattande utredning av företaget Rankena Tech, som bakom de putsade fasaderna tycks ha vida förgreningar till internationell brottslighet. Polisen närmar sig ett genombrott i fallet, men blir alltmer frustrerande över att de ständigt ligger steget efter. Finns det läckor eller infiltratörer i Norrtälje polishus? Samtidigt hittas ett lik guppande i hamnen vid Svartlkubben utanför Singö. Har offret, en tillbakadragen man som bott vid havet i hela sitt liv, verkligen drunknat på grunt vatten? Vilka är hans kopplingar till öns militära förflutna och till den charmige och maktfullkomlige prästen i Singö kyrka?

Mina tankar:

Detta är tredje boken av författarduon Gustafson och Kants serie om polisen Solbritt och Singö. Denna kom 2017 och i år, 2019, kom den femte boken i serien.

Böckerna är fristående men jag rekommenderar att man läser böckerna i ordning. De tre första böckerna utgör en trilogi där man i första boken får ta del av en historia som rör sig om spioner på Singö. I denna tredje boken så får vi upplösningen på just detta fall, så därför är det att föredra att läsa dem utgivningsordning.

Precis som de två tidigare böckerna så märker man att författarna har tagit som mål att inte beskriva det hemska på ett blodigt sätt. Dock så kan jag säga att i denna boken förekommer det bitar med en speciell karaktär som är hemsk på ett psykologisk och manipulativt sätt. Så även om de inte vill lyfta fram det hemska och gotta sig i det så förekommer det död och andra hemskheter men de tar det på en lägre nivå än andra brukar göra.

Jag skulle nästan vilja klassa detta som en mysdeckare, för även om det är poliser och ett brott som skall utredas så ligger det en hel del mysfaktor över boken också. Det är en hel del om de olika karaktärernas privatliv och vad som händer runt dem. Det bjuds hem till middag och andra vardagssysslor, samt till exempel Solbritts man som håller på att göra en bok om Singö.

Om man är orolig att denna relationsbit av boken tar överhand och låter fallet falla i glömska behöver man inte vara det. Fallet är den drivande delen i berättelsen och det är spännande och intressant att följa. En liten bonuspoäng är att det blandas verkliga händelser i form av mordet på Olof Palme.

Språket är lätt att ta till sig och känns riktigt genomarbetat. Det är lagom beskrivningar och känns som att det är precis lagom för att detta skall vara en bok som man bara kan koppla av med och låta sig följa med i berättelsen.

Det är ett bra avslut på just denna historia som har brett ut sig i tre böcker. Men det är som sagt inte slut för Solbritt och de andra poliserna på Singö, boken lämnar en del avstickare öppna för kommande böcker.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:
Singöspionen
Mordbrännaren

Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se