Mattias Leivinger och Johannes Pinter: Stormskörd

Titel: Stormskörd
Författare: Mattias Leivinger & Johannes Pinter
Sidantal: 464
Förlag: Piratförlaget

Baksidestext:

I en sjuksäng ligger polisinspektör Iris Riverdal försänkt i djup medvetslöshet. En pistolkula ligger begravd innanför hjässbenet, ändå återhämtar hon sig förvånansvärt väl.

I väntan på hennes uppvaknande söker kollegorna vid Stockholmspolisen febrilt svaret på vem den mystiske förövaren är. Han som låg bakom mordvågen i Stockholm och till slut dog i ett eldhav i Swedenborgskyrkan.

Samtidigt anländer två män till Stockholm för att slutföra det märkliga uppdraget. Med sig har de ett mardrömslikt vapen som dödar såväl kropp som själ. De överlevande samlar sig för slutstrid, för sin frihet eller undergång.

Alla har de sina speciella intressen i Iris. Men vem är vän och vem är fiende i det spel där hon plötsligt blivit centralpjäsen?

Mina tankar:

Detta är den andra boken som författarna Mattias Leivinger och Johannes Pinter skrivit tillsammans. De har skrivit ett antal böcker tidigare på vars sitt håll. Detta är en deckare med övernaturliga inslag.

Det är som sagt andra boken i en serie. Det står att den skall vara fristående, men jag rekommenderar starkt att man läser den första boken, De Mörkermärkta, innan man läser denna för att hänga med ordentligt.

Nu var det ett tag sedan jag själv läste första boken och många smådetaljer hade försvunnit för mig, jag mindes den i stora drag. Det fanns som tur förklarande saker i handlingen om vad som redan skett och det friskade upp minnet bättre. Denna tar vid nästan direkt där den första boken slutade.

Då Iris, som man får kalla för huvudkaraktären i första boken, ligger i koma så tar hon av förklarliga skäl ett steg tillbaka och låter de andra karaktärerna ta större plats. Ändå så verkar det som att allt cirkulerar runt henne då många verkar vilja ha med henne att göra av olika orsaker. Kollegorna bland polisen letar efter svar om vad det var som hände när hon blev skjuten. En grupp människor försöker på sitt eget sätt att rädda henne från en fara som både hotar dem själv och henne.

Vi går djupare in i det mystiska som är orsaken till det som händer nu. Små saker kommer fram till ytan men allt är ändå inte klart, det är ändå en trilogi så när man läser denna så skall man inte tänka sig att man får alla svaren i just denna bok. Allt skall säkert knytas ihop i den avslutande boken.

Det övernaturliga som förekommer i boken smälter så bra in i handlingen att man känner att det är på ett sätt trovärdigt och hör hemma där. Det handlar om övernaturliga tankekrafter som en del av karaktärerna besitter.

Det är spännande hela tiden och det ligger en ständig mystiskt fara över handling. Och utan att avslöja något så känns det som att allt kan hända när det kommer till hur det skall sluta.

Språket är bra och det är ett tempo i handlingen som rör sig stadigt framåt. Utan att rusa fram så håller handlingen tag i läsaren och tar med en på en intensiv resa, man dras in i den.

Jag gillar de övernaturliga bitarna. Det gör att det inte blir den vanliga deckaren utan det tillkommer en extra krydda till handlingen. Det är nästan som att det är lite skräckbetonad stämning, men inte så att det skräms utan den ligger på mera det mystiska håller än det skrämmande.

Jag ser verkligen fram emot att läsa den avslutande delen i denna trilogi, den kommer ut nu i dagarna och det skall bli riktigt spännande att se hur man knyter ihop handlingen.

Omdömen om andra böcker av författarna:

De Mörkermärkta

Johannes Pinter:

Vackra Kyrkor Jag Besökt
1007

Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Mattias Leivinger & Johannes Pinter: De Mörkermärkta

Titel: De Mörkermärkta
Författare: Mattias Leivinger & Johannes Pinter
Sidantal: 408
Förlag: Piratförlaget

Handling:

I ett vårkallt Stockholm sker en serie mord som till en början inte verkar ha något samband. En sömnlös taxichaufför. En alkoholiserad före detta psykolog. En psykiskt sjuk kvinna på ett behandlingshem. Tre människospillror förenade i sina olycksöden. När polisinspektör Iris Riverdal får morden på sitt bord ställs hon inför en gåtfull mördare, en undflyende skepnad med dunkla metoder och okända motiv. Och bakom honom anas en ansiktslös ondska bortom alla begrepp. Gradvis går det upp för henne att morden har rottrådar långt tillbaka i tiden, trådar som också löper in i hennes eget liv. Samtidigt samlas en krets människor för att bekräfta det de redan anat. Det förflutnas skugga har kommit tillbaka för att förgöra dem, de mörkermärkta.

Mina tankar:

Detta är första delen i en planerad trilogi, denna kom 2017 och den andra delen kom tidigare i år. Den nämns som en deckare med övernaturliga drag, men jag skulle nog hellre säga att det är en övernaturlig berättelse i form av en deckare. Johannes Pinter har jag läst böcker av tidigare och uppskattat riktigt mycket, han har rört sig då i skräckens spår. Mattias Leivinger har jag inte läst något av tidigare men vet att han har skrivit en roman som skall, om jag förstått det rätt, innehålla något övernaturligt.

Om man tar sig an denna bok som en deckare så kanske man snart kommer att känna att denna bok inte är något för en. Men om man däremot gillar det där övernaturliga när det kommer till liknande saker som går mera åt det demoniska hållet, då är detta boken för dig. Den rör sig i samma anda som Stephen King och Dean Koontz, det har en grundberättelse som är förankrad i något verkligt, men snabbt märker man att det inte är det, det finns makter och krafter som är utöver det vanliga.

Handlingen rör sig framåt i en stadig takt och den håller fast en och man vill veta vad det är som händer. Och det är just det som man inte direkt får reda på, istället för att förklara allt övernaturligt så kör författarna på och man får som läsare bara acceptera att det finns. Först blev jag lite förbryllad över att det inte blev förklarat vad det är som ligger bakom att dessa personer har några övernaturliga förmågor, men efter ett tag så köpte jag det och jag gillade det att det inte blev förklarat för en. Man fick inte allt skrivet utan man får gissa lite själv vad det kan vara som ligger bakom allt.

Huvudkaraktären Iris har lite drag av den där klassiska förstörda polisen som skall lösa ett fall, men jag tycker ändå att författarparet har lyckats göra något nytt av det. Hon verkar ha stora problem psykiskt men sättet hon tillämpar för att få dem under kontroll gör, i alla fall för mig, till en mörk och trasig själ som blir intressant att följa.

Språket är riktigt bra, det är enkelt att ta till sig och rakt på sak, men målar upp scenerna på ett sådant sätt att man känner att man är där, och även ibland känner vad personerna känner. Jag nämnde att man inte fick reda på hur allt ligger till och jag kan säga att, utan att avslöja för mycket, att när man har läst klart denna bok så känns det som att man inte läst en hel berättelse, det är många saker som saknar sin förklaring. Och jag misstänker att allt detta är för att det är en planerad trilogi, jag tror att man skall se dessa tre böcker som en enda lång bok. Det känns som man har läst början på en berättelse och jag ser verkligen fram emot att läsa nästa bok, för denna gav mig mersmak. 

Tidigare omdömen om Johannes Pinter:

Vackra Kyrkor Jag Besökt 
1007

Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur 
Bokbloggar.se