fredag 27 oktober 2023

Mattias Kuldkepp: Skärvor av en brusten framtid

Titel: Skärvor av en brusten framtid
Författare: Mattias Kuldkepp
Sidantal: 725
Förlag: Ragnarök Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

Hela tiden visste jag att vår strävan skulle sluta i blodbad.
Bara inte att blodet skulle vara mitt eget.

Skymning över Lyraak. Månguden Edyr är död och Keoc, den fjärde skapelseguden, har brutit sig ur sin fångenskap. Yion har fallit och demonerna marscherar mot människornas riken, men mitt i all för-tvivlan finns de som ännu inte är beredda att ge upp.

Längs kylsvepta vidder ämnar en krigare förena sitt folk, en yngling söker svar i korpars längtan och en kvinna önskar skydda sin bror. I främmande land letar en vilsen n’gai efter vägen hem, en adelsdam vill göra det rätta medan en man är fylld av längtan och en annan av hat. Ödestrådarna som vävs samman är många och leder dem alla mot den oundvikliga kataklysmen. Sönderfallets symfoni.

Mina tankar:

Detta är den avslutande delen i den episka fantasyserien Sönderfallets symfoni. Den första, Skärvor av en brusten värld, kom ut 2018 och den andra, Skärvor av ett brustet sinne, kom ut 2020.

De två tidigare delarna i serien håller jag som bland det bästa som kommit ut på den svenska bokmarknaden när det kommer till fantasy. Jag vågar till och med vara så våghalsig att påstå att de håller så hög kvalité i allt, språk, handling, bakgrund, karaktärer att de sopar banan även när det kommer till internationella storsäljare inom genren.

Jag minns fortfarande känslan när jag, 2018, började läsa den första boken i serien. Hade bara läst ett par kapitel när jag insåg att jag hade framför mig en resa som jag sent skulle komma att glömma. Jag och boken klickade så som man bara gör med ett antal böcker i sitt liv. Efter att ha läst ut den första tegelstenen, för alla tre böcker är redigt tjocka, så längtade jag efter fortsättningen. Dock så tog det några år innan andra boken kom ut.

Det var med spänning som jag, 2020, kastade mig över andra boken i serien. Skulle den leva upp till det som första boken hade gett mig. Eller skulle handlingen falla från den höga höjd som jag hade placerat första boken på. Än en gång så dröjde det inte långt in i boken innan jag insåg att det inte var en engångsgrej, författaren hade tagit sin tid med att komma ut med boken för att få den så perfekt som bara det gick att få den. Den levde upp till de höga förväntningarna och levererade även mer.

Så nu är vi framme då till tredje delen, där allt skall avslutas och säcken skall knytas ihop. Kommer resan som jag påbörjade för fem år sedan få ett tillfredställande slut eller kommer mina förväntningar gå åt ett annat håll än den vision som författaren har om denna serie? Kan säga att det var med en blandad känsla som jag började läsa denna bok, jag trodde stark på författaren men det fanns en liten bit inom mig som tänkte att det skulle kunna vara ett platt avslut på denna episka resa. Det har jag upplevt bland stora internationella författare, att de avslutat på ett för enkelt och meningslöst sett, som om de inte kunde knyta ihop säcken på samma sätt som resan har lovat läsaren.

Till att börja med så skall jag säga att man skall läsa de första delarna innan man hoppar på denna. Det kanske är en rätt så självklar sak men jag påpekar det ändå.

Det var tre år sedan jag läste första delen så även om jag mindes de stora dragen av vad som hänt i de tidigare böckerna så var det många små och även en del stora detaljer som jag hade glömt. Dels så har jag svårt att komma ihåg namn på karaktärer och i denna serie är det många som man möter som spelar någon slags central roll i det hela stora. Jag minns karaktärer på deras karaktärsdrag i stället för deras namn. Under dessa tre år så har jag matat hjärnan med många andra berättelser så det är inte konstigt att jag glömmer en del av handlingen när jag återkommer till en serie. Det tog en bit in i boken innan jag började få ordning på de olika karaktärerna och vad som hänt i de tidigare böckerna. Detta arbete att friska upp mitt minne var inget som gjorde att handlingen blev drabbad, jag hängde bra med i allt från starten.

Kan säga att jag är rätt så avundsjuk på de som ännu inte har börjar på denna serie men tänker göra det. Nu finns hela serien ute och man kan läsa dem i ett streck, eller endast med korta uppehåll, så att man har allt friskt i huvudet när man läser alla böckerna. Det är så det är meningen att läsa denna serie.

Jag har ju som sagt framhållit de tidigare böckerna som bland de bästa. Vet inte hur mycket jag skall upprepa mig när det kommer till denna sista del. Språket är precis som i de tidigare delarna riktigt genomarbetat och det är lättsamt samtidigt som det har en tyngd i sig. När det kommer till handlingen så är det likadant, den faller klart för läsaren samtidigt som det finns en komplexitet som gör att det finns en vikt i den, och nu pratar vi inte bara fysiskt med tanke på storleken på boken, nej det är en så genomarbetat handling att man känner att det är en värld som lever, ändå om den i denna serie verkar ta sina sista andetag innan den går mot sitt slut.

Bakgrunden till denna värld och handlingen i boken är något som man verkligen måste lyfta fram och även hylla författaren till det arbete som han lagt ner. Om vi börjar med första boken så målade han upp en värld och vi läsare fick bitvis veta mer och mer om världen, i dess nutida form och dess historia med dess olika folkslag och varelser. När vi kom till andra boken så dök han ännu djupare in i världen, vi fick veta ännu mera och uppleva mer, det blev en klarare bild för oss läsare, men ändå hade vi inte set allt.

I tredje boken kommer alla detaljer äntligen fram, eller om det verkligen är allt som kommer fram vet vi läsare förvisso inte. Men det är som om en konstnär gör ett verk, första boken är en grov skiss och andra boken lägger till detaljerna och nu den tredje boken så läggs de minsta men så betydelsefulla detaljerna fram för åskådaren, det vill säga vi läsare, att se och uppleva. Världsbygget är på toppen och jag kan inte tänka mig att någon läsare av serien kommer att känna att det inte är genomarbetat och innehållsrikt.

När det kommer till de olika karaktärerna så måste man säga att författaren har lyckats med att skapa ett innehållsrikt persongalleri som har intressanta och unika karaktärer, de har alla sina egna drag och röster och är inte kopior av varandra eller författaren i sig. De får ett sådant djup att man känner att de lever och man bryr sig om dem och vad som kommer att hända dem. Tack vare George R.R. Martin så är man även osäker om vilka som kommer överleva denna resa, för han har vänt på alla regler när det kommer att ta död på de största karaktärerna i en serie. Nu kommer jag såklart inte avslöja om något sådant händer här men man satt med detta i bakhuvudet hela tiden. Ingen går säker så att säga och det höjer spänningen ytterligare några steg och man bryr sig ännu mera om vad som kommer att hända de olika karaktärerna.

Och hur går det då med slutet? Hur skall jag kunna säga något om det och ändå inte avslöja något, för är det något som jag verkligen hatar är om någon avslöjar något. Det enda jag kan säga är att slutet inte faller platt utan det går i samma spår som hela serien. Man kommer att känna en tillfredsställelse när man slår ihop boken, det kan komma att vara en del andra känslor också, men de nämner jag inte då de kan avslöja utfallet.

Det jag dock kan säga utan att avslöja något direkt är att de sista hundra sidorna är bland det mest episka som man kommer att läsa. Genom boken så byggs det upp till ett stort slag och det går verkligen inte av för några hackor när vi väl kommer dit. Ändå håller författaren ordning på alla trådar som en mästare, det blir aldrig rörigt. Adrenalinet kommer att pumpa.

Så jag kan bara säga att författaren ror hem detta episka projekt som denna serie är med stor bravur. Genom hela serien så bjuder han på en resa som man sent kommer att glömma, det finns många stjärnor på fantasyhimlen och en del lyser lite starkare än andra och Mattias Kuldkepp är en av de som lyser starkast och leder läsarna åt rätt håll när de är ute och reser i fantastikens värld.

Kuldkepp har gjort ett arbete som fler borde få ta del av, det ligger så mycket bakom detta projekt som vi läsare troligen inte kommer förstå. Men all den tid som det tagit för författaren har verkligen gett något, något värt att bevara och ta fram för generation av generation av läsare av fantasy.

Med det kan jag bara säga att jag rekommenderar denna till alla som det minsta lilla gillar fantasy. Det är sällsamt att man stöter på något så här bra där allt bara sitter som det skall. Jag tackar författaren för resan som han har bjudit på med denna serie och ser fram emot vad för projekt som står härnäst nu när detta har rotts i land.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Konsten att rädda sitt skinn (Den ofrivillige hjältens handbok #1)
Skärvor av en brusten värld (Sönderfallets symfoni #1)
En hjälte kommer sällan ensam (Den ofrivillige hjältens handbok #2)
Skärvor av ett brustet sinne (Sönderfallets symfoni #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

fredag 6 oktober 2023

Frida Gråsjö: Vatten över huuvdet

Titel: Vatten över huvudet
Författare: Frida Gråsjö
Sidantal: 272
Förlag: Bokfabriken

Baksidestext:

Hanna, utarbetad advokat från Stockholm, har rest till Dalsland för att ta hand om sin morfar, slussvaktare vid 17:e slussen i Dalslands kanal. Ett par lugna veckor på landet kan göra henne gott. Harmonin hon hoppats på går dock om intet när hon inser att slussvaktarstugan blivit byns samlingslokal, där både föreningsfrågor och byskvaller avhandlas.

På den stora städdagen klättrar Hanna upp i sin gamla trädkoja för att komma undan de intensiva grannarna, och från sitt utkiksställe blir hon vittne till ett gräl. Hon ser något blänka till och hur Ulf, kommunalrådet, faller ner i slussfållan.

Alla utom Hanna är övertygade om att det var en olycka, även polisen. Desperat över att ingen lyssnar startar Hanna en egen utredning, och får med sig sin morfar i jakten på sanningen.

Undertryckta konflikter mellan grannarna kommer i dagen, och det finns ingen brist på misstänkta. Hanna blir mer och mer övertygad om att en mördare går lös i Södra Strandvikens idyll.

Mina tankar:

Frida Gråsjö har skrivit en rad böcker inom feelgood, detta är den första som hon blandar feelgood med deckare och då blir det såklart Cosy crime, som kommer mer och mer. Det är den första i en påtänkt serie.

Nu har jag inte läst hennes tidigare böcker då jag gärna vill ha mera spänning än vad feelgood-böcker brukar leverera. Men jag har absolut inget emot lite mysigare känsla när det kommer till ond bråd död, det kan vara lite avkopplande att ta spänning och mysterium på ett lättare sätt när det kommer till stämningen.

Vi har här något, som jag i alla fall får en känsla av, börjar som en feelgood-roman. Hanna är en advokat som har gått in i väggen och känner sig utbränd då hon under en rättegång och mer eller mindre kollapsat.

Under hennes sjukskrivning så ramlar hennes morfar, som är slussvakt vid en av slussarna i Dalslands kanal, och bryter benet. Hon bestämmer sig för att åka och ta hand om honom. Det känns som ett bra miljöombyte att bege sig till den lugna idyllen som det lilla samhället runt slussen består av, att komma bort från den hektiska storstaden kan få hennes huvud att återhämta sig.

Och det börjar absolut mysigt med härliga miljöer och återknyta till barndomsminnen. Men då detta är den deckare så ändrar det sig snart. Ett dödsfall sker vid slussen, Hanna är den enda som ser att det verkar vara ett mord. Men polisen vill inte lyssna på henne, de avskriver det mer eller mindre då de anser att det är henne överarbetade hjärna som spelar henne ett spratt.

Hon ger sig dock inte så lätt utan börjar en egen utredning. Hon har alltid älskat att läsa deckare och vill gärna lösa detta brott, speciellt då inte polisen verkar vilja göra det. Hon börjar fråga ut sina grannar för att se om hon kan ta reda på vem som är mördaren.

Genom boken så är det en mysig stämning med undertoner av humor. Speciellt skrattar man lite hur Hanna börjar förhöra sina grannar utan att det skall verka att hon förhör dem. Det är kanske inte alltid hon lyckas att få dessa frågestunder att se ut som hon bara småpratar med dem.

Det är ett lättsamt språk och författaren målar upp en härlig miljö, lite av en idyll som faktiskt gör att man skulle vilja åka genom Dalslands kanal och då är jag ändå inte mycket för att åka runt med en båt. Att hon kan få mig att känna detta betyder att hon har lyckats med sin miljöbeskrivning.

Vi har även ett gäng karaktärer som mer eller mindre alla är misstänkta till att vara mördare, då de verkar ha något med den döde att göra. Tycker att hon verkligen får till de olika karaktärerna på ett bra sätt, självklart så läggs det mest vikt på huvudkaraktärerna, men även dessa bikaraktärer får liv och berikar handlingen.

I efterorden så skriver författaren att hon alltid har velat skriva en deckare men inte riktigt vetat hur hon skulle få till då hon skriver feelgood. Hon hade dock fått tipset av Christina Olséni och Micke Hansen att cosy crime är feelgood som man blandar in ett mord i och då hade det släppt. Efter att ha läst denna bok så får jag säga att Frida lyckas med att få till en bra deckare. Den har ett mysterium som man som läsare tillsammans med huvudkaraktären försöker lösa. Det är verkligen en känsla av Agatha Christie och de andra klassiska deckarförfattarna som skrev mordgåtor. Hon nämner även de klassiska Kitty-böckerna, själv läste jag Tre Deckare, Bröderna Hardy och de roligare Tvillingdetektiverna och får säga att även det väckte nostalgiska känslor från dessa ungdomsdeckare.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en lättsmält och underhållande deckare som bjuder på mysig stämning och spänning. Samtidigt som den bjuder på en mordgåta så kan man bara luta sig tillbaka och njuta av resan som denna bok bjuder på. Den är fint paketerad med miljö, karaktärer och handling, jag ser fram emot att läsa om fler mord vid slussen.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar