Frida Moisto: Drakar lyfter i motvind

Titel: Drakar lyfter i motvind
Författare: Frida Moisto
Sidantal: 464
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

När Johan Lundblad, Jönköpings innekille nummer ett, hittas brutalt knivhuggen en varm sommardag, kontaktas Sten Johansson och Lisa Engström omgående. Fallet är av känslig karaktär då Johan Lundblads morbror Leif Blomqvist arbetar på Jönköpingspolisen och är en av Lisa Engströms största fiender.

Lisa försöker svälja sin stolthet och sköta fallet professionellt men Leif anar att Lisa döljer något och vägrar ge upp. Snart inser hon att han är så mycket närmare hennes sanning än hon kunnat drömma om. Hur långt är hon villig att gå för att hålla sina hemligheter begravda?

I utredningen framträder familjeintriger ingen väntat sig och både passion och hat står som mäktiga krafter bakom ett eventuellt motiv. När en person i Johan Lundblads innersta krets hittas mördad förstår polisen att fallet är större än de först trodde.

Mina tankar:

Detta är författarens andra bok i serien om den kontroversiella polisen Lisa Engström. Den första boken heter Som nitroglycerin. Denna kom ut 2019.

Då det är en del i en serie så rekommenderar jag som alltid att man skall läsa böckerna i rätt ordning så att man får ut det mesta när det kommer till de återkommande karaktärernas relationer och utveckling. Den centrala historien i denna bok är dock fristående som om man mot all förmodan hoppar på denna serie med denna bok så kommer man att hänga med i handlingen utan några problem.

Jag läste den första boken 2019 så jag hade gömt bort en hel del om karaktärerna, men det tog inte många sidor så var jag inne i handlingen. Det viktigaste händelserna från förra boken blev uppfriskade tack vare smidigt inbäddade återberättande bitar i handlingen.

Jag tittade tillbaka på vad jag skrev om förra boken och det känns, när jag läser den texten, att författaren redan i sin andra bok har slipat på sin berättarteknik. I förra boken så använde huvudkaraktären ett rätt så grovt språk. I denna så är hon fortfarande frispråkig och in i mellan åt rätt så grov i språket men den är lite nedtonad om mitt minne spelar mig rätt. Om detta är ett medvetet eller omedvetet val av författaren vet jag inte, men detta känns som ett rätt val.

Precis som förra boken så är det korta kapitel som för handlingen snabbt framåt och det händer något nästan hela tiden. Boken är uppbyggd att vi dels får ta del av fallet i nutid, vi följer poliserna när de försöker lösa det, samt en del andra karaktärer som på olika sätt berörs av det. Vi får även ta del av offrets liv i återblickar från olika tider i hans liv, detta målas långsamt upp vad som ligger bakom allt, det är en tragisk berättelse som skildras.

Utöver detta så får vi även ta del av händelser som berör huvudkaraktärens liv, saker som hände i förra boken och även innan den spelar en stor roll i detta. Det är lite därför det är bäst att ha läst den första boken innan man läser denna. Denna del av handlingen gör att den röda tråden i serien får nya infall och gör även att det blir spännande att se vad som kommer att hända framöver i serien.

Språket är slipat och handlingen är både spännande och fylligt. Jag tycker att boken håller en hög kvalité när det kommer till utförande av handlingen i sin helhet och gör att den blir en bok väl värd att läsa. Att det sedan finns ett djup i handlingen tack vare att vi får ta del av bakgrundshistorien i tillbakablickar gör inte saken sämre.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en välskriven och spännande deckare som håller sig till det hårdare hållet, vill man ha en mysdeckare så skall man kanske leta bland andra böcker. Men vill man ha mörkt och smutsigt så har man hamnat rätt. Då jag själv ligger efter med författarens utgivning så finns det redan två titlar efter denna på marknaden. Jag kommer absolut att läsa dessa också.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Som nitroglycerin (Lisa Engström #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Emanuel Blume: Nagriljärerna

Titel: Nagriljärerna
Författare: Emanuel Blume
Sidantal: 310
Förlag: Daniel Lehto AB

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

”Vid sidan om dem hängde något och dinglade. Det liknade en samling förvuxna svarta naglar eller krökta knivblad. Han knep ihop ögonen, kände hjärtat slå hårdare. Det var en av dem."

Gabriel ska precis fylla sexton. Livet är händelselöst och kretsar kring bilar och träning. När punkaren Lo övertalar honom att gå med i en rollspelsgrupp öppnar sig en värld av äventyr, mysterier och magi. Men när rollspelets monster letar sig in i Gabriels vardag börjar gränsen mellan spel och verklighet lösas upp.

Mina tankar:

Detta är om jag gjort mina sökningar på nätet rätt författarens tredje bok, förutom två tidigare böcker så har han gett ut en diktsamling och även fått ett antal noveller utgivna i antologier och magasin. Denna är en uppväxtskildrings-roman som riktar sig till unga vuxna och drar sig åt skräckhållet. Detta är mitt första möte med författarens verk.

Ser man det enkelt på vem boken riktar sig till så är det som jag nämnde unga vuxna, detta är om man ser på grundhistorien med ett första ögonkast. Vi har här en kille, 16 år, som står utanför gemenskapen när det kommer till skolan och samhället. En dag kommer en punktjej fram till honom och säger att han är inbjuden att spela rollspel med henne och ett gäng. Hon har inte pratat med honom förut men i sitt chockade tillstånd så dyker han upp på rollspelskvällen och det är starten på romanen och något större. Det rör sig om vänskap, svek och att ta steget till vuxenvärlden och börja ta ansvar för sitt agerande.

Som ni ser så har den många element av vad en uppväxtskildring har och den passar bra in för unga vuxna som står där själva i livet. Men det finns en annan grupp som boken riktar sig till och det är de som var i den åldern runt mitten av 90-talet, för är man själv i rätt ålder så inser man snabbt när man börjar läsa boken att det är då som den utspelar sig. Boken kommer att ge läsare i den åldern en massa nostalgi-känsla och säkerligen väcka en hel del minnen som legat dolda för en men inte lämnat en.

Rollspel är en viktig central roll i berättelsen och tack vare detta så väckte den verkligen minnen för mig. Jag hade så gott som alla äventyr och tillbehör till första Drakar & Demoner, jag hade visserligen inte många som jag spelade med, men några spelade jag med då och då, mest min bror och några klasskompisar till honom. Men jag kan inte säga hur många rollformulär som jag förbrukade på kvällarna när jag satt och gjorde gubbe efter gubbe. Att få kasta tärningar och se vad de gav mig för egenskaper var magiska i sig själv, rent ut sagt ett äventyr. I denna bok så spelar de expansionen Ereb Altor, just detta spelade jag aldrig, jag var några år före detta. Men ändå fick jag som sagt en otrolig nostalgikänsla av detta och jag tror absolut att alla som kom i kontakt med rollspel runt 90-talet kommer att få känna detta också.

Boken är uppbyggd på ett fantasirikt sätt, vi har här två berättelser som på ett sätt går hand i hand och spelar en viktig roll tillvarandra. Dels så har vi berättelsen om Gabriel och hans tillvaro, den andra berättelsen är faktiskt det äventyr som de spelar. När det är dags för rollspelskvällarna så blir det ett nytt kapitel i boken och det är då vi går in i denna värld och får möta de karaktärer som Gabriel och de andra skapade i sina rollformulär. Det är skrivet på det sättet att det blir en egen berättelse i berättelsen, men som sagt den spelar en viktig roll med resten av boken.

Språket är målande och jag sugs verkligen in i berättelse, detta kan vara mycket tack vare den stor igenkännelsefaktorn men om det är något som är viktigt i en berättelse är att man som läsare kan knyta an till berättelsen och det kunde jag verkligen här.

Att just rollspelsdelen är berättad som en riktigt berättelse istället för att vi får uppleva en grupp människor som sitter runt ett bord och slår med tärningar är något som jag verkligen gillade. För jag minns att själv när man spelade rollspel på den tiden så var det verkligen som att man var inne i berättelsen. Det var inte att man bara satt och slog med tärningar, man befann sig verkligen där och mötte faran. För de som aldrig spelat och fått uppleva denna känsla så kanske det låter konstigt men ni som har spelat, eller för den delen spelar, vet vad jag pratar om.

Det finns en sak, som jag inte kan nämna, för jag vill att läsarna själv skall få uppleva detta. Men under resans gång så kände jag att det låg något djupare i hela berättelsen, jag visste inte riktigt vad men framåt slutet så kom detta djup och det kändes verkligen av. Detta höjer hela berättelsen på ett riktigt bra och fint sätt.

En liten sak, eller kanske inte så liten för den spelar en viktig roll i boken, är att jag troligen har lyssnat live på två musikartister/band i hela mitt liv. Döm av min stora förvåning så spelar det enda bandet som jag lyssnat på som sagt en viktig roll i berättelsen. Det intressanta är att detta band är inte är direkt världskända utan mera underground och det var en stor slump att jag lyssnade på dem live. Detta blev mer en stor bonus för mig och gav boken en extra nostalgikänsla för mig utöver rollspel och 90-talet.

Jag nämnde ju att boken gick åt skräckhållet och det är absolut en del element åt detta i berättelsen. På sina rollspelskvällar så möter gruppen på några skuggvarelser eller om man skall säga monster. Skräcken börjar när Gabriel även ser detta i vardagen utanför rollspelet, detta är något som han måste möta och få en förklaring i. Är det endas i hans fantasi eller finns dessa varelser på riktigt?

Jag rekommenderar denna till unga vuxna som vill ha en äventyrlig samtidigt en finstämd roman om att växa upp och även utanförskap när det kommer till att passa in i samhällets normer. Men även så rekommenderar jag den till alla som i sin barndom eller ungdom spelade rollspel, kanske var där utanför samhällets normer, räkna med att få uppleva nostalgi. Detta var för mig ett trevligt möte och boken träffade rätt i så många element för mig, skall absolut ha koll på författarens kommande verk.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Pernilla Ericson: Jag ska hitta dig

Titel: Jag ska hitta dig
Författare: Pernilla Ericson
Sidantal: 349
Förlag: HarperCollins Nordic

Baksidestext:

Erlagruppens "fixare", Rickard Falke, befinner sig i livsfara. Han sitter inne med information som kan fälla den undre världens mäktigaste man, och klockan tickar mot en kommande rättegång. En torped får i uppdrag att tysta Rickard och får hjälp av en förrädare inom poliskåren. Utredningsteamet Erlagruppen återförenas, och med polis Liv Kaspi i spetsen påbörjar de jakten på torpeden. Hon tvingas använda all sin styrka och skicklighet för att överleva - och rädda de hon älskar mest.

Mina tankar:

Detta är andra boken i serien om Erlagruppen, som inleddes med Spåren vi lämnar efter oss. Denna kom 2017.

Då det är en del i en serie så rekommenderar jag att man läser böckerna i rätt ordning för att få ut det mesta när det kommer till de återkommande karaktärernas bakgrund och utveckling. Nu var det ett tag sedan jag läste förra boken, 2018, så minnet av vissa händelser var inte helt färska men jag kom snabbt in i handlingen och fick mitt minne uppfriskat när det kommer till de viktigaste bitarna om vad som hänt i föregående bok. Jag tror absolut att det skulle gå bra att läsa denna utan att läst den första men varför man skulle välja att göra detta vet jag inte då man hoppar över en riktigt bra bok.

Från första sidan blir det full fart och det händer något hela tiden, boken är riktigt adrenalinpumpande och actionfylld från första till sista sidan. Det är nästan som att man måste lägga ifrån sig boken ibland och komma håg att andas.

I den första boken blev vi presenterade för de olika karaktärerna som kom till att utgöra Erlagruppen, de hade alla olika bakgrunder men hade även något gemensamt att de på något sätt var berörda av kvinnors utsatthet i samhället. Första boken hade detta ämne som en central kärna och man kände verkligen att författaren hade något att säga om detta.

När det kommer till denna andra bok i serien så har vi inte direkt ett sådant ämne som kärna, det känns mer att i denna så var det mera spänningen som var kärnan. Detta kan vara lite farligt om det inte finns ett ämne som berör en när man läser en bok, den kan komma att kännas ytlig och platt och tråkig att läsa. Men när man bemästrar att gestalta spänningsmomenten som Pernilla lyckas med i denna bok så blir det inga problem med detta. Boken griper tag i en tack vare detta och vägrar släppa taget i dig.

Redan i debuten så visade författaren att hon hade en förmåga att hantera språket när det kommer till karaktärer, handling och miljöbeskrivning som utlovade mycket gott för kommande böcker. Och i denna så visar hon det igen. Handling och språk är lätt att ta till sig, samtidigt som det finns ett djup i texten också. Boken blir en intressant bladvändare.

Jag sa att jag hade läst den första boken 2018 och när jag var bara några kapitel in i denna bok så undrade jag varför jag hade väntat så länge med att ta upp en ny bok av henne. Denna bok innehöll precis det jag ville ha av en deckare och jag klickade med denna. Jag kan säga att jag verkligen inte kommer att dröja lika länge innan jag läser författarens tredje bok och för den delen fjärde bok. Boken knockade mig verkligen och jag kan säga att Pernilla säkrade sig en plats bland mina favoriter bland spänningsförfattare.

Jag rekommenderar denna med en varm hand till alla som vill ha en välskriven och spännande bok som kommer att hålla dig på nålar när det kommer till action och mysterium. Jag själv skall läsa mig ifatt författarens utgivning sedan skall jag varje gång hon kommer med en ny bok kasta mig över den med glädje.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Spåren vi lämnar efter oss (Erlagruppen #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Jonatan Olofsgård: Sommaren tar slut

Titel: Sommaren tar slut
Författare: Jonatan Olofsgård
Sidantal: 196
Förlag: Kraxa förlag

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Tom och Lea reser med föräldrarna till sommarstugan för att bomma igen inför hösten.

Morgonen därpå lämnas de ensamma när föräldrarna åker iväg på ett ärende, men tiden går utan att de kommer tillbaka.

På andra sidan sjön bor Udo, den gamla mannen med ögon av is och händer som får en att tänka på blanka vapen. Han inte bara hyr ut stugan utan övervakar även familjen och lägger sig i deras liv.

Tom och Lea har alltid undvikit Udo, men när de till sist står utan man och mobiltäckning är han deras enda hopp om hjälp. Men vägen till Udos hus visar sig lång och verkligheten är inte vad de tror.

Mina tankar:

Detta är författarens debutroman, det är en skräckroman eller en slags växa-upp-roman med drag åt det surrealistiska.

Genom hela boken så ligger det en stämning och känsla av att något är som det inte skall vara, vi ser det inte rakt på sak utan mera i ögonvrån, små saker som inte stämmer.

Två barn blir lämnade av sina föräldrar i en sommar stuga, föräldrarna har bara ett ärende att göra men när det börjar dröja innan de kommer tillbaka blir de två syskonen oroliga. Till saken så finns det inte heller någon mobiltäckning och de har inga grannar i närheten.

Berättelsen rör sig framåt i två spår, dels i nutid, som utspelar sig i slutet av sommaren, då vi följer de två syskonen och hur de tacklar situationen att vara övergivna på en ödslig plats. Det andra spåret är tillbakablickar på sommaren som gått och olika händelser som barnen varit med om.

Texten i författarporträttet så står det om författaren att han är uppväxt med bland annat Stephen King och då jag själv också är det så ser jag absolut en del influenser från skräckmästaren. Men att just säga skräckmästaren ger fel intryck till de som inte läst något av Stephen King, det är inte skräcken i böckerna som gör han till en mästare, nej det är hans förmåga att gestalta varje karaktär samt på till miljöerna och stämning som gör att man sugs in i berättelsen. Att sedan skräcken ligger där som ett element som vrider till allt är en annan poäng.

Det är denna gestaltning och miljöbeskrivning som jag känner igen i denna bok, det kanske inte ligger riktigt på samma nivå som mästaren själv men det finns absolut något där som gör att stämningen kommer fram och att det är värt att ta upp och läsa denna bok.

Mystiken och känslan av att något inte är som det skall gör att denna sommar som vi får ta del av bli något av en kuslig upplevelse samtidigt som det bitvis kanske väcker minnet om egna barndomssomrar, förhoppningsvis inte så rysliga som dessa syskon får uppleva.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en finstämd och samtidigt kuslig berättelse. Gillar man Stephen King, då kanske mest hans äldre verk, så skall man verkligen ge denna en chans. Jag tror absolut att om författaren fortsätter i detta spår och finslipar sig ännu mera så kommer hans namn bli något som vi kommer att nämna när folk frågar om svensk skräck.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Stephen King: Vinden genom nyckelhålet

Titel: Vinden genom nyckelhålet
Författare: Stephen King
Sidantal: 259
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Baksidestext:

Under en storm söker Roland och hans följeslagare skydd i en öde by. Medan en iskall vind drar genom världen berättar Roland om ett av sina första uppdrag som revolverman – en berättelse i berättelsen, och en som i sin tyr innehåller en saga.

Mina tankar:

Detta är den åttonde boken i Stephen Kings serie Det mörka tornet, denna kom ut för första gången 2012, på svenska kom den först 2017.

Den är dock ingen fortsättning på serien utan är mera ett litet appendix i form av en händelse som utspelar sig mellan fjärde och femte delen. För att hänga med i bakgrundshistorien skall man ha läst de andra böckerna i serien, i alla fall de fyra första så att man känner till karaktärerna och vad som hänt dem och lite om världen boken utspelar sig i.

Det är ett litet speciellt upplägg när det kommer till handlingen. Det är på ett sätt tre berättelser, man skulle kunna säga tre noveller, men de går ihop på det sättet att man börjar i den första handlingen där Roland och hans medresenärer blir fast i en storm. Under tiden de väntar på att stormen skall dra förbi så berättar Roland en historia om hans liv som utspelar sig i början av hans roll som revolverman. I och med att han berättar detta så går vi då över till den andra berättelsen i boken. Utan att säga något om denna bit av handlingen så kommer vi till en punkt där även den yngre versionen av Roland berättar en händelse som han hört talas om, en händelse som utspelar sig för längesedan. Vi hoppar då, mitt i den andra berättelsen över till den tredje berättelsen.

Detta låter kanske lite rörigt men det blir det inte, berättelserna flyter smidigt ihop och när den tredje berättelsen är avslutad så hoppar det tillbaka till den andra berättelsen, den med den unga Roland. När den i sin tur avslutas så tar vi steget tillbaka till där vi började, med den äldre Roland i stormen och då knyts allt ihop.

Stephen King har varit min absoluta favoritförfattare sedan jag läste min första bok av honom runt 1990, från första mötet så älskade jag hans stil när det kommer till gestaltning av sina karaktärer, han gör dem så levande. Att han sedan skrev skräck gjorde inte saken sämre då jag alltid haft en kärlek till det hemska som gömmer sig i mörkret och kanske även inom personer.

Språket i denna sitter precis som vanligt där det skall, han klarar det bra med gestaltningen men kanske inte på sitt unika sätt som jag är van vid. Det känns lite mera att denna går lite på tomgång och han har skrivit den på ren rutin. Det finns absolut element i berättelsen som är intressant och lyser av Kings berättarkonst. Men åt andra sidan så känns det lite att denna inte tillför något till serien Det mörka tornet, det är kul att återse karaktärerna igen och gå besöka denna värld. Det är som jag sa tidigare ett appendix till serien, man kan se det som bortklippta scener.

Så vem rekommenderar jag denna till? Till alla som vill läsa allt av Stephen King, dock så tror jag med tanke på att det är några år sedan den kom ut, att alla dessa har redan läst den. Det kan dock finnas de som stigit på Stephen King-tåget sent och håller på att arbeta sig igenom hans böcker, till dessa rekommenderar jag denna. Har man inte läst någon alls av honom tidigare så är inte detta boken att börja med, då dels den utspelar sig mitt i en serie och sedan för att denna är långt ifrån hans bästa bok, det finns betydligt bättre att börja med.

Omdömen om andra böcker av författaren:

The Colorado kid

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Stina Flodén: Nu dör vi

Titel: Nu dör vi
Författare: Stina Flodén
Sidantal: 301
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Lugnet i villaidyllen förbyts snabbt i panik när Camillas man Mikael skjuts till döds i hemmet samtidigt som Camilla och barnen gömmer sig i badrummet. Mikaels död är obegriplig och familjen hamnar i chock. I sorgen har Camilla ingen aning om hur hon ska närma sig barnen.

När polisen kör fast försöker Camilla själv ta reda på vad som har hänt, men när en stor sten kastas genom fönstret blir hon rädd att någon även är ute efter henne och barnen. Trots det måste hon ta reda på sanningen, och när fruktansvärda hemligheter avslöjas inser Camilla att hon inte har en aning om vem hennes man egentligen var.

Mina tankar:

Detta är författarens debutbok och den första i en planerad serie, varav den andra har redan kommit ut och heter Släpp mig fri.

Till att börja med så har denna bok en riktigt intressant handling och även vinkel på ett ämne, men jag kommer inte att ta upp exakt vad detta ämne är då jag känner att man bäst ger sig på boken med ett öppet sinne och inte vet om vad som komma skall.

Boken har sina vändningar under resans gång, jag själv anade några av dem rätt så tidigt. Nu vet jag inte om det är att jag slukat spänningsgenren i hela mitt liv och möt den ena vändningen efter den andra att jag börjar se dem tidigt eller om det är meningen av författaren att vi läsare skall ana den tidigt och se hur den växer fram. Känner att jag genom att prata om att det finns en vändning utan att säga rakt ut vad den är gör att kommande läsare kanske får handlingen lite förstörd, så jag kommer inte nämna det mera. Det enda jag kan säga att jag verkligen uppskattade denna, för mig i alla fall, annorlunda vinkeln på ämnet och tyckte det kändes fräsch även om ämnet har bearbetats otaliga gånger.

När det kommer till språket och tempot i handlingen så är det ett lättsamt språk, det kanske känns av ibland att det är en debutbok men tycker själv att det är ett stabilt språk som för handlingen framåt. Tempot rör sig snabbt framåt och det händer saker hela tiden. Det finns en orolighet som kryper sig sakta men säkert på en, detta gör att det blir nervpirrande spänning. Klassar boken som en snabbläst bladvändare.

Jag tror att boken kommer att få en att fundera på om man verkligen kan lita på alla som man har i sin närmast krets och möter eller till och med lever med varje dag. Den du minst anar kan ha en mörk hemlighet.

Under resans gång så kommer en hel del frågor att dyka upp och innan sista sidan så kommer vi att få svar på de flesta av dem, men en del nya kommer kanske i slutet och några tidigare blir obesvarade. Detta betyder att nästa bok är en direkt uppföljare till denna och jag ser verkligen fram emot att läsa den. Jag hoppas på flera vändningar, frågor som besvaras och kanske nya som uppstår.

Slutsumman blir en bra debutbok som jag rekommenderar varmt till alla som vill ha en thriller som är spännande, har ett högt tempo samt intressanta infallsvinklar på ett välkänt ämne.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Oskar Källner och Karl Johnsson: Världsdanaren

Titel: Världsdanaren
Författare: Oskar Källner och Karl Johnsson
Sidantal: 278
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget , tackar så mycket.

Baksidestext:

Alice och Elias har precis överlevt ett livsfarligt hyperrymdshopp. Men rymdskeppet Stillheten är skadat, och även Alice är illa tilltygad. Ibland ser någon annan ut genom hennes ögon. Kraoen Chelie fruktar det värsta och gör sig redo att döda sin syster.

Samtidigt vaknar något enormt till liv, långt inne i en gasjätte. Något som kan förändra allt för Chelies folk. När så mörka krafter samlas för att förslava kraoerna hamnar Stillhetens besättning åter i stridens centrum.

Mina tankar:

Detta är sjätte delen i Imperiets arvingar, ett rymdepos som riktar sig i första hand till 9-12 ålders, men kan läsas av alla som har en förkärlek till science fiction i alla dess former då hela serien är en hyllning till genren. De tidigare delarna heter Bortförda, Järnrosen, Gravplaneten, Minnesskrinet och Fängelseflykten.

Man skall läsa böckerna i rätt ordning då det är viktigt för att kunna hänga med i handlingen. Just i denna så finns det i början en slags sammanfattning som berättar om de viktigaste händelserna från de tidigare böckerna. Detta är mera en uppfriskning av minnet i stället för att kunna hoppa in i serien här.

Varje bok i serien är unik i sig själv, samtidigt som den håller den röda tråden trogen, då den tar upp olika händelser i varje bok. Vi har haft till exempel heist-handling i en av böckerna och en fängelseflykt i en annan. Nu skall jag inte gå in på exakt vad som händer i denna men i denna del så får vi lära känna en den nyaste i besättningen bättre, kraoen Chelie och hennes värld och folkslag.

Detta att varje bok skiljer sig från de föregående är intressant och spännande, även om man har den stora handlingen klart för sig så kommer den senaste boken bjuda på en del överraskningar när det kommer till vad den kommer att fokusera på. Detta gör att man med glädje kastar sig över varje ny bok som kommer i serien.

Boken är lättläst, vilket är förståeligt när det kommer till vilken ålder som den riktar sig till. Det jag gillar med serien är att även om den är lättläst så finns det ett underliggande djup i handlingen samt ett allvar i den. Författaren har gjort ett utmärkt val att inte se ner på barns uppfattningsförmåga när det kommer till att ta till sig och förstå mera vuxna frågor som rör samhället i det stora. Det blir en perfekt mix av fartfylld handling och djupa insikter.

Jag sa i början att serien är en hyllning till genren och denna bok fortsätter såklart i detta spår, varje sig man är intresserad av böcker, film eller spel så kommer man mycket troligen hitta små och stora hyllningar till just sådant. Det som är bra är att det gör inget om man inte ser dessa hyllningar, för det är inte det som är huvudpoängen i denna serie, man kommer att förstå berättelsen utan att se dessa hintar. Boken står stadigt på egna ben och bjuder på en handling som känns riktigt fräsch och inte en kopia av kända verk.

Jag får absolut inte glömma att nämna att denna bok är gjord av två personer, boken är illustrerad av Karl Johnsson och hans bilder är, precis som i de tidigare böckerna, helt otroliga. De är snygga och detaljrika och ger handlingen ytligare ett djup. Han greppar verkligen texten och återberättar handlingen genom att fånga olika scener på ett mer eller mindre perfekt sätt.

Jag vet inte hur lång denna serie kommer att bli, så hur nära vi är en slags upplösning av handlingen kan jag inte svara på. Tror inte att författaren har sagt det heller, kan dock ha missat det, men vet att jag läste något i stil med att författaren såg denna serie som första säsongen av en tv-serie, det verkade som han hade klart för sig vad som skulle hända igenom denna ”säsong”, men att även om säsongen var över så skulle det finnas mer att berätta. Detta låter som att serien på ett sätt kommer att bli långlivad och av vad jag sett i dessa böcker som redan kommit ut så är det bara glädjande att höra.

Jag rekommenderar denna till alla barn som vill dyka ner i ett äventyr som när de väl börjar läsa inte kan sluta. Men som jag sa i början även vuxna som gillar genren kan komma att gilla serien om man är ute efter mera lättsmält handling som underhåller och vem vet kanske även väcker en del nostalgikänslor från en svunnen barndom.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Oskar Källner:

Drakhornet (Nornornas Vävnad #1)
Disekvilibrium
Bortförda (Imperiets Arvingar #1)
Järnrosen (Imperiets Arvingar #2)
Gravplaneten (Imperiets Arvingar #3)
Minnesskrinet (Imperiets Arvingar #4)
Fängelseflykten (Imperiets Arvingar #5)

Karl Johnsson:

Vei Bok 1
Vei Bok 2

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar

Kamilla Oresvärd: Råttfångaren

Titel: Råttfångaren
Författare: Kamilla Oresvärd
Sidantal: 304
Förlag: Bokfabriken

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Baksidestext:

Stina Seger har tagit en välbehövlig semester och är i Marbella med sina två bästa vänner Amelie och Carolina. När hon kommer hem till Sverige blir inget som hon tänkt sig. Hon blir omplacerad från sin tjänst vid Göteborgspolisen och vad värre är, Amelie försvinner spårlöst.

Stina får inte arbeta med fallet. Trots det blir hon inblandad och befinner sig snart mitt i en katt och råtta-lek där inget är vad det ser ut att vara. Ju mer hon nystar i fallet, desto mer inser hon att sanningen finns henne skrämmande nära. Samtidigt börjar tiden rinna ut. Kanske är det redan för sent?

Mina tankar:

Detta är författarens tredje bok om Stina Seger, de tidigare heter Minnesbäraren och Jägaren. Denna kom ut 2018.

Jag brukar alltid rekommendera att när det rör sig om en serie med återkommande karaktärer så skall man läsa böckerna i rätt ordning för att få ut det mesta av bakgrundshistorien som kan följa med i de olika böckerna. Nu var det ett tag sedan jag läste de tidigare böckerna i serien och jag läste dem faktiskt i fel ordning, den andra läste jag 2018 och den första 2020. Jag hade absolut inga problem med att hänga med i de olika böckerna men kände ändå av lite att det var lite bakgrundshistoria som försvann när jag läste andra boken innan att ha läst den första.

Inför denna bok så var jag i rätt ordning och med tanke på att det var ett tag sedan jag läste de tidigare böckerna så hade jag glömt bort mycket om vad som hänt karaktärerna, men det var inget som störde läsningen och jag hängde med bra i handlingen i alla fall. Minnet friskades upp lite under tiden som jag läste boken. Så boken kan absolut läsas utan att man läst de tidigare.

Boken är uppbyggd av korta kapitel och det är en handling som rör sig snabbt och fokuserat med ett lättsamt och samtidigt stabilt språk.

Vi har här ett kidnappningsdrama, en väninna till Stina Seger har försvunnit. Samtidigt blir Stina omplacerad från sin vanliga tjänst, detta på grund av efterdyningar från förra boken. Hon finner ändå en väg att på omvägar utreda och försöka hjälpa till att hitta sin väninna.

Det är riktigt spännande och medryckande att följa denna jakt på kidnapparen. Vi får följa utredningen samtidigt som vi även får reda på mer och mer av bakgrundshistorien om vad det är som ligger bakom kidnappningen. Det blir en intressant mix av dessa handlingar som tillsammans gör att det blir en bok som är svår att lägga ifrån sig.

Den är även på ett sätt en lättsam bok att ta till sig, och detta är inte något negativt. Ibland så behöver man något lättsmält som man bara kan hänga med i av bara farten utan att behöva tänka efter allt för mycket.

Allt detta gör att det blir en bladvändare som man bara kan luta sig tillbaka och njuta av. Jag hade inte haft något emot att få läsa mer av Stina Seger, men jag misstänker starkt att författaren inte kommer att återvända till henne mer. Denna kom ut som sagt 2018 och författaren har skrivit ett antal böcker efter denna så vi får anta att hon är klar med Stina Seger.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en spännande bok som bjuder på en intressant handling. Jag själv ser fram emot att läsa författarens andra böcker som hon skrivit efter denna, har en del att ta mig igenom innan jag är ifatt utgivningen.

Omdömen om andra böcker av författaren:

Minnesbäraren (Stina Seger #1)
Jägaren (Stina Seger #2

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar