Camilla Linde: Hästen från vattnet

Titel: Hästen från vattnet
Författare: Camilla Linde
Sidantal: 190
Förlag: Lind & Co

Baksidestext:

Utanför det lilla samhället Mörkersjö ligger Ödemarken. Det sägs att det finns något farligt där.

Junos högsta önskan är att få en egen häst. En dag, när hon är ute i skogen med bästa kompisen Aimy och hennes häst, hör Juno en gnäggning från Ödemarken. Trots alla varningar beslutar hon sig för att undersöka var ljudet kommer ifrån.

Vid en tjärn, djupt inne i den mörka skogen, hittar hon en häst som verkar övergiven. Juno tar med den vackra och vilda hästen till stallet. Han får namnet Storm och Juno börjar sköta om honom som sin egen. I hemlighet hoppas hon att ägaren inte ska dyka upp.

Men Aimy är inte alls glad för Junos skull, och de andra hästarna verkar rädda för Storm. Snart börjar underliga saker att hända, både i stallet och med Juno. Vem, eller vad, är Storm egentligen?

Mina tankar:

Detta är en bok som riktar sig till åldersgruppen 9-12, men jag känner att den fungerar utmärkt till andra åldrar också, beroende på lite av intressen och smak.

Det stora ämnet i denna bok är hästar och tonårstjejer som mer eller mindre lever i stallet. Så ett intresse för just detta är en stor bonus om man skall läsa denna bok, jag som inte satt min fot i ett stall och inte är en tonårstjej var kanske lite malplacerad för att läsa boken. Men även om man räknar bort andra element i boken, som jag återkommer till, så kände jag att just denna bit av handlingen var riktigt bra beskrivet och jag kunde verkligen leva mig in i denna och kan föreställa mig hur viktigt det är för hästtjejer att få komma till stallet och ta hand om sina hästar.

Författaren säger i efterorden att hon är en hästtjej och är uppvuxen i denna värld och det måste jag säga att hon verkligen får till det i denna bok. Hon har erfarenheten att även kunna beskriva för de som inte satt sin fot i ett stall få uppleva det.

Sedan vet jag att författaren har en förkärlek till skräcken och det lite mera mörkare och detta har hon bakat in i denna berättelse också. Det var det elementet som fick mig att ta upp denna bok, skall erkänna att om det hade varit en ren hästbok så hade jag nog inte börjat läsa den. Nära stallet i boken finns de en bit av skogen som kallas Ödemarken och dit skall man inte bege sig, men såklart så händer det saker och huvudkaraktären befinner sig snart långt in i Ödemarken och där hittar hon en övergiven häst som hon tar hand om. Men allt verkar inte vara som det skall med denna häst.

Författaren har blandat in något som känns som gammal folktro och lokala sägner. Det är en mystik över handlingen och man känner att något står inte rätt till, det lurar en fara. Hon målar upp denna skräck på ett riktigt bra sätt och i stället för att visa allt så hintar hon bara sakerna, vissa bitar lämnas till läsarens egen fantasi, vilket kan vara skrämmande nog.

I denna berättelse finns det även något ömt och sårbart. Huvudkaraktärens mamma har försvunnit på mystiska omständigheter och detta har gett henne en traumatisk uppväxt. Även här skildrar författaren på ett bra sätt hur detta kan sätta sina spår i ett barn. Hur hanterar man vardagen med detta inom sig?

Så för mig som har mina fötter i skräckens värld finns det endast ett enda sätt att beskriva denna bok. Det är som om Stephen King hade skrivit Min häst. Han är bra på att skildra vanliga karaktärer med sina problem, stora som små, han får dem levande och det är precis det som författaren gör här. Även om den riktar sig till en yngre publik så håller hon sig inte undan de mera vuxna problemen i livet, som även drabbar barnen. Att hon blandar in skräck och mystik är bara bra för mig då det är min kopp av te.

Jag rekommenderar denna till alla hästälskare, stora som små, tror att de äldre kommer att leva sig tillbaka till barndomens stall. Då det är skräckelement i berättelsen också så skall man föredra när det blir lite mera övernaturligt så boken är riktigt bra till barn som vill ha lite mera skrämmande berättelser.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr (Snack Parrow #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Camilla Linde: Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysteriet och piratbestyr

Titel: Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr
Författare: Camilla Linde
Sidantal: 65
Förlag: Whip Media

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Rymdpiraten Snack Parrow har fått ge upp sitt piratande och startar istället en rymdbyrå för att lösa mysterier.

Av en slemmig humfurk köper han ett rymdskepp med kristallkrona för att kunna resa mellan galaxerna. Ett skeppsspöke blir kapten eftersom han själv inte kan köra skeppet.

Tillsammans med kompanjonen Flax drar de ut på äventyr. Men resan blir kort, för rymdbaljan går sönder. De måste till Skrotplaneten för att skaffa reservdelar. Men Skrotplaneten vaktas av universums farligaste varelser: Robotkaninerna.

Ska de lyckas komma levande därifrån?

Mina tankar:

Detta är den första delen i barnboksserien om Snack Parrow. Den riktar sig till åldersgruppen 6-9 och kom ut för första gången 2016 men kom 2021 ut i en ny utgåva då med färglagda illustrationer. Det har kommit ut än så länge fem delar i serien.

Det är en lättläst bok, vilket är rätt så underförstått då den riktar sig till barn som kanske precis har lärt sig att läsa. Den är dock väldigt underhållande och jag som vuxen kände att det var en avkopplande lässtund som även jag med ett vuxet sinne kände att jag fick ut något av läsningen.

Denna första del i serien kan ses som en presentation av karaktärerna och deras situation. Vi möter här Snack Parrow som vill köpa ett eget rymdskepp och åka runt i rymden. Dock så är det kanske inte så lätt som han tror, då han är rätt så godtrogen och får ett skepp som nätt och jämnt håller ihop, på deras första resa så kommer de inte långt innan delar av rymdskeppet går sönder. De blir tvungna att försöka hitta reservdelar som visar sig endast finnas på en farlig planet.

Det är lätt att följa med i handlingen men den är samtidigt finurlig i hopknuten. Det är med en stor berättarglädje som författaren bjuder med sina läsare på ett äventyr som jag verkligen tror går hem hos målgruppen som den riktar sig till. Den bjuder på fantasi, humor och spänning, allt i rätt doser för att få ett barn att fortsätta läsa och inte tappa intresset.

Boken är som sagt en presentation över denna värld som författaren skapat, det är en slags teaser som skapar mersmak och när man har läst ut denna så vill man med säkerhet läsa nästa bok i serien för att se hur det kommer att gå för våra karaktärer.

Jag rekommenderar denna till alla barn som gillar rymdäventyr, den är perfekt som en första bok att läsa om man vill ge sig på att läsa själv och jag tror även föräldrar som högläser för barn kommer att finna boken underhållande, speciellt om man har en förkärlek till rymden.

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se

Författarporträtt: Camilla Linde

Foto: Emelie Asplund

Berätta lite kort om dig

Jag är en före detta nollåtta som numera bor på västkusten. Dagtid jobbar jag på Röda Korsets Ungdomsförbund som verksamhetsutvecklare för läxhjälp online, nattetid skriver jag böcker. Natten har alltid varit min favorittid att skriva, men det är lite svårare att få till nu när jag har två barn hemma. Förutom skrivandet gillar jag att läsa, träna hund, och siktar på att ta svart bälte i karate.

Jag har framför allt gett ut science fiction för barn och skräck i novellform. Även om jag vet att det finns vuxna som läser barnböckerna, och barn som läser skräcknovellerna. Jag dömer ingen!

När och vad väckte ditt intresse för fantastiken?

Jag läste min första Stephen King bok när jag var nio år (Cujo) och sedan dess var jag helt fast. Jag har alltid känt en dragning åt det mörka och hemska och här hittade jag hem. Så det var egentligen skräcken som tog mig i handen och ledde in mig i fantastikens förunderliga värld. Sedan dess har jag inte riktigt hittat ut igen.

Vem eller vad har inspirerat dig till att skriva och när började du skriva?

Jag började skriva i stort sett samtidigt som jag lärde mig att forma ord. Hemma hos mina föräldrar finns lådor fyllda med ”böcker”. Alltså dubbelvikta A4 som häftats ihop. Jag skrev bland annat en riktigt hemsk historia om en familj som bodde vid en hungrig avgrund. Jag hade nog skräcken i mig innan jag visste vad skräck var!

Jag fortsatte att skriva, men det var först när jag vann tidningen Mitranias novelltävling (2006) som jag började tänka att jag faktiskt skulle kunna skriva för andra. Tio år senare debuterade jag med min science fiction-serie ”Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr” och på den vägen är det.

Någon författare (eller annan person) som har betytt mycket för ditt eget skrivande?

Den enskilda författare som betytt (och betyder) mest för mig är utan tvekan Stephen King. Det var där jag hittade skräcken och den typ av böcker som talade till någonting i mig. Få personer kan berätta en historia lika bra som King. Han har förmågan att liksom tala direkt till en. Jag har också alltid tyckt att det är väldigt intressant med klassperspektiv i böcker, och få skriver om ”the little guy” lika väl som mr King.

Annars har mina tre Annor (Anna Jakobsson Lund, Anna Ahlund och Anna Arvidsson) haft väldigt stor betydelse för mig i mitt författarskap. De är alla briljanta författare och det häftiga är att alla har så olika ingångar till en text. Att bolla mina texter med dem lär mig otroligt mycket.

Vad tycker du är svårast och lättast/roligast att skriva?

Jag har insett att jag inte är en visuell människa. Alls. Jag tänker inte i bilder och har ganska svårt att se saker framför mig. Därför tycker jag att miljöbeskrivningar är utmanande. Lättast är utan tvekan dialog!

Hur ser din skrivprocess ut?

Enkelt sammanfattat skulle jag säga att min process är totalt kaos. Jag skriver aldrig synopsis utan utgår alltid från en idé. Det kan vara en snutt dialog, en mening eller en tanke om hur historien ska sluta. Sedan skriver jag bara. Utan att veta någonting egentligen. Jag bara skriver och ser vad som händer. Ofta blir jag själv överraskad. Jag tror att det viktiga för mig inte är att stanna upp alltför mycket. Kommer jag till en passage där jag fastnar hoppar jag bara över den och fortsätter med något som känns lättare. Jag hoppar fram och tillbaka i texten och skriver det som känns lättast för stunden. Som trött småbarnsförälder tror jag stenhårt på att följa lusten. Det går alltid lättare för mig att fylla i luckor när helheten sedan är klar.

Länge trodde jag att det var någonting fel på min process. Alla skrivarkurser jag gått pratade om hur viktigt det var med synopsis. Och jag har verkligen försökt att använda det, men texterna har blivit helt döda för mig. Jag tror att kaoset väcker min kreativitet.

Hur lägger du upp ditt skrivande kontra arbete, familjeliv?

Det enkla svaret är nog att jag sover alldeles för lite. Men det finns ju (tyvärr) inte fler timmar på dygnet. Så jag skriver helt enkelt på kvällar och när det finns små luckor. Förut ville jag ha längre sammanhållna pass att skriva, nu tappar jag fokus redan efter en halvtimme. Kanske har min hjärna ställt in sig på att skriva under de där korta stunderna när barnen är sysselsatta med något annat?

För mig har det också hjälpt att se barnen som en resurs i skrivandet, snarare än ett hinder. Nu under hösten har jag skrivit en världsbok till det kommande Snack-spelet (som är en del av Sagospelet rymd). När jag behövde hjälp att komma på varelser tog jag hjälp av barnen, som direkt satte igång att illustrera och komma på egenskaper. Att jag skriver barnböcker underlättar såklart, men jag tror att även de som skriver annan litteratur kan involvera barnen i processen (och väcka intresset för att skriva, win-win!)

Berätta någonting som du tror att dina läsare inte känner till om dig.

Jag har en extremt oanvändbar superkraft. Och det är att jag alltid, ALLTID sträcker ut foten när jag tappar någonting. Det spelar ingen roll om det är en macka, en stekpanna, en kniv eller kokande äppelmos. Den åker liksom bara ut utan att jag kan stoppa den, vilket har lett till en del skador genom åren.

Är det något du brinner extra för och gärna lyfter fram i dina texter?

Jag skriver ofta om utanförskap, att hitta sin gemenskap och känna att man hör till. Ett sammanhang. Det är någonting jag själv inte alltid haft och att det har gjort mig ganska rotlös. Någonting jag också vill få med är frågan om klass. I min lättlästa science fiction-trilogi ”Den längsta resan” blir det extra tydligt. Där har nämligen människor från jorden valts ut till att sova i 433 år för att befolka en ny värld, medan andra människor tvingas leva och dö på rymdskeppet som tar dem dit. Vad händer när en av de sovande passagerarna möts och dessa två världar kolliderar?

Vad är det konstigaste/udda du gjort för ett bokprojekt?

I samband med att jag skrev novellen Sju sorters kakor ställde jag en hel del frågor på facebook. Frågor som fick vissa av mina vänner att undra vad jag egentligen planerade. Novellen handlar nämligen om Britt-Marie som bott i samma lägenhetsområde i större delen av sitt liv. Nu riskerar dock hennes hyresrätt att omvandlas till bostadsrätt. För Britt-Marie skulle det innebära hemlöshet. OM omröstningen går igenom. Men det finns förstås sätt att förhindra att den gör det. Att döda sina grannar, till exempel. Det enda problemet är att hon inte har dödat någon förut och inte riktigt vet hur man gör.

I samband med att jag skrev novellen ställde jag frågor om hur man kan göra brödrostar strömförande, om man kan kapa bromsar på moderna bilar och vad man kan ha i kakor för att förgifta någon. Jag fick oväntat många entusiastiska svar!

Vad kan du berätta om vad du har på gång härnäst?

I dagarna kommer Sagospelet rymd, där min bokserie om rymdpiraten Snack Parrow har blivit ett eget universum som man kan spela i. Det är någonting jag ser fram emot oerhört mycket. Tänk att få se sin värld som spel, liksom!

Men det jag vill tipsa lite extra om är att jag kommer att släppa en adventsföljetong på youtube. Det är en specialskriven historia med Snack Parrow och gänget som kommer att få lösa ett riktigt julmysterium. Tomten är nämligen borta! Varje advent släpps ett nytt avsnitt och det är helt gratis. I dessa tider tror jag att vi alla behöver någonting som kan muntra upp oss. En julsaga i rymden, till exempel. Följ den gärna på: https://www.youtube.com/channel/UCrgsCR_EBtJmMdrmz45AppQ

[Bibliografi]

Barn-och ungdomslitteratur

Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr - Snack Parrow del 1 (Whip media, 2016)
Nödrop från yttre rymden - Snack Parrow del 2 (Whip media, 2017)
Jakten på Spökskeppet - Snack Parrow del 3 (Whip media, 2018)
Den försvunna pokalen - Snack Parrow del 4 (Whip media, 2020)
Uppvaknandet - Den längsta resan del 1 (Hegas förlag, 2020)

Antologier

Krälande Cthulhu och andra bedrägliga blindskär (Schakt, 2007)
Husets varmaste rum (Linnaeus University Press, 2010)
Spegelzonen (Mitrania, 2012)
Magiker och maskiner (Catahya, 2014)
Efter stormen (den utökade versionen) (Mix förlag, 2014)
Med pirrande mage och stapplande steg (Whip media, 2015)
På denna grund (Pop up publishing, 2015)
Svenska spöken (Andra världar, 2015)
13 svarta sagor om ond bråd död (Swedish zombie, 2017)
De magiska tjugonio, en bokstavsvärld (Idus förlag, 2017)
13 svarta sagor om superskurkar (Swedish zombie, 2018)
Sniffa på siffror med matte ma och tiken (Under the kite publishing, 2019)

Andra plattformar (app-historier anpassade för mobiler)

The mystery on Utopus (Bedtime stories, 2018)
Flickan i brunnen (Snicks stories, 2019)
Hellre död än här (Snicks stories, 2020)