Mariette Lindstein: Sekten På Dimön

Titel: Sekten På Dimön
Författare: Mariette Lindstein
Sidantal: 505
Förlag: Mörkersdottir Förlag

Baksidestext:

På en dimmig och vindpiskad ö utanför Bohusläns kust har en New Age-rörelse slagit sig ner. Deras karismatiske ledare, Franz Oswald, har utvecklat en lära, ViaTerra, som sägs återställa sjäslig frid och kroppens naturliga balans. Rörelsen har en magnetisk dragningskraft på kändisar och makthavare i höga positioner.

Sofia Bauman, som precis tagit sin universitetsexamen, blir fascinerad av Oswalds lära. Osäker vad hon vill göra med sitt liv, och charmerad av Oswald, antar hon hans jobberbjudande. Snart blir hon dock varse de enorma uppoffringar som engagemanget kräver.

När sommaren ger vika och höstdimman driver in och slukar ön, börjar Sofia undra om hon blivit indragen i en sekt. Samtidigt anar hon att det finns en skillnad mellan rörelsens ansikte utåt och Oswald avsikter, och ju fler stenar hon vänder på, desto mer ångrar hon sitt beslut.

Men Oswald styr med järnhand och ett elstängsel har rests runt sektens ägor. Vägen tillbaka till ett normalt liv förvandlas långsamt till en mardröm.

För ingen har någonsin lämnat ViaTerra.

Mina tankar:

Detta är författaren Mariette Lindsteins debutroman, den kom ut 2015.

Boken tar upp livet inne i en sekt, om hur man blir långsamt indragen i det och innan man vet om det så är man så djupt indragen att det känns som att det inte finns någon utväg. Frågan är också om man vill hitta den utvägen, man har så gott som blivit hjärntvättat att det som de som styr säger måste ju vara sanningen. Det är det yttre världen som inte ser med klara ögon och bara de i den inre cirkeln vandrar den sanna vägen.

När man hör talas om olika sekter så undrar man ju på hur människor kan gå på det. Men det är lätt att vara dömande när man inte har sett kraften i människors manipulativa förmåga, och vissa har verkligen en så stark förmåga att vad än denna person säger så tror andra på det och kan även få en att göra precis det den vill.

Mariette Lindstein har verkligen gjort en livs resa när det kommer till sektlivet. Som tjugoåring blev hon indragen i det. Det började på med små steg och hon blev mer och mer indragen i detta liv, det tog tjugofem år innan hon lyckades ta sig ur detta liv. Nu lever hon som författare och håller även föredrag om sekters påverkan.

Så när Mariette skriver om den fiktiva sekten ViaTerra så gör hon det med en djup kunskap om hur det kan gå till och det är just det som vi får se här. Vi har en ung kvinna som får ett erbjudande som hon bara inte kan tacka nej till, man kan kanske se några varningstecken i början, men det är nog bara för att vi som läsare vet att vi läser en bok om en sekt. Skulle man försöka att leva sig in i karaktärens situation så hade vi nog upplevt det på samma sätt, vi hade inte sett varningstecknen.

Det är inte en adrenalinpumpande spänning som vi möts av i boken, det är en mera spänning som långsamt kryper på en och när den väl har greppet om dig så släpper den dig inte. Det är lite av en kuslig stämning igenom hela boken och man har lite av en klump i magen för man undrar hur detta skall sluta.

Nu vet jag inte hur stora likheter denna handling har med författarens liv inom sekten, men jag anar att många av händelserna är tagna ur verkligheten, med kanske några ändringar. Tänker först och främst på vardagssysslorna (om man nu kan kalla det för det) som målas upp här. Med det i bakhuvudet när man läser boken så läggs det till ytterligare en dimension som gör att klumpen i magen känns ännu starkare. Man funderar på hur många som runt om i världen lever i dessa förhållanden.

Det är ett riktigt genomarbetat och målande språk som sätter kött på handlingen. Författaren har en sådan närvaro och kontroll i handlingen att man känner som att man själv befinner sig på Dimön mitt ibland sekten.

Det är en riktigt stark debut som både är spännande, intressant och lärorik. Den har stått i min bokhylla i många år, då jag köpte denna och del två av författaren på bokmässan och jag är verkligen glad att jag äntligen tog mig tid och läste boken. Jag ser fram emot att läsa författarens övriga böcker, som har blivit några stycken genom åren.

Pocket Bokus Adlibris
E.bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Peter Hultgren: Isa Valkyrian

Titel: Isa Valkyrian

Författare: Peter Hultgren

Sidantal: 345

Förlag: Mörkersdottir

Ett recensionsex från förlaget & författaren, tackar så mycket.

Handling:

Isa är en av Magistratets lönnmörderska, troligen den bästa. Hon får till synes ett helt vanligt uppdrag att förhöra en man och sedan döda honom. Men under förhöret får hon reda på mer saker än vad hon hade väntat sig, saker som rör henne personligen och ändrar hennes syn på hela sitt liv. Hon är långt ifrån den livegne soldaten hon har blivit tränad till, likaså med hennes systrar. Det blir ett farligt dubbelspel när hon söker efter sanningen och samtidigt blir hon en bricka i en maktkamp som kan komma att ändra hela världen.

Mina tankar:

Detta är en fantasybok och första i en trilogi, det är Peter Hultgrens debutbok.

Den börjar lite tungt med mycket information om världen och lite om hur den styrs, men det behövs för det är en rätt så annorlunda version av våran värld som målas upp. Det är som om alla olika tidsepoker finns på en och samma gång i olika delar av världen och man förflyttar sig genom portaler. Det finns strikta regler vad som gäller dessa portaler, vad man får och inte får göra.

Efter att ha fått världen uppmålad, men bara till en liten bit för det känns som om det gömmer sig mycket mera än vad man får reda på, blir det riktigt spännande. Vi får följa med Isa hon hennes väg till att ta reda på sanningen. Vad är det Magistratet vill dölja? Det är en politisk maktkamp som kommer fram och det döljs konspirationer.

Det är en brutal och rå värld som målas upp. Det är en frisk vind i fantasygenren då den inte kör med den vanliga anglosaxiska världen utan den lånar från andra håll. Mest fick jag känsla av arabvärlden, då kanske främst från medeltiden. Istället för soldater, det finns också, så är det lönnmördare som får stå i fokus.

Språket är lätt att ta till sig och handlingen är medryckande. Isa växer från att vara en endimensionell mördare till en komplex karaktär som slits mellan det hon blivit lärd sedan barnsben och det som kan vara sanningen om henne och de andra lönnmördarna.

Jag vill gärna få reda på vad mer som döljer sig i denna värld, för som sagt så tror jag bara vi sett en liten bit av vad den innehåller, det finns några stycken som hintar om det. Samt så undrar man vad som kommer att hända Isa framöver.

Verkar som att denna är slutsåld på de vanliga bokhandlarna på nätet men sett att den fortfarande finns att köpa på SF-bokhandeln.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se

Frida Arwen Rosesund: Näckens Döttrar

Titel: Näckens Döttrar

Författare: Frida Arwen Rosesund

Sidantal: 228

Förlag: Mörkersdottir

Ett recensionsex från förlaget & författaren, tackar så mycket.

Handling:

Rakel är en ung flicka som hålls instängd på vinden av sin mor på grund av sitt utseende. Av någon anledning så sover hon aldrig. Hon börjar smyga ut på natten och en natt träffar hon en äldre man som inte kan sova, hon blir med det samma förtjust i denna man och snart utvecklas det till en besatthet. Johanna och Georg lever ett lugnt och fint liv med sina två döttrar Vera och Mary. Men något är som det inte skall med Mary, hon beter sig och säger de konstigaste sakerna för att vara så ung. De enda som verkar märka detta är Georg och Sofia, den äldre kvinnan som brukar passa barnen.

Mina tankar:

Detta är Frida Arwen Rosesund sjätte roman och är en fortsättning på Att De I Tid Må Väckas (läs här vad jag tyckte om den). Det är precis som den tidigare boken en rysare som rör sig i folktron och utspelar sig i 40-talets Sverige.

Denna utspelar sig några efter första boken, den är fristående men jag skulle absolut rekommendera att man läser dem i ordning då vissa händelser från första boken spelar en stor roll i berättelsen och får lite förklaringar i denna bok.

Precis som med första så finns det mystiska över hela berättelsen. Den kanske inte är riktigt lika skrämmande som den första men det ligger ett hot och ruvar och det är små saker, vissa som man kanske till och med missar, som får en att rysa.

Denna boken är lite annorlunda uppbyggd från den förra. I denna får man uppleva samma händelse flera gånger ur olika personers synvinkel vilket gör den lite extra intressant att se hur olika personer uppfattar en och samma händelse. Tyckte att detta gav historien ett ännu större djup och gav de olika karaktärerna mera kött på benen.

Rekommenderar denna till alla som har läst första boken och om du inte har gjort det så rekommenderar jag båda böckerna om du är ute efter rysare som får det att krypa av obehag. Språket är medryckande och det är härliga miljöer som målas upp som passar perfekt som bakgrund till denna rysare.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris 

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se

Frida Arwen Rosesund: Att De I Tid Må Väckas

Titel: Att De I Tid Må Väckas

Författare: Frida Arwen Rosesund

Sidantal: 263

Förlag: Mörkersdottir

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.

Handling:

Under andra världskriget så flyr den unga Hilda från hemmet när hon mystiskt blivit gravid, hon vill inte att hennes far skall få reda på det. Det är vinter och kylan slår till hon finner en liten stuga i skogen. Där bor tvillingsystrarna Lia och Märta, de tar hand om henne. Efter ett tag så börjar de uppträda allt mer märkligt och de låter henne inte lämna stugan.

Mina tankar:

Detta är en rysare som rör sig bland väsen från folktron. Den är skriven av Frida Arwen Rosesund som har skrivit några böcker innan denna och driver förlaget Mörkersdottir, som är ett förlag som brinner extra starkt för fantastik och skräck.

Med det samma som man börjar läsa boken så känner man av en mystisk stämning som vilar över hela historien. Det är som det är något ondskefullt som man bara anar men inte kan riktigt ta på. Långsamt vaggar berättelsen oss in i denna mystik för att sedan gripa tag i en med full styrka och sprider skräcken.

Det är en drömskt stämning över boken och den får en att rysa med miljöerna som målas upp, speciellt tvillingsystrarna i stugan. Det är en helt annan tidsera som man får uppleva än den moderna världen. Det fattigt och smutsigt, religion är en viktigt sak i denna tid. Nu vet jag inte hur det verkligen var på tiden under andra världskriget, har hört att det var riktigt fattigt i Sverige på den tiden. Fick känslan att den utspelade sig mera på 1800-talets slut än under 1940-talet, men som sagt har dålig koll på hur det var just då och det kan absolut ha varit lika fattigt då.

Språket är lätt att ta till sig och medryckande. När det kommer till skräck så är det en viktigt sak att kunna bygga upp en stämning som gör att situationen som personerna i boken befinner sig i är obehaglig. Man skall inte heller avslöja för mycket i början utan att genom berättelsen långsamt bygga upp vad det är som händer. Och det är dessa två saker som jag tycker att Frida klarar av på ett bra sätt i denna bok. Det finns en fristående fortsättning på denne, Näckens Döttrar, och jag kommer absolut att läsa den också.

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se

Marcus Olausson: Serahema Saporium del 1-3

Det var inför mitt besök till bokmässan i Göteborg 2015 som jag först fick höra talas om Marcus Olausson. Jag hittade av en slump ett inlägg på internet att denna fantasyförfattare skulle besöka mässan. Svensk fantasy, bara det fick mig intresserad och jag tänkte att dessa böcker är värda en chans.

Väl på mässan letade jag redan på förlaget Mörkersdottir vid den tidpunkten som Marcus skulle signerad böckerna, men ingen Marcus var där att träffas. Frågade efter honom och en annan person i montern tittade på klockan och sa att han måste vara försenad och borde snart komma eller så skulle de efterlysa honom.

Jag väntade och fick se en kille komma i full krigsmundering, svärd och läderrustning. Det var som om en person hade trätt rätt ur en fantasybok. Jag fick mina misstankar att detta var Marcus och mycket riktigt var det. Vet inte om han kom från någon lajvföreställning eller om det var hans kostym för signeringen. Vilket som så lämnade det ett minne som man inte glömmer.

Då, 2015, hade de två första böckerna kommit (De Rotlösa och Bäraren) av Serahema Saporium, en serie som kommer bestå av 6 böcker. Jag införskaffade båda delarna. Men tyvärr så glömde jag bort dem i nästan ett år.

När 2016's bokmässa närmade sig så fick jag se att del tre (Nattlöpare) skulle komma lagom till den och Marcus skulle än en gång besöka mässan. Mitt intresse av denna fantasyserie väcktes igen och tänkte att denna del får jag inte heller missa. Men kände också att jag inte kunde gå fram till Marcus och köpa del tre utan att ha läst de första delarna.

Jag började läsa böckerna dagarna innan jag skulle till mässan, och jag ångrar inte det alls. Om man gillar fantasyböcker så har man hittat ett säkert kort. Serahema Saporium är en serie i kategorin High Fantasy. Marcus har lyckats med allt, och då menar jag verkligen med allt, han slår många internationella och stora fantasyförfattare på fingrarna. Dessa borde verkligen översättas och nå ut till resten av världen och inte bara Sverige.

Språket han har i böckerna ligger på en nivå som håller hög kvalité, det blir aldrig högtravande samt heller aldrig simpelt. Det är den perfekta nivån i mitt tycke. Världen han målar upp växer fram med berättelsen och man lär sig mer och mer om den ju mera som händer huvudkaraktärerna. Och karaktärerna, vilka färgstarka figurer han har skapat. De är aldrig rent goda eller onda, de är mångsidiga, alla har sina goda stunder och även onda stunder. Detta gör att alla känns levande och får ett djup som gör att man känner för karaktärerna.

Och detta var vad jag tyckte när jag hade läst de två första delarna, när jag kom till del tre (Nattlöpare) så blev jag förvånad. Om jag tyckte att Marcus hade lyckats med de två första så hade han gjort det (jag trodde var omöjligt) och skruvat upp nivån ytterligare ett steg. Språket och handlingen i del tre var ännu mera perfekt, trimmad och inga skavanker märkte man. I de två första böckerna hade man stött på bifigurer som sedan gått ur berättelsen (man trodde att Marcus hade glömt dessa eller kände att de inte tillförde historien något) men här dyker de upp igen och tillför historien lika mycket som själv huvudkaraktären.

Det enda felet är att de tog slut för snabbt och nu måste man vänta på de övriga tre delarna. Så (du som läser detta) vad väntar du på? Gå och läs dessa böcker med det samma.

Del 1: De Rotlösa Bokus Adlibris
Del 2: Bäraren Bokus Adlibris
Del 3: Nattlöpare Bokus Adlibris

Följ mig på facebook.