Ninni Schulman: Flickan med snö i håret

Titel: Flickan med snö i håret
Författare: Ninni Schulman
Sidantal: 353
Förlag: Forum Bokförlag

Baksidestext:

En isande kall nyårsafton försvinner sextonåriga Hedda Losjö från sitt hem utanför Hagfors i Värmland. Poliserna Petra Wilander och Christer Berglund får fallet på sitt bord och det visar sig snart att den skötsamma Hedda har levt ett dubbelliv.

En tid senare hittas en ung flicka mördad i en jordkällare några kilometer från familjen Losjös hem. Flickan är naken och har dödats med ett skott i bakhuvudet. Kan det vara den försvunna Hedda? Den lilla polisstationen står nu inför en av sina största utmaningar.

Journalisten Magdalena Hansson har efter en uppslitande skilsmässa lämnat Stockholm och flyttat hem till Hagfors med sin sexårige adoptivson Nils. Hon hoppas att lugnet och tryggheten i uppväxtstaden ska ge henne livsglädjen tillbaka. Magdalena engagerar sig känslomässigt i den försvunna Heddas öde och börjar undersöka fallet närmare. Hon inser att den fridfulla bygden bär på hemligheter som vissa gör vad som helst för att dölja.

Mina tankar:

Detta är författarens debutroman, den kom ut 2010 och är den första i serien Hagfors.

Hemligheter, små orter/samhällen och hemmavändare. Det är något med detta som man inte kan låta bli att gilla. I denna första bok av Ninni Schulman så målar hon upp en berättelse som är både mörk och spännande.

Den är lika framåtdrivande med fallet i sig som den är med de centrala karaktärerna, vad som finns inom dem och deras relationer mellan. En tjej försvinner efter att varit ute en nyårsafton, polisen sätts in och när de börjar gräva så verkar inte allt som det skall.

Samtidigt så återvänder Magdalena Hansson till Hagfors, hon har jobbat som journalist i Stockholm men nu flyttat hem och börjar på den lokala redaktionen. Hon börjar själv att utreda den försvunna flickan och hittar saker som leder till mörka hemligheter.

Kan ju inte säga direkt mycket om dessa mörka hemligheter, då det är en del av upplevelsen när man läser boken. Men att det är en resa för många av karaktärerna det kan jag lova, då mer än en blir drabbad av fallet på en personlig nivå.

Ninni Schulman levererar en stark start på en serie som både har hjärta och nerver. Språket är bra genomarbetat och handlingen håller en på halster och då man vill veta hur allt ligger till kan man inte sluta läsa.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en riktigt bra deckare som bjuder på en gripande historia, intressanta karaktärer och livsöden, allt kryddat med spänning.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Pascal Engman & Johannes Selåker: Albinon

Titel: Albinon
Författare: Pascal Engman & Johannes Selåker
Sidantal: 415
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Vattenfestivalen 1997. Polisen Tomas Wolf har tagit sina barn på en båttävling i Stockholm när ett lik flyter upp framför åskådarnas ögon. På den döde upptäcks en halvt bortskrapad tatuering som Tomas vagt känner igen från sin tid som FN-soldat på Balkan.

Samtidigt tar journalisten Vera Berg emot en automatkarbin på en ödslig parkeringsplats i Malmö. Hon ska visa för läsarna hur lätt det är att köpa vapen. Affären för henne vidare till de kriminella MC-gäng hon tidigare haft kontakt med.

Från varsitt håll nystar Tomas och Vera i en härva som leder mot ett uppblossande krig mellan juggemaffian och MC-gängen. Och innan sommaren övergått i höst blåser det upp till full storm.

Mina tankar:

Detta är den fjärde delen i serien Skymningsland. De tidigare delarna heter Till minne av en mördare, Skammens väg och Nomaden.

Jag rekommenderar starkt att man läser böckerna i rätt ordning för att hänga med handlingen när det kommer till karaktärernas bakgrund och deras relation till varandra och hur det förändras under resans gång.

Serien utspelar sig tillbaka i tiden, den första boken utspelade sig 1994 och nu i fjärde boken är vi framme vid 1997. Internet och mobiltelefoner är nymodigheter men det förekommer, tänker att den yngre generationen som är uppvuxen med detta har nog svårt att föreställa sig en värld utan eller i alla fall begränsat när det kommer till tekniker. Jag tycker att författarna får till en bra bild om hur det såg ut då och levde man på den tiden så kommer man att känna igen sig med saker som de nämner.

Likt de tidigare delarna så är det ett högt tempo och det händer något hela tiden. När det kommer till handlingen så ligger den dokumentärt rätt i tiden för 1997. MC-krig och juggemaffian ligger i centrum av handlingen. Just i denna så blir det en rätt så personlig händelse för Tomas Wolf och saker ställer sig på sin spets för honom och han har svåra val att göra.

Samtidigt så följer vi Vera och hennes kamp inom tidningsvärlden, som är mansdominerande som inte gillar att kvinnor visar sina framfötter. Men hon ger sig inte så lätt och är beredd att gå långt för att få fram sina scoop. Detta leder henne till farligheter.

Det är spännande och underhållande historia som målas upp här, men det är även en slags dokumentär om tiden den utspelar sig. Författarna har smart och smidigt vävt in riktiga händelser som gör att hela handlingen förankrar sig i tiden som den utspelar sig. Det kan vara att någon av karaktärerna befann sig i närheten av en brand eller en explosion som verkligen har hänt. Ibland är det något som bara nämns i förbifarten och ibland har de en lite större roll. Detta gör att i alla fall jag fick en känsla av att hela boken kan ha hänt.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en riktigt spännande bok som även återspeglar en försvunnen tid, för även om vi pratar om knappa trettio år så har det hänt mycket i världen. Välskriven och underhållande och lika bra som de tidigare i serien.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Till minne av en mördare (Skymningsland #1)
Skammens väg (Skymningsland #2)
Nomaden (Skymningsland #3)

[Pascal Engman]

Patrioterna
Eldslandet (Vanessa Frank #1)
Råttkungen (Vanessa Frank #2)
Änkorna (Vanessa Frank #3)
Kokain (Vanessa Frank #4)
X (Vanessa Frank #5)
Bestseller (Vanessa Frank #6)
Ingen (Vanessa Frank #7)

[Johannes Selåker]

Förstfödd (Bruksfallet #1) Tillsammans med Joni Nykänen

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Tina Frennstedt: Försvunnen

Titel: Försvunnen
Författare: Tina Frennstedt
Sidantal: 416
Förlag: Forum

Baksidestext:

Morgonen efter att den våldsamma orkanen Rut dragit in över Skåne hittas en kvinna mördad utanför en badhytt i Höllviken. Snart sker ännu en attack och tillvägagångssättet pekar mot en dansk våldtäktsman och mördare - Valbymannen - som härjade i Köpenhamn några år tidigare.

Bland Malmöborna växer oron och kriminalinspektör Tess Hjalmarsson, chef för Skånes Cold Case-grupp, tvingas in i jakten tillsammans med sin frispråkiga sidekick Marie Erling. När gärningsmannen lämnar ett DNA-spår efter sig hittar man en koppling till ett ouppklarat fall som Tess länge velat lösa: den nittonåriga Annika Johanssons försvinnande i Simrishamn en sommarnatt sexton år tidigare. Var Annika gärningsmannens första offer?

Mina tankar:

Detta är den första delen i serien Cold Case. En serie där författaren har inspirerats av riktiga fall som aldrig fått sin lösning. Denna kom ut 2019.

Författaren har jobbat som kriminalreporter och då speciallierat sig på just kalla fall. Denna erfarenhet tar hon fram i denna bok. Det känns verkligen autentiskt när det kommer till polisens arbete, säkerligen har man filat lite på sanningen för att få till ett mera flyt i handlingen, vilket alla författare gör när det kommer till detta men jag får en känsla av att hon håller sig så trogen till sanningen i arbetssättet som hon bara kan.

Det är mest fokus på polisutredningen men vi får även ta del av de centrala karaktärernas privatliv, de har sina problem, men det är mera vardagliga problem istället för den så kalla missbrukande polisen. De känns som trovärdiga personer som är poliser, men Marie är en färgklick med sina kommentarer som hon slänger ur sig om något enligt henne känns fel.

Fallet är klurigt och intressant att följa, jag har dålig koll på det riktiga fallet som har inspirerat till denna bok så jag vet inte hur mycket och vad som är taget från verkligheten. Det är alltid lite känsligt att ta med verkliga saker, även om man bara har inspirerat bitvis av det, men det känns som att författaren lägger fram det på ett bra sätt och gör något eget av det.

Det är ett lättsamt språk även om handlingen är som sagt skriven så att polisarbetet skall vara autentiskt så blir det aldrig tungt att läsa. Samtidigt så finns det ett djup i handlingen, inte bara i utredningsbiten och fallet i sig, nej även när det kommer till karaktärerna och deras liv så möts vi av ett djup som gör dem levande.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en spännande men realistisk bild av en polisutredning. Med ett bra språk och intressanta karaktärer vill man fortsätta läsa för att få reda på hur allt ligger till. Det kommer absolut bli fler Cold Case för mig.

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Stefan Ahnhem: Den nionde graven

Titel: Den nionde graven
Författare: Stefan Ahnhem
Sidantal: 569
Förlag: Forum

Baksidestext:

I ett vinterkallt Stockholm har Sveriges justitieminister försvunnit spårlöst på den korta vägen mellan Riksdagshuset och en väntande bil. Han tycks ha gått upp i rök, mitt i maktens centrum.

Ungefär samtidigt hittas frun till en känd dansk tv-personlighet brutalt mördad i lyxvillan norr om Köpenhamn. Fabian Risk och Dunja Hougaard dras in i varsin komplex utredning som tvingar dem att konfrontera de demoner som lurar i mänsklighetens mörkaste vrår.

Mina tankar:

Detta är den andra boken om Fabian Risk, den första heter Offer utan ansikte. Denna kom ut 2015.

Jag brukar rekommendera att man läser böcker i en serie i rätt ordning. Men denna gång behöver man inte göra detta, händelserna i denna bok utspelar sig innan den första boken. Så man kan faktiskt börja med denna om man känner för det.

När det kommer till mord i deckare så brukar man i vissa fall klassa böckerna efter hur författarna beskriver dem, alltså hur ingående de är i detaljer och även sättet morden sker. Kan säga att Stefan Ahnhem ligger åt det mera brutala hållet när det gäller både sätten morden sker och beskrivningarna.

Han väljer att inte titta bort och låter inte läsaren heller att göra detta. Det kan lätt ramla över och bli en slags våldsorgie om man som författare väljer att beskriva detta. Men jag anser att Ahnhem ligger exakt på rätt sida linje när det kommer till detta, hans målande beskrivningar och tillvägagångssätten är fullt berättigat. Han visar en rå och naken sida av mänskligheten och han är som en mästerdirigent när det kommer till att slå an på strängarna och styra oss läsare in i mörkret.

Så de som inte föredrar så våldsamma beskrivningar kanske skall tänka en gång innan man läser hans böcker. Känner man att man klarar av detta så har man framför sig en mycket spännande och välskriven berättelse som berör på flera nivåer.

Boken är uppbyggd att man mer eller mindre följer två handlingar. Fabian Risk i Sverige och Dunja Hougaard i Danmark försöker båda att lösa några brutala mordfall. Ovetandes av varandra så närmar sig både sanningen från olika håll.

Det finns absolut ingenting att klaga över när det kommer till denna bok. Den är så välkomponerad och även om det är en närmare en tegelsten så flyter sidorna och handlingen på i ett rasande tempo. Språket och handlingen sitter precis där det skall och det är en riktig fröjd när man kommer över en bok som denna.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mörkare och mera brutal deckare som väljer att inte titta bort när det kommer till människans grymheter. Jag måste verkligen ta tag i att läsa författarens andra böcker då jag även gillade den första riktigt starkt.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Offer utan ansikte (Fabian Risk #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anders De La Motte: Rostskogen

Titel: Rostskogen
Författare: Anders De La Motte
Sidantal: 488
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Under en ovädersnatt påträffas en förvirrad kvinna i en övergiven torvfabrik djupt inne i en urskog. I handen har hon ett makabert föremål: ett avhugget finger som visar sig tillhöra offret i ett tio år gammalt mordfall. Fallet uppvisar dessutom mystiska samband med mossliket Gråflickan, som för tusen år sedan mötte en våldsam död i samma skogar. Vem är kvinnan och vad vet hon om det olösta mordet?

Kriminalinspektör Leo Asker har en ny tjänst inom räckhåll. Allt hon behöver göra för att lämna Avdelningen för förlorade själar är att hålla sig i skinnet. Men så hamnar Gråflickemordet på hennes skrivbord. Är det verkligen en slump?

Samtidigt plågas urbexexperten Martin Hill av mardrömmar. Han behöver sysselsättning för att skingra tankarna, och då en gåtfull fotograf vill anlita honom som guide, tackar han ja. Ett av hennes önskemål ät att besöka den gamla torvfabriken. Snart korsas Hills vägar återigen med Leo Askers.

Tillsammans med de förlorade själarna börjar Asker och Hill skala av lagren av gåtor som omger Gråflickemordet. Men i Rostskogen är inget vad det verkar.

Mina tankar:

Detta är författarens femtonde bok och den tredje delen i Asker-serien. De tidigare delarna i serien heter Bortbytaren och Glasmannen.

För att hänga med på bästa sätt i denna serie så rekommenderar jag att man läser böckerna i rätt ordning. Det är en viktig röd tråd när det kommer till de centrala karaktärernas liv som går igenom hela serien. Böckerna är uppbyggda så att man då och då får tillbakablickar i deras liv, dessa bitar hjälper till att bygga upp och fördjupa samt förklarar varför karaktärerna är som de är i nutid.

De som är bekanta med Anders De La Mottes författarskap vet att han gillar att byta stil när han skriver i en ny serie. Det kan vara en snabb teknik-thriller, som hans debutserie, eller mera långsam thriller med tragiska händelser, som i Årstidskvartetten. Eller en humoristisk och charmig hyllning till de klassiska deckarna i Morden på Österlen, samt en kulinarisk reseupplevelse med deckargåta i Mord under solen.

När vi kommer till Asker-serien, som jag nog måste säga i mitt tycke är hans bästa serie, så har vi nästan lite av allt från hans tidigare serien. Det är fart samtidigt som det målas upp en bild när det kommer till de centrala karaktärerna som är berörande. Att han sedan har fått till en riktig bra avdelning i Avdelningen för förlorade själar, vars namn jag verkligen älskar. Det är en udda skara karaktärer på denna avdelning, men man kan inte något annat att tycka om dem och även om de ses som förlorade av resten av polisstyrkan så visar de att de är något att räkna med.

Jag gillar speciellt denna serie för att i denna så tänjer han på gränserna, det är ibland att han tar steget in på det övernaturliga eller oförklarliga utan att riktigt göra det. Att han balanserar så på gränsen gör att det blir en mystisk stämning över hela berättelsen.

När det kommer till språket så sitter det precis som det skall, konstigt hade det varit efter så många böcker. Det är slipat och precis så beskrivande och målande att man som läsare får bilder i huvudet. Han kan verkligen det där med att fånga en med sin berättarröst och man har svårt att lägga ifrån sig boken.

När det kommer till själva handlingen så vill jag inte avslöja så jättemycket, men precis som de tidigare delarna så utspelar det sig mycket om övergivna platser och någon slags myt eller berättelse, denna gång om en flicka som dog för tusen år sedan i något som verkar vara en ritual. Det är verkligen intressant och De La Motte har fått till en bra bakgrundshistoria som både lyfter själva denna bok men också hela serien när det kommer till utvecklingen av de centrala karaktärerna.

Utan att säga för mycket så visar denna bok att det kommer att komma minst en del till i denna serie och jag, efter att ha läst ut denna, ser verkligen fram emot att läsa just den boken.

Jag rekommenderar denna bok, och serie, till alla som vill ha en riktigt välskriven och spännande deckare som bjuder på intressanta händelser och platser samt en intressant röd tråd när det kommer till huvudkaraktären och hennes liv.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)
Våroffer (Årstidskvartetten #4)
Döden går på visning (Morden på Österlen #1)
Ett fynd att dö för (Morden på Österlen #2)
Bortbytaren (Leo Asker #1)
Glasmannen (Leo Asker #2)
Ett fall på Capri (Mord under solen #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

E.P. Uggla: Älskarinnan

Titel: Älskarinnan
Författare: E.P. Uggla
Sidantal: 412
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Tre dagar före julafton. Stämningen är spänd i förortsvillan. Ester är övertygad om att hennes man Vidar bedrar henne - hon har till och med sett honom tillsammans med älskarinnan. När Vidar säger att han vill prata fryser hon till is. Är det nu han berättar att han vill lämna henne? Vad ska hända med barnen, Ludde och Wille är ju bara fem och sju år?

Ett telefonsamtal avbryter. Ester somnar på vin och tabletter.

När hon vaknar nästa morgon har Vidar försvunnit och tagit barnen med sig. Med växande desperation försöker Ester ta reda på vad som hänt men upptäcker snart att ingenting är som hon har trott.

Finns det ens en älskarinna?

Mina tankar:

Detta är, om jag inte missat någon, författarens åttonde bok och det är den andra delen i Saltsjösviten, en deckarserie som inleddes med Bortförda.

Jag brukar rekommendera att man läser böcker i en serie i rätt ordning och det håller jag fast vid. Nu är denna bok väldigt fristående mot den första boken i serien. Det är några karaktärer från första boken som vi får se även i denna men det är inte alls att handlingen fortsätter, det är en helt ny berättelse här. Men tycker att man skall läsa första ändå, bara för att det är en riktigt bra bok.

Jag vet inte hur jag skall säga det, men med tanke på hur många böcker man har hunnit att läsa genom livet så tänker man kanske att man blir avmattad på något sätt. Att böckerna man läser efter ett visst antal börjar kännas som gammal skåpmat, återvunnet berättande som man fått till sig flertalet gånger i olika tappningar. Men så kommer det en bok som griper tag i dig och du kan absolut inte släppa taget i den, ni vet säkert denna känsla. Denna bok gjorde detta med mig.

E.P. Uggla har blivit lite av en personlig favorit, redan från första boken jag läste av henne så var det något i den som klickade med mig. Språket, karaktärsbygget och handlingen och miljöbeskrivningar, ja allt satt precis där det skulle.

Hon har rört sig i fantastikens spår, det var först förra året som hon skrev en renodlad spänningsroman och det visade hon att hon klarade av galant. Första boken var en riktigt nagelbitare till deckare. Så när jag började med denna så var mina förväntningar rätt så höga, vilket kan vara farligt.

Kan säga att det inte tog många sidor innan mina förväntningar hade blivit besvarade. De hade till och med blivit överträffade med en sådan råge att jag inte trodde det var sant. Jag älskade precis allt i denna bok och jag brukar inte vilja sätta olika böcker jag läser mot varandra men denna är nog med säkerhet den bästa jag läst i år, kanske till och med på flera år. Den har en säker plats när jag skall utse årets bästa böcker.

Uggla har fått till ett mysterium som är så otroligt spännande och samtidigt så klurig att man inte vet hur det ligger till. När lager efter lager kommer fram så tror man olika saker, man misstänker olika personer och hur det gått till för att sedan tänka om då nya saker uppdagas. Sedan händer det att man faller tillbaka till att misstänka samma person igen då ytterligare en sak kommer fram. Detta bollande fram och tillbaka gör att resan i denna bok blir så intressant att man inte kan släppa den i tankarna även om man lägger ifrån sig boken, vilket är svårt tills sista sidan är utläst.

Man kan ju tro att boken blir svårhanterlig när det bollas fram och tillbaka om hur det ligger till, men författaren för oss läsare med en säker hand och även om hon kanske förvillar oss med så kallade falska bevis så känner vi oss inte lurade.

En viktig kärna i handlingen är moderskap och detta är något som finns där i flera lager, skall inte säga på vilka sätt. Men just det vad en moder är redo att gå igenom för sina barn och göra för dem. Detta skildras på ett riktigt bra sätt. I slutorden i första boken i serien så skrev hon att denna bok blev väldigt utlämnande och personlig, jag misstänker lite att just detta om moderskap är en av dessa saker som hon hämtade från sig själv personligen. Det känns verkligen som man kan ta på denna känsla i boken.

Nu har jag långt ifrån läst alla deckare som kommit ut i år men om inte denna bok blir i alla fall nominerad till bästa deckare av något pris, vilket vet jag inte det finns ett antal, så kommer jag att bli besviken, helst ser jag att den till och med vinner något av priserna.

Jag tycker att E.P. Uggla har komponerat ihop en berättelse som både levererar en spännande handlingen samtidigt som den har ett djup och närvaro när det kommer till karaktärerna och deras situationer att man kan se allt framför sig. Hon har överträffat sig själv på så många nivåer från sina tidigare böcker, som varit riktigt bra de, att jag kan bara applådera och buga, samt tacka för att hon vill dela med sig av sina berättelser. Och jag längtar till att få läsa nästa bok hon kommer ut med.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Blå gryning (Första hösten #1)
Röd skymning (Första hösten #2)
Felet med Eden (Felet med Eden #1)
Fallet från Eden (Felet med Eden #2)
Uppvaknandet (Drakar och Demoner #1)
Bortförda (Saltsjösviten #1)
Sveket (Drakar och Demoner #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anders & Anette De La Motte: Ett fall på Capri

Titel: Ett fall på Capri
Författare: Anders & Anette De La Motte
Sidantal: 447
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Historieläraren Hugo Lind reser på en mat- och kulturresa till Capri tillsammans med en grupp andra nordbor. Arrangör är Belmonte Travels med den kunniga och kluriga Lara i spetsen. Stämningen är hög och gruppen njuter av allt som paradiset har att erbjuda.

Men en skugga faller över idyllen då en kropp hittas i vattnet nedanför den beryktade Salto Tiberio-klippan. Vem är den döde, och varför har personen en Belmonte Travels-broschyr i fickan? Alla verkar ha något att dölja, och Hugo och Lara finner sig plötsligt indragen i en märklig utredning under solen. Har en orm smugit sig in i paradiset, och är det någon bland resenärerna som inte är på ön enbart för att uppleva livets goda?

Mina tankar:

Detta är Anders fjortonde bok och den första som han har skrivit med sin fru Anette, det är även den första delen i den nya serien Mord under solen.

För de som har läst tidigare böcker av Anders vet att han gillar att ändra på stilen i sina olika serier. Detta är den sjätte serien han skriver och då det är första boken är man aldrig helt säker på vilken stil han kör denna gång. Om man har läst om vad den handlar så kan man ana vilket håll den går åt.

Med serien Morden på Österlen så presenterade Anders en lite mera mysdeckare-stil kryddad med Agatha Christie-känsla av mordgåtalösning. På ett sätt har vi något liknande här, men jag skulle nog säga att denna är en feelgooddeckare, en slags hybrid av deckare och feelgood, skulle säga att den är ännu mera snäll än kanske andra mysdeckare brukar vara.

Miljön är en viktig sak i handlingen och denna bok kan halvt ses som en reseskildring. Vi bjuds på miljöbeskrivningar, matupplevelser och kultur- och historielektioner. Jag skulle misstänka att alla som har varit på Capri kommer att känna igen sig och vi som inte har varit där kommer att känna att vi har nästan upplevt den efter att ha läst denna bok.

Det är som sagt en deckare och då återkommer vi till Agatha Christie. Nu har jag inte läst så många böcker av henne men har sett en hel del av filmatiseringarna. Hon har en stil, i de flesta, att morden inte kommer meddetsamma. Berättelserna börjar med att presentera de centrala karaktärerna, bygga upp intrigen och låta läsarna försöka klura ut hur det ligger till och sedan försöka lösa dödsfallet innan svaret blir presenterat. Det är detsamma med denna bok, den inleds med att en kropp hittas i vattnet, sedan hoppar boken tillbaka några dagar.

Vi läsare får inte reda på vem den döde personer är så genom boken blir det inte bara en gissning på vem som är misstänkte och även vem är det som blir offer. Kan säga att dödsfallet kommer långt in i boken så i stället för en lång utredning efter dödsfallet så bygger författarna upp handlingen med att skapa spänning mellan karaktärerna och är det något som Anders bra på är att göra karaktärer intressanta och levande, självklart skall Anette ha en eloge till detta också, men då det är hennes första bok så finns det inget att jämföra med, men hon har med säkerhet ett finger i leken på karaktärsbygge också.

Språket sitter precis som det skall, som det brukar när det kommer till Anders böcker. Det är en lite långsammare uppbyggnad när det kommer till handling, det ligger mycket vikt på miljöupplevelser, därav att man kan se denna som en reseskildring.

Då dödsfallet sker så sent i boken så kan man kanske misstänka att den är långtråkig och inte spännande. Skulle säga att den inte är långtråkig men den är långsam och den är inte spännande så att man tappar andan, men den är i stället spännande genom att handling och karaktärer byggs upp på ett så bra sätt, det blir intressant och man vill fortsätta läsa boken för att se hur det kommer att sluta.

Går man in med den förutfattade meningen att man vill ha en bok i stil med hans Leo Asker-serie så kommer man att bli besviken. Denna är inte alls i samma stil och har sett en del kommentarer på nätet om detta. Jag anser att man skall angripa en ny bok med ett öppet sinne och att man får anpassa sig efter den, sedan är det självklart att man föredrar olika stilar bättre, men jag tycker att man skall döma en bok efter vad den är inte vad man själv vill att den skall vara.

Så jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mysig och lite lugnare deckare som även är en reseupplevelse, med intressanta karaktärer bjuder paret De La Motte på en varm mordgåta.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)
Våroffer (Årstidskvartetten #4)
Döden går på visning (Morden på Österlen #1)
Ett fynd att dö för (Morden på Österlen #2)
Bortbytaren (Leo Asker #1)
Glasmannen (Leo Asker #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Pascal Engman & Johannes Selåker: Nomaden

Titel: Nomaden
Författare: Pascal Engman & Johannes Selåker
Sidantal: 457
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Det är 1996 och rejvmusiken dånar på Docklands medan skinnskallarna hänger på helikopterplattan vid Gamla stan. En välkänd nynazist fritas från en fångtransport utanför Norrtälje. Polisen Tomas Wolf kallas till platsen från sin storebror Kristians begravning. Kvällstidningsjournalisten Vera Berg ser fritagningen som en chans att få komma tillbaka in i värmen på Aftonbladet. Hon har degraderats till webbreporter, och är beredd att ta stora risker för att ta sig tillbaka upp på löpsedlarna.

Men när Vera hittar rymlingen ihjälskjuten i skogen blir det tydligt att det är något som inte stämmer med fritagningen. Vilka är inblandade och vad var motivet? Spåren leder mot ett okänt nätverk. Vilka är det som styr över det som händer?

Mina tankar:

Detta är den tredje delen i deckarserien Skymningsland. Den började med Till minne av en mördare och fortsatte med Skammens väg.

För att få ut det mesta av handlingen och boken så skall man ha läst de två tidigare böckerna i serien. Då förstår man bättre relationerna mellan de olika centrala karaktärerna. Det skulle gå bra att hänga med i handlingen utan att ha läst de tidigare delarna, men frågan är varför man skulle vilja hoppa över dem då det är två riktigt bra böcker.

Den första boken utspelade sig 1994 och författarparet mixade ihop verkliga händelser med deras historia och det blev en nostalgikänsla, för de som levde då, och samtidigt så blev den fiktiva delen av berättelsen mera verklig då man kunde sätta in den med händelser som man upplevt på något sätt. Självklart så tog de sig friheter och filade till de verkliga händelserna så att det passade bättre ihop med sin berättelse, men de höll sig ändå trogen sanningen.

Nu har vi kommit till 1996 och författarparet fortsätter med att ta verkliga händelser och använder de som en förankring till sin fiktiva berättelse. I andra boken, Skammens väg, fick vi ta del av hur det såg ut i vissa bitar av världen, man kan säga bitar av den politiska synen då, i form att huvudkaraktären åkte just till Skammens väg, en plats som fanns, och kanske finns fortfarande, i Tjeckien. Det rörde sig om sexhandeln och även om den återspeglade 1996 så återspeglar den även nutida sexhandeln också.

I den tredje delen så vill jag säga att de vrider upp den politiska synen ännu mera. Vill inte säga allt för mycket, även om det kommer fram rätt så tidigt i boken, men de skildrar en konflikt i ett land väldigt nära oss. Detta besök i boken fick mig att tänka att det var otroligt att denna konflikt pågick då och stämningen som de får till i boken fick mig att kippa efter andan och jag kunde verkligen känna faran att befinna sig i detta område på den tiden.

När det kommer till språket så tycker jag att det sitter precis som det skall och karaktärerna, som man lärt känna i de två tidigare böckerna, fortsätter växa och deras relationer mellan dem utvecklas och blir djupare. Man ser genom dessa böcker hur de, precis som verkliga människor går igenom faser och deras livsförhållande ändras.

Genom boken så finns det små händelser som utspelar sig på det sättet att några av de fiktiva karaktärerna stöter på verkliga personer och genom dessa möten så kan man läsa mellan raderna att de fiktiva spelar in på händelser som har fått genomslag i vår tid. Detta är små roliga saker som jag skrattar åt. Det är lite som Forrest Gump och Hundraåringen.

När det kommer till att återberätta om en viss tid så tycker jag att de fångar eran, så som jag minns det i alla fall, på ett bra sätt. Till exempel så fortsätter de med att internet är en ny sak och att reportern har blivit förvisad till typ källaren där webben håller hus. 1996 hade fortfarande inte internet slagit igenom och det såg som en sak som bara var en fluga som skulle försvinna, samt att det inte var så fint att jobba med webbdelen av tidningen.

I denna har de tagit sig en del stora friheter när det kommer till att sätta verkliga personer på ställen som de inte befann sig. Men jag skall tillägga att jag trodde på författarna att det verkligen var så, för jag mindes inte helt vad som hände 1996, det var först när jag läste en kommentar på nätet att någon tyckte att de tog sig för stora friheter med sanningen. Men det måste jag säga emot, för jag tyckte att det fungerade helt perfekt för att få till den handlingen och förutsättningar som det behövdes för att kunna knyta ihop deras fiktiva berättelse.

Boken har allt som man kan önska sig när man vill läsa en deckare. Det är spänning och en handling som griper tag i en med intressanta karaktärer och konflikter. Den har vändningar som man inte riktigt ser komma och vissa som man kanske ser kommer, ändå lika svårt att lägga ifrån sig boken. Samtidigt som man bjuds på en nostalgiresa tillbaka till 1996. Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en bra komponerad spänningsroman och jag ser fram emot att läsa nästa del i serien.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Till minne av en mördare (Skymningsland #1)
Skammens väg (Skymningsland #2)

[Pascal Engman]

Patrioterna
Eldslandet (Vanessa Frank #1)
Råttkungen (Vanessa Frank #2)
Änkorna (Vanessa Frank #3)
Kokain (Vanessa Frank #4)
X (Vanessa Frank #5)
Bestseller (Vanessa Frank #5)

[Johannes Selåker]

Förstfödd (Bruksfallet #1) Tillsammans med Joni Nykänen

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

E.P. Uggla: Bortförda

Titel: Bortförda
Författare: E.P. Uggla
Sidantal: 424
Förlag: Forum

Baksidestext:

Det är nästan outhärdligt varmt på gården utanför Björkens förskola som håller extraöppet över sommaren. Ida ska hämta sin systerdotters barn som egentligen går på en annan förskola. Niko ska plocka upp sin dotter och Sima är försenad eftersom hennes sambo glömt bort att det är hans tur. Allt verkar som vanligt utom hettan.

Men ingenting kunde vara mer fel.

Idag kommer varken Ida, Niko eller Sima att hämta några barn.

Mina tankar:

Detta är, om jag inte missat någon, författarens sjätte bok och det är den första som är en renodlad spänningsroman. Hon har tidigare rört sig i skräcken och fantastikens spår, men spänning har det absolut funnits i dessa böcker också.

Jag har följt henne sedan hennes debut med den adrenalinpumpande skräckboken Första hösten: Blå gryning som kom ut 2017. Den boken träffade helt rätt för mig när det kommer till stil och språk. Författaren kom att med detsamma att bli en personlig favorit som jag verkligen trodde på. Och de böcker som kommit efteråt har inte gjort mig besvikna, de har tvärtom stärkt mina känslor att detta är en favoritförfattare att hålla ögonen på.

Här har vi då som sagt hennes första renodla spänningsroman som inte innehåller övernaturligt eller andra inslag av fantastik. Jag säger spänningsroman i stället för deckare för det är inte den vanliga stilen som man kanske tänker på när man hör deckare. Det första man tänker på är ju en polis som skall lösa ett fall, ofta ett mordfall. Ibland så är det en icke polis som försöker lösa fallet.

En grupp förskolebarn försvinner en dag från en förskola och vi får följa hur de olika föräldrarna tar sig an denna hemska situation. Hela deras vardag raseras och de vet inte vad de skall göra, en del av dem försöker få någon slags kontroll över det hela och börjar på olika håll att göra privata spaningar och undersökningar.

Det finns nog ingen värre tanke för en förälder att något händer deras barn. Så utan att säga något om vad som händer i boken så vill jag ge en varning till de som har svårt att läsa om barn som far illa på lilla minsta sätt skall nog inte läsa denna.

Det är en riktigt berg- och dalbana som författaren bjuder på när det kommer till känslor. Det är nagelbitande spänning och man, tillsammans med de olika karaktärerna, misstänker allt och alla. Man vet inte vem man kan lita på, talar de sanning och om inte vad är det de döljer?

Uggla har verkligen fått till en handling som griper tag om läsaren och vägrar släppa taget fören sista sidan är utläst. Man känner sig nästan utpumpad på adrenalin och känslor när man lägger ifrån sig boken. Med ett språk som både är trollbindande och målande samtidigt som det flyter på riktigt bra. Med korta kapitel som hoppar mellan de olika centrala karaktärerna så blir det en riktig bladvändare.

Författaren har samlar en skara olika karaktärer som känns som tagna ut verkliga livet, de reagerar ibland inte riktigt logiskt, precis som personer i verkligheter gör när de är under press. Varje karaktär känns som en egen person och inte en schablon-bild av samma personlighet. De är både vardagliga som de är utmanade och spännande att följa. Denna mix gör att de blir intressanta att följa och man vill verkligen vet hur allt ligger till.

Mysteriet med de försvunna barnen är verkligen en gåta som jag inte tror att man till en början ser en lösning på, även om den i efterhand anas på vissa ställen. Författaren har fått till en riktigt bra nöt här att knäcka, med många spår, riktiga som felaktiga, så man som läsare tänker och byter sitt förmodade svar tills man får det verkliga svaret lagt framför sig.

Så slutsumman blir en spänningsroman av högsta klass. Den bjuder på en resa som man verkligen vill följa med på och jag rekommenderar den till alla som vill ha en välkomponerad handling och ett fröjdfullt språk. Är man lite trött på att läsa om poliser som löser ett fall men ändå känner för spänning då är detta boken för dig.

Nu när Uggla visar att hon behärskar även andra genrer så blir det riktigt spännande att se vad för bok hon kommer med härnäst, jag vet att jag med säkerhet kommer att läsa den.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Blå gryning (Första hösten #1)
Röd skymning (Första hösten #2)
Felet med Eden (Felet med Eden #1)
Fallet från Eden (Felet med Eden #2)
Uppvaknandet (Drakar och Demoner #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anders de La Motte: Glasmannen

Titel: Glasmannen
Författare: Anders de La Motte
Sidantal: 571
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Kriminalinspektör Leo Asker har just funnit sig till rätta som chef för Avdelningen för förlorade själar då hennes far hör av sig, efter år av tystnad.

En kropp har hittats utanför hans gård, polisen är honom i hälarna och han kräver Leos hjälp. Men är pappan så oskyldig som han hävdar eller försöker han återigen fånga henne i sitt nät?

Samtidigt flyttar Martin Hill in på ett avskilt gods för att skriva den excentriske företagsledaren Gunnar Irvings biografi, Hill är lockad av att ägorna rymmer en ö med en nedlagd gruva och ett övergivet stjärnobservatorium: en plats omgiven av vandringssägner.

Snart upptäcker Hill att godset rymmer fler berättelser - om försvinnanden, mystiska ljussken och illa tilltygade kroppar. Och att familjen Irving ruvar på livsfarliga hemligheter.

Medan Asker och Hill nystar i virrvarret av trådar stiger Glasmannen upp ur det mörker från vilket ingen återvänder. Ingen utom han.

Mina tankar:

Detta är den andra boken om kriminalinspektören Leo Asker. Den första heter Bortbytaren. Detta är även författarens trettonde bok.

Boken är i och för sig rätt så fristående men jag rekommenderar att man läser den första boken innan man ger sig på denna för att få med sig all bakgrund när det kommer till de återkommande centrala karaktärerna. Sedan är det en del röda trådar från första boken som fortsätter i denna. Dock så kommer man att kunna hänga med i handlingen även om man inte läst första boken, men man lurar sig själv då på en riktigt bra bok.

Boken tar vid mer eller mindre där förra boken slutade. Vi har Leo Asker som börjar finna sin plats som chef för den undanskyfflade avdelningen som går under namnet Avdelningen för förlorade själar, ett namn som jag själv finner poetiskt och hintar om att den döljer betydligt mer än vad första intrycket visar. Hon sätts i en personlig knipa när hennes far hör av sig att han kommer att misstänkas för ett mord. Hon tvingas mer eller mindre att börja göra egna undersökningar om detta mordfall innan de andra poliserna griper hennes far, då detta kommer sluta mer eller mindre i kaos.

Martin Hill lider av sviterna från förra boken och är sjukskriven. Han erbjuds av den excentriske företagaren Gunnar Irving att skriva hans biografi. Detta är ett erbjudande som han inte kan tacka nej till då det finns, på företagarens ägor, en övergiven gruva och stjärnobservatorium. Ett ställe som Martin i åratal har önskat att få besöka. Samtidigt så erbjuds han privatvård av första klass.

Anders de La Motte är en författare som gillar att förändra sin stil i sina böcker och även om detta är den andra boken i en serie så tycker jag att han lägger till en del element i denna som inte direkt fanns i första, eller i alla fall inte så tydligt som i denna. Detta är en sak som jag finner riktigt uppfriskande när det kommer till de La Motte, ibland så är det härligt att veta vad det är man väntar sig när man läser en ny bok av en favoritförfattare, men ibland så vill man känna igen sig men ändå bli överraskad på resans väg och det är just det som Anders de La Motte lyckas med så bra och det är därför han är en av mina favoritförfattare.

Genom boken så får vi reda på mera om de udda personerna som bemannar Avdelningen för förlorade själar. Denna bit är intressant och ger ett mera djup till den bakomliggande handlingen som jag misstänker kommer att sträcka sig över flertalet böcker till, i alla fall så håller jag tummarna för detta.

Den första boken var mer eller mindre en bok som gick mycket i den klassiska polisromanen om att utreda och lösa ett fall. Den bjöd på spänning, intressanta miljöer och karaktärer och en välskrivet och genomarbetat språk som fångade en från första sidan och höll fast en där till sista sidan.

Denna bok gör precis detta och innehåller samma kvalité på språket. Vill man ha spänning av högsta kvalité så är Anders de La Motte ett säkert kort att satsa på. Han är ännu inte gjort mig besviken och hur omöjligt, med tanke vilken nivå de tidigare böckerna ligger på, det än låter så fortsätter han att utvecklas och förbättras, vilket är roligt att se.

Som jag sa så gillar Anders de La Motte att leka med stilar och element i sina berättelser. Denna håller sig trogen det man fick i första boken men jag kände att det fanns andra saker som tillkommit i denna. Nu vet jag inte om det endast är jag som upplevde detta eller om det är något som författaren har tänkt på, jag har en förkärlek till skräck och då även den gamla klassiska skräcken med slott och gårdar som kanske inte bjuder på halsbrytande skräck som får en att sitta på nålar utan mera bjuder på en mysryslig stämning. Bitarna när Martin Hill är på godset fick man att tänka på just dessa äldre skräckfilmer, lite gotisk skräck så att säga. Det blir lite av en spöklig stämning i dessa bitar.

Denna stämning i dessa bitar av boken fick mig absolut att tänka på skräckfilmer där en eller flera kommer till ett ställe, till exempel slott eller herrgård, och börjar undersöka i dessa övergivna platser. När jag tänker efter så är det inte konstigt att det blir en känsla av kuslighet för det är just något med övergivna platser som även om det för vissa är trollbindande att undersöka, att på ett sätt komma till ett ställe där tiden har stannat upp, så finns det även en känsla av fara inför det okända, även om man vet att något övernaturligt inte existerar så finns det ändå faror.

Samtidigt så blir det ingen direkt vanlig polisutredning som vi följer då Leo Asker inte direkt använder sig av traditionella vägar, även om hon söker hjälp genom yrket, för att få reda på hur det ligger till med mordet.

Det finns ytterligare ett element i denna bok som jag inte vill nämna, vill att läsarna skall få uppleva det i första hand när de läser boken. Men detta element gör Anders de La Motte på ett bra sätt och väver in det naturligt i handlingen.

Så jag rekommenderar denna till alla som vill ha en spännande, välskriven och genomarbetat spänningsroman som håller sig till deckare samtidigt som den bryter lite av de vanliga normerna. Har man läst något tidigare av Anders de La Motte och gillat hans böcker så skall man absolut läsa denna, har man ännu inte upptäckt honom så är det verkligen dags att man gör det. Jag ser fram emot att läsa hans nästa bok, om det nu är i denna serie eller något helt annat.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)
Våroffer (Årstidskvartetten #4)
Döden går på visning (Morden på Österlen #1)
Ett fynd att dö för (Morden på Österlen #2)
Bortbytaren (Leo Asker #1)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Pascal Engman & Johannes Selåker: Skammens väg

Titel: Skammens väg
Författare: Pascal Engman & Johannes Selåker
Sidantal: 361
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

I ett Sverige som är djupt skakat efter Estoniakatastrofen är polisen Tomas Wolf svårt märkt av sina egna trauman. Men när han på nyårsaftonen till 1995 blir inkallad till en mordplats på en bordell, väcks han ur sin dvala.

Samtidigt kämpar kvällstidningsjournalisten Vera Berg både med sitt struliga privatliv och med att komma in i gemenskapen på sin nya arbetsplats Aftonbladet.

När ytterligare ett bestialiskt mord sker, denna gång på en porrklubb, korsas Tomas och Veras vägar och återigen tvingas de samarbeta trots sina olikheter. De anar ett samband mellan morden - men hur ser det ut och vem blir nästa offer?

Mina tankar:

Detta är anda delen i serien som går under namnet Skymningsland. Den första boken heter Till minne av en mördare.

Boken är en del i en serie, den går bra att läsa utan att man läst den första, men det är ingenting som jag rekommenderar. Man kommer att missa en del detaljer som spelar en rätt så stor roll när det kommer till den röda tråden som går igenom denna serie. Det rör inte brottet i sig utan det är den parallella tråden med de centrala karaktärernas liv, privat som yrkes, samt deras relationer dem emellan.

Än en gång så tar Engman och Selåker oss tillbaka till ett forna Sverige. Ett land och en tid som känns så annorlunda men ändå är det så nära i historien. I förra boken så spelade riktiga händelser en viktig roll när det kom till att skapa den rätta känslan och även ge nostalgiska återblickar för de som var tillräckligt gamla för att komma ihåg dem.

Vi befinner oss nu på nyårsafton till 1995, förra boken utspelade sig under sommaren 1994. Med Estonia-katastrofen i bakgrunden av denna historia så förankrar de sig än en gång så att man kan kastas tillbaka i tiden. En tid som internet är något som man bara kanske har hört talas om men den är på gång, vilket journalisten i denna bok får känna på. Likaså är det med mobiltelefonerna som inte heller tagit fart men en del har dem.

Det är en balansgång när en modern bok skall utspela sig i en tid där inte dessa tekniska saker är lika utbrett. Jag har upplevt böcker och filmer som verkligen vill poängtera att dessa saker är en bristvara i stället för att det är ingen stor grej, man visste inte annorlunda då. Författarna vrider och vänder och gör det krångligare än vad det behöver vara. Men i denna bok så kände jag inte av detta, de håller sig på rätt sida och överdriver inte för att poängtera hur annorlunda det var då, de får allt att kännas naturligt.

Boken rör sig i ett snabbt tempo och det händer nästan något hela tiden. Med korta kapitel och ett språk som är medryckande och målande samtidigt som det är lättsmält så gör det boken till en riktig blandvändare och man skall bara läsa ett kapitel till.

Det har fått till en bra och intressant historia som även om den utspelar sig 1995 känns lika aktuell nu, handlingen rör sig i sexhandelns värld och vad man ser och hört så har det tyvärr inte ändrat sig så mycket, vad man vet så kanske det till och med att utvecklats.

Jag gillar hur de blandar verkliga händelser med denna fiktiva berättelse. Det är inte bara Estonia, som lyfts fram lite mera, utan små detaljer och kommentarer som man kanske till och med missar. Sökte på vissa saker, då jag blev osäker om det var påhittade eller riktiga händelser och fick då se att de verkligen var riktiga händelser. Detta gör, även fast man vet att det är en påhittad historia att den får en slags förankring i verkligheten och blir lite av en skönlitterär dokumentär av denna tid.

Författarna vårdar och utvecklar sina centrala karaktärer på ett sätt som gör dem levande. De har alla sina personliga bagage som de bär på och de försöker utöva sina yrken i motvindar, från den personliga bakgrunden eller situationer på jobbet. De är långt ifrån perfekta och klarar inte av vad som helst, de är alltså precis som vi är och det är bra, då kan man relatera mera till dem än vad man kan till någon supermänniska.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fartfylld och spännande roman som ger en nostalgiska återblickar samtidigt som den underhåller och lyfter fram viktiga ämnen. Jag ser verkligen fram emot att läsa den tredje boken i denna serie, som skall komma ut i början av nästa år, då det finns saker i denna som eskalerar den röda tråden som går igenom hela serien.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Till minne av en mördare (Skymningsland #1)

[Pascal Engman]

Patrioterna
Eldslandet (Vanessa Frank #1)
Råttkungen (Vanessa Frank #2)
Änkorna (Vanessa Frank #3)
Kokain (Vanessa Frank #4)
X (Vanessa Frank #5)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anders de la Motte: Bortbytaren

Titel: Bortbytaren
Författare: Anders de la Motte
Sidantal: 493
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Den egensinniga kriminalinspektören Leonore Asker ser ut att ha chefskapet för Malmös grova brottsrotel inom räckhåll. Men mitt i ett högprofilerat kidnappningsfall gällande ett ungt par blir hon "befordra" till chef över den så kallade Avdelningen för förlorade själar, en enhet för udda utredningsärenden i polishusets källare.

Trots förödmjukelsen dras Asker in i ett av de märkliga fallen. Någon placerar ut små olycksbådande figurer i ett modelljärnvägslandskap och de två senaste är exakta avbildningar av det försvunna paret.

Fallets vindlingar får Asker att kontakta sin barndomsvän Martin Hill, lektor i arkitektur och med ett intresse för ruiner och övergivna platser. Med hjälp av honom och de kantstötta medarbetarna på Avdelningen för förlorade själar börjar Asker gräva djupare i fallet.

Snart misstänker hon att bortom det till synes banala ruvar en ovanlig sorts ondska.

Kanske rentav ett odjur.

Mina tankar:

Detta är författarens tolfte bok och den första i en ny serie.

Anders de la Motte är en spänningsförfattare som gillar att experimentera när det kommer med stilar och tempo på de böcker han skriver. Det gemensamma med dem alla är att det går under genren deckare, annars så gillar han som sagt att förnya sig från serie till serie.

Han kommer senast från två lite mera mysigare deckare som han skrivit tillsammans med Måns Nilsson, här vänder han blad helt och målar upp en mörk historia. De som läst någon av hans böcker i Årstidskvartetten vet att han verkligen kan måla upp människor och även samhällens mörka sidor på ett sätt som verkligen träffar en i magen.

Denna bok har en hel del välkända ingredienser. Vi har här en polis som har sina inre demoner att kämpa emot, ett förflutet som jagar henne, nutida motgångar kommer också, allt för att hon skall kunna utvecklas och visa vilken kämparanda som finns inom henne. Vi har även här en ondska som lever i det dolda i samhället, personer i fråga målas upp på ett intressant sätt och på ett sätt att det skulle kunna vara din närmaste granne utan att ens veta om det.

Jag gillade verkligen tanken på den avdelningen som huvudkaraktären kommer till. Namnet Avdelningen för förlorade själar har verkligen en poetisk klang som föll mig i smaken. Om nu det verkligen finns någon avdelning i verkligheten påminner om denna låter jag vara osagt, men den väcker verkligen ens intresse och man ser möjligheter för att kunna dyka djupt i de konstigaste och eller de mörkaste hörnen i samhället, det är som att den spränger gränserna för vad som är möjligt för poliser att utreda.

Språket och karaktärsporträtten är precis om vanlig när det gäller de la Motte på toppen. Allt är slipat och flyter på riktigt bra samtidigt som det är spännande och intressant. Han levererar ytterligare en bladvändare som man inte blir besviken på. Författarens namn på boken blir näst intill en stämpel som garanterar hög kvalité och absolut värt sin tid att ta till sig.

Med denna bok så säkrar Anders de la Motte ytterligare sin plats bland toppen av spänningsförfattarna. Jag skulle vara så fräck att våga säga att denna bok och denna nya serie är något som har växt fram från alla hans tidigare böcker, det är en perfekt mix av alla stilar som han skrivit tidigare. Utkomsten blir något som man verkligen inte vill missa att läsa så jag rekommendera denna till alla som är det minsta intresserad av spännande berättelser. Jag ser verkligen fram emot att läsa nästa bok i serien som kommer ut till hösten.

I och med att jag nu läst denna bok så är Anders de la Motte en av de författare som jag läst alla böcker av, jag stötte på honom för första gången när jag var på bokmässan 2015. Jag gick förbi en scen som han satt och hade ett samtal om hans då nya bok UltiMatum, jag fastnade på hans sätt att prata, det var både otroligt roligt, han bjöd på många skratt, samtidigt som han fångade in ens intresse för att läsa hans bok. Jag var bara tvungen att köpa en bok av honom, även fast det var andra boken i en serie och jag hade inte läst något av honom tidigare. Efter det året så har det varit en återkommande sak att träffa honom på mässan och köpa senaste boken han skrivit.

Saken var den att det tog måna några år innan jag ens läste en bok av honom, ändå hade jag känslan av att jag skulle gilla hans böcker och fortsatte köpa dem. Jag fick tag i hans första böcker och med det så började jag från början när det kommer till hans författarkarriär och kan säga att jag inte ångrade det minsta att jag gjorde det, varje bok har varit ett nöje att läsa. Och nu är jag äntligen i fatt, på gott och ont, nu har jag inget lager av hans böcker att läsa så jag måste vänta på att nästa boken skall komma ut, det bra med det är att jag kan kasta mig över den så fort jag har den, vilken jag starkt misstänker kommer att bli på bokmässan till hösten, där jag som vanligt och med stort nöje kommer att träffa honom igen.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)
Våroffer (Årstidskvartetten #4)
Döden går på visning (Morden på Österlen #1)
Ett fynd att dö för (Morden på Österlen #2)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anders de La Motte & Måns Nilsson: Ett fynd att dö för

Titel: Ett fynd att dö för
Författare: Anders de La Mote & Måns Nilsson
Sidantal: 395
Förlag: Bokförlaget Forum

Baksidestext:

Det är högsommar på Österlen och den stora antikmarknaden i Degeberga ska just gå av stapeln, men portarna hinner knappt slås upp förrän ett brutalt mord på en ökänd antikhandlare chockar besökarna. Kriminalkommissarie Peter Vinston ska snart återvända till Stockholm men dras ändå in i det komplicerade fallet. Hans kollega Tove Esping som arbetar hårt för att bevaka sin position hos Simrishamnspolisen och är inte helt belåten med att Vinston blir kvar i trakten.

Medan den omaka duon utreder mordet förbereder sig bygden för teveinspelningen av Antikrundan på Gärsnäs slott. Vinston och Esping inser snabbt att antikvitetsvärlden är full av excentriska människor, gamla konflikter och gåtor som är ovanligt svåra att lösa. Frågan är bara vem som är beredd att döda i jakten på det stora fyndet?

Mina tankar:

Detta är Anders de La Mottes elfte bok och den andra som han skrivit tillsammans med Måns Nilsson.

Detta är andra boken i serien om det omaka polisparet Peter Winston och Tove Esping. Den första boken heter Döden går på visning. Boken är rätt så fristående men jag rekommenderar ändå att man läser dem i rätt ordning för att få ut det mesta av bakgrundshistorien om de återkommande karaktärerna.

Om man har läst den första boken så minns man nog att Peter Vinston befann sig på semester på Österlen, där han besökte sin exfru och dotter när ett misstänkt dödsfall inträffade som gjorde att han hjälpte den lokala polisen att utredda fallet. Det blev ett samarbete med Tove Esping som visade sig mer eller mindre vara Peter Vinstons totala motsats i många saker.

Denna bok utspelar sig inte långt efter den första. Peter Vinston är fortfarande på sin semester och det drar ihop sig till en teveinspelning av Antikrundan på slottet. Några dagar innan inspelningen så är det dags för en stor antikmarknad och det visar sig inte bättre än att man finner en av antikhandlarna död.

Då Peter Vinston är snart på väg tillbaka till Stockholm så ser Tove Esping sin chans att få visa att hon kan klara av en utredning på egna ben. Dock så visar det sig att ödet vill något annat och hon tvingas än en gång att dras med Peter Vinston. De som läst första boken vet ju att det knakar lite dem emellan även om de respekterar varandra.

Det omaka paret dras snabbt in i antikhandelns värld och den visar sig krylla av udda karaktärer. Det blir en svår nöt att knäcka när alla ser ut att dölja saker, många misstänka men vem är den verklige mördaren.

Precis som första boken så är det en mera mysig deckare än en brutal och våldsam deckare. Likaså så rör den sig inte i ett snabbt tempo utan den tar sin tid att presentera de olika karaktärerna, presentera de olika misstänkta. Ge ledtrådar, både missledande som viktiga, för läsaren att själv sitta under resans gång att försöka klura ut hur allt ligger till.

Om man tyckte att den första boken var bra och ett gediget exempel på pusseldeckare som skulle kunna vara en släkting till Agatha Christie och Morden i Midsomer så kommer man absolut inte bli besviken på denna bok. Här har författarna blivit varmare i kläderna och de presenterade de återkommande karaktärerna i första så nu kan de bygga vidare på detta. Denna tar ett steg upp i nog allt och man känner verkligen hur författarna har haft riktigt kul när de skrivit denna.

Författarduon visar att de verkligen behärskar det de skriver om, de balanserar de olika ingredienserna i denna på ett sådant sätt att jag skulle näst intill påstå att det är perfekt balanserat. Vi har här näst intill allt man kan begära av en pusseldeckare. Spänning, humor, miljöer och udda karaktärer blandas ihop till en kompott som man bara känner att man vill ha mer av när man läst ut den sista sidan.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en deckare, men inte av det våldsamma slaget, som tar sin tid att bygga upp karaktärer och handling men ändå aldrig blir seg. Jag hoppas verkligen på att vi kommer att få besöka Österlen igen, författarna sa inför den första boken att de villa sätta Österlen på deckarkartan tillsammans med Midsomer och att de såg framför sig att många mord skulle kunna ske här och hur morbid den än kan låta så hoppas jag på många dödsfall i Österlen.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Döden går på visning (Morden på Österlen #1)

Anders de La Motte:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)
Våroffer (Årstidskvartetten #4)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anders de la Motte & Måns Nilsson: Döden går på visning

Titel: Döden går på visning
Författare: Anders de la Motte & Måns Nilsson
Sidantal: 344
Förlag: Forum Bokförlag

Baksidestext:

En solig junisöndag hittas mäklaren Jessie Andersson död i samband med en husvisning i det vackra Gislövshammar på Österlen. Är det en olycka, eller har hon mördats?

Snart dras den fyrkantige och aningen bufflige kommissarien Peter Vinston in i utredningen, trots att han egentligen bara är på besök i trakten. Till sin hjälp får han den lokala kriminalassistenten Tove Espring, oerfaren men ambitös och vaken. Kollegorna retar sig på varandra men formar en motvillig vänskap i jakten på sanningen.

Det flådiga huset i Gislövshammar verkar ha varit otursförföljt från start. Poliserna märker fort att alla i bygden har olika syn på det kontroversiella lyxbygget, och alla tycks de ha någonting att dölja. Bakom trädgårdshäckarna i de idylliska byarna på Skåneslätten lurar en mördare. Men vem är beredd att döda för att få sin vilja fram?

Mina tankar:

Detta är författaren Anders de la Mottes tionde bok och det är första boken i en ny serie och det är även första boken som han skrivit tillsammans med Måns Nilsson, som jag misstänker de flesta först och främst känner igen från radion.

Anders de la Motte är lite av någon mångsidig personen när det kommer till stilar i de böcker han skriver. Han håller sig till spänningsgenren men han gillar att byta stil och testa på olika saker. Han har tidigare skrivit böcker som skulle kunna kallas techno-thrillers, snabba polisaction och mera långsammare återvändare-thrillers.

Nu kommer vi till denna nya serie och än en gång så byter Motte stil. Jag lyssnade på Anders och Måns på bokmässan när de släppte denna första del och de sa att de var starkt inspirerade av Morden i Midsomer, de ville göra en svensk version och då lägga den i det idylliska Österlen. De ville göra en hyllning till pusseldeckaren.

Redan från starten så får jag verkligen känslan av en mysig stämning men precis som i Midsomer så känner man att något även inte är som det skall, det gnisslar lite mellan karaktärerna som vi blir presenterade för och det dröjer inte länge innan någon är död.

Författarduon har i sina två huvudkaraktärer skapat två stycken som åt ena handen verkligen inte går ihop, de är varandras motsatser i många fall när det kommer till karaktärsdrag. Åt andra sidan så har de polisyrket som en gemensam nämnare och i detta finner de även en gemensam väg att gå när det kommer till att lösa fallet med den döda personen.

Det blir intressanta konflikter mellan dessa två på grund av att de är så olika som de är. Det blir roligt att följa dem och få uppleva hur de tänker om varandra. Nu vet jag inte hur författarna har lagt upp mellan varandra om vem som skriver vad. Boken är så att vissa kapitel så är det sett ur den ena karaktären och i andra kapitel så upplever vi det från den andra. Jag anar, men är inte säker, att författarna kanske har tagit varsin karaktär att skriva om. Utseendemässigt så kunde jag inte sluta att föreställa mig Anders de La Motte när det kom till Peter Vinston. Det var något med de fina kläderna som fick mig att tänka så. Men detta är bara som sagt till det yttre, hur lika de är som personer är en helt annan sak.

När det kommer till själva gåtan så kan jag säga att jag inte riktigt såg det komma, hade läst någon kommentar att någon sa att det var rätt så uppenbart från början. Vet inte om jag missade något men för mig var det i alla fall inte uppenbart och jag gillade upplösningen. Visst är det kul när man gissar ut vem som är mördaren men det skall ända inte var helt uppenbart och det skall finnas falska ledtrådar som får en att misstänka något annan lösning.

Så med denna bok så visar Anders, självklart tillsammans med Måns, att han även behärskar pusseldeckaren också. De levererar en solid handling med ett bra språk och intressanta karaktärer, det kanske inte är så mycket nytt under solen, men åt andra sidan är det svårt att leverera något originellt när det kommer till deckare. Kan man inte komma med något originellt så får man istället prestera något bra av det man har och det gör författarduon verkligen.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en mysig läsning som ändå bjuder på spänning och ond bråd död utan att bli att för blodig och våldsam. Jag ser verkligen fram emot att läsa nästa bok i serien, som för övrigt redan har kommit ut och heter Ett fynd att dö för.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)
Våroffer (Årstidskvartetten #4)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Anders De La Motte: Våroffer

Titel: Våroffer
Författare: Anders De La Motte
Sidantal: 407
Förlag: Forum

Baksidestext:

Valborgsnatten 1986 mördas en sextonårig flicka under ritualliknande former i skogen intill ett skånskt slott. Hennes styvbror döms för dådet, och kort därefter försvinner hela familjen spårlöst.

Våren 2019 flyttar läkaren Thea Lind in på slottet. Efter att ha gjort ett märkligt fynd i en uråldrig ek ökar hennes fascination för den gamla tragedin. I takt med att hon upptäcker likheter mellan flickans uppväxt och sitt eget såriga förflutna, blir hon alltmer övertygad om att sanningen om mordet aldrig kommit fram. Och att våren 1986 kanske krävt flera offer.

Mina tankar:

Detta är författarens nionde bok och den fjärde och sista delen i hans serie som går under namnet Årstidskvartetten, de tidigare delarna i serien heter Slutet på sommaren, Höstdåd och Vintereld, denna kom ut 2020.

Boken är som sagt en del i en serie, men man behöver inte ha läst de tidigare för att kunna hänga med i denna bok. Man kan även läsa böckerna i vilken ordning man vill. Varje bok är fristående med nya karaktärer och har inget med varandra att göra.

Det som gör böckerna till en serie är att i stora drag så har de likvärdiga handlingar. I varje bok så har vi en händelse som skedde för runt 20-30 år sedan, det är en händelse där någon dog under hemska och mystiska förhållanden. Vi har även en hemvändare, inte alltid huvudkaraktären, som återkommer till den lilla staden, byn eller samhället där den tragiska händelsen skedde.

Böckerna följer två tidslinjer, dåtiden som utspelar sig runt själva dödsfallet, vad som skedde innan och till slut vad det var som ledde till döden. Den andra linjen är i nutid och den följer någon som börjar intressera sig för dödsfallet och börjar en egen utredning. Detta blir inte väl mottagen av folket i samhället, som gärna vill mörka vad det var som verkligen hände. Det finns ofta en eller flera hemligheter och orsaker till att man vill mörka. Det blir även lite av det klassiska storstaden möter det lilla samhället, främlingar mottas inte allt för väl, speciellt inte om det rotar i saker som de inte borde rota i.

Just i denna bok så är det en ung kvinna som blir mördad under ritualliknande händelser, det verkar som att hon har planerat det själv och fått sin styvbror att utföra dådet, som i sin tur blivit dömd för det. Thea Lind flyttar in med sin man i ett slott som ligger i närheten av platsen för mordet. Det är hennes man som är hemvändaren, han var ett av barnen som var med precis innan kvinnan blev mördad. Thea får reda på dödsfallet och att henens man var med den natten, han vägrar prata om det. Hon kan inte släppa det och vill förstå sin man bättre och börjar utreda vad det var som verkligen hände, hon har en känsla att allt inte kommit fram i ljuset.

Det är med en säker hand och ett trollbindande språk som författaren tar oss med på en resa som går i spänningens spår, det ligger en tragisk dimma över hela handlingen. Han klarar av med bravur att återberätta dåtiden, man känner verkligen att man är där på plats, även fast man redan vet att något hemsk kommer att hända så kan man inte låta bli att sitta på nålar, man vet ju utkomsten eller i alla fall delar av den, man har inte hela sanningen.

Samtidigt så hanterar han den nutida delen av berättelsen riktigt bra, man får verkligen en känsla av utanförskap, att man inte hör hemma. Tillsammans med huvudkaraktären så kommer man mera och mera närmare sanningen. På resans gång så kan man dyka på oväntade vändningar.

Nu när jag har läst alla fyra böckerna i serien så får jag säga att det är imponerande av författaren att han lyckas med att hålla handlingarna så likvärdiga men ändå har gjort varje bok unik och de känns inte som en upprepning på de andra.

Kan med varm hand rekommendera denna bok och hela serien och för övrigt även författarens andra böcker. Han är ett säkert kort om man vill ha välskrivna, spännande och intressanta deckarna eller thrillers. Sedan att hans olika serier skiljer sig från varandra så mycket som det gör är även roligt, han vågar testa olika stilar när det kommer till spänningslitteraturen och han klarar av dem alla.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Geim, Buzz, Bubble
MemoRandom (MemoRandom #1)
UltiMatum (MemoRandom #2)
Slutet på sommaren (Årstidskvartetten #1)
Höstdåd (Årstidskvartetten #2)
Vintereld (Årstidskvartetten #3)

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar