Gustafson & Kant: Änglabarnet

Titel: Änglabarnet
Författare: Anders Gustafson & Johan Kant
Sidantal: 153
Förlag: Bokfabriken 

Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket. 

Handling:

I Tranvik på Singö beslutar sig en husägare för att renovera ett torp på sin stora gård. Stugan, som byggts på 1600-talet, har stått obebodd i flera decennier. När teglet i den slitna murstocken rivs upptäcks en dold nisch och i den hittas ett skelett. Den rutinerade 65-åriga kriminalinspektören Solbritt Andersson och hennes kollegor kommer snabbt till brottsplatsen. Snart konstaterar poliserna att de funnit kvarlevorna av en mycket ung människa. Hur länge har kroppen legat där och vem kan ha begått ett sådant brott? Inom kort väcker fallet Solbritt egna såriga barndomsminnen, som hon gjort allt för att glömma.

Mina tankar:

Detta är fjärde boken i serien om Singö där kriminalinspektören Solbritt löser fall. Denna skiljer sig lite från de tre tidigare då detta är en kortare berättelse på endast 150 sidor. Denna kom ut 2018.

Det går att läsa den fristående men jag föreslår alltid att man läser en serie från början för att få med sig hela bakgrunden. Denna tar upp många saker som har hänt i de tidigare böcker, den förklarar det så att man hänger med om man inte har läst de andra.

Denna går snabbt att läsa då den inte är så lång och den är lite enklare i handlingen när det kommer till fallets bakgrund och utredningen. Det blir inte så komplicerat som större fall kan vara i en deckare utan denna är mera rakt på sak och har sin lilla gång.

Som vanligt så är den inte så blodig och våldsam, det är ju lite av ett signum till Singö-serien, men det finns ett spänningsmoment över fallet. Alla andra kännetecken från tidigare böcker finns också med, det grillas och mys mellan utredningen, samt Solbritts man Rune som är nyfiken på hennes jobb. Vi möter även några original på Singön.

Det är en lagom mängd med privatliv och även livet på jobbet, och på jobbet känns det som en riktig utredning och hur det skulle kunna gå till på en station, det är en bra kemi mellan de olika poliserna och de målas upp på ett bra sätt. Den tar även upp om hur barn med funktionsnedsättningar blev behandlade förr i tiden. Det är hemskt hur man helst ville gömma dessa barn och glömma bort dem.

Jag tycker den var absolut värd att läsa, den var inte lika bra som de tidigare böckerna, det var inte att den var dålig men lite mera handling hade inte skadat, men med tanke på det korta formatet och att fallet inte var så komplicerat så hade det inte gått. Det var ett trevligt litet nersteg i Singö och livet där. Jag ser fram emot att läsa nästa bok i serien som kom tidigare i år.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Singöspionen
Mordbrännaren
Sändebudet

Inbunden Bokus Adlibris
Pocket Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Bokbloggar.se