Författare: Oskar Källner och Karl Johnsson
Sidantal: 278
Förlag: Rabén & Sjögren
Ett recensionsex från förlaget , tackar så mycket.
Baksidestext:
Alice och Elias har precis överlevt ett livsfarligt hyperrymdshopp. Men rymdskeppet Stillheten är skadat, och även Alice är illa tilltygad. Ibland ser någon annan ut genom hennes ögon. Kraoen Chelie fruktar det värsta och gör sig redo att döda sin syster.
Samtidigt vaknar något enormt till liv, långt inne i en gasjätte. Något som kan förändra allt för Chelies folk. När så mörka krafter samlas för att förslava kraoerna hamnar Stillhetens besättning åter i stridens centrum.
Mina tankar:
Detta är sjätte delen i Imperiets arvingar, ett rymdepos som riktar sig i första hand till 9-12 ålders, men kan läsas av alla som har en förkärlek till science fiction i alla dess former då hela serien är en hyllning till genren. De tidigare delarna heter Bortförda, Järnrosen, Gravplaneten, Minnesskrinet och Fängelseflykten.
Man skall läsa böckerna i rätt ordning då det är viktigt för att kunna hänga med i handlingen. Just i denna så finns det i början en slags sammanfattning som berättar om de viktigaste händelserna från de tidigare böckerna. Detta är mera en uppfriskning av minnet i stället för att kunna hoppa in i serien här.
Varje bok i serien är unik i sig själv, samtidigt som den håller den röda tråden trogen, då den tar upp olika händelser i varje bok. Vi har haft till exempel heist-handling i en av böckerna och en fängelseflykt i en annan. Nu skall jag inte gå in på exakt vad som händer i denna men i denna del så får vi lära känna en den nyaste i besättningen bättre, kraoen Chelie och hennes värld och folkslag.
Detta att varje bok skiljer sig från de föregående är intressant och spännande, även om man har den stora handlingen klart för sig så kommer den senaste boken bjuda på en del överraskningar när det kommer till vad den kommer att fokusera på. Detta gör att man med glädje kastar sig över varje ny bok som kommer i serien.
Boken är lättläst, vilket är förståeligt när det kommer till vilken ålder som den riktar sig till. Det jag gillar med serien är att även om den är lättläst så finns det ett underliggande djup i handlingen samt ett allvar i den. Författaren har gjort ett utmärkt val att inte se ner på barns uppfattningsförmåga när det kommer till att ta till sig och förstå mera vuxna frågor som rör samhället i det stora. Det blir en perfekt mix av fartfylld handling och djupa insikter.
Jag sa i början att serien är en hyllning till genren och denna bok fortsätter såklart i detta spår, varje sig man är intresserad av böcker, film eller spel så kommer man mycket troligen hitta små och stora hyllningar till just sådant. Det som är bra är att det gör inget om man inte ser dessa hyllningar, för det är inte det som är huvudpoängen i denna serie, man kommer att förstå berättelsen utan att se dessa hintar. Boken står stadigt på egna ben och bjuder på en handling som känns riktigt fräsch och inte en kopia av kända verk.
Jag får absolut inte glömma att nämna att denna bok är gjord av två personer, boken är illustrerad av Karl Johnsson och hans bilder är, precis som i de tidigare böckerna, helt otroliga. De är snygga och detaljrika och ger handlingen ytligare ett djup. Han greppar verkligen texten och återberättar handlingen genom att fånga olika scener på ett mer eller mindre perfekt sätt.
Jag vet inte hur lång denna serie kommer att bli, så hur nära vi är en slags upplösning av handlingen kan jag inte svara på. Tror inte att författaren har sagt det heller, kan dock ha missat det, men vet att jag läste något i stil med att författaren såg denna serie som första säsongen av en tv-serie, det verkade som han hade klart för sig vad som skulle hända igenom denna ”säsong”, men att även om säsongen var över så skulle det finnas mer att berätta. Detta låter som att serien på ett sätt kommer att bli långlivad och av vad jag sett i dessa böcker som redan kommit ut så är det bara glädjande att höra.
Jag rekommenderar denna till alla barn som vill dyka ner i ett äventyr som när de väl börjar läsa inte kan sluta. Men som jag sa i början även vuxna som gillar genren kan komma att gilla serien om man är ute efter mera lättsmält handling som underhåller och vem vet kanske även väcker en del nostalgikänslor från en svunnen barndom.
Omdömen om tidigare böcker av författarna:
Oskar Källner:
Drakhornet (Nornornas Vävnad #1)
Disekvilibrium
Bortförda (Imperiets Arvingar #1)
Järnrosen (Imperiets Arvingar #2)
Gravplaneten (Imperiets Arvingar #3)
Minnesskrinet (Imperiets Arvingar #4)
Fängelseflykten (Imperiets Arvingar #5)
Karl Johnsson:
Vei Bok 1
Vei Bok 2
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tycker om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar