Mattias Lönnebo: Den första sången

Titel: Den första sången
Författare: Mattias Lönnebo
Sidantal: 380
Förlag: Pythia Förlag

Ett recensionsex från författaren, tackar så mycket.

Baksidestext:

Jag minns extasen, mitt bultande hjärta mot hennes bröst och att hon var vackrare än någon annan. Detaljerna försvinner i blå töcken och dimmor, men jag kommer aldrig att glömma det hon sa: "Du måste lyfta förbannelsen som råder över denna plats och rädda dina vänner." Gudarna är omväxlande vaga eller väldigt precisa i sina befallningar, de leker med oss dödliga. För hon sa aldrig hur...

Vandraren Pilgrim råkar befria den unge Sadok ur slaveriet. Motvilligt låter han pojken bli sin följeslagare på en episk och våldsam färd genom ett mytomspunnet land. Drömmar blir verklighet, sången är magi och ingen undkommer sitt öde.

Mina tankar:

Detta är en fantasyroman men även delvis en historisk roman.

Berättelsen utspelar sig i en värld som skulle liknas vid antiken, det finns en stark tro för gudar, som i denna version av världen faktiskt existerar och ibland visar sig för människor.

Vi möter här en mystisk man som kallar sig för Pilgrim, han är en vandrare och på en av sina vandringar så räddar han en ung pojke, Sadok, från ett grymt slaveri. Pojken vet inget annat än slavlivet och vill följa Pilgrim på hans resa.

Detta är starten på ett av många äventyr, för det är just det som hela boken känns som, det ena äventyret tar över efter det andra. Pilgrim och Sadok hamnar i många farliga situationer. Jag kunde inte låta bli att tänka smått på rollspel där äventyrarna, det vill säga spelarna, stöter på det ena äventyret efter det andra. Här känns det lite så och till en början så trodde jag att de olika händelserna inte hängde ihop men det är så att det ena leder till det andra och snart så står de två inför stora och ödesdigra livsbeslut.

Det är spännande och författaren har fått till en bra värld som man blir nyfiken på, att gudarna finns och är mera aktiva bland mänskligheten är något som höjer nivån, de finns där likt de antika gudarna och drar i trådar. Mitt i denna spänning och allvar så kan jag inte låta bli att hinta en slags humor också som då och då lyser till, vilket kryddar till det.

Det är ett bra språk, inte för lättsamt men ändå inte för tungt heller, vilket jag tycker är en bra nivå när man kommer till fantasyböcker. Det skall vara lite tuggmotstånd, kräva att läsaren är vaken och tar till sig information, men det skall inte bli segt som det lätt kan bli om det blir allt för mycket information.

Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy som påminner om de antika gudarna och äventyrare, eller om man skall kalla dem för hjältar, som även omtalas i dessa myter.

Omdömen om tidigare böcker av författaren:

Dryader och demoner
Oceanus väktare

Följ mig på Facebook eller Instagram 
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar.se