Författare: Lovisa Wistrand
Sidantal: 240
Förlag: Whip Media
Ett recensionsex från förlaget, tackar så mycket.
Baksidestext:
Mörker. Passion. En skog som dödar. Och en magi så stark att den hotar att slita sönder världen.
I den oändliga skogen Eytherthlarn lurar faror runt varje hörn. Mohrelda har vuxit upp dold från omvärlden, jagad för sitt demoniska blod och den oberäkneliga kraften det besitter. En mäktig häxa har hållit hennes mörka magi i schack, men hur länge kommer det räcka?
Stjärnalvernas härskare Nemurath söker efter demonflickan och tror att den som kontrollerar hennes kraft kontrollerar allt. När han av misstag skadar en oskyldig kvinna som gått vilse i skogen tar han henne till sitt slott för att läka henne, utan att veta att kvinnan i själva verket är demonflickan han sökt efter så länge.
En mystisk sjukdom gör Mohrelda svagare för varje dag. Röster viskar i väggarna och hon ser saker som ingen annan ser. Vem är hon? Var härstammar hon ifrån? Och vem är egentligen den rättmätige arvtagaren till tronen?
Mina tankar:
Detta är en fortsättning på författarens Alvblodstrilogi, som består av Drakviskaren, Demonviskaren och Dödsviskaren.
Den är som en start på en ny serie i denna värld, men den hänger ihop med första serien att jag rekommenderar att man läser den först, speciellt för att lära känna världen som allt utspelar sig i.
Alvblodstrilogin var riktigt genomarbetad när det kom till just världsbygget, det gjorde att den blev en riktigt episk fantasy. Här känns det som att det är lite mera lättsammare när det kommer till just den biten. Världen finns där, men det är lite mera som att författaren valt att inte lägga lika stor fokus på detta, kanske litar hon på att läsarna kommer från trilogin där världen målades upp eller så känner hon att det är mera viktigt med karaktärerna och deras utveckling.
Boken är betydligt lättare än de tidigare i serien, både sidor och då innehåll tack vare att det inte är lika stor vikt på världsbygget. Detta är absolut inget negativt utan det är mera vad det är man är ute efter när man vill läsa fantasy.
Om de tre första böckerna var episk fantasy med stora inslag av romantik i form av förbjuden och omöjlig kärlek så är denna mera det som man nu kallar romantasy. Har man läst andra böcker av Lovisa Wistrand så vet man att hon gillar att skriva romantik och då helst med som sagt förbjuden eller omöjlig kärlek. I hennes fantasyböcker så lägger hon även till med spänning och det är inget undantag i denna bok.
För mig som inte vill ha ren romantik när jag läser en bok kände att författaren har fått till en bra balans mellan romantiken och spänningselementen. Med en intressant bakgrund och konflikt mellan olika karaktärer så bygger Wistrand upp en handling som håller kvar en.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en fantasy som går mera åt det romantiska hållet men ändå bjuder på spänning och en intressant värld.
Tidigare omdömen om författaren:
Drakviskaren (Alvblodstrilogin #1)
Demonviskaren (Alvblodstrilogin #2)
Equidae
Dödsviskaren (Alvblodstrilogin #3)
Netraya
Rovmärkt
Havsfödd
Följ mig på Facebook eller Instagram
Bokbloggar.nu - Samlar bloggar om litteratur
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar