lördag 3 oktober 2020

Oskar Källner och Karl Johnsson: Gravplaneten

Titel: Gravplaneten
Författare: Oskar Källner och Karl Johnsson
Sidantal: 237
Förlag: Rabén & Sjögren

Ett recensionsex från förlaget och författaren, tackar så mycket.


Baksidestext:

Alice och Elias och deras vänner på rymdskeppet Stillheten har kraschat på Umbezra, det gamla Imperiets gravplanet. Där vandrar bara de döda. Påstås det. Men så får de in en nödsignal från mamma. Hon verkar också befinna sig på Umbezra. De försöker hitta henne, och jagade av fiender tvingas de bege sig ner i de uråldriga katakomberna, där ohyggliga varelser och fasansfulla upptäckter väntar…

Mina tankar:

Detta är tredje boken i Oskar Källner och Karl Johnssons serie Imperiets Arvingar, ett episkt rymdäventyr som riktar sig till barn.

Då detta är tredje delen i en serie så rekommenderar jag att man skall ha läst de tidigare böckerna i serien för att hänga med bäst. Denna tar vid direkt där andra boken slutade.

Än en gång så bjuds vi på ett härligt äventyr, om man har läst de tidigare böckerna så vet man vad man har sig att vänta även med denna bok. Det är fartfyllt och spännande, det händer saker hela tiden. Sedan finns det hyllningar till andra verk inom sf, både filmer som böcker, en del kan vara så att jag läser in för mycket i vissa scener och att jag är påverkar av allt jag läst och sett i genren.

I denna bok så får vi veta ännu mer om detta universum som Oskar Källner har byggt upp. Jag gillar att vi för varje bok får en bredare kunskap om vad det är som pågår, det kommer i lagom doser och bygger upp handlingen i den röda tråden, som följer med hela serien, sakta men säkert. De två syskonen som serien handlar om försöker samla sina tankar om vad de fick reda på om sig själva i förra boken, allt samtidigt som de och deras nya vänner undersöker den planet, som de kraschat på, för att hitta en väg bort från den.

Med tanke på titeln på denna bok, Gravplaneten, så kan man tänka sig att denna bok är lite mörkare och lite mera skrämmande än de tidigare böckerna. Det är det absolut, det kan vara så att det förekommer varelser i denna bok som kan komma att ge rysningar. Sedan att en hel planet är en gravplats för rymdskepp, detta lämnar ju också en kall kåre längs ryggen. Men det blev aldrig så hemskt att det skulle klassas som rysare, och att den håller sig på den sidan av gränsen för skräck är något jag tror att Oskar Källner vill hålla sig på, han vill göra det lite hemskare och mörkare i denna bok men ändå inte gå över gränsen.

Det är en riktigt bra sak som Oskar Källner har här, med varje bok så kan han ändra lite på stilen i böckerna i serien beroende på vart den utspelar sig. Ett riktigt smart koncept.

Många viktiga ämnen lyser starkt i bakgrunden av äventyret. Det finns det viktiga i familjeband, att man kanske finner vänner på oväntade platser som blir så viktiga för en att de blir en familj. Mod, att våga lita på både sina styrkor och brister, att inte vara rädd att be om hjälp.

Som vanligt är det ett lättsamt språk med ett bra driv i handlingen, allt för att fånga intresset på de som böckerna riktar sig till först och främst. Det är lagom med miljöbeskrivningar för att få en bra bild över planeten som karaktärerna befinner sig. Karaktärerna får ett bra djup så att de blir levande för en. Även om det är en barn/ungdomsbok så finns det mer i handlingen, som jag sagt om tidigare böcker i serien så litar Oskar på sina läsare att de hänger med även om man lägger in lite djupare tankar och komplexare handling. Han överförklarar inte sakerna utan låter läsaren bearbeta och tolka det själv.

Vi skall inte heller glömma att nämna att boken är fylld av härliga bilder gjorda av Karl Johnsson, de kompletterar handlingen på ett riktigt bra sätt. Snygga bilder som hjälper till att ta oss till platserna som karaktärerna besöker.

För åldersgruppen som boken riktar sig till så kan jag tänka mig att detta är en bok, och hela serien för den delen, som de kommer att älska att läsa. Det bästa är att för mig, som inte egentligen tillhör gruppen som den riktar sig till, fick ut väldigt mycket av boken, detta är perfekt om boken skall högläsas. Det var en riktigt härlig läsning och jag ser verkligen fram emot att fortsätta läsa denna serie.

Omdömen om tidigare böcker av författarna:

Oskar Källner:

Disekvilibrium
Bortförda (Imperiets Arvingar #1)
Järnrosen (Imperiets Arvingar #2)

Karl Johnsson:

Vei Bok 1
Vei Bok 2

Inbunden Bokus Adlibris
E-bok Bokus Adlibris

Följ mig på Facebook eller Instagram
Se vad andra tyckte om boken: Bokbloggar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar